Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar, dels ock i ämnet väckt motion.

1949-05-17 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar,

dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 4 mars 1949 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga förslag till lag om rätten till arbetstagares

uppfinningar.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

i anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 332, av

herr Edström. I motionen yrkas beträffande 4 och 5 §§ i det framlagda

lagförslaget ändringar av innebörd, beträffande 4 § att arbetstagaren skall

vara skyldig att för arbetsgivaren anmäla varje uppfinning, som har samband

med uppfinnarens anställning, och beträffande 5 § att arbetsgivaren

får rätt att avgöra, huruvida patent skall sökas å uppfinning, som faller

inom arbetsgivarens verksamhetsområde och som han önskar utnyttja.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, och i fråga

om de skäl, som åberopats till stöd för de i motionen framställda yrkandena,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen och motionen.

Därjämte må anmärkas, att till utskottet inkommit promemorior med

vissa önskemål från Statsverkens ingenjörsförbund och Tjänstemännens

centralorganisation.

Inledning.

Den svenska lagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser, som

reglera frågan vem rätten till en uppfinning skall tillkomma, när uppfinningen

gjorts av person i annans tjänst samt uppfinningen står i samband

med anställningen. Inom doktrin och praxis torde man emellertid vara ense

om att den svenska rättens nuvarande ståndpunkt i denna fråga är, att en

arbetsgivare icke har någon rätt till en arbetstagares uppfinning, såvida ej

sådan rätt uttryckligen överenskommits eller får anses framgå av anställningsförhållandet

eller av övriga omständigheter i samband med uppfinningen.

En laglig reglering av frågan om rätten till arbetstagares uppfinningar

bär varit aktuell i Sverige vid flera tidigare tillfällen.

Första gången ett direkt lagförslag framlades i ämnet var 1919, nämligen

i patentlagstiftningskommitténs betänkande med förslag till lag om patent.

Förslaget ledde ej till lagstiftning.

1 Bihatig till riksdagens protokoll 1940. 9 samt. 2 avd. Nr 32.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

År 1938 uppdrog chefen för justitiedepartementet åt tillkallade sakkunniga

(1938 års patentutredning) att deltaga i de överläggningar om huvudgrunderna

för ny patentlagstiftning, som kunde komma till stånd med delegerade

från Danmark, Finland och Norge. Sådana överläggningar höllos under

aren 1938, 1939 och 1941. Därvid berördes även frågan om lagstiftning

angående rätten till anställdas uppfinningar. Sistnämnda år voro de norska

delegerade förhindrade att närvara. De hade emellertid vid de tidigare förhandlingarna

uttalat den uppfattningen, att någon lagstiftning på ifrågavarande

område knappast vore av behovet i Norge. De danska delegerade

intogo ej någon bestämd ståndpunkt i frågan. Vid 1941 års överläggningar

enades däremot preliminärt de finska och svenska delegerade om vissa bestämmelser.

Något definitivt förslag i ämnet framlades ej av 1938 års patentutredning.

Under åren 1943—1944 verkställdes av en inom handelsdepartementet tillkallad

utredningsman utredning beträffande frågan om äganderätten till

resultaten av den tekniskt-vetenskapliga forskning, som bedrives vid statliga

verk och institutioner. Utredningsmannen avgav 1944 betänkande med

förslag till lag om rätten till uppfinningar m. m. vid vissa statliga verk och

inrättningar. Ej heller detta förslag har lett till lagstiftning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 mars 1945 tillkallade

dåvarande chefen för justitiedepartementet särskilda sakkunniga att inom

departementet biträda med utredning av frågan om rätten till anställdas

uppfinningar. De sakkunniga, vilka antagit namnet 1945 års kommitté för

utredning om rätten till anställdas uppfinningar, ha den 8 februari 1946

avgivit betänkande med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar

(SOU 1946: 21). 1

Sedan yttranden över betänkandet avgivits av ett stort antal myndigheter

och sammanslutningar, har kommittéförslaget överarbetats inom iustitiedepartementet.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Spörsmålet vem som skall äga rätt till en uppfinning i sådana fall, då

uppfinningen gjorts av en person i annans tjänst, är för närvarande icke

leglerad i svensk lagstiftning. Det i propositionen framlagda förslaget syftar

till att råda bot på de olägenheter som vållats härav, icke minst inom

statsförvaltningen.

