Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av i § 1 mom. lagen om folkpensionering.

1949-03-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av i § 1 mom. lagen om folkpensionering.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av

i § 1 mom. lagen om folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 74,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Friesen — under hänvisning

till ett fall, då den omständigheten att en gift kvinna, som ännu ej

uppnått 67 års ålder, tillerkänts invalidpension med 200 kronor medfört, att

hennes makes allmänna ålderspension, som tidigare utgått med 1 000 kronor,

sänkts till 800 kronor, samt då följaktligen det förhållandet att hustrun

tillerkänts invalidpension ej medfört ökning av summan utav de till båda

makarna utgående folkpensionsbeloppen —- hemställt, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan ändring av 4 § 1 mom.

folkpensioneringslagen att make som är invalid ehuru han icke uppnått

pensionsåldern skall tillerkännas pension som tillsammans med den pensionerade

makens pension uppgår till högre belopp än om vederbörande

varit arbetsför».

Beträffande de närmare skäl, som anförts till stöd för denna hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från pensionsstyrelsen.

Vid 7.946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj:t en ny lag om

folkpensionering. Denna lag, lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering.

trädde i kraft den 1 januari 1948. Följande bestämmelser i lagen äro i förevarande

ärende av intresse.

Enligt lagen tillkommer rätt till folkpension i form av ålderspension den

som fyllt 67 år (3 §'' 1 mom.). För tid före fyllda 67 år utgår folkpension i

form av invalidpension till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig (3 §

2 mom. första stycket).

Allmän ålderspension utgår till envar, som är berättigad till ålderspension,

och utgör för år räknat för gift pensionsberättigad, vars make jämväl

åtnjuter folkpension, 800 kronor samt för annan pensionsberättigad 1 000

kronor (4 § 1 mom.). Till den, som är berättigad till invalidpension, utgår

grundpension med 200 kronor om året samt därjämte tilläggspension med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

600 kronor om året till gift pensionsberättigad och med 800 kronor om året

till ogift pensionsberättigad (4 § 2 inom.). Å vissa orter förhöjes folkpension

med bostadstillägg (5 §). Tilläggspension utgår emellertid icke till alla

invalidpensionsberättigade. Ej heller bostadstillägg utgår till alla de folkpensionsberättigade,

som med hänsyn till bostadsorten skulle vara berättigade

därtill. Tilläggspension och bostadstillägg skola nämligen minskas med

fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga,

för gift pensionsberättigad 800 kronor och för annan pensionsberättigad

400 kronor (7 §). Med årsinkomst avses all den inkomst, för år räknat,

som någon skäligen kan antagas komma att åtnjuta under den närmaste

tiden. Såsom inkomst räknas dock icke bl. a. folkpensionsförmån,

dock med visst undantag. I fråga om äkta makar skall årsinkomsten för

envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst

(14 §).

Kungl. Maj :ts förslag till lagen om folkpensionering, som förelädes riksdagen

genom proposition nr 220, byggde på ett av socialvårdskommittén i

november 1945 avgivet betänkande med förslag till lag om folkpensionering

(SOU 1945:46). I propositionen anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, beträffande spörsmålet huruvida folkpension borde utgå

med olika belopp för ensamstående och gifta bland annat följande:

Vår nuvarande folkpensionering kan sägas vara individuellt ordnad såtillvida,

att pensionsförmånernas storlek i huvudsak är oberoende av om

den pensionsberättigade är gift eller icke. Två äkta makar, vilka båda äro

pensionsberättigade, erhålla sålunda i stort sett dubbelt så stor pension som

eu ogift.

Socialvårdskommittén har däremot föreslagit, att en ensamstående pensionär

skall erhålla större pension än envar av äkta makar, vilka båda äro

pensionsberättigade. Det torde vara eu allmän erfarenhet alt levnadskostnaderna

för två makar merendels icke uppgå till dubbla beloppet av levnadskostnaderna

för en ogift. De av kommittén verkställda undersökningarna

angående folkpensionärernas levnadsförhållanden bestyrka detta. I de

över kommitténs betänkande avgivna yttrandena ha icke heller rests några

invändningar mot förslaget i denna del; i vissa yttranden har uttalats livlig

tillfredsställelse över den ståndpunkt kommittén intagit. .lag ansluter mig

också till denna.

I fråga om invalidpensionen anförde statsrådet Möller i propositionen

bland annat:

Alltifrån folkpensioneringens införande ha de utgående pensionsbeloppens

storlek varit starkt beroende av den pensionsberättigades egna inkomster.

De avgifts- eller grundpensioner, som utgått oberoende av inkomstprövning,

ha varit så obetydliga, alt de saknat nämnvärd betydelse ur försörjningssynpunkt.

