Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar, dels ock i ämnet väckt motion.
1949-05-17 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1949:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar, dels ock i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
1
Nr 32.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar,
dels ock i ämnet väckt motion.
Genom en den 4 mars 1949 dagtecknad proposition, nr 101, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga förslag till lag om rätten till arbetstagares
uppfinningar.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
i anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 332, av
herr Edström. I motionen yrkas beträffande 4 och 5 §§ i det framlagda
lagförslaget ändringar av innebörd, beträffande 4 § att arbetstagaren skall
vara skyldig att för arbetsgivaren anmäla varje uppfinning, som har samband
med uppfinnarens anställning, och beträffande 5 § att arbetsgivaren
får rätt att avgöra, huruvida patent skall sökas å uppfinning, som faller
inom arbetsgivarens verksamhetsområde och som han önskar utnyttja.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, och i fråga
om de skäl, som åberopats till stöd för de i motionen framställda yrkandena,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen och motionen.
Därjämte må anmärkas, att till utskottet inkommit promemorior med
vissa önskemål från Statsverkens ingenjörsförbund och Tjänstemännens
centralorganisation.
Inledning.
Den svenska lagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser, som
reglera frågan vem rätten till en uppfinning skall tillkomma, när uppfinningen
gjorts av person i annans tjänst samt uppfinningen står i samband
med anställningen. Inom doktrin och praxis torde man emellertid vara ense
om att den svenska rättens nuvarande ståndpunkt i denna fråga är, att en
arbetsgivare icke har någon rätt till en arbetstagares uppfinning, såvida ej
sådan rätt uttryckligen överenskommits eller får anses framgå av anställningsförhållandet
eller av övriga omständigheter i samband med uppfinningen.
En laglig reglering av frågan om rätten till arbetstagares uppfinningar
bär varit aktuell i Sverige vid flera tidigare tillfällen.
Första gången ett direkt lagförslag framlades i ämnet var 1919, nämligen
i patentlagstiftningskommitténs betänkande med förslag till lag om patent.
Förslaget ledde ej till lagstiftning.
1 Bihatig till riksdagens protokoll 1940. 9 samt. 2 avd. Nr 32.
opaginerad Kontrollera mot PDF
A Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
År 1938 uppdrog chefen för justitiedepartementet åt tillkallade sakkunniga
(1938 års patentutredning) att deltaga i de överläggningar om huvudgrunderna
för ny patentlagstiftning, som kunde komma till stånd med delegerade
från Danmark, Finland och Norge. Sådana överläggningar höllos under
aren 1938, 1939 och 1941. Därvid berördes även frågan om lagstiftning
angående rätten till anställdas uppfinningar. Sistnämnda år voro de norska
delegerade förhindrade att närvara. De hade emellertid vid de tidigare förhandlingarna
uttalat den uppfattningen, att någon lagstiftning på ifrågavarande
område knappast vore av behovet i Norge. De danska delegerade
intogo ej någon bestämd ståndpunkt i frågan. Vid 1941 års överläggningar
enades däremot preliminärt de finska och svenska delegerade om vissa bestämmelser.
Något definitivt förslag i ämnet framlades ej av 1938 års patentutredning.
Under åren 1943—1944 verkställdes av en inom handelsdepartementet tillkallad
utredningsman utredning beträffande frågan om äganderätten till
resultaten av den tekniskt-vetenskapliga forskning, som bedrives vid statliga
verk och institutioner. Utredningsmannen avgav 1944 betänkande med
förslag till lag om rätten till uppfinningar m. m. vid vissa statliga verk och
inrättningar. Ej heller detta förslag har lett till lagstiftning.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 mars 1945 tillkallade
dåvarande chefen för justitiedepartementet särskilda sakkunniga att inom
departementet biträda med utredning av frågan om rätten till anställdas
uppfinningar. De sakkunniga, vilka antagit namnet 1945 års kommitté för
utredning om rätten till anställdas uppfinningar, ha den 8 februari 1946
avgivit betänkande med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar
(SOU 1946: 21). 1
Sedan yttranden över betänkandet avgivits av ett stort antal myndigheter
och sammanslutningar, har kommittéförslaget överarbetats inom iustitiedepartementet.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Spörsmålet vem som skall äga rätt till en uppfinning i sådana fall, då
uppfinningen gjorts av en person i annans tjänst, är för närvarande icke
leglerad i svensk lagstiftning. Det i propositionen framlagda förslaget syftar
till att råda bot på de olägenheter som vållats härav, icke minst inom
statsförvaltningen.