Bestämmelserna i förslaget äro i princip av dispositiv natur. Vissa speciella

stadganden, vilka avse att i särskilda hänseenden trygga arbetstagarens

rätt, skola dock icke få åsidosättas genom avtal.

I forslaget fastslås uttryckligen, att arbetstagare har samma rätt till sina

uppfinningar som andra uppfinnare, om ej annat följer av lagens bestämmelser.

Beträffande sådana uppfinningar, vilkas utnyttjande faller inom

arbetsgivarens verksamhetsområde, har arbetsgivaren tillerkänts viss, större

eller mindre, rätt till uppfinningen. Sålunda må nämnas att, om forsk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

3

nings- eller uppfinnarverksamhet utgör arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift

och en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat av

denna verksamhet, arbetsgivaren skall äga möjlighet att helt eller delvis

inträda som uppfinnarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen.

Om uppfinningens utnyttjande faller utom arbetsgivarens verksamhetsområde,

skall denne icke äga någon rätt till uppfinningen.

Genom en bestämmelse av tvingande karaktär tillförsäkras arbetstagaren

rätt till skälig ersättning för den rätt han avstår till en uppfinning.

Slutligen må nämnas, att en särskild statlig nämnd föreslås bli inrättad

med uppgift att avgiva utlåtanden i frågor som röra lagens tillämpning.

Yissa (lelaljspörsmål.

Kommittén diskuterade huruvida den i 4 § stadgade anmälningsskyldigheten

borde avse även fria uppfinningar. Kommittén

anförde härom:

Vissa skäl kunna tala härför. Bland annat kan det stundom vara svårt för

arbetstagaren att avgöra, huruvida en uppfinning skall anses falla inom

arbetsgivarens verksamhetsområde eller hänföras till de fria uppfinningarna.

Underlåter han då att anmäla en uppfinning, därför att han felakjtigt

anser den vara fri, kan han ådraga sig skadeståndsskyldighet. Emellertid

har kommittén icke funnit förefintliga skäl tillräckligt starka för att

motivera en utvidgning av anmälningsplikten till att avse även de fria uppfinningarna.

Härvid bör dock påpekas, att arbetstagaren för att ej riskera

ersättningsanspråk bör anmäla varje uppfinning, där någon som helst tvekan

kan råda om huruvida densamma är fri eller faller inom arbetsgivarens

verksamhetsområde. Risken för ersättningsansvar är näraliggande,

emedan arbetstagaren på grund av obekantskap med arbetsgivarens verksamhet

i detalj ofta icke kan med bestämdhet avgöra, huruvida uppfinningen

är fri eller ej.

I remissyttranden från järnkontoret, arbetsgivareföreningen, industriförbundet

och Stockholms handelskammare yrkades bestämt, att anmälningsplikten

borde omfatta även de fria uppfinningarna.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, anför härom:

I likhet med kommittén anser jag icke tillräckligt starka skäl föreligga för

att förplikta arbetstagare att underrätta arbetsgivaren om uppfinningar, vilkas

utnyttjande faller utom dennes verksamhetsområde. Om anmälningsplikten

utvidgades till att avse även de s. k. fria uppfinningarna, skulle för

övrigt uppenbara olägenheter kunna uppstå i de fall då uppfinnaren samtidigt

är anställd hos flera arbetsgivare. Det säger sig sålunda självt, att

om uppfinningen icke alls faller inom den ene arbetsgivarens verksamhetsområde

men väl inom den andres, den senare arbetsgivaren skulle kunna

lida skada, därest även den förstnämnde underrättades om uppfinningen.

En sådan utvidgning av anmälningsplikten skulle med andra ord strida mot

de motiv, som dikterat det i 5 § andra stycket departementsförslaget upptagna

sekretesstadgandet. Såsom kommittén närmare utvecklat, ligger det

emellertid i arbetstagarens eget intresse att anmäla en uppfinning, så snart

någon som helst tvekan kan råda om huvuvida densamma är fri eller faller

inom arbetsgivarens verksamhetsområde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3J.

