Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående legalisering av den chiropraktiska verksamheten. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 114 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 155 i andra kammaren av herr Gustafsson i Bogla m. fl.

1949-05-03 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:23, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående legalisering av den chiropraktiska verksamheten. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 114 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 155 i andra kammaren av herr Gustafsson i Bogla m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående legalisering

av den chiropraktiska verksamheten.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 114 i första kammaren av

herr Lindblom m. fl. och nr 155 i andra kammaren av herr Gustafsson i

Bogla m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta anhålla hos Kungl. Maj :t om skyndsam utredning angående legalisering

av den chiropraktiska verksamheten samt att för riksdagen framläggas

de förslag, vartill denna utredning kan föranleda».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna. Därjämte må anmärkas, att motionärerna till utskottet

ingivit ett betydande antal handlingar.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten

vid universitetet i Uppsala, medicinska fakulteten vid universitetet i Lund

och lärarkollegiet vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Därjämte

ha på begäran av utskottet yttranden över motionerna avgivits av Sveriges

läkarförbund, Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund och

Diploinerade chiropraktikers förening u. p. a. Yttrandena fogas vid detta

utlåtande såsom bilagor (Bilaga A—G).

Enligt lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten

tillkommer dylik behörighet som regel endast den som vunnit legitimation

som läkare. Utövning av läkarkonsten är emellertid i princip tillåten även

för lekmän i den mån den icke kan hänföras under vissa i lagen upptagna

straffbestämmelser. Straff stadgas dels för den som utan att äga behörighet

mot ersättning behandlar vissa uppräknade sjukdomar, nämligen venerisk

sjukdom, tuberkulos, kräftsjukdom eller sådan smittsam sjukdom, till förekommande

av vars införande i eller utbredning inom riket Konungen meddelat

särskilda föreskrifter, dels för den som utan att äga behörighet mot

ersättning företager behandling av vissa angivna slag, nämligen hypnotisk

behandling eller behandling under allmän bedövning, dels ock för den som

utan att äga behörighet eljest utövar läkekonsten yrkesmässigt och därvid

företager behandling av beskaffenhet att medföra fara till liv eller hälsa för

den behandlade.

1 -—- Bihang till riksdagens protokoll 19''i9. 9 samt. 2 avd. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Frågan om legalisering av de diplomerade chiropraktorernas verksamhet

har redan tidigare väckts. I skrivelse den 31 maj 1937 hemställde nämligen

Stockholms chiropraktiska patientförening hos Kungl. Maj :t, att en kommitté

måtte tillsättas för utredning rörande den chiropraktiska vetenskapen

samt att diplomerade chiropraktorer måtte tillerkännas laglig rätt att utöva

sin verksamhet. Under år 1937 ingåvos även från andra håll framställningar

av liknande innebörd. Efter remissbehandling förklarade Kungl.

Maj :t i beslut den 8 april 1938, att framställningarna icke föranledde annan

Kungl. Maj:ts åtgärd, än att desamma jämte därtill hörande handlingar

skulle överlämnas till medicinalstyrelsen för att tagas i betraktande vid en

inom styrelsen påbörjad utredning om läkarkonstens utövande av person,

som icke ägde därför föreskriven behörighet. Den i Kungl. Maj :ts beslut

åsyftade utredningen framlades av styrelsen den 2 december 1941 (SOU

1942: 22). Utredningen innefattar bland annat förslag till ny lag om behörighet

att utöva läkarkonsten.

I medicinalstyrelsens utredning av år 19bi är återgivet bland annat innehållet

i ett av en schweizisk undersökningskommission år 1936 avgivet utlåtande

angående den chiropraktiska läran, ett i Hygienisk Revy år 1933

publicerat, av det rättsmedicinska rådet i Danmark avgivet utlåtande angående

chiropraktiken samt en av professor J. H. Waldenström gjord sammanställning:

»Några ord om chiropraktiken». Till det närmare innehållet

i utlåtandena och sammanställningen får utskottet hänvisa till medicinalstyrelsens

utredning (SOU 1942: 22 s. 147—157 och 225—229). Av Waldenströms

sammanställning återgives här dock följande:

Mot chiropraktikern kan anföras: Vid många sjukdomar i ryggraden

uppkommer en höggradig scolios eller kyfos. Även om därvid en betydande

minskning av foramina intervertebralia uppstår, så ser man sällan några

störningar genom tryck på nerver. Detta talar ju helt och hållet emot den

obevisade hypotesen av chiropraktikern, att även de obetydligaste förändringar

i dessa »fönster» kunna orsaka sjukdomar av de mest växlande slag.

Många chiropraktiker använda röntgenundersökning. Det visar sig därvid,

att vad de kalla subluxationer äro förskjutningar inom normala gränser

i lederna mellan processus articulares. Dessa för oss normala förskjutningar

(för chiropraktikern subluxationer) kunna ej orsaka en förträngning

av foramina intervertebralia (fönstren) och ett därmed följande tryck på

nerverna. Individuella variationer med asymmetri finnas här som överallt

i kroppen. Chiropraktikern anser också, att man kan med sina händer

palpera en sådan förskjutning av kotorna, som för vanliga läkare är omöjlig

att känna, då den är så obetydlig. Den är nämligen endast fysiologiska

variationer i kotornas ställning till varandra. Det finnes alltså intet bevis

för att de flesta sjukdomar uppstå på grund av subluxationer mellan kotor

och därav följande tryck på utträdande nerver.

Den på dessa teorier baserade läkemetoden att trycka den subluxerade

kotan rätt är ej riktig. Ligger den verkligen förskjuten såsom t. ex. vid

spondylolisthes så kan den heller ej tryckas rätt, vilket bevisats genom

mångfaldiga försök.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Chiropraktikern invänder: Men jag botar ju mina patienter. — —• —

Härtill svaras, att det är väl tänkbart att ryggskott och liknande åkommor

kunna botas med ett direkt angripande av åkomman liksom de botas av

rörelser, massage och dylikt, som till sin verkan kan jämföras med chiropraktikerns

tryckningar. — Vi veta ju dock en hel del om sjukdomar. Yi

veta att de epidemiska sjukdomarna ej bero på nervtryck, lika litet som

sockersjuka, tuberkulos och endocardit och vi veta också, att stor skada

kan ske den sjuke om de behandlas med försök att trycka samman ryggkotor

(t. ex. vid tbc spondylit), eller därigenom att en bättre behandling

såsom t. ex. vid sockersjuka hindras att bliva använd. — Den chiropraktiska

metoden har i sig själv en starkt suggestiv verkan: speciellt behandlingsbord,

röntgendemonstration, handpåläggning och den känsla patienten

ofta erfar härvid att något förskjutes (skjutes rätt!).

1 utredningen har medicinalstyrelsen beträffande chiropraktiken lör egen

del anfört följande:

Vad angår den chiropraktiska verksamheten har i den tidigare åberopade

promemorian redogörelse lämnats för den ståndpunkt, som en officiell

schweizisk undersökningskommission i utlåtande den 28 september 1936 intagit

till den chiropraktiska lärans ställning ur vetenskaplig och folkhälsosynpunkt.

Utlåtandet, vilket tryckts i Zurich år 1937 under motivering, att

det utgjorde den första omfattande behandlingen av chiropraktikfrågan

och toge ställning till problem, som även utlandets regeringar komme att

få lösa, utmynnar i ett negerande av följande två frågor, nämligen dels

huruvida rätt till självständigt utövande av chiropraktik bör tillkomma

chiropraktorer i folkhälsans intresse, dels huruvida chiropraktik bör på ordination

av läkare få utövas av chiropraktorer vare sig självständigt eller i

egenskap av läkarmedhjälpare. I samma promemoria har även redogjorts

för ett uttalande av det rättsmedicinska rådet i Danmark, att chiropraktikerbehandling

såväl till sin teoretiska grundval som med hänsyn till föregivna

verkningar av behandlingen vore humbug. För egen del får medicinalstyrelsen

rörande den chiropraktiska verksamhetens värde åberopa vad

härutinnan anförts i nyssnämnda undersökningskommissions utlåtande.

