Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion ang. skyldigheten att utföra skyddsanordningar vid korsningar mellan starkoch svagströmsledningar, tillhörande olika ägare.

1949-03-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1949:4, Utlåtande i anledning av väckt motion ang. skyldigheten att utföra skyddsanordningar vid korsningar mellan starkoch svagströmsledningar, tillhörande olika ägare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion ang. skyldigheten att utföra skyddsanordningar

vid korsningar mellan stark- och svagströmsledningar,

tillhörande olika ägare.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 88, har herr Pettersson i Dahl in. fl. hemställt, att

riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj:t måtte göra framställning om en

skyndsam utredning angående skyldigheten att utföra skyddsanordningar

vid korsningar mellan stark- och svagströmsledningar, tillhörande olika

ägare, samt framläggande av förslag till bestämmelser angående berörda

parters rättigheter och skyldigheter vid utförande av korsningar mellan

stark- och svagströmsledningar, då dessa ledningar tillhöra olika ägare.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den likalydande motionen

I: 69.

över motionen har utskottet inhämtat utlåtande från kommerskollegium,

telegrafstyrelsen och Sveriges lantbruksförbund.

Kommerskollegium:

Jämlikt 8 § i Kungl. Maj ds stadga om elektriska starkströmsanläggningar

den 5 maj 1939 (SFS nr 200) skola vid framdragande av starkströmsledning

så, att den korsar eller på annat sätt kommer i farlig närhet av

förut befintlig ledning för svagström, de skyddsåtgärder vidtagas, som föreskrivas

av kommerskollegium.

Kollegii säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar

den 5 maj 1939, vilka äro utfärdade med stöd av bemyndigande i 1 § av

ovannämnda stadga, föreskriva i § 67 bl. a., att friledning för lågspänning

inom områden, för vilka finnes stadsplan eller byggnadsplan, skall vara

försedd med skyddstrådar. Bestämmelsen gäller, oavsett om svagströmsledningar

finnas framdragna vid tidpunkten för lågspänningsledningarnas

utförande eller ej, och starkströmsintresset har sålunda i delta fall ålagts

att vidtaga och bära kostnaderna för skyddsanordningen även i de fall, då

svagströmsledningarna tillkomma sist.

Enligt §§ 68 h och 101 av samma föreskrifter skola vid korsning mellan

starkströms- och svagströmsledning särskilda åtgärder vara vidtagna

till förekommande av fara på grund av skada på ledare, isolatorer och

stolpar. Även dessa senare bestämmelser gälla, oberoende av om starkströmsledningen

tillkommit före eller efter svagströmsledningen. Frågan

om betalningsskyldigheten för skyddsanordningarna beröres dock ej i kollegii

säkerhetsföreskrifter.

I stort sett är sålunda innebörden av gällande föreskrifter den, att stark1

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 13 samt. 2 avd. Nr 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens tredje tUljälliga utskotts utlåtande nr 4..

strömsintresset alltid skall tillse, att vid korsning mellan starkströms- och

svagströmsledningar erforderliga skyddsåtgärder bli vidtagna. Med de undantag,

som ovan nämnts, är starkströmsintresset dock författningsenligt

skyldigt att vidkännas kostnaderna för skyddsanordningarnas utförande

och underhåll endast i det fall, att starkströmsledningen tillkommit efter

svagströmsledningen.

