Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

1949-12-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

Genom en den 18 november 1949 dagtecknad proposition, nr 219, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva in. in.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll. Syftet med förevarande proposition

är att trygga ett svenskt inflytande över gruvföretag, som innehavas

av utländska rättssubjekt eller av sådana svenska rättssubjekt i vilka ett

icke alltför obetydligt utländskt inflytande kan göra sig gällande. I propositionen

föreslås därför, att Konungen skall äga förordna att rätt till gruva

eller andel däri som innehaves av dylikt rättssubjekt skall mot lösen avstås

till Kronan eller annan som Konungen bestämmer.

Sedan inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag i ämnet, avgåvos

efter remiss yttranden över detsamma av kommerskollegium och industriförbundet.

Vid remissen till lagrådet anförde t. f. chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Quensel, bl. a. följande:

»Såsom förut framhållits har lagstiftningen alltsedan 1870-talet innehållit

stadganden, vilka möjliggjort en viss kontroll över och begränsning av utländska

intressen i svenska gruvor. Någon tid efter det första världskrigets

utbrott skärptes dessa stadganden, och senare har lagstiftaren ånyo

ingripit för att ytterligare stärka skyddet mot en utländsk exploatering av

våra mineralfyndigheter. Motiven till dessa åtgärder ligga i öppen dag. En

stat kan svårligen tolerera ett alltför stort främmande herravälde över

den ur olika synpunkter utomordentligt betydelsefulla naturtillgång som

dess gruvor utgöra. Innan mera effektiva hinder restes mot att utländska

rättssubjekt direkt eller indirekt förvärvade ett bestämmande inflytande

över mineralfyndigheterna i vårt land, hade emellertid en mycket betydande

del av särskilt våra järnmahnstillgångar kommit i utländsk ägo. Lagen ingrep

icke mot dessa äldre förvärv, men såsom av den förut lämnade redo
1

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

görelsen framgår ha förhållandena likväl i praktiken utvecklats på ett ursvensk

synpunkt mycket gynnsamt sätt, i det att de flesta utländska intressena

i våra gruvor undan för undan avvecklats. Rörande denna utveckling

må bland annat erinras om det statliga förvärv av ett större antal s. k.

tyskgruvor, för vilket i det föregående redogjorts. Alltjämt ägas eller kontrolleras

emellertid vissa betydelsefulla svenska gruvor av utländska rättssubjekt,

andra än tyska. Någon laglig möjlighet att avveckla de främmande

intressena i jämväl dessa gruvor finnes för närvarande icke. Enligt min

mening framstår detta såsom en brist i lagstiftningen, vilken bör avhjälpas

trots att nämnda gruvor äro jämförelsevis få till antalet. Jag vilt i detta

hänseende särskilt framhålla de betydande olägenheter ur svensk synpunkt,

som kunna uppstå med avseende å de i Norrbottens län belägna gruvfyndigheter,

vilka innehavas av Bergverksaktiebolaget Freja. Detta bolag är visserligen

svenskt, men aktierna däri äro alltsedan tiden före tillkomsten av 1916

års lag i utländsk ägo, låt vara att det är ovisst vilket utländskt rättssubjekt

som för närvarande är rätter ägare till aktierna. Den omständigheten

att nämnda aktier, utan hinder i svensk lag, kunna bli ett spekulationsobjekt

på den internationella marknaden måste med hänsyn till gruvföretagets belägenhet

i omedelbar förbindelse med en huvuddel av de malmfyndigheter

som bearbetas av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag —- där staten är

hälftendelägare — och i betraktande jämväl av mineralens art och kvalitet

anses innebära en väsentlig risk ur svensk synpunkt.

På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka en lagstiftning efter de

linjer, som angivits i det förut omnämnda lagutkastet. Detta syftar just till

att skapa en laglig möjlighet att genom tvångsinlösen i svensk ägo överföra

vissa av utländska eller farliga svenska rättssubjekt innehavda gruvföretag.

En lagstiftning med detta syfte har också tillstyrkts av de i ärendet

hörda remissinstanserna.

Enligt utkastet skulle ett förordnande om tvångsinlösen icke kunna meddelas

med mindre synnerliga skäl förelåge att säkerställa svenskt

inflytande över gruvföretaget. Detta förslag vill jag för egen del biträda. De

möjligheter som den föreslagna lagstiftningen skulle erbjuda böra med

andra ord utnyttjas endast i sådana fall, då ett särskilt betydelsefullt nationellt

intresse det påkallar. Utkastet innebar vidare att, därest förordnande

om tvångsinlösen meddelades, gruvföretaget skulle avstås antingen till kronan

eller till annan som Konungen bestämde. Även på denna punkt anser

jag mig kunna godtaga utkastet. Därest flera, i och för sig godtagbara inlösare

skulle kunna tänkas, bör valet mellan dem träffas med hänsyn till

vad som är lämpligast ur driftsmässig eller allmän ekonomisk synpunkt.

I enlighet med vad nu sagts har inom justitiedepartementet utarbetats ett

förslag till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruv

a in. in.»