Socialvårdskommitténs förslag bibehåller denna anordning fullt ut, såvitt

angår invalidpensionerna. Mot denna ståndpunkt synas mig några erinringar

icke kunna göras. Frågan huruvida invalidpension överhuvud skall

utgå är nämligen beroende av om den pensionssökandes arbetsförmåga är

så nedsatt, att han saknar möjlighet att genom eget arbete försörja sig. Har

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

han avsevärda egna inkomster, minskas i hög grad presumtionen för att

denna förutsättning för rätt till invalidpension föreligger. Någon erinran

mot kommittéförslaget har icke heller gjorts på denna punkt, och jag ansluter

mig i princip till detsamma. Vad kommittén anfört till stöd för att

ett mindre belopp — 200 kronor — skall utgå såsom grundpension utan

inkomstprövning kan av mig godtagas.

I anledning av propositionen nr 220 väcktes bl. a. motionen II: 486 av

herr Senander in. fl. I denna motion hemställdes, att behovsprövningen beträffande

invalidpensioneringen avskaffades och att invaliderna jämställdes

med ålderspensionärerna.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen nr 220 och de

i anledning av densamma väckta motionerna, framhöll i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 1, att utskottet kunde i det väsentliga ansluta sig

till vad departementschefen anfört angående frågan om pensionsbeloppen.

Vidare framhöll utskottet, att bifall till det i motionen II: 486 framställda

yrkandet att invalidpensionerna, utom bostadstilläggen, skulle utgå utan inkomstprövning

komme att medföra en mycket betydande kostnadsökning.

Utskottet yttrade vidare:

Socialvårdskommittén har såsom skäl för inkomstprövningens bibehållande

beträffande huvudparten av invalidpensionen och sjukbidraget anfört,

att arbetsinkomstens storlek vore avgörande för huruvida invaliditet förelåge

eller ej samt att, om pensionens storlek ej vore beroende av den egna

inkomsten, hela pensionen måste indragas på en gång då invaliden börjat

återvinna sin arbetsförmåga, ett förhållande som kunde verka direkt konserverande

å invaliditeten. Utskottet anser dessa skäl vara av sådan styrka

att ett slopande av inkomstprövningen för invaliderna ej kan tillstyrkas.

Vid 1947 års riksdag hemställdes i en av herr Senander in. fl. väckt motion,

II: 170, att riksdagen måtte besluta vidtaga sådan ändring i den av

föregående års riksdag beslutade nya folkpensionslagen, att invalidpensionärerna

jämställdes med ålderspensionärerna och följaktligen befriades

från inkomstprövning.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, framhöll i sitt över densamma

avgivna utlåtande, nr 4, att det i fråga om inkomstprövningen funnes

skäl göra skillnad mellan ålderspension och invalidpension. Utskottet

fortsatte:

Vid 1946 års riksdag framhöll första särskilda utskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, att dessa skäl vore av sådan styrka, att ett slopande

av inkomstprövningen för invaliderna icke kunde tillstyrkas. Sedan

riksdagen år 1946 behandlade ifrågavarande spörsmål, har detta icke undergått

någon förändring. Enligt utskottets mening saknas därför anledning

att nu göra någon ändring i lagen om folkpensionering beträffande inkomstprövningen

för invaliderna.

Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Pensionsstyrelsen har i sitt över förevarande motion avgivna yttrande anfört

följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12. 13

Vid bedömandet av det spörsmål som upptagits i motionen torde man

böra hålla i minnet att i de fall då det i motionen angivna förhållandet kan

uppkomma är fråga om personer med eu i regel icke obetydlig egen inkomst

och vilka genom den nya folkpensioneringen, trots den påtalade utformningen

av 4 § folkpensioneringslagen, kommit i ett högst väsentligt

bättre läge än förut. De inkomster som utesluta från tilläggspension, äro i

nu förevarande fall inom resp. bostadskostnadsgrupper för makarna tillsammans

3 000, 3 400, 3 800, 4 200 och 4 600 kronor. Då härtill kommer

folkpensionen, åtnjuta de makar, varom nu är fråga, inkomster uppgående

lägst till 4 000, 4 400, 4 800, 5 200 och 5 600 kronor inom respektive bostadskostnadsgrupper.

För närvarande utgår enbart allmän ålderspension

till den ene och enbart grundpension till den andre av två makar i omkring

750 fall.

Vid konstruktionen av en socialförsäkring sådan som folkpensioneringen

måste givetvis eftersträvas en betydande enkelhet samtidigt som det bör tillses

att det materiella innehållet i lagstiftningen i möjlig mån anpassas efter

förhållandena. I många fall blir en avvägning mellan dessa synpunkter nödvändig.

Skulle vad i motionen anförts anses böra föranleda en lagändring, torde

denna böra vara av den innebörden att i 4 S 1 mom. lolkpensioneringslagen

stadgas att allmän ålderspension utgår med 800 kronor i de fall maken åtnjuter

antingen allmän ålderspension eller tilläggspension eller hustrutillägg

samt i övriga fall med 1 000 kronor. Härigenom kommer en enbart

utgående grundpension icke att påverka makens pension. Vidare måste i sådant

fall införas en föreskrift att tilläggspension (jämte bostadstillägg) får

utgå endast om den överstiger 200 kronor, enär eljest skulle inträffa att, då

den invalidpensionsberältigade maken åtnjöte tilläggspension (jämte bostadstillägg)

understigande 200 kronor, makarna erhölle lägre sammanlagd

pension än om enbart grundpension utgått.