Bestämmelserna i förslaget äro i princip av dispositiv natur. Vissa speciella
stadganden, vilka avse att i särskilda hänseenden trygga arbetstagarens
rätt, skola dock icke få åsidosättas genom avtal.
I forslaget fastslås uttryckligen, att arbetstagare har samma rätt till sina
uppfinningar som andra uppfinnare, om ej annat följer av lagens bestämmelser.
Beträffande sådana uppfinningar, vilkas utnyttjande faller inom
arbetsgivarens verksamhetsområde, har arbetsgivaren tillerkänts viss, större
eller mindre, rätt till uppfinningen. Sålunda må nämnas att, om forsk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
3
nings- eller uppfinnarverksamhet utgör arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift
och en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat av
denna verksamhet, arbetsgivaren skall äga möjlighet att helt eller delvis
inträda som uppfinnarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen.
Om uppfinningens utnyttjande faller utom arbetsgivarens verksamhetsområde,
skall denne icke äga någon rätt till uppfinningen.
Genom en bestämmelse av tvingande karaktär tillförsäkras arbetstagaren
rätt till skälig ersättning för den rätt han avstår till en uppfinning.
Slutligen må nämnas, att en särskild statlig nämnd föreslås bli inrättad
med uppgift att avgiva utlåtanden i frågor som röra lagens tillämpning.
Yissa (lelaljspörsmål.
Kommittén diskuterade huruvida den i 4 § stadgade anmälningsskyldigheten
borde avse även fria uppfinningar. Kommittén
anförde härom:
Vissa skäl kunna tala härför. Bland annat kan det stundom vara svårt för
arbetstagaren att avgöra, huruvida en uppfinning skall anses falla inom
arbetsgivarens verksamhetsområde eller hänföras till de fria uppfinningarna.
Underlåter han då att anmäla en uppfinning, därför att han felakjtigt
anser den vara fri, kan han ådraga sig skadeståndsskyldighet. Emellertid
har kommittén icke funnit förefintliga skäl tillräckligt starka för att
motivera en utvidgning av anmälningsplikten till att avse även de fria uppfinningarna.
Härvid bör dock påpekas, att arbetstagaren för att ej riskera
ersättningsanspråk bör anmäla varje uppfinning, där någon som helst tvekan
kan råda om huruvida densamma är fri eller faller inom arbetsgivarens
verksamhetsområde. Risken för ersättningsansvar är näraliggande,
emedan arbetstagaren på grund av obekantskap med arbetsgivarens verksamhet
i detalj ofta icke kan med bestämdhet avgöra, huruvida uppfinningen
är fri eller ej.
I remissyttranden från järnkontoret, arbetsgivareföreningen, industriförbundet
och Stockholms handelskammare yrkades bestämt, att anmälningsplikten
borde omfatta även de fria uppfinningarna.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, anför härom:
I likhet med kommittén anser jag icke tillräckligt starka skäl föreligga för
att förplikta arbetstagare att underrätta arbetsgivaren om uppfinningar, vilkas
utnyttjande faller utom dennes verksamhetsområde. Om anmälningsplikten
utvidgades till att avse även de s. k. fria uppfinningarna, skulle för
övrigt uppenbara olägenheter kunna uppstå i de fall då uppfinnaren samtidigt
är anställd hos flera arbetsgivare. Det säger sig sålunda självt, att
om uppfinningen icke alls faller inom den ene arbetsgivarens verksamhetsområde
men väl inom den andres, den senare arbetsgivaren skulle kunna
lida skada, därest även den förstnämnde underrättades om uppfinningen.
En sådan utvidgning av anmälningsplikten skulle med andra ord strida mot
de motiv, som dikterat det i 5 § andra stycket departementsförslaget upptagna
sekretesstadgandet. Såsom kommittén närmare utvecklat, ligger det
emellertid i arbetstagarens eget intresse att anmäla en uppfinning, så snart
någon som helst tvekan kan råda om huvuvida densamma är fri eller faller
inom arbetsgivarens verksamhetsområde.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3J.
