Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser om underhållsbidrag till frånskild make. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 60 i första kammaren av fröken Andersson och herr Löthner samt nr 76 i andra kammaren av fru Ewerlöf och herr Fagerholm.
1949-02-22 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1949:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser om underhållsbidrag till frånskild make. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 60 i första kammaren av fröken Andersson och herr Löthner samt nr 76 i andra kammaren av fru Ewerlöf och herr Fagerholm.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
I
Nr 7.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrade bestämmelser
om underhållsbidrag till frånskild make.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 60 i första kammaren av fröken
Andersson och herr Löthner samt nr 76 i andra kammaren av fru
Ewerlöf och herr Fagerholm. I motionerna, vilka äro likalydande, uttalas
såsom önskvärt, att efter närmare utredning förslag framlägges om ändringar
ill kap. 26 och 28 §§ giftermålsbalken, vilka ändringar skulle gå
ut på att skapa möjligheter för underhållsberättigad frånskild make att,
när väsentligen ändrade förhållanden inträtt, få till stånd höjning av tidir
gare, genom domstols beslut eller avtal bestämt underhållsbidrag. Tillika
understrykes önskvärdheten av att utredning med det snaraste kommer
till stånd. Motionerna utmynna i hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till lagändring i
motionernas syfte.
Beträffande motiveringen till motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionerna.
Gällande bestämmelser.
Den underhållsskyldighet som enligt gällande rätt åvilar sammanlevande
makar mot varandra skall i regel fortbestå, även om sammanlevnaden genom
hemskillnad bringas att upphöra. Dock gäller enligt 11 kap. 25 §
giftermålsbalken att, om ena maken huvudsakligen bär skulden till hemskillnaden,
den andre ej må förpliktas giva underhållsbidrag, med mindre
synnerliga skäl därtill äro. Även efter vunnen äktenskapsskillnad kan
underhållsskyldighet föreligga. Härom stadgas ill - kap. 26 § giftermålsbalken
att, om efter skillnaden den ena maken finnes bliva i behov av
bidrag till sitt tillbörliga underhåll, rätten äger ålägga andra maken utgöra
sådant bidrag, efter vad med avseende å hans förmåga samt övriga omständigheter
prövas skäligt. Underhållsbidrag får likväl icke tillerkännas make
som huvudsakligen bär skulden till skillnaden. Underhållsskyldigheten kan
fullgöras genom utgivande av visst belopp en gång för alla. Det vanliga
är dock att understödet utgår i form av periodiskt bidrag.
Yrkande om underhållsbidrag prövas av rätten i hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmålet.
Enligt It kap. 26 § giftermålsbalken skall anspråk på
underhållsbidrag, såvida fråga ej är allenast om jämkning av avtal som
1 —Bihang till riksdagens protokoll !) sand. I avd. Nr 7.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
makarna med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust framställas
i skillnadsmålet. Ofta förekommer emellertid att frågan om underhållsskyldighet
ej blir föremål för rättens bedömande. Det står nämligen makarna
fritt att genom avtal själva reglera hithörande förhållanden.
Ett periodiskt underhållsbidrag upphör enligt nyssnämnda lagrum att
utgå, när den berättigade träder i nytt gifte. Underhållsskyldigheten upphör
även vid den förpliktades död. Dock kan frånskild make under vissa
förutsättningar förklaras berättigad till familjepension eller familjelivränta
enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente och 1947 års familjepensionsreglemente
för arbetare. Underhållsskyldighetens omfattning kan
vidare ändras, förutom genom frivillig överenskommelse, genom särskilt
beslut av rätten.
Enligt 11 kap. 28 § giftermålsbalken äger rätten, utan hinder av vad
genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till makes
underhåll, på endera makens yrkande annorledes förordna därom, när
väsentligt ändrade förhållanden påkalla det. I denna regel, som äger tilllämpning
på underhåll vid såväl hemskillnad som äktenskapsskillnad, göres
dock den inskränkningen, att underhållsbidrag till frånskild make ej må
utdömas, såframt sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver
det högsta belopp, till vilket bidraget tidigare varit bestämt. Vidare har
från nämnda regel undantagits det fall att någon förpliktats att till frånskild
makes underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.
