Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949

1949-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:30, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna

i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1), dels ock en i ämnet

väckt motion.

Genom en den 5 april 1949 dagtecknad proposition, nr 189, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket

arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas som följer.

Där så finnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden

på arbetsmarknaden, må Konungen beträffande visst företag eller viss rörelse

meddela eftergift från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 utöver vad enligt samma lag är medgivet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den 30

juni 1950. Eftergift, som meddelats med stöd av lagen, må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

i anledning av densamma väckt motion, nr 389 i andra kammaren av herr

Dahlgren m. fl.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj:ts

proposition nr 189.»

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för

det genom propositionen framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de

skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får utskottet

hänvisa till propositionen och motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 samt. 2 avd. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

I propositionen föreslås med giltighet för tiden den 1 juli 1949—30 juni

1950 en provisorisk lagstiftning i fråga om kvinnornas nattarbete av samma

innehåll som den nuvarande dispenslagstiftningen i samma ämne.

I 19 § första stycket av den till och med den 30 juni 1949 gällande lagen

den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd stadgas, att kvinna som användes

i industriellt arbete, vilket bedrives i sådan omfattning att å arbetsstället

i regel sysselsättas minst tio arbetare, skall för nattvila åtnjuta oavbruten

ledighet från arbetet under minst 11 timmar varje dygn och att

tiden mellan klockan 22 och 5 skall ingå i denna ledighet. Från denna

huvudregel meddelas vissa undantag i 19 § andra stycket samt i 20 och

21 §§. Vid s. k. nödfallsarbete får sålunda kvinna användas till arbete även

å nämnda tid, om blott anmälan därom göres till vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare eller, då fråga är om dylikt arbete mer än två dygn,

tillstånd därtill beviljats av yrkesinspektör eller bergmästare för ytterligare

högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet för längre

tid. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis forcerat arbete kan den

oavbrutna 11-timmarsledigheten under högst sextio dagar om året inskränkas

till 10 timmar varje dygn. Beträffande slutligen sådana verksamhetsgrenar,

som avse förarbetande av varor, vilka äro underkastade hastig försämring,

kan undantag från nattarbetsförbudet beviljas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

Såsom ett led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen och därigenom

öka produktionen hos vår råvaruproducerande industri, framförallt

järnindustrien, tillkom år 1948 en provisorisk undantagslagstiftning i fråga

om kvinnornas nattarbete av innehåll att, där till följd av rådande utomordentliga

förhållanden på arbetsmarknaden så finnes påkallat, Konungen

beträffande visst företag eller viss rörelse skall äga meddela eftergift från

bestämmelserna i 19 § första stycket av 1912 års arbetarskyddslag utöver

vad som är medgivet enligt lagen. Denna dispenslag — lagen den 30 juni

1948 (nr 415) angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 §

första stycket lagen om arbetarskydd — trädde i kraft den 1 juli 1948 och

gäller till och med den 30 juni 1949.

Vid utgången av juni 1949 avlöses den nu gällande arbetarskyddslagen av

den vid 1948 års riksdag antagna och den 3 januari 1949 (nr 1) utfärdade

arbetarskyddslagen. De bestämmelser om kvinnors nattarbete, som upptagits

i den nya arbetarskyddslagen, innebära ingen annan saklig ändring

i de hittillsvarande reglerna än att nattarbetsförbudet utsträckts att omfatta

samtliga arbetsställen inom industrien och hantverket. Liksom i 1912

års lag föreskrives sålunda i den nya lagen — 36 § första stycket — att ledigheten

för nattvila skall omfatta minst 11 timmar varje dygn och att tiden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

3

mellan klockan 22 och 5 skall ingå i ledigheten. Begränsande undantagsbestämmelser,

motsvarande dem som nu gälla, finnas i 36 § andra stycket

och 37 §.

I en den 19 februari 1949 inom socialdepartementet upprättad promemoria

angående dispens från nattarbetsförbudet för kvinnor upplyses om att

Kungl. Maj :t med stöd av 1948 års dispenslag under den gångna tiden medgivit

dispens från nattarbetsförbudet i 13 falJ, huvudsakligast inom järnindustrien,

där dispens beviljats vid bl. a. Domnarvets järnverk, Sandvikens

järnverk, Fagersta bruks järnverk och Avesta järnverk. Dispens har medgivits

både så att arbetet fått börja tidigare än klockan 5 och så att det fått

sluta senare än klockan 22. I två fall har exempelvis dispens beviljats

för tiden mellan klockan 4 och 5, i ett fall för tiden mellan klockan 22 och

22.30 samt i tre fall för tiden mellan klockan 22 och 23. Stundom har dock

dispensen i nu angivna fall blott gällt varannan vecka från måndag till

och med fredag. I flertalet fall har dispensen avsett den vid tvåskiftsarbete

förekommande anordningen med s. k. tätskift eller rundskift under veckans

sista arbetsdygn, och då har dispens medgivits för kvinna att arbeta en gång

i veckan — ibland varannan vecka — mellan klockan 22 och 5. Kombinationer

förekomma även. Så har exempelvis dispens medgivits för tiden

mellan klockan 4 och 5 varje vardag samt därutöver högst en gång i veckan

mellan klockan 22 och 4. I några fall har dispensen knutits till tvåveckorsperioder.

