Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av sockerransoneringen för de enskilda hushållen.

1949-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1949:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om slopande av sockerransoneringen för de enskilda hushållen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Andra kammaren tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om slopande av sockerransoneringen

för de enskilda hushållen.

I eu inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 154, ha herrar Andersson i Björkäng och

Ericsson i Näs hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära slopande av sockerransoneringen för de enskilda hushållen.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från statens livsmedelskommission,

statens sockernämnd, Sveriges betodlares centralförening och

Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Statens livsmedelskommission. Kommissionen har undersökt möjligheterna

att genomföra ett partiellt slopande av sockerransoneringen på sätt

i motionen föreslagits. Denna undersökning har emellertid givit vid handen,

att detta icke låter sig göra. Att upprätthålla en konsuintionsreglering endast

beträffande vissa kategorier av förbrukare är under alla förhållanden

ett svårlöst ransoneringstekniskt problem. Med den gränsdragning, som i

detta fall avses, måste uppgiften betecknas som olöslig. Det är nämligen

icke möjligt att ransoneringsmässigt avskilja de enskilda hushållen från

de övriga konsumenter, som i likhet med dessa göra sina inköp av socker

i detaljhandeln eller som vid ett dylikt partiellt frigivande av varan kunna

förmodas övergå till att anlita detaljister som leverantörer.

Den enda avgränsning, som kan ske, är att de sockerinköp, som förbrukare

göra direkt hos hos sockerbolaget eller hos partihandlare, fortfarande

underkastas reglering, under det att den övriga handeln med socker blir

fri. Redan för närvarande anlitas detaljhandelln i viss omfattning som

sockerleverantör av hembagerier, karamellkokerier och andra småföretag

inom de sockerförbrukande branscherna. Man måste utgå från att vid

eu ransonering enbart beträffande leveranserna från partihandeln ett stort

mellanskikt av industriella och liknande företag, som hittills erhållit sitt

socker direkt från partihandeln, skulle utnyttja möjligheten att utfylla sin

tilldelning genom inköp i detaljhandeln och därmed i realiteten bli oberoende

av ransoneringen. Ett ransoneringsförfarande av denna typ skulle

alltså ha effekt endast i fråga om de företag i de berörda branscherna, som

med hänsyn till sin storlek icke kunna förmodas anlita utvägen att göra

kompletterande sockerinköp i detaljhandeln.

1 llihang till riksdagens protokoll 19U9. 13 saml. 3 avd. Nr 5—6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

Den föreslagna lättnaden i ransoneringen skulle sålunda icke endast medföra

att åtskilliga förbrukargrupper utöver de enskilda hushållen skulle

kunna fritt tillgodose sitt behov av socker, utan förändringen skulle även

innebära att inom en och samma bransch, exempelvis sötvaruindustrien,

en viss grupp av företag skulle få relativt fri tillgång till varan, under det

att en annan grupp fortfarande skulle få vidkännas inskränkningar i sin

förbrukning och därmed missgynnas i konkurrenshänseende.

Den sektor av sockerförbrukningen för industriella och liknande ändamål,

för vilken en reglering av enbart partileveranserna av här angivna

skäl icke skulle få någon reell verkan, är tillräckligt stor för att besparingarna

vid en sådan reglering skulle bli tämligen obetydliga. Skillnaden

mellan sockeråtgången vid en partiell ransonering av denna typ och vid

helt fri försäljning skulle bli alltför ringa för att motivera, att man icke

toge steget fullt ut och upphävde hela ransoneringen.

Det är dessutom givet, att ett system, som för en betydande del av de

berörda förbrukarna endast skulle bli en reglering på papperet, måste

betecknas som högst otillfredsställande och ägnat att undergräva respekten

även för andra ransoneringsbestämmelser.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker kommissionen motionen

i fråga.

Kommissionen vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att kommissionen

fortlöpande undersöker möjligheterna att genom ökning av sockerimporten

skapa förutsättningar för ett upphävande av sockerransoneringen

i dess helhet. Utsikterna härvidlag äro ännu på väsentliga punkter

så pass oklara, att någon säker prognos icke för dagen kan ställas. Det

kan exempelvis nämnas, att för import av socker från brittiska imperiet

reser sig det hindret, att betalningen till övervägande del måste erläggas

i dollar. Från Cuba kan socker för närvarande endast köpas mot

dollar. Möjligheterna till import från andra områden äro tyvärr icke stora

och begränsas i huvudsak till de myckenheter, som vi kunnat tillförsäkra

oss i de bilaterala handelsavtalen. Ett slopande av sockerransoneringen

är ju också i hög grad beroende av den inhemska sockerbetsodlingens storlek

innevarande år. Man måste följaktligen även avvakta utvecklingen på

denna front, innan frågan kan upptagas till avgörande.

