Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dyrtidstillågg för år 1949 å folkpensioner, dels ock i ämnet väckta motioner.

1949-05-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:25, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dyrtidstillågg för år 1949 å folkpensioner, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om dyrtidstillågg för år 1949 å folkpensioner,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1949 dagtecknad proposition, nr 170, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som åtnjuter folkpension eller uppbär hustrutillägg skall, under de

förutsättningar och i den ordning nedan sägs, erhålla dyrtidstillägg därå för

år 1949 med belopp, utgörande

30 kronor för änkepensionsberättigad och för den som uppbär hustrutiHägg,

40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension

eller till vars hustru utgår hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

2 §.

Har enligt 13 § lagen om folkpensionering gift pensionsberättigad förklarats

skola anses såsom ogift, eller ogift pensionsberättigad, vilken sammanlever

med annan under äktenskapsliknande förhållanden, förklarats skola

anses såsom gift med denne, skall det motsvarande gälla vid tillämpningen

av denna lag.

3 §•

Dyrtidstillägg skall ej anses som inkomst enligt 14 § lagen om folkpensionering.

4 §.

Vid bedömande huruvida rätt till dyrtidstillägg föreligger skall avseende

fästas endast vid förhållandena under andra månaden före den, varunder

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 samt. 2 avd. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

dyrtidstillägget tidigast må utbetalas. I fall som avses i 17 § lagen om folkpensionering

skall dyrtidstillägg icke utgå, med mindre pensionsstyrelsen

för särskilt fall medgivit att dyrtidstillägg må utbetalas till den pensionsberättigade

eller nära anhörig till honom.

Dyrtidstillägg skall utgå med oavkortat belopp oavsett om folkpension

utgått under hela år 1949.

Äger fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § lagen om folkpensionering

uppbära folkpensionen för den månad som avses i första stycket,

skall dyrtidstillägget i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller

kommunen.

5 §•

Ansökan om dyrtidstillägg skall, i den utsträckning Konungen bestämmer

och enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, göras hos pensionsnämnden

i det pensionsdistrikt, inom vilket den pensionsberättigade

är mantalsskriven.

Pensionsnämnden prövar huruvida och med vilket belopp dyrtidstillägg

skall utgå. Nämnden må dock uppdraga åt nämndens ordförande eller någon

dess ledamot eller kommunal tjänsteman att å nämndens vägnar meddela

beslut i sådant ärende.

6 §•

Dyrtidstillägg utbetalas genom vederbörande pensionsnämnds eller annan

kommunal myndighets försorg. Angående sättet och tiden för utbetalningen

meddelar Konungen närmare bestämmelser.

7 §•

Rätt till dyrtidstillägg enligt denna lag må ej överlåtas och kan förty

icke tagas i mät för gäld.

8 §•

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, av pensionsstyrelsen, som därvid i frågor som beröra

jämväl postverket har att samråda med generalpoststyrelsen.

Före propositionens avlämnande har vid innevarande års riksdag väckts

en motion angående dyrtidstillägg å folkpensioner, nämligen motionen

nr 50 i andra kammaren av herr Senander m. fl. I denna motion har hemställts,

»att riksdagen beslutar att dyrtidstillägg på folkpensionerna för

innevarande år måtte utgå med 20 procent, motsvarande en förhöjning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 3

folkpensionernas generella belopp med 200 kronor för ensamstående, 160

kronor för vardera av två makar och 120 kronor för änka».

I anledning av propositionen ha väckts två likalydande motioner, nämligen

motionerna nr 274 i första kammaren av herr Petersson, Emil, m. fl.

och nr 343 i andra kammaren av herr Fröderberg m. fl., i vilka motioner

yrkats, att riksdagen med ändring av det i propositionen nr 170 framlagda

förslaget till lag om dyrtidstillägg för år 1949 å folkpensioner måtte besluta

att tilläggen skulle utgå efter en kompensationsgrad av tio procent

eller med dubbelt så stora belopp som de i Kungl. Maj :ts förslag angivna

och att det under femte huvudtiteln, punkt 85, äskade förslagsanslaget

Bidrag till folkpensioner m. m. måtte höjas till 760 miljoner kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse för

skälen ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Enligt lagen den 30 juni 1948 (nr 529) om dyrtidstillägg för år 1948 å

folkpensioner gällde för år 1948 i huvudsak följande regler rörande dyrtidstillägg

å folkpensioner.