Beträffande den i 5 § reglerade frågan huruvida u ppfinnaren
skulle äga att söka patent å uppfinningen, så snart
denna blivit gjord, innebar kommitténs förslag att uppfinnaren
skulle äga dylik rätt. Till stöd för sin ståndpunkt anförde kommittén bland
annat följande:
Arbetstagaren riskerar eljest, att han — till förfång både för sig själv
och eventuellt arbetsgivaren — blir förekommen av annan person, som
söker patent på samma uppfinning eller att nyhetshinder under väntetiden
uppkommer. Något röjande av hemligheten kan ej anses ligga i själva
patentsökandet, eftersom behandlingen vid patentmyndigheten sker under
full sekretess, intill dess kungörelse om det sökta patentet författningsenligt
utfärdas. Att uppfinnaren vid sökandet av patent kanske anlitar hjälp av
sakkunnigt ombud bör icke anses stå i strid med förbudet mot yppande.
Skulle beträffande en av arbetstagaren ingiven ansökan om patent förhållandena
vara sådana, att i patentförordningen föreskriven kungörelse om
ansökningen skall utfärdas, följer därav att ett offentliggörande av uppfinningen
riskeras. Därest i sådant fall arbetsgivaren skulle vilja förvärva
uppfinningen för att hålla den hemlig, vilket kan vara ett behov för honom,
bör möjlighet härtill förefinnas. Kommittén har för den skull föreslagit en
bestämmelse av innehåll, att den anställde skall anmäla till arbetsgivaren,
att patent sökts. Sådan anmälan skall ske inom en vecka, från det ansökningen
om patent inkommit till patentmyndigheten. Man kan utgå från att
före utgången av nämnda tid behandlingen av ansökningen hos patentmyndigheten
icke hunnit så långt, att kungörelse utfärdats. Arbetsgivaren har
då beretts tillfälle att före eventuell kungörelse återkalla ansökningen och
på så sätt förhindra, att uppfinningen offentliggöres. Med hänsyn till att i
vissa länder patentansökning utan föregående nyhetsgranskning kungöres
nästan omedelbart efter dess ingivande har bestämts, att utan arbetsgivarens
tillstånd patent får sökas endast här i riket.
I vissa remissyttranden framställdes mot kommitténs förslag erinringar
av innebörd i huvudsak att förslaget ej i tillräcklig grad tillgodosåge arbetsgivarens
intresse av att få medverka vid patentanspråkets utformning och
ej heller den önskan han i vissa fall hade att hålla uppfinningen hemlig.
Departementschefen förklarar sig i likhet med kommittén anse, att arbetstagaren
skall vara oförhindrad att före den i 5 § första stycket stadgade
fristens utgång söka patent å uppfinningen här i riket, samt fortsätter:
Däremot kan jag ej dela kommitténs mening, att patentansökningen skall
få ingivas innan arbetsgivaren underrättats om uppfinningen. De argument
mot kommitténs ståndpunkt i denna fråga som framförts under remissbehandlingen
synas mig välgrundade. Enligt departementsförslaget skall därför
arbetstagaren äga söka patent å uppfinningen först sedan han underrättat
arbetsgivaren om densamma. Därjämte stadgas, att arbetstagaren
skall underrätta arbetsgivaren om patentansökningen inom en vecka från
det denna ingavs till patentmyndigheten. Härigenom garanteras att arbetsgivaren
erhåller kännedom om uppfinningen verkligen föranlett en patentansökning.
Han får då viss möjlighet att bevaka sina särskilda intressen
under patentärendets fortsatta behandling.
Till stöd för vad i 6 § andra stycket upptagits om grunderna för
ersättningens bestämmande anför departementschefen:
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
5
I likhet med ett flertal remissinstanser anser jag det önskvärt att lagen
upptager åtminstone några närmare föreskrifter angående de omständigheter,
som i första hand böra inverka vid bestämmandet av ersättning till arbetstagaren
för överlåten rätt till en uppfinning. På grund härav föreslås
att i förevarande paragraf införes en föreskrift därom att ersättningen skall
bestämmas med hänsyn främst dels till uppfinningens värde samt omfattningen
av de rättigheter till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit och
dels till den betydelse anställningen må hava haft för tillkomsten av uppfinningen.
