Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

1949-04-26 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 mars 1949 dagtecknad proposition, nr 136, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med

vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 264 av herrar Norling och Öhman och nr 289 av herrar Johannesson och

Uhlén samt inom andra kammaren nr 363 av herrar Sköldin och Edberg.

I motionen I: 264 har hemställts, »att riksdagen beslutar att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställes, att varje kommun, där hyresmarknad förefinnes,

bör lagligen förpliktas att upprätta avgiftsfri bostadsförmedling. Samtidigt

bör ägare av hyreshus i lag åläggas att upplåta hyreslediga lägenheter

till bostadssökande, som den kommunala bostadsförmedlingen anvisar.»

I motionerna I: 289 och II: 363, vilka äro likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling,

innebärande att under nu rådande bostadsbrist alla lägenheter,

som bli hyreslediga, skola uthyras genom den kommunala bostadsförmedlingen

samt förbud mot att lägenhet uthyres på annat sätt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagde

lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Läget på bostadsmarknaden.

Det nuvarande läget i fråga om bostadsproduktion och bostadstillgång

belyses i en skrivelse till Kungl. Maj:t från bostadsstgrelscn den 17 januari

1949 med framställningar om anslag för nästa budgetår. Styrelsen upp
1

Bihang till riksdagens protokoll 19''i9. 9 samt. 2 avd. Nr 19.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

skattade det under 1948 erhållna tillskottet bostäder till cirka 54 000 lägenheter.

För fyraårsperioden 1945—-1948 beräknade styrelsen bruttotillskottet

till cirka 220 000 lägenheter, vilket med hänsyn till rivning av äldre

hus och annan avgång torde motsvara ett nettotillskott av cirka 150 000

lägenheter. Trots detta hade bostadsbristen icke visat någon tendens att

mildras, vilket sammanhängde med den exceptionellt uppdrivna tillväxten

i stadssamhällenas hushållsbestånd under efterkrigsåren, en tillväxt som

betingades av hög äktenskapsfrekvens och stort inflyttningsöverskott under

högkonjunkturen för stadsnäringarna. För åren 1945—1947 beräknades nettotillskottet

nya lägenheter i de s. k. kvotorterna (d. v. s. i allmänhet tätorter

med mer än 3 000 innevånare) till 115 000 lägenheter. Under samma tid

beräknades ökningen av hushållens antal till 114 000. Bristläget vid utgången

av år 1947 hade således varit praktiskt taget detsamma som under

krigets slutskede.

Även för 1948 räknade styrelsen med ett i stort sett oförändrat bristläge.

I beräkningarna för detta år hade man, med ledning av den tidigare utvecklingen,

räknat med viss nedgång såväl i äktenskapsfrekvensen som i inflyttningen

till tätorterna. Av hittills föreliggande uppgifter syntes framgå,

att nedgången i äktenskapsbildningen icke blivit den beräknade, minskningen

av inflyttningen däremot större än som antagits. Sammanfattningsvis

beräknade styrelsen, att den faktiska bostadsproduktionen under 1948

ganska nära motsvarat tillväxten av hushåll, varför bostadsbristen under

detta år hållit sig praktiskt taget oförändrad.

Av intresse för att bedöma läget på bostadsmarknaden är även den rundfråga,

som socialstyrelsen årligen ställer till byggnadsnämnder, fastighetsägareföreningar

och hyresgästföreningar i ett stort antal städer. I svaren på

denna rundfråga avgivas omdömen om tillgången vid tiden omkring den 1

oktober på lägenheter av olika slag och storlek med någon av beteckningarna

god, tillräcklig, knapp och otillräcklig. Hösten 1948 inkommo svar

från 126 städer. I 80—95 procent av svaren (olika för lägenheter av skilda

slag) blev omdömet om tillgången »otillräcklig», i 5—15 procent betecknades

den som knapp och endast i 1—4 procent som tillräcklig. Av den lägenhetstyp,

som är den viktigaste i nyproduktionen, nämligen moderna

tvårumslägenheter, fanns ingenstans tillräcklig tillgång. Icke på något håll

och i fråga om någon lägenhetstyp betecknades tillgången som god.

I jämförelse med motsvarande undersökning hösten 1947 utvisa dessa

siffror knappast någon förbättring. I socialstyrelsens rundfråga ingår även,

att byggnadsnämnderna höras, huruvida tillgången på lägenheter av olika

slag den 1 oktober 1948 var större eller mindre än vid samma tid 1947 eller

oförändrad. De flesta svaren, eller 70—80 procent, angiva tillgången som

oförändrad, endast 4—6 procent som större och 20—30 procent som mindre

än 1947.

Även förekomsten av egentlig husvillhet har undersökts. I 47 städer funnos

efter oktoberflyttningen 1948 mer än 700 hushåll, som på grund av hus
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

3

villhet provisoriskt inkvarterats genom kommunernas försorg. En ökning

av husvillheten efter oktoberflyttningen rapporteras från 3 städer, medan

den minskats i 3 andra.

I ovannämnda skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1949 upptager

bostadsstyrelsen till behandling jämväl frågan om bostadsförsörjningsläget

under år 194 9.

I den för år 1949 fastställda investeringsbudgeten och den däri ingående

planen för byggnadstillstånd för bostäder beräknas antalet färdigställda

lägenheter under året till 43 000 i hela landet, varav 33 000 i kvotorterna

och 10 000 i övriga orter. Detta innebär en väsentlig nedskärning i förhållande

till de föregående årens tillskott. Det beräknade antalet lägenheter i

igångsatta företag överstiger visserligen något 1948 års siffror, och den pågående

produktionen i kvotorterna vid årets slut har upptagits till samma

antal lägenheter som vid sistförflutna årets utgång. I huvudsak uttrycker

1949 års beräknade tillskott det produktionsresultat, som utan utnyttjande

av »dolda reserver» svarar mot det senaste årets restriktiva tillståndsgivning.

1948 års produktionsresultat erhöll ännu betydande tillskott från

den under tidigare år igångsatta produktion, som stockats till följd av materialbristen.