Beträffande den i 5 § reglerade frågan huruvida u ppfinnaren

skulle äga att söka patent å uppfinningen, så snart

denna blivit gjord, innebar kommitténs förslag att uppfinnaren

skulle äga dylik rätt. Till stöd för sin ståndpunkt anförde kommittén bland

annat följande:

Arbetstagaren riskerar eljest, att han — till förfång både för sig själv

och eventuellt arbetsgivaren — blir förekommen av annan person, som

söker patent på samma uppfinning eller att nyhetshinder under väntetiden

uppkommer. Något röjande av hemligheten kan ej anses ligga i själva

patentsökandet, eftersom behandlingen vid patentmyndigheten sker under

full sekretess, intill dess kungörelse om det sökta patentet författningsenligt

utfärdas. Att uppfinnaren vid sökandet av patent kanske anlitar hjälp av

sakkunnigt ombud bör icke anses stå i strid med förbudet mot yppande.

Skulle beträffande en av arbetstagaren ingiven ansökan om patent förhållandena

vara sådana, att i patentförordningen föreskriven kungörelse om

ansökningen skall utfärdas, följer därav att ett offentliggörande av uppfinningen

riskeras. Därest i sådant fall arbetsgivaren skulle vilja förvärva

uppfinningen för att hålla den hemlig, vilket kan vara ett behov för honom,

bör möjlighet härtill förefinnas. Kommittén har för den skull föreslagit en

bestämmelse av innehåll, att den anställde skall anmäla till arbetsgivaren,

att patent sökts. Sådan anmälan skall ske inom en vecka, från det ansökningen

om patent inkommit till patentmyndigheten. Man kan utgå från att

före utgången av nämnda tid behandlingen av ansökningen hos patentmyndigheten

icke hunnit så långt, att kungörelse utfärdats. Arbetsgivaren har

då beretts tillfälle att före eventuell kungörelse återkalla ansökningen och

på så sätt förhindra, att uppfinningen offentliggöres. Med hänsyn till att i

vissa länder patentansökning utan föregående nyhetsgranskning kungöres

nästan omedelbart efter dess ingivande har bestämts, att utan arbetsgivarens

tillstånd patent får sökas endast här i riket.

I vissa remissyttranden framställdes mot kommitténs förslag erinringar

av innebörd i huvudsak att förslaget ej i tillräcklig grad tillgodosåge arbetsgivarens

intresse av att få medverka vid patentanspråkets utformning och

ej heller den önskan han i vissa fall hade att hålla uppfinningen hemlig.

Departementschefen förklarar sig i likhet med kommittén anse, att arbetstagaren

skall vara oförhindrad att före den i 5 § första stycket stadgade

fristens utgång söka patent å uppfinningen här i riket, samt fortsätter:

Däremot kan jag ej dela kommitténs mening, att patentansökningen skall

få ingivas innan arbetsgivaren underrättats om uppfinningen. De argument

mot kommitténs ståndpunkt i denna fråga som framförts under remissbehandlingen

synas mig välgrundade. Enligt departementsförslaget skall därför

arbetstagaren äga söka patent å uppfinningen först sedan han underrättat

arbetsgivaren om densamma. Därjämte stadgas, att arbetstagaren

skall underrätta arbetsgivaren om patentansökningen inom en vecka från

det denna ingavs till patentmyndigheten. Härigenom garanteras att arbetsgivaren

erhåller kännedom om uppfinningen verkligen föranlett en patentansökning.

Han får då viss möjlighet att bevaka sina särskilda intressen

under patentärendets fortsatta behandling.

Till stöd för vad i 6 § andra stycket upptagits om grunderna för

ersättningens bestämmande anför departementschefen:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

5

I likhet med ett flertal remissinstanser anser jag det önskvärt att lagen

upptager åtminstone några närmare föreskrifter angående de omständigheter,

som i första hand böra inverka vid bestämmandet av ersättning till arbetstagaren

för överlåten rätt till en uppfinning. På grund härav föreslås

att i förevarande paragraf införes en föreskrift därom att ersättningen skall

bestämmas med hänsyn främst dels till uppfinningens värde samt omfattningen

av de rättigheter till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit och

dels till den betydelse anställningen må hava haft för tillkomsten av uppfinningen.

