Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av sockerransoneringen för de enskilda hushållen.
1949-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1949:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av sockerransoneringen för de enskilda hushållen.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
1
Nr 5.
Andra kammaren tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om slopande av sockerransoneringen
för de enskilda hushållen.
I eu inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 154, ha herrar Andersson i Björkäng och
Ericsson i Näs hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära slopande av sockerransoneringen för de enskilda hushållen.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från statens livsmedelskommission,
statens sockernämnd, Sveriges betodlares centralförening och
Sveriges husmodersföreningars riksförbund.
Statens livsmedelskommission. Kommissionen har undersökt möjligheterna
att genomföra ett partiellt slopande av sockerransoneringen på sätt
i motionen föreslagits. Denna undersökning har emellertid givit vid handen,
att detta icke låter sig göra. Att upprätthålla en konsuintionsreglering endast
beträffande vissa kategorier av förbrukare är under alla förhållanden
ett svårlöst ransoneringstekniskt problem. Med den gränsdragning, som i
detta fall avses, måste uppgiften betecknas som olöslig. Det är nämligen
icke möjligt att ransoneringsmässigt avskilja de enskilda hushållen från
de övriga konsumenter, som i likhet med dessa göra sina inköp av socker
i detaljhandeln eller som vid ett dylikt partiellt frigivande av varan kunna
förmodas övergå till att anlita detaljister som leverantörer.
Den enda avgränsning, som kan ske, är att de sockerinköp, som förbrukare
göra direkt hos hos sockerbolaget eller hos partihandlare, fortfarande
underkastas reglering, under det att den övriga handeln med socker blir
fri. Redan för närvarande anlitas detaljhandelln i viss omfattning som
sockerleverantör av hembagerier, karamellkokerier och andra småföretag
inom de sockerförbrukande branscherna. Man måste utgå från att vid
eu ransonering enbart beträffande leveranserna från partihandeln ett stort
mellanskikt av industriella och liknande företag, som hittills erhållit sitt
socker direkt från partihandeln, skulle utnyttja möjligheten att utfylla sin
tilldelning genom inköp i detaljhandeln och därmed i realiteten bli oberoende
av ransoneringen. Ett ransoneringsförfarande av denna typ skulle
alltså ha effekt endast i fråga om de företag i de berörda branscherna, som
med hänsyn till sin storlek icke kunna förmodas anlita utvägen att göra
kompletterande sockerinköp i detaljhandeln.
1 llihang till riksdagens protokoll 19U9. 13 saml. 3 avd. Nr 5—6.
2 Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
Den föreslagna lättnaden i ransoneringen skulle sålunda icke endast medföra
att åtskilliga förbrukargrupper utöver de enskilda hushållen skulle
kunna fritt tillgodose sitt behov av socker, utan förändringen skulle även
innebära att inom en och samma bransch, exempelvis sötvaruindustrien,
en viss grupp av företag skulle få relativt fri tillgång till varan, under det
att en annan grupp fortfarande skulle få vidkännas inskränkningar i sin
förbrukning och därmed missgynnas i konkurrenshänseende.
Den sektor av sockerförbrukningen för industriella och liknande ändamål,
för vilken en reglering av enbart partileveranserna av här angivna
skäl icke skulle få någon reell verkan, är tillräckligt stor för att besparingarna
vid en sådan reglering skulle bli tämligen obetydliga. Skillnaden
mellan sockeråtgången vid en partiell ransonering av denna typ och vid
helt fri försäljning skulle bli alltför ringa för att motivera, att man icke
toge steget fullt ut och upphävde hela ransoneringen.
Det är dessutom givet, att ett system, som för en betydande del av de
berörda förbrukarna endast skulle bli en reglering på papperet, måste
betecknas som högst otillfredsställande och ägnat att undergräva respekten
även för andra ransoneringsbestämmelser.
Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker kommissionen motionen
i fråga.
Kommissionen vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att kommissionen
fortlöpande undersöker möjligheterna att genom ökning av sockerimporten
skapa förutsättningar för ett upphävande av sockerransoneringen
i dess helhet. Utsikterna härvidlag äro ännu på väsentliga punkter
så pass oklara, att någon säker prognos icke för dagen kan ställas. Det
kan exempelvis nämnas, att för import av socker från brittiska imperiet
reser sig det hindret, att betalningen till övervägande del måste erläggas
i dollar. Från Cuba kan socker för närvarande endast köpas mot
dollar. Möjligheterna till import från andra områden äro tyvärr icke stora
och begränsas i huvudsak till de myckenheter, som vi kunnat tillförsäkra
oss i de bilaterala handelsavtalen. Ett slopande av sockerransoneringen
är ju också i hög grad beroende av den inhemska sockerbetsodlingens storlek
innevarande år. Man måste följaktligen även avvakta utvecklingen på
denna front, innan frågan kan upptagas till avgörande.