Det är ofrånkomligt, att denna nedskärning gör utsikterna för det kommande

årets bostadsförsörjning sämre. För landsbygdens del betyder den

en uppdämning av den under de första efterkrigsåren kraftiga, utomordentligt

välbehövliga förnyelsen av bostadsbeståndet. De mindre tätorterna på

landsbygden ha på senare år visat starka tillväxttendenser, som komma att

hämmas genom en stramare byggnadsreglering. För de större stadssamhällenas

del hotar en skärpning av bostadsbristen.

Den sannolika hushållstillväxten i kvotorterna under år 1949 har tidigare

av bostadsstyrelsen beräknats till 33 000. Någon anledning att nu revidera

denna beräkning föreligger icke, varmed givetvis icke är uteslutet, att

de ännu icke tillgängliga definitiva uppgifterna rörande det senaste årets

befolkningsrörelse kan komma att ge fog för vissa justeringar. Att täcka

denna preliminärt uppskattade behovstillväxt kräver ett bruttotillskott av

35 000 å 36 000 lägenheter. Även om man medräknar det tillskott på något

tusental lägenheter, vilket såsom förut berörts torde överstå från 1948 års

budget, och även om man antager, att 1949 års plan för igångsättande och

färdigställande av bostadsbyggnadsföretag går helt i lås, uppstår ett underskott

i kalkylen, vilket väl är tämligen ringa i förhållande till den sedan

flera år bestående, ackumulerade bristen men som kan bli allvarligt kännbart,

därför att man mångenstädes balanserar på gränsen till öppen husvillhet.

I anslutning härtill understryker bostadsstyrelsen angelägenheten av en

utvidgning av bostadsproduktionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Behovet av förlängning av hyresregleringslagstiftningen.

Statens hyresråd har i skrivelse den 7 december 1948 hemställt, att lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering in. m. (hyresregleringslagen),

lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av

bostadsrätt (bostadsrättskontrollagen) samt lagen den 28 maj 1948 (nr 245)

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m., vilka lagar gälla till och med den 30 september 1949, måtte

erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september 1950. Över hyresrådets

framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund.

Angående behovet av en förlängning av lagstiftningen om hyresreglering

har hyresrådet i sin förenämnda skrivelse anfört, att enligt hyresrådets erfarenhet

under det senaste året någon förbättring icke inträtt på bostadsmarknaden,

ehuru tillskottet av nya lägenheter varit avsevärt. Med hänsyn till

varslade begränsningar i bostadsbyggandet under de närmaste åren syntes

det antagligt att bostadsproduktionen komme att bliva tillräcklig endast för

att förhindra en ytterligare skärpning av bristen.

Socialstyrelsen och hyresgästernas riksförbund tillstyrka förlängning av

lagstiftningen.

Fastighetsägareförbundet uttalar, att den rådande bostadsbristen med

hänsyn till den av ekonomiska skäl framtvingade begränsningen av bostadsproduktionen

knappast komme att hävas under nästkommande år.

Ehuru förbundet vidhölle sin tidigare uttalade ståndpunkt, att hyresregleringen

i icke ringa mån bidroge till att skapa en konstlad bostadsbrist, ville

förbundet därför icke motsätta sig en ytterligare förlängning av lagen på

ett år.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

uttalat, att han funne uppenbarligen nödvändigt att giva hyresregleringslagstiftningen

förlängd giltighet.

Lagrådet har lämnat de genom propositionen framlagda lagförslagen utan

erinran.

Frågan om obligatorisk kommunal bostadsförmedling.

Enligt 10 § i lagen den 19 juni 19i2 om hyresreglering m. m. äger Konungen

förordna, att i kommun, där lagen äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling

skall anordnas på kommunens bekostnad. I 12 § stadgas,

att Konungen äger meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter

rörande hyresledighet och hyresavtal.

Med stöd av bl. a. sistnämnda stadgande har Kungl. Maj :t utfärdat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

5

kungörelsen den 3 december 1943 om skyldighet att anmäla lujresledighet

m. m. Enligt 3 § i kungörelsen åligger det hyresvärd att göra anmälan om

att hyresförhållande, avseende bostadslägenhet, upphört eller skall upphöra

i följande fall. Om hyresvärd i samband med eller efter uppsägning av

hyresavtal meddelat hyresgästen, att han ej önskar låta denne kvarbo, skall

anmälan göras inom tre veckor efter det sådant meddelande lämnades. Om

hyresgäst uppsagt hyresavtal eller överenskommelse träffats om hyresförhållandes

upphörande, skall anmälan göras inom tre dagar efter det uppsägningen

gjordes eller överenskommelsen träffades. Om hyresavtal är slutet

för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning, skall anmälan göras inom

tre dagar efter det hyresvärden fått kännedom om att hyresgästen icke

önskar förlänga hyresförhållandet, dock senast tre veckor före dess upphörande.

Om i andra fall än nu nämnts hyresförhållande upphör, skall anmälan

göras inom tre dagar efter det hyresvärden fått kännedom därom.

Har hyresgästen gjort framställning till hyresnämnden om ogiltigförklaring

av uppsägning eller förlängning av hyresavtal behöver anmälan enligt denna

kungörelse göras först efter anmaning av den myndighet eller inrättning,

till vilken anmälan eljest skulle hava avlåtits, och inom tid, som i anmaningen

föreskrives. Vidare stadgas emellertid i kungörelsen, att, efter

det lägenheten ånyo blivit upplåten, anmälningsskyldighet icke längre föreligger.

Enligt 5 § i kungörelsen åligger det hyresvärden att om, sedan anmälan

gjorts, lägenheten därefter ånyo upplåtes, underrätta den, till vilken

anmälan gjorts. Anmälan skall enligt 8 § i kungörelsen avlämnas till den

myndighet eller inrättning i orten, som Kungl. Maj :t bestämmer. Kungörelsen

skall blott äga tillämpning inom ort där hyresregleringslagen gäller och

för vilken Kungl. Maj:t särskilt föreskriver, att kungörelsen skall tillämpas.

