Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av herr Pålsson och nr 200 i andra kammaren av herr Jönsson i Rossbol.

1949-04-22 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av herr Pålsson och nr 200 i andra kammaren av herr Jönsson i Rossbol.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr 18.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering

av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av

herr Pålsson och nr 200 i andra kammaren av herr Jönsson i Rossbol.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att lagen den 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet måtte erhålla den komplettering, som erfordras för

uppnående av det i motionerna angivna syftet.

I motionerna har anförts följande:

Den begränsning av konkurrensen inom näringslivet, som under senare

år i ökad omfattning tillkommit genom fusioner och kartellbildningar inom

olika branscher, har tidigare ådragit sig statsmakternas uppmärksamhet.

Detta har resulterat i den av 1946 års riksdag antagna lagen om övervakning

av konkurrensbegränsning inom näringslivet, enligt vilken det åligger

ltungl. kommerskollegii monopolutredningsbyrå att bl. a. registrera och

offentliggöra i konkurrensbegränsande syfte ingångna avtal. Lagen har

emellertid getts begränsad räckvidd så till vida, att endast s. k. försäljningskarteller

men icke inköpskarteller kunna bliva föremål för registrering och

övervakning.

Med hänsyn till rådande förhållanden inom näringslivet synes det mig

emellertid vara angeläget, att i fråga om konkurrensbegränsande samarbete

icke allenast den kommersiella verksamheten i vad avser yrkesmässig försäljning

utan jämväl yrkesmässig inköpsverksamhet omfattas av förenämnda

lag. I detta sammanhang må framhållas, att under senare år uppkommit

starka kartellbildningar inom stora delar av skogsindustrien i

uppenbart syfte att uppnå konkurrensbegränsning vid ifrågavarande industris

inköp av råvara. Sistnämnda konkurrensbegränsning regleras genom

fleråriga inbördes avtal, vilkas efterlevnad tryggas genom höga bötesbelopp.

Det synes därför vara synnerligen befogat, att dylika kartellbildningar

kunna bliva föremål för samma uppmärksamhet från myndigheternas

sida som de slag av kartellbildningar, som övervakas genom lagen i

dess nuvarande omfattning.

Det ifrågasatta syftet kan enklast vinnas genom komplettering av bestämmelserna

i lagens g 2 på så sätt att första meningen i sagda paragraf

ändras från »Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet» etc. till »Den

som yrkesmässigt köper och säljer viss förnödenhet».

.lag vill till sist erinra om alt Havannastadgan såsom restriktiva affärs
Hibang

till riksdagens protokoll 19A9. 9 samt. 2 avd. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr IS.

metoder rubricerar såväl inköps- som försäljningskarteller och att sålunda

icke någon åtskillnad gjorts mellan dessa två kommersiella former i vad

avser konkurrensbegränsande samarbete.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttranden från kommerskollegium och domänstyrelsen.

Därjämte ha på begäran av utskottet yttranden över motionerna avgivits

av Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

och Handelskammaren i Gävle.

Lagstadganden m. m.

Enligt lagen 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet, som trätt i kraft den 1 augusti samma år, skall, i syfte

att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet,

övervakning ske på sätt i lagen stadgas genom registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser och genom särskild undersökning. Övervakning

utövas av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer, övervakningsmyndighet

(1 §). Enligt Kungl. Maj:ts förordnande skall övervakningen

utom såvitt angår bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet utövas

av kommerskollegium. I fråga om registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser stadgas i lagen att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet

eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst är

skyldig att efter anmaning av övervakningsmyndighet anmäla av honom

ingånget eller eljest biträtt kartellavtal eller annan liknande konkurrensbegränsande

överenskommelse, som berör pris-, produktions-, omsättningseller

transportförhållanden här i riket. Detta gäller jämväl beträffande

den som yrkesmässigt utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar

eller handel med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,

överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art, upplåter

nyttjanderätt till viss förnödenhet eller utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse,

för vilken fordras myndighets tillstånd. Med yrkesutövare likställes

sammanslutning av sådana yrkesutövare (2 §). Över konkurrensbegränsande

överenskommelser, som anmälts eller vid särskild undersökning

kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall föras register, kartellregister

(5 §). Om särskild undersökning sägs i lagen, att om övervakningsmyndighet

beträffande verksamhet, som ovan nämnts, finner anledning

att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller om eljest

särskilda skäl föreligga därtill, myndigheten äger besluta att verksamheten

skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten

av konkurrensbegränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,

omsättnings- eller transportförhållanden här i riket (6 §). För

undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövaren

att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens

och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersök
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

ningen, samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.

Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten

(7 §). Vid meddelande av föreläggande eller kallelse äger övervakningsmyndighet

utsätta vite (9 §). Underlåter någon att inom förelagd

tid anmäla överenskommelse eller lämnar någon vid anmälan eller eljest

i fall, som i lagen avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst sex månader (10 §). Övervakningsmyndighetens

beslut kan överklagas hos Konungen (14 §).

Stadgan den 24 mars 1948 för Internationella Handelsorganisationen,

»Havanna-stadgan», i vars utarbetande även representanter för vårt land

deltagit, utgår från att konkurrensbegränsande avtal mellan köpare kan

ha skadliga verkningar. Med restriktiva affärsmetoder förstås enligt stadgan

»affärsmetoder berörande den internationella handeln, vilka inskränka

konkurrensen, begränsa tillgången till marknader eller uppamma monopolistisk

kontroll, så snart dessa metoder hava skadliga verkningar på utvidgandet

av produktionen eller handeln och lägga hinder i vägen för uppnåendet

av något annat av de i artikel I angivna syftena». I artikel I talas

om organisationens allmänna ändamål och syften. Såsom restriktiva

affärsmetoder betecknar stadgan bland annat fastställande av priser eller

villkor att iakttagas gentemot andra vid köp, försäljning eller uthyrning

av något varuslag, utestängande av företag från någon geografiskt avgränsad

marknad eller någon affärsgren, fördelning eller uppdelning av sådan

marknad eller affärsgren, fördelning av kunder eller fastställande av försäljnings-

eller inköpskvoter.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 juni 1946 ha sakkunniga tillkallats,

nyetablering ssakkunniga, för att verkställa utredning i frågan om

behovet att undanröja enskild nyetableringskontroll inom näringslivet och

vissa olämpliga konkurrensmetoder, såsom bojkott, exklusivavtal och prisdifferentiering.

Enligt föredragandens, statsrådet Kocks anförande till

statsrådsprotokollet den 12 november 1948 skola de sakkunniga jämväl

överväga ett av Kooperativa förbundet framlagt förslag av innebörd, att om

part i kartellavtal bryter mot i avtalet intagen konkurrensbegränsande bestämmelse,

annan part i avtalet icke bör vara berättigad att mot förstnämnda

part föra talan om påföljd i form av skadestånd eller böter. Statsrådet

Kock anförde därvid bland annat följande.

Otvivelaktigt möter det betänkligheter, att allmänna organ genom utdömande

eller uttagande av vite och skadestånd kunna medverka till vidmakthållande

av ur allmän synpunkt olämpliga kartellöverenskommelser.

Det bör emellertid beaktas, att icke alla kartellavtal, som införts i kartellregistret

eller äro av beskaffenhet att böra införas i delta, medföra ur samhällelig

synpunkt skadliga verkningar. Eu lagstiftning på detta område

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr IS.

skulle därför få begränsas till sådana fall, där kartellsamarbetet framstår

såsom övervägande skadligt. När ett visst kartellavtal eller vissa bestämmelser

i ett kartellavtal synas ha övervägande samhällsskadliga verkningar,

uppstår frågan, om icke avtalet eller de olämpliga bestämmelserna i detsamma

böra kunna förklaras helt ogiltiga — och detta möjligen även i

andra fall än när krav ställts på skadestånd eller vite. De sakkunniga böra

likväl pröva även andra alternativ. Om de komma till den uppfattningen

att en lagstiftning i detta ämne är av behovet påkallad, böra de även utforma

förslag om hur en tillfredsställande bedömning av avtalens verkningar

ur samhälleliga synpunkter skall åstadkommas.

Yttrandena.

Domänstyrelsen tillstyrker i sitt yttrande en lagstiftning i det av motionärerna

föreslagna syftet. Styrelsen anför bland annat, att de kartellbildningar

på det skogsindustriella området, som motionärerna främst torde

åsyfta, äro Nordsvenska virkesföreningen och Hälsinglands virkesförening,

vilka båda bildades år 1947. Den förstnämnda föreningens verksamhetsområde

omfattar Norrland från och med Ljungans ådal och norrut, den

sistnämnda i stort sett Hälsingland samt de delar av Härjedalen, som tillhöra

Ljusnans ådal. Anslutna till Nordsvenska virkesföreningen äro på tre

undantag när samtliga större, vid kusten belägna skogsindustrier inom

ovannämnda område. Beträffande Hälsinglands virkesförening finns inom

dess verksamhetsområde endast en större industri, som ej är ansluten till

föreningen.