I sistnämnda hänseende gives en specialregel för forskningsuppfinningarna,
nämligen att vid dessa ersättning — utöver sådan för skäliga
kostnader som arbetstagaren kan ha fått vidkännas för uppfinningen —
skall utgå allenast om värdet av den rätt arbetsgivaren övertager överstiger
vad som med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten
rimligen kunnat förutsättas. Denna regel motsvarar i vissa delar vad kommittén
uttalat i motiveringen till sitt förslag.
Lagrådets yttrande.
Lagrådet har — utom såvitt avser ett stadgande, som därefter undergått
viss jämkning — lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet.
Det föreliggande lagförslaget — i fråga om vars huvudsakliga innehåll
utskottet får hänvisa till redogörelsen ovan — innebär reglering av ett rättsområde,
som hittills icke varit föremål för lagstiftning. De skäl departementschefen
åberopat till stöd för behovet av en dylik lagstiftning synas
utskottet bärande.
Enligt utskottets mening finnes ej anledning till erinran mot de principer,
på vilka förslaget vilar, eller de huvudgrunder, enligt vilka avvägningen
i skilda hänseenden skett av arbetsgivarens och arbetstagarens mot varandra
stående intressen. Till vissa detaljer i förslaget återkommer utskottet nedan.
Att beakta är emellertid, att erfarenhet av lagstiftning hittills saknas på
detta rättsområde. Ställningstagandet måste därför grunda sig mera på allmänna
överväganden och i vissa punkter på antaganden. Det är därför tydligt,
att efter vunnen erfarenhet om den föreslagna lagstiftningens verkningar
och praktiska tillämpning vissa jämkningar kunna visa sig erforderliga.
Utskottet får härefter övergå till några detaljspörsmål och den utformning
vissa stadganden erhållit.
I 1 § andra stycket stadgas, att — med visst undantag — lärare vid universitet,
högskolor eller andra inrättningar som tillhöra undervisningsväsendet
icke skola anses såsom arbetstagare enligt den föreslagna lagen. I likhet
med departementschefen anser utskottet, alt om en dylik lärare vid
sidan om sin tjänst har annan anställning, han med hänsyn till denna kan
vara att betrakta såsom arbetstagare i lagens mening. Detta bör enligt utskottet
komma till uttryck i lagtexten. Vad nu sagts gäller även de personer
som åsyftas i 1 § tredje stycket. T fråga om sistnämnda stycke förordar
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
utskottet vidare, att då de i detsamma avsedda personerna, oavsett om de äro
i tjänst, icke på grund av sin anställning vid krigsmakten eller sin egenskap
av värnpliktiga skola anses såsom arbetstagare enligt lagen, uttrycket »under
tid då de äro i tjänst» måtte utgå.
I motionen 11:332 har yrkats, att den i 4 § stadgade anmälningsplikten
måtte utsträckas att avse varje uppfinning, som har samband med uppfinnarens
anställning. Utöver de skäl, som departementschefen anfört mot en
dylik utsträckning och i vilka utskottet instämmer, vill utskottet erinra om
att enligt lagförslaget avtalsfrihet i princip råder. Intet hindrar sålunda, att
arbetsgivaren och arbetstagaren redan i samband med anställningen överenskomma,
att den sistnämnde skall till arbetsgivaren anmäla uppfinningar
i större utsträckning än lagen föreskriver. Utskottet har därför ej funnit
skäl förorda ett frångående av Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt.
Beträffande 5 § första stycket föreslår utskottet en ändring av rent formell
natur.
I 5 § andra stycket upptages bestämmelse om sekretessförpliktelse för
arbetstagaren under den tidsfrist, då arbetsgivaren äger göra gällande sin
rätt till vissa uppfinningar och har företräde framför annan att träffa avtal
med uppfinnaren om förvärv av rätt till uppfinning. Som ett undantag från
sekretessförpliktelsen upptages, att arbetstagaren, sedan han underrättat
arbetsgivaren om att han gjort uppfinningen, äger söka patent å densamma
här i riket. I motionen II: 332 har yrkats, att undantaget skulle inskränkas
så till vida, att arbetsgivaren skulle äga avgöra huruvida patent skall sökas
å uppfinning, som faller inom hans verksamhetsområde och som han önskar
utnyttja.