Kungl. Maj:t har förordnat dels jämlikt 10 § hyresregleringslagen om inrättande

av kommunal bostadsförmedling i Göteborg, Solna och Södertälje,

dels om tillämpning av ovannämnda kungörelse om skyldighet att anmäla

hyresledighet m. m. i Alvesta, Borås, Gävle, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg,

Jönköping, Karlskoga, Karlskrona, Krylbo, Landskrona, Linköping,

Luleå, Lund, Malmö, Mölndal, Norrköping, Nässjö, Solna, Stockholm, Sundbyberg,

Svedala, Södertälje, Trälleborg, Uppsala och Västerås.

Kommunal bostadsförmedling har därjämte, enligt vad utskottet inhämtat,

inrättats enligt kommunernas egna beslut i förutom samtliga ovannämnda

kommuner, i vilka kungörelsen om skyldighet att anmäla hyresledighet

äger tillämpning, jämväl i Trollhättan, Kumla, Vimmerby samt

Kungälv.

Frågan om införande av behovsprövning å bostadsmarknaden har vid flera

tillfällen tidigare varit föremål för överväganden.

I samband med hyresregleringslagens antagande vid 1942 års riksdag var

frågan om obligatorisk kommunal bostadsförmedling och åtgärder i övrigt

för att skapa ökad trygghet för hyressökande familjer med barn föremål för

övervägande. Utskottet har redogjort närmare härför i sitt utlåtande nr 57

vid 1!)43 års riksdag, vartill utskottet får hänvisa (se s. 1—4).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

I anslutning till det under krigsåren pågående arbetet med den ekonomiska

politikens utformning i syfte att motverka en skadlig prisstegring igångsattes

en utredning angående införande av behovsprövning å bostadsmarknaden.

Nämnda utredning omhänderhades av en inom finansdepartementet

tillkallad utredningsman, revisionssekreteraren Erik Hagbergh. Utredningsmannen

avlämnade till fullgörande av sitt uppdrag den 19 mars 1943 en

samma dag dagtecknad promemoria jämte utkast till lag om tillstånd att

hyra bostad (hyreslicens) m. m. Enligt utkastet skulle i vissa tätorter hyresavtal

beträffande bostadslägenhet icke få träffas, med mindre hyresnämnden

meddelat hyresgästen tillstånd att hyra bostad i orten. För lagutkastets

närmare innehåll bar utskottet redogjort i sitt tidigare nämnda utlåtande

nr 57 till 1943 års riksdag, vartill utskottet även i detta sammanhang får

hänvisa (se s. 4—5). Yttrande över promemorian ha avgivits av socialstyrelsen,

statens hyresråd, statens byggnadslånebyrå och bostadssociala utredningen,

ävensom av Svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,

Hyresgästernas riksförbund och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund. I samtliga yttranden utom Stadsförbundets

avstyrktes utredningsmannens förslag i dess föreliggande skick.

Vid 1943 års riksdag hemställdes i motionerna nr 185 i första kammaren

av herr Hage och nr 131 i andra kammaren av herr Edberg m. fl., att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder

i syfte att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, förslagsvis

genom införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling med anmälningsskyldighet

för hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj till hyresledig

lägenhet.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, hemställde i sitt utlåtande

nr 57, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1946 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Kempe m. fl. en

motion, nr 556, i vilken bl. a. föreslogs, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skulle hemställa om utarbetande av förslag till ändrad lagstiftning att

föreläggas riksdagen vid samma års höstsession, enligt vilken lagstiftning

kommunerna skulle åläggas att, i händelse bostadsförsörjningen inom kommunen

icke vore tillfredsställande, vidtaga åtgärder för dess förbättring

samt att upprätta kommunal bostadsförmedling och fastighetsägarna skulle

åläggas att upplåta hyreslediga lägenheter till bostadssökande, som den kommunala

bostadsförmedlingen anvisade.

Statsutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt utlåtande nr 238,

att vad i motionen anförts om lagstiftning rörande bland annat skyldighet

för kommuner att vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförsörjningen

icke borde i dåvarande läge påkalla åtgärd från riksdagens sida, samt hemställde,

att motionen i de delar, varom nu vore fråga, icke måtte bifallas.

Riksdagen biföll denna utskottets hemställan.

Vid 1947 års riksdag behandlade andra lagutskottet två motioner, nr 205

i första kammaren av herr Johannesson och nr 306 i andra kammaren av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19. •

herr Sköldin, i vilka motioner hemställdes, att riksdagen måtte besluta att

till Kungl. Maj :t göra framställning om skyndsam utredning och förslag

dels rörande skärpt lagstiftning om skyldighet för fastighetsägare att anmäla

hyresledighet till den kommunala bostadsförmedlingen, dels rörande

införande av skyldighet för fastighetsägarna att av det hyressökande bostadsklientel,

som fanns anmält hos den kommunala bostadsförmedlingen,

söka och taga sina hyresgäster, dels ock rörande införande av bestämmelser,

som skapade större förutsättningar för familjer med barn att erhålla bostad,

dock med beaktande av den begränsning i denna fastighetsägarnas

skyldighet, som angavs i motionerna.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande nr 44 anförde utskottet bland

annat följande:

Ett i paragrafer utformat förslag om hyreslicens framlades redan 1943 i

den förut nämnda promemorian, som utarbetats av revisionssekreteraren

Hagbergh. Remissinstanserna underkände ganska enhälligt detta förslag

till lösning och skisserade i sina yttranden i flera fall andra inbördes olika

förslag till reglerande åtgärder. I motionerna ha nu lämnats andra uppslag

till ingripanden på hyresmarknaden, och i yttrandena över motionerna ha

vtterligare framkommit delvis ganska detaljerade utkast till ingripanden

efter nya linjer.