Har underhållsskyldigheten blivit bestämd genom avtal, kan jämkning
ske även på annan grund. Ill kap. 29 § giftermålsbalken stadgas att, om
avtal som makar med avseende å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad
träffat om bodelning eller vad därmed äger samband, om skadestånd
eller om bidrag till makes underhåll är uppenbart obilligt för ena
maken, rätten på dennes talan äger jämka avtalet, såframt detta icke slutits
under hemskillnad. Då grunden till att jämkning medgivits är att söka
i den under bestående sammanlevnad förefintliga faran för obehörig påverkan,
har stadgandet självfallet ej heller tillämpning på avtal som slutits
först efter vunnen äktenskapsskillnad. För att klander av ifrågavarande
slag skall kunna upptagas till prövning, måste detsamma väckas senast i
skillnadsmålet, om äktenskapsskillnad sker efter föregången hemskillnad,
men eljest inom ett år från det skillnad i äktenskapet meddelades.
Historik.
Regler om jämkning av underhållsbidrag till make infördes första gången
i svensk rätt genom lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående
och upplösning. Denna grundar sig på ett hösten 1913 av lagberedningen,
efter överläggningar med danska och norska delegerade, avgivet förslag.
Samtidigt avgåvo danska och norska kommitterade lagförslag i ämnet, vilka
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
3
i de delar, som varit föremål för samarbete, voro nära överensstämmande
med det svenska. Ytterligare samarbete med delegerade från Danmark och
Norge ägde rum, sedan det svenska förslaget behandlats i lagrådet.
Jäinkningsreglerna i ovannämnda lag upptogos i ti kap. 25 och 2(i §§. De
överensstämde med nu gällande regler utom däri, att avtal om underhållsbidrag
icke kunde jämkas på grund av ändrade förhållanden samt att möjligheten
att höja bidrag till frånskild make var än mera inskränkt än nu.
Bidraget kunde sålunda icke höjas utöver förut bestämt belopp, vilket i
praxis tillämpats så, att en genom jämkning åvägabragt sänkning senare
icke kunde återgå, med mindre förbehåll därom gjorts. Vidare saknades
bestämmelse om underhållsbidrag i form av visst belopp en gång för alla.
Til! motivering för lagens regler anförde lagberedningen bland annat:
Visserligen kan domstolen vid underhållsskyldighetens bestämmande
stundom taga med i räkningen omständigheter, vilka antagas komma att
inträffa, och anpassa sitt beslut därefter, men uppenbart är att allt vad
framtiden kan bära i sitt sköte icke kan på denna väg vinna tillbörligt
beaktande. De förordnanden domstolen meddelat måste därför stundom
med tiden komma att te sig synnerligen obilliga, kanske ägnade att äventyra
barnens eller endera makens välfärd. A andra sidan få ej förbises
de stora olägenheter som äro förenade med oftare förekommande rubbningar
av rättens beslut i dessa ämnen; angeläget är även att anledning
till obefogade rättegångar icke gives. Men då förslaget såsom förutsättning
för att nytt beslut skall kunna meddelas stadgar att väsentligen ändrade
förhållanden det påkalla, torde dylika påföljder icke vara att befara.
Den föreslagna bestämmelsen lämnar stort utrymme åt domarens fria
prövning. Vid dennas utövande skola, då fråga är om underhållsbidrag,
bland annat komma i betraktande avsevärd ökning eller minskning i förmögenhet
eller inkomst samt sjukdom eller annan sådan omständighet,
som inverkar på förvärvsförmågan eller föranleder särskilda kostnader.
