Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av herr Pålsson och nr 200 i andra kammaren av herr Jönsson i Rossbol.
1949-04-22 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1949:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av herr Pålsson och nr 200 i andra kammaren av herr Jönsson i Rossbol.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
1
Nr 18.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss komplettering
av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 163 i första kammaren av
herr Pålsson och nr 200 i andra kammaren av herr Jönsson i Rossbol.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att lagen den 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet måtte erhålla den komplettering, som erfordras för
uppnående av det i motionerna angivna syftet.
I motionerna har anförts följande:
Den begränsning av konkurrensen inom näringslivet, som under senare
år i ökad omfattning tillkommit genom fusioner och kartellbildningar inom
olika branscher, har tidigare ådragit sig statsmakternas uppmärksamhet.
Detta har resulterat i den av 1946 års riksdag antagna lagen om övervakning
av konkurrensbegränsning inom näringslivet, enligt vilken det åligger
ltungl. kommerskollegii monopolutredningsbyrå att bl. a. registrera och
offentliggöra i konkurrensbegränsande syfte ingångna avtal. Lagen har
emellertid getts begränsad räckvidd så till vida, att endast s. k. försäljningskarteller
men icke inköpskarteller kunna bliva föremål för registrering och
övervakning.
Med hänsyn till rådande förhållanden inom näringslivet synes det mig
emellertid vara angeläget, att i fråga om konkurrensbegränsande samarbete
icke allenast den kommersiella verksamheten i vad avser yrkesmässig försäljning
utan jämväl yrkesmässig inköpsverksamhet omfattas av förenämnda
lag. I detta sammanhang må framhållas, att under senare år uppkommit
starka kartellbildningar inom stora delar av skogsindustrien i
uppenbart syfte att uppnå konkurrensbegränsning vid ifrågavarande industris
inköp av råvara. Sistnämnda konkurrensbegränsning regleras genom
fleråriga inbördes avtal, vilkas efterlevnad tryggas genom höga bötesbelopp.
Det synes därför vara synnerligen befogat, att dylika kartellbildningar
kunna bliva föremål för samma uppmärksamhet från myndigheternas
sida som de slag av kartellbildningar, som övervakas genom lagen i
dess nuvarande omfattning.
Det ifrågasatta syftet kan enklast vinnas genom komplettering av bestämmelserna
i lagens g 2 på så sätt att första meningen i sagda paragraf
ändras från »Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet» etc. till »Den
som yrkesmässigt köper och säljer viss förnödenhet».
.lag vill till sist erinra om alt Havannastadgan såsom restriktiva affärs
Hibang
till riksdagens protokoll 19A9. 9 samt. 2 avd. Nr 18.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr IS.
metoder rubricerar såväl inköps- som försäljningskarteller och att sålunda
icke någon åtskillnad gjorts mellan dessa två kommersiella former i vad
avser konkurrensbegränsande samarbete.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden från kommerskollegium och domänstyrelsen.
Därjämte ha på begäran av utskottet yttranden över motionerna avgivits
av Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
och Handelskammaren i Gävle.
Lagstadganden m. m.
Enligt lagen 29 juni 1946 om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, som trätt i kraft den 1 augusti samma år, skall, i syfte
att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet,
övervakning ske på sätt i lagen stadgas genom registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser och genom särskild undersökning. Övervakning
utövas av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer, övervakningsmyndighet
(1 §). Enligt Kungl. Maj:ts förordnande skall övervakningen
utom såvitt angår bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet utövas
av kommerskollegium. I fråga om registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser stadgas i lagen att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet
eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utför viss tjänst är
skyldig att efter anmaning av övervakningsmyndighet anmäla av honom
ingånget eller eljest biträtt kartellavtal eller annan liknande konkurrensbegränsande
överenskommelse, som berör pris-, produktions-, omsättningseller
transportförhållanden här i riket. Detta gäller jämväl beträffande
den som yrkesmässigt utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar
eller handel med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,
överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art, upplåter
nyttjanderätt till viss förnödenhet eller utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse,
för vilken fordras myndighets tillstånd. Med yrkesutövare likställes
sammanslutning av sådana yrkesutövare (2 §). Över konkurrensbegränsande
överenskommelser, som anmälts eller vid särskild undersökning
kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall föras register, kartellregister
(5 §). Om särskild undersökning sägs i lagen, att om övervakningsmyndighet
beträffande verksamhet, som ovan nämnts, finner anledning
att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller om eljest
särskilda skäl föreligga därtill, myndigheten äger besluta att verksamheten
skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten
av konkurrensbegränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållanden här i riket (6 §). För
undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövaren
att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens
och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersök
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
ningen, samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.
Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten
(7 §). Vid meddelande av föreläggande eller kallelse äger övervakningsmyndighet
utsätta vite (9 §). Underlåter någon att inom förelagd
tid anmäla överenskommelse eller lämnar någon vid anmälan eller eljest
i fall, som i lagen avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst sex månader (10 §). Övervakningsmyndighetens
beslut kan överklagas hos Konungen (14 §).
Stadgan den 24 mars 1948 för Internationella Handelsorganisationen,
»Havanna-stadgan», i vars utarbetande även representanter för vårt land
deltagit, utgår från att konkurrensbegränsande avtal mellan köpare kan
ha skadliga verkningar. Med restriktiva affärsmetoder förstås enligt stadgan
»affärsmetoder berörande den internationella handeln, vilka inskränka
konkurrensen, begränsa tillgången till marknader eller uppamma monopolistisk
kontroll, så snart dessa metoder hava skadliga verkningar på utvidgandet
av produktionen eller handeln och lägga hinder i vägen för uppnåendet
av något annat av de i artikel I angivna syftena». I artikel I talas
om organisationens allmänna ändamål och syften. Såsom restriktiva
affärsmetoder betecknar stadgan bland annat fastställande av priser eller
villkor att iakttagas gentemot andra vid köp, försäljning eller uthyrning
av något varuslag, utestängande av företag från någon geografiskt avgränsad
marknad eller någon affärsgren, fördelning eller uppdelning av sådan
marknad eller affärsgren, fördelning av kunder eller fastställande av försäljnings-
eller inköpskvoter.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 juni 1946 ha sakkunniga tillkallats,
nyetablering ssakkunniga, för att verkställa utredning i frågan om
behovet att undanröja enskild nyetableringskontroll inom näringslivet och
vissa olämpliga konkurrensmetoder, såsom bojkott, exklusivavtal och prisdifferentiering.
Enligt föredragandens, statsrådet Kocks anförande till
statsrådsprotokollet den 12 november 1948 skola de sakkunniga jämväl
överväga ett av Kooperativa förbundet framlagt förslag av innebörd, att om
part i kartellavtal bryter mot i avtalet intagen konkurrensbegränsande bestämmelse,
annan part i avtalet icke bör vara berättigad att mot förstnämnda
part föra talan om påföljd i form av skadestånd eller böter. Statsrådet
Kock anförde därvid bland annat följande.
Otvivelaktigt möter det betänkligheter, att allmänna organ genom utdömande
eller uttagande av vite och skadestånd kunna medverka till vidmakthållande
av ur allmän synpunkt olämpliga kartellöverenskommelser.
Det bör emellertid beaktas, att icke alla kartellavtal, som införts i kartellregistret
eller äro av beskaffenhet att böra införas i delta, medföra ur samhällelig
synpunkt skadliga verkningar. Eu lagstiftning på detta område
4
Andra lagutskottets utlåtande nr IS.
skulle därför få begränsas till sådana fall, där kartellsamarbetet framstår
såsom övervägande skadligt. När ett visst kartellavtal eller vissa bestämmelser
i ett kartellavtal synas ha övervägande samhällsskadliga verkningar,
uppstår frågan, om icke avtalet eller de olämpliga bestämmelserna i detsamma
böra kunna förklaras helt ogiltiga — och detta möjligen även i
andra fall än när krav ställts på skadestånd eller vite. De sakkunniga böra
likväl pröva även andra alternativ. Om de komma till den uppfattningen
att en lagstiftning i detta ämne är av behovet påkallad, böra de även utforma
förslag om hur en tillfredsställande bedömning av avtalens verkningar
ur samhälleliga synpunkter skall åstadkommas.
Yttrandena.
Domänstyrelsen tillstyrker i sitt yttrande en lagstiftning i det av motionärerna
föreslagna syftet. Styrelsen anför bland annat, att de kartellbildningar
på det skogsindustriella området, som motionärerna främst torde
åsyfta, äro Nordsvenska virkesföreningen och Hälsinglands virkesförening,
vilka båda bildades år 1947. Den förstnämnda föreningens verksamhetsområde
omfattar Norrland från och med Ljungans ådal och norrut, den
sistnämnda i stort sett Hälsingland samt de delar av Härjedalen, som tillhöra
Ljusnans ådal. Anslutna till Nordsvenska virkesföreningen äro på tre
undantag när samtliga större, vid kusten belägna skogsindustrier inom
ovannämnda område. Beträffande Hälsinglands virkesförening finns inom
dess verksamhetsområde endast en större industri, som ej är ansluten till
föreningen.