Samtliga mera genomtänkta förslag bygga på den tanken, att hyresvärdarnas

val av hyresgäster skall begränsas antingen till viss större eller

mindre grupp hyressökande eller till bestämd hyressökande. Därest t. ex.

hyresvärdarna ålades att som hyresgäster antaga familjer med barn, komme

en dylik åtgärd att i realiteten innebära, att ansvaret för denna grupps

bostadsförsörjning övervältrades på vissa enskilda medborgare. Dylika ingripanden

kunna befaras få åtminstone viss produktionshämmande verkan och

därigenom direkt motverka det primära intresset av ökad bostadsproduktion.

Vidare torde under alla omständigheter en ganska vidlyftig administrativ

apparat för handhavande av denna angelägenhet bliva erforderlig. Med hänsyn

till betydelsen av dylika avgöranden för den enskildes del måste ett

besvärsförfarande finnas. Tillika uppställa sig vissa ersättningsfrågor, därest

av det allmänna anvisad hyresgäst icke förmår fullgöra sina skyldigheter

gentemot hyresvärden.

Vad här anförts gäller också de av motionärerna föreslagna åtgärderna,

i den mån dessa kunna bliva verkningsfulla. Vad beträffar motionärernas

förslag om skärpt skyldighet för fastighetsägare att anmäla inträffade hyresledigheter

till kommunal bostadsförmedling ävensom att välja sina hyresgäster

bland de hyressökande, som finnas anmälda hos sådan bostadsförmedling,

kunna dylika åtgärder inte få någon som helst effekt isolerade

utan endast i förening med andra ingripanden.

Utskottet är, som av det nu anförda framgår, väl medvetet om de betydande

nackdelar, som ett ingripande från det allmännas sida på detta område

måste medföra. Dessa svårigheter få dock enligt utskottets mening

icke leda till att man i alla lägen avstår från alt vidtaga sådana åtgärder.

Barnfamiljerna, vilka redan under normala förhållanden äro mindre eftersökta

hyresgäster, komma vid en tilltagande bostadsbrist i en allt besvärligare

situation. Ur sociala och andra synpunkter kan det bliva nödvändigt

att på något sätt bispringa dylika familjer, som icke kunnat erhålla

bostad. Under vissa omständigheter måste såväl samhället taga på sig det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

besvär och de kostnader, som äro förenade med åtgärder, vilka kunna behövas,

som enskilda hyresvärdar och andra hyressökande underkasta sig inskränkningar

i hittillsvarande avtalsfrihet, för att de mest trängande behoven

skola kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill synes det utskottet böra

tagas under övervägande, huruvida det bör uppgöras förslag till en beredskapslagstiftning,

som på orter, där så erfordras, tillåter en behovsprövning

av de hyressökande och som giver en verklig företrädesrätt till hyreslediga

lägenheter åt vissa grupper.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännagiva

vad utskottet i utlåtandet anfört. Riksdagen biföll utskottets

hemställan.

Vid 19å8 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Kempe in. fl. en

motion, nr 215, i vilken föreslogs, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om förslag till lagstiftning avseende rätt för kommunala

myndigheter i orter, där hyresregleringslagen är tillämplig, att pröva hyresavtal

som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås beträffande där befintliga

bostadslägenheter.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, framhöll i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 33, att förslaget berörde en under den rådande

bostadsbristen synnerligen viktig fråga, nämligen frågan om att fördela det

förefintliga beståndet av hyreslägenheter på ett sådant sätt, att det — ur

social synpunkt sett — bleve så tillfredsställande unyttjat som möjligt. Utskottet

fann emellertid att åtgärder för lösande av denna fördelningsfråga

med nödvändighet bleve förenade med väsentliga nackdelar. Det kunde icke

undvikas, att betydande inskränkningar i de enskildas avtalsfrihet måste

göras, en vidlyftig administrativ apparat bleve erforderlig o. s. v. Utskottet

erinrade vidare om innehållet i utskottets ovannämnda utlåtande nr 44 vid

1947 års riksdag och att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännagivit

vad utskottet där anfört, varjämte utskottet hänvisade till uttalanden som

departementschefen gjort i propositionen nr 212 till 1948 års riksdag, varav

framginge att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet riktad på föreliggande

problem. På grund därav fann utskottet icke erforderligt att riksdagen

gjorde någon framställning i frågan till Kungl. Maj :t. Utskottet avstyrkte

därför motionen. Därvid förutsatte emellertid utskottet, att Kungl. Maj :t

skulle följa utvecklingen på bostadsmarknaden med uppmärksamhet och att

Kungl. Maj :t, om utvecklingen föranledde därtill, för riksdagen komme att

framlägga förslag till åtgärder för att säkra tillgången på bostäder för dem,

som vore i störst behov därav.

I detta sammanhang må erinras om att Kungl. Maj :t i propositionen nr

212 till 1948 års riksdag framlade ett förslag, innebärande att om en lägenhet

vore förhyrd till bostad och hyresgästen ville sätta viss hyressökande i sitt

ställe för att genom byte i ett eller flera led erhålla annan bostad, men hyresvärden

vägrade att samtycka till överlåtelsen, hyresnämnden skulle, under

vissa förutsättningar, äga att på framställning av hyresgästen förordna,

att överlåtelsen likväl måtte äga rum. Bestämmelse härom föreslogs skola

intagas i hyresregleringslagen i en ny paragraf, betecknad 8 b §.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

9

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, yttrade i sitt ovannämnda

utlåtande nr 33 bland annat följande:

Genom byte av lägenheter kunna i många fall vinnas betydande fördelar.

Under nuvarande bostadsbrist är det ofta endast genom lägenhetsbyte som

en hyresgäst kan erhålla en annan och för honom lämpligare bostad. Lägenhetsbyten

äro ägnade att motverka den stelhet på bostadsmarknaden, som är

en följd av bostadsbristen och den därav föranledda hyresregleringen. Eftersom

bostadsbristen i viss mån är ett fördelningsproblem följer härav, att

lägenhetsbyten äro önskvärda. I och för sig delar utskottet därför departementschefens

uppfattning, att lägenhetsbyten böra underlättas. Utskottet är

emellertid icke övertygat om lämpligheten av den föreslagna lagstiftningen

beträffande lägenhetsbyten. Såsom ovan angivits har enligt gällande lagstiftning

en hyresvärd möjlighet att förhindra en hyresgästs lägenhetsbyte.