Härvid gör förslaget en betydelsefull skillnad mellan olika fall; medan
underhåll till barn och till separerad (= hemskild) make kan bliva föremål
för ändring såväl till den berättigades fördel som till hans nackdel och
jämväl påläggas i strid emot en tidigare avslående dom, må enligt uttryckligt
stadgande bidrag till frånskild make ej utdömas, såframt talan därom
förut blivit ogillad, eller höjas utöver förut bestämt belopp. Barnen hava,
oberoende av huruvida äktenskapet består eller ej, anspråk på att få sina
behov tillgodosedda och att därvid i viss utsträckning komma i åtnjutande
av de förbättringar, som inträda i föräldrarnas villkor. En liknande rätt
hava makarna emot varandra, så länge äktenskapet ännu består, och sålunda
även under separationstiden. Men sedan de blivit skilda, gäller icke
detta; frånskild make kan icke skäligen begära att bliva delaktig i eu senare
inträdd förändring till det bättre i sin förra makes ekonomi utan bör åtnöjas
med den rätt emot honom, som betingas av makarnas villkor vid
tiden för skilsmässan, och den ene bör icke vara skyldig alt i form av förhöjd
bidragsplikt vidkännas de motgångar, som efter nämnda tidpunkt
kunna drabba den andre. För att frånskild make må kunna med större
trygghet ordna för sin framtid är det även av betydelse att han vet sig
säkerställd mot ytterligare utgifter för den förra makens räkning.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
Reglerna i 6 kap. 25 och 26 §''§ lagen om äktenskaps ingående och upplösning
överfördes, såvitt här är i fråga, oförändrade till nya giftermålsbalken.
Emellertid tillädes undantagsbestämmelsen om underhållsbidrag i
form av visst belopp en gång för alla.
Vid 1934 ars riksdag väcktes två likalydande motioner (1:135 och
II: 283), däri motionärerna påkallade utredning om sådan ändring i giftermålsbalken,
att jämkning i avtal om underhållsbidrag till äkta make skulle^
när väsentligen ändrade förhållanden påkallade det, kunna ske i samma
ordning, som gällde för domstols beslut om dylikt underhållsbidrag.
I det utlåtande, hr 20, som utskottet avgav över nämnda motioner!
tillstyrkte utskottet, att den av motionärerna väckta frågan bleve föremål
för eu närmare utredning. Därvid anförde utskottet bland annat:
\ id denna utredning torde även böra tagas under övervägande icke blott
huruvida underhållsbidrag, som bestämts genom avtal, må på grund av
väsentligt ändrade förhållanden jämkas till lägre belopp, utan även huruvida
bidraget -under vissa förutsättningar må kunna höjas utöver det i
avtalet bestämda belopp. Sistnämnda spörsmål fordrar emellertid tillika
en omprövning, huruvida regeln, att underhållsbidrag, som fastställts av
domstol, icke må höjas utöver förilt bestämt belopp, lämpligen bör bibehållas.
Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse den 2 mars
1934, nr 69, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning av frågan i vad
mån avtal om underhållsbidrag till frånskild make borde kunna jämkas,
när väsentligen ändrade förhållanden påkallade det, jämte därmed sammanhängande
spörsmål, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda.
Genom proposition den 25 januari 1935, nr 41, till 1935 års riksdag framlade
Kungl. Maj:t förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.
Förslaget, som överensstämmer med lagrummets nuvarande
lydelse, innehöll tillika, att den nya bestämmelsen skulle erhålla tillämpning
jämväl i avseende å rättsförhållanden som uppkommit före bestämmelsens
ikraftträdande.
I propositionen anförde föredragande departementschefen, dåvarande
statsrådet Schlyter, bland annat följande:
Ett särskilt spörsmål är huruvida jämkning av avtalat underhållsbidrag
på grund av väsentligt ändrade förhållanden allenast bör få ske i sänkande
riktning eller om jämväl höjning av underhållsbidraget under vissa förutsättningar
bör tillåtas. Denna fråga är tydligen icke begränsad till underhållsbidrag
som bestämts genom avtal. Därest dylikt underhållsbidrag skulle
få jämkas till högre belopp, lärer följdriktigheten kräva att, i olikhet mot
vad för närvarande gäller, även ett av rätten bestämt underhållsbidrag
skulle kunna höjas, när väsentligt ändrade förhållanden så påkalla. Vid
bedömandet av denna fråga torde böra skiljas mellan olika fall.