Uttryckliga bestämmelser om betalningsskyldigheten för uppsättande

och underhåll av skyddsanordning för svagströmsledning, som tillkommit

sist, saknas f. n. I princip torde delade meningar dock icke råda om vem

som skall bära kostnaden för anskaffning och uppsättning av skyddet;

enligt allmänna rättsgrunder torde denna kostnad få bäras av den sist tillkomna

ledningens ägare. Olika uppfattningar ha däremot gjort sig gällande

i fråga om underhållsskyldigheten för skyddsanordning, som föranledes av

svagströmslednings framdragande. Frågan kompliceras av att skyddet allt

efter förhållandena kan uppsättas antingen på starkströms- eller svagströmsledningen

eller fristående från båda; många gånger uppsättes för

övrigt ingen särskild skyddsanordning, utan skyddet ligger i själva anordningen

av ledningen. Starkströmsledningen kan t. ex. utföras brottsäker

med extra stort vertikalavstånd mellan ledningarna eller svagströmsledningen

nedläggas som kabel i jorden. Sakkunniga för elektriska kontrollväsendet

föreslogo på sin tid i skrivelse till Konungen den 3 juli 1935, att underhållskostnaden

alltid skulle bäras av starkströmsintresset. Telegrafstyrelsen

torde intaga i huvudsak samma ståndpunkt, dock torde styrelsen själv

svara för underhållet av skyddsanordning, som är placerad på svagströmsstolparna,

ävensom på svagströmskabel, som nedlägges i jorden vid korsning.

Vattenfallsstyrelsen och andra representanter för starkströmsintresset

ha å sin sida hävdat, att underhållet — liksom utförandet — alltid skall

bekostas av svagströmsintresset, då detta är sist på platsen.

Genom skrivelse den 14 januari 1944 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

att efter samråd med telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen upprätta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till de bestämmelser, som anses erforderliga beträffande svagströmsledningars

anordnande i förhållande till starkströmsledningar. Tyvärr har

ifrågavarande utredningsarbete ännu icke kunnat slutföras, bl. a. enär alla

remissyttranden i anledning av promemorian ännu ej inkommit. Avsikten

är emellertid, såsom framgår av promemorian, att även de i motionen berörda

frågorna skola behandlas. Då utredning sålunda redan pågår i motionens

syfte, synes denna ej behöva påkalla någon riksdagens åtgärd.

Telegrafstyrelsen:

Om starkströmsledning framdrages så, att den korsar eller på annat sätt

kommer i farlig närhet av förut befintlig ledning för svagström, skola enligt

gällande stadga om elektriska starkströmsanläggningar de skyddsåt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 3

gärder vidtagas, som föreskrivas av kommerskollegium, varvid kostnaderna

för skyddsanordnings vidtagande och underhåll skola bäras av starkströmsledningens

innehavare. Medan i detta fall lagliga bestämmelser av

teknisk och ekonomisk art sålunda finnas fastställda, är så ännu ej förhållandet

i fråga om svagströmsledning, som tillkommer efter starkströmsledning,

varvid korsning eller farlig närhet uppstår. Enär säkerhetssynpunkten

givetvis måste tillgodoses, oberoende av prioriteten, har det emellertid

ansetts självklart, att erforderliga skyddsanordningar måste uppsättas

före eller i omedelbart samband med svagströmsledningens framdragande

i dylika fall. Anordningarna ha därvid utförts enligt bestämmelserna

i den nämnda stadgan om elektriska starkströmsanläggningar, och kostnaderna

ha bestritts av telegrafverket, då det gällt verkets ledningar. I

många fall har materielen tillhandahållits av telegrafverket, varvid ersättningen

till starkströmsledningsägaren utgjorts av kostnaden för arbetet

med skyddsanordningarnas uppsättande. Telegrafverket har ej ansett sig

böra betala något för skyddsanordningarnas framtida underhåll, detta i

konsekvens med att från verkets sida anspråk ej gjorts på att starkströmsledningsägare

skola gälda något för underhåll, då telefonledningar med

anledning av starkströmsledningars tillkomst framdragas eller placeras i

kabel vid korsningar. Det är att märka, att förkabling medför väsentlig

underhållsfördyring på grund av den ökade risken för skador genom induktion

från i starkströmsledningar uppträdande jordslutningsströmmar

eller genom atmosfäriska överspänningar. Säkringsanordningar anbringas

visserligen alltid i kabeländpunkterna för att så långt möjligt skydda kablarna,

men några anordningar, som hundraprocentigt skydda kablarna mot

alla förekommande överspänningsförlopp, kunna ej åstadkommas med

rimliga medel. Efter säkringarnas avsmältning eller förstöring på annat

sätt måste utbyte göras, vilket ävenledes medför underhållskostnad.