Departementschefen har i propositionen framhållit, att det funnes anledning

till antagande, att hyresvärdarna som regel visat förståelse för hyresgästernas

önskemål på denna punkt. Detta torde också vara riktigt. I propositionen

saknas däremot hållpunkter för att bedöma i vilken utsträckning hyresvärdar

utan bärande skäl förhindrat i och för sig önskvärda byten. I den

till grund för propositionen inom justitiedepartementet upprättade promemorian

uppgives endast, att det ej sällan inträffat, att hyresvärden vägrat

sitt samtycke, ehuru någon befogad anmärkning icke kunnat riktas mot den

ifrågasatta nya kontrahenten i hyresförhållandet. Departementschefen har

härom i propositionen uttalat, att det givetvis förekommit fall, då hyresvärden

vägrat att samtycka till en ifrågasatt överlåtelse, och att uppenbarligen

hyresvärden stundom kan ha haft giltig anledning härtill men att i andra

fall hans avslag kan ha skett utan bärande skäl.

Propositionen ger föga ledning för att bedöma behovet av den föreslagna

lagstiftningen om lägenhetsbyten. Det är också svårt att avgöra, om vinsten

av den föreslagna lagstiftningen står i rimlig proportion till lagstiftningens

obestridliga nackdelar. Redan nu torde det icke vara helt ovanligt, att en

hyresgäst betingar sig otillåten ersättning i samband med lägenhetsbyte.

Sådana olagliga transaktioner skulle säkerligen öka i omfattning, om den

föreslagna rätten till lägenhetsbyte genomfördes. Denna utveckling skulle

givetvis bli till förfång för lojala hyresgäster och hyresgäster med begränsade

ekonomiska resurser. Den föreslagna lagstiftningen torde också komma

att förorsaka hyresnämnder och statens hyresråd betydligt ökat arbete. Enligt

utskottets mening ha övervägande skäl för den föreslagna lagstiftningen

rörande hyresgästs bytesrätt icke kunnat åberopas. Utskottet förordar därför,

att 8 b § utgår ur den föreslagna lagen om ändring i hyresregleringslagen

in. m.

Vid detta ställningstagande har utskottet utgått ifrån, att hyresvärdarna

i regel icke utan bärande skäl förhindra i och för sig önskvärda lägenhetsbyten.

Skulle det visa sig, att hyresvärdarna i mera nämnvärd omfattning

utan godtagbara skäl motsätta sig lägenhetsbyten, får frågan om hyresgästs

rätt till sådana byten tagas upp till förnyat övervägande. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

Reservationer anmäldes mot utskottets utlåtande, men riksdagen biföll

utskottets hemställan att 8 b § måtte utgå.

I sitt remissyttrande över hyresrådets framställning den 7 december 1948

om förlängning av hyresregleringslagstiftningen har hyresgästernas riksför
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

bund begärt utredning av frågan om s. k. obligatorisk kommunal

bostadsförmedling. I ett uttalande av förbundets kongress den 20

november 1948 betecknades som den mest angelägna uppgiften inom bostadsmarknaden

att alla lediga bostadsutrymmen fördelades på ett rättvist

sätt. Hyresgäströrelsen hade sedan länge framhållit att en verklig behovsprövning

av de bostadssökande måste införas. En sådan prövning hade man

sökt få till stånd i flera städer med kommunal bostadsförmedling, i ett par

av dem med gott resultat, men fördelningen hade begränsats till de nybyggda

husen. Man hade föreskrivit, att upplåtelse av tomtmark från staden eller

förmedling av lån endast skulle ske till dem som förbundit sig att låta

den kommunala förmedlingen uthyra de blivande lägenheterna. En sådan

anordning vore att anbefalla i alla städer där bostadsförmedling funnes inrättad.

Flertalet lägenheter funnes dock i det äldre bostadsbeståndet, och

när dessa bleve hyreslediga kunde med nuvarande lagstiftning någon kommunal

fördelning av dem icke ske om ej hyresvärden frivilligt ginge med

härpå, vilket dock endast i undantagsfall vore förhållandet. Förbundet hemställde

om skyndsam utredning angående obligatorisk bostadsförmedling av

innebörd att alla lediga hyreslägenheter skulle anmälas till ett kommunalt organ

som hade att efter prövning av de sökandes behov fördela lägenheterna.

Hyresvärd skulle icke få uthyra ledig lägenhet med mindre han valt hyresgäst

bland dem som det kommunala organet ansett i första rummet böra

komma i fråga. Det borde ankomma på varje kommun att avgöra om denna

anordning borde införas i kommunen. På de orter där lägenhetstillgången

vore någorlunda tillräcklig erfordrades självfallet icke detta. — Förbundet

har i sitt yttrande över hyresrådets framställning upprepat denna begäran

om utredning.

Samma fråga har sedermera upptagits av bostadsstynelsen, som i sin förut

nämnda framställning om anslag uttalat följande:

Det tillstånd som sedan flera år råder på bostadsmarknaden, i synnerhet

i de största städerna, har i och för sig gett motiv för åtgärder, syftande till

en ur sociala synpunkter mera försvarlig fördelning av den bostadstillgång,

som uppstår genom nyproduktionen samt genom upplösning av bestående

hushåll, varigenom äldre lägenheter friställas. Det är otvivelaktigt, att i

många fall bostadsbehov av relativt låg angelägenhetsgrad kunna hävda

sig bättre på bostadsmarknaden — icke minst med hjälp av svartabörshandelns

metoder — än sådana behov, vars eftersättande betyder en verklig

nödsituation för en familj.