Styrelsen vill därvid särskilt understryka kommissionens uttalande, att chiropraktiken

vilar på vetenskapligt ohållbara förutsättningar, att dess föregivna

hälsoföljder icke hålla streck vid en allvarlig prövning, att utövandet

av chiropraktik kan beträffande ett stort antal sjukdomar medföra stora

faror för de sjuka samt att chiropraktorernas medicinska utbildning (i regel)

är primitiv och otillförlitlig. »Några ord om chiropraktiken», sammanställda

av medlemmen för ortopedi av medicinalstyrelsens vetenskapliga

råd, professorn J. H. Waldenström, bifogas tillika i avskrift. Medicinalstyrelsen

biträder professor Waldenströms uttalanden och vill därutöver framhålla,

att vad ovan anförts om risken av chiropraktorernas verksamhet icke

påverkas av möjligheten, att eu ehiropraktor vid något tillfälle av ischias,

lumbago eller därmed jämställda sjukdomsbilder, orsakade av s. k. diskbråck,

kunnat genom sina manipulationer lyckas att tillfälligt återföra

»bråc.ket» och därigenom häva patientens symtom.

Det av medicinalstyrelsen genom 1941 års utredning framlagda förslaget

till lag om behörighet all utöva läkarkonsten innebär icke frångående av

nu gällande lags ståndpunkt att utövning av läkarkonsten i princip är till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

låten även för lekmän. Emellertid föreslås vissa utvidgningar av det straffbara

området, varigenom det för lekmannaverksamheten förbjudna området

vidgats. Lagförslaget upptager ej något stadgande av innebörd att den

chiropraktiska verksamheten legaliseras.

Medicinalstyrelsens förslag har icke hittills lett till lagstiftningsåtgärd.

Vid 19 W års riksdag behandlades frågan om rätt för chiropraktorerna att

i sin verksamhet begagna röntgenapparater för röntgenanalys. Enligt lagen

den 6 juni 1941 om radiologiskt arbete in. m. må dylikt arbete bedrivas

allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Under hänvisning till det förhållandet,

att ansökningar av ett flertal chiropraktorer att i sin verksamhet

använda röntgenapparater för röntgenanalys avslagits, hemställdes vid

1947 års riksdag i likalydande motionerna I: 152 av herr Lindblom in. fl.

och II: 243 av herr Karlsson i Grängesberg in. fl., att riksdagen måtte anhålla

hos Kungl. Maj :t om utredning rörande sådan ändring i lagen den

6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt arbete m. in., att möjlighet att använda

röntgen för fotografering måtte tillkomma den, som erhållit tillstånd därtill

av medicinalstyrelsen efter avläggande av prov för den uppgift, vartill apparaturen

skulle användas, enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, hemställde i sitt över

desamma avgivna utlåtande, nr 8, att motionerna icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd. I motiveringen till denna hemställan anförde

utskottet bland annat följande:

Lagen om tillsyn å radiologiskt arbete in. in. lägger i sin nuvarande lydelse

icke några formella hinder i vägen för medicinalstyrelsen att lämna

chiropraktiker tillstånd till radiologiskt arbete. Självfallet måste emellertid

medicinalstyrelsen upprätthålla kravet på att den som skall bedriva eller

förestå radiologiskt arbete har förtrogenhet med dylikt arbete. Med hänsyn

till de riskmoment som äro förenade med radiologiskt arbete måste förhållandevis

stränga krav ställas på den som skall bedriva sådant arbete. Över

ansökan om tillstånd till radiologiskt arbete skall enligt nu gällande bestämmelser

medicinalstyrelsen inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen.

Om medicinalstyrelsen avslagit en ansökan om tillstånd till radiologiskt

arbete, kan sökanden överklaga medicinalstyrelsens beslut hos

Kungl. Maj :t. Dessa omständigheter utgöra enligt utskottets mening tillräckliga

garantier för att tillstånd till radiologiskt arbete icke vägras, därest

den som skall förestå arbetet visas vara kompetent därtill, och i andra fall

bör tillstånd icke lämnas. Utskottet finner därför icke anledning att tillstyrka

den av motionärerna begärda utredningen.

Utskottets utlåtande var emellertid icke enhälligt. Mot detsamma avgavs

dels av en ledamot blank reservation och dels av herr Hage jämte ytterligare

tre ledamöter reservation, i vilken hemställdes, att riksdagen med anledning

av de väckta motionerna måtte anhålla hos Kungl. Maj :t om utredning

rörande sådan ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.,

att möjlighet att använda röntgen för fotografering måtte enligt av Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Maj :t meddelade bestämmelser tillkomma den, som erhållit tillstånd därtill

av medicinalstyrelsen efter avläggande av prov för den uppgift, vartill

apparaturen skulle användas.

I motiveringen till detta yrkande anförde herr Hage och medreservanterna

följande:

Innebörden i den år 1941 tillkomna lagen med bestämmelser om radiologiskt

arbete torde vara den, att varje framställning om att få syssla med sådant

arbete skall bedömas och avgöras efter en undersökning av vederbörandes

kompetens, åstadkommen genom medicinalstyrelsens försorg. Nu

har emellertid — så långt man kunnat bedöma — medicinalstyrelsen från

denna undersökning undantagit och avvisat ett visst slag av sökande, nämligen

de i motionerna omnämnda chiropr aktörer na, vilka i viss utsträckning

torde vara i behov av röntgenfotografering för sin verksamhet.

Det erkännes här oförbehållsamt, att endast de, vilka visa sig kunna sköta

ett sådant arbete som det här nämnda, böra erbålla rätten att syssla med

detsamma. Men ett eventuellt avslag på en framställning skall då vara

grundat på en verklig prövning och undersökning i det särskilda fallet, ej

på endast ett antagande, att ett visst slag av sökande ej besitter förutsättningarna

för ett bifall.

Vid ärendets behandling i riksdagen biföll första kammaren utskottets

hemställan, medan andra kammaren biföll den av herr Hage in. fl. avgivna

reservationen. Den genom motionerna väckta frågan hade därmed förfallit.

Ytterligare må här anmärkas, att i ett med anledning av interpellationer,

framställda av fru Eriksson i Stockholm och av herr Huss, vid innevarande

års riksdag lämnat svar chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg,

uttalat bland annat, att frågan om en översyn av lagstiftningen om

behörigheten att utöva läkarkonsten aktualiserats, att han hade för avsikt

att inom departementet upptaga medicinalstyrelsens ovan berörda lagförslag

till förnyat övervägande samt att han icke för det dåvarande kunde uttala

någon mening om vilket resultat denna prövning kunde komma att få.

I fråga om chiropraktikens rättsliga ställning i utlandet har i motionerna

framhållits, att i 43 av de 48 staterna i Amerikas förenta stater införts bestämmelser,

varigenom chiropraktiken legaliserats, samt att i två kantoner i

Schweiz införts auktorisation av chiropraktorer.