Beträffande frågan huruvida den dispensmöjlighet, som 1948 års lag lämnar,

bör bestå även för tiden efter den 30 juni 1949 ha yttranden avgivits

av arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen i Sverige. I samtliga yttranden tillstyrkes

att nuvarande möjligheter till dispens från bestämmelserna om kvinnors

nattvila böra bestå tills vidare även efter den 30 juni 1949.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar, att den aktuella arbetskraftsbristen

inom vissa yrkesområden, som vore en följd av bl. a. den minskade befolkningstillväxten

i de produktiva åldrarna, icke kunde beräknas minska under

den närmaste tioårsperioden. Även på längre sikt torde man få räkna med

att tillgången på arbetskraft bleve begränsad, såvida icke de gifta kvinnorna

i större utsträckning än under de senaste åren sökte sig ut på arbetsmarknaden.

Arbetarskyddsstyrelsen erinrar om att dispenslagen tillkommit med hänsyn

till rådande brist på arbetskraft och till angelägenheten av att öka produktionen.

Någon ändring i dessa hänseenden, som skulle göra lagen obehövlig,

hade enligt styrelsens mening icke skett och torde icke heller kunna

förväntas inom den närmaste tiden.

Landsorganisationen anser att sedan den provisoriska lagstiftningens till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

koinst knappast någon sådan förbättring av arbetslcraftsförsörj ningen inträtt

att dispens ej vidare skulle behöva ifrågakomma.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär i propositionen

uttalat, att med hänsyn till angelägenheten av att i rådande läge icke

åstadkomma någon rubbning i produktionen nuvarande möjlighet att använda

kvinnlig arbetskraft i arbete nattetid synes böra finnas jämväl efter

den 30 juni 1949.

Beträffande den lagtekniska frågan — fortsatt provisorisk eller permanent

reglering —- ha skilda meningar kommit till uttryck i remissyttrandena.

Statsrådet Möller har i propositionen anfört härom:

»Rörande frågan hur denna dispensrätt i fortsättningen bör lagfästas ha

olika uppfattningar kommit till uttryck. Arbetarskyddsstyrelsen förmenar

att lagstiftningen härom alltjämt bör ha karaktär av en provisorisk undantagslagstiftning,

medan arbetsmarknadsstyrelsen samt arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen anse att dispensmöjligheten bör sanktioneras

i den nya arbetarskyddslagen.

I denna del vill jag hänvisa till vad jag i propositionen nr 162 anfört beträffande

nattarbetsförbudet för kvinnor. Såsom jag där framhållit grunda

sig den nya arbetarskyddslagens bestämmelser i detta hänseende på den av

Sverige ratificerade Bernkonventionen av år 1906, och eventuella ändringar

i arbetarskyddslagen förutsätta en uppsägning av denna konvention. Emellertid

är det, har jag vidare anfört, min avsikt att hos Kungl. Maj :t hemställa

att sådan uppsägning snarast måtte äga rum. Och under mellantiden

— uppsägningstiden är ett år — ämnar jag till vidare prövning upptaga

frågan om de jämkningar i arbetarskyddslagen i fråga om nattarbetsförbudet

för kvinnor, som må vara påkallade, samt underställa riksdagen

det förslag i ämnet, vartill utredningen kan föranleda, å sådan tid att en

eventuell lagändring kan genomföras i omedelbar anslutning till att uppsägningen

av Bernkonventionen trätt i kraft. Med hänsyn till det läge, vari

detta spörsmål sålunda befinner sig, anser jag att dispensrätten t. v. liksom

hittills bör komma till uttryck i en särskild lagstiftning av provisorisk

karaktär.»

Utskottet. Genom propositionen föreslås för tiden den 1 juli 1949—den 30

juni 1950 en provisorisk lagstiftning, vilken lämnar möjlighet för Kungl.

Maj :t att meddela eftergift från det i 1949 års arbetarskyddslag stadgade

förbudet mot kvinnors användande i nattarbete. Den föreslagna lagen är

av samma innehåll som den 1948 beslutade dispenslagen i samma ämne,

vilken gäller till och med den 30 juni 1949.

Till stöd för införandet av 1948 års dispenslag åberopades den rådande

bristen på arbetskraft samt angelägenheten av att öka produktionen. Dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

skäl för en lagstiftning av denna art torde alltjämt äga oförändrad styrka.

Någon sådan förbättring i fråga om tillgången på arbetskraft att den föreslagna

lagen, med dess till ett år begränsade giltighetstid, skulle bliva obehövlig,

torde icke heller vara att förvänta. Såsom av innehållet i propositionen

framgår har, i enlighet med vad som förutsattes vid den nu gällande

lagens tillkomst, dispens beviljats i mycket begränsad utsträckning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionen II: 389, antaga

det genom förevarande proposition framlagda förslaget till

lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i

36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949

(nr 1).

Stockholm den 17 maj 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,

Hermansson*, Nils Elowsson, Uhlén och fru Svenson; samt

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Holm, fruarna Sandström,

Johansson i Norrköping, herr Andersson i Alfredshem, fröken Höjer, herr

Carlsson i Bakeröd och fru Ewerlöf*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Johansson i Norrköping.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket s. 1 i texten