Statens sockernämnd: Nämnden, som endast har att taga befattning

med frågor om avtalen mellan Svenska sockerfabriksbolaget och staten, erinrar

om att av olika skäl sockerbetsarealen på senare år minskat från ca

55 000 hektar till 47 000 å 48 000 hektar och framhåller för egen del, att

ur arbetstillgångens synpunkt vissa svårigheter torde föreligga för en mera

betydande ökning av betarealen, men att å andra sidan sockerfabrikerna

torde äga kapacitet att avverka en något ökad betmängd ävensom att industriens

tillverkningskostnader per kilogram producerat socker något

nedgå, i den mån kvantiteten ökas, av den anledning att de s. k. fasta kostnaderna

då kunna utslås på större mängd. Beträffande betpriset och andra

odlingsvillkor finge nämnas, att just nu arbetar en särskild kommission

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5. 3

för förberedande av dessa frågor i vad avser 1949 års betodling, ävensom

att hithörande spörsmål på sedvanligt sätt torde under våren bliva föremål

för Kungl. Maj :ts och riksdagens behandling.

Sveriges betodlares centralförening: Föreningen anser i princip ransoneringen

böra slopas och frågan om tidpunkten härför göras till föremål för

undersökning.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund: Förbundet som väl inser att

vissa organisatoriska och även valutasvårigheter finnas för att slopa sockerransoneringen

endast för en konsumtionsfaktor, vill dock tillstyrka motionen.

För de flesta av landets hushåll, framför allt på landsbygden, har

sockerransonen varit otillräcklig. Bakning har i stor utsträckning inte varit

möjlig att göra, likaså har ransonen även med den extra tilldelning som

årligen givits för konservering varit mycket liten. Landsbygdens hushåll,

ävensom villa- och egnahemsägare, som ha egna trädgårdar, ha inte haft

möjlighet att helt tillvarataga sina egna frukt- och bärprodukter.

Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.

Motionärerna ha i motionen föreslagit ett partiellt hävande av sockerransoneringen.

Att i detaljhandeln avskilja de enskilda hushållen från övriga

konsumenter torde — såsom ock av statens livsmedelskommission framhållits

— vara ogörligt. Ej heller låter en uppdelning tänka sig mellan partihandel

och detaljförsäljning. En dylik åtgärd skulle säkerligen endast överföra

kunder från parti- till detaljhandeln. Att härigenom orättvisor skulle

uppstå torde ej kunna undvikas. Skillnaden mellan sockeråtgången vid

partiell ransonering av sistnämnda typ skulle därjämte — såsom kommissionen

påvisat — bli alltför ringa för att motivera ett bibehållande av sockerransonering

i någon som helst form. Med kommissionen delar utskottet

uppfattningen att en dylik reglering huvudsakligen på papperet skulle än

mera undergräva respekten för ransoneringsbestämmelser över huvud taget.

Utskottet kan därför ej tillstyrka bifall till motionärernas hemställan.

Från konsumenthåll, närmast från Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

har understrukits vikten av att under nu rådande vanskligheter

för det fria varuutbytet kunna till fullo utnyttja skogsbär och triidgårdsprodukter.

Utskottet, som delar denna synpunkt, skulie gärna se, att omständigheterna

medgåve en ännu rikligare tilldelning av socker för konserveringsändamål,

och utgår från att för ransoneringen ansvarig myndighet

utnyttjar varje tillfälle därtill. Utskottet har å andra sidan fullt klart

för sig, att eu sådan sockertilldelning, som kan motivera slopande av ransoneringen

eller medföra större möjligheter till konservering av frukt och

bär, i sin tur beror av omständigheter, som för närvarande och den närmare

framtiden svårligen låta sig bedöma. Importen försvåras av brist på för ändamålet

användbar valuta. Av sockernämndens redogörelse framgår även,

att betarealen i Sverige under senare år undergått eu påtaglig inskränkning

med risk för minskade skördar. Hur gärna utskottet än hälsat ett slopande

av ransoneringen anser sig utskottet av förut här ovan angivna grunder för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.

det nuvarande ej kunna tillstyrka bifall till ett partiellt hävande av densamma

i den omfattning, som av motionärerna föreslagits. Utskottet får

därför hemställa,

att motionen II: 154 ej måtte föranleda någon andra kammarens

åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1949.

På utskottets vägnar:

NILS JÖNSSON.

Närvarande:

herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, fröken Liljedahl, herrar

Andersson i Essvik, Ekström, Nihlfors, Lindström, fru Lindskog och herr

Gustafson i Göteborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.