I sistnämnda hänseende gives en specialregel för forskningsuppfinningarna,

nämligen att vid dessa ersättning — utöver sådan för skäliga

kostnader som arbetstagaren kan ha fått vidkännas för uppfinningen —

skall utgå allenast om värdet av den rätt arbetsgivaren övertager överstiger

vad som med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten

rimligen kunnat förutsättas. Denna regel motsvarar i vissa delar vad kommittén

uttalat i motiveringen till sitt förslag.

Lagrådets yttrande.

Lagrådet har — utom såvitt avser ett stadgande, som därefter undergått

viss jämkning — lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

Det föreliggande lagförslaget — i fråga om vars huvudsakliga innehåll

utskottet får hänvisa till redogörelsen ovan — innebär reglering av ett rättsområde,

som hittills icke varit föremål för lagstiftning. De skäl departementschefen

åberopat till stöd för behovet av en dylik lagstiftning synas

utskottet bärande.

Enligt utskottets mening finnes ej anledning till erinran mot de principer,

på vilka förslaget vilar, eller de huvudgrunder, enligt vilka avvägningen

i skilda hänseenden skett av arbetsgivarens och arbetstagarens mot varandra

stående intressen. Till vissa detaljer i förslaget återkommer utskottet nedan.

Att beakta är emellertid, att erfarenhet av lagstiftning hittills saknas på

detta rättsområde. Ställningstagandet måste därför grunda sig mera på allmänna

överväganden och i vissa punkter på antaganden. Det är därför tydligt,

att efter vunnen erfarenhet om den föreslagna lagstiftningens verkningar

och praktiska tillämpning vissa jämkningar kunna visa sig erforderliga.

Utskottet får härefter övergå till några detaljspörsmål och den utformning

vissa stadganden erhållit.

I 1 § andra stycket stadgas, att — med visst undantag — lärare vid universitet,

högskolor eller andra inrättningar som tillhöra undervisningsväsendet

icke skola anses såsom arbetstagare enligt den föreslagna lagen. I likhet

med departementschefen anser utskottet, alt om en dylik lärare vid

sidan om sin tjänst har annan anställning, han med hänsyn till denna kan

vara att betrakta såsom arbetstagare i lagens mening. Detta bör enligt utskottet

komma till uttryck i lagtexten. Vad nu sagts gäller även de personer

som åsyftas i 1 § tredje stycket. T fråga om sistnämnda stycke förordar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

utskottet vidare, att då de i detsamma avsedda personerna, oavsett om de äro

i tjänst, icke på grund av sin anställning vid krigsmakten eller sin egenskap

av värnpliktiga skola anses såsom arbetstagare enligt lagen, uttrycket »under

tid då de äro i tjänst» måtte utgå.

I motionen 11:332 har yrkats, att den i 4 § stadgade anmälningsplikten

måtte utsträckas att avse varje uppfinning, som har samband med uppfinnarens

anställning. Utöver de skäl, som departementschefen anfört mot en

dylik utsträckning och i vilka utskottet instämmer, vill utskottet erinra om

att enligt lagförslaget avtalsfrihet i princip råder. Intet hindrar sålunda, att

arbetsgivaren och arbetstagaren redan i samband med anställningen överenskomma,

att den sistnämnde skall till arbetsgivaren anmäla uppfinningar

i större utsträckning än lagen föreskriver. Utskottet har därför ej funnit

skäl förorda ett frångående av Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt.

Beträffande 5 § första stycket föreslår utskottet en ändring av rent formell

natur.

I 5 § andra stycket upptages bestämmelse om sekretessförpliktelse för

arbetstagaren under den tidsfrist, då arbetsgivaren äger göra gällande sin

rätt till vissa uppfinningar och har företräde framför annan att träffa avtal

med uppfinnaren om förvärv av rätt till uppfinning. Som ett undantag från

sekretessförpliktelsen upptages, att arbetstagaren, sedan han underrättat

arbetsgivaren om att han gjort uppfinningen, äger söka patent å densamma

här i riket. I motionen II: 332 har yrkats, att undantaget skulle inskränkas

så till vida, att arbetsgivaren skulle äga avgöra huruvida patent skall sökas

å uppfinning, som faller inom hans verksamhetsområde och som han önskar

utnyttja.