För fullständighetens skull erinrar domänstyrelsen vidare om att pappersbruken

och massafabrikerna i södra Sverige sedan lång tid tillbaka

äro sammanslutna i den s. k. Sydsvenska virkesföreningen. Denna förening

utövar dock icke ett så dominerande inflytande på rundvirkesmarknaden

som de två nordligare sammanslutningarna, beroende på att dess verksamhet

omfattar inköp uteslutande av upphuggen massaved under det att de

två nordligare föreningarna inköpa såväl skog på rot som samtliga viktigare

upphuggna sortiment.

Domänstyrelsen fortsätter härefter:

Den aktivitet, som de två nordliga virkesföreningarna hitintills ådagalagt

på rundvirkesmarknaden, är betydande. Sålunda har den Nordsvenska

virkesföreningen träffat avtal om gemensamt uppträdande vid virkesköp

dels med de större träindustrierna i västra Jämtland, dels med småsågverkens

lokala sammanslutningar. Det sistnämnda avtalet innehåller bland

annat, att då skog på rot utbjudes på öppna marknaden, skola de utbjudna

posterna på förhand fördelas mellan de samarbetande köparna. Småsågarna

äro vidare tillförsäkrade rätt att mot erläggande av virkesföreningens

självkostnader taga del av dennes värderingar, vilket i verkligheten

medför att även småsågarnas rotköp i regel ske efter virkesföreningens

direktiv. Skulle någon av kontrahenterna erfara, att rotpost kan befaras

bliva såld till utomstående — icke tillhörande någon av sammanslutningarna

— skola kontrahenterna gemensamt söka hindra detta, varvid de

opaginerad Kontrollera mot PDF

;>

Andra lagutskottets utlåtande nr 1S.

extra kostnaderna för härför erforderliga överbud kunna uttaxeras på

kontrahenterna. Genom dessa och liknande åtgärder har Nordsvenska virkesföreningen

tillförsäkrat sig praktiskt taget fullständig kontroll över alla

rotköps- och leveransvirkesaffärer inom sitt verksamhetsområde och lyckats

upphäva all konkurrens och all fri prisbildning på denna marknad.

Hälsinglands virkesförening har arbetat efter samma linjer och ernått likartade

resultat.

Huru dessa förändrade förhållanden inverkat på domänverkets försal jningsförfarande

beträffande virket från kronoskogarna i Norrland, t ramgår

av en av domänstyrelsen i juni 1948 upprättad promemoria, som tinnes

bifogad yttrandet.

I promemorian säger domänstyrelsen, att styrelsen ditintills i stort sett

tillämpat den ordningen, att styrelsen varje höst först utbjudit de rotstående

virkesposterna på offentliga auktioner och därefter infordrat förseglade

anbud på det upphuggna leveransvirket. Detta tillvägagångssätt

hade ur olika synpunkter visat sig ändamålsenligt. Det hade sålunda varit

fördelaktigt, att rotposterna försålts först, enär köparna därigenom fått

tid att före vinterns inbrott träffa alla erforderliga förberedelser för dessa

posters utdrivning. Genom den fria konkurrensen hade kronan i stort sett

tillförsäkrats skäliga priser. Auktionerna hade även haft mera allmän betydelse

såsom ett slags virkesbörs.

Sedan ovannämnda båda nordliga virkesföreningar bildats, heter det vidare

i promemorian, förekom vid kronans virkesauktioner verklig konkurrens

på högst något tiotal av de utbjudna rotposterna. Alla övriga poster

voro genom förhandsöverenskommelse uppdelade de olika köparna emellan,

så att endast en enda verklig spekulant uppträdde på varje post. Kartellerna

hade i många fall bestämt maximipriset även på de virkesposter,

som de tillåtit utomstående köpare att spekulera på. Någon fri prisbildning

förekom således ej. Då kartellernas prissättning i regel var väsentligt lägre

än domänstyrelsens, nödgades styrelsen på norrlandsauktionerna avslå ett

ovanligt stort antal avgivna bud. På grund av dessa förhållanden ansåg

sig domänstyrelsen skyldig att tills vidare omlägga sitt försäljningsförfarande

i Norrland. Enligt styrelsen borde marknadsläget för rundvirke för

varje säsong fastställas genom förhandlingar mellan säljare och köpare.

Prisförhandlingarna borde avse försäljning av så stora kvantiteter virke,

att de överenskomna priserna kunde förväntas rent automatiskt bliva normerande

jämväl för övriga virkesaffärer inom landsdelen. Därvid skulle

förhandlingar om försäljning av rotposterna vara att föredraga, dä man

därigenom skulle kunna ernå en fördelning av rotposterna redan tidigt på

hösten. Domänstyrelsen fann emellertid att det av olika anledningar mötte

oövervinneliga svårigheter att genom förhandlingar fastställa priser på rotposterna.