I medicinalstyrelsens ovan berörda utredning av år 1941 lämnas i viss

utsträckning redogörelse för utländsk lagstiftnings ståndpunkt till frågan

om lekmäns rätt att utöva läkarkonsten. Redogörelsen innehåller inledningsvis

följande uttalande:

På kvacksalverilagstiftningens område kan man principiellt skilja på två

grupper av länder. Den ena gruppen, till vilken höra bl. a. Sverige, Danmark,

Norge och England, omfattar de länder, vilkas hithörande lagar

grunda eller intill senaste tid grundat sig på principiell frihet för var och en

att utöva läkarverksamhet men med en sådan avfattning av lagarna, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

de allvarligaste farorna av kvacksalveriet avvärjas. Den andra gruppen omfattar

de länder, vilkas lagar på området principiellt bygga eller byggt på

förbud för icke legitimerade läkare att utöva läkarverksamhet. Till denna

grupp höra bl. a. Finland, Belgien, Frankrike och Schweiz med undantag

av en kanton, där utövandet av läkarkonsten är fritt, under det att i de

övriga kantonerna för utövande av läkarverksamhet fordras en av läkarexamen

betingad auktorisation från förbundsmyndigheterna.

Beträffande Amerikas förenta stater anföres i medicinalstyrelsens utredning

bland annat följande:

All yrkesmässig lekmannapraktik är strängt förbjuden i USA. Enligt

uppgift av läkaren vid den väiddsberömda Mayo-kliniken, professorn E.

van Nuys Allen ha i åtminstone hälften av Förenta staterna genomförts

s. k. Basic Sciencelagar, som rikta sig mot kvacksalveriet och uppställa det

kravet, att var och en, som utövar läkarpraktik, skall ha genomgått en

grundläggande vetenskaplig prövning. Medan de gamla chiropraktikerna

och osteopaterna numera lämnades i fred, måste i de stater, som infört den

nya lagen, varje nytillkommande gå upp i denna statsprövning. Om ifrågavarande

lagstiftnings effektivitet vittnade det faktum, att på fem år i en

viss stat blott en chiropraktor och två osteopater genomgått provet.

Utskottet. Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att på vissa

håll utomlands chiropraktiken vunnit erkännande. Med ett fåtal undantag

ha sålunda i de särskilda staterna i Amerikas förenta stater införts bestämmelser,

enligt vilka personer efter undergången prövning erhålla tillstånd

att utöva chiropraktisk verksamhet. Särskilda undervisningsanstalter för

utbildning av chiropraktorer finnas även upprättade i Amerika. Också i

lagstiftningen för några kantoner i Schweiz finnas stadganden, enligt vilka

personer efter särskild examen få utöva chiropraktisk praktik.

Av de medicinskt sakkunniga, som avgivit yttranden i förevarande

ärende, har medicinska fakulteten i Uppsala inskränkt sig till att uttala,

att då skäl finnes antaga, att en icke oväsentlig del av vårt lands befolkning

hyser förtroende för den chiropraktiska läkemetoden, fakulteten finner

det i hög grad önskvärt, att en förutsättningslös utredning verkställes

beträffande det terapeutiska värdet av läkemetoden liksom beträffande de

vetenskapliga grunder, på vilka den uppgives vila.

De medicinska remissinstanser, som till närmare granskning upptagit

chiropraktiken, äro ense därom, att vetenskapligt stöd icke finnes för den

till grund för den chiropraktiska behandlingsmetoden liggande uppfattningen

att orsaken till ett mycket stort antal sjukdomstillstånd är att genom

kotförskjutningar sådant tryck uppkommer på de från ryggmärgen

till kroppens olika delar ledande nerverna, att nervimpulserna icke obehindrat

kunna överföras. Dessa remissinstanser belysa närmare denna sin

uppfattning. Medicinalstyrelsen hänför sig till vad styrelsen anfört i en

den 2 december 1941 avgiven utredning med förslag till lag om behörighet

att utöva läkarkonsten. I denna utredning har styrelsen uttalat, bland an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23. 7

nät, att chiropraktikens föregivna hälsoföljder ej hålla streck vid en allvarlig

prövning, att utövandet av chiropraktik kan beträffande ett stort

antal sjukdomar medföra stora faror för de sjuka samt att chiropraktorernas

medicinska utbildning i regel är primitiv och otillförlitlig. Medicinska

fakulteten i Lund säger sig i sitt yttrande böra framhålla, att chiropraktorn

icke enbart och ej ens framför allt anser sig kunna bota lumbago, ischias

och dylika bållningsapparatens sjukdomar utan även praktiskt taget alla

andra sjukdomar och även smittosamma sådana, som orsakas av bakterier

och andra smittämnen. Fakulteten framhåller även, att det icke sannolikgjorts,

att chiropraktorerna kunna känna smärre förskjutningar av kotkropparna,

vilka äro omgivna av tjocka lager av vävnader och ganska otillgängliga

för palpation, samt att det icke bevisats eller ens sannolikgjorts,

att chiropraktorerna kunna pressa en eventuellt förskjuten kota i rätt läge

genom sina manipulationer. Slutligen må nämnas, att fakulteten betecknax

chiropraktiken som eu vidskepelse. Karolinska institutets lärarkollegium

framhåller bland annat, att chiropraktorerna ha en bristfällig och ensidig

utbildning samt att de icke äga förutsättningar för ett allmänt medicinskt

bedömande och härigenom sakna möjlighet att ställa diagnos på ett flertal

av de sjukdomar de anse vara tillgängliga för chiropraktisk behandling.

Behandlingen är, fortsätter kollegiet, bortsett från den eventuella subjektiva

effekten oftast verkningslös. Kollegiet anser det vidare otänkbart, att

man på det enkla sätt som chiropraktiken innebär med utsikt till framgång

kan behandla allmänsjukdomar, samt framhåller, att behandlingsmetoden

för den enskilde kan innebära att en effektiv behandling försummas. Sveriges

läkarförbund slutligen uttalar, att det som beträffande chiropraktiken

är det väsentliga och det farliga är att chiropraktorerna vilja göra gällande,

att flertalet sjukdomar äro förorsakade av kotförskjutningar. Enligt föibundet

är enbart påståendet att man utifrån skulle kunna känna dessa

subluxationer så absurda, att man helt maste beteckna påståendet såsom

en trossats. Att legalisera en verksamhet, som bygger på lärdomar och påståenden,

som förneka de kanske väsentligaste biologiska fakta, på vilka

hela det medicinska tänkandet och handlandet är baserat, synes förbundet

orimligt.

Vissa av de medicinska remissinstansernas yttranden innehålla emellertid

uttalanden, som innebära viss modifikation av den i dem hävdade grunduppfattningen.

Sålunda framgår av uttalanden i medicinalstyrelsens utredning

den 2 december 1941, att styrelsen då ansett, att möjlighet finnes,

att en chiropraktor vid något tillfälle av ischias, lumbago eller därmed jämställda

sjukdomsbilder, orsakade av s. k. diskbråck, kunnat genom sina

manipulationer lyckas att tillfälligt återföra bråcket och därigenom häva

patientens symptom. Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i sitt yttrande

över motionerna uttalat, att i vad avser nedre ländregionen kunna

de chiropraktiska lärorna sägas innehålla en viss sanning och att det icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

kan bestridas, att chiropraktisk behandling i vissa fall här kan leda till resultat,

till ett hävande av länd- eller ischiassmärta. Även Sveriges läkarförbunds

yttrande innehåller uttalande av liknande innebörd. Enligt förbundet

är det ett sedan länge känt faktum att besvären vid vissa fall av

lumbago-ischias kunna hävas temporärt eller för beständigt genom korrektion

av en felställning i x-yggen. Sådan korrektion kan, säger förbundet,

göras antingen genom en mer eller mindre brysk engångskorrektion eller

genom en mera långsamt skeende korrigerande tänj ning. Alla variationer

äro tänkbara och tillämpas också. Enligt förbundet kan det därför självfallet

icke uteslutas, att för vissa fall handgrepp, vilka chiropraktorerna

så att säga vilja taga patent på, kunna ha gynnsam eller om man så vill

botande effekt på dessa sjukdomstillstånd.

Medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten i Lund och lärarkollegiet vid

karolinska institutet avstyrka motionerna. Sveriges läkarförbund anser, att

något av väsentligt värde icke kan vinnas genom en utredning, men vill

icke motsätta sig en sådan under förutsättning att den utföres på ett vetenskapligt

betryggande sätt.

Så långt synes sålunda enighet i stort råda, att vid ett starkt begränsat

antal sjukdomstillstånd den chiropraktiska behandlingsmetoden kan vara

till viss nytta. Med hänsyn till innehållet i de yttranden, som avgivits av

de medicinskt sakkunniga, synes det emellertid i högsta grad tveksamt om

behandlingsmetoden därutöver kan tillerkännas något värde. Skäl finnas

emellertid att antaga, att ej obetydliga kretsar i Sverige hysa förtroende för

ifrågavarande läkemetod även beträffande andra sjukdomstillstånd än dem,

där den ostridigt kan vara till viss nytta. Till stöd härför kan utskottet

hänvisa till att motionärerna till utskottet ingivit brev från ett stort antal

personer, som uppgiva, att de liksom ock personer i deras bekantskapskrets

efter chiropraktisk behandling återvunnit hälsa. De genomgångna sjukdomarna

ha varit av vitt skilda slag.

Det är uppenbart, att ett fritt utövande av den chiropraktiska läkemetoden,

därest den icke äger större värde än vad som framgår av de medicinskt

sakkunnigas yttranden, innebär en fara, särskilt därigenom att chiropraktorerna,

därest de endast äga knapphändig allmänmedicinslc utbildning, vid

ställande av diagnos på grund av bristande insikter kunna förbise att patienten

lider av sjukdom, som kräver särskild behandling, med påföljd att

patienten icke förrän för sent erhåller sådan vård, som på ett tidigare stadium

kunnat leda till full hälsa. Det förtroende som finnes för chiropraktorerna

gör den fara, som under angivna förutsättningar må föreligga, så

mycket större.

Det sist anförda visar angelägenheten av att värdet av den chiropraktiska

behandlingsmetoden klarlägges och att klarläggandet sker i sådan form,

att det vinner allmänhetens odelade förtroende. Dylikt förtroende kan den

av medicinalstyrelsen den 2 december 1941 framlagda utredningen icke an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23. 9

ses ha vunnit, och utskottet finner därför ytterligare utredning erforderlig.

Denna bör uppenbarligen vara allsidig och förutsättningslös. För att resultaten

av utredningen skola vinna allmän anslutning synes det önskvärt, att

utredningen icke verkställes uteslutande av läkare utan att den sker under

medverkan av företrädare för chiropraktorerna och av personer, som ej

alls utöva läkarkonsten.

Att nu angiva huruvida och i så fall vilka lagstiftningsåtgärder som böra

vidtagas i fråga om behörigheten att utöva chiropraktisk verksamhet kan

tydligen ej ifrågakomma, utan detta spörsmål får bli helt beroende på vad

som vid utredningen kan framkomma om den chiropraktiska behandlingsmetodens

värde. Vid utredningen synes emellertid särskild uppmärksamhet

böra ägnas bland annat frågorna om chiropraktorernas rätt att begagna

röntgenapparater och om deras allmänmedicinska kunskaper.

Det i motionerna väckta och här ovan behandlade spörsmålet utgör allenast

en del av den större frågan om utövning av läkarkonsten över huvud

av andra än legitimerade läkare. Huruvida skäl finnas att i ett sammanhang

upptaga frågan i hela dess vidd saknar utskottet anledning att nu

taga ställning till. Som emellertid statsrådet Mossberg i ett vid innevarande

års riksdag lämnat interpellationssvar förklarat sig ha för avsikt att inom

inrikesdepartementet upptaga medicinalstyrelsens den 2 december 1941

framlagda förslag till förnyat övervägande, kan det förutsättas, att den av

utskottet sist antydda frågan blir föremål för uppmärksamhet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner

1: 114 och II: 155 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville med beaktande av de synpunkter utskottet

ovan anfört låta verkställa en allsidig och förutsättningslös

utredning rörande den chiropraktiska verksamheten

samt att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kan föranleda; samt

B. att motionerna I: 114 och II: 155, i den mån de icke

besvarats genom vad utskottet under A. hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand*, Hallagård,

Sten, Nils Elowsson, Uhlén och Sunne;

från andra kammaren: herr Ryberg, fru Johansson i Norrköping, herrar

Hagård, Stjärne, Lundberg, Jansson i Hällefors, Levin och Huss*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

dels av herrar Forslund, Wistrand, Lundberg och Huss, vilka anfört:

De sjukdomar, vid vilkas behandling chiropraktisk metod enligt de medicinska

auktoriteterna kan tillmätas ett visst värde, kunna redan med nu

gällande lagstiftning angående rätt till läkarkonstens utövning behandlas

av andra än legitimerade läkare. Någon särskild lagstiftning härom är alltså

icke av nöden.

Lämpligheten av chiropraktikens tillämpning som läkemetod är en fråga,

som måste bedömas ur medicinsk-vetenskaplig synpunkt, och är därför icke

ägnad att göras till föremål för utredning under sådana förutsättningar och

former som de av utskottet föreslagna.

Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet har, enligt vad han meddelat,

för avsikt att till övervägande upptaga frågan huruvida en revision

av nu gällande bestämmelser för läkarkonstens utövning bör företagas.

Därest en sådan revision skulle komma till stånd, kommer därvid även

chiropraktikernas yrkesutövning att beröras.

Med stöd av vad som sålunda anförts få vi hemställa,

att motionerna I: 114 och II: 155 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

dels ock av herr Hagård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

11

Till Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga .4.

Genom remiss den 7 februari 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att senast den 15 mars 1949 till riksdagens andra lagutskott överlämna

yttrande över en inom riksdagen väckt och till utskottet hänvisad

motion 1:114, liltalydande med motion 11:155, angående legalisering av

den chiropraktiska verksamheten.

Till åtlydnad härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

Som ett motiv för sin hemställan om »skyndsam utredning angående

legalisering av den chiropraktiska verksamheten» anföra motionärerna, att

det icke syntes dem nödvändigt att avvakta den utredning »om läkarkonstens

utövande av person, som icke äger därför föreskriven behörighet», vilken

medicinalstyrelsen i ett yttrande »för ett tiotal år sedan» förklarat sig

skola framlägga. Det synes helt ha undgått motionärerna, att denna utredning

förelåg färdig redan den 2 december t9M och finnes publicerad i

Serien SOU för år 1942 under nummer 22 (Socialdepartementet). I denna

utredning lämnas ingående redogörelser för den chiropraktiska läkemetodens

historia, lärosatser och betydelse ur vetenskaplig och folkhälsosynpunkt.

Vad som där anföres har fortfarande full aktualitet. Inga nya vetenskapliga

fakta eller erfarenheter av chiropraktiken ha sedan dess tillkommit,

som skulle kunna ge anledning till annan bedömning av densamma

än den som i utredningen framlades. Motionärernas uppfattning

att de senaste åren ha medfört »en väsentligt ny inställning till den chiropraktiska

läkemetoden både bland läkare och allmänhet speciellt i Amerika

och England men även i Danmark och nu senast i Schweiz» är riktig endast

så till vida, att man överallt i världen alltmera fått klart för sig, att

chiropraktiken ligger helt utanför den på vetenskap och forskning grundade

läkarkonsten. Detta hindrar icke, att motionärernas uppgifter om

sedan många år exempelvis i ett stort antal av Amerikas Förenta Stater utövad

»legaliserad chiropraktik» äro riktiga. Det måste emellertid härvid

betonas, att läkarutbildningen och läkarkonstens utövning i Amerika omspänner

en så växlande mångfald av olika typer och olika kvaliteter, att

förhållandena därstädes på intet sätt kunna tagas som generell förebild

för Sverige. Ingen som äger insikt om förhållandena lärer vilja ifrågasätta,

att amerikansk läkarlegalisering, som ernås efter 4 års högskolestudier,

utan vidare skulle medföra behörighet att utöva läkaryrket i vårt land.