Då det syfte, som avses tillgodosett genom det i motionen framförda yrkandet,

kan uppnås genom avtal med arbetstagaren, slutet redan vid anställningens

början, föreligga enligt utskottet ej skäl förorda bifall till yrkandet.

Utskottet har däremot varit tveksamt huruvida icke bestämmelsen

borde jämkas i andra riktningen och att uppfinnaren — såsom kommittén

föreslagit — borde medgivas rätt att söka patent på uppfinningen redan

innan han anmäler den för arbetsgivaren. Det kan nämligen ifrågasättas

om värdet av den förmån som den i propositionen föreslagna ordningen

skänker arbetsgivaren är så stort, att det uppväger de olägenheter ordningen

kan medföra för arbetstagaren. Stadgandet hindrar icke, att arbetstagaren

omedelbart efter det han för arbetsgivaren anmält uppfinningen, söker

patent på densamma och garanterar sålunda ej, att arbetsgivaren får medverka

vid patentanspråkets utformning. Å andra sidan medför det av Kungl.

Maj :t föreslagna förfaringssättet den risken för arbetstagaren att en illojal

arbetsgivare beredes möjlighet att genom bulvan söka patent före arbetstagaren-uppfinnaren.

Visserligen är arbetsgivaren i dylikt fall skadeståndsskyldig,

men i många fall torde det möta stora svårigheter ur bevisningssynpunkt

att få skadeståndsskyldigheten fastslagen. Då emellertid tungt

vägande skäl anförts till stöd för arbetsgivarens intresse alt få tillfälle

medverka vid utformningen av patentanspråket och detta dock i viss mån

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 7

tillgodoses genom Kungl. Maj :ts förslag, har utskottet stannat för att biträda

detsamma.

Vid tillämpningen av den i 6 § andra stycket sista punkten upptagna

bestämmelsen, att i fråga om forskningsuppfinning ersättning skall utgå

allenast i den mån värdet av den rätt till uppfinningen, som arbetsgivaren

övertagit, överstiger vad som med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga

förmåner i tjänsten rimligen kunnat förutsättas, bör enligt utskottets mening

väsentlig vikt fästas vid storleken av den lön och de övriga förmåner,

som tillkomma uppfinnaren. För att en uppfinning av betydande ekonomiskt

värde skall kunna anses gottgjord redan genom lönen, synes denna

böra ligga ej alltför obetydligt över de löneförmåner, som i allmänhet utgå

till personer med motsvarande utbildning och ställning som uppfinnaren.

Särskilt för de i statens tjänst anställda torde denna synpunkt vara att beakta.

I anslutning härtill må anmärkas, att det torde ligga även i arbetsgivarens

intresse, att ifrågavarande bestämmelse ej gives en alltför vidsträckt

tillämpning; utsikten till ekonomisk förmån måste nämligen förväntas

stimulera den anställde till ett intensivare forskningsarbete. Ytterligare

må anmärkas, att i vissa av de fall, då en anställd, som tidigare

ej direkt sysslat med forskningsuppgifter, senare allt mera — utan att

ändring av anställningsvillkoren kommer till stånd -— glider över att

helt eller huvudsakligen syssla med dylika uppgifter, sådana omständigheter

kunna föreligga, att den anställde, även om uppfinningens värde

icke är betydande, bör erhålla särskild ersättning.

Den i 10 § om-förmälda nämnden torde komma att få en mycket stor

betydelse, varför det är angeläget att den erhåller en sammansättning,

som garanterar största möjliga sakkunskap. Enligt Kungl. Maj :ts förslag,

till vilket på denna punkt ej lämnats närmare motivering, skall nämnden

bestå av ordförande och fyra ledamöter. Ordföranden och två ledamöter

skola förordnas bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar-

eller arbetstagarintressen. Ordföranden och en av ledamöterna, vilken

förordnas att vara vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv

erfarna och den andre av sistnämnda ledamöter skall äga särskild

insikt och erfarenhet i patenträltsliga och därmed förbundna frågor.

Av de övriga ledamöterna skall enligt förslaget den ene vara representant

för arbetsgivarsidan och den andre för arbetstagarsidan. För envar av de

fyra ledamöterna skall förordnas en ersättare, som uppfyller de för ledamoten

stadgade behörighetsvillkoren.

