Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt underhåll.

1949-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1949:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt underhåll.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

5

Nr 6.

Andra kammarens t r e d j e tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om utredning rörande reglerna

för enskild vägs överförande till allmänt underhåll.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 34, ha herrar Dickson och östlund hemställt, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl.

Maj :t måtte uppdraga åt 1948 års vinterväghållningsutredning att verkställa

utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt

underhåll.

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den likalydande motionen

I: 50.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands

län samt 1948 års vinterväghållningssakkunniga.

Utskottet skall här nedan lämna ett sammandrag av innehållet i de avgivna

utlåtandena.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen: I samband med förstatligandet av den

allmänna väghållningen bestämdes att beslut i frågor om förändring av

enskild väg till allmän skulle meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

såframt icke vederbörande länsstyrelse och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

voro av skilda meningar. Frågor om förändring skulle om möjligt

prövas i ett sammanhang en gång om året. Dessa stadganden avsågo att

skapa förutsättningar för enhetlig praxis och större överblick i bedömandet

än som tidigare varit fallet, när dessa avgjordes av länsstyrelsen. Som

ett led i styrelsens strävande att åstadkomma önskad enhetlighet på området

utarbetade styrelsen år 1945 en promemoria över erforderlig utredning

i ärenden av ifrågavarande art. Promemorian har tillställts samtliga

länsstyrelser för att vara att tillgå vid utredning i frågor om förändring

av enskild väg till allmän. Det kan nämnas, att tillämpningen av promemorian

hitintills icke givit anledning till ändring av densamma.

Styrelsen är medveten om att önskad grad av enhetlighet i bedömandet

icke omedelbart uppnåddes genoiii att beslutanderätten överflyttades på

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Inställningen till dessa frågor hos länsstyrelserna

var nämligen tidigare tämligen olikartad, och för styrelsen var

det icke möjligt att omedelbart få en utjämning till stånd. Styrelsens behandling

av ärendena sker emellertid numera helt efter de grunder, som

styrelsen anser förenliga med gällande bestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

Enligt styrelsens mening fungerar även nuvarande handläggningssätt tillfredsställande.

I viss män torde detta kunna belysas av nedanstående uppgifter

beträffande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade beslut i

dessa frågor. Sålunda meddelade styrelsen under åren 1944—1948 beslut i

sammanlagt 385 ärenden angående förändring av enskild väg till allmän.

Härav avsågo 224 beslut bifall till framställningarna och 161 avslag. Endast

i sammanlagt 15 fall kunde beslut meddelas först efter sammanjämkning

av vederbörande länsstyrelses och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ståndpunkt.

Under samma tid hänskötos sammanlagt endast 15 ärenden till

Kungl. Maj ds prövning, och i 12 av dessa har Kungl. Maj d följt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens mening.

Statskontoret. Genom de föreskrifter, som meddelats, har det enligt statskontorets

mening tillfredsställande sörjts för en enhetlig tillämpning av

reglerna för överförande av enskild väg till allmän. Att så måste vara förhållandet

framgår även av det svar statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

vid 1948 års riksdag lämnade på en interpellation i

andra kammaren angående villkoren för enskild vägs förändring till allmän.

Länsstyrelsen i Stockholms län. Avsikten med överförande av behandlingen

av frågor rörande enskild vägs förändring till allmän från länsstyrelserna

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde främst ha varit att i

görligaste mån säkerställa enhetligheten vid ärendenas prövning. Det torde

ock vara svårt att finna en ordning, som bättre än den sålunda genomförda

tillgodoser angivna syfte. Vad angår de av 1935 års vägsakkunniga framlagda

anvisningarna, så ha dessa visserligen icke formellt fastställts av

statsmakterna, men med deras goda minne ha de likväl lagts till grund

vid myndigheternas prövning av hithörande ärenden. Länsstyrelsen har för

sin del icke funnit anvisningarna vara i behov av någon översyn.

Därest motionärerna åsyfta en mera ingående reglering i ämnet, vill länsstyrelsen

slutligen ifrågasätta lämpligheten av att genom detalj anvisningar

alltför hårt binda de beslutande myndigheterna i deras prövning, så att

spelrum ej gives för skäligt hänsynstagande till de olika förhållanden, som

kunna föreligga i olika landsdelar.

