Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av möjligheterna att använda å ofri grund belägna magasin och dylika byggnader såsom kreditobjekt m. m. Andia lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 113 i första kammaren av herr Persson, Ivar, m. fl. och nr 132 i andra kammaren av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.

1949-02-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning av möjligheterna att använda å ofri grund belägna magasin och dylika byggnader såsom kreditobjekt m. m. Andia lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 113 i första kammaren av herr Persson, Ivar, m. fl. och nr 132 i andra kammaren av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

av möjligheterna att använda å ofri grund

belägna magasin och dylika byggnader såsom kreditobjekt

m. m.

Andia lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 113 i första kammaren av herr Persson,

Ivar, m. fl. och nr 132 i andra kammaren av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående lagstiftning

dels för möjliggörande av att använda å ofri grund belägna magasin och

dylika byggnader såsom kreditobjekt, dels om möjlighet att vinna förlängning

av upplåtelseavtal om mark där nyss angivna byggnader äro uppförda

och eventuellt att finna lämpliga former för en avveckling utan värdeförstörelse

av den gemenskap som föreligger när marken och byggnaderna i

dylika fall tillhöra olika ägare».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionerna.

I lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra

stadgas, att fast egendom är jord å landet och i stad. Till jorden höra bland

annat därå uppförda hus och andra byggnader. Har någon efter särskilt stadgande

eller på annan emot envar gällande grund äganderätt till byggnad å

annans mark blir emellertid byggnaden att anse såsom lös egendom. Byggnad

å tomt som besväras av inskriven tomträtt må ej, ändå att byggnaden

tillhör ägaren av den fasta egendomen, hänföras till denna.

Enligt lagen den 12 maj 1917 om expropriation må fastighet, som tillhör

annan än kronan, tagas i anspråk genom expropriation om Konungen prövar

det nödigt för vissa i lagen närmare angivna ändamål av i huvudsak allmän

eller allmännyttig natur.

Nyttjanderättshavare har i vissa fall möjlighet att inlösa till honom upplåtet

markområde enligt lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen).

Enligt denna lag kan den, som med nyttjanderätt för brukande eller

bostadsändamål innehar annan tillhörig mark samt därå äger boningshus

som lämnar nöjaktig bostad åt honom och hans familj, bliva berättigad att

under vissa förutsättningar tvångsvis tillösa sig marken. Ensittailagen äger

1 —36B 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 saml. 2 avd. Nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

dock ej tillämpning beträffande mark, som i sin helhet tillhör kronan, stad,

köping eller municipalsamhälle, eller å mark som innehaves med tomträtt.

Beträffande nyttjanderätt till fast egendom gäller enligt lagen därom den

14 juni 1907 att avtal varigenom upplåtits nyttjanderätt till fastighet å landet

ej är bindande utöver 50 år, dock att nyttjanderätt må upplåtas åt någon

för livstid. För nyttjanderätt till jord i stad är maximitiden 25 år. Med stadsjord

likställes fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande

ordningen för bebyggande skall iakttagas. Dessa maximitider äga icke

tillämpning å upplåtelse, som sker från kronan. Särskilda bestämmelser om

nyttjanderättstidens längd gälla vid upplåtelse av tomträtt.

I 2 kap. nyttjanderättslagen, som handlar om arrende, finnas i 49 69 §§

för vissa slag av arrenden, s. k. sociala arrenden, särbestämmelser av för

arrendatorerna förmånlig art. Dessa särbestämmelser äro tillämpliga å upplåtelse

på arrende av brukningsdel, som omfattar högst femtio hektar odlad

jord, bland annat om brukningsdelen tillhör bolag, förening eller stiftelse.

För små brukningsdelar finns dock visst undantag. Upplåtelse av socialt

arrende för viss tid skall ske för minst fem år. Är kortare arrendetid avtalad,

gäller upplåtelsen likväl för fem år. Vid utgången av arrende, som

gäller för viss tid, äger arrendatorn rätt till nytt arrende för en tid av fem

år; sådan rätt tillkommer arrendatorn vid utgången av vart femte år (optionsrätt).

Bätten till nytt arrende (optionsrätten) förfaller dock, om arrendatorn

påtagligen eftersatt sina förpliktelser enligt arrendeavtalet eller jordägaren

avser, att han själv, hans make eller avkomling eller hans adoptivbarn eller

dess avkomling skall bruka fastigheten, eller det på grund av särskilda

förhållanden måste anses för jordägaren medföra påtagligt men, att arrendatom

kvarsitter å fastigheten. Särskilda bestämmelser gälla därest med avseende

å nytt arrende endera parten vill påkalla ändring i arrendevillkoren,

därvid skiljedomsförfarande kan komma till användning.

Tomträttsinstitutet infördes i svensk rätt genom 1907 års lagstiftning om

nyttjanderätt till fast egendom. Bestämmelser om tomträtt finnas i 4 kap.

nyttjanderättslagen, och därjämte ha supplerande bestämmelser meddelats i

lagen den 14 juni 1907 om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt

av fång till sådan rätt, ävensom i en lag samma dag om inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt.

Tomträtt är en speciell art av nyttjanderätt. Den innebär förfogande under

viss tid, ej understigande 26 och ej överstigande 100 år, över en tomt inom

område, som är planlagt för bebyggande. Tomträtt kan upplåtas förutom

av stad eller annan kommun och municipalsamhälle av kronan. Därjämte

kan, efter särskild tillåtelse av Kungl. Maj:t, tomträttsupplåtelse ske av

mark hörande till fideikommiss eller annan stiftelse. Jord i enskild persons

ägo kan däremot icke upplåtas under tomträtt.

Till säkerhet för beståndet av tomträtt kan inskrivning av rätten sökas

hos inskrivningsdomaren i orten. Inskrivning av tomträtten har samma ver
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

3

kan som enligt lag i allmänhet gäller angående verkan av inteckning för

nyttjanderätt. Därjämte har den vissa andra rättspåföljder. Efter inskrivningen

skall sålunda byggnad, stängsel och annan för stadigvarande bruk

avsedd anläggning, som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten.

Tomträtt, varför inskrivning är meddelad, kan vidare intecknas för

fordran, vilket innebär att fordringsägaren erhåller panträtt i tomträtten

jämte nyss anmärkta tillbehör. De närmare bestämmelserna om inteckning

i tomträtt ha i tillämpliga delar utformats i överensstämmelse med reglerna

om inteckning i fast egendom. Inteckning till säkerhet för beståndet av

andra rättigheter kan däremot icke ske.

Då den i upplåtelsen bestämda tiden för tomträttens bestånd gått till

ända, återgår tomten till ägaren. Några bestämmelser ha icke meddelats i

lagen om skyldighet för tomtägaren att inlösa byggnader eller annat som

tomträttshavaren uppfört å tomten, utan det har överlämnats åt kontrahenterna

att själva i avtalen reglera detta. Lagen har över huvud taget inga

andra normerande bestämmelser om tomträttsavtalets innehåll än beträffande

föremålet för upplåtelsen och tiden därför. Är enligt avtalet tomtägaren

skyldig att gälda lösen för byggnader och dylikt och är inteckning meddelad

i tomträtten, må emellertid sådan lösen ej utgivas till tomträttshavaren, utan

lösenbeloppet skall nedsättas hos överexekutor. Denne har sedan att fördela

beloppet mellan inteckningshavarna och tomträttshavaren.

Tomträttsinstitutets syfte var enligt motiven till lagen att befordra städernas

bebyggande, underlätta ett ändamålsenligt ordnande av städernas bostads-

och hyresförhållanden och åt det allmänna bevara den naturliga stegringen

av tomtvärdet. Lagstiftaren har närmast tänkt sig tomträtten som

en provisorisk upplåtelseform för egnahemsbebyggelse, företrädesvis i samhällenas

ytterområden. Tomträtt har emellertid kommit att användas även

för upplåtande av mark för hyreshus i inre stadsområden och för industribebyggelse.

Genom de i motionerna berörda instituten förlagsinteckning och inteckning

i jordbruksinventarier kan en säkerhetsrätt stiftas i viss lös egendom.

Inteckningen medför vid konkurs en förmånsrätt i förlagsegendomen eller

inventarierna.

Enligt förordningen den 19 april 1883 angående förlagsinteckning kan

denna form av inteckning begagnas av den som driver industriell rörelse av

viss storlek. Inteckningen omfattar för rörelsen avsedda lösa inventarier och

råvaror samt i rörelsen frambragta alster. Av förlagsinteckning kan, under

vissa närmare angivna villkor, jämväl den använda sig som driver hotell-,

pensionat- eller restaurangrörelse ävensom den som driver apoteksrörelse.

Enligt lagen den 3 juni 1932 om inteckning i jordbruksinventarier kan

den som driver jordbruk utfästa, att hans för visst jordbruk avsedda lösa inventarier

skola, utgöra säkerhet för fordran.

Vid 1945 års riksdag behandlades två frågor av intresse i nu förevarande

sammanhang.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

I två likalydande motioner, nr 269 i första kammaren av herr Ström och

nr 312 i andra kammaren av herr Sköldin m. fl., hemställdes om utredning

rörande möjligheterna att genom lagändring förbättra tomträttsförfarandet som

upplåtelseform beträffande kommunernas och statens markområden. Första

lagutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 46 över motionerna — efter att ha hänvisat

till att upplåtelser av tomträtt skett även för andra ändamål än som

ursprungligen synas ha avsetts — bland annat följande:

När ett rättsinstitut på detta sätt kommit att användas för andra ändamål

än vad lagstiftaren vid dess tillskapande avsett, är det icke överraskande att

luckor och bristfälligheter kommit att visa sig vid institutets tillämpning på

det utvidgade området. Bestämmelserna om tomträtt äro med hänsyn härtill

uppenbarligen i behov av en revision och anpassning till de ändrade förhållandena.

Motionärernas förslag att frågan göres till föremål för en utredning

har också vunnit stöd i samtliga yttranden, som avgivits över motionerna, och

även utskottet vill uttala sin anslutning till detta förslag.

I betraktande av att åtskilliga av de förutsättningar, på vilka tomträttsinstitutet

byggts upp, genom utvecklingen kommit att förskjutas torde det

vara nödvändigt att den ifrågasatta utredningen göres förutsättningslös och

allsidig, och utskottet anser sig därför också sakna anledning att ingå på ett

bedömande av de särskilda bristfälligheter i den nuvarande lagstiftningen,

vilka påvisats i motionerna och i yttrandena.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en förutsättningslös och allsidig

utredning av tomträttslagstiftningen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Riksdagens skrivelse i anledning av beslutet har överlämnats till lagberedningen

för att tagas i beaktande vid dess arbete för en revision av jordabalken.

Vid samma års riksdag väcktes två likalydande motioner, nr 76 i första

kammaren av herr Elofsson, Gustaf, in. fl. och nr 106 i andra kammaren av

herr Norup m. fl., angående lagstiftning om rätt i vissa fall för innehavare av

en jordbrukets å ofri mark belägen förädlingsindustri att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, anförde i sitt över motionerna

avgivna utlåtande nr 73 bland annat följande:

Såsom motionärerna framhållit torde det inom flera av jordbrukets förädlingsindustrier

i icke obetydlig utsträckning förekomma, att anläggning

som hör till industriföretaget uppförts å mark, tillhörig annan än anläggningens

ägare. Det är anledning förmoda, att anläggningen i dylika fall uppförts

för ganska lång tid sedan; numera torde företagaren sällan underlåta att

iakttaga den försiktigheten att förskaffa sig äganderätt till marken, innan

anläggningen kommer till stånd.

Starka skäl kunna sålunda enligt utskottets mening åberopas för en inlösningsrätt

av den art motionärerna föreslagit. Därest rätt till inlösen av mark,

varå industrianläggning uppförts, anses böra införas, torde emellertid dylik

rätt böra tillkomma icke blott de företag som avses i motionerna, nämligen

jordbrukets förädlingsindustrier, utan även industriföretag i övrigt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner utskottet giltiga skäl föreligga för

att en utredning rörande det nu behandlade spörsmålet kommer till stånd.

Vid utformning av en eventuell lagstiftning i förevarande ämne måste

givetvis noga beaktas, att markägarens berättigade intressen icke åsidosättas

samt att det ingrepp i äganderätten som lagstiftningen måste innebära icke

göres mera vidsträckt än som kan anses oundgängligen påkallat. Att markägaren

bör erhålla full ersättning för den mark som avstås är uppenbart.

Det bör övervägas, huruvida lagstiftningens syfte kan tillgodoses genom att

inlösningsrätten begränsas till sådana anläggningar som finnas uppförda vid

en viss tidpunkt. Utan särskilda skäl torde lagstiftningen sålunda icke böra

gälla jordupplåtelser som ske i framtiden. Tydligen måste för rätt till inlösen

uppställas det villkoret, att anläggningen representerar ett icke obetydligt

värde i förhållande till marken. Det torde även böra krävas, att anläggningen

funnits uppförd under en icke alltför kort tid. Övervägas bör, om för

rätt till inlösen böra uppställas villkor, som ha avseende å anläggningens betydelse

ur allmän eller enskild synpunkt eller å anläggningens beskaffenhet

i övrigt. Att den ifrågasatta inlösningsrätten bör omgärdas med restriktioner

även i andra hänseenden än nu angivits är icke uteslutet.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

föranstalta om utredning, huruvida och under vilka förutsättningar rätt bör

tillerkännas innehavare av industrianläggning å ofri grund att inlösa den mark

varå anläggningen är belägen samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. I en vid utlåtandet fogad reservation av herr

Holmbäck m. fl. yrkades, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan och ärendet är föremål

för beredning inom justitiedepartementet.

Utskottet. I nu förevarande motioner framhålles, att liera av jordbrukets

sammanslutningar låtit uppföra dyrbara byggnader å mark vid järnvägsstationer,

hamnar och liknande platser, oaktat marken, vartill äganderätt av olika

anledningar icke kunnat förvärvas, endast upplåtits genom kortfristiga nyttjanderättsavtal.

Tämligen vanligt torde vara att jämväl industri- och handelsföretag

låtit uppföra lagerlokaler och liknande byggnader å dylik ofri grund.

Skäl kunna uppenbarligen åberopas för önskvärdheten av att, särskilt i de fall

då byggnaderna äro av permanent natur och betingat avsevärda kostnader i

uppförande, kunna använda dem som kreditobjekt.

Då motionärerna icke synas ifrågasätta, att genom lagändring vidga möjligheterna

för byggnadens ägare att förvärva äganderätten till den mark varå

byggnaden är uppförd, finner utskottet ej skäl ingå på berörda spörsmål. Såsom

redogörelsen ovan visar är för övrigt frågan om införande av inlösningsrätt

i vissa fall, likartade med de i motionerna åsyftade, föremål för beredning

inom justitiedepartementet.

En förutsättning för byggnadernas utnyttjande i kreditsyfte i de fall, då

äganderätt till mark, varå en byggnad är uppförd, ej kan förvärvas, torde vara

att garanti finnes för att byggnaden får kvarbliva å marken och nyttjas en

viss bestämd tid av avsevärd längd eller i annat fall att skyldighet föreligger

för markägaren att vid nyttjanderättstidens utgång inlösa, byggnaden. Först

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

härigenom synes ett verkligt underlag för en kredit uppkomma. Då sålunda

byggnad å mark, till vilken byggnadens ägare har en endast kortvarig nyttjanderätt,

torde sakna större värde ur kreditsynpunkt, finnes icke anledning

att till övervägande upptaga frågan om de former som skulle kunna tänkas för

utnyttjande av dylik byggnad i kreditsyfte.

Yad angår redan nu befintliga byggnader, som äro uppförda å mark till

vilken byggnadens ägare ej har nyttjanderätt av den art att något nämnvärt

kreditvärde finnes, erfordras för att det med motionerna avsedda syftet skall

uppnås, att byggnadsägaren-nyttjanderättshavaren tillägges rätt att få nyttjanderättskontraktet

förlängt eller att tvinga markägaren att inlösa byggnaderna.

Införande av bestämmelser om dylik rätt skulle emellertid innebära att

man genom lagstiftning rubbade ett redan bestående rättsförhållande och

skulle sålunda vara ett avsteg från de inom civilrätten eljest gällande principerna.

Skäl av social art för ett dylikt avsteg — som skett vid införandet

1943 av bestämmelserna om optionsrätt vid s. k. sociala arrenden — kunna

uppenbarligen icke åberopas i förevarande fall. Fastmera torde den mark,

varom här är fråga, i regel tillhöra kronan eller kommun, som i framtiden

kan behöva taga marken i anspråk vid utvidgning av t. ex. hamn eller järnväg.

I dessa fall tala ett allmänt intresse mot att till förmån för en nyttjanderättshavare

men mot markägarens bestridande medgiva inskränkning i dennes

dispositionsrätt till marken. Av nu anförda skäl torde det näppeligen kunna

ifrågakomma att beträffande redan nu bestående nyttjanderättsupplåtelser

genom lagstiftning giva nyttjanderätten en sådan vidgad innebörd, att en

byggnad, uppförd å den med nyttjanderättsavtalet avsedda marken, bleve

tjänlig som kreditunderlag.

Beträffande framdeles skeende nyttjanderättsupplåtelser av den art som

åsyftas i motionerna — och de därmed likställda fallen, då fråga är om förlängning

vid nyttjanderättstidens utgång av redan nu förefintliga nyttjanderättsupplåtelser

— torde, åtminstone då fråga är om det allmänna tillhörig

mark, som senare kan tänkas komma att behöva användas för något allmänt

ändamål, av skäl som ovan antytts ej heller kunna ifrågakomma att genom

lagstiftning tillägga nyttjanderättshavaren en rätt att mot markägarens bestridande

ernå förlängning av nyttjanderättsavtalet. Ej heller torde det kunna

ifrågasättas att i dylikt fall i lag upptaga en tvingande bestämmelse om

skyldighet för markägaren att inlösa byggnaden.

I de fall åter, där markägaren själv medgiver att med nyttjanderättsupplåtelsen

förenas villkor, som medföra att nyttjanderätten jämte byggnad å

den med nyttjanderättsavtalet avsedda marken är ägnad att utgöra kreditunderlag,

anser utskottet starka skäl tala för att möjlighet bör finnas för nyttjanderättshavaren

att utnyttja detta kreditobjekt. I gällande lagstiftning

finnes redan ett institut, som bereder dylik möjlighet, nämligen tomträttsinstitutet.

Emellertid kan detta institut nu ej vinna tillämpning i alla de

fall, då skäl kunna finnas för nyttjanderättshavaren att begagna nyttjanderätten

för kreditändamål. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.

kan denna upplåtelseform nämligen komma till användning endast under förutsättning

bland annat att upplåtelsen avser tomt inom område, som är planlagt

för bebyggande, och att tomten äges av kronan, stad, kommun eller municipalsamhälle

eller tillhör fideikommiss eller annan stiftelse. Om tomträttsinstitutet

finge något vidgat tillämpningsområde, torde möjlighet kunna givas

att i önskvärd utsträckning anlita sådana byggnader, varom nu är fråga, såsom

kreditobjekt. Att införa något nytt institut synes ej behövligt. Enligt utskottets

mening finnes därför skäl att utreda i vilken utsträckning tomträtt bör kunna

komma till användning även i andra fall än enligt gällande lag. Lämpligt

synes tillika vara att i samband därmed till övervägande upptages frågan om

reglering i lag av de spörsmål, som uppkomma i samband med tomträttens upphörande

vid tomträttstidens utgång.

Som ovan anförts har en av 1945 års riksdag framställd begäran om en

förutsättningslös och allsidig utredning av tomträttslagstiftningen överlämnats

till lagberedningen för att tagas i beaktande vid dess arbete för en revision

av jordabalken. Utskottet finner därför lämpligt att jämväl ifrågavarande

motioner överlämnas till lagberedningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville överlämna

motionerna till lagberedningen för att tagas under övervägande

vid fullgörandet av dess uppdrag att revidera jordabalken.

Stockholm den 23 februari 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand*, H:allagård,

Nils Elowsson, Uhlén, Nerman och Nils A. Larsson;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Jacobsson i Igelsbo, Holm,

Stjärne, Andersson i Alfredshem, Levin*, Carlsson i Bakeröd och fru Ewerlöf.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:50 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning av möjligheterna att använda å ofri grund belägna magasin och dylika byggnader såsom k a1 i texten