Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 17 februari 19i9 avslutad överenskommelse om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar m. m.
1949-03-17 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1949:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 17 februari 19i9 avslutad överenskommelse om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
godkännande av en mellan Sverige och Finland den
17 februari 19i9 avslutad överenskommelse om flottningen
i Torne och Muonio gränsälvar m. m.
Genom en den 18 februari 1949 dagtecknad proposition, nr 61, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll samt med överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 17
februari 1949 avslutad överenskommelse om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar jämte en såsom bilaga därtill fogad stadga angående flottningen
i Torne och Muonio gränsälvars flottled, dels äskat riksdagens godkännande
av nämnda överenskommelse och stadga och dels föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till lag om flottningen i Torne och
Muonio gränsälvar.
Av överenskommelsen, vilken liksom den därtill såsom bilaga fogade stadgan
är avfattad på svenska och finska språken, är den svenska texten av
följande lydelse:
Överenskommelse
mellan konungariket Sverige och republiken Finland om flottningen i
Torue och Muonio gränsälvar.
Hans Maj :t Konungen av Sverige och Republiken Finlands President, vilka
gemensamt funnit nödigt att med en ny överenskommelse ersätta den
mellan Sverige och Ryssland den 3 juli/20 juni 1917 avslutade och genom
notväxling mellan Sverige och Finland den 10 maj 1920 för förhållandet
mellan dessa länder till giltigheten bekräftade deklarationen angående ordnandet
av timmerflottningen i Torneå och Muonio älvar med dithörande
stadga angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio,
hava till sina fullmäktige utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige: Statsrådet och tillförordnade chefen
för utrikesdepartementet Nils Quensel;
Republiken Finlands President: Republikens utomordentliga sändebud
och befullmäktigade minister i Stockholm Georg Achates Gripenberg;
vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande bestämmelser
:
1 Bihang till riksdagens protokoll I9i9. 9 samt. 2 avd. Nr 8.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
Art. I.
I Torne och Muonio gränsälvar samt i det utanför Torne älvs mynning
belägna, till flottled nu eller framdeles intagna havsområdet skall flottning
vara tillåten för båda de fördragsslutande staterna samt för fysiska och
juridiska personer i dessa stater i enlighet med bestämmelserna i den härvid
såsom bilaga fogade stadgan.
Art. II.
Flottgods skall såväl vid dess avlämnande till flottning som under flottningen
och vid utlämnande efter flottningen vara fritt från all behandling
av tullmyndighet samt från in- och utförselavgift, allt under förutsättning
att flottgodset utlämnas till den stat, från vilken det blivit tillfört flottleden.
Redskap och materiel, avsedda för flottningsverksamheten eller för flottgodsets
omhändertagande efter flottningen, ävensom livsförnödenheter för
flottningsmanskapet må föras från den ena staten till den andra utan tull
eller annan in- eller utförselavgift och utan hinder av andra import- och
exportförbud än sådana, som stadgats med hänsyn till allmän hälsovård
eller säkerhet eller till förekommande av djur- eller växtsjukdom. Vid överförande
som nu sagts skola tillämpas de föreskrifter om anmälan och kontroll,
som meddelas av de båda staternas tullmyndigheter.
Art. III.
Flottningsförening, som avses i vidfogade stadga, är fri från skyldighet
att erlägga skatt till någondera staten och därtill hörande kommun och församling
för inkomst av flottningsrörelsen och för förmögenhet av beskaffenhet
att utgöra tillgångar i rörelsen, däri inbegripet sådana byggnader, anläggningar
samt mark- och vattenområden, som äro avsedda för driftens
omedelbara behov.
Art. IV.
Det åligger myndigheterna i vardera staten att tillåta dem, som ansvara
för, leda eller deltaga i flottningsarbetet, att i och för flottningen överskrida
gränsen, varhelst detta för flottningsarbetet är lämpligt, ävensom att lämna
dem största möjliga lättnad med avseende å pass och andra legitimationshandlingar
samt beträffande tid, varunder gränsen må överskridas och vistelse
ske inom staten.
Art. V.
För bevarande av fiskbeståndet i vattenområdet skall för varje kubikmeter
flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingsnormer, utgå en avgift
av högst fem öre i svenskt mynt eller däremot svarande belopp i finskt mynt
beroende på utgifterna för fiskodling eller annan skyddsåtgärd. Virke som
belägges med avgift enligt denna bestämmelse må icke inom någondera staten
påföras annan avgift till bevarande av fiske.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
3
Avgift som i första stycket sägs skall uppbäras av flottningsföreningen
och medlen skola på rekvisition tillhandahållas den nämnd, som omförmäles
i artikel XI i konventionen den 10 maj 1927 angående ordnandet av det samfällda
laxfisket i Torne och Muonio älvar, sådan denna artikel lyder enligt
deklaration den 16 februari 1933.