Består den inträffade förändringen allenast däri, att den ena makens
ekonomi undergått en förbättring, synes den andra maken icke på denna
Första lagutskottets utlåtande nr 7. 5
omständighet kunna grunda något befogat krav på utfående av underhållsbidrag,
i det fall att sådant icke tidigare utgått, eller på höjning av ett redan
bestämt underhållsbidrag. Såsom i lagens motiv framhålles, kan en frånskild
make icke skäligen begära att bliva delaktig i en efter äktenskapsskillnaden
inträdd förändring till det bättre i sin förra makes ekonomi utan
bör åtnöjas med den rätt emot honom, som betingas av makarnas villkor
vid tiden för skillnaden. Att denna princip likväl icke utgör hinder mot att
vid underhållsskyldighetens bestämmande taga hänsyn till sådan framtida
förbättring i den underhållspliktiges ekonomi, som kan förutses såsom normal
följd av hans utbildning och villkor i övrigt, visar den nuvarande lättstillämpningen.
Något annorlunda synes saken ställa sig, om för den ena maken uppståt
ett behov av underhåll som icke förelegat vid tiden för äktenskapsskillnaden,
eller, i det fall att underhållsbidrag redan utgöres, den underhållsberättigade
maken fått ett ökat behov av underhåll. Omständigheterna
kunna i dylika fall understundom vara sådana, att det kunde ifrågasattas,
huruvida icke underhållsbidrag borde utdömas respektive jämkas till högre
belopp. Häremot tala dock starka skäl. Det torde i och för sig vara önskvärt,
att makarnas ekonomiska mellanhavanden vid äktenskapsskillnaden
uppgöras på sådant sätt att makarna få en fast utgångspunkt, efter vilken
de varaktigt kunna inrätta sig för framtiden. I varje fall måste det för den
underhållspliktige maken vara av särskild betydelse att den övre gransen
för hans betalningsskyldighet kan slutgiltigt fastställas i samband med
äktenskapets upplösning. Eljest skulle denna make städse befinna sig i en
otrygg situation, ett förhållande som kunde bliva särskilt besvarande i det
falf att han ämnade ingå nytt äktenskap. Såsom i motiven till gällande
lag framhålles kan det knappast heller anses skäligt, att den ena maken
ålägges skyldighet att i form av förhöjd bidragsplikt vidkannas de motgångar
som efter äktenskapets upplösning kunnat drabba den andra maken.
Övervägande skäl synas alltså tala för att i huvudsak lämna orubbad den
nuvarande regeln att underhållsbidrag till frånskild make ej ma utdömas,
såframt talan därom blivit ogillad, eller höjas utöver förut bestämt belopp.
Emellertid kan det inträffa att, sedan ett underhållsbidrag med hansvn
till ändrade förhållanden blivit genom rättens beslut eller genom överenskommelse
nedsatt, förhållandena på nytt ändra sig, men denna gång i
motsatt riktning. Beträffande sådana fall lära de skäl som förut antorts
emot jämkning till högre belopp knappast äga giltighet. Rättspraxis synes
dock -- enligt vad ett av högsta domstolen under år 1932 avgjort rattsfall
utvisar — intaga den ståndpunkten, att om ett till frånskild make utdömt
underhållsbidrag med anledning av väsentligt ändrade förhållanden blivit
nedsatt, höjning till det ursprungligen bestämda beloppet icke kan ske med
mindre förbehåll därom gjorts. Tydligt är att denna regel kan eda till
otillfredsställande resultat, därest icke beslut om befrielse från underhållsbidrag
eller nedsättning av beloppet göres beroende av den i malet åberopade
grundens fortbestånd. Då man ej synes kunna räkna med att dylikt
förbehåll alltid göres, lärer det vara påkallat att i förevarande fall tiUata
jämkning uppåt, även om förbehåll ej blivit gjort. Har exempelvis eu Iranskild
hustru på grund av mannens sjukdom fått vidkännas nedsättning
av underhållsbidragets belopp, bör hon skäligen kunna fordra återgång til!
det ursprungliga beloppet, därest mannen tillfrisknar och uppnai samma
ekonomiska''bärkraft som före sjukdomen. Jämkning i höjande riktning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
torde sålunda böra tillåtas i de fall där underhållsbidraget tidigare utgått
med högre belopp. Den övre gräns intill vilken dylik jämkning bör få ske
markeras av det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.
