Sök i Ratio Lex

Första lagutskottets utlåtande nr 8

1949-03-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1949:8, Första lagutskottets utlåtande nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående en interimistisk

lagstiftning om samma s. k. lagaståndstid för stad

och land.

Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 223, av herr Nerman. Motionen,

i vilken erinras om lagberedningens arbete på revision av jordabalken,

utmynnar i hemställan »att riksdagen ville besluta att hos Kungl.

Maj :t begära övervägande, huruvida ej utan avbidan på lagberedningens förslag

en interimistisk lagstiftning om samma lagaståndstid för stad och land

må kunna utarbetas».

Beträffande motiveringen för motionärens hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

De tidsfrister, som avses med motionen, äro stadgade i 11 kap. 2 § jordabalken

och 2 § kungl. förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å

fång till fast egendom, här nedan kallad lagfartsförordningen.

I It kap. 2 § jordabalken stadgas, att om den som sålt fast egendom icke

uppburit fulla penningar, ändock han i köpebrevet tillstått att han köpeskillingen

till fullo bekommit, han skall njuta sin säkerhet i det som sålt är

framför andra köparens borgenärer. Säljaren äger sålunda en tyst förmånsrätt

i den sålda fastigheten, gällande framför de fordringsinteckningar, som

upplåtits av köparen. För att han skall bibehållas vid denna förmånsrätt,

måste han emellertid söka inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader

och på landet sist vid det ting som infaller näst efter sex månader

sedan lagfart för köparen beviljades. Gör han icke detta, skall han därefter,

icke äga bättre rätt än andra köparens fordringsägare.

Enligt 2 § lagfartsförordningen skall, med vissa undantag, lagfart å fång

till fast egendom sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller näst

efter sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget skedde. Lagfartspliktens

fullgörande kan enligt 3 § framtvingas genom vite.

De här återgivna lagrummen hava i vissa delar fått ändrat innehåll genom

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av

inskrivningsärenden. Denna föreskriver i 1 §, att inskrivningsärenden, varmed

bland annat avses ärenden angående lagfart å fång till fast egendom och

inteckning i sådan egendom, skola upptagas och behandlas av inskrivningsdomaren

i rättens ställe. Inskrivningsärendena handläggas å inskrivningsdag,

vilken enligt 4 § skall hållas en gång i veckan, såframt förhållandena ej

annat föranleda. I 10 § stadgas vidare, att där enligt lag eller författning ansökan

bör göras eller fullföljas eller annan åtgärd i inskrivningsärende vid
1

Bihang till riksdagens protokoll 191/9. 9 samt. 1 avd. Nr S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

tagas sist å det ting eller tingssammanträde som först infaller sedan visst

förhållande inträtt eller viss därifrån räknad tid förflutit, skall vad sålunda

föreskrivits fullgöras senast å den inskrivningsdag, som först infaller

efter det förhållandet inträtt eller den angivna tiden därefter förflutit.

Den särskilda förmånsrätt, som tillkommer säljare av fast egendom till

säkerhet för ogulden köpeskilling, infördes genom 17 3å års lag. I den ursprungliga

lydelsen av It kap. 2 § jordabalken stadgades, att säljaren skulle

njuta sin säkerhet, intill dess laga stånd åkommer, samt att, om han icke

dessförinnan intecknat sin rätt, han sedan icke skulle äga bättre rätt än

andra köparens borgenärer. Tidsfristen sammanföll således med den s. k.

lagaståndstiden. Detta begrepp anknyter till det före lagfartsförordningen

tillämpade lagfartsförfarandet. Härom meddelades bestämmelser i 4 kap.

1 och 2 §§ jordabalken. Enligt dessa lagrum skulle köpare av jord å landet

visa sitt köpebrev inför häradsrätten och låta offentligen uppbjuda jorden

på tre allmänna häradsting. Gjordes ej å jorden klander inom natt och år

efter tredje uppbudet, eller, i den landsort, där blott ett ting om året hölles,

vid det ting, då tredje uppbudet skedde, skulle häradshövdingen giva fastebrev

därå. I stad skulle uppbud ske tre måndagar, fyra veckor mellan vart

uppbud. Kom icke klander å fånget inom tolv veckor från tredje uppbudet,

skulle det vara lagståndet och bekräftas med rättens fastebrev. Genom förordningen

den 13 juni 1800 förkortades lagaståndstiden på landet; lagfarten

skulle avslutas å fjärde tinget, där tre ting årligen höllos, å tredje tinget, där

två ting om året höllos, samt, där endast ett ting årligen hölls, å andra

tinget. Lagaståndstiden på landet kom således att uppgå till ungefär ett år

efter första uppbudet.

Lagfartsförordningen innebar bland annat den förändringen, att uppbudsförfarandet

avskaffades. Lagfart skulle i regel beviljas vid det ting

eller, i stad, den rättegångsdag, då ansökan gjordes. I stället för lagaståndstiden

måste i 11 kap. 2 § jordabalken eu annan tidsfrist utsättas, och lagrummet

fick därvid, såvitt här är i fråga, sin nuvarande lydelse.