Art. VI.
Tvist mellan de fördragsslutande staterna angående tolkningen och tilllämpningen
av denna överenskommelse och därtill hörande stadga avgöres,
ifall den icke kunnat lösas genom underhandlingar, i enlighet med den mellan
Sverige och Finland den 27 juni 1924 avslutade överenskommelsen angående
upprättandet av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd.
Art. VII.
Denna överenskommelse jämte bilaga, vilka äro avfattade i dubbla originalexemplar
på svenska och finska språken, skola ratificeras och ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas i Helsingfors.
Överenskommelsen träder i kraft dagen för utväxlandet av ratifikationshandlingarna
och förbliver gällande, intill dess tre år förflutit från den dag,
då någondera staten uppsagt densamma.
Till bekräftelse härav hava de båda staternas fullmäktige undertecknat
denna överenskommelse och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm, den 17 februari 1949.
N. QUENSEL. G. A. GRIPENBERG.
(L.S.) , (L.S.)
Den svenska texten av den till överenskommelsen såsom bilaga fogade
stadgan lyder:
Bilaga.
Stadga
angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.
1 KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled regleras av gällande
överenskommelse mellan Sverige och Finland om flottningen i nämnda älvar,
av denna stadga och av de bestämmelser (regleringsbestämmelser), som i
fråga om flottledens utbyggande, underhåll eller begagnande utfärdats eller
komma att utfärdas av länsstyrelserna i Norrbottens och Lapplands län.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
2 §•
De som låta flottgods löst framflyta i gränsälvarnas flottled skola, där
ej annat följer av vad nedan i denna paragraf stadgas, utgöra en flottningsförening.
Föreningens angelägenheter förvaltas av en flottningsstyrelse, och
de flottandes rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter
utövas å flottningsstämma. Flottning som ombesörjes av föreningen kallas
allmän flottning.
Om framförande av flottgods i allmän flottning utan att detta sammanblandas
med annan tillhörigt flottgods (separatflottning) och om villkoren
för sådan flottning bestämmer flottningsstyrelsen.
Ägare eller innehavare av jordbruksfastighet är icke för det virke, som
han för eget husbehov framflottar, pliktig att tillhöra flottningsföreningen
eller att erlägga avgifter för flottledens begagnande. Dylik flottning (husbehovsflottning)
må dock ej äga rum på sådant sätt eller vid sådan tid, att
därigenom uppstår hinder för den allmänna flottningen eller fara för husbehovsvirkets
sammanblandning med det i den allmänna flottningen ingående
flottgodset, och är förty sådan flottande pliktig att i avseende å såväl
anmälan om tillämnad flottning som iakttagande av nödvändiga försiktighetsmått
ställa sig till efterrättelse vad länsstyrelserna gemensamt föreskriva
härom. Den som flottar husbehovsvirke är ock skyldig att ersätta
flottningsföreningen de direkta utgifter, som genom hans flottning förorsakas
föreningen.
Flottningsstyrelsen äger för visst tillfälle medgiva, att flottande, som vill
flotta virke i mindre mängd och kortare sträcka, icke behöver tillhöra föreningen,
samt i anslutning härtill bestämma villkoren för sådan flottning.
3 §.
Den som önskar i gränsälvarnas flottled framföra flottgods i fasta flottar
har att göra anmälan därom till flottningsföreningen, och är han till åtgärden
berättigad, om den finnes kunna äga rum utan hinder för den allmänna
flottningen. Flottningsföreningen äger, där det icke är fråga om husbehovsflottning,
rätt att av dylik flottande uttaga amorterings- och underhållsavgifter
för de flottledsanordningar som begagnas av honom. Han är ock skyldig
att ersätta flottningsföreningens direkta utgifter för hans flottning.
4 §•
Virke som beräknas kunna utflottas under första flottningsåret efter dess
avverkning må flottas obarkat. Därest flottningen beräknas icke kunna medhinnas
under nämnda tid, skall virket, innan det tillföres flottleden, noga
avbarkas. Dock må virke av syrfällt lövträd flottas obarkat även under
nästföljande flottningsår.
Ej må avbarkning verkställas på isen eller på stranden så nära vattendraget,
att barken kan nedsköljas däri.
Länsstyrelserna gemensamt må, när skäl därtill äro, för hela flottleden
eller viss del därav giva andra föreskrifter om virkets barkning än i första
stycket sägs eller medgiva undantag från däri meddelade bestämmelser.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
5
5 §•
Utan särskild tillåtelse av markens ägare eller innehavare äga de, som ombesörja
flottningsarbetet, tillträde till stränder och andra ställen, om sådant
är av nöden för flottningens handhavande, flottgodsets utvältande eller hopsamlande
eller skadas avvärjande eller uppskattande. Annans åker, tomt,
trädgård, badställe eller upplagsplats må dock ej beträdas, om tillträde annorledes
kan beredas utan väsentligt hinder eller uppehåll.