Även om detta belopp från början varit obilligt och blivit nedsatt i den
ordmng som stadgas i It kap. 29 § giftermålsbalken, synes jämkning böra
tillatas upp till nämnda belopp, såvitt detsamma på grund av de ändrade
forhållandena kommit att framstå såsom skäligt. Några betänkligheter synas
ej heller möta mot jämkning uppåt i den omfattning nu nämnts även
i sådana fall, där den förut skedda nedsättningen tillkommit genom kontrahenternas
frivilliga avtal.
jämkning av underhållsskyldighet torde liksom hittills stort utrymme
ta lainnas åt domarens fria prövning av omständigheterna i det särskilda
..let- Har det underhållsbidrag varom är fråga blivit bestämt genom avtal,
arer bland annat böra uppmärksammas, huruvida bidragets storlek stått i
normalt förhållande till parternas ekonomiska villkor vid tiden för avtalet
eller om möjligen andra särskilda omständigheter kunna ha spelat en väsentlig
roll för bidragets bestämmande. Att exempelvis ett underhållsbidrag,
som ursprungligen varit bestämt till lägre belopp än som motsvarat parternas
ekonomiska ställning, vid prövning av jämkningsfrågan befinnes vara
av normal storlek, lärer icke i och för sig behöva hindra jämkning, såvida
väsentligt ändrade förhållanden inträtt.
Genomförandet av den lagändring som nu ifrågasatts synes lämpligen
bora ske pa det sätt, att den nuvarande bestämmelsen i 11 kap. 28 § giftermalsbalken
vidgas till att omfatta även underhållsbidrag som blivit bestämt
genom avtal. I samband härmed lärer, i överensstämmelse med vad förut
f"0*8: ^ ^.en * lagrummet givna undantagsbestämmelsen rörande underhållsbidrag
till frånskild make böra givas det innehåll, att dylikt underhållsbidrag
ej må utdömas, såframt sådant bidrag icke tidigare skolat utgå,
eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.
På hemställan av utskottet i dess utlåtande nr 18 bifölls propositionen
av riksdagen.
Genom interpellation i andra kammaren under 1948 års riksdag till chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, framställde herr Wiberg
fråga, om departementschefen ansåge skäl föreligga att företaga en
utredning om sådan ändring av 11 kap. 28 § giftermålsbalken, varigenom
frånskild make eller maka tillförsäkrades bättre möjligheter att påkalla
höjning av utgående underhåll än enligt nu gällande lag.
T sitt den 17 april 1948 avgivna, i motionerna åberopade svar anförde departementschefen
bland annat:
Även enligt min mening kan det i vissa situationer synas oriktigt, att den
lndragsberättigade skall vara utesluten från möjligheten att, när väsentligt
ändrade förhållanden inträtt, få en höjning till stånd. Ett särskilt skäl
tor en ändring av lagreglerna på denna punkt, som interpellanten framhållit,
ar att realvärdet av det tidigare bestämda underhållsbidraget kan ha
nedgått. Detta skäl gäller emellertid icke endast underhållsbidrag till frånskild
make utan periodiskt förfallande belopp över huvud taget, t. ex. livräntor.
Naturligtvis kan jag icke i detta sammanhang taga slutlig ställning
Första lagutskottets utlåtande nr 7. 7
till frågan, om en lagändring bör genomföras och hur den bör utformas.