Med de i förslaget upptagna behörighetsvillkoren synes den rent juridiska

sakkunskapen vara väl tillgodosedd genom ordföranden och den ledamot,

som skall förordnas till vice ordförande. Då det kan förväntas, att

det i ett betydande antal av de till nämnden hänskjutna ärendena kommer

att vara fråga om uppskattning av värdet av uppfinningar, är det önskvärt,

att möjlighet finnes att såsom den andre av de ledamöter, som icke

kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen, utse person

med erfarenhet beträffande patents utnyttjande — genom direkt exploate
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

ring eller genom överlåtelse. Utformningen av behörighetsvillkoren för denne

ledamot ■— »särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed

förbundna frågor» — synes giva dylik möjlighet.

I fråga om de övriga nämndsledamöterna får utskottet — för att nämnden

skall kunna tillgodoföras erfarenheter från flera skilda verksamhetsområden

— föreslå, att dessas antal ökas till fyra, varav två representerande

arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Antalet ersättare torde böra ökas

i motsvarande utsträckning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa

ändringar böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

lagförslaget — måtte med avslag å motionen II: 332

för sin del antaga följande förslag till

Lag

om rätten till arbetstagares uppfinningar.

Härigenom förordnas som följer.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1 §•

Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i

allmän eller enskild tjänst.

Lärare vid universitet, högskolor

eller andra inrättningar som tillhöra

undervisningsväsendet skola icke anses

såsom arbetstagare enligt denna

lag, dock att lagen äger tillämpning å

sådana lärare vid krigsmaktens skolor

och undervisningsanstalter som

äro officerare eller underofficerare

på aktiv stat.

Såsom arbetstagare enligt denna

lag skola icke anses anställnings- eller

beställningshavare i krigsmaktens

reserver eller på övergångs-, disponibilitets-

eller reservstat vid krigsmakten

eller värnpliktiga under tid då de

äro i tjänst.

Lärare vid universitet, högskolor

eller andra inrättningar som tillhöra

undervisningsväsendet skola icke i

denna egenskap anses såsom arbetstagare

enligt denna lag, dock att lagen

äger tillämpning å sådana lärare

vid krigsmaktens skolor och undervisningsanstalter

som äro officerare

eller underofficerare på aktiv stat.

Ej heller skola anställnings- eller

beställningshavare i krigsmaktens reserver

eller på övergångs-, disponibilitets-

eller reservstat vid krigsmakten

eller värnpliktiga i denna egenskap

anses såsom arbetstagare enligt

denna lag.

2 §•

Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare,

om ej annat följer av vad i denna lag sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

9

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse,

såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av

anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omständigheter. Att i

vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning

är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 § första stycket,

7 § andra stycket och 9 §.

3 §•

Utgör forsknings- eller uppfinnarverksamhet arbetstagares huvudsakliga

arbetsuppgift och har en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat

av denna verksamhet, eller innefattar en uppfinning eljest lösningen av en

i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift, äger arbetsgivaren, om uppfinningens

utnyttjande faller inom hans verksamhetsområde, helt eller delvis

inträda såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen.

Är fråga om uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde

men som tillkommit i annat samband med anställningen än

i första stycket sägs, äger arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från

arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Önskar arbetsgivaren i

fråga om sådan uppfinning förvärva en mera omfattande rätt än nu sagts,

har han företräde framför annan att överenskomma med arbetstagax-en

därom.

Beträffande uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde

men som tillkommit utan samband med anställningen äger

arbetsgivaren företräde framför annan att genom överenskommelse med arbetstagaren

förvärva önskad rätt till uppfinningen.

4 §.

Gör arbetstagare en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens

verksamhetsområde skall han utan dröjsmål lämna denne underrättelse

därom.

5 §•

Vill arbetsgivare enligt 3 § första

stycket eller andra stycket första

punkten förvärva rätt till en uppfinning,

skall det ske genom meddelande

till arbetstagaren senast inom fyra

månader från det arbetsgivaren enligt

4 § mottog underrättelse om uppfinningen.

Arbetsgivaren äger ej heller

under längre tid än nu sagts annan

rätt varom i 3 § förmäles.

