Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående reglering av förbrukningen an elektrisk kraft, dels ock i ämnet väckta motioner.

1949-03-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1949:9, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående reglering av förbrukningen an elektrisk kraft, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående reglering av förbrukningen an

elektrisk kraft, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad proposition, nr 82, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 249 av herr Domö m. fl. och

nr 250 av herr Osvald; ävensom

inom andra kammaren

nr 315 av herr Sjölin m. fl. och

nr 316 av herr Håstad m. fl.

I motionerna I: 250 och II: 315, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen

måtte avslå propositionen och i stället besluta förlänga nuvarande

lag i ämnet att gälla till och med den 30 juni 1950.

I likalydande motionerna I: 249 och II: 316 har yrkats, dels att riksdagen

måtte bifalla förevarande proposition, dock med den ändringen att giltighetstiden

för den föreslagna lagen måtte begränsas till den 30 juni 1950,

dels ock att riksdagen i samband med lagens antagande måtte göra ett uttalande

i viss i motionerna angiven riktning beträffande prövningen av

ransoneringsåtgärder.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft och gas gäller, enligt lagen den 2 april 1948 (nr 134), till

och med den 30 juni 1949.

Enligt 1 § i lagen erfordras för att lagens materiella bestämmelser skola

träda i tillämpning särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må

meddelas vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1949. 9 sand. 2 avd. Nr 9—10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas

av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är

samlad, provisoriskt förordnande må meddelas av Kungl. Maj :t ensam.

Sedan 1941 års riksdag enligt skrivelse nr 503 lämnat samtycke, som

nyss sagts, har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 12 december 1941 (nr

.926) förordnat, att ifrågavarande bestämmelser tillsvidare skola äga tilllämpning.

I skrivelse den 28 december 1948 till Kungl. Maj :t hemställde bränslekommissionen

på anförda skäl, att giltighetstiden av lagen den 12 december

1941 måtte utsträckas till och med den 30 juni 1954, att motiveringen för

lagen måtte ändras så, att lagen skulle kunna tillämpas även vid försörjningssvårigheter,

som icke voro föranledda av krig eller krigsfara, samt

att, därest Kungl. Maj:t så funne lämpligt, lagens förlängning måtte bestämmas

att omfatta endast regleringen av elektrisk kraft.

Över bränslekommissionens framställning avgav vattenfallsstyrelsen

yttrande.

Vid remiss den 28 januari 1949 av lagförslaget till lagrådet anförde föredragande

statsrådet, statsrådet Ericsson, bland annat följande:

»Av det förut anförda framgår, att bränslekommissionen icke längre anser

en beredskapslagstiftning av ifrågavarande slag för gas behövlig. Till

denna uppfattning kan jag ansluta mig.

■ Vad åter angår den elektriska kraften ha såväl vattenfallsstyrelsen som

bränslekommissionen uttalat sig för en förlängning av lagen. Som skäl härför

anföres, att genom de senaste årens kraftiga industriella expansion risk

föreligger för att efterfrågan på elektrisk kraft kommer att överstiga tillgången,

särskilt i tider av dålig vattentillgång. Dessa farhågor ha under

det senast förflutna året ytterligare accentuerats därigenom, att utbyggandet

av kraftverken på grund av materialsvårigheter avsevärt försenats.

Denna risk beräknas komma att kvarstå åtminstone ett par år in på 1950- talet. Om på grund härav en begränsning av kraftförbrukningen blir nödvändig,

torde det vara lämpligare att genomföra en sådan med stöd av

föreskrifter från statsmakternas sida än genom åtgöranden av kraftleverantörerna.

För kraftleverantörerna är det av väsentlig vikt vid uppgörande

av kraftleveranskontrakt, att det finnes en lagstiftning, som åtminstone

under viss tid framåt ger möjlighet till sådana regleringsåtgärder. På grund

bärav hemställa myndigheterna om en femårig förlängning av gällande

beredskapslagstiftning, i vad den angår elektrisk kraft.

De anförda skälen synas mig klart giva vid handen, att behov av fortsatt

beredskapslagstiftning beträffande elektrisk kraft föreligger. Såsom framhållits

av bränslekommissionen, kan det emellertid knappast anses riktigt

att — åtminstone för en flerårig period framåt — beteckna de omständig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

heter, som nu kunna antagas motivera åtgärder av ifrågavarande slag, såsom

av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Det synes därför

lämpligare att i fortsättningen icke göra lagens tillämpning beroende av sådana

villkor utan i stället låta lagen under viss tid framåt giva Kungl. Maj :t

befogenhet att utfärda bestämmelser om förbrukningen av elektrisk kraft,

om situationen blir sådan, att behov av dylika bestämmelser uppenbarligen

föreligger.

Jag finner därför lämpligt, att den nu gällande lagen om reglering av förbrukningen

av elektrisk kraft och gas ersättes med en ny lag om reglering

av förbrukningen av elektrisk kraft, vilken erhåller begränsad giltighetstid.

Beträffande längden av denna tid ha vattenfallsstyrelsen och bränslekommissionen

föreslagit, att lagen skulle gälla till och med den 30 juni 1954.

Då de skäl, som anförts till stöd för förslaget, synas bärande, instämmer,

jag härutinnan.»

Lagrådets flesta ledamöter förklarade, att de ansågo sig kunna lämna

det remitterade förslaget utan erinran.

En ledamot av lagrådet anförde bland annat:

»Då, såsom för närvarande, statlig ransonering av elektriska kraften kan

tillgripas endast under krig eller krigsfara eller utomordentliga av krig

föranledda förhållanden, blir åtgärden, liksom annan krigstidsransonering,

motiverad av ofrånkomliga krav, grundade i folkförsörjnings- och kanske

även krigsberedskapsbehov, för vilka vanliga rättsgrundsatser kunna få

tåla jämkning.

Enligt förslaget däremot skulle befrielse från åtagna förpliktelser — eller

rättare sagt skyldighet att icke uppfylla dem -— kunna inträda utan något

samband med krig. Den föreslagna lagtexten begränsar över huvud icke

de skäl, som skulle kunna föranleda ransonering, annorledes än så, att behovet

skall kunna förutses komma alt överstiga tillgången inom riket. Genom

att prövningen lagts i Konungens hand vinnes visserligen att man

äger förutsätta, att åtgärden skulle tillgripas, endast om den stode i överensstämmelse

med de skäl som föranlett förslaget. Men huruvida dessa

äro tillräckliga för så stora ingrepp i välförvärvade rättigheter, som bär

avses, må ifrågasättas. Vad som åberopats är nämligen mindre att det kan

väntas bli omöjligt för kraftleverantörerna att fullgöra sina redan uppkomna

förpliktelser än att de med hänsyn till dessa skulle kunna bli

tvungna att visa återhållsamhet vid tecknande av nya kontrakt; de skulle

icke kunna riskera att åtaga sig nya leveranser i obegränsad utsträckning

utan att därvid förbehålla sig rätt att själva minska dessa leveranser och

alltså företaga ett slags privat ransonering inom avtalens egen ram. Frågan

blir, huruvida lagstiftaren bör tillstädja att de, som äga rätt till leverans,

nödgas utan gotlgörelse vidkännas inskränkning i sin rätt för att nytillkommande

abonnenter må få större tilldelning än den, vartill de eljest

skulle kunna förvärva rätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

Det är möjligt att det här ytterst gäller så betydande allmänna intressen,

att ej ens under fredstid grundsatsen om respekt för välförvärvade rättigheter

kan upprätthållas. Rättigheterna avse ju sådana landets tillgångar,

vilka icke utan skada för näringslivets utveckling kunna reserveras för

vissa företag eller ändamål. Med det i 1 § använda uttrycket, att tillgången

ej förslår för behovet, skulle då få förstås icke blott att efterfrågan är större

än tillgången utan även att det allmänna har behov av att nya företag få

del i krafttillgången. Men även i detta fall synes dock all möjlig hänsyn

böra visas anspråken att få njuta skydd för sin rätt, särskilt när denna

uppkommit, innan man hade anledning räkna med en sådan fredstidsransonering,

varom nu är fråga. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke

gottgörelse för intrång eller förlust borde utgå till innehavare av dylik äldre

rätt eller om icke staten borde utöva kontroll över nya upplåtelser, som

kunna framkalla eller förstora ransoneringsbehovet. Sker intetdera, synes

åtminstone vid ransoneringen böra tagas någon hänsyn till om rättigheten

upplåtits före eller efter lagens tillkomst eller fråga kanske är om konkurrens

mellan dem, som äga rätt, och dem, som blott önska förvärva sådan.

Den enda ledning för utarbetande av ransoneringsgrunderna, som förslaget

innehåller, är emellertid den i 3 § gjorda anvisningen, som väl i och för sig

är riktig men knappast tillräcklig i betraktande av ransoneringens innebörd.»

Det genom propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer, frånsett

saklig ändring beträffande ett detalj spörsmål och vissa redaktionella

jämkningar, med det till lagrådet remitterade. I propositionen har statsrådet

Ericsson i anledning av lagrådsbehandlingen anfört bland annat

följande:

»Till eu början bör understrykas, att ifrågavarande lag är avsedd att tilllämpas

endast i kritiska situationer, betingade av att tillgången på elektrisk

kraft förutses bliva så knapp, att en elektricitetsransonering måste företagas

eller eventuellt andra restriktioner beträffande kraftförbrukningen

genomföras. Även om man vid utformandet av en reglering av ifrågavarande

slag alltid måste eftersträva att i så ringa grad som möjligt göra intrång

i bestående rättsförhållanden, kommer det i många fall icke att kunna

undvikas, att en kraftförbrukare icke kan få ut den kvantitet elektrisk

kraft, vartill han är berättigad enligt avtal. Det enskilda intresset måste

här få vika för samhällsintresset. Delta kan kräva, att en kraftförbrukare

med ett relativt nytt kraftleveranskontrakt blir bättre tillgodosedd än en

förbrukare med äldre kontrakt, nämligen om kraften i förra fallet skall

användas till ändamål, som ur samhällets synpunkt äro särskilt viktiga.

På grund av lagstiftningens speciella karaktär synes det icke lämpligt att

i lagen införa särskilda regler om ersättning för förlust, som en kraftförbrukare

kan vållas genom att han icke kan utfå den kvantitet elektrisk

kraft, vartill han kontraktsenligt är berättigad. Icke heller kan jag för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

orda en fortlöpande kontroll av nya upplåtelser av elektrisk kraft, som

kunna framkalla eller förstora ransoneringsbehovet. Den närmare utformningen

av en elektricitetsransonering torde icke böra i lagen regleras närmare

än som skett.»

Utskottet. Det genom förevarande proposition framlagda lagförslaget

innebär, att 1941 års lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft

och gas skall ersättas med en ny lag om regleringen av förbrukningen av

elektrisk kraft. Reglering av förbrukningen av gas omfattas icke av den

föreslagna lagen. Denna skiljer sig från den nu gällande lagen vidare i

första hand därutinnan, att den i sistnämnda lag upptagna förutsättningen

för förordnande om tillämpning av lagen — nämligen att krig, krigsfara

eller utomordentliga av krig föranledda förhållanden skola föreligga —

icke bibehållits. Enligt den föreslagna lagen erfordras vidare ej — i motsats

till vad som gäller enligt nuvarande lag — riksdagens medverkan vid

förordnande om tillämpning av lagen. Medan 1941 års lag, som ursprungligen

gällde till och med den 30 juni 1943, därefter successivt förlängts för

ett år i sänder, föreslås den genom propositionen framlagda lagen skola

gälla fem år eller till och med den 30 juni 1954.

Någon meningsskiljaktighet råder icke om att läget på kraftförsörjningens

område för närvarande är sådant, att möjlighet under den närmaste

tiden måste finnas att kunna genomföra reglering av förbrukningen av

elektrisk kraft. I samtliga i ämnet väckta motioner föreslås emellertid, att

lagstiftning för dylikt ändamål nu måtte antagas allenast för tiden till och

med den 30 juni 1950. Med hänsyn till den tidsutdräkt som städse och de

särskilda svårigheter som för närvarande äro förenade med byggande av

kraftverk finner utskottet i likhet med föredragande statsrådet att det åtminstone

några år framåt måste anses föreligga risk att den situation kan

uppstå, att förefintlig efterfrågan på elektrisk kraft ej kan tillgodoses. Då

det sålunda redan nu kan förutses, att behov av sådan lagstiftning som den

genom propositionen framlagda förefinnes för flera år framåt, tala enligt

utskottet rent praktiska skäl för att antaga lagen att redan nu gälla den

tid som den kan bedömas erforderlig. Den föreslagna tiden av fem år synes

väl avvägd.

Då sålunda enligt utskottet lagstiftning bör komma till stånd för en femårsperiod,

synes det utskottet -— om också behovet av lagstiftningen ytterst

bottnar i de av kriget förorsakade hindren mot att i erforderlig utsträckning

utbygga kraftverken — icke riktigt att angiva de omständigheter, som

kunna aktualisera behovet av tillämpning av lagstiftningen såsom utomordentliga

av krig föranledda förhållanden. Sedan mot slutet av femårsperioden

utbyggnaden av kraftverken kan förväntas ha avsevärt fortskridit,

torde nämligen behov av tillämpning av lagstiftningen förutsätta, att

även något annat förhållande tillkommer, såsom att nederbörden varit osed
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

vanligt ringa eller dylikt. Utskottet får därför, med avstyrkande av det i

motionerna 1:250 och 11:315 framställda yrkandet att erforderlig lagstiftning

måtte åstadkommas genom förlängning av nuvarande lag i ämnet,

tillstyrka vad som föreslås i propositionen i detta hänseende.

Utformningen av en reglering av förbrukningen av elektrisk kraft får

uppenbarligen bero på det vid varje tidpunkt föreliggande kraftförsörjningsläget.

Förskjutningar i detta kunna förväntas inträffa med ganska

korta mellanrum, och ransoneringen bör givetvis nära anpassas till det vid

varje tidpunkt rådande läget. På grund härav synes ransoneringens utformning

böra ankomma på Kungl. Maj :t. Utskottet finner därför icke bärande

skäl föreligga för riksdagen att, på sätt i motionerna I: 249 och II: 316 påyrkats,

uttala som ett önskemål, att Kungl. Maj :t i de särskilda fall, där

detta är praktiskt möjligt, skulle lämna riksdagen tillfälle att yttra sig över

ransoneringens huvudprinciper. I samband härmed vill utskottet också betona,

att såsom föredragande statsrådet understrukit lagen är avsedd att

tillämpas endast i kritiska situationer.

Mot det framlagda lagförslagets detaljutformning har utskottet ej funnit

anledning till annan erinran än att utskottet beträffande 4 § i förslaget

föreslår vissa jämkningar av redaktionell natur.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen med förklaring, att riksdagen funnit viss

ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

lagförslaget, måtte med avslag å motionerna I: 249, I: 250,

11:315 och 11:316 för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak

tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kan förutses

ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, må reglering av

förbrukningen av dylik kraft ske i enlighet med vad i denna lag sägs.

2 §.

Förordnande om åtgärder, som i 1 § avses, meddelas av Konungen samt

må innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna

som om användningen i övrigt av tillgänglig kraft.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Konungen äger uppdraga åt myndighet, som Konungen bestämmer, att

meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av förordnande, som avses

i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt 2 § skall tillses, att behov, vilkas

täckande är av särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest

för det allmänna, i främsta rummet bliva tillgodosedda.

4 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger

det ägare eller innehavare av sådan

anläggning för alstrande eller

tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskrift

enligt 2 § eller som tillhandahåller

kraft åt av dylik föreskrift

berörda förbrukare, att enligt anvisningar

av Konungen eller myndighet,

som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för

att i görligaste mån förhindra överträdelser

av föreskriften.

4 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger

det ägare eller innehavare av sådan

anläggning för alstrande eller

tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskriften

eller som tillhandahåller

kraft åt av föreskriften berörda förbrukare,

att enligt anvisningar av

Konungen eller myndighet, som i

2 § sägs, vidtaga åtgärder för att i

görligaste mån förhindra överträdelser

av föreskriften.

5 §•

Förbrukare av elektrisk kraft, som uttager större myckenhet kraft än

han enligt föreskrift jämlikt 2 § äger uttaga, skall där Konungen så förordnar

vara skyldig att för den myckenhet kraft, som uttages utöver den

enligt föreskriften medgivna, erlägga förutom till kraftföretaget utgående

avgift en särskild överuttagningsavgift.

Överuttagningsavgift utgår enligt grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

6 §•

Det åligger ägare eller innehavare av kraftföretag att enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen eller myndighet som i 2 § sägs, uppbära

och redovisa överuttagningsavgifter för elektrisk kraft, som för mycket uttagits

från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget

att enligt anvisningar av Konungen eller myndighet som i 2 §

sägs avstänga förbrukaren från vidare kraftuttag.

Konungen må, där särskilda skäl därtill föranleda, befria förbrukare från

skyldighet att erlägga överuttagningsavgift, som påförts honom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

7 §•

Har ägare eller innehavare av kraftföi’etag eller av sådan järnvägs- eller

spårvägsanläggning eller industriell eller därmed jämförlig anläggning, vid

vilken elektrisk kraft användes för annat ändamål än för belysning, uppsåtligen

eller av grov vårdslöshet åsidosatt beträffande företaget eller anläggningen

meddelad föreskrift enligt 2 §, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Har annan förbrukare av krpft än i första stycket avses uppsåtligen eller

av grov vårdslöshet använt kraft för annat ändamål än sådant, vartill han

enligt meddelad föreskrift äger använda kraft, dömes till enahanda straff

som i första stycket sägs.

8 §•

Underlåter ägare eller innehavare av kraftföretag att fullgöra vad honom

åligger enligt 4 eller 6 §, må myndighet, som Konungen bestämmer, vid

vite tillhålla den försumlige att fullgöra dylikt åliggande.

9 §•

Vad i denna lag är stadgat angående ägare eller innehavare av kraftföretag

eller av anläggning, varom förmäles i 7 §, skall, såvitt angår kommunalt

kraftföretag eller kommunal anläggning, i stället hava avseende å

föreståndaren.

10 §.

Böter och viten tillfalla kronan.

11 §•

Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den

30 juni 1954. Föreskrift, som meddelas med stöd av lagen, skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för lagens giltighet

begånget brott, som i lagen avses, skall dock äga tillämpning även efter

det lagen i övrigt upphört att gälla. Vad nu sagts skall ock, i den mån

Konungen ej annorledes förordnar, äga tillämpning i fråga om skyldighet

att erlägga överuttagningsavgift för elektrisk kraft, som uttagits under tid,

då föreskrift jämlikt 5 § om dylik avgift varit gällande.

Stockholm den 24 mars 1949.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund*, Wistrand,

Hallagård*, Sten, Nils Elowsson och Uhlén;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Jacobsson i Igelsbo, Ryberg,

fru Johansson i Norrköping*, herrar Stjärne, Lundberg, Andersson i

Alfredshem* och fru Ewerlöf.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Holmbäck, Wistrand, Hallagård, Jacobsson i Igelsbo, Ryberg,

Stjärne och fru Ewerlöf, vilka anse, att lagen bör givas giltighetstid endast

till och med den 30 juni 1950, och i enlighet härmed hemställa,

A. att riksdagen måtte för sin del antaga förslag till lag

i enlighet med den lydelse, varom utskottet ovan hemställt,

dock med den avvikelsen att första stycket av slutstadgandet

erhåller följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949 och gäller till och med den 30 juni

1950. Föreskrift, som meddelas med stöd av lagen, skall ej gälla längre än

lagen äger giltighet.

B. att motionerna 1:249, 1:250, 11:315 och 11:316, i

den mån de icke besvarats genom vad under A. hemställts,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 9 samt. 2 avd. Nr 9—10.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Erik Ask. a1 i texten