För fullständighetens skull erinrar domänstyrelsen vidare om att pappersbruken
och massafabrikerna i södra Sverige sedan lång tid tillbaka
äro sammanslutna i den s. k. Sydsvenska virkesföreningen. Denna förening
utövar dock icke ett så dominerande inflytande på rundvirkesmarknaden
som de två nordligare sammanslutningarna, beroende på att dess verksamhet
omfattar inköp uteslutande av upphuggen massaved under det att de
två nordligare föreningarna inköpa såväl skog på rot som samtliga viktigare
upphuggna sortiment.
Domänstyrelsen fortsätter härefter:
Den aktivitet, som de två nordliga virkesföreningarna hitintills ådagalagt
på rundvirkesmarknaden, är betydande. Sålunda har den Nordsvenska
virkesföreningen träffat avtal om gemensamt uppträdande vid virkesköp
dels med de större träindustrierna i västra Jämtland, dels med småsågverkens
lokala sammanslutningar. Det sistnämnda avtalet innehåller bland
annat, att då skog på rot utbjudes på öppna marknaden, skola de utbjudna
posterna på förhand fördelas mellan de samarbetande köparna. Småsågarna
äro vidare tillförsäkrade rätt att mot erläggande av virkesföreningens
självkostnader taga del av dennes värderingar, vilket i verkligheten
medför att även småsågarnas rotköp i regel ske efter virkesföreningens
direktiv. Skulle någon av kontrahenterna erfara, att rotpost kan befaras
bliva såld till utomstående — icke tillhörande någon av sammanslutningarna
— skola kontrahenterna gemensamt söka hindra detta, varvid de
opaginerad Kontrollera mot PDF
;>
Andra lagutskottets utlåtande nr 1S.
extra kostnaderna för härför erforderliga överbud kunna uttaxeras på
kontrahenterna. Genom dessa och liknande åtgärder har Nordsvenska virkesföreningen
tillförsäkrat sig praktiskt taget fullständig kontroll över alla
rotköps- och leveransvirkesaffärer inom sitt verksamhetsområde och lyckats
upphäva all konkurrens och all fri prisbildning på denna marknad.
Hälsinglands virkesförening har arbetat efter samma linjer och ernått likartade
resultat.
Huru dessa förändrade förhållanden inverkat på domänverkets försal jningsförfarande
beträffande virket från kronoskogarna i Norrland, t ramgår
av en av domänstyrelsen i juni 1948 upprättad promemoria, som tinnes
bifogad yttrandet.
I promemorian säger domänstyrelsen, att styrelsen ditintills i stort sett
tillämpat den ordningen, att styrelsen varje höst först utbjudit de rotstående
virkesposterna på offentliga auktioner och därefter infordrat förseglade
anbud på det upphuggna leveransvirket. Detta tillvägagångssätt
hade ur olika synpunkter visat sig ändamålsenligt. Det hade sålunda varit
fördelaktigt, att rotposterna försålts först, enär köparna därigenom fått
tid att före vinterns inbrott träffa alla erforderliga förberedelser för dessa
posters utdrivning. Genom den fria konkurrensen hade kronan i stort sett
tillförsäkrats skäliga priser. Auktionerna hade även haft mera allmän betydelse
såsom ett slags virkesbörs.
Sedan ovannämnda båda nordliga virkesföreningar bildats, heter det vidare
i promemorian, förekom vid kronans virkesauktioner verklig konkurrens
på högst något tiotal av de utbjudna rotposterna. Alla övriga poster
voro genom förhandsöverenskommelse uppdelade de olika köparna emellan,
så att endast en enda verklig spekulant uppträdde på varje post. Kartellerna
hade i många fall bestämt maximipriset även på de virkesposter,
som de tillåtit utomstående köpare att spekulera på. Någon fri prisbildning
förekom således ej. Då kartellernas prissättning i regel var väsentligt lägre
än domänstyrelsens, nödgades styrelsen på norrlandsauktionerna avslå ett
ovanligt stort antal avgivna bud. På grund av dessa förhållanden ansåg
sig domänstyrelsen skyldig att tills vidare omlägga sitt försäljningsförfarande
i Norrland. Enligt styrelsen borde marknadsläget för rundvirke för
varje säsong fastställas genom förhandlingar mellan säljare och köpare.
Prisförhandlingarna borde avse försäljning av så stora kvantiteter virke,
att de överenskomna priserna kunde förväntas rent automatiskt bliva normerande
jämväl för övriga virkesaffärer inom landsdelen. Därvid skulle
förhandlingar om försäljning av rotposterna vara att föredraga, dä man
därigenom skulle kunna ernå en fördelning av rotposterna redan tidigt på
hösten. Domänstyrelsen fann emellertid att det av olika anledningar mötte
oövervinneliga svårigheter att genom förhandlingar fastställa priser på rotposterna.