Med hänsyn till spörsmålets betydelse finner jag emellertid i likhet med
herr Wiberg önskvärt att frågan vid lämpligt tillfälle göres till föremål för
närmare utredning. _
Giftermålsbalken har tillkommit efter nordiskt samarbete. Det ar darior
angeläget att ändringar i balken såvitt möjligt företagas gemensamt. Nyligen
ha särskilda delegerade utsetts i de nordiska länderna för att främja
det fortsatta samarbetet på lagstiftningens område. Enligt vad jag inhamtat
ha de delegerade för närvarande sin uppmärksamhet riktad bl. a. på flågan,
om ändringar i ländernas äktenskapslagstiftningar böra vidtagas i syfte att
utjämna vissa förefintliga skiljaktigheter mellan lagstiftningarna. Måhanda
kan det visa sig lämpligt att i samband härmed upptaga frågan om att
möjliggöra höjning av underhållsbidrag till frånskild make.
Lagstiftningen i övriga nordiska länder.
I dansk rätt finnes icke förbud mot höjning av underhållsbidrag, som
av myndighet bestämts i samband med separation eller skilsmässa. Jämkning
kan, i den mån det icke blivit särskilt bestämt att avgörandet skall
vara slutgiltigt, ske på begäran av endera maken, när förhållandena aro
väsentligt ändrade och omständigheterna i övrigt tala därför. Å andra sidan
kan avtal om underhållsbidrag rubbas, endast om avtalet är uppenbart
obilligt.
Norsk rätts regler överensstämma i stort sett med den danska rättens.
Ändring av förut meddelade bestämmelser om underhållsbidrag kan sålunda
utan inskränkning göras, när ändrade förhållanden eller nya upplysningal
göra det rimligt. För jämkning av avtal fordras, att detta är uppenbait
obilligt.
I den år 1929 antagna finska äktenskapslagen har möjligheten till jämkning
av dom eller avtal rörande underhållsbidrag till frånskild make blivit
väsentligen utvidgad. Beträffande rättens beslut angående makes underhållsskyldighet
gäller att jämkning på grund av väsentligen ändrade förhållanden
kan ske ej blott i sänkande utan även i höjande riktning. Vad
åter angår avtal om underhållsbidrag kan sådant på makes yrkande a\
rätten jämkas, såväl om avtalet befinnes uppenbart obilligt som ock när
väsentligen ändrade förhållanden så föranleda. Även bär tillätes jämkning
till högre belopp än det ursprungligen bestämda.
Utskottet.
Den svenska familjerättens regler om underhållsbidrag medgiva i allmänhet,
att bidrag, som tidigare bestämts, må jämkas när väsentligt ändrade
förhållanden påkalla det. Jämkning kan ske till förmån för den underhållsberättigade
likaväl som i motsatt riktning. Beträffande frånskild make
gäller dock, att bidrag ej må höjas utöver det högsta belopp, till vilket det
8 Första lagutskottets utlåtande nr 7.
tidigare varit bestämt. Ej helJer kan frånskild make, som icke tillerkänts
underhållsbidrag i samband med äktenskapsskillnaden, i efterhand bliva
tilldömd sådant.
Undantagsregel för frånskild make har funnits, alltsedan bestämmelser
om jämkning infördes genom den nya äktenskapslagstiftningen 1915. Vid
omprövningen av samma bestämmelser 1935 ansågs det icke tillrådligt att
göra väsentligt avsteg från den ursprungliga ännu strängare undantagsregeln.
En förskjutning i uppfattningen hade emellertid ägt rum under mellantiden.
Medan lagberedningen 1913 ställde sig helt avvisande till tanken
på en jämkning till förmån för den underhållsberättigade maken, uttalade
utskottet i ett av 1934 års riksdag godkänt utlåtande, att en omprövning av
förevarande fråga borde ske. I propositionen till 1935 års riksdag medgavs,
att omständigheterna understundom kunde vara sådana, att det kunde
ifrågasättas huruvida icke underhållsbidrag borde utdömas, respektive jämkas
till högre belopp, när frånskild make efter äktenskapsskillnaden blivit i
behov av underhåll eller fått ökat sådant behov. Chefens för justitiedepartementet
interpellationssvar under fjolårets riksdag vittnar även om att en
förskjutning i uppfattningen på detta område allt fort gjort sig gällande.