Detta utesluter å andra sidan ej, att den svenska medicinska vetenskapen

högt skattar och uppehåller livliga förbindelser med den amerikanska och

att den amerikanska läkarkonsten har en mångfald förnämliga representanter,

hos vilka våra läkare inhämta värdefulla kunskaper och impulser

för läkarkonsten i Sverige. Det är emellertid ingen tvekan om att företrädarna

för chiropraktiken och deras utbildningsanstalter icke höra till

dessa.

Fn legalisering av chiropraktiken i vårt land av det av motionärerna åberopade

skälet, att den chiropraktiska verksamheten skulle vara så »specialartad»,

att den borde oberoende av de allmänna behörighetsbestämmelserna

för utövandet av läkaryrket ge anledning till särlagstiftning, skulle innebära

en alldeles ny princip. Särskilt det förhållandet, all chiropraktiken

inskränker sig till eu enda behandlingsmetod, vilken bottnar i en åskådning

om sjukdomars uppkomst, som saknar varje vetenskapligt stöd, utgör

enligt medicinalstyrelsens mening det starkaste skälet emot särlagstiftning

i av motionärerna önskad riktning. Som grund för all utövning av legitim

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

läkarkonst i vårt land har hittills alltid fordrats en allmänmedicinsk utbildning

i både teoretiska och praktiska läroämnen. Specialiseringen inom

läkaryrket hos oss liksom i alla andra kulturländer har alltid ansetts böra

vara en påbyggnad på denna allmänna utbildning. De nu existerande chiropraktiker

skolor na såväl i Amerikas Förenta Stater som annorstädes lämna

visserligen en viss sådan grundutbildning. Denna är emellertid icke av den

art och det omfång att den kan godkännas i vårt land. Medicinalstyrelsen

äger icke kännedom om någon svensk legitimerad läkare, som genomgått

chiropraktikerskola och sedan utövat sådan verksamhet i landet.

Det torde vara att förvänta att frågan om en ny översyn av lagen om

behörighet att utöva läkarkonsten snarligen kommer till stånd i anslutning

till nyligen inträffade mycket uppmärksammade händelser. Detta är ett

starkt ytterligare skäl att nu icke företaga den ifrågasatta särskilda utredningen

om chiropraktiken, vadan styrelsen avstyrker bifall till motionerna.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören Höjer,

medicinalrådet Byttner, föredragande, extra ordinarie byråchefen Rahm

och byrådirektören Flygare.

Stockholm den It mars 1949.

J. AXEL HÖJER.

John Byttner.

I C. B. v. Mentzer.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga B.

Genom remiss från statsrådet och chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

har medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala anmodats att till riksdagens

andra lagutskott överlämna yttrande över två inom riksdagen

väckta likalydande motioner (I: 114 resp. II: 155) angående legalisering av

den chiropraktiska verksamheten. I anledning härav får fakulteten härmed

anföra följande.

Då inom Riksdagens första kammare motion väckts syftande till legalisering

av chiropraktiken inom vårt land och då skäl följaktligen finnes antaga,

att en icke oväsentlig del av vårt lands befolkning hyser förtroende

för denna läkemetod, finner Fakulteten det i hög grad önskvärt, att en

förutsättningslös utredning verkställes beträffande det terapeutiska värdet

av densamma liksom beträffande de vetenskapliga grunder, på vilka den

uppgives vila. Att en dylik utredning bör läggas i händerna på medicinskt

sakkunniga anser sig Fakulteten knappast behöva framhålla.

Uppsala den 21 februari 1949.

På Medicinska fakultetens vägnar:

ROBIN FÅHRA2US.

IS. H. T. Kihlgren.

MEDICINSKA FAKULTETEN

I LUND Bilaga C.

Utdrag av protokollet, hållet hos Medicinska fakulteten

den t mars 1949.

§ 49. För fakultetens yttrande hade remitterats inom Riksdagens kamrar

väckta motioner om legalisering av den chiropraktiska verksamheten

(I: 114 och II: 155).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Fakulteten beslöt enhälligt avgiva följande yttrande:

»I den till motionen fogade motiveringen ha några exempel belysande

motionärernas erfarenhet av chiropraktisk therapi icke anförts. Medicinska

fakulteten har därför sökt bilda sig en uppfattning om vad chiropraktisk

verksamhet innebär genom att studera de skrifter och pamfletter, som de

senaste decennierna utgivits av svenska chiropraktiker och som torde

kunna anses såsom representativa för de svenska chiropraktikernas verksamhet

och föreställningsvärld. Efter granskning av dessa skrifter vill medicinska

fakulteten avgiva följande utlåtande.

Chiropraktiken är en vidskepelse, som vill göra gällande, att de flesta

(alla?) sjukdomar komma till stånd därigenom, att de från och till ryggmärgen

till och från olika organ och kroppsdelar gående nerverna vid sin

passage genom ryggradsbålen (foramina intervertebralia) på ett eller annat

sätt klämmas, så att ''kortslutning’ uppstår. Den kroppsdel med vilken

den ''kortslutna’ nerven har förbindelse blir då angripen av någon sjukdom.

Klämningen av nerven anses komma till stånd genom förskjutning av kotorna.

Den utövande chiropraktikern anser sig äga förmåga att med sina

händer känna denna sjukdomsorsakande kotkroppsförskjutning och han

säger sig kunna genom manipulationer återställa kotorna i rätt läge. Därvid

upphör nervtrycket — sjukdomsorsaken är hävd — och sjukdomen

läker ut.

Det bör framhållas, att chiropraktikern icke enbart och ej ens framför

allt anser sig kunna hota lumbago, ischias och dylika hållningsapparatens

sjukdomar utan även praktiskt taget alla andra sjukdomar — även sinittosamma

sådana, som orsakas av bakterier och andra smittämnen. Sådana

smittämnen äro nämligen enligt chiropraktikerna icke sjukdomsframkallande.

Vid tuberkulos t. ex. anse de att tuberkelbacillen ej framkallar sjukdomen

utan kommer dit efter sjukdomsutbrottet och tjänstgör som ett

slags renhållningshjon och att därför dess uppträdande bör hälsas med

glädje.

Medicinska fakulteten vill framhålla, att ovan nämnda betraktelsesätt av

sjukdomars uppkomst såsom beroende av ryggmärgsnerverna på intet sätt

av chiropraktikerna bevisats eller ens sannolikgjorts. Man kan å ena sidan

finna de mest abnorma krökningar och deformiteter på kotpelaren utan

att annan sjukdom uppstår och å andra sidan finnas vid det övervägande

antalet sjukdomstillstånd icke några sjukliga förändringar i kotpelaren.

Det har ej heller sannolikgjorts, att chiropraktikerna kunna känna

smärre förskjutningar av kotkropparna, vilka ju äro omgivna av tjocka

lager av vävnader ganska otillgängliga för palpation.

Det är ej heller bevisat eller ens sannolikgjort att chiropraktikerna kunna

pressa en eventuellt förskjuten kota i rätt läge genom sina manipulationer.

Medicinska fakulteten vill dessutom särskilt framhålla, att den av chiropraktiken

lanserade åsikten, att bakterier och andra smittoämnen icke äro

sjukdomsalstrande, är direkt samhällsvådlig ägnad att väcka allvarliga farhågor.