Den nu skisserade konstruktionen skulle tydligen medföra, att inkomstgränsen

för rätt till tilläggspension bleve lägre i de fall make åtnjuter ålderspension

än i övriga fall. Detta skulle få till följd att såväl allmänheten som

pensionsnämnderna finge en ytterligare serie inkomstgränser att ta hänsyn

till och att de tabeller, som begagnas vid uträkningen av folkpensionernas

storlek i olika fall, finge ändras. Konstruktionen torde även kunna verka

komplicerande vid utformningen av indextillägg å folkpensionerna, därest

sådana tillägg ej avses utgå å enbart grundpension. Skulle indextilläggen få

den av de sakkunniga för indexreglerade folkpensioner föreslagna utformningen,

kunde i vissa fall inträffa att folkpensionstagarna komme i sämre

läge om 4 § folkpensioneringslagen ändrades på berört sätt än eljest. Slutligen

kommer det, därest sådana ändringar vidtagas, att ibland inträffa att,

då den invalidpensionsberättigade maken tillerkännes invalidpension som

jämte eventuellt bostadstillägg endast obetydligt överstiger 200 kronor, ökningen

av makarnas sammanlagda pensionsförmåner blir mycket obetydlig.

Övergångsvis skulle ett mindre antal invalidpensioner, som inkludera tillläggspension

å högst 200 kronor, få nedsättas att allenast utgöras av grundpension

samtidigt som makens allmänna ålderspension höjdes med 200

kronor.

Såsom framgår av den ovan lämnade upplysningen angående antalet fall,

som skulle beröras av en lagändring, torde den kostnadsökning som skulle

föranledas därav kunna beräknas till omkring 150 000 kronor årligen.

Enligt pensionsstyrelsens mening tala huvudsakligen psykologiska skäl

för ändring av de nu gällande bestämmelserna i förevarande avseende. Eu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

ändring skulle emellertid, såsom torde framgå av vad ovan anförts, medföra

vissa icke önskvärda konsekvenser. Då därtill kommer att en ändring

i betydande mån skulle komma sådana pensionstagare till godo, som icke

äro i trängande behov av förbättrade pensionsförmåner, är styrelsen tveksam,

huruvida de psykologiska skälen böra tillerkännas sådan styrka, att en

lagändring bör ske.

Utskottet. Lagen om folkpensionering vilar på bland annat de principerna,

att folkpensioneringen är en familjepensionering och att invalidpensionen

utgår, frånsett visst grundbelopp, efter inkomstprövning. Att

frångå dessa principer kan uppenbarligen ej ifrågakomma och synes ej heller

ha av motionären ifrågasatts.

Med den utformning angivna principer givits i lagen inträffar i vissa fall

att, såsom i motionen påtalats, tillerkännande av invalidpension åt en

make medför, att den allmänna ålderspension, till vilken den andre maken

är berättigad, minskas med samma belopp, som förstnämnda make äger

uppbära i invalidpension. Tillerkännandet av invalidpension föranleder

alltså i dessa fall ej någon ökning av de folkpensionsförmåner, som makarna

sammanlagt äga åtnjuta; här bortses då från den förmån som det

innebär, att genom tillerkännandet av invalidpension åt den ene maken

denne icke vidare är skyldig erlägga pensionsavgift. 1 de fall det här är

fråga om ha emellertid makarna tillsamman en ej alldeles obetydlig inkomst,

nämligen, folkpensionsförmånerna inräknade, lägst 4 000 kronor

i lägsta bostadskostnadsgruppen och 5 600 kronor i högsta. I pensionsstyrelsens

yttrande över motionen har anvisats en väg, på vilken det i

motionen uttalade önskemålet skulle kunna tillgodoses. En lösning på

denna väg skulle emellertid, såsom av pensionsstyrelsens yttrande framgår,

medföra, att för ernående av erforderlig konsekvens ytterligare bestämmelser

finge upptagas, vilka skulle leda till en ej oväsentlig komplicering av

tillämpningen av lagen. Denna omständighet talar enligt utskottets mening

starkt emot den av pensionsstyrelsen såsom möjlig angivna ändringen. Då

därtill kommer, att de pensionstagare det här gäller med hänsyn till de ej

oväsentliga inkomster de ha icke kunna anses vara de, som äro i mest

trängande behov av ökade förmåner, kan utskottet icke förorda en ändring

beträffande det i motionen avsedda förhållandet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 74, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,

Uhlén, Nerman, Eskilsson* och Sunne;

från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Jacobsson i Igelsbo*, fru

Johansson i Norrköping, herr Hagård, fröken Höjer -, herrar Jansson i Hällefors,

Carlsson i Bakeröd och Svensson i Göteborg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.