Skyldighet att lagfara inom viss tid infördes första gången genom den

ovannämnda förordningen den 13 juni 1800. Däri föreskrevs, att vid köp

uppbud skulle tagas i staden inom tre månader och å landet sist vid det

ting, som infaller näst efter sex månader, sedan köpet avslutades. Försummelse

medförde böter. Redan i en den 28 juni 1798 utfärdad förordning

stadgades emellertid, att om köparen icke sökte uppbud inom ovan

angivna tider, inteckning kunde ske för förre ägarens gäld. Tidsfristerna

bibehöllos oförändrade i lagfartsförordningen, som i denna del icke ändrats.

I lagberedningens åren 1905—1909 avgivna förslag till jordabalk bibehålies

säljarens förmånsrätt till säkerhet för ogulden köpeskilling. Den

tid, inom vilken inteckning skall sökas, har ansetts utan olägenhet kunna,

såvitt angår landet, nedsättas till hälften och sålunda bringas i överensstäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr S.

melse med vad som gällde för städerna. Tidsfristens slut angives i föislaget

vara det lagtima ting, som infaller näst efter nittio dagar från det

köparen sökt lagfart å sitt fång. I stad skulle inteckning sökas inom nittio

dagar från lagfartsansökningen.

Beträffande den tid, inom vilken skyldigheten att söka lagfart skall fullgöras,

förklarade beredningen att skälig anledning ej funnes att göra skillnad

mellan stad och land. Den för landet stadgade tiden ansågs därföi

kunna förkortas till hälften. I enighet härmed föreskrevs i en av beredningen

föreslagen lag om inskrivning av rätt till fast egendom, att lagfart

skulle, där ej annorlunda stadgades, sökas å landet sist å det lagtima ting,

som infaller näst efter nittio dagar, och i stad inom nittio dagar sedan

fånget skedde.

Lagberedningens förslag lades i de delar, varom här är fråga, icke till

grund för lagstiftning.

Den 1932 genomförda lagstiftningen om handläggning av inskrwningsårenden

innebär, såsom redan nämnts, att dylika ärenden handläggas lika

ofta på landet som i stad.

Genom beslut den 21 mars 1941 har Kungi. Maj :l bestämt, att lagberedningen

skulle övergå till behandling av frågan om revision av jordabalken.

Beredningen har den 12 juni 1947 avgivit delbetänkande (SOU 1947:38),

innehållande lagtext och motiv till vissa kapitel i en tilläinnad jordabalk,

däribland ett kapitel om köp, hyte och gåva. I betänkandet uttalas, att den

nuvarande ordningen med förmånsrätt för ogulden köpeskilling icke bör

bibehållas i en ny jordabalk. Skälen för denna ståndpunkt utvecklas å s.

223—227.

Lagberedningens arbete på revision av jordabalken fortgår och kommer

bland annat att omfatta bestämmelserna om lagfart å fång till fast egendom.

Utskottet. De tidsfrister, som avses med motionen, avspegla en gången

tids förhållanden. Bedan 1907 ansåg sig lagberedningen kunna förorda, att

de för landsbygden stadgade längre tiderna förkortades och bringades i

överensstämmelse med vad som gällde för städerna. Härtill föreligga än

starkare skäl, sedan inskrivningsreforinen 1932 helt likställt landsbygden

med städerna i fråga om inskrivningsärendenas handläggning. Den rättssökande

allmänheten har på landsbygden samma möjligheter att erhålla

lagfart och inteckning utan tidsutdräkt som i städerna. Såsom motionären

påpekat, kan dessutom den nuvarande skillnaden i fråga om tiden för ansökan

om inteckning för ogulden köpeskilling medföra risk för rättsförluster

i särskilda fail. Utskottet finner därför uppenbart, alt skiljaktigheterna

i tidsfristerna för stad och land icke böra bibehållas vid ny lagstiftning

i ämnet.

Den genom motionen väckta frågan tillhör området för lagberedningens

arbetsuppgifter. Beredningen har i ett nyligen avgivet delbetänkande före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

slagit, att den nuvarande ordningen med förmånsrätt för ogulden köpeskilling

icke skall bibehållas. Enligt utskottets mening bör därför en särskild

lagstiftning i fråga om tiden för sökande av inteckning för sådan rätt icke

övervägas, med mindre det visar sig att lagberedningens förslag i denna del

icke godtages. Beträffande tiden för lagfartspliktens fullgörande är ett bibehållande

tills vidare av den nuvarande regeln uppenbarligen icke förenat

med olägenhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 1:223, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1949.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Ahlkvist, Kriigel, Olofsson,

Lindblom*, fru Sjöström-Bengtsson, herrar Löthner* och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Rylander, Hedlund i Östersund, Olsson

i Mellerud , Landgren, Antby, Andersson i Mölndal*, Pettersson i Ersbacken

och Fagerholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

490778

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.