Länsstyrelsen i Jämtlands län åberopar innehållet i en av vägdirektören

i länet upprättad promemoria och förklarar sig ej ha något att erinra mot

den i motionen ifrågasatta utredningen. I promemorian anföres bl. a. följande:

Genom en fullständig utredning sådan den fått uttryck i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens berörda promemoria till ledning vid enskild vägs

förändring, kan en överskådlig bild erhållas av alla de omständigheter, som

kunna inverka på frågan om en enskild väg skall förändras till allmän eller

ej. Med hänsyn till mångfalden av inverkande omständigheter, som från

fall till fall framträda olika starkt, blir emellertid problemet till slut oftast

en bedöinningsfråga, som får lösas genom avvägning mot varandra av skälen

för och emot. Det torde vara mycket svårt att uppställa sådana regler,''

som kunna giva ett mera exakt besked i frågeställningen. En utredning i sådant

syfte synes därför icke kunna förväntas leda fram till någon principiell

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. 7

förändring av hittillsvarande bedömningsgrunder. Då emellertid en ingående

och allsidig granskning av dessa kan vara värdefull, synes den i motionerna

föreslagna utredningen icke vara omotiverad.

1948 års vinlerväghållningsutredning: I de enskilda fallen är det vanligen

en kombination av flera faktorer, som inverka på frågan. Att under

sistnämnda förhållanden genom en utredning söka åstadkomma större enhetlighet

i bedömningsgrunderna synes icke vara möjligt. Framhållas må

även att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens prövning av förändringsärendena

sker i ett sammanhang för ett större antal vägar. En utredning i nu nämnt

syfte synes därför icke påkallad. Därest motionens syfte emellertid skulle

vara att få en sådan ändring till stånd i gällande praxis, att enskilda vägar i

större utsträckning än för närvarande skola kunna förändras till allmänna,

synes denna fråga böra bliva föremål för närmare utredning.

1 detta sammanhang vill utskottet erinra om alt frågan om gällande praxis

för förändring av enskild väg till allmän var föremål för interpellation vid

1947 års riksdag. I det svar härpå, som kommunikationsministern lämnade

(andra kammarens protokoll nr 32, § 2), behandlades ifrågavarande spörsmål

så utförligt, som med hänsyn till ärendenas art torde kunna ske. Då de

däri angivna riktlinjerna helt överensstämma med dem väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillämpar, kan det anses vara fastslaget huru väglagens allmänt

hållna föreskrifter i fråga om förutsättningarna för enskild vägs förändring

till allmän skola tolkas.

Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.

Under tiden före förstatligandet av vägväsendet, d. v. s. före år 1944,

handlades ärenden rörande intagning av vägar till allmänt underhåll av de

olika länsstyrelserna. Självfallet vållade denna splittring viss oenhetlighet

vid bedömningen av de faktorer, som inverka på frågans lösning. Genom

den nya lagstiftningen ha emellertid försök gjorts att råda bot härför. Numera

avgöras dylika ärenden, om möjligt endast en gång årligen och då avseende

hela riket, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Endast då väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen ej lyckats sammanjämka sina synpunkter med vederbörande

länsstyrelses, hänskjutes avgörandet till Kungl. Maj :t. Vid behandlingen

tillämpas de normer som angivits i 1935 års vägsakkunnigas betänkande.

Dessa normer ha visserligen ej fastställts till efterrättelse, men

de tillämpas icke desto mindre allmänt med huvudvikten lagd i de olika

till bedömning föreliggande fallen än på den ena, än på den andra synpunkten,

som i dem funnit uttryck. Detta system har, såsom framgår av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande, lett till att i förhållandevis mycket få

ärenden sammanjämkning behövt förekomma mellan väg- och vatlenbyggnadsstyrclsens

och vederbörande länsstyrelses synpunkter för att leda till

positivt resultat. Av sammanlagt 385 ärenden rörande vägs förändring till

allmän, vilka handlagts under åren 1944—48, hänskötos endast 15 till

Kungl. Maj :ts prövning, och av dessa