Det upphuggna leveransvirket lämpade sig väsentligt bättre för
direkta prisförhandlingar. Enligt styrelsen borde därför, innan åtgärder
vidtoges för försäljning av domänverkets rotslående virke i Norrland, ge
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
nom förhandlingar med kartellerna försäljas huvudparten av domänverkets
leveransvirke inom samma landsdel. De priser, som därvid bestämdes för
fritt urskilt leveransvirke, torde bliva normerande för alla leveransvirkesaffärer
under säsongen och därför borde prisförhandlingarna med köparkartellerna
föras icke av domänstyrelsen ensam utan gemensamt med Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund. Sedan försäljning av leveransvirket
till kartellerna avslutats och säsongens prisnivå därmed fastslagits,
behövde domänstyrelsen omkring tre veckor för värdering av sina rotposter
i anslutning till de överenskomna leveransvirkespriserna. Då det vore
av synnerlig vikt, att utbudet av rotposterna kunde verkställas så tidigt —
i senare hälften av oktober — att köparna finge erforderlig tid att planlägga
utdrivningen före vinterns inbrott, borde försäljningen av leveransvirket
vara avslutad senast omkring den 25 september varje år. Utbud av
rotposterna kunde, sedan säsongens prisläge för leveransvirket fastslagits
genom prisförhandlingar, i regel icke avse att åstadkomma någon verklig
priskonkurrens utan endast en fördelning av posterna mellan olika konsumenter.
Vid prövning av frågan, hur denna fördelning ändamålsenligast
skulle verkställas, hade domänstyrelsen stannat för att infordra förseglade
anbud på samtliga rotposter i hela Norrland till en tidpunkt, som infölle
cirka tre veckor efter det leveransvirket kunnat försäljas till kartelllerna.
I sitt yttrande över motionerna säger domänstyrelsen om det nya försälj
ningsförfarandet följande:
Den i promemorian skisserade nya försälj ningsordningen tillämpades
första gången hösten 1948 och man har därför ännu alltför ringa erfarenhet
för att kunna fälla ett definitivt omdöme om densamma. Man måste
emellertid allvarligt befara, att utvecklingen ur det allmännas synpunkt
varit allt annat än lycklig. Medan rundvirkesaffärerna i Norrland tidigare
tack vare en fri konkurrens kunnat avslutas i god tid på hösten och gagnvirkesavverkningarna
därefter kunnat igångsättas så snart väderleken tilllåtit,
är man numera hänvisad att avvakta prisuppgörelsen om det upphuggna
leveransvirket, innan dessa avverkningar kunna påbörjas. Det ligger
i sakens natur, att denna prisuppgörelse kan bliva segsliten och draga
ut på tiden. Säsongen 1947/48 träffades prisuppgörelsen för leveransvirket
först den 1 mars 1948 och säsongen 1948/49 först den 16 december 1948,
varefter domänverket infordrade anbud på sina rotposter till den 10 januari
1949. Så sena avslut medgiva självfallet icke ett rationellt utnyttjande av
för vinteravverkningarna tillgänglig arbetskraft och kunna därför minska
träindustriens möjligheter till råvaruförsörjning. Härtill kommer att det
kan befaras, att även sommarhuggningarna av massaved hädanefter komma
att minska i omfång. Det är naturligt att en skogsägare helst vill veta,
vilket pris han får för sitt virke, innan han sätter i gång upphuggningen.
Detta önskemål har aldrig kunnat uppfyllas vid sommarhuggning, men så
länge marknaden var fri, bedömde skogsägaren risken för underbetalning
vara ringa eller ingen. Det kan tänkas, att hans överväganden hädanefter
komma att leda till en annan slutsats.
Andra lagutskottets utlåtande nr IH.
7
Domänstyrelsen anför till sist:
Som framgår av det ovan anförda, är den utveckling, som på sistone ägt
rum på den inhemska rundvirkesmarknaden i Norrland, ägnad att ingiva
allvarliga bekymmer. Huruvida denna utveckling kan effektivt påverkas
av den lagstiftning, som motionärerna föreslå, är ovisst. Oberoende härav
synes det likväl vara rimligt, att köpare- och säljareparten äro fullt likställda
inför lagen. Så synes f. n. icke vara fallet. Om domänstyrelsen träffar
en muntlig tillfällig överenskommelse med Sveriges Skogsägareföreningars
Riksförbund om gemensam förhandling om priset för de upphuggna
virkeskvantiteter, som kontrahenterna vid viss tidpunkt avse att
leverera till en köparkartell, kan en sådan överenskommelse f. n. underkastas
allmän kontroll, medan lagen icke gäller den stadgebundna, långfristiga
köparsammanslutningen. Ur de synpunkter domänstyrelsen företräder
anser styrelsen sig därför böra tillstyrka en lagstiftning i av motionärerna
föreslaget syfte.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller att lagen om
övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet tillkommit för
att skydda konsumenterna mot onödiga prisfördyringar samt att någon risk
ej ansetts föreligga för att inköpskarteller skulle medföra sådana verkningar.