Rätt som i första stycket sägs tillkommer även synemän, som omförmälas
i 6 §, samt skiljemän under skiljemannaförfarande, som avses i 24 §.
Under pågående flottning är tillåtet att i vattnet hålla tillfälliga led- och
stoppbommar samt övriga nödiga inrättningar, där samfärdseln ej avsevärt
hindras därav, så ock att på eller invid stränderna anbringa nödiga bomfästen,
stöd eller dylikt och att därtill använda naturföremål, vilka icke
kunna därigenom nämnvärt skadas.
2 KAP.
Om flottledens utbyggnad m. m.
6 §.
Förslag till regleringsbestämmelser uppgöres efter verkställd syn på platsen
av två sakkunniga och två gode män, av vilka vardera länsstyrelsen utser
en sakkunnig och en god man. I samband med synen skall minst ett
sammanträde hållas i varje kommun, inom vilken flottleden i berörd del
framgår.
Tid och plats för syn och sammanträde skola minst fjorton dagar förut
av synemännen kungöras i kommun, som i första stycket sägs, ävensom i
minst en ortstidning i vartdera landet, varjämte för synemännen kända
ägare och nyttjanderättshavare av strand, bro, fiske, vattenverk eller obebyggt
strömfall, som företaget eller åtgärden angår, skola med posten särskilt
kallas. Underrättelse om syn och sammanträde skall dessutom inom
samma tid tillställas flottningsföreningen ävensom i Sverige domänstyrelsen,
skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen samt i Finland forststyrelsen, lantbruksstyrelsen
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Synemännens förslag ingives till länsstyrelserna. Sedan tillfälle lämnats
till påminnelser mot förslaget, meddela länsstyrelserna beslut i ärendet genom
gemensamt utslag.
Regleringsbestämmelser av mindre vikt och betydelse må, om särskilda
skäl därtill äro, av länsstyrelserna meddelas utan att syn föregått, sedan
rättsägare och myndigheter beretts tillfälle att yttra sig.
När i regleringsbestämmelser lämnas tillstånd att för floltningen utföra
arbete eller anläggning, äga länsstyrelserna föreskriva alt, sedan åtgärden
fullbordats, besiktning å arbetet eller anläggningen skall verkställas.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid syn och besiktning meddelas av
länsstyrelserna. Har arbete eller anläggning utförts på annat sätt än veder
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr S.
bort, äga länsstyrelserna jämväl förordna om rättelse och därvid, var för
sin sida om riksgränsen, förelägga lämpligt vite.
7 §.
Är för flottledens utvidgande eller förbättrande behövligt, att annan tillhörigt
mark- eller vattenområde tages i anspråk, eller är eljest åtgärd nödig,
som kan inverka på strand-, bro-, fiske- eller vattenverksägares eller
annans rätt, och har denne ej därtill samtyckt, ankommer — där fråga ej
är om avstående av äganderätt —- på länsstyrelserna gemensamt att efter
prövning i den ordning som i 6 § sägs till åtgärden giva lov samt bestämma
ersättning för skada och intrång därav. Därvid bör tillses, att ändamålet
utan oskälig kostnad vinnes med minsta olägenhet för annan.
Den som är missnöjd med länsstyrelsernas beslut i fråga om ersättning
som i första stycket sägs äger inom sextio dagar från beslutets dag väcka
talan om ersättningen vid allmän underrätt i den ort där skadan eller intrånget
sker.
Ersättning för skada och intrång som i första stycket sägs skall dock, såsom
i 22 § stadgas, i vissa fall bedömas enligt de i 22—28 §§ givna reglerna
för skada i följd av flottningen (flottningsskada).
8 §.
Erfordras för flottledens utvidgande eller förbättrande att äganderätten
till fastighet eller del därav avstås till flottleden, skall i saknad av godvillig
överenskommelse frågan därom avgöras, beträffande område i Sverige på
sätt i lagen om expropriation finnes stadgat, och beträffande område i Finland
på sätt som föreskrives om avstående av fastighet för flottleds behov.
3 KAP.
Om flottningsföreningen och dess verksamhet.
9 §.
Flottningsföreningen har att för medlemmarnas gemensamma räkning och
på deras gemensamma ansvar ombesörja den allmänna flottningen, handhava
och vidmakthålla flottleden jämte dess tillhörigheter samt uppbära och
redovisa de för flottledens nyttjande stadgade avgifterna.
Ej må flottningsföreningen utöva verksamhet, som är främmande för det
ändamål föreningen sålunda har att fullfölja.
10 §.