I övrigt kan anmärkas beträffande den i motionen berörda betalningen

av kostnaden för framtida underhåll av skyddsanordningar på starkströmsledningar,

att en uppskattning av denna kostnad strängt taget är omöjlig

att göra, enär man ej på förhand kan veta, hur länge starkströms- eller

svagströmsledningarna komma att finnas kvar vid de olika korsningsplatserna.

Kraftledningar kunna borttagas eller få ändrad sträckning och svagströmsblankledningar

kunna läggas i kabel efter relativt kort tid vid den

fortskridande utvecklingen av riks-, lands- och abonnentledningsnäten.

Telegrafstyrelsen har velat fästa uppmärksamheten på att frågan om

skyddsanordningarnas beskaffenhet och kostnaderna för dem har åtskilliga

aspekter. Mot fastställande av lämpliga enhetliga bestämmelser är givetvis

intet alt erinra för telegrafstyrelsens del. Härvid bör enligt telegrafstyrelsens

mening bl. a. beaktas, att sedan telegrafverket numera övertagit

ombesörjandet av telefonnätets uppbyggnad och underhåll i hela landet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4,

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

utgifterna, då det gäller de mera glest befolkade landsdelarna, i regel äro

flera gånger större än inkomsterna. Telefonnätets utveckling får väl betraktas

som en social åtgärd av stor betydelse, och i betraktande härav

synes det knappast vara rimligt, att telegrafverket belastas med extra utgifter

utöver de stora anläggnings- och underhållskostnaderna för detta nät.

Sveriges lantbruksförbund:

Förbundet, som inhämtat uttalande från Riksförbundet för elektrifieringen

på landsbygden, tillstyrker bifall till motionen och framhåller därvid,

att ifrågavarande spörsmål på grund av den stora utbredning, som telefonnätet

under senare år erhållit, fått en allt viktigare teknisk och ekonomisk

betydelse. Visserligen torde rättsläget beträffande skyldigheten att

utföra, bekosta och underhålla ovannämnda skyddsanordningar för visst

eller vissa fall kunna klargöras genom ett rättegångsförfarande, men förbundet

ville i det sammanhanget starkt understryka vad som framhållits

i motionen, nämligen att ett dylikt förfarande skulle komma att åsamka

säväl de enskilda som statsverket betydande kostnader. Rättegångsvägen

skulle ej heller leda till någon generell lösning av spörsmålet.

Utskottet.

För egen del får utskottet anföra följande.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår råder viss oklarhet

i fråga om skyldigheter och rättigheter parterna emellan vid korsningar

mellan starkströms- och svagströmsledningar. Det har ock vitsordats, att

härigenom vissa olägenheter kunna uppstå. Detta har också uppmärksammats

från det allmännas sida och uppdrag redan år 1944 givits kommerskollegium

att efter samråd med telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen upprätta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till bestämmelser i ämnet. Uppdraget är ännu ej slutfört men torde, enligt

vad utskottet under hand inhämtat, kunna bliva det inom en ej alltför avlägsen

framtid. Vid dylikt förhållande anser sig utskottet sakna anledning

påyrka förnyad framställning till Kungl. Maj:t och hemställer därför,

att motionen II: 88 ej måtte föranleda någon andra kammarens

åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1949.

På utskottets vägnar:

NILS JÖNSSON.

Närvarande: herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, Andersson

i Essvik, Ekström, Nihlfors, Lindström, fru Lindskog, herr Gustafson i

Göteborg och fröken Vinge.*)

*) Ej närvarande vid justeringen.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949

51449

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.