Statens sockernämnd: Nämnden, som endast har att taga befattning
med frågor om avtalen mellan Svenska sockerfabriksbolaget och staten, erinrar
om att av olika skäl sockerbetsarealen på senare år minskat från ca
55 000 hektar till 47 000 å 48 000 hektar och framhåller för egen del, att
ur arbetstillgångens synpunkt vissa svårigheter torde föreligga för en mera
betydande ökning av betarealen, men att å andra sidan sockerfabrikerna
torde äga kapacitet att avverka en något ökad betmängd ävensom att industriens
tillverkningskostnader per kilogram producerat socker något
nedgå, i den mån kvantiteten ökas, av den anledning att de s. k. fasta kostnaderna
då kunna utslås på större mängd. Beträffande betpriset och andra
odlingsvillkor finge nämnas, att just nu arbetar en särskild kommission
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 3
för förberedande av dessa frågor i vad avser 1949 års betodling, ävensom
att hithörande spörsmål på sedvanligt sätt torde under våren bliva föremål
för Kungl. Maj :ts och riksdagens behandling.
Sveriges betodlares centralförening: Föreningen anser i princip ransoneringen
böra slopas och frågan om tidpunkten härför göras till föremål för
undersökning.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund: Förbundet som väl inser att
vissa organisatoriska och även valutasvårigheter finnas för att slopa sockerransoneringen
endast för en konsumtionsfaktor, vill dock tillstyrka motionen.
För de flesta av landets hushåll, framför allt på landsbygden, har
sockerransonen varit otillräcklig. Bakning har i stor utsträckning inte varit
möjlig att göra, likaså har ransonen även med den extra tilldelning som
årligen givits för konservering varit mycket liten. Landsbygdens hushåll,
ävensom villa- och egnahemsägare, som ha egna trädgårdar, ha inte haft
möjlighet att helt tillvarataga sina egna frukt- och bärprodukter.
Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.
Motionärerna ha i motionen föreslagit ett partiellt hävande av sockerransoneringen.
Att i detaljhandeln avskilja de enskilda hushållen från övriga
konsumenter torde — såsom ock av statens livsmedelskommission framhållits
— vara ogörligt. Ej heller låter en uppdelning tänka sig mellan partihandel
och detaljförsäljning. En dylik åtgärd skulle säkerligen endast överföra
kunder från parti- till detaljhandeln. Att härigenom orättvisor skulle
uppstå torde ej kunna undvikas. Skillnaden mellan sockeråtgången vid
partiell ransonering av sistnämnda typ skulle därjämte — såsom kommissionen
påvisat — bli alltför ringa för att motivera ett bibehållande av sockerransonering
i någon som helst form. Med kommissionen delar utskottet
uppfattningen att en dylik reglering huvudsakligen på papperet skulle än
mera undergräva respekten för ransoneringsbestämmelser över huvud taget.
Utskottet kan därför ej tillstyrka bifall till motionärernas hemställan.
Från konsumenthåll, närmast från Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
har understrukits vikten av att under nu rådande vanskligheter
för det fria varuutbytet kunna till fullo utnyttja skogsbär och triidgårdsprodukter.
Utskottet, som delar denna synpunkt, skulie gärna se, att omständigheterna
medgåve en ännu rikligare tilldelning av socker för konserveringsändamål,
och utgår från att för ransoneringen ansvarig myndighet
utnyttjar varje tillfälle därtill. Utskottet har å andra sidan fullt klart
för sig, att eu sådan sockertilldelning, som kan motivera slopande av ransoneringen
eller medföra större möjligheter till konservering av frukt och
bär, i sin tur beror av omständigheter, som för närvarande och den närmare
framtiden svårligen låta sig bedöma. Importen försvåras av brist på för ändamålet
användbar valuta. Av sockernämndens redogörelse framgår även,
att betarealen i Sverige under senare år undergått eu påtaglig inskränkning
med risk för minskade skördar. Hur gärna utskottet än hälsat ett slopande
av ransoneringen anser sig utskottet av förut här ovan angivna grunder för
4
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.
det nuvarande ej kunna tillstyrka bifall till ett partiellt hävande av densamma
i den omfattning, som av motionärerna föreslagits. Utskottet får
därför hemställa,
att motionen II: 154 ej måtte föranleda någon andra kammarens
åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1949.
På utskottets vägnar:
NILS JÖNSSON.
Närvarande:
herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, fröken Liljedahl, herrar
Andersson i Essvik, Ekström, Nihlfors, Lindström, fru Lindskog och herr
Gustafson i Göteborg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.