5 §•

Vill arbetsgivare enligt 3 § första

stycket eller andra stycket första

punkten förvärva rätt till en uppfinning,

skall det ske genom meddelande

till arbetstagaren senast inom fyra

månader från det arbetsgivaren enligt

4 § mottog underrättelse om uppfinningen.

Arbetsgivaren äger ej heller

under längre tid än nu sagts sådan

företrädesrätt som avses i 3 §.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat

sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren

ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa något

angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande

eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren

må dock, sedan underrättelse skett enligt 4 §, söka patent å uppfinningen

här i riket; och åligger det honom i sådant fall att underrätta arbetsgivaren

om ansökningen inom en vecka från det den ingavs till patentmyndigheten.

6 §.

Inträder arbetsgivare, enligt denna lag eller eljest, helt eller delvis såsom

arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å en av denne gjord uppfinning,

skall arbetstagaren vara berättigad till skälig ersättning; och skall

vad nu sagts gälla ändå att annat må hava avtalats före uppfinningens

tillkomst.

Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tagas till uppfinningens

värde och omfattningen av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren

övertagit ävensom till den betydelse anställningen må hava haft för

tillkomsten av uppfinningen. Föreligger sådant fall som sägs i 3 § första

stycket skall, utöver skälig gottgörelse för de kostnader arbetstagaren kan

hava fått vidkännas för uppfinningen, ersättning utgå allenast i den mån

värdet av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit överstiger

vad som med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten

rimligen kunnat förutsättas.

7 §•

Sökes inom sex månader efter det arbetstagare slutat anställning som avses

i denna lag patent å uppfinning, som gjorts av honom och vars utnyttjande

faller inom den förutvarande arbetsgivarens verksamhetsområde, och

äger uppfinningen samband med sådan forsknings- eller uppfinnarverksamhet

som var uppfinnarens huvudsakliga uppgift i anställningen, eller innefattar

uppfinningen eljest lösningen av en honom däri förelagd, närmare

angiven uppgift, skall så anses som om uppfinningen gjorts under anställningen.

Vad nu sagts skall dock icke gälla om uppfinnaren förmår göra

sannolikt att uppfinningen tillkommit efter det anställningen upphörde.

överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, innefattande inskränkning

i den senares rätt att förfoga över uppfinning som göres mer än

ett år efter det anställningen upphört, skall vara utan verkan.

8 §•

Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om

uppfinning må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa

något därom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32-

11

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

9 §.

Är tillämpning av villkor, som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares

uppfinning, uppenbarligen stridande mot god sed eller eljest otillbörlig,

må villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

10 §.

I fråga, som avser tillämpningen

av denna lag, äger arbetsgivaren eller

arbetstagaren och, därest tvisten härom

hänskjutes till domstol, jämväl

denna inhämta utlåtande från en särskild

nämnd. Denna skall bestå av

ordförande och fyra ledamöter.

10 §.

I fråga, som avser tillämpningen

av denna lag, äger arbetsgivaren eller

arbetstagaren och, därest tvisten härom

hänskjutes till domstol, jämväl

denna inhämta utlåtande från en särskild

nämnd. Denna skall bestå av

ordförande och sex ledamöter.

Ordföranden och två ledamöter förordnas av Konungen för viss tid bland

personer som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Ordföranden och en av ledamöterna, vilken förordnas att vara vice

ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten

skall äga särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed

förbundna frågor.

Övriga ledamöter, vilka skola vara

i arbetsförhållanden erfarna och kunniga,

förordnas av Konungen för två

år i sänder, den ene såsom representant

för arbetsgivarsidan och den

andre för arbetstagarsidan.

Övriga ledamöter, vilka skola vara

i arbetsförhållanden erfarna och kunniga,

förordnas av Konungen för två

år i sänder, två såsom representanter

för arbetsgivarsidan och två för

arbetstagarsidan.

För varje ledamot i nämnden förordnar Konungen en ersättare som uppfyller

de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel.

Närmare föreskrifter angående verksamheten meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Lagen skall icke äga tilllämpning

å uppfinning som tillkommit före nämnda dag. Ej heller skola

bestämmelserna i 7 § första stycket gälla med avseende å den som inom

sex månader efter lagens ikraftträdande slutar anställning som avses i

lagen.