Då det syfte, som avses tillgodosett genom det i motionen framförda yrkandet,
kan uppnås genom avtal med arbetstagaren, slutet redan vid anställningens
början, föreligga enligt utskottet ej skäl förorda bifall till yrkandet.
Utskottet har däremot varit tveksamt huruvida icke bestämmelsen
borde jämkas i andra riktningen och att uppfinnaren — såsom kommittén
föreslagit — borde medgivas rätt att söka patent på uppfinningen redan
innan han anmäler den för arbetsgivaren. Det kan nämligen ifrågasättas
om värdet av den förmån som den i propositionen föreslagna ordningen
skänker arbetsgivaren är så stort, att det uppväger de olägenheter ordningen
kan medföra för arbetstagaren. Stadgandet hindrar icke, att arbetstagaren
omedelbart efter det han för arbetsgivaren anmält uppfinningen, söker
patent på densamma och garanterar sålunda ej, att arbetsgivaren får medverka
vid patentanspråkets utformning. Å andra sidan medför det av Kungl.
Maj :t föreslagna förfaringssättet den risken för arbetstagaren att en illojal
arbetsgivare beredes möjlighet att genom bulvan söka patent före arbetstagaren-uppfinnaren.
Visserligen är arbetsgivaren i dylikt fall skadeståndsskyldig,
men i många fall torde det möta stora svårigheter ur bevisningssynpunkt
att få skadeståndsskyldigheten fastslagen. Då emellertid tungt
vägande skäl anförts till stöd för arbetsgivarens intresse alt få tillfälle
medverka vid utformningen av patentanspråket och detta dock i viss mån
Andra lagutskottets utlåtande nr 32. 7
tillgodoses genom Kungl. Maj :ts förslag, har utskottet stannat för att biträda
detsamma.
Vid tillämpningen av den i 6 § andra stycket sista punkten upptagna
bestämmelsen, att i fråga om forskningsuppfinning ersättning skall utgå
allenast i den mån värdet av den rätt till uppfinningen, som arbetsgivaren
övertagit, överstiger vad som med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga
förmåner i tjänsten rimligen kunnat förutsättas, bör enligt utskottets mening
väsentlig vikt fästas vid storleken av den lön och de övriga förmåner,
som tillkomma uppfinnaren. För att en uppfinning av betydande ekonomiskt
värde skall kunna anses gottgjord redan genom lönen, synes denna
böra ligga ej alltför obetydligt över de löneförmåner, som i allmänhet utgå
till personer med motsvarande utbildning och ställning som uppfinnaren.
Särskilt för de i statens tjänst anställda torde denna synpunkt vara att beakta.
I anslutning härtill må anmärkas, att det torde ligga även i arbetsgivarens
intresse, att ifrågavarande bestämmelse ej gives en alltför vidsträckt
tillämpning; utsikten till ekonomisk förmån måste nämligen förväntas
stimulera den anställde till ett intensivare forskningsarbete. Ytterligare
må anmärkas, att i vissa av de fall, då en anställd, som tidigare
ej direkt sysslat med forskningsuppgifter, senare allt mera — utan att
ändring av anställningsvillkoren kommer till stånd -— glider över att
helt eller huvudsakligen syssla med dylika uppgifter, sådana omständigheter
kunna föreligga, att den anställde, även om uppfinningens värde
icke är betydande, bör erhålla särskild ersättning.
Den i 10 § om-förmälda nämnden torde komma att få en mycket stor
betydelse, varför det är angeläget att den erhåller en sammansättning,
som garanterar största möjliga sakkunskap. Enligt Kungl. Maj :ts förslag,
till vilket på denna punkt ej lämnats närmare motivering, skall nämnden
bestå av ordförande och fyra ledamöter. Ordföranden och två ledamöter
skola förordnas bland personer, som icke kunna anses företräda arbetsgivar-
eller arbetstagarintressen. Ordföranden och en av ledamöterna, vilken
förordnas att vara vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv
erfarna och den andre av sistnämnda ledamöter skall äga särskild
insikt och erfarenhet i patenträltsliga och därmed förbundna frågor.
Av de övriga ledamöterna skall enligt förslaget den ene vara representant
för arbetsgivarsidan och den andre för arbetstagarsidan. För envar av de
fyra ledamöterna skall förordnas en ersättare, som uppfyller de för ledamoten
stadgade behörighetsvillkoren.