Det vore önskvärt, att myndigheternas uppmärksamhet i högre grad

än tidigare riktas mot denna chiropraktikernas verksamhet, som bland annat

kan tänkas motverka myndigheternas hygieniska verksamhet och ett

rationellt bekämpande av uppkomna epidemier.

Fakulteten vill slutligen bestämt avstyrka vidare utredning, då sådan

redan föreligger i Statens offentliga utredning 1942 nr 22.»

Som ovan. s .... .

A tjänstens vagnar:

Gunnar It cd stam.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga D.

Sedan Kungl. Maj :t den 7 februari 1949 anmodat lärarkollegiet vid Karolinska

institutet att till Eder överlämna yttrande över inom riksdagen

väckta motioner angående legalisering av den chiropraktiska verksamheten

får lärarkollegiet anföra följande.

Chiropraktik baseras på åsikten, att många sjukdomar orsakas av en inbördes

förskjutning mellan två, eventuellt flera kotor, varigenom uppkommer

ett tryck på de nervrötter, vilka lämna ryggraden mellan ifrågavarande

kotor.

Att förskjutningar mellan två kotor kunna förekomma, är ett sedan mycket

länge känt medicinskt faktum; de ses t. ex. vid tuberkulos, kräfta, efter

ryggradsbrott, vid de till orsak och form mångskiftande ryggradskrökningarna.

I de flesta ryggradsavsnitt äro dock de rum mellan kotorna, som nervrötterna

passera — mellankothålen — så vida, att dessa lämnas opåverkade

av även ganska uttalade kotdestruktioner; mellankothålen äro stora,

nervrötterna smala.

f nedre ländregionen äro omvänt nervrötterna tjocka och mellankothålen

trånga; här kunna relativt obetydliga rumsinskränkningar leda till ett tryck

på en nervrot; detta är en vanlig orsak till ischiassmärta. Mellankotskivorna

i nedre ländregionen äro också ofta säte för degenerativa omvandlingar,

vilka kunna ge anledning till smärre förskjutningar mellan de två

angränsande kotorna. I vad avser nedre ländregionen kunna sålunda de

chiropraktiska lärorna sägas innehålla en viss sanning, och det kan icke

bestridas, att chiropraktisk behandling i vissa fall här kan leda till resultat,

till ett hävande av länd- eller ischiassmärta.

Dessa fakta äro medicinen på intet sätt främmande och dess representanter

använda sig sedan länge i tillämpliga fall härav.

Mot chiropraktik kunna emellertid resas allvarliga invändningar.

Chiropraktikernas utbildning är bristfällig och ensidig. De äga icke förutsättningar

för ett allmänt medicinskt bedömande och sakna härigenom

möjlighet att ställa diagnos på flertalet av de sjukdomar, vilka de anse

vara tillgängliga för sin behandling. Denna är, om man bortser från den

eventuella subjektiva effekten, oftast verkningslös. Det är för flertalet

sjukdomar icke bevisat, att de förbättringar chiropraktikerna säga sig se,

verkligen förelegat eller varit resultatet av deras behandlingar.

De inbördes kotförskjutningarna, sådana de av och till kunna avslöjas,

äro även i ländryggen ofta så obetydliga, att de icke, som chiropraktikerna

påskina, låta sig palpatoriskt diagnostiseras. I fråga om kotförskjutningar

i ländregionen kunna visserligen resultat uppnås genom chiropraktisk behandling,

men då den utföres schablonmässigt, ej sällan våldsamt och utan

möjlighet till kontroll, föreligga även risker att den skall skada.

Även om den chiropraktiska läran icke kan uteslutas äga tillämplighet

för en begränsad grupp lokala symtom, är det en ensidig och grov generalisering,

en vetenskapligt oantagbar förutsättning, att kotförskjutningar

skulle vara orsak till alla de sjukdomar, vilka chiropraktikerna säga sig

med framgång behandla genom att trycka på kotornas taggutskott, exempelvis

kräfta, tuberkulos, scharlakansfeber, syfilis, blindtarmsinflammation,

inälvsmask, bly- och arsenikförgiftning, sockersjuka, avitaminoser,

sinnessjukdomar, kokainism och morfinism. Det är otänkbart att med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

utsikt till framgång behandla allmänsjukdomar på detta enkla sätt. För

den enskilde kan det innebära, att en effektiv behandling försummas; vid

exempelvis tuberkulos har medicinen i denna dag i sin hand ett flertal

medel och metoder, med vilka sjukdomen i tidigt stadium kan förhjälpas

till läkning. Men om sjukdomen får utveckla sig och spridas i kroppen,

minskas möjligheterna till läkning. Dödsfall i tuberkulos, orsakade av att

rationell behandling försummats medan den chiropraktiska pågått, finnas

även exempel på i Sverige. Därtill innebär chiropraktisk behandling av infektionssjukdomar

av olika slag såsom tuberkulos, scharlakansfeber, difteri

etc. en stor risk även för den allmänna folkhälsan. Exempel helt nyligen

visar, hurusom även enstaka smittbärande fall av tuberkulos kunnat

åstadkomma ett stort antal sekundärfall. Med tanke på de intensiva ansträngningar

som göras, och de stora kostnader som nedläggas på effektiv

dispensärvård, på skärmbildskontroll av stora folkgrupper, måste det anses

oförsvarligt att låta chiropraktiker med ringa eller ingen kunskap i fråga

om epidemiologi och därtill helt inställda på sin schablonmässiga behandling

av den enskilde sabotera samhällets ansträngningar till en förbättring

av folkhälsan.

Då motionen åberopar den spridning de chiropraktiska lärorna ha i

U. S. A., synes det kollegiet också berättigat att anföra ett uttalande av ett

av Amerikas ledande medicinska samfund, Massachusetts Medical Society:

»Den chiropraktiska behandlingsmetoden är en kult, baserad på en falsk

teori; behandlingen är värdelös och är kvacksalveri. Ger den positiva resultat,

bör detta snarare betraktas som följd av suggestion än av behandlingarna.

»

Kollegiet vill, under åberopande av vad ovan framförts, bestämt avstyrka

motionen; vad som kan styrkas vara riktigt i chiropraktikens läror har ett

begränsat värde och är av medicinen accepterat, det mesta är falskt och

farligt.

Stockholm den 9 mars 1949.

På Karolinska institutets lärarkollegii vägnar:

H. BERGSTRAND.

/ Åke Bruhn-Möller.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga E.

I skrivelse den 3 februari 1948 har Riksdagens andra lagutskott velat

bereda Sveriges Läkarförbund tillfälle att avgiva yttrande över inom Riksdagen

väckta likalydande motioner nr 114 i första kammaren av herr Lindblom

in. fl. och nr 155 i andra kammaren av herr Gustafsson in. fl. angående

legalisering av den chiropraktiska verksamheten i Sverige.

Läkarförbundet får i anledning härav anföra följande.

Chiropraktiken är eu form av naturfilosofi, som vill göra gällande, att de

flesta (alla?) sjukdomar komma till stånd därigenom, att nerverna från

ryggmärgen vid passagen genom »intervertebralöppningarna» äro utsatta

för tryck betingat av »vertebrala subluxationcr» (kotförskjulningar). På

grund av detta tryck kan nervimpulser icke »obehindrat överföras från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

hjärnan till kroppens alla delar». Botemedlet är en »manuell justering»

av kotförskjutningen. Behandlingssystemet består i »palpation av ryggraden

för att konstatera förefintligheten av subluxationerna» åtföljd av den

ovannämnda »manuella justeringen». De nu nämnda citaten äro hämtade

från första sidan av »Chiropraktisk journal, organ för diplomerade chiropraktikers

förening u. p. a.».