Stockholm den 17 maj 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,

Hermansson*, Nils Elowsson, Wahlund och Åman*;

från andra kammaren: herrar Ryberg*, Stjärne, Lundberg, fröken Höjer,

herrar Jansson i Hällefors, Kyling*, Jönsson i Lund och Svensson i

Göteborg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Holmbäck, som anfört:

Jag biträder utskottets förslag utom beträffande 5 § andra stycket andra

punkten. Utskottet föreslår i detta stadgande, i enlighet med Kungl. Maj :ts

proposition, att en arbetstagare icke skall äga söka patent på sin uppfinning

förrän han underrättat arbetsgivaren att han gjort uppfinningen. För

mig framstår emellertid en uppfinnares rätt att söka patent på sin uppfinning

såsom så självklar och betydelsefull, att jag, i likhet med kommittén

och patent- och registreringsverkets besvärsavdelning (som dock uttryckt

tvekan), anser att lagen icke bör uppställa krav på att uppfinnare,

som är arbetstagare, först skall underrätta arbetsgivaren om uppfinningen.

Såsom lagtexten avfattats synes stadgandet — vars tillämpning i det särskilda

fallet försvåras av att området för de uppfinningar det avser alltid

i viss mån blir obestämt — för övrigt icke effektivt främja det syfte, som

det avser att tjäna. Motivet för underrättelseskyldigheten är att arbetsgivaren

skall kunna medverka vid formuleringen av patentanspråket. Att märka

är emellertid följande. Stadgandet hindrar icke uppfinnaren att söka

patent innan han underrättat arbetsgivaren. En patentansökan från arbetstagarens

sida innan han underrättat arbetsgivaren medför samma patenträttsliga

verkningar som om underrättelse ägt rum (något som tyvärr icke

omedelbart framgår vid en genomläsning av lagtexten). Vad stadgandet avser

är i stället att göra uppfinnaren-arbetstagaren skadeståndsskyldig, om

han söker patent utan att ha lämnat arbetsgivaren underrättelse om uppfinningen.

Då emellertid, såsom utskottet påpekar, stadgandet icke förbjuder

arbetstagaren att söka patent å uppfinningen omedelbart efter det han

för arbetsgivaren anmält den och då stadgandet alltså icke garanterar arbetsgivaren

att få medverka vid patentanspråkets utformulering, torde väl

något skadestånd icke kunna utdömas för den händelse arbetsgivaren icke

före patentansökningen fått underrättelse. Arbetsgivaren kan nämligen icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32.

13

få större skadestånd än om arbetstagaren begagnat sin rätt att omedelbart

efter det han meddelat arbetsgivaren om uppfinningen söka patent å denna,

och att för denna händelse beräkna något skadestånd torde vara ogörligt.

Stadgandet blir med andra ord en föreskrift, som en illojal uppfinnarearbetstagare

riskfritt kan sätta sig över. En illojal arbetsgivare kan däremot

såsom utskottet framhållit utnyttja föreskriften arbetstagaren till skada.

Det kan framhållas att det i viss omfattning enligt gällande patenträttslig

praxis är möjligt att ändra patentanspråk under patentansökningens behandling

i patentverket. Där detta icke är möjligt kan, innan uppfinnarens

patentansökan offentliggjorts, alltid nytt patent sökas å uppfinningen och

i samband därmed den gamla patentansökningen tagas tillbaka. Genom dessa

regler torde tillräckligt skydd finnas för arbetsgivarens berättigade intressen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag — under instämmande

i övrigt i vad utskottet hemställt och till stöd därför anfört — hemställa,

att 5 § i föreliggande lagförslag måtte erhålla följande lydelse:

5 §•

Vill arbetsgivare enligt 3 § första stycket eller andra stycket första punkten

förvärva rätt till en uppfinning, skall det ske genom meddelande till

arbetstagaren senast inom fyra månader från det arbetsgivaren enligt 4 §

mottog underrättelse om uppfinningen. Arbetsgivaren äger ej heller under

längre tid än nu sagts sådan företrädesrätt som avses i 3 §.

Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat

sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren

ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa

något angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande

eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren

må dock söka patent å uppfinningen här i riket; och åligger det honom

i sådant fall att underrätta arbetsgivaren om ansökningen inom en vecka

från det den ingavs till patentmyndigheten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar. a1 i texten