Tidigare närda förhoppningar att en om än långsam avveckling av bostadsbristen

skulle komma igång inom nära framtid ha betingat en naturlig

tvekan att föreslå nya ingripanden på bostadsmarknaden av sådan art,

som funnits nödvändiga i praktiskt taget alla andra europeiska länder. Då

nu utsikterna för det närmaste året snarast peka mot fortsatt försämring

av läget och möjligheterna till en effektiv bristavveckling med all sannolikhet

måste dröja flera år böra, efter styrelsens uppfattning, åtgärder övervägas,

som kunna bidraga till att lätta trycket för de sämst ställda grupperna

av bostadsbehövande hushåll. Ett stort antal stadssamhällen ha under

senare år ordnat kommunal bostadsförmedling. Genom en växande bostadsproduktion

i kommunernas eller allmännyttiga företags regi samt ge
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

11

nom överenskommelser mellan kommunala organ och enskilda byggherrar

har en betydande del av de nyproducerade lägenheterna förts in under offentlig

bostadsförmedling, varvid möjlighet till behovsprövning öppnats. Av den

årliga bostadstillgången utgöres dock en väsentlig del av de lägenheter, som

friställas genom avflyttning från orten eller hushållsupplösning. Full effektivitet

hos en bostadsförmedling, som tillämpar angelägenhetsprövning efter

sociala hänsyn, kan nås endast om även denna kategori av lägenheter kan

omfattas av förmedlingen. Styrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke en lagstiftning

bör förberedas, som ger möjligheter för kommuner, som så finna

angeläget, att efter Kungl. Maj :ts medgivande föreskriva obligatorisk bostadsförmedling.

En dylik lagstiftning bör enligt styrelsens uppfattning utformas

på sådant sätt, att det intrång den gör på fastighetsägares rätt att

själv välja hyresgäst begränsas i möjligaste mån. Syftet att ge företräde åt

angelägna bostadsanskaffningsbehov framför uppenbart mindre angelägna

bör kunna tillgodoses samtidigt som valmöjlighet inom vida gränser bevaras

för fastighetsägaren. Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas frågor rörande

byten av lägenheter samt upplåtelse av bostadsrätt. Förslag i ämnet

bör om möjligt föreläggas 1949 års riksdag.

Vid remiss den 11 februari 1949 av de genom förevarande proposition

framlagda lagförslagen till lagrådet anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Zetterberg, bland annat följande:

»I de remissyttranden som avgivits i ärendet ha även upptagits vissa

specialfrågor vilka jag här ämnar något beröra. Den viktigaste av dem är

frågan om införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling, varom

önskemål framförts av hyresgästernas riksförbund. Samma fråga har även

i annat sammanhang upptagits av bostadsstyrelsen. Jag vill då först erinra

om att, såsom framgår av bostadsstyrelsens förut återgivna beräkningar,

bostadsbristen under det senaste året hållit sig ungefär oförändrad.

Men även om bristläget på bostadsmarknaden icke siffermässigt försämras,

kan krisens långvarighet i och för sig skapa svårigheter av psykologisk

och annan art som aktualisera frågan om införande av obligatorisk

bostadsförmedling. Tanken på en dylik speciell regleringsåtgärd har tidigare

vid upprepade tillfällen dryftats inom Kungl. Maj :ts kansli. Spörsmålet har

emellertid befunnits erbjuda betydande svårigheter, något varom erfarenheterna

från våra nordiska grannländer även bära vittnesbörd. Bland annat

är det svårt att finna en sådan form för regleringen, att icke den administrativa

apparaten och den formella omgången bli oproportionerligt stora i förhållande

till de fördelar som kunna vinnas. Särskilda komplikationer uppstå

även då det gäller att reglera förhållandet till det slags hyresmarknad som

går ut på lägenhetsbyten; denna marknad är för närvarande i fråga om de

äldre husen den viktigaste. Beträffande lägenhetsbytena framlade jag i

samband med hyresregleringens förlängning år 1948 vissa förslag till ändrade

lagbestämmelser, vilka emellertid icke vunno riksdagens bifall. Av

vad som förekom vid handläggningen av nämnda ärende, som alltså endast

avsåg en speciell del av hyresmarknaden, kan slutas vilka betydande svårigheter

som måste vara förenade med eu mera fullständig reglering av

hela denna marknad. Härtill kommer helt allmänt angelägenheten av att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

så snart som möjligt avveckla krisregleringarna och icke skärpa dem. Med

hänsyn till det mycket allvarliga problem, som bostadsbristen utgör, är

emellertid frågan om behovet av att införa en obligatorisk bostadsförmedling

föremål för fortlöpande uppmärksamhet inom Kungl. Maj :ts kansli.»

Utskottet.

Utskottet har icke något att erinra mot de i propositionen föreslagna förlängningarna

av hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

in. m.

Kungl. Maj :t har i propositionen utgått ifrån att den föreslagna lagen om

fortsatt giltighet av hyresregleringslagen skulle kunna träda i kraft den 1

maj 1949. Oaktat utskottet behandlat ärendet med särskild skyndsamhet

lärer lagen icke kunna utfärdas före april månads utgång. Utskottet får därför

föreslå den ändringen, att de i slutstadgandena till lagen angivna tidsbestämningarna

den 1 maj och den 14 maj ändras till den 1 juni respektive

den 14 juni.

Samtliga i anledning av propositionen väckta motioner upptaga spörsmålet

om införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. I motionen

1: 264 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att

varje kommun, där hyresmarknad förefinnes, måtte förpliktas att upprätta

avgiftsfri bostadsförmedling samt att ägare av hyreshus måtte åläggas att

upplåta lediga lägenheter till de bostadssökande som den kommunala bostadsförmedlingen

anvisar. I motionerna I: 289 och II: 363 hemställes, att

riksdagen måtte besluta om införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling,

innebärande att alla hyreslediga lägenheter skola uthyras genom

dylik bostadsförmedling.