Det upphuggna leveransvirket lämpade sig väsentligt bättre för

direkta prisförhandlingar. Enligt styrelsen borde därför, innan åtgärder

vidtoges för försäljning av domänverkets rotslående virke i Norrland, ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

nom förhandlingar med kartellerna försäljas huvudparten av domänverkets

leveransvirke inom samma landsdel. De priser, som därvid bestämdes för

fritt urskilt leveransvirke, torde bliva normerande för alla leveransvirkesaffärer

under säsongen och därför borde prisförhandlingarna med köparkartellerna

föras icke av domänstyrelsen ensam utan gemensamt med Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund. Sedan försäljning av leveransvirket

till kartellerna avslutats och säsongens prisnivå därmed fastslagits,

behövde domänstyrelsen omkring tre veckor för värdering av sina rotposter

i anslutning till de överenskomna leveransvirkespriserna. Då det vore

av synnerlig vikt, att utbudet av rotposterna kunde verkställas så tidigt —

i senare hälften av oktober — att köparna finge erforderlig tid att planlägga

utdrivningen före vinterns inbrott, borde försäljningen av leveransvirket

vara avslutad senast omkring den 25 september varje år. Utbud av

rotposterna kunde, sedan säsongens prisläge för leveransvirket fastslagits

genom prisförhandlingar, i regel icke avse att åstadkomma någon verklig

priskonkurrens utan endast en fördelning av posterna mellan olika konsumenter.

Vid prövning av frågan, hur denna fördelning ändamålsenligast

skulle verkställas, hade domänstyrelsen stannat för att infordra förseglade

anbud på samtliga rotposter i hela Norrland till en tidpunkt, som infölle

cirka tre veckor efter det leveransvirket kunnat försäljas till kartelllerna.

I sitt yttrande över motionerna säger domänstyrelsen om det nya försälj

ningsförfarandet följande:

Den i promemorian skisserade nya försälj ningsordningen tillämpades

första gången hösten 1948 och man har därför ännu alltför ringa erfarenhet

för att kunna fälla ett definitivt omdöme om densamma. Man måste

emellertid allvarligt befara, att utvecklingen ur det allmännas synpunkt

varit allt annat än lycklig. Medan rundvirkesaffärerna i Norrland tidigare

tack vare en fri konkurrens kunnat avslutas i god tid på hösten och gagnvirkesavverkningarna

därefter kunnat igångsättas så snart väderleken tilllåtit,

är man numera hänvisad att avvakta prisuppgörelsen om det upphuggna

leveransvirket, innan dessa avverkningar kunna påbörjas. Det ligger

i sakens natur, att denna prisuppgörelse kan bliva segsliten och draga

ut på tiden. Säsongen 1947/48 träffades prisuppgörelsen för leveransvirket

först den 1 mars 1948 och säsongen 1948/49 först den 16 december 1948,

varefter domänverket infordrade anbud på sina rotposter till den 10 januari

1949. Så sena avslut medgiva självfallet icke ett rationellt utnyttjande av

för vinteravverkningarna tillgänglig arbetskraft och kunna därför minska

träindustriens möjligheter till råvaruförsörjning. Härtill kommer att det

kan befaras, att även sommarhuggningarna av massaved hädanefter komma

att minska i omfång. Det är naturligt att en skogsägare helst vill veta,

vilket pris han får för sitt virke, innan han sätter i gång upphuggningen.

Detta önskemål har aldrig kunnat uppfyllas vid sommarhuggning, men så

länge marknaden var fri, bedömde skogsägaren risken för underbetalning

vara ringa eller ingen. Det kan tänkas, att hans överväganden hädanefter

komma att leda till en annan slutsats.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr IH.

7

Domänstyrelsen anför till sist:

Som framgår av det ovan anförda, är den utveckling, som på sistone ägt

rum på den inhemska rundvirkesmarknaden i Norrland, ägnad att ingiva

allvarliga bekymmer. Huruvida denna utveckling kan effektivt påverkas

av den lagstiftning, som motionärerna föreslå, är ovisst. Oberoende härav

synes det likväl vara rimligt, att köpare- och säljareparten äro fullt likställda

inför lagen. Så synes f. n. icke vara fallet. Om domänstyrelsen träffar

en muntlig tillfällig överenskommelse med Sveriges Skogsägareföreningars

Riksförbund om gemensam förhandling om priset för de upphuggna

virkeskvantiteter, som kontrahenterna vid viss tidpunkt avse att

leverera till en köparkartell, kan en sådan överenskommelse f. n. underkastas

allmän kontroll, medan lagen icke gäller den stadgebundna, långfristiga

köparsammanslutningen. Ur de synpunkter domänstyrelsen företräder

anser styrelsen sig därför böra tillstyrka en lagstiftning i av motionärerna

föreslaget syfte.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller att lagen om

övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet tillkommit för

att skydda konsumenterna mot onödiga prisfördyringar samt att någon risk

ej ansetts föreligga för att inköpskarteller skulle medföra sådana verkningar.