Det skall framhållas, att chiropraktikern icke enbart eller ej ens framför

allt anser sig bota eller uppger sig kunna bota lumbago-ischias o. dyl. hållningsapparatens

sjukdomar utan även praktiskt taget alla andra sjukdomar

— även smittosamma sådana, som orsakas av bakterier och andra

smittämnen. Sådana smittämnen äro enligt chiropraktikerna icke sjukdomsframkallande.

Vid tuberkulos t. ex. anser man, att tuberkelbacillen

ej framkallar sjukdomen utan kommer dit efter sjukdomsutbrottet och

tjänstgör som renhållningshjon och att därför dess uppträdande bör hälsas

med glädje (se t. ex. Pettersson: Chiropraktik kontra medicin. Sept. 1931.

Centraltryckeriet, Hälsingborg, sid. 9. Holger Lövgren: Chiropraktik, Stockholm

1926, Caslon Press, sid. 9).

Att besvären vid vissa fall av lumbago-ischias kunna hävas temporärt

eller för beständigt genom korrektion av en felställning i ryggen är ett

inom ortopedin sedan länge känt faktum. Självfallet kan en sådan korrektion

eller redression göras endera genom en mer eller mindre brysk engångskorrektion

eller genom en mera långsamt skeende korrigerande tänjning.

Alla variationer härvidlag äro tänkbara och tillämpas också. Metodikens

art är beroende på den behandlandes handlag, erfarenheter och även

psykiska läggning. Det kan därför självfallet icke uteslutas att för vissa

fall handgrepp, vilka chiropraktikerna så att säga vilja taga patent på,

kunna ha gynnsam eller om man så vill botande effekt på dessa sjukdomstillstånd.

Lika klart är emellertid också att en legitimerad sjukgymnast

kan utföra och säkerligen också utför samma s. k. handgrepp med

samma resultat utan att därför vederbörandes metodik kan anses motivera

en särskild legalisering. Vad som beträffande chiropraktiken emellertid

är det väsentliga och det farliga, är att chiropraktikerna, som ovan framhållits,

vilja göra gällande, att flertalet sjukdomar äro förorsakade av »kotförskjutningar».

För den som något litet sysslat med hållningsorganens skador

och sjukdomar är enbart påståendet, att man utifrån skulle kunna

känna dessa »subluxationer» så absurda, att man helt måste beteckna påståendet

som en trossats.

Motionärerna ha anfört chiropraktikens ställning i andra länder som

motiv för utredning av förhållandena. Det synes alldeles påfallande, att

motionen i dessa stycken är hållen i så allmänna ordalag, att man icke kan

fästa för stort avseende vid densamma. Man skriver: »den teoretiska undervisningen

är mycket omfattande. Man studerar anatomi, fysiologi, patologi,

ortopedi, neurologi, kemi, gynekologi, hygien, röntgen in. m. Dessutom

erhålles grundlig utbildning i diagnostik.» Man frågar sig icke utan skäl

vem som meddelar denna undervisning och vilken plats den intar i den

chiropraktiska utbildningen. Att den skulle kunna intaga en mera framträdande

plats torde vara helt uteslutet, enär de biologiska fakta, som ligga

till grund för de citerade medicinska undervisningsämnena, av chiropraktikerna

helt förnekas.

Att legalisera en verksamhet som bygger på lärdomar och påståenden,

som förnekar de kanske väsentligaste biologiska fakta på vilket hela vårt

medicinska tänkande och handlande är baserat synes oss orimligt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Sveriges läkarförbund anser att något av väsentligt värde icke kan vinnas

genom en utredning men vill icke motsätta sig en sådan, under förutsättning

att den utföres på ett vetenskapligt betryggande sätt.

Stockholm den 11 mars 1949.

För Sveriges läkarförbund:

DAG KNUTSON.

J. Castenfors.

Sven Lidholm.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Bilaga F.

Med anledning av inom Riksdagen väckta likalydande motioner nr 114

i Första Kammaren av herr Lindblom in. fl. och nr 155 i Andra Kammaren

av herr Gustafsson i Bogla m. fl. angående legalisering av den chiropraktiska

verksamheten, vilka motioner tillställts Kvinnliga Legitimerade Sjukgymnasters

Riksförbund för yttrande, får förbundet härmed anföra

följande.

Nyttan och värdet av de chiropraktiska behandlingsmetoderna äro mycket

omstridda och torde ej vara vetenskapligt fastslagna. K. L. S. R. biträder

förslaget att en förutsättningslös och sakkunnig utredning i frågan

göres. Om denna utredning visar, att den chiropraktiska metoden kan anses

vara ett värdefullt komplement till de övriga medicinska behandlingsmetoderna,

har förbundet inget att erinra mot, att chiropraktiker med godkänd

utbildning sortera under medicinalstyrelsen och erhålla någon form

av legalisation.

Stockholm den 8 mars 1949.

För Kvinnliga Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund:

RUT ELLIOT,

ordförande.

K. Nyström,

sekreterare.

Bilaga G.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

Sedan riksdagens andra lagutskott begärt yttranden över motionerna

114 i I. kammaren och 155 i II. kammaren, angående legaliseringen av den

Chiropraktiska verksamheten, få vi härmed anföra följande:

Den motivering för en utredning som motionärerna framhåller, är helt i

överensstämmelse med den uppfattning som Diplomerade chiropraktorers

förening u. p. a. har. Alla i motionerna lämnade uppgifterna äro fullt korrekta

och önskar vi endast tillägga, att chiroprakliken legaliserats även i

2 — Bihang till riksdagens protokoll !) samt. 2 avd. Nr 23.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

kantonen Luzern i Schweiz. Det utskott, som behandlade frågan om legitimering

av chiropraktorerna i Schweiz, gjorde bl. a. följande uttalande till

riksdagen:

»Vi ha nu kommit till den absoluta slutsatsen — och utskottet är enigt

på den punkten — att chiropraktorerna ha rätt till en plats bland utövarna

av läkarkonsten i Geneve, så mycket mera som resultatet av de erfarenheter,

som gjorts sedan de började praktisera här, i stort sett varit utmärkt . . .

Till slut bör framhållas, att chiropraktikens betydelse är höjd över varje

tvivel. De senaste 10 årens erfarenheter ha bevisat detta och fastslagit dess

fördelar . . . Utskottet framför en önskan om att lagförslaget må bliva antaget,

och att den blivande lagen åtminstone i vårt landområde måtte kunna

häva de motsättningar, som framkommit med hänsyn till chiropraktiken

och i stället skapa harmoni mellan läkare och chiropraktorer till folkets

bästa ...» Förslaget antogs enhälligt.

De chiropraktorer, som tillhöra DCF, har samma goda utbildning som

kollegerna i Schweiz, och vi ha vunnit en stor del av det svenska folkets

förtroende genom de behandlingsmetoder vi tilllämpa. Men vi önska att allt

Sveriges folk skall kunna komma i åtnjutande av chiropraktisk behandling,

när de i olika orsakssammanhang råkar ut för olycksfall eller sjukdomar,

som direkt eller indirekt härrör sig från rubbningar i skelettsystemets

många ledgångar och fogar. Erfarenheten har visat, att den chiropraktiska

behandlingsmetoden, rätt tillämpad av specialutbildade utövare, säkrast

och snabbast återställer ett normalt status i dylika fall. Men det råder stor

okunnighet om denna behandlingsmetod. Det synes oss därför påkallat,

att en utredning kommer till stånd, vars uppgift det blir, att objektivt och

förutsättningslöst pröva hela frågan. Den kommitté som därvid tillsättes

bör lämpligen bestå av lika antal läkare och chiropraktorer, jämte en eller

flera opartiska representanter för staten och samhället. Vi chiropraktorer

som kunna förete diplom och legitimationsbevis från USA äro väl kvalificerade

och önska ett öppet samarbete med leg. läkare i skydd av lagen och

inom de gränser som den kan komma att föreskriva.