Den fråga det här gäller, nämligen att fördela det förefintliga beståndet

av hyreslägenheter på ett sådant sätt, att detsamma — ur social synpunkt

sett —- blir så tillfredsställande utnyttjat som möjligt, har såsom av det ovanstående

framgår vid flera tillfällen varit föremål för överväganden. Utskottet

vill här erinra om sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 44 vid 1947

års riksdag. Utskottet framhöll då, att utskottet vore väl medvetet om de

betydande nackdelar, som ett ingripande från det allmännas sida på detta

område måste medföra. Dessa svårigheter finge dock enligt utskottets mening

icke leda till att man i alla lägen avstode från ett dylikt ingripande.

Barnfamiljer, som redan under normala förhållanden vore mindre eftersökta

hyresgäster, komme vid en tilltagande bostadsbrist i en allt besvärligare

situation. Ur sociala och andra synpunkter kunde det bli nödvändigt

att bispringa dylika familjer, som icke kunnat erhålla bostad. Under

vissa omständigheter måste samhället taga på sig det besvär och de kostnader,

som vore förenade med åtgärder, vilka kunde behövas, samt enskilda

hyresvärdar och andra hyressökande underkasta sig inskränkningar i

hittillsvarande avtalsfrihet, för att de mest trängande behoven skulle kun
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

13

na tillgodoses. Med hänsyn härtill syntes det utskottet böra tagas under

övervägande, huruvida det borde uppgöras förslag till en beredskapslagstiftning

som på orter, där så erfordrades, tilläte en behovsprövning av

de hyressökande och som gåve en verklig företrädesrätt till hyreslediga lägenheter

åt vissa grupper. På utskottets hemställan tillkännagav riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t vad utskottet anfört. Vid förevarande frågas

behandling vid såväl 1947 som 1948 års riksdag har utskottet förutsatt,

att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet komme att följa utvecklingen på

bostadsmarknaden och att Kungl. Maj :t, om utvecklingen föranledde därtill,

för riksdagen komme att framlägga förslag till åtgärder för att säkra

tillgången på bostäder för dem, som vore i störst behov därav.

Utskottet är alltjämt av den uppfattningen att det kan visa sig oundgängligen

erforderligt för att ernå en tillfredsställande fördelning av det förefintliga

beståndet hyreslägenheter att bestämmelser införas, som giva vissa

särskilt behövande bostadssökande företrädesrätt till hyreslediga lägenheter.

Ju längre det rådande bristläget varar, desto större torde svårigheterna och

skadeverkningarna på grund av bostadsbristen bliva. Utskottet har härvidlag

särskilt uppmärksammat den fara, som ligger i att bostadsbristen utnyttjas

för obehörig ekonomisk vinning. Även om det icke låter sig göra att

närmare bedöma i vilken utsträckning otillåtna ersättningar förekomma i

samband med hyresavtals ingående eller vid enskild förmedling av hyreslediga

lägenheter, torde vissa omständigheter tyda på att under de sist förflutna

åren dylika otillåtna ersättningar blivit allt vanligare. En sådan utveckling

till förfång för lojala hyresgäster och hyresgäster med begränsade

ekonomiska resurser anser utskottet synnerligen allvarlig och den bör såvitt

möjligt stävjas.

Utskottet finner emellertid uppenbart att införandet av bestämmelser om

sådan behovsprövning som ovan angivits skulle — såsom jämväl vid flera

tidigare tillfällen framhållits — medföra väsentliga nackdelar. Här må erinras

om de betydande inskränkningar i enskildas avtalsfrihet som en dylik

åtgärd skulle innebära. Vidare synes ansvaret för barnfamiljernas bostadsförsörjning

komma att övervältras på vissa enskilda medborgare. Vissa ersättningsfrågor

uppställa sig därjämte, därest av det allmänna anvisad hyresgäst

icke förmår fullgöra sina skyldigheter gentemot hyresvärden. Man

torde ej heller kunna bortse från det särskilda obehag som kan förorsakas,

därest ägaren till en mindre fastighet med exempelvis allenast två lägenheter

icke får möjlighet att själv fritt välja sin hyresgäst. Särskilda komplikationer

kunna, såsom departementschefen framhållit, uppstå då det gäller att reglera

förhållandet till de numera mycket vanliga lägenhetsbytena. Härtill

kommer den vidlyftiga administrativa apparat, som torde bliva erforderlig.

Innan beslut fattas om införande av sådan behovsprövning, bör det därför

enligt utskottets mening såvilt möjligt vara klarlagt, att väsentliga fördelar

kunna vinnas i förhållande till de nackdelar, som en dylik åtgärd skulle

medföra. — Av tillgängligt material över läget på bostadsmarknaden framgår,

att bostadsbristen under de senaste åren i stort sett hållit sig oförändrad.

Även om man beträffande lägenhetstillskottet för år 1949 har alt räkna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

med viss minskning i förhållande till de föregående årens tillskott, torde

dock med hänsyn till den uppskattade behovstillväxten bristläget icke komma

att förvärras under den närmaste tiden. Till stöd för yrkandet att nu

införa obligatorisk kommunal bostadsförmedling kan sålunda icke åberopas

någon skärpning av bostadsbristen.

Vid övervägande av de fördelar som, såvitt nu kan bedömas, stå att vinna

genom införande av obligatorisk behovsprövning vid lägenhetsuthyrning

och de olägenheter som äro förknippade med en dylik ordning har utskottet

funnit skälen mot att nu införa bestämmelser av dylikt innehåll väga tyngst.