Förbundet fortsätter:

Även om en inköpskartell i regel i och för sig ej åsyftar uppehållande av

för höga priser, kan dock otvivelaktigt en sådan kartell komma att verka i

sådan riktning på grund av att den skyddar de mindre effektiva företagen

inom den del av näringslivets område, som kartellen omfattar. I motionen

anföres som exempel på inköpskarteller de under senare år tillkomna virkesföreningarna.

Dessa kunna otvivelaktigt enligt riksförbundets mening

komma att försvåra den anpassning av skogsindustrien efter de ändrade

förutsättningar för industriens drift, som uppkommit efter kriget, samt

därigenom nedsätta industriens effektivitet. Missförhållanden av denna art

synes emellertid näppeligen kunna undanröjas genom en sådan lagändring,

som åsyftas i motionen, utan härför torde krävas åtgärder av helt annat

slag.

Vid kommerskollegii yttrande finnas fogade av kollegium inhämtade

yttranden från Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare och

Handelskammaren i Göteborg, vilka samtliga ställt sig avvisande gentemot

motionerna.

Skånes handelskammare anför till stöd för sin hemställan, att motionerna

icke måtte till någon åtgärd föranleda, bland annat följande:

Då nuvarande kartellkontrollag i vad den gäller förnödenheter, på sätt

i motionen påtalats, helt begränsats till konkurrensbegränsande åtgärder i

samband med försäljning, beror detta, såvitt Handelskammaren kan se, ej

på något förbiseende vid lagstiftningens genomförande. Såsom av förarbetena

till denna lagstiftning framgår har därmed uteslutande avsetts att bereda

det allmänna möjlighet till ingripanden mot konkurrensbegränsande

företeelser i sådana fall, då säljare av viss vara slutit sig samman för att ge
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

nom restriktiva åtgöranden upprätthålla sådana, i förhållande till produktionskostnaderna

ej motiverade höga pris, som kunna befaras medföra ur

allmänna synpunkter skadliga verkningar. Med en sådan syftning har

uppenbarligen icke förelegat någon anledning att i lagstiftningen generellt

inbegripa även en samverkan köparna emellan för att åstadkomma lägre

pris. Vad köparna beträffa gäller också lagen endast sådana fall, då köparen

i avtal med säljaren förpliktigat sig att hålla visst avtalat pris. Under sådana

förhållanden torde ur det allmännas synpunkt ha saknats intresse att

utsträcka lagstiftningen att generellt även gälla köparna. I den mån en dylik

prissamverkan köparna emellan avser att motverka eller förebygga en

av säljarna påfordrad för hög prissättning, synes förhållandet snarare vara

sådant, att köparna kunna sägas samverka i det syfte kartellkontrollen avser.

— Såsom förarbetena till lagstiftningen vidare visat bygger den därjämte

på den allmänna förutsättningen, att de påtalade konkurrensbegränsningarna

blivit så brukliga och fått sådan omfattning, att de utgöra en verklig

fara för obehörigt hög prissättning. Ur samma synpunkt har även ansetts

naturligt, att det, innan ett legalt ingripande sker, genom därav föranledda

utredningar blir tillräckligt klart, att konkurrensregleringen genom

sina skadliga verkningar framstår som en fara för allmänna intressen. Det

förtjänar därjämte erinras om att lagstiftningen ej ansetts böra göras tilllämplig

på överenskommelser avseende exportmarknaderna.

Principiellt sett torde emellertid en utvidgning av kontrollagen av den

art, motionären ifrågasatt, endast kunna anses motiverad, därest dylika inköpskarteller

kunna visas vara en mera allmän företeelse, samt därest dessa

karteller tillkommit i syfte att med obehöriga medel tvinga av kartellen mera

väsentligt beroende säljare att sälja till underpris samt därtill under sådana

förhållanden, att ur allmänna synpunkter skadliga verkningar äro att befara.

På grund av kända förhållanden ävensom med hänsyn till den exportsituation,

som nu föreligger för pappersmasseindustriens vidkommande,

förefaller likväl knappast sannolikt, att dylika förutsättningar i nu berörda

fall äro för handen.

Vad slutligen beträffar enahanda förhållanden inom Handelskammarens

eget distrikt, har Handelskammaren sig icke bekant, att några inköpssammanslutningar

av monopolistisk art här existerar.

Stockholms handelskammare anför liknande skäl för sitt avstyrkande

av motionen och fortsätter:

Medan gällande monopollagstiftning sålunda avser att skydda konsumenterna,

skulle densamma genom den föreslagna utvidgningen få en ny principiell

innebörd och jämväl syfta till att skydda näringsidkare eller grupper

av näringsidkare mot åtgärder av andra näringsidkare eller grupper

av sådana. Ett dylikt syfte är helt främmande för den nuvarande lagstiftningen.

Om den föreslagna utvidgningen skulle komma till stånd, skulle

detta medföra, att densamma konune att omfatta även sådan inköpssamverkan,

som representeras av exempelvis Kooperativa Förbundet, Inköpscentralernas

AB (ICA), ASK-bolagens Ekonomiska förening, Bilägarnas Inköpsförening

och andra liknande organisationer inom det moderna distribut

ionsväsendet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr IS.

9

Handelskammaren i Göteborg framhåller, att lagen om övervakning av

konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet endast tillämpats under

en kortare tid och att erfarenheterna rörande lagens verkningar därför

ännu icke äro särskilt omfattande. Under sådana förhållanden bör man enligt

kammarens mening icke vidtaga någon ändring av lagen, utan att alldeles

särskilda skäl föreligga. Såvitt kammaren kunnat finna har i detta

fall icke några sådana särskilda skäl anförts.

Kommerskollegium har föreslagit att den i motionerna väckta frågan hänskjutes

till nyetableringssakkunniga för utredning och övervägande. I sitt

yttrande anför kollegium hland annat:

Kollegium anser för sin del, att någon principiell åtskillnad beträffande

möjligheten att utöva offentlig insyn över den ofullständiga konkurrensen

icke bör göras mellan å ena sidan försäljningsverksamhet och å andra sidan

inköpsverksamhet.

Emellertid delar Kollegium handelskammarens i Malmö uppfattning, att

en utvidgning av gällande övervakningslag i det hänseende motionären

ifrågasatt, endast kan anses motiverad, därest inköpskarteller kunna visas

vara en mer allmän företeelse samt om sådana karteller tillkommit i syfte

att med obehöriga medel tvinga av kartellen mera väsentligt beroende säljare

att sälja till underpris samt därtill under sådana förhållanden, att ur

det allmännas synpunkter skadliga verkningar äro att befara. Huruvida de

av handelskammaren angivna förutsättningarna äro för handen, kan emellertid

icke utrönas, förrän möjlighet föreligger att bedöma omfattningen,

styrkan och verkningarna av sådana kartellavtal, som slutits mellan olika

köpare eller köpargrupper. Enär enligt gällande lagstiftning anmälningsskyldighet

icke föreligger beträffande sådana avtal, varom här är fråga,

saknar Kollegii monopolutredningsbyrå närmare erfarenheter av förhållandena

inom hithörande område.

Handelskammaren i Gävle avstyrker bifall till motionerna och hänvisar

till grunderna för 1946 års lagstiftning. Kammaren framhåller att med hänsyn

till de syften, lagen velat tillgodose, anledning uppenbarligen saknats

att utsträcka dess giltighet till att omfatta samarbetsavtal köparna emellan

om gemensamt uppträdande på marknaden i avsikt att ernå förmånligare

priser, såsom exempelvis förekommer beträffande samköpsföreningar av

olika slag inom handel och jordbruk.

Handelskammaren fortsätter:

Jämställda med den samverkan, som utövas av sammanslutningar av

detta slag, äro de avtal, vilka träffas inom industrien om samarbete beträffande

inköp av vissa varor, såväl från utlandet som på den inhemska marknaden.

Att urskilja vissa sainarbetsavtal, som på grund av mera vittgående

verkningar eller av andra skäl skulle vara ägnade att särskilt uppmärksammas

för sina konkurrensbegränsande verkningar, torde knappast låta

sig göra. Härtill kommer, att eu organiserad inköpssamverkan i praktiken

medverkar till att motarbeta de skadliga följder av prisöverenskommelser

på säljarsidan, som 1946 års lag avser att förebygga, d. v. s. produktionsminskning,

för hög prissättning och underlåtenhet alt vidtaga rationalise
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr i ti.

ringsåtgärder. Fastmera äro inköpsöverenskomnielser ofta nog att anse såsom

rena skyddsåtgärder mot sammanslutningar av säljarintressen av olika

slag och torde åtminstone i vissa fall befrämja åtgärder från säljarnas sida,

ägnade att förbättra och förbilliga produktionen.

Efter att ha erinrat om alt motionärerna närmast motiverat sitt förslag

med hänvisning till att inköpskarteller förekomma inom skogsindustrien,

fortsätter handelskammaren:

Enär handelskammardistriktet, omfattande Gävleborgs län, Dalarna och

Uppland, är ett av de mest virkesproducerande och virkesförädlande områdena

i landet, har handelskammaren från skogsägareföreningar och virkesköpande

industrier inhämtat uppgifter beträffande den påstådda förekomsten

av inköpskarteller inom området och i fråga om överenskommelsernas

innebörd.

Det har av den undersökning, som handelskammaren verkställt, framgått,

att samverkan förekommer såväl mellan köpare som mellan säljare.

På köparesidan kommer denna samverkan tydligare till uttryck i distriktets

norra delar (Hälsingland och norra Dalarna) än i de sydligare delarna

(Uppland och Gästrikland samt Dalälvsområdet).

På säljaresidan ha skogsägareföreningarna kommit att intaga en i flera

avseenden dominerande ställning. Sedan man på vissa håll lyckats åstadkomma

samarbete med Domänstyrelsen, behärska sålunda skogsägareföreningarna

utbud och prissättning för praktiskt taget allt det virke, som icke

är i den skogsförädlande industriens egna händer. Föreningarna, som äro

fast organiserade, skötas mönstergillt av en skicklig ledning. Genom sina instruktörer

och värderingsmän fylla de en erkännansvärd uppgift för såväl

skogsvården som en rätt bedömning av skogsvärdena, vilket hindrar, att

skog, resp. virke utbjudes till underpris. Den starka ställning skogsägareföreningarna

kommit att intaga vid förhandlingar om prissättningen, torde,

enligt handelskammarens uppfattning, vara sådan, att föreningarna icke

behöva begära legalt stöd mot köparnas aktioner. Från skogsägareföreningarnas

sida har heller icke något sådant krav framställts. Det nu framförda

kommer från enskilda motionärer. Handelskammaren har dock genom sin

enquéte erfarit, att starka sympatier förefinnas inom föreningarna för ett

bifall till motionen.

Samarbete mellan rundvirkesköpande företag i landet inleddes 1947 under

medverkan av Statens bränslekommission och i syfte att förhindra en

inflationsdrivande utveckling på virkesmarknaden. En utveckling i denna

riktning ansågs kunna befaras på grund av den allmänna bristen på råvara.

Del samarbete i fråga om inköp, som på sina håll inletts, är närmast att

betrakta som en motåtgärd mot den samverkan, som skogsägare etablerat

genom sina föreningar, vilket samarbete på sina håll kraftigt understötts

av domänverket.

Överenskommelserna mellan de virkesköpande företagen inom handelskammarområdet

ha i regel träffats under relativt lösa former. Några avtalsvis

fastställda maximipriser finnas icke, utan avtalen inskränka sig till

att föreskriva ett samarbete i prisfrågor, med rätt för ett verkställande

organ att lämna prisdirektiv och med inbördes clearing, för att ernå en ur

såväl landets som företagens synpunkt lämplig råvarufördelning med kortast

möjliga transporter. Vad Dalälvsdistriktet — det s. k. tredje inköpsområdet

— beträffar, existerar överhuvud taget ingen sammanslutning mel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1S.

11

lan de virkesköpande industrierna, men virkesköpspolitiken har vid olika

tillfällen varit föremål för vanlig affärsmässig diskussion mellan intresserade

parter. Gemensamma överläggningar om virkespriser och marknadsförhållanden

ha sålunda, efter inbjudan av skogsägareföreningarna, ägt

rum mellan skogsägareföreningarna i daladistriktet och den virkesköpande

industrien.

Handelskammaren anför till sist:

Enligt handelskammarens uppfattning kan ett genom lagstiftning åstadkommet

ingripande på enskilda avtal mellan jämbördiga parter icke vara

motiverat. Handelskammaren har sig icke bekant, huruvida köparna i

större omfattning kunnat utnyttja de av bränslekommissionen fastställda

begränsningarna av de områden, inom vilka virke och avverkningsrätter

kunnat förvärvas. Om så skulle ha skett, torde dock frågan nu vara långt

mindre aktuell än tidigare, sedan den av kommissionen föreskrivna rayonindelningen

upphört. Konkurrensen såväl i fråga om köp som försäljning

kan sålunda väntas bliva friare. Säljarna kunna vända sig med sina utbud

till virkesförädlande företag över hela landet, bland vilka många finnas,

som helt sakna eller äga otillräckliga egna skogar. Genom rayonindelningens

slopande komma sydligare belägna träförädlingsföretag att, i tävlan

med skogsindustrierna norröver, söka erhålla största möjliga täckning av

råvara för sin fabrikation. Härtill kommer den omständigheten, att brist

på rundvirke för cellulosafabrikationen redan förefinnes och endast genom

på lång sikt vidtagna skogsvårdande åtgärder kan väntas bliva avhjälpt.