Flottningsföreningen må ej förvärva fast egendom annorledes än för flottledens
räkning och icke i andra fall än
1. där det tarvas för utförande av anläggning eller åtgärd för flottléden
eller för flottningens ändamålsenliga ordnande,
Andra lagutskottets utlåtande nr S. 7
2. där förvärvande av visst område finnes önskvärt för nedbringande av
skadeersättning, eller
3. där egendom finnes lämplig för anordnande av nödiga kontors- eller
verkstadslokaler eller bostäder åt flottningschef, kontors-, flottnings- och
annan personal.
Prövning huruvida efter ty nu sagts förvärv av fast egendom må anses
tillåtet ankommer på länsstyrelserna gemensamt.
Fast egendom som förvärvats enligt denna paragraf är flottledens tillhörighet.
11 §.
Flottleden tillhörig egendom må ej för gäld intecknas eller pantsättas,
dock att länsstyrelserna gemensamt äga, där sådant prövas ändamålsenligt,
för visst fall medgiva fiottningsföreningen att med inteckning för gäld belasta
egendom, som i 10 § första stycket 3. omförmäles. Fast egendom ma ej
avyttras utan länsstyrelsernas gemensamma tillstånd. För flottningen behövliga
byggnader och anläggningar må ej avhändas flottleden.
12 §.
För fiottningsföreningen skall finnas ett reglemente, vari skola meddelas
bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan de flottande och deras
ansvarighet för föreningens förpliktelser, så ock om flottningsstyrelsen och
revision över dennas förvaltning, om flottningsstämman samt om flottningschef,
virkes märkning och flottningens utförande. Ej må i reglementet intagas
bestämmelse, stridande mot överenskommelse som avses i 1 § eller mot
denna stadga.
Reglementet fastställes av länsstyrelserna gemensamt efter förslag av fiottningsföreningen.
över inkommet förslag till reglemente eller ändring däri
låte länsstyrelserna, innan fastställelse meddelas, höra domänstyrelsen och
skogsstyrelsen i Sverige samt forststyrelsen i Finland, varjämte länsstyrelserna
skola genom kungörelse i varje kommun, inom vilken flottleden framgår,
bereda skogsägare och andra av frågan intresserade tillfälle att yttra
sig. Har ändringsförslag framställts av annan än fiottningsföreningen, skall
tillfälle tillika lämnas dennas medlemmar att å flottningsstämma uttala sig
däröver.
Reglementet skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck a
svenska och finska språken och på begäran hållas skogsägare och tlottande
tillhanda.
13 §.
Det tillkommer länsstyrelserna att för bevakande av allmänna intressen
utse var sitt ombud (allmänt ombud) att vid flottningsstyrelsens sammanträden
och vid flottningsstämmor närvara och därvid deltaga i överläggningarna
men ej i besluten. Anser allmänt ombud, att beslut stat i strid
med givna föreskrifter eller allmänt intresse, har ombudet, om lättelse ej
efter föreställning sker, att anmäla förhållandet till den länsstyrelse som
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
förordnat ombudet. Till allmänt ombud skall utses någon med skogs- och
flottningsförhållandena i orten förtrogen person, som ej själv deltager i
flottningen eller är anställd i flottandes tjänst. Ombudet erhåller av föreningen
arvode, som länsstyrelsen bestämmer.
Länsstyrelserna äga även förordna var sin revisor att tillsammans med revisorer,
som föreningen utsett, granska dennas räkenskaper. Av länsstyrelse
förordnad revisor njuter av föreningen arvode, som länsstyrelsen bestämmer.
Års- och revisionsberättelser över föreningens verksamhet skola årligen
överlämnas till länsstyrelserna.
14 §.
Det åligger flottningsföreningen att årligen för varje kommun, inom vilken
flottleden framgår, utse och till länsstyrelserna anmäla minst ett ombud
(ortsombud), till vilket strandägare och andra äga hänvända sig med
anmälningar enligt 23 § samt andra framställningar rörande flottningen.
15 §.
Flottningsföreningens utgifter fördelas mellan de flottande på sätt i reglementet
angives.
Länsstyrelserna må gemensamt på ansökan av flottningsföreningen eller
medlem däri förordna, att kostnader för flottledens utvidgande eller förbättrande
eller för förvärv av fast egendom eller andra kostnader av beskaffenhet
att vara till väsentlig fördel jämväl för kommande års flottande skola
gäldas genom amortering under flera, högst 20, år medelst vissa avgifter å
flottgodset, så avvägda att beloppet jämte ränta å vad som innestår oguldet
skäligen kan antagas bliva därmed till fullo guldet under den sålunda bestämda
tiden.
Flottningsföreningen äger utan inhämtande av länsstyrelsernas besked
besluta amortering under högst tre år av kostnader som ovan sagts.
16 §.