Det råder icke tvivel om att ändrade förhållanden icke böra föranleda
nja förpliktelser att utgiva underhållsbidrag i samma utsträckning då det
gäller frånskild make som andra underhållsberättigade. Man har framhållit,
att en förbättrad ekonomisk ställning för ena maken icke bör föranleda
att den andre skall bliva delaktig däri genom större underhållsbidrag. Vidare
har anförts, att make efter äktenskapsskillnad icke genom ökad underhållsplikt
skall behöva vidkännas motgångar som träffa andra maken;
icke minst med tanke på ett framtida nytt äktenskap bör han veta, vilken
betalningsskyldighet han har att räkna med. Men även om de nu gällande
reglerna sålunda i ett stort antal fall överensstämma med skälighet och
billighet, kan det, såsom departementschefen framhållit i interpellationssvaret
vid 1948 års riksdag, i vissa situationer synas oriktigt, att den bidragsberättigade
skall vara utesluten från möjligheten att, när väsentligt
ändrade förhållanden inträtt, få en höjning till stånd.
När underhåll sfrågan avgöres i samband med äktenskapsskillnaden,
måste hänsyn tagas till ett flertal svårbedömda förhållanden. Det är icke
blott makarnas aktuella situation vid tiden för skillnaden som ligger till
grund för avgörandet. Även parternas framtidsutsikter bliva av betydelse.
Salunda plägar hänsyn tagas till förbättring i den underhållspliktiges ekonomi,
som kan förutses såsom en normal följd av hans utbildning och villkor
i övrigt. På motsvarande sätt överväges, i vilken utsträckning den underhållsberättigade
genom eget arbete kan bidraga till sin försörjning. Att
dylika hänsyn tagas är så mycket mer påkallat som makarnas förvärvsförmåga
under tiden efter äktenskapets upplösning kan hava påverkats av
förhållandena under äktenskapet. Har hustrun under ett långvarigt äkten
-
9
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
skap ägnat sig uteslutande åt hemmet, äro exempelvis hennes förvärvsmöjligheter
efter skillnaden i regel begränsade. Det kan icke undgås att vid
ställningstagandet i underhållsfrågan risk för felbedömning föreligger.
Stundom visar det sig först efteråt i vad mån makes försörjningsförmåga
rönt inverkan av förhållandena under äktenskapet, Fn jämkning till den
behövande makens förmån kan i dylika fall framstå såsom skälig och torde
i och för sig icke strida mot grundsatsen, att ena maken icke skall genom
ökad underhållsskyldighet behöva vidkännas andra makens motgångar.
Den nuvarande undantagsregeln synes även under andra förhållanden
stundom kunna leda till obilliga resultat. Så kan vara fallet, när en antagen
oförmåga hos den underhållsskyldige att utgiva bidrag icke visar sig
föreligga. Härvid är att märka, att om den underhållsberättigade maken
har vårdnad om makarnas barn, undantagsregeln indirekt kan gå ut över
barnens intressen. Praktiskt sett utgöra underhållsbidragen till maken och
barnen en enhet; bidragen bilda tillsammans den inkomst, av vilken den
reducerade familjen har att leva. Även om bidragen till barnen genom
jämkning kunna bringas upp till skälig nivå, kan sålunda otillräckligt
underhåll till den vårdnadshavande i verkligheten pressa ned barnens
levnadsstandard.