Förbundet fortsätter:
Även om en inköpskartell i regel i och för sig ej åsyftar uppehållande av
för höga priser, kan dock otvivelaktigt en sådan kartell komma att verka i
sådan riktning på grund av att den skyddar de mindre effektiva företagen
inom den del av näringslivets område, som kartellen omfattar. I motionen
anföres som exempel på inköpskarteller de under senare år tillkomna virkesföreningarna.
Dessa kunna otvivelaktigt enligt riksförbundets mening
komma att försvåra den anpassning av skogsindustrien efter de ändrade
förutsättningar för industriens drift, som uppkommit efter kriget, samt
därigenom nedsätta industriens effektivitet. Missförhållanden av denna art
synes emellertid näppeligen kunna undanröjas genom en sådan lagändring,
som åsyftas i motionen, utan härför torde krävas åtgärder av helt annat
slag.
Vid kommerskollegii yttrande finnas fogade av kollegium inhämtade
yttranden från Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare och
Handelskammaren i Göteborg, vilka samtliga ställt sig avvisande gentemot
motionerna.
Skånes handelskammare anför till stöd för sin hemställan, att motionerna
icke måtte till någon åtgärd föranleda, bland annat följande:
Då nuvarande kartellkontrollag i vad den gäller förnödenheter, på sätt
i motionen påtalats, helt begränsats till konkurrensbegränsande åtgärder i
samband med försäljning, beror detta, såvitt Handelskammaren kan se, ej
på något förbiseende vid lagstiftningens genomförande. Såsom av förarbetena
till denna lagstiftning framgår har därmed uteslutande avsetts att bereda
det allmänna möjlighet till ingripanden mot konkurrensbegränsande
företeelser i sådana fall, då säljare av viss vara slutit sig samman för att ge
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
nom restriktiva åtgöranden upprätthålla sådana, i förhållande till produktionskostnaderna
ej motiverade höga pris, som kunna befaras medföra ur
allmänna synpunkter skadliga verkningar. Med en sådan syftning har
uppenbarligen icke förelegat någon anledning att i lagstiftningen generellt
inbegripa även en samverkan köparna emellan för att åstadkomma lägre
pris. Vad köparna beträffa gäller också lagen endast sådana fall, då köparen
i avtal med säljaren förpliktigat sig att hålla visst avtalat pris. Under sådana
förhållanden torde ur det allmännas synpunkt ha saknats intresse att
utsträcka lagstiftningen att generellt även gälla köparna. I den mån en dylik
prissamverkan köparna emellan avser att motverka eller förebygga en
av säljarna påfordrad för hög prissättning, synes förhållandet snarare vara
sådant, att köparna kunna sägas samverka i det syfte kartellkontrollen avser.
— Såsom förarbetena till lagstiftningen vidare visat bygger den därjämte
på den allmänna förutsättningen, att de påtalade konkurrensbegränsningarna
blivit så brukliga och fått sådan omfattning, att de utgöra en verklig
fara för obehörigt hög prissättning. Ur samma synpunkt har även ansetts
naturligt, att det, innan ett legalt ingripande sker, genom därav föranledda
utredningar blir tillräckligt klart, att konkurrensregleringen genom
sina skadliga verkningar framstår som en fara för allmänna intressen. Det
förtjänar därjämte erinras om att lagstiftningen ej ansetts böra göras tilllämplig
på överenskommelser avseende exportmarknaderna.
Principiellt sett torde emellertid en utvidgning av kontrollagen av den
art, motionären ifrågasatt, endast kunna anses motiverad, därest dylika inköpskarteller
kunna visas vara en mera allmän företeelse, samt därest dessa
karteller tillkommit i syfte att med obehöriga medel tvinga av kartellen mera
väsentligt beroende säljare att sälja till underpris samt därtill under sådana
förhållanden, att ur allmänna synpunkter skadliga verkningar äro att befara.
På grund av kända förhållanden ävensom med hänsyn till den exportsituation,
som nu föreligger för pappersmasseindustriens vidkommande,
förefaller likväl knappast sannolikt, att dylika förutsättningar i nu berörda
fall äro för handen.
Vad slutligen beträffar enahanda förhållanden inom Handelskammarens
eget distrikt, har Handelskammaren sig icke bekant, att några inköpssammanslutningar
av monopolistisk art här existerar.