Med de i förslaget upptagna behörighetsvillkoren synes den rent juridiska
sakkunskapen vara väl tillgodosedd genom ordföranden och den ledamot,
som skall förordnas till vice ordförande. Då det kan förväntas, att
det i ett betydande antal av de till nämnden hänskjutna ärendena kommer
att vara fråga om uppskattning av värdet av uppfinningar, är det önskvärt,
att möjlighet finnes att såsom den andre av de ledamöter, som icke
kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen, utse person
med erfarenhet beträffande patents utnyttjande — genom direkt exploate
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
ring eller genom överlåtelse. Utformningen av behörighetsvillkoren för denne
ledamot ■— »särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed
förbundna frågor» — synes giva dylik möjlighet.
I fråga om de övriga nämndsledamöterna får utskottet — för att nämnden
skall kunna tillgodoföras erfarenheter från flera skilda verksamhetsområden
— föreslå, att dessas antal ökas till fyra, varav två representerande
arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Antalet ersättare torde böra ökas
i motsvarande utsträckning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa
ändringar böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
lagförslaget — måtte med avslag å motionen II: 332
för sin del antaga följande förslag till
Lag
om rätten till arbetstagares uppfinningar.
Härigenom förordnas som följer.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
1 §•
Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som tillhöra
undervisningsväsendet skola icke anses
såsom arbetstagare enligt denna
lag, dock att lagen äger tillämpning å
sådana lärare vid krigsmaktens skolor
och undervisningsanstalter som
äro officerare eller underofficerare
på aktiv stat.
Såsom arbetstagare enligt denna
lag skola icke anses anställnings- eller
beställningshavare i krigsmaktens
reserver eller på övergångs-, disponibilitets-
eller reservstat vid krigsmakten
eller värnpliktiga under tid då de
äro i tjänst.
Lärare vid universitet, högskolor
eller andra inrättningar som tillhöra
undervisningsväsendet skola icke i
denna egenskap anses såsom arbetstagare
enligt denna lag, dock att lagen
äger tillämpning å sådana lärare
vid krigsmaktens skolor och undervisningsanstalter
som äro officerare
eller underofficerare på aktiv stat.
Ej heller skola anställnings- eller
beställningshavare i krigsmaktens reserver
eller på övergångs-, disponibilitets-
eller reservstat vid krigsmakten
eller värnpliktiga i denna egenskap
anses såsom arbetstagare enligt
denna lag.
2 §•
Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare,
om ej annat följer av vad i denna lag sägs.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
9
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse,
såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av
anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omständigheter. Att i
vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning
är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 § första stycket,
7 § andra stycket och 9 §.
3 §•
Utgör forsknings- eller uppfinnarverksamhet arbetstagares huvudsakliga
arbetsuppgift och har en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat
av denna verksamhet, eller innefattar en uppfinning eljest lösningen av en
i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift, äger arbetsgivaren, om uppfinningens
utnyttjande faller inom hans verksamhetsområde, helt eller delvis
inträda såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen.
Är fråga om uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde
men som tillkommit i annat samband med anställningen än
i första stycket sägs, äger arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från
arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Önskar arbetsgivaren i
fråga om sådan uppfinning förvärva en mera omfattande rätt än nu sagts,
har han företräde framför annan att överenskomma med arbetstagax-en
därom.
Beträffande uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde
men som tillkommit utan samband med anställningen äger
arbetsgivaren företräde framför annan att genom överenskommelse med arbetstagaren
förvärva önskad rätt till uppfinningen.
4 §.
Gör arbetstagare en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens
verksamhetsområde skall han utan dröjsmål lämna denne underrättelse
därom.
5 §•
Vill arbetsgivare enligt 3 § första
stycket eller andra stycket första
punkten förvärva rätt till en uppfinning,
skall det ske genom meddelande
till arbetstagaren senast inom fyra
månader från det arbetsgivaren enligt
4 § mottog underrättelse om uppfinningen.
Arbetsgivaren äger ej heller
under längre tid än nu sagts annan
rätt varom i 3 § förmäles.
5 §•
Vill arbetsgivare enligt 3 § första
stycket eller andra stycket första
punkten förvärva rätt till en uppfinning,
skall det ske genom meddelande
till arbetstagaren senast inom fyra
månader från det arbetsgivaren enligt
4 § mottog underrättelse om uppfinningen.
Arbetsgivaren äger ej heller
under längre tid än nu sagts sådan
företrädesrätt som avses i 3 §.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat
sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren
ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa något
angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande
eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren
må dock, sedan underrättelse skett enligt 4 §, söka patent å uppfinningen
här i riket; och åligger det honom i sådant fall att underrätta arbetsgivaren
om ansökningen inom en vecka från det den ingavs till patentmyndigheten.
6 §.
Inträder arbetsgivare, enligt denna lag eller eljest, helt eller delvis såsom
arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å en av denne gjord uppfinning,
skall arbetstagaren vara berättigad till skälig ersättning; och skall
vad nu sagts gälla ändå att annat må hava avtalats före uppfinningens
tillkomst.
Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tagas till uppfinningens
värde och omfattningen av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren
övertagit ävensom till den betydelse anställningen må hava haft för
tillkomsten av uppfinningen. Föreligger sådant fall som sägs i 3 § första
stycket skall, utöver skälig gottgörelse för de kostnader arbetstagaren kan
hava fått vidkännas för uppfinningen, ersättning utgå allenast i den mån
värdet av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit överstiger
vad som med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten
rimligen kunnat förutsättas.
7 §•
Sökes inom sex månader efter det arbetstagare slutat anställning som avses
i denna lag patent å uppfinning, som gjorts av honom och vars utnyttjande
faller inom den förutvarande arbetsgivarens verksamhetsområde, och
äger uppfinningen samband med sådan forsknings- eller uppfinnarverksamhet
som var uppfinnarens huvudsakliga uppgift i anställningen, eller innefattar
uppfinningen eljest lösningen av en honom däri förelagd, närmare
angiven uppgift, skall så anses som om uppfinningen gjorts under anställningen.
Vad nu sagts skall dock icke gälla om uppfinnaren förmår göra
sannolikt att uppfinningen tillkommit efter det anställningen upphörde.
överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, innefattande inskränkning
i den senares rätt att förfoga över uppfinning som göres mer än
ett år efter det anställningen upphört, skall vara utan verkan.
8 §•
Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om
uppfinning må ej utnyttja vad han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa
något därom.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32-
11
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
9 §.
Är tillämpning av villkor, som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares
uppfinning, uppenbarligen stridande mot god sed eller eljest otillbörlig,
må villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.
10 §.
I fråga, som avser tillämpningen
av denna lag, äger arbetsgivaren eller
arbetstagaren och, därest tvisten härom
hänskjutes till domstol, jämväl
denna inhämta utlåtande från en särskild
nämnd. Denna skall bestå av
ordförande och fyra ledamöter.
10 §.
I fråga, som avser tillämpningen
av denna lag, äger arbetsgivaren eller
arbetstagaren och, därest tvisten härom
hänskjutes till domstol, jämväl
denna inhämta utlåtande från en särskild
nämnd. Denna skall bestå av
ordförande och sex ledamöter.
Ordföranden och två ledamöter förordnas av Konungen för viss tid bland
personer som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.
Ordföranden och en av ledamöterna, vilken förordnas att vara vice
ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten
skall äga särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed
förbundna frågor.
Övriga ledamöter, vilka skola vara
i arbetsförhållanden erfarna och kunniga,
förordnas av Konungen för två
år i sänder, den ene såsom representant
för arbetsgivarsidan och den
andre för arbetstagarsidan.
Övriga ledamöter, vilka skola vara
i arbetsförhållanden erfarna och kunniga,
förordnas av Konungen för två
år i sänder, två såsom representanter
för arbetsgivarsidan och två för
arbetstagarsidan.
För varje ledamot i nämnden förordnar Konungen en ersättare som uppfyller
de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.
Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel.
Närmare föreskrifter angående verksamheten meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Lagen skall icke äga tilllämpning
å uppfinning som tillkommit före nämnda dag. Ej heller skola
bestämmelserna i 7 § första stycket gälla med avseende å den som inom
sex månader efter lagens ikraftträdande slutar anställning som avses i
lagen.