Efter att ha förklarat, att det remitterade förslaget i allt väsentligt överensstämde

med utkastet, behandlade statsrådet Quensel förslagets detaljutformning

och anförde därvid bl. a. följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

»Då det icke är uteslutet, att förordnande om inlösen kan behöva meddelas

redan innevarande år, torde lagen böra träda i kraft omedelbart. Med

hänsyn till att lagförslaget bygger på det förut omnämnda förslaget till lag

angående ändring i expropriationslagen samt att de lagändringar som upptagas

i sistnämnda förslag äro avsedda att träda i kraft först vid årsskiftet,

bör emellertid ansökan om stämning i mål om inlösen icke få göras före

den 1 januari 1950.»

Lagrådet framställde vissa detaljanmärkningar, vilka vid ärendets vidare

behandling vunnit beaktande.

Utskottet. Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot förslaget.

Emellertid har utskottet i utlåtande nr 34 i anledning av Kungl. Maj :ts

proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917

(nr 189) om expropriation, m. in. förordat, att tidpunkten för ikraftträdandet

av ändringarna i expropriationslagen måtte bestämmas till den 1 april

1950. Under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet

sålunda förordat bör den i slutstadgandet till förevarande lagförslag angivna

tidpunkten då ansökan om stämning i mål som avses i lagförslaget

lidigast må göras eller den 1 januari 1950 framflyttas till den 1 april 1950.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss

ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

lagförslaget — måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

om inlösen i vissa fall av rätt till gruva in. in.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Innehaves rätt till gruva eller andel däri av utländsk medborgare, samfällighet

eller stiftelse eller ock av svensk samfällighet, som enligt lagen om

\issa

aktier i vissa bolag icke äger utan Konungens tillstånd förvärva inmutad

mineralfyndighet, må Konungen, om synnerliga skäl föreligga att säkerställa

svenskt inflytande över gruvföretaget, förordna att den rätt till gruva eller

andel däri, varom fråga är, skall mot lösen avstås till kronan eller annan som

Konungen bestämmer.

Inlösen som nu sagts skall omfatta jämväl annan rättsinnehavaren tillhörig

lös eller fast egendom, som nyttjas i eller är avsedd för gruvverksamheten

eller eljest är att hänföra till densamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj. ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2 §•

Skall egendom avstås enligt 1 §, äger Konungen förordna, att inlösen skall

omfatta jämväl annan rättsinnehavarens egendom, som hör till någon i

omedelbar anslutning till gruvföretaget bedriven rörelse.

I den mån rättsinnehavaren det begär, skall sådan egendom lösas, om eljest

synnerligt men skulle uppstå för honom.

3 §•

Beträffande inlösen skall vad i lagen om expropriation finnes i allmänhet

stadgat äga motsvarande tillämpning, i den mån ej annat föranledes av

bestämmelserna i denna lag.

4 §•

Mål om inlösen skall upptagas av expropriationsdomstolen i den ort där

gruvföretaget har sitt driftställe. Finnas driftställen inom olika expropriationsdomstolars

områden, förordne Konungen att frågan om inlösen skall i

sin helhet upptagas av den bland dessa domstolar som Konungen bestämmer.

5 §.

Avstås förutom lös egendom jämväl fast egendom, skall löseskilling bestämmas

särskilt för den lösa egendomen. Föreligger sådant fall som i 6 §

sägs, skall särskild löseskilling bestämmas för där avsedd egendom.

6 §•

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i lös egendom, som avstås

enligt denna lag, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning,

framför ägaren rätt att utfå sin fordran ur löseskillingen för denna egendom.

Samma skall ock gälla i fråga om den som har rätt att kvarhålla egendomen

till säkerhet för förfallen fordran.

Löseskilling för lös egendom, som är utmätt, skall, om borgenären det

yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser löseskillingen egendom, som

satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall löseskillingen, där part

det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara

på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

Vad i denna paragraf är stadgat gäller icke tomträtt eller vattenfallsrätt.

7 §•

Har någon på grund av förlagsinteckning förmånsrätt i egendom som

skall lösas, åligger det domstolen att så snart ske kan underrätta inteckningshavaren,

att talan om inlösen väckts.

Angående skyldighet för domstolen att tillsända bergmästaren underrättelse

om beslut, varom anteckning jämlikt 78 § gruvlagen bör ske i gruvregistret,

stadgas i nämnda lagrum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Domstolen skall ock underrätta bergmästaren, när dom i mål om inlösen

vunnit laga kraft. Visar egendomens innehavare, att inlösningsrätten förverkats,

skall likaledes anmälan därom göras till bergmästaren.

Då inlösningen blivit fullbordad, åligger det länsstyrelsen att därom

ofördröj ligen göra anmälan till bergmästaren.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling;

dock att ansökan om stämning i mål

som avses i lagen ej må göras före

den 1 januari 1950.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling; dock

att ansökan om stämning i mål som

avses i lagen ej må göras före den

1 april 1950.

Stockholm den 8 december 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Hallagård,

Sten, Hermansson, Nils Elowsson och Sunne;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Jacobsson i Igelsbo, Holm,

Hagård, Stjärne, Lundberg, Andersson i Alfredshem och Carlsson i Bakeröd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:400 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. a1 i texten