Stockholms handelskammare anför liknande skäl för sitt avstyrkande
av motionen och fortsätter:
Medan gällande monopollagstiftning sålunda avser att skydda konsumenterna,
skulle densamma genom den föreslagna utvidgningen få en ny principiell
innebörd och jämväl syfta till att skydda näringsidkare eller grupper
av näringsidkare mot åtgärder av andra näringsidkare eller grupper
av sådana. Ett dylikt syfte är helt främmande för den nuvarande lagstiftningen.
Om den föreslagna utvidgningen skulle komma till stånd, skulle
detta medföra, att densamma konune att omfatta även sådan inköpssamverkan,
som representeras av exempelvis Kooperativa Förbundet, Inköpscentralernas
AB (ICA), ASK-bolagens Ekonomiska förening, Bilägarnas Inköpsförening
och andra liknande organisationer inom det moderna distribut
ionsväsendet.
Andra lagutskottets utlåtande nr IS.
9
Handelskammaren i Göteborg framhåller, att lagen om övervakning av
konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet endast tillämpats under
en kortare tid och att erfarenheterna rörande lagens verkningar därför
ännu icke äro särskilt omfattande. Under sådana förhållanden bör man enligt
kammarens mening icke vidtaga någon ändring av lagen, utan att alldeles
särskilda skäl föreligga. Såvitt kammaren kunnat finna har i detta
fall icke några sådana särskilda skäl anförts.
Kommerskollegium har föreslagit att den i motionerna väckta frågan hänskjutes
till nyetableringssakkunniga för utredning och övervägande. I sitt
yttrande anför kollegium hland annat:
Kollegium anser för sin del, att någon principiell åtskillnad beträffande
möjligheten att utöva offentlig insyn över den ofullständiga konkurrensen
icke bör göras mellan å ena sidan försäljningsverksamhet och å andra sidan
inköpsverksamhet.
Emellertid delar Kollegium handelskammarens i Malmö uppfattning, att
en utvidgning av gällande övervakningslag i det hänseende motionären
ifrågasatt, endast kan anses motiverad, därest inköpskarteller kunna visas
vara en mer allmän företeelse samt om sådana karteller tillkommit i syfte
att med obehöriga medel tvinga av kartellen mera väsentligt beroende säljare
att sälja till underpris samt därtill under sådana förhållanden, att ur
det allmännas synpunkter skadliga verkningar äro att befara. Huruvida de
av handelskammaren angivna förutsättningarna äro för handen, kan emellertid
icke utrönas, förrän möjlighet föreligger att bedöma omfattningen,
styrkan och verkningarna av sådana kartellavtal, som slutits mellan olika
köpare eller köpargrupper. Enär enligt gällande lagstiftning anmälningsskyldighet
icke föreligger beträffande sådana avtal, varom här är fråga,
saknar Kollegii monopolutredningsbyrå närmare erfarenheter av förhållandena
inom hithörande område.
Handelskammaren i Gävle avstyrker bifall till motionerna och hänvisar
till grunderna för 1946 års lagstiftning. Kammaren framhåller att med hänsyn
till de syften, lagen velat tillgodose, anledning uppenbarligen saknats
att utsträcka dess giltighet till att omfatta samarbetsavtal köparna emellan
om gemensamt uppträdande på marknaden i avsikt att ernå förmånligare
priser, såsom exempelvis förekommer beträffande samköpsföreningar av
olika slag inom handel och jordbruk.
Handelskammaren fortsätter:
Jämställda med den samverkan, som utövas av sammanslutningar av
detta slag, äro de avtal, vilka träffas inom industrien om samarbete beträffande
inköp av vissa varor, såväl från utlandet som på den inhemska marknaden.
Att urskilja vissa sainarbetsavtal, som på grund av mera vittgående
verkningar eller av andra skäl skulle vara ägnade att särskilt uppmärksammas
för sina konkurrensbegränsande verkningar, torde knappast låta
sig göra. Härtill kommer, att eu organiserad inköpssamverkan i praktiken
medverkar till att motarbeta de skadliga följder av prisöverenskommelser
på säljarsidan, som 1946 års lag avser att förebygga, d. v. s. produktionsminskning,
för hög prissättning och underlåtenhet alt vidtaga rationalise
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr i ti.
ringsåtgärder. Fastmera äro inköpsöverenskomnielser ofta nog att anse såsom
rena skyddsåtgärder mot sammanslutningar av säljarintressen av olika
slag och torde åtminstone i vissa fall befrämja åtgärder från säljarnas sida,
ägnade att förbättra och förbilliga produktionen.