Såsom chefen för justitiedepartementet framhållit i det vid 1948 års
riksdag avgivna interpellationssvaret torde ett särskilt skäl för en ändring
av lagreglerna på förevarande punkt ligga däri, att realvärdet av det tidigare
bestämda underhållsbidraget kan hava nedgått. I interpellationssvaret
framhålles visserligen, att samma förhållande föreligger beträffande periodiskt
förfallande belopp över huvud taget, t. ex. livräntor. Detta bör emellertid
icke hindra, att realvärdeminskningen tillmätes betydelse vid prövningen
av förevarande fråga. Att realvärdet minskats kan redan nu beaktas
vid jämkning av andra familjerättsliga underhållsbidrag. Då det gäller
familjerättsliga underhållsbidrag, föreligga icke samma skäl mot ett
hänsynstagande till förändringar i penningvärdet som vid förmögenhetsrättsligt
grundad betalningsskyldighet.
För utskottet har det icke varit möjligt att slutgiltigt taga ställning till
alla de spörsmål, som hänga samman med förevarande fråga, eller angiva
bestämda riktlinjer för en eventuellt ändrad lagstiftning i ämnet. De ovan
anförda skälen synas i varje fall motivera, att eu förnyad prövning av lagreglerna
på förevarande område äger rum. Chefen för justitiedepartementet
har i interpellationssvaret hänvisat till att giftermålsbalken tillkommit
efter nordiskt samarbete samt att det måhända kunde visa sig lämpligt
alt förevarande fråga upptoges i anslutning till överläggningar genom
de särskilda delegerade från de nordiska länderna, vilka ha till uppgift att
främja fortsatt samarbete i lagstiftningen. Lagreglerna i de övriga nordiska
länderna överensstämma emellertid icke med de svenska utan ha fastmera
i viktiga hänseenden sådan utformning, som motionärerna åsyfta för
2 Ilihang till riksdagens protokoll !) saml. I and. Nr 7.
10 Första lagutskottets utlåtande nr 7.
den svenska rättens del. Den av motionärerna ifrågasatta lagändringen
skulle salunda medföra att, äktenskapslagstiftningen i de nordiska länderna
bleve mer enhetlig. Frågans vikt synes motivera, att utredning sker inom
den närmaste framtiden.
Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1: 60
och 11:76, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning av frågan om ändrade bestämmelser för jämkning
av underhållsbidrag till frånskild make på grund av
väsentligt ändrade förhållanden och därmed sammanhängande
spörsmål samt om framläggande för riksdagen av de
förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 22 februari 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV R YL ANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lodenius, Olofsson*, Lindblom,
fruar Sjöström-Bengtsson, Lindström, herrar Lindgren och Löthner;
från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Landgren,
Lindahl, Pettersson i Ersbacken, Fagerholm*, fruar Johansson i
Skövde och Gärde Widemar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ahlkvist, Lodenius, Lindgren, Landgren, Lindahl och Pettersson
i Ersbacken, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
Chefen för justitiedepartementet har i sitt vid 1948 års riksdag avgivna
interpellationssvar förklarat, att han funne önskvärt att den förevarande
frågan vid lämpligt tillfälle gjordes till föremål för närmare utredning. Beträffande
formerna för denna utredning har departementschefen hänvisat
till att giftermålsbalken tillkommit efter nordiskt samarbete. Därför vore
angeläget, att ändringar i balken såvitt möjligt företoges gemensamt. Vid
tiden för svarets avgivande hade nyligen särskilda delegerade utsetts i de
Första lagutskottets utlåtande nr 7. 11
nordiska länderna för att främja det fortsatta samarbetet på lagstiftningens
område. De delegerade hade sin uppmärksamhet riktad bland annat på
frågan, om ändringar i ländernas äktenskapslagstiftning borde vidtagas i
syfte att utjämna vissa förefintliga skiljaktigheter mellan lagstiftningarna.
Måhända kunde det visa sig lämpligt att i samband härmed upptaga frågan
om att möjliggöra höjning av underhållsbidrag till frånskild make.
Av det ovan anförda framgår, att departementschefen och de delegerade
ha sin uppmärksamhet riktad på den genom motionerna väckta frågan.
Med hänsyn härtill anser utskottet skäl ej föreligga att för närvarande begära
utredning i densamma.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 60 och II: 76, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:51 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning av möjligheterna att använda å ofri grund belägna magasin och dylika byggnader såsom k a1 i texten