Dyrtidstilläggen, som utgingo utan behovsprövning, voro beräknade efter

en kompensationsgrad av fem procent samt utgjorde 30 kronor för änkepensionsberättigad

och för den som uppbar hustrutillägg, 40 kronor för gift

pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjöt folkpension eller till vars

hustru utgick hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.

Vid bedömande av frågan huruvida rätt till dyrtidstillägg förelåg, skulle avseende

fästas endast vid förhållandena under september 1948. Var och en

som åtnjöt folkpension eller uppbar hustrutillägg för denna månad, var

berättigad till fullt dyrtidstillägg, oavsett huruvida folkpension utgått under

hela 1948. Ägde fattigvårdssamhälle eller kommun enligt 18 § folkpensioneringslagen

uppbära folkpensionen för september 1948, skulle dyrtidstillägget

i dess helhet utbetalas till fattigvårdssamhället eller kommunen.

Genom ovannämnda lag erhöll frågan om kompensation åt folkpensionärerna

för stegrade levnadskostnader endast en provisorisk lösning. Anledning

härtill var huvudsakligen, att det material, som då förelåg för beräknande

av levnadskostnadsstegringens storlek för folkpensionärerna,

icke var så tillförlitligt, att det kunde läggas till grund för en mera permanent

lagstiftning i ämnet.

Efter Kungl. Maj:ls bemyndigande den 26 juni 1948 tillkallades den 30

i samma månad sex sakkunniga för utredning av frågan om införande av

ett indexreglerat dyrtidstillägg för folkpensionärerna. I direktiven för de

sakkunniga angavs bl. a., att utredningen borde bedrivas så skyndsamt, att

förslag om ett indexreglerat dyrtidstillägg kunde föreläggas 1949 års riks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

dag. Om de sakkunniga funne, att införandet av ett sådant tillägg krävde så

omfattande administrativa förberedelser att utbetalningen icke kunde begynna

i rimlig tid under kalenderåret 1949, borde de sakkunniga tillika

framlägga förslag om en fortsatt provisorisk reglering intill dess det indexreglerade

tillägget kunde träda i funktion.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t samma den 26 juni 1948 uppdrogs

vidare åt de sakkunniga, som enligt den 26 juli 1947 lämnat bemyndigande

tillkallats för att utreda folkpensionärers bostadsförhållanden och bostadskostnader,

att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en hushållsbudgetundersökning

beträffande dessa pensionärer samt på grundval av denna undersökning

utarbeta en levnadskostnadsindex för folkpensionärer.

De sakkunniga för indexreglerade folkpensioner ha den 1 februari 1949

avgivit betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna (SOU

1949: 7). Med hänsyn till det förberedelsearbete, som den av de sakkunniga

föreslagna indexregleringen kräver, ha de sakkunniga utgått ifrån att

de nya bestämmelserna icke kunna träda i kraft förr än den 1 januari

1950. Enligt de sakkunnigas mening bleve det därför nödvändigt

att —• såsom skett under år 1948 — utgiva provisoriska dyrtidstillägg

å folkpensionerna även för år 1949; och de sakkunniga ha i enlighet

härmed framlagt förslag härom.

Remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande var vid beslutandet

av förevarande proposition icke avslutad. Till särskild behandling har

emellertid utbrutits frågan om provisoriska dyrtidstillägg å folkpensioner

för år 1949. över de sakkunnigas förslag i vad det avser denna fråga ha

pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén avgivit särskilda yttranden.

I propositionen erinrar föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, om att den till grund för 1948 års ovannämnda lag liggande beräkningen

av den fördyring, som kunde anses ha drabbat folkpensionärerna

under tiden från juni 1946 fram till september 1947, byggde på en hushållsbudgetundersökning,

som år 1943 verkställdes i fråga om vissa folkpensionärer,

samt därjämte på socialstyrelsens sedvanliga prisuppgifter avseende

städer och tätorter. Resultatet blev att — bortsett från den fördyring som

uppkommit genom att livsmedelsrabatterna slopades vid årsskiftet 1947/48

— levnadskostnadsstegringen för folkpensionärerna från sommaren 1946 till

september 1947 utgjort 4,9 procent. I anslutning härtill bestämde statsmakterna

att det provisoriska dyrtidstillägget till folkpensionärerna för

år 1948 skulle beräknas efter en kompensationsgrad av fem procent. De

gjorda indexberäkningarna innefattade icke kostnaderna för bostad samt ej

heller för bränsle och lyse. I konsekvens härmed utgick dyrtidstillägget blott

på den allmänna folkpensionen och icke på bostadstillägget.