Utskottet avstyrker därför de nu förevarande motionerna. Emellertid vill

utskottet erinra om att departementschefen i den föreliggande propositionen

uttalat att frågan om behovet av att införa en obligatorisk bostadsförmedling

är föremål för fortlöpande uppmärksamhet inom Kungl. Maj :ts

kansli. Utskottet förutsätter därför att, därest läget på bostadsmarknaden

skulle försämras eller utvecklingen i övrigt föranleda därtill, Kungl. Maj:t

kommer att för riksdagen framlägga förslag till erforderliga åtgärder för

att möjliggöra en tillfredsställande fördelning av det förefintliga beståndet

hyreslägenheter.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med förklaring, att det genom förevarande

proposition, nr 136, framlagda förslaget till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m. icke kunnat i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. in..

vilken enligt lag den 28 maj 1948 (nr 243) gäller till och med den 30 september

1949, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1950.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten

är förverkad, före den 1 maj 1949

uppsagt hyresavtal till upphörande efter

den 30 september 1949, må framställning

som i 7 § sägs göras senast

den 14 maj 1949 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad

tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom

Har hyresvärd, utan att hyresrätten

är förverkad, före den 1 juni 1949

uppsagt hyresavtal till upphörande

efter den 30 september 1949, må framställning

som i 7 § sägs göras senast

den 14 juni 1949 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad

tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

15

(Kungl. Maj:ts förslag:)

fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 maj 1949

lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande

skall upphöra efter den 30 september

1949, må framställning enligt samma

paragraf göras senast den 14 maj

1949.

(Utskottets förslag:)

fjorton dagar efter det hyresvärden

lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1949

lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande

skall upphöra efter den 30 september

1949, må framställning enligt samma

paragraf göras senast den 14 juni

1949.

B. att riksdagen måtte antaga följande genom förevarande

proposition, nr 136, framlagda förslag till

i) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 28 maj 1948

(nr 244) gäller till och med den 30 september 1949, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1950.

2) L a g

angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken gäller

till och med den 30 september 1949, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 30 september 1950.

C. att motionerna I: 264, I: 289 och II: 363 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,

Nils Elowsson, Uhlén*, Eskilsson* och Sunne;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Jacobsson i Igelsbo*, Ryberg,

Holm, fru Johansson i Norrköping, herrar Stjärne, Andersson i Alfredshem*

och Kyling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) beträffande utskottets hemställan under C. och motiveringen till denna

hemställan av herr Uhlén, som ansett att utskottets utlåtande därutinnan

bort, med beaktande av den motivering, som lämnats i motionerna I: 289

och II: 363, ha utmynnat i hemställan,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa skyndsam utredning

av frågan om lämpligheten att medgiva kommunerna rätt

att, i de fall dessa så finna nödigt, genomföra obligatorisk

kommunal bostadsförmedling samt att Kungl. Maj :t måtte

förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen föranleder;
2)

beträffande motiveringen till utskottets hemställan

dels av herr Hellbacken;

dels ock av herrar Hallagård, Eskilsson, Sunne, Jacobsson i Igelsbo, Rgberg,

Stjärne och Kgling, vilka ansett, att motiveringen i utskottets utlåtande

bort ha följande lydelse:

Utskottet har icke---(lika med utskottet)----eller äkten
skapsskillnad

m. m.

Kungl. Maj :t har ----(lika med utskottet) — —- — den 14 juni.

Samtliga i anledning — — — (lika med utskottet) —--genom

dylik bostadsförmedling.

Den fråga det---- (lika med utskottet)---störst behov därav.

Utskottet är visserligen alltjämt väl medvetet om de sociala besvärligheter

— särskilt för barnfamiljerna — som den nuvarande bostadsbristen

framkallar. Utskottet finner det emellertid uppenbart, att införandet av bestämmelser

om sådan behovsprövning som ovan angivits, skulle — såsom

jämväl vid flera tidigare tillfällen framhållits — medföra väsentliga nackdelar.

Här må erinras om de betydande inskränkningar i enskildas avtalsfrihet

som en dylik åtgärd skulle innebära. Vidare synes ansvaret för barnfamiljernas

bostadsförsörjning komma att övervältras på vissa enskilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19.

17

medborgare. Vissa ersättningsfrågor uppställa sig därjämte, därest av det

allmänna anvisad hyresgäst icke förmår fullgöra sina skyldigheter gentemot

hyresvärden. Man torde ej heller kunna bortse från det särskilda obehag

som kan förorsakas, därest ägaren till en mindre fastighet med exempelvis

allenast två lägenheter icke får möjlighet att själv fritt välja sin hyresgäst.

Särskilda komplikationer kunna, såsom departementschefen framhållit, uppstå

då det gäller att reglera förhållandet till de numera mycket vanliga lägenhetsbytena.

Härtill kommer den vidlyftiga administrativa apparat, som

torde bliva erforderlig. Innan beslut fattas om införande av sådan behovsprövning,

bör det därför enligt utskottets mening såvitt möjligt vara klarlagt,

att väsentliga fördelar kunna vinnas i förhållande till de nackdelar, som

en dylik åtgärd skulle medföra. — Av tillgängligt material över läget på

bostadsmarknaden framgår, att bostadsbristen under de senaste åren i stort

sett hållit sig oförändrad. Även om man beträffande lägenhetstillskottet för

år 1949 har att räkna med viss minskning i förhållande till de föregående

årens tillskott, torde dock med hänsyn till den uppskattade behovstillväxten

bristläget icke komma att förvärras under den närmaste tiden. Till stöd för

yrkandet att nu införa obligatorisk kommunal bostadsförmedling kan sålunda

icke åberopas någon skärpning av bostadsbristen. Utskottet vill slutligen

framhålla att utskottet till fullo delar departementschefens uppfattning

om angelägenheten av att så snart som möjligt avveckla krisregleringarna

och icke skärpa dem.

Vid övervägande av de fördelar som, såvitt nu kan bedömas, stå att vinna

genom införande av obligatorisk behovsprövning vid lägenhetsuthyrning och

de olägenheter som äro förknippade med en dylik ordning har utskottet

funnit skälen mot att införa bestämmelser av dylikt innehåll väga tyngst.

Utskottet avstyrker därför de nu förevarande motionerna. Emellertid vill

utskottet erinra om att departementschefen i den föreliggande propositionen

uttalat att frågan om behovet av att införa en obligatorisk bostadsförmedling

är föremål för fortlöpande uppmärksamhet inom Kungl. Maj :ts kansli.

Bihang till riksdagens protokoll 19t9. 9 samt. 2 avd. Nr 19.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:230 Skrivelse till Konwngen i anledning av dels Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten