Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående bättre tillgodoseende av landsbygdsbefolkningens intressen beträffande postgång och telefonförbindelser.

1949-03-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1949:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående bättre tillgodoseende av landsbygdsbefolkningens intressen beträffande postgång och telefonförbindelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Andra kammarens t r e d j e tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion angående bättre tillgodoseende

av landsbygdsbefolkningens intressen beträffande postgång

och telefonförbindelser.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 86, har herr Östlund m. fl. hemställt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t uppdrager

åt cheferna för post- och telegrafverken att snarast genomföra ett planeringsarbete,

syftande till att undanröja skillnaderna mellan städer och

tätorter å den ena sidan och den rena landsbygden å den andra, då det gäller

allmänhetens service från berörda verks sida och tillgången till de kommunikationsmedel

omnämnda verk förvalta.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den likalydande motionen

I: 68.

Historik.

Frågan om förbättring av landsbygdens postförhållanden har tidigare vid

skilda tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Andra kammarens

tredje tillfälliga utskott har i utlåtande nr 2 till riksdagen 1944

lämnat en redogörelse för frågans dittillsvarande läge. Vid sistnämnda riksdag

väcktes motion om införande av daglig postgång på landsbygden. Under

hänvisning till det statsfinansiella läget avstyrkte tredje tillfälliga utskottet

bifall till motionen men förutsatte, att möjliga förbättringar av landsbygdens

postala förhållanden vidtogos inom den fastställda anslagsramen, och

rekommenderade fortsatt utveckling av postdistributionen medelst lösväskor

och cykelbud. Riksdagen följde utskottets hemställan, och motionen

föranledde sålunda icke någon riksdagens åtgärd.

Sedan vid 1945 års riksdag fråga väckts om förbättrande av postförbindelserna

på landsbygden, förklarade sig statsutskottet i sitt utlåtande nr 120

ej påyrka ett omedelbart genomförande av femårsplanen men fann angeläget,

att arbetet på en fortsatt förbättring av landsbygdens postväsen ej

fick avstanna. Utskottet hänvisade till av postverket redan anlitade utvägar

i detta avseende, vilka ej torde ställa sig alltför kostnadskrävande i

förhållande till gagnet, och framhöll önskvärdheten av att alla möjligheter

beaktades att inom eu ekonomiskt rimlig kostnadsram kunna förbättra de

postala anordningarna på landsbygden även efter den tidigare godkända

femårsplanen. Efter förslag av statsutskottet beslöt riksdagen i skrivelse

II i haag till riksdagens protokoll 1949. 13 sand. 3 avd. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

(nr 248) till Kungl. Maj :t anhålla om ytterligare åtgärder till förbättring

av postväsendet på landsbygden.

I anledning härav uppdrog Kungl. Maj :t åt generalpoststyrelsen att under

beaktande av vad riksdagen i sin skrivelse anfört inkomma med därav föranledda

förslag i samband med avgivande av förslag till driftkostnadsstat

för år 1946, varefter generalpoststyrelsen lät verkställa en utredning i syfte

att utröna, huruvida och i vilken omfattning ytterligare förbättringar kunde

åstadkommas, samt kostnaden för desamma. I enlighet med den uppgjorda

planen beräknades för ifrågavarande ändamål erforderliga belopp av det

anslag för postbefordran å landsväg jämte lokala transporter, som upptogs

i generalpoststyrelsens av Kungl. Maj:t sedermera fastställda förslag till

driftkostnadsstat för första halvåret 1946 samt för budgetåren 1946/1947

och 1947/1948.

Generalpoststgr elsen:

Över nu föreliggande motion har generalpoststyrelsen avgivit utlåtande.

Enligt styrelsen hade under tiden 1938—1947 antalet poststationer ökat

från 3 695 till 3 763 (varvid 285 poststationer nyinrättats, 36 indragits och

181 utbytts mot postexpedition), antalet postombud ökats med 37,3 procent,

postföringslinjerna ökats med 36,8 procent och lantbrevbäringslinjerna

med 9,6 procent (år 1939 fullgjordes 76,7 procent av de gående eller cyklande

lantbrevbäringarna med söckendagligen eller flera turer per vecka

mot 90,3 procent år 1947). Däremot hade brevlåd- och tidningsbefordran

å landsväg under tiden 1938—1947 undergått minskning beroende på att

denna befordran i regel sker med utnyttjande av linjetrafiken, som till

följd av trafikinskränkningarna ännu icke kommit upp i samma omfattning

som före kriget. Antalet linjer, varå brevlådbefordran fullgöres, har

sålunda minskat från 843 st. med en sammanlagd längd av 31 240 km år

1938 till 772 st. med en längd av 27 936 km år 1947, innebärande en nedgång

av antalet linjer med 8,4 procent och av linjelängden med 10,6 procent.

Lösväskbefordrings- och löspostutdelningslinjerna uppvisade däremot

en stegring från 1938 till 1947 med 128,2 procent.

Arbetet med att utbygga landsbygdens postnät i den mån poströrelsens

allmänna utveckling ger anledning därtill fortginge alltjämt. I den av

Kungl. Maj :t fastställda driftkostnadsstaten för innevarande budgetår upptages

under titeln »Postbefordran å landsväg jämte lokala transporter» ett

belopp av 20 000 000 kronor, vari ingår ett för normala förbättringar och

legoförhöjningar beräknat belopp av 880 000 kronor. I detta sammanhang

finge nämnas, att beloppet under sagda titel för år 1938 var 8 300 000

kronor.

Generalpoststyrelsen anför därjämte följande.

Vid sidan av de nu berörda åtgärderna i syfte att utbygga landsbygdens

postväsen pågår f. n. en allmän översyn av lantbrevbäringen i samband med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

tillkomsten fr. o. in. den 1 juli 1947 av nya avlöningsgrunder för lantbrevbärarna.

Landets samtliga lantbrevbäringslinjer — som tidigare nämnts

närmare 3 000 st. till antalet — och ett stort antal andra postutdelningslinjer

ha därvid gjorts till föremål för särskild undersökning med avseende

bl. a. på antalet korrespondenter, som betjänas å varje linje, postmängden

och linjernas sträckning. Möjligheterna till rationalisering av

lantbrevbäringen genom sammanslagning av linjer till större enheter samt

till förbättring av postutväxlingen genom ändring till lantbrevbäring av

löspostutdelningar, som ansluta till lantbrevbäringslinjer o. s. v., ha därvid

beaktats. Turökningar ha jämväl beslutats i många fall. Vidare har ökad

motorisering eftersträvats och utsträckningar av linjer genomförts. Slutligen

åsyftas en effektivisering av kundtjänsten genom viss omläggning och

standardisering av arbetsmetoderna vid fullgörandet av lantbrevbäring.

Denna allmänna översyn beräknas bli avslutad under loppet av innevarande

år men tar även sikte på framtiden, i det att beträffande ett stort antal linjer

redan nu meddelats anvisningar att vid kommande omregleringar överväga

liknande rationaliseringsåtgärder som de här ovan antydda, vilka

kunna innebära förbättringar för allmänheten men vilka av olika skäl icke

f. n. kunna vidtagas.

Den nu föreliggande motionen syftar bl. a. till en utjämning av skiljaktigheterna

i postalt hänseende mellan tätorter (städer) och land. I fråga

om möjligheterna till en dylik utjämning anser generalpoststyrelsen sig

böra framhålla följande.

Vårt land är vidsträckt till arealen och förhållandevis glest befolkat.

Bortsett från städerna och de stadsliknande samhällena är bebyggelsen utspridd

över stora områden, där den understundom tätnar till bysamhällen

av varierande storlek men lika ofta utgöres av enstaka, långt från varandra

liggande gårdar. Att i en sådan bebyggelse inrätta postanstalter till så stort

antal, att avståndet till postanstalt för varje enskild korrespondent å landsbygden

icke blir längre än vad i allmänhet är fallet för stadsbefolkningen

torde uppenbarligen redan av ekonomiska skäl vara uteslutet. Styrelsen

vill emellertid framhålla följande.

Vid inrättandet av fasta postanordningar — postkontor, postexpeditioncr,

poststationer och postombud — anlägger styrelsen enahanda synpunkter i

fråga om såväl land som stad såtillvida, att stort avseende fästes vid befolkningstätheten,

men därvid äro fordringarna vad angår landsbygden och

de större samhällena mycket olika. Medan för bysamhället mången gång

ej fordras mer än några hundratal invånare för att en postanstalt där skall

anordnas, kräves för storstaden i regel lika många tusental. Som exempel

kan nämnas, att inom Stockholm varje postanstalt betjänar i genomsnitt nära

8 000 invånare, medan för Malmöhus och Norrbottens län motsvarande antal

utgör ca 2 240 resp. 880. För hela riket är medeltalet omkring 1 600

invånare per postanstalt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tred j e tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

Ej heller i fråga om postdistributionen torde man rimligtvis kunna påfordra

en fullständig utjämning av skillnaderna mellan stad och land. Även

om brevbäringen i städer och tätorter tillgodoser allmänhetens i dessa orter

anspråk på att få den ankommande posten utburen, förhåller det sig nämligen

så, att det i regel ur postverkets synpunkt är lämpligt att på dylika

orter distribuera posten med brevbärare, eftersom det i annat fall på grund

av postmängdens omfattning skulle uppstå stora svårigheter att förvara

den ankommande posten på adresspostanstalten och låta allmänheten själv

avhämta sina försändelser där. Att brevbäringen i de större tätorterna —

i motsats till vad förhållandet är på landsbygden — fullgöres med flera

turer om dagen sammanhänger bl. a. därmed, att det vid en koncentration

av brevbäringen på dylika orter till endast en tur per dag icke skulle bli

möjligt att effektivt utnyttja brevbärarpersonalens arbetstid. Även i fråga

om postens utdelning — och detta gäller i lika hög grad för tätorterna som

för landsbygden — måste för ett affärsdrivande verk som postverket de

ekonomiska synpunkterna vara om icke direkt avgörande så dock i viss

mån vägledande.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att det näppeligen torde vara möjligt

att helt undanröja skillnaden i postalt hänseende mellan stad och landsbygd.

Generalpoststyrelsen är emellertid väl medveten om att trots de

postala förbättringar, som ovedersägligen kommit landsbygden till del,

mycket ännu återstår att göra på detta område. Jämsides med de fortlöpande

förbättringar, som i vanlig ordning kunna komma att vidtagas,

har generalpoststyrelsen därför för avsikt att, sedan den i det föregående

omnämnda femårsplanen in. m. numera praktiskt taget slutförts, låta företaga

en ytterligare allmän översyn av landsbygdens postförhållanden,

denna gång med hänsyn tagen särskilt till sådana områden, vilka synas

vara sämst lottade i postalt hänseende. I all den utsträckning så är möjligt

och lämpligt kommer generalpoststyrelsen därefter att utarbeta planer

för framtida vidare förbättring och rationalisering av postväsendet på

landsbygden, avsedda att genomföras, så snart omständigheterna det tilllåta.

Det förefaller styrelsen, som om därigenom det i motionen framförda

önskemålet, vad postverket beträffar, i huvudsak skulle bli tillgodosett.

Telegrafstyrelsen:

I skrivelse den 1 mars 1946 framlade telegrafstyrelsen för Kungl. Maj :t

en vittomfattande plan, upptagande förslag till åtgärder för utjämning av

skillnaden i fråga om telefonkostnader m. in. mellan å ena sidan landsbygden

samt å andrå sidan städer och större samhällen. Denna plan hade

utarbetats inom telegrafverket av särskilda med Kungl. Maj :ts bemyndigande

tillkallade sakkunniga, »1944 års telefonkommitté». Styrelsens förslag

föranledde Kungl. Maj:ts proposition nr 219 till 1946 års riksdag, och

riksdagen beslöt bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

melse med vad som hade anförts i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 22 mars 1946 låta vidtaga åtgärder för förbättring av

landsbygdens telefonförhållanden. De av riksdagen sålunda beslutade åtgärderna,

vilka praktiskt taget helt överensstämde med telegrafstyrelsens

förslag och vilka kunna sägas utgöra en fortsättning på de av telegrafverket

under 1930-talet vidtagna åtgärderna i syfte att förbättra telefonservicen

på landsbygden, inneburo i huvudsak dels utvidgning av frikretsarna

till att som regel omfatta hela stationsområdet; dels utökning av frisamtalsförmånerna

i syfte att bereda telefonabonnenterna möjlighet att som regel

utväxla samtal utan särskild periodavgift, förutom inom egen kommun,

även med plats, där ortens lokala myndigheter placerats, jämte vissa taxeförmåner

bl. a. en betydande utökning av frisamtalsförmånerna för stora

delar av Norrland, för Gotland och Öland samt för Stockholms och Bohusläns

skärgårdar, ävensom vissa nedsättningar av rikssamtalsavgifterna för

delar av övre Norrland; dels ändring av grunderna för ersättning till vissa

föreståndare vid manuella växelstationer i syfte att höja betjäningskvaliteten;

dels ock ett flertal åtgärder i syfte att förbättra telefondriften på

landsbygden såsom utökning av landsledningsnätet, forcering av automatiseringen

samt utökning av växelstationernas öppethållningstider.

Svårigheterna att fullfölja de beslutade åtgärderna ha sedermera successivt

skärpts till följd av det under de senaste åren alltmer försämrade

försörjningsläget med åtföljande materielbrist och investeringsbegränsningar.

Beträffande den utsträckning, vari det hittills varit möjligt att realisera

materielkrävande förbättringsåtgärder anför styrelsen följande.

1. Det har ännu icke varit möjligt för telegrafverket att övertaga och

underhålla de ledningar, som abonnenterna själva f. n. äga och underhålla.

2. De f. n. genomförda taxelättnaderna (utökning av frisamtalsförmåner

och nedsättning av periodavgifter) omfatta cirka hälften av de fall,

för vilka dylika lättnader beslutats. I Norrland har fritrafik på så sätt i

vissa fall kunnat införas mellan hela taxeområden.

3. Vad riksdagen sålunda anfört överensstämmer helt med telegrafstyrelsens

uppfattning. Sedan lång tid tillbaka pågår nämligen en omvandling

av det svenska telefonnätet genom övergång från manuell till automatisk

växling av samtalen. De förefintliga automatiseringsplanerna, vilka i detalj

äro utarbetade för praktiskt taget hela landet, avse i första hand den

lokala telefontrafiken men, i den mån flera stationer bliva automatiserade

inom samma område, jämväl mellanortstrafiken, d. v. s. lands- och rikstrafiken.

För närvarande äro cirka 60 procent av alla telefonapparater anslutna

till automatiska stationer, medan antalet automatiserade stationer

endast uppgår till 18 procent av hela antalet stationer i landet.

Vad angår möjligheten att producera den automatstationsutrustning,

som skulle erfordras för genomförande av automatisering av landets hela

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

telefonnät år 1965, ha flera åtgärder vidtagits för att öka tillverkningen

av erforderlig utrustning, nämligen dels genom att telegrafverket tagit i

bruk en ny egen verkstad i Sundsvall och dessutom planerar en utvidgning

av verkstadsrörelsen i Vänersborg, dels genom att den enskilda industrien

På telegrafstyrelsens begäran ökat tillverkningskapaciteten beträffande automatstationsutrustning,

varigenom den totala tillverkningskapaciteten i landet

beräknas stiga från 37 000 år 1948 till totalt ca 150 000 nummer pr år.

Automatisering av mellanortstrafik förutsätter en rikligare ledningstillgång

än den nuvarande, varför en sådan automatisering kräver anordnandet

av bl. a. landskablar. På styrelsens initiativ har den privata kabelindustrien

här i landet upptagit tillverkning av lcoaxialkablar, varigenom de

förut befintliga kabelmaskinerna frigjorts för en ökad tillverkning av

landskablar.

Genom de vidtagna åtgärderna finnas sålunda inga större svårigheter att

i Sverige tillverka den för en automatisering av det svenska telefonnätet

behövliga teletekniska materielen i planerad takt. På grund av de ekonomiska

svårigheter, vari vårt land nu befinner sig, kunna emellertid arbetena

ej bedrivas så snabbt som planerats, utan takten blir beroende av de

investeringsanslag som telegrafverket tilldelas och av den kvantitet teleteknisk

materiel, som blir över för hemmamarknaden, sedan kraven på

ökad export tillgodosetts.

Motionärerna hemställa, att telegrafstyrelsen skall åläggas att snarast

genomföra ett planeringsarbete, syftande till att undanröja skillnaderna

mellan städer och tätorter å ena sidan samt den rena landsbygden å den

andra i fråga om allmänhetens service från telegrafverkets sida. Såsom

framgår av det ovan anförda, är motionärernas önskemål redan förverkligat

genom den utredning, som verkställts av 1944 års telefonkommitté

samt genom de vittomfattande planer, vilka som resultat av utredningen

föreligga i fråga om förbättring av landsbygdens telefonförhållanden och

vilka successivt förverkligas i den utsträckning de rådande förhållandena

tillåta.