En chiropraktors utbildning av i dag är på sitt sätt mera omfattande och

krävande än den en med. lic. har, därför att vi på vår utbildning om 4 år,

endast begära att få behandla sådana fall, som härrör sig från mekaniska

störningar i skelettsystemet och då speciellt ryggraden och bäckenet. En

läkare skall däremot på sin utbildningstid om 6 år, enl. nya betänkandet,

anses vara kapabel att fastställa och bemästra alla sjukdomar, vad namn

eller karaktär de än må hava. Visserligen representerar chiropraktorerna

inom DCF olika utbildningstid, varierande mellan 2—4 år, beroende på

vilka krav som uppställdes vid den tidpunkt, då vederbörande studerade.

Nu har emellertid 4 års utbildningen blivit obligatorisk i de flesta av de 43

stater, där chiropraktorerna äro legaliserade. För att vara fullt up to date,

anordnar de skandinaviska chiropraktor-föreningarna årligen kursveckor,

till vilka kallas föreläsare av särskild hög kvalitet från Amerika eller något

land i Europa. Nya rön inom forskningen och tekniken meddelas, som

alltid beledsagas av filmer och Rtg-bilder. Vi chiropraktorer, äro sålunda

utbildade att behandla, icke ryggradssjukdomar, utan smärtor och sjukliga

förändringar som uppkomma genom subluxationer eller förskjutningar

i ryggraden eller lederna. Enär fastställande av diagnoser är synnerligen

viktigt, fästes stort avseende därvid vid utbildningen. Vi får lära oss att

såväl kliniskt som Rtg-logiskt fastställa diagnoser, för att därigenom kunna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23. 19

avgöra om patienten är i behov av medicinsk, kirurgisk eller chiropraktisk

behandling. Råder det därvid oklarhet om diagnosen har samtliga medlemmar

i DCF order att sända patienten till specialist eller sjukhus för

ytterligare undersökning. Vi behandla således endast sådana fall, som vi

anse kunna bemästras med vår form av terapi. För att lämna ett exempel

på vårt sätt att fastställa en diagnos, vilja vi redogöra för, hur en undersökning

går till hos en ansvarskännande och välutbildad chiropraktor.

Efter att ha lämnat personliga data om namn, adress, födelsedatum etc.

utfrågas vederbörande noggrant om det man söker för. På vad sätt det

kommit, hur länge det varat, vilka undersökningar och behandlingar, som

tidigare företagits, om han eller hon är behäftad med några andra sjukdomar

f. n. Patienten utfrågas om vilka kirurgiska ingrepp, som företagits

till dags dato och resultatet av desamma. Han utfrågas om alla föregående

sjukdomar och dess behandling. Vidare får han redogöra för sjukdomar

inom släkten och familjen. Om det finns TBC, Cancer," Lues, Sockersjuka,

Epilepsi, Sinnessjukdom eller Alkoholmissbruk i släkten. Om det är en

kvinna, om hon fått några barn och om födseln varit normal eller det

uppstått svårigheter med benen eller ryggen under graviditeten eller förlossningen.

Lyten, och alla karakteristiska drag, antecknas även. Därefter

följer den objektiva undersökningen.

Patienten väges och mätes. Sänka och Hemoglobin tages samt urinprov,

även mikroskopiskt, för att utröna att inga patologiska processer förefinnas

i njurarna. Därefter tages blodtryck i liggande ställning. Hjärta och lungor

auskulteras. Medelst Inspektion, Percussion och Palpation undersökes

huvudet, bålen och lemmarna, och anteckningar göres om alla fynd. Sist

men inte minst undersökes ryggraden och bäckenet, både i liggande, sittande

och stående ställning. Patienten får göra en mängd olika rörelser för

att ge en klar uppfattning om rörelseapparaten. Reflexerna prövas noggrant

och alla iakttagelser av positivt värde antecknas på journalen. Skuil"e det

efter denna undersökning visa sig nödvändigt med ytterligare prov, sändes

patienten till någon specialundersökning, då oftast Röntgen, alldenstund vi

ej längre ha rätt att använda den, trots att vi såväl behöva den och har specialutbildning

för sådan. Vad som är viktigast, när det gäller Rtg, är att

fastställa eller utesluta patologiska förhållanden, frakturer, fellägen, eller

förskjutningar i skelettet och dess leder, och då speciellt ryggraden och

bäckenet. Därav framgår med all önskad tydlighet, hur viktigt det är för

oss att få använda Rtg i vårt arbete, när det gäller diagnostik. Lika önskvärt

är det naturligtvis att vi få sända våra patienter till sjukhusets Rtgavdelning

för fotografering och sedan därifrån erhålla utlåtande och Rtgfilmer.

Därest en utredning kommer till stånd, äro vi givetvis beredda att inför

den kommitté, som därvid tillsättes visa, att vi praktiskt kunna utföra den

ovan relaterade undersökningen i och för fastställande av en diagnos. För

att det sedan skall kunna klarläggas, vilken behandlingsmetod som är överlägsen,

när det gäller s. k. chiropraktorfall, bör ett visst antal, ömsesidigt

diagnostiserade tall, utplockas och fördelas lika, mellan kirurger, medicinare

och chiropraktorer. Representanterna för de olika företrädda yrkena,

skulle tillämpa var sina behandlingar, allt i överensstämmelse med vad de

vid skolorna lärt. Därigenom skulle det praktiskt kunna bevisas, vilken behandlingsmetod,

som i dylika fall, snabbast, säkrast och med minsta obehag

för patienten, leder till gott resultat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Slutligen bör det framhållas, att striden mellan läkare och chiropraktorer

är onödig. Läkarna ha en mycket god utbildning och fostras till att angripa

sjukdomarna ur medicinsk eller kirurgisk synvinkel. Vi chiropraktorer har

också en mycket god utbildning och fostras att tänka mekaniskt. Vi veta,

att en stor del plågor och sjukliga förändringar uppkomma genom förskjutningar

i människans ryggrad, samt mellan korsbenet och höftlederna. Vi

får lära oss att såväl kliniskt som Rtg-logiskt fastställa detta, samt att noggrant

tillägna oss tekniken, för att korrigera dessa felaktigheter. Detta har

gjorts i så många tusen fall, att det ej längre är tvivel underkastat. Det är

upphöjt till axiom. En stor del av läkarna i landet, där chiropraktorerna

äro representerade, sända oss sådana patienter, som de anse vara i behov

av chiropraktisk behandling. Alltså är samarbetet där redan ett faktum,

till fromma för alla parter. Det är ett sådant samarbete vi eftersträvar. Läkaren

förblir läkaren och chiropraktorn en av hans bästa medhjälpare,

när det gäller smärtor eller sjukdomar inom ramen för mekaniska störningar

i skelettsystemet, och då speciellt ryggraden och bäckenet. En stor

del av den svenska befolkningen har upplevt chiropraktikens stora förtjänster.

Det är folk ur alla samhällsgrupper och yrken, även de som bekläder

de främsta platserna i samhället, och icke så få läkare räkna vi

till vårt klientel. Därför är det uppenbart att en utredning får anses påkallad

och hoppas vi att utskottet tillstyrker en sådan och då gärna enligt den

plan vi föreslagit.

Göteborg den 10 mars 1949.

Diplom. Chiropraktorers förening u. p. a.

OSCAR HÖGMAN.

Ordf.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916483

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.