Har flottningsföreningen något år att vidkännas kostnad, som efter ty i
15 § stadgas må fördelas på flera år att gäldas enligt amorteringsplan, må
föreningen, där ej kostnaden förskjutes av årets flottande, med förlagsgivare
träffa avtal om kostnadens förskjutande medelst förlagslån med rätt
för förlagsgivaren att uppbära de för kostnadens återgäldande stadgade
amorteringsavgif terna.
Till belopp och under villkor, som bestämts i reglementet eller av föreningen,
äger flottningsstyrelsen ock för föreningens löpande behov upptaga
tillfälligt lån. För gäldande av sådant lån svara allenast de som flotta
det år, för vars utgifters täckande skulden göres.
17 §.
Till bestridande av föreningens utgifter är envar, som deltager i den allmänna
flottningen, pliktig att på sätt och inom tid, som av flottningssty
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 8. 9
relsen bestämmes, tillskjuta nödigt förlag. Försummar flottande att erlägga
infordrat belopp, äger styrelsen att till säkerhet därför hålla hans flottgods
kvar och, efter tillsägelse till den flottande, på offentlig auktion sälja så
mycket därav, att beloppet täckes.
Förlag må ej användas eller tagas i mät för annat ändamål än täckande
av föreningens utgifter för det år, för vilket förlaget lämnats; uppstår överskott
skall det återbäras.
Finnes utgift, som flottningsföreningen fått vidkännas, böra åvila något
föregående års flottande, är styrelsen pliktig att, där ej medel därtill förut
blivit avsatta, utan dröjsmål uttaxera beloppet på sagda flottande enligt
grunderna för deras delaktighet i det årets utgifter. Finnes flottande sakna
tillgångar till gäldande av uttaxerat belopp, skall vad som brister uttagas
hos de medflottande i enlighet med grunderna för deras delaktighet.
18 §.
Med de inskränkningar och under de villkor, som kunna vara bestämda
i reglementet, må med bindande verkan jämväl för kommande års flottande
beslut fattas eller avtal träffas om flottningschefs och annan tjänstemans
ävensom arbetares anställande för flera år, om deras avlöningsförmåner
samt om pensioner, olycksfalls- och sjukdoinsunderstöd och dylikt åt
dem eller deras anhöriga.
Vill någon vinna visshet, att beslut eller avtal som nu sagts icke må
kunna klandras av skäl som i 21 § sägs, må han söka länsstyrelsernas
stadfästelse därå.
Flottningsföreningen äger ock ingå avtal, gällande för flera år, med strandägare
och andra rörande ersättning för flottningsskada, om strandarrenden,
om flottningsarbetets utförande på ackord och om annat dylikt.
19 §.
Ledamöter i flottningsstyrelsen, som genom att överträda denna stadga
eller föreningens reglemente eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda
flottleden eller flottningsföreningen förlust eller skada, svara därför
en för alla och alla för en. De svara ock på sätt nu nämnts för skada som
de genom överträdelse av denna stadga eller föreningens reglemente uppsåtligen
eller av vårdslöshet tillskynda tredje man.
20 §.
Hava föreningens revisorer i sin berättelse eller i annan till föreningen
avlämnad handling mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen
underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av
dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet, äro
de som låtit sådant komma sig till last föreningen ansvariga för all därav
uppkommen skada, en för alla och alla för en.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
21 §.
Är någon flottande missnöjd med flottningsstvrelsens förvaltning, med
verkställd fördelning av föreningens utgifter eller med något av föreningen
fattat beslut eller träffat avtal, må han därom göra anmälan till endera länsstyrelsen
inom etthundraåttio dagar från det han fick kännedom om klandrade
beslutet eller åtgärden eller, om han då ännu icke börjat deltaga
1 flottningen, från det så sedermera skedde. Har i reglementet bestämts viss
ordning för besluts kungörande för de flottande, skall beslut, som sålunda
kungjorts, anses därigenom hava kommit till deras kännedom, vilka då deltogo
i den allmänna flottningen. Länsstyrelserna äga, där åtgörande, beslut
eller avtal finnes strida mot meddelade bestämmelser eller flottledens intresse
eller lända flottande till uppenbart men, gemensamt föreskriva rättelse
eller vidtaga annan åtgärd som förhållandena påkalla.
4 KAP.
Om skada genom flottningen.
22 §.
För skada och intrång, som vid allmän flottning vållas av flottgodset eller
genom åtgärd som i 5 § sägs eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada),
skall av flottningsföreningen gäldas ersättning med fulla värdet.
Vad som stadgas om flottningsskada skall ock gälla beträffande skada och
intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden varom i 7 §
sägs, i den mån ersättning därför ej blivit i regleringsbestämmelserna eller
eljest i laga ordning på förhand uppskattad samt erlagd.
Den som idkar husbehovsflottning eller sådan särskild Lottning som i
2 § fjärde stycket sägs skall ensam ansvara för skada och intrång, som hans
flottning orsakar.
För skada genom flottning i fasta flottar svarar den som bedriver flottningen.
Idkas sådan flottning av flera och kan ej utrönas av vems flottning
viss skada orsakats, svara de, vilka icke kunna uteslutas från delaktighet,
en för alla och alla för en för sådan skada.
Finnes flottningsskada bliva så varaktig att dess värde kan på förhand
uppskattas, må, om ersättningstagaren eller flottningsföreningen det begär,
ersättning fastställas i regleringsbestämmelser.
23 §.
Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall anmälas hos föreningen
eller dess ortsombud eller ock hänskjutas till skiljemän före utgången av
det kalenderår då skadan uppkom, vid äventyr att rätt till talan eljest är
förlorad. Anspråk på ersättning för skada å fiskebyggnad eller fiskredskap
skall dock, om särskilt hinder icke visas, vid samma äventyr anmälas inom
fjorton dagar från det skadan blev för byggnadens eller redskapens ägare
känd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 8. H
Anmälan varom nu är fråga skall göras i skrift, dock må anmälan till
ortsombud ske muntligen. Skriftlig anmälan som inneslutes i rekommenderat
brev, avlämnat på posten inom tid som i första stycket sägs och ställt
till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen delgiven.
24 §.
Kan enighet ej nås om flottningsföreningens ersättningsskyldighet, skall
frågan prövas av tre skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och
de sålunda utsedda tillkalla den tredje såsom ordförande.
I fråga om skiljemännen, förfarandet, skiljedomen och ogiltighet därav
samt skiljedomskostnaderna skola, där ej annat följer av föreskrifterna i
25—28 §§ här nedan, tillämpas de bestämmelser vilka i nämnda hänseenden
gälla enligt allmän lagstiftning om skiljemannaförfarande i den stat
där skadan timat.
25 §.
Flottningsföreningen åligger att årligen för skiljemannaförfarande, som
avses i 24 §, utse ständiga skiljemän, minst en för den svenska sidan och
minst en för den finska, samt ersättare för dessa. För prövning av skada
eller intrång av särskilt slag äger dock föreningen för visst fall utse annan
skiljeman.
De för flottningsföreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och
adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas länsstyrelserna
för att på flottningsföreningens bekostnad på lämpligt sätt kungöras.
26 §.
Skiljemannaförfarande må av part påkallas genom framställning till motparten
eller skiljeman som denne utsett på förhand. I framställningen skall
uppgivas den eller de frågor, i vilka skiljedom begäres.
27 §.
Om hållande av syn och tiden därför bestämma skiljemännen med iakttagande
av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas,
synen såvitt möjligt hör företagas efter det flottningen avslutats
och i sammanhang med övriga skadors uppskattande.
Har, sedan skiljemannaåtgärd påkallats, skiljedom ej meddelats inom
nittio dagar därefter eller, ifall syn ansetts nödvändig men på grund av årstiden
icke kunnat hållas, senast den 31 juli nästföljande år, är part oförhindrad
draga tvisten under prövning av allmän underrätt i den ort där skadan
skett. Skiljedom som meddelas senare än nu sagts är utan verkan, såframt
ej parterna överenskomma att nöjas därmed.
Skiljedom skall avfattas skriftligen samt omedelbart efter dess meddelande
bevisligen tillställas parterna.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
28 §.
Part som ej nöjes med skiljedom äger draga tvisten under prövning av
domstol som i 27 § andra stycket sägs, såframt han väcker talan inom tid
som enligt ifrågavarande stats allmänna lagstiftning om skilj emannaförfarande
gäller för klander av skiljedom. Dock må skiljedomen genast gå i
verkställighet, där ej domstolen eller överexekutor annorlunda förordnar.
I skiljedomen skall tydligt angivas vad den med skiljedomen missnöjde
har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning.
5 KAP.
Särskilda föreskrifter.
29 §.
Vidmakthållas ej sådana till farleds betryggande eller i övrigt till skydd
mot skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna byggnader, vilka
flottningsföreningen har att underhålla, äga länsstyrelserna, var för sin sida
om riksgränsen, antingen vid vite tillhålla flottningsföreningen att sådant
fullgöra eller ock genast avhjälpa bristen på föreningens bekostnad.
I trängande fall och om saken ej tål uppskov må den, som kan lida omedelbart
men av försummelse varom i första stycket sägs, på flottningsföreningens
bekostnad själv vidtaga nödig åtgärd till skydd för sin egendom,
sedan åtgärdens nödvändighet blivit vid undersökning på stället vitsordad
av landsfiskalen eller länsmannen i orten.
30 §.
Om sjunket eller sjunkande virke orsakar men för strandägare eller annan,
är denne berättigad att i närvaro av två vittnen taga upp virket å
stranden. Anmälan om upptagandet skall senast inom sju dagar därefter
ske till flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud. Flottningsföreningen
har att senast inom tre månader efter anmälan taga hand om virket
samt utgiva skälig ersättning för upptagandet; sker det ej, må upptagaren
tillgodogöra sig virket.
31 §.
Har virke, bark eller dylikt sjunkit i flottleden i sådan mängd, att därigenom
vållas uppgrundning eller annan olägenhet, eller finnes inom flottleden
sjunkande virke, vilket kan orsaka skada, äga länsstyrelserna antingen
var för sin sida om riksgränsen vid vite tillhålla flottningsföreningen att
inom förelagd tid undanröja hindret eller ock själva vidtaga erforderlig åtgärd
på föreningens bekostnad.
32 §.
Har flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre än med avseende
å flottningens lämpliga bedrivande och andra förhållanden kan an
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
ses behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider men, hos flottningsstyrelsen,
flottningschefen eller ortsombud påfordra, att flottningsföreningen
skyndsamt tager hand om virket. Sker det ej, må anmälaren påkalla
åtgärd av länsstyrelsen i det län där virket finnes, och äger länsstyrelsen
utsätta tid, inom vilken flottningsföreningen har att föra bort virket, vid
äventyr att anmälaren må tillgodogöra sig detsamma.
33 §.
Skall flottgods, som tillföres flottleden från den ena staten, efter flottningen
utlämnas till mottagare i den andra, har flottningsföreningen att,
med uppgivande av myckenheten, därom meddela vederbörande tullmyndighet
i båda staterna. Flottgods som nu sagts skall vara av den flottande
särskilt för sig anmält till flottning samt åsatt särskilt märke, som flottningsstyrelsen
bestämt; dock må flottningsstyrelsen medgiva undantag härifrån
för flottgods, om vars överlåtelse avtal träffas under flottningen.
34 §.
Visar det sig att underhållet av flottleden försummas, att fastställda
amorteringsavgifter eller skadeersättningar ej gäldas eller att flottningen
ej ordentligt ombesörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsföreningens
verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsföreningen
blivit i saken hörd, skola länsstyrelserna sammankalla de flottande
till gemensamt sammanträde, och ankommer då på särskild prövning, om
och under vilka villkor flottning av löst virke vidare må tillåtas i flottleden.
6 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
35 §.
Utlägges i flottleden obarkat virke då sådant icke är tillåtet eller verkställes
avbarkning i strid mot bestämmelsen i 4 § andra stycket, vare straffet
dagsböter.
Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet överstänger gränsälven
eller vid flottning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan,
straffes den felande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med dagsböter.
36 §.
Förseelse som i 35 § omförmäles åtalas vid allmän underrätt i den ort
där den timat; men är förseelsen begången av den ena statens medborgare
i den andra staten och finnes ej förövaren i den stat där förseelsen skedde,
skall den åtalas i förövarens hemland vid rätten i den ort, som är närmast
den, varest förseelsen skett.
Böter tillfalla den stat inom vilken förseelsen blivit åtalad.
Behörighet att utdöma vite tillkommer den länsstyrelse som äger förelägga
vitet. Vite skall tillfalla den stat, vars länsstyrelse utdömt vitet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget har denna lydelse:
Förslag
till
Lag
om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.
Härigenom förordnas som följer.
Under förutsättning att överenskommelsen den 17 februari 1949 mellan
Sverige och Finland om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar ratificerats,
äger Konungen förordna att artiklarna I—V i överenskommelsen
ävensom den därtill hörande stadgan, vilka artiklar och stadga hava den
lydelse härvid fogad bilaga utvisar1, skola lända till efterrättelse här i riket
från den dag Konungen bestämmer och så länge överenskommelsen är
giltig.
Från och med den dag Konungen sålunda bestämt upphävas lagen den 10
juni 1912 (nr 322) angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå
och Muonio samt kungörelsen den 23 november 1917 (nr 761) om tillämpning
av den i sistnämnda lag intagna stadgan.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för överenskommelsen och den
därtill såsom bilaga fogade stadgan samt lagförslaget, får utskottet hänvisa
till propositionen.
Inledning.
Flottningen i gränsälvarna mot Finland är reglerad dels genom deklarationen
med Ryssland den 3 juli/20 juni 1917 angående ordnandet av timmerflottningen
i Torneå och Muonio älvar, dels ock genom lagen den 10 juni
1912 (nr 322) angående flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå och
Muonio. Efter framställning av gränsälvarnas flottningsförening om vissa
ändringar i gällande bestämmelser förordnade Kungl. Maj :t den 19 juli 1946
två sakkunniga att tillsammans med representanter för Finland verkställa
utredning och uppgöra förslag i ämnet. De sakkunniga avgåvo med skrivelse
den 2 september 1947 såsom resultat av sina förhandlingar på svenska
och finska språken avfattade förslag till dels ny överenskommelse om flottningen
i Torne och Muonio gränsälvar, dels ock ny stadga angående virkesflottningen
i Torne och Muonio gränsälvars flottled.
Utlåtanden över förslagen avgåvos, efter remiss, av vattenöverdomstolen,
arbetsdomstolens ordförande, vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol,
kammarkollegium, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,
fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens län, norrlandskommittén, svenska
arbetsgivareföreningen, skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges
1 Bilagan här utelämnad.
15
Andra lagutskottets utlåtande nr S.
skogsägareförbund, sågverksförbundet i Sverige, landsorganisationen i Sverige,
svenska sågverksindustriarbetareförbundet, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet
samt Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening.
Med anledning av vad i utlåtandena anförts förordnade Kungl. Maj :t den
16 april 1948 en särskild utredningsman att deltaga i fortsatta överläggningar
med ombud för Finland i berörda frågor samt att i samband därmed
verkställa ytterligare utredning och uppgöra erforderliga förslag. I ett den
9 oktober 1948 dagtecknat betänkande anmälde utredningsmannen, att vid
de fortsatta överläggningarna enighet uppnåtts om ändrade, vid betänkandet
fogade förslag till dels överenskommelse om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar, dels ock stadga angående flottningen i Torne och Muonio
gränsälvars flottled avsedda att ersätta gällande bestämmelser i ämnet. Motsvarande
förslag avgåvos i Finland.
Över betänkandet avgåvos efter remiss utlåtanden av vattenöverdomstolen,
arbetsdomstolens ordförande, kammarkollegium, generaltullstyrelsen,
domänstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens
län, sågverksförbundet i Sverige, svenska sågverksindustriarbetareförbundet,
svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt Torne och Muonio
gränsälvars flottningsförening.
Sedan inom justitiedepartementet förslagen till överenskommelse och
stadga underkastats vissa jämkningar samt förslag upprättats till lag om
flottningen i Torne och Muonio gränsälvar, inhämtades lagrådets utlåtande
över förslagen, vilket avgavs den 4 februari 1949. I anledning av innehållet
i lagrådets utlåtande blevo förslagen till överenskommelse och stadga föremål
för övervägande vid nya underhandlingar med delegerade för Finland,
därvid enighet uppnåddes om vidtagade av vissa ändringar i förslagen.
Den 11 februari 1949 beslöt Kungl. Maj :t godkänna de sålunda ändrade
förslagen till överenskommelse och stadga. Förslagen godkändes jämväl av
Finlands regering och överenskommelsen undertecknades den 17 februari
1949 av regeringarnas befullmäktigade ombud.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Propositionens förslag innebär att nu gällande bestämmelser angående
flottning i gränsälvarna mot Finland ersättas med nya, mera fullständiga
föreskrifter. I de hänseenden, däri den allmänna flottningslagstiftningen i
Sverige och Finland är skiljaktig, följes antingen endera statens lag eller
ock har en medelväg sökts. Bland viktigare bestämmelser i förslaget märkas
regler om flottgodsets frihet från tullbehandling, rätt att fritt föra redskap
och förnödenheter för flottningen från den ena staten till den andra, skattefrihet
för f lott ningsf ören ingen samt rätt för flottningsföreningen att under
vissa villkor förvärva fast egendom och med inteckning för gäld belasta
sådan egendom. Föreskrifter meddelas även rörande, bland annat, amortering
av anläggnings- och underhållskostnader, upptagande av lån, tillskjutande
av förlag till föreningens utgifter samt uttaxering å de flottande, rätt
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
att fatta beslut och träffa avtal med bindande verkan för kommande års
flottande, styrelseledamöters och revisorers ansvarighet för sina åtgöranden
samt klander mot förvaltningen, tider för framställande av anspråk på ersättning
för flottningsskada samt rätt att upptaga sjunkvirke och eljest kvarlämnat
flottgods. Skyldighet föreskrives att anmäla in- och utförsel av
virke i samband med flottningen.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran vare sig mot den genom
propositionen framlagda överenskommelsen jämte den till densamma såsom
bilaga fogade stadgan eller mot det genom propositionen framlagda lagförslaget
och får därför hemställa,
A. att riksdagen måtte godkänna den mellan Sverige och
Finland den 17 februari 1949 avslutade överenskommelsen
om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar jämte en såsom
bilaga därtill fogad stadga angående flottningen i Torne
och Muonio gränsälvars flottled; samt
B. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om flottningen i Torne och Muonio
gränsälvar.
Stockholm den 17 mars 1949.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund, Wistrand*,
Hallagård, Sten, Hermansson* och Nils Elowsson;
från andra kammaren: herrar Ryberg, Holm*, fru Sandström*, herrar
Hagård*, Stjärne, Lundberg, Jansson i Hällefors och Levin.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
491012
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:107 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 17 februari 1949 avslutad överenskomm s. 1 i texten