Efter att ha erinrat om alt motionärerna närmast motiverat sitt förslag
med hänvisning till att inköpskarteller förekomma inom skogsindustrien,
fortsätter handelskammaren:
Enär handelskammardistriktet, omfattande Gävleborgs län, Dalarna och
Uppland, är ett av de mest virkesproducerande och virkesförädlande områdena
i landet, har handelskammaren från skogsägareföreningar och virkesköpande
industrier inhämtat uppgifter beträffande den påstådda förekomsten
av inköpskarteller inom området och i fråga om överenskommelsernas
innebörd.
Det har av den undersökning, som handelskammaren verkställt, framgått,
att samverkan förekommer såväl mellan köpare som mellan säljare.
På köparesidan kommer denna samverkan tydligare till uttryck i distriktets
norra delar (Hälsingland och norra Dalarna) än i de sydligare delarna
(Uppland och Gästrikland samt Dalälvsområdet).
På säljaresidan ha skogsägareföreningarna kommit att intaga en i flera
avseenden dominerande ställning. Sedan man på vissa håll lyckats åstadkomma
samarbete med Domänstyrelsen, behärska sålunda skogsägareföreningarna
utbud och prissättning för praktiskt taget allt det virke, som icke
är i den skogsförädlande industriens egna händer. Föreningarna, som äro
fast organiserade, skötas mönstergillt av en skicklig ledning. Genom sina instruktörer
och värderingsmän fylla de en erkännansvärd uppgift för såväl
skogsvården som en rätt bedömning av skogsvärdena, vilket hindrar, att
skog, resp. virke utbjudes till underpris. Den starka ställning skogsägareföreningarna
kommit att intaga vid förhandlingar om prissättningen, torde,
enligt handelskammarens uppfattning, vara sådan, att föreningarna icke
behöva begära legalt stöd mot köparnas aktioner. Från skogsägareföreningarnas
sida har heller icke något sådant krav framställts. Det nu framförda
kommer från enskilda motionärer. Handelskammaren har dock genom sin
enquéte erfarit, att starka sympatier förefinnas inom föreningarna för ett
bifall till motionen.
Samarbete mellan rundvirkesköpande företag i landet inleddes 1947 under
medverkan av Statens bränslekommission och i syfte att förhindra en
inflationsdrivande utveckling på virkesmarknaden. En utveckling i denna
riktning ansågs kunna befaras på grund av den allmänna bristen på råvara.
Del samarbete i fråga om inköp, som på sina håll inletts, är närmast att
betrakta som en motåtgärd mot den samverkan, som skogsägare etablerat
genom sina föreningar, vilket samarbete på sina håll kraftigt understötts
av domänverket.
Överenskommelserna mellan de virkesköpande företagen inom handelskammarområdet
ha i regel träffats under relativt lösa former. Några avtalsvis
fastställda maximipriser finnas icke, utan avtalen inskränka sig till
att föreskriva ett samarbete i prisfrågor, med rätt för ett verkställande
organ att lämna prisdirektiv och med inbördes clearing, för att ernå en ur
såväl landets som företagens synpunkt lämplig råvarufördelning med kortast
möjliga transporter. Vad Dalälvsdistriktet — det s. k. tredje inköpsområdet
— beträffar, existerar överhuvud taget ingen sammanslutning mel
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 1S.
11
lan de virkesköpande industrierna, men virkesköpspolitiken har vid olika
tillfällen varit föremål för vanlig affärsmässig diskussion mellan intresserade
parter. Gemensamma överläggningar om virkespriser och marknadsförhållanden
ha sålunda, efter inbjudan av skogsägareföreningarna, ägt
rum mellan skogsägareföreningarna i daladistriktet och den virkesköpande
industrien.
Handelskammaren anför till sist:
Enligt handelskammarens uppfattning kan ett genom lagstiftning åstadkommet
ingripande på enskilda avtal mellan jämbördiga parter icke vara
motiverat. Handelskammaren har sig icke bekant, huruvida köparna i
större omfattning kunnat utnyttja de av bränslekommissionen fastställda
begränsningarna av de områden, inom vilka virke och avverkningsrätter
kunnat förvärvas. Om så skulle ha skett, torde dock frågan nu vara långt
mindre aktuell än tidigare, sedan den av kommissionen föreskrivna rayonindelningen
upphört. Konkurrensen såväl i fråga om köp som försäljning
kan sålunda väntas bliva friare. Säljarna kunna vända sig med sina utbud
till virkesförädlande företag över hela landet, bland vilka många finnas,
som helt sakna eller äga otillräckliga egna skogar. Genom rayonindelningens
slopande komma sydligare belägna träförädlingsföretag att, i tävlan
med skogsindustrierna norröver, söka erhålla största möjliga täckning av
råvara för sin fabrikation. Härtill kommer den omständigheten, att brist
på rundvirke för cellulosafabrikationen redan förefinnes och endast genom
på lång sikt vidtagna skogsvårdande åtgärder kan väntas bliva avhjälpt.
Detta gör att föga risk finnes för att virkespriserna genom organiserad
samverkan mellan köparna bringas ned till en nivå, som icke motsvarar
skälig vinst för säljarna. Den samverkan, som på sina håll förefunnits
inom handelskammardistriktet, synes handelskammaren motiverad, därigenom
att säljarepartens starka sammanslutningar på olika håll i landet
möjliggjort ett uppdrivande av de svenska rundvirkespriserna till en nivå,
som ligger avsevärt över den, vilken rundvirkesförbrukande industrier i
konkurrerande länder, bl. a. Canada, ha att räkna med. De avsevärda prissänkningar
på cellulosa för export till Förenta Staterna, vilka massaindustrien
nu nödgas genomföra, visa också, att de högt uppdrivna priserna för
de skogliga råvarorna i vårt land i längden ej kunna upprätthållas.
Handelskammaren kan icke finna, att den av motionärerna föreslagna
kompletteringen av lagen den 29 juni 194(5 om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet är tillräckligt motiverad. 1 alla händelser
borde den stödjas av cn allsidig utredning rörande olika former av samarbete
mellan konsumenter. Handelskammaren är förvissad om, att eu
sådan utredning kommer att visa, att avtal av ifrågavarande typ äro av
relativt begränsad betydelse, och att de liksom andra former av inköpssamverkan
icke kunna sägas vara till skada ur allmän synpunkt.
Sueriges industriförbund avstyrker likaledes bifall till motionerna. Eller
alt ha erinrat om syftet med 194(5 års lagstiftning fortsätter förbundet:
Väl kan även eu samverkan på inköpssidan, såsom motionärerna framhålla,
medföra eu konkurrensbegränsning, men denna är så långt ifrån
ägnad att skada konsumentintresset, att den tvärtom kan vara ett betydelsefullt
medel för tillvaratagande av detta intresse. Detta är särskilt pålagligt
i sådana fall, där eu inköpskartell bildats eller i varje fall faktiskt
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
fungerar såsom motvikt mot en starkt organiserad sammanslutning på säljarsidan.
Så är bl. a. förhållandet inom den bransch, som motionärerna
närmast haft i åtanke, nämligen skogsindustrien, varest de på inköpssidan
samverkande industriföretagen motsvaras av det i skogsägareföreningar
organiserade säljarintresset. Ifrågavarande industrisammanslutningar ha
för övrigt upptagit inköpsfrågor på tillskyndan av statsmakterna i syfte
att förhindra en oskälig prisstegring på virke och massaved och därmed
höjda priser på viktiga industriprodukter.
Utskottet.
Såsom av det ovan anförda framgår har åt nyetableringssakkunniga, som
ursprungligen fått i uppdrag att utreda frågan om behovet att undanröja
enskild nyetableringskontroll inom näringslivet och vissa olämpliga konkurrensmetoder,
såsom bojkott, exklusivavtal och prisdifferentiering, senare
uppdragits att jämväl överväga ett av Kooperativa förbundet framlagt förslag
av innebörd, att om part i kartellavtal bryter mot i avtalet intagen
konkurrensbegränsande bestämmelse, annan part i avtalet icke bör vara
berättigad att mot förstnämnda part föra talan om påföljd i form av skadestånd
eller böter. Enligt direktiven vid meddelandet av sistnämnda utredningsuppdrag
böra de sakkunniga pröva olika alternativ och om de därvid
komma till den uppfattningen att en lagstiftning i detta ämne är av
behovet påkallad, böra de även utforma förslag om hur en tillfredsställande
bedömning av avtalens verkningar ur samhälleliga synpunkter skall åstadkommas.
Enligt vad utskottet inhämtat, komma de sakkunniga vid fullgörandet
av sitt uppdrag att till prövning upptaga frågan om bedömningen av kartellöverenskommelser
och deras verkningar i sin helhet och sålunda jämväl
det av motionärerna berörda spörsmålet om övervakning av inköpskarteller.
På grund härav och då för ett riktigt bedömande av det väckta spörsmålet
en omfattande utredning synes erforderlig, föreligga enligt utskottets
mening icke skäl för riksdagen att nu upptaga ifrågavarande spörsmål
till vidare prövning. Nyetableringssakkunniga beräkna, enligt vad utskottet
erfarit, att kunna slutföra sitt arbete antingen under slutet av innevarande
år eller under början av år 1950.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 22 april 1949.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande nr IS.
13
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund*, Wistrand*,
Hallagård*, Sten, Nils Elowsson och Uhlén;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Holm, fru Johansson
i Norrköping*, herrar Hagård, Stjärne, Andersson i Alfredshem, Levin*
och Carlsson i Bakeröd.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.