Stockholm den 17 maj 1949.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,
Hermansson*, Nils Elowsson, Wahlund och Åman*;
från andra kammaren: herrar Ryberg*, Stjärne, Lundberg, fröken Höjer,
herrar Jansson i Hällefors, Kyling*, Jönsson i Lund och Svensson i
Göteborg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Holmbäck, som anfört:
Jag biträder utskottets förslag utom beträffande 5 § andra stycket andra
punkten. Utskottet föreslår i detta stadgande, i enlighet med Kungl. Maj :ts
proposition, att en arbetstagare icke skall äga söka patent på sin uppfinning
förrän han underrättat arbetsgivaren att han gjort uppfinningen. För
mig framstår emellertid en uppfinnares rätt att söka patent på sin uppfinning
såsom så självklar och betydelsefull, att jag, i likhet med kommittén
och patent- och registreringsverkets besvärsavdelning (som dock uttryckt
tvekan), anser att lagen icke bör uppställa krav på att uppfinnare,
som är arbetstagare, först skall underrätta arbetsgivaren om uppfinningen.
Såsom lagtexten avfattats synes stadgandet — vars tillämpning i det särskilda
fallet försvåras av att området för de uppfinningar det avser alltid
i viss mån blir obestämt — för övrigt icke effektivt främja det syfte, som
det avser att tjäna. Motivet för underrättelseskyldigheten är att arbetsgivaren
skall kunna medverka vid formuleringen av patentanspråket. Att märka
är emellertid följande. Stadgandet hindrar icke uppfinnaren att söka
patent innan han underrättat arbetsgivaren. En patentansökan från arbetstagarens
sida innan han underrättat arbetsgivaren medför samma patenträttsliga
verkningar som om underrättelse ägt rum (något som tyvärr icke
omedelbart framgår vid en genomläsning av lagtexten). Vad stadgandet avser
är i stället att göra uppfinnaren-arbetstagaren skadeståndsskyldig, om
han söker patent utan att ha lämnat arbetsgivaren underrättelse om uppfinningen.
Då emellertid, såsom utskottet påpekar, stadgandet icke förbjuder
arbetstagaren att söka patent å uppfinningen omedelbart efter det han
för arbetsgivaren anmält den och då stadgandet alltså icke garanterar arbetsgivaren
att få medverka vid patentanspråkets utformulering, torde väl
något skadestånd icke kunna utdömas för den händelse arbetsgivaren icke
före patentansökningen fått underrättelse. Arbetsgivaren kan nämligen icke
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
13
få större skadestånd än om arbetstagaren begagnat sin rätt att omedelbart
efter det han meddelat arbetsgivaren om uppfinningen söka patent å denna,
och att för denna händelse beräkna något skadestånd torde vara ogörligt.
Stadgandet blir med andra ord en föreskrift, som en illojal uppfinnarearbetstagare
riskfritt kan sätta sig över. En illojal arbetsgivare kan däremot
såsom utskottet framhållit utnyttja föreskriften arbetstagaren till skada.
Det kan framhållas att det i viss omfattning enligt gällande patenträttslig
praxis är möjligt att ändra patentanspråk under patentansökningens behandling
i patentverket. Där detta icke är möjligt kan, innan uppfinnarens
patentansökan offentliggjorts, alltid nytt patent sökas å uppfinningen och
i samband därmed den gamla patentansökningen tagas tillbaka. Genom dessa
regler torde tillräckligt skydd finnas för arbetsgivarens berättigade intressen.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag — under instämmande
i övrigt i vad utskottet hemställt och till stöd därför anfört — hemställa,
att 5 § i föreliggande lagförslag måtte erhålla följande lydelse:
5 §•
Vill arbetsgivare enligt 3 § första stycket eller andra stycket första punkten
förvärva rätt till en uppfinning, skall det ske genom meddelande till
arbetstagaren senast inom fyra månader från det arbetsgivaren enligt 4 §
mottog underrättelse om uppfinningen. Arbetsgivaren äger ej heller under
längre tid än nu sagts sådan företrädesrätt som avses i 3 §.
Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat
sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren
ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa
något angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande
eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren
må dock söka patent å uppfinningen här i riket; och åligger det honom
i sådant fall att underrätta arbetsgivaren om ansökningen inom en vecka
från det den ingavs till patentmyndigheten.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätten till arbetstagares uppfinningar. a1 i texten