I propositionen har statsrådet Möller vidare anfört bland annat följande:

»De sakkunniga ha — liksom pensionsstyrelsen och socialvårdskommittén

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 5

vilka yttrat sig särskilt över sakkunnigförslaget i denna del — utgått ifrån

att provisoriska dyrtidstillägg för år 1949 böra utgå efter samma kompensationsgrad

som tillämpades i fråga om tillägget för år 1948. Härutinnan vill

jag erinra om att, såsom jag tidigare uppgivit, åt tillkallade sakkunniga uppdragits

att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en hushållsbudgetundersökning

beträffande folkpensionärerna samt därigenom få fram det

material, som utgör en förutsättning för att en permanent indexreglering

av folkpensionerna skall kunna genomföras. Detta uppdrag är visserligen

ännu icke slutfört men arbetet har, enligt vad jag inhämtat, fortskridit så

långt att vissa preliminära resultat kunnat utnyttjas för en ungefärlig

indexkalkyl av samma art som föregående år. Resultatet av de preliminära

beräkningarna är att ökningen av folkpensionärernas levnadskostnader,

exklusive kostnaderna för bostad, bränsle och lyse, under tiden från

juni 1946 till december 1948 understiger 9 procent. Därest kostnaden för

bostad, bränsle och lyse medräknas uppgår kostnadsökningen till inemot 8

procent. I överensstämmelse med statsmakternas beslut förra året har härvid

bortsetts från den ökning i levnadskostnaderna, som inträffade till följd

av att livsmedelsrabatterna upphört.

Jag har redan i tidigare sammanhang såsom min uppfattning uttalat att

i princip full kompensation bör lämnas folkpensionärerna för den levnadskostnadsökning,

som inträffat efter det folkpensioneringslagen antogs.

Emellertid torde icke varje mindre ökning av levnadskostnaderna böra få

utlösa höjning av tillägget. Med beaktande härav finner jag att sedan dyrtidstillägg

för år 1948 beslutades, levnadskostnaderna för folkpensionärerna

icke ökat så starkt, att dyrtidskompensation för år 1949 bör utgå

efter andra grunder än för år 1948.»

Utskottet. Genom förevarande proposition ha föreslagits bestämmelser

om provisoriska dyrtidstillägg å folkpensioner under år 1949. Enligt förslaget

skola, utom i de fall som avses i 17 § lagen om folkpensionering, dyrtidstilläggen

för år 1949 utgå efter enahanda grunder som gällde för dyrtidstilläggen

under år 1948. Dyrtidstilläggen äro alltså i förslaget i likhet

med vad som gällde under år 1948 beräknade efter en kompensationsgrad

av fem procent. Uti de i samband med propositionen behandlade motionerna

har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att dyrtidstilläggen skulle

utgå efter en högre kompensationsgrad, nämligen i motionen 11:50 efter

en kompensationsgrad av tjugu procent och i motionerna I: 274 och II: 348

efter en sådan av tio procent. Då utskottet finner de av föredragande departementschefen

anförda skälen till stöd för den i propositionen till

ifrågavarande spörsmål intagna ståndpunkten bärande, kan utskottet ej

förorda ett frångående av densamma.

På grund av det anförda och då utskottet ej heller i övrigt funnit anledning

till erinran mot det framlagda lagförslaget, får utskottet hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 274,

II: 50 och II: 343 — bifalla förevarande proposition nr 170

oförändrad.

Stockholm den 3 maj 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand*, Hallagård,

Sten, Nils Elowsson, Nerman och Sunne;

från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Holm, fru Johansson i

Norrköping, herrar Hagård, Stjärne, Lundberg, Huss* och Carlsson i

Bakeröd.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sunne.

Iduns tryckeri. Esselte ab. Stockholm 1949

916661

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:247 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dyr tidst illä g g för år 1949 å folkpensioner, dels ock i ämnet v a1 i texten