I motionen anföres vidare, att planeringsarbetet borde kunna intensifieras

och givas en målmedveten inriktning. Härtill vill styrelsen utöver det

tidigare anförda endast framhålla, att, då initiativet till alla de nämnda

förbättringarna ursprungligen tagits av telegrafstyrelsen, det ligger i sakens

natur, att styrelsen gör allt, som är möjligt, för att så snart ske kan åtgärderna

i fråga skola kunna genomföras.

I anslutning till motionärernas uttalande, att åtskilliga av de nu rådande

besvärligheterna synas kunna undanröjas helt enkelt genom ökad rationalisering

med relativt obetydliga utgiftsökningar, vill styrelsen nämna, att

särskilt under det senaste decenniet omfattande undersökningar i rationaliseringssyfte

verkställts inom telegrafverket, vilka lett till genomgripande

omläggningar för åstadkommande av bästa möjliga utnyttjande av befint
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 3. 7

liga resurser i fråga om materiel och arbetskraft. Det sålunda påbörjade

rationaliseringsarbetet fortgår och bedrives av en särskild rationaliseringsavdelning

inom telegrafstyrelsen.

Som av denna redogörelse framgår, äro de av motionärerna efterlysta

planeringsåtgärderna redan vidtagna inom telegrafverket, varför telegrafstyrelsen

icke kan finna att de föreliggande motionerna i vad de beröra

telegrafverket behöva föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksförbundet Landsbygdens folk och Tjänstemännens centralorganisation

framhålla båda angelägenheten av att förbättringar vidtagas.

Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.

Att befolkningen på landsbygden beredes goda post- och telefonförhållanden

är ovedersägligen en fråga av stor samhällelig betydelse. Bland åtgärder

till hindrande av flykten till städer och tätorter ha ock dessa städse

anförts såsom verksamma. Från skilda håll, från trafikanter såväl som

från de statliga institutioner, som omhänderhava post- och telefonväsendena,

har också, såsom framgår av ovanstående redogörelse och de utlåtanden,

som tidigare gjorts i riksdagen vid behandlingen av liknande frågor,

blivit vitsordat att mycket ännu återstår att göra innan allmänhetens skäliga

krav på god service kunna anses tillgodosedda. Men — liksom på åtskilliga

andra områden av samhällslivet — ha under den senaste tioårsperioden

genom de av kriget och av detsamma förorsakade förhållandena, svårigheter

mött att följa det en gång utstakade programmet för förbättringen.

Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra om råvarubrist, importsvårigheter

och vanskligheten att anskaffa nödvändig arbetskraft ävensom

budgetära hänsyn. De uppgifter, som i de infordrade utlåtandena lämnats

beträffande förbättringsåtgärder, som under senare år planlagts och vidtagits,

tyda på att viss påtaglig förbättring för allmänheten redan uppnåtts

i många avseenden. När utskottet därför med hänsyn tagen härtill ej anser

sig kunna hemställa om vidtagande av några särskilda åtgärder — helst

som motionärerna själva ej givit uttryck för några speciella önskemål eller

pekat på missförhållande, som ej redan uppmärksammats av myndigheterna

— vill utskottet emellertid ej underlåta att framhålla angelägenheten

av att varje tillfälle tillvaratages att inom ramen för tillgängliga medel

fortsätta realiserandet av de uppgjorda förbättringsplanerna, samt att därvid

såvitt möjligt taga kontakt med allmänheten för att ernå en smidigast

möjlig anpassning efter dess under olika förhållanden skiftande krav. Utskottet

vill slutligen understryka önskvärdheten av att den för befolkningen

så betydelsefulla tidningsdistributionen underlättas så långt sig

göra låter.

Under åberopande av det ovan anförda och av innehållet i de angivna

utlåtandena får utskottet hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

att motionen II: 86 icke måtte föranleda någon andra

kammarens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1949.

På utskottets vägnar:

NILS JÖNSSON.

Närvarande:

herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, fröken Liljedahl*, herrar

Andersson i Essvik, Ekström, Nihlfors, Lindström, Stattin*, fru Lindskog

och herr Gustafson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Idur.s tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916428

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.