Detta gör att föga risk finnes för att virkespriserna genom organiserad

samverkan mellan köparna bringas ned till en nivå, som icke motsvarar

skälig vinst för säljarna. Den samverkan, som på sina håll förefunnits

inom handelskammardistriktet, synes handelskammaren motiverad, därigenom

att säljarepartens starka sammanslutningar på olika håll i landet

möjliggjort ett uppdrivande av de svenska rundvirkespriserna till en nivå,

som ligger avsevärt över den, vilken rundvirkesförbrukande industrier i

konkurrerande länder, bl. a. Canada, ha att räkna med. De avsevärda prissänkningar

på cellulosa för export till Förenta Staterna, vilka massaindustrien

nu nödgas genomföra, visa också, att de högt uppdrivna priserna för

de skogliga råvarorna i vårt land i längden ej kunna upprätthållas.

Handelskammaren kan icke finna, att den av motionärerna föreslagna

kompletteringen av lagen den 29 juni 194(5 om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet är tillräckligt motiverad. 1 alla händelser

borde den stödjas av cn allsidig utredning rörande olika former av samarbete

mellan konsumenter. Handelskammaren är förvissad om, att eu

sådan utredning kommer att visa, att avtal av ifrågavarande typ äro av

relativt begränsad betydelse, och att de liksom andra former av inköpssamverkan

icke kunna sägas vara till skada ur allmän synpunkt.

Sueriges industriförbund avstyrker likaledes bifall till motionerna. Eller

alt ha erinrat om syftet med 194(5 års lagstiftning fortsätter förbundet:

Väl kan även eu samverkan på inköpssidan, såsom motionärerna framhålla,

medföra eu konkurrensbegränsning, men denna är så långt ifrån

ägnad att skada konsumentintresset, att den tvärtom kan vara ett betydelsefullt

medel för tillvaratagande av detta intresse. Detta är särskilt pålagligt

i sådana fall, där eu inköpskartell bildats eller i varje fall faktiskt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 18.

fungerar såsom motvikt mot en starkt organiserad sammanslutning på säljarsidan.

Så är bl. a. förhållandet inom den bransch, som motionärerna

närmast haft i åtanke, nämligen skogsindustrien, varest de på inköpssidan

samverkande industriföretagen motsvaras av det i skogsägareföreningar

organiserade säljarintresset. Ifrågavarande industrisammanslutningar ha

för övrigt upptagit inköpsfrågor på tillskyndan av statsmakterna i syfte

att förhindra en oskälig prisstegring på virke och massaved och därmed

höjda priser på viktiga industriprodukter.

Utskottet.

Såsom av det ovan anförda framgår har åt nyetableringssakkunniga, som

ursprungligen fått i uppdrag att utreda frågan om behovet att undanröja

enskild nyetableringskontroll inom näringslivet och vissa olämpliga konkurrensmetoder,

såsom bojkott, exklusivavtal och prisdifferentiering, senare

uppdragits att jämväl överväga ett av Kooperativa förbundet framlagt förslag

av innebörd, att om part i kartellavtal bryter mot i avtalet intagen

konkurrensbegränsande bestämmelse, annan part i avtalet icke bör vara

berättigad att mot förstnämnda part föra talan om påföljd i form av skadestånd

eller böter. Enligt direktiven vid meddelandet av sistnämnda utredningsuppdrag

böra de sakkunniga pröva olika alternativ och om de därvid

komma till den uppfattningen att en lagstiftning i detta ämne är av

behovet påkallad, böra de även utforma förslag om hur en tillfredsställande

bedömning av avtalens verkningar ur samhälleliga synpunkter skall åstadkommas.

Enligt vad utskottet inhämtat, komma de sakkunniga vid fullgörandet

av sitt uppdrag att till prövning upptaga frågan om bedömningen av kartellöverenskommelser

och deras verkningar i sin helhet och sålunda jämväl

det av motionärerna berörda spörsmålet om övervakning av inköpskarteller.

På grund härav och då för ett riktigt bedömande av det väckta spörsmålet

en omfattande utredning synes erforderlig, föreligga enligt utskottets

mening icke skäl för riksdagen att nu upptaga ifrågavarande spörsmål

till vidare prövning. Nyetableringssakkunniga beräkna, enligt vad utskottet

erfarit, att kunna slutföra sitt arbete antingen under slutet av innevarande

år eller under början av år 1950.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 april 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr IS.

13

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund*, Wistrand*,

Hallagård*, Sten, Nils Elowsson och Uhlén;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Holm, fru Johansson

i Norrköping*, herrar Hagård, Stjärne, Andersson i Alfredshem, Levin*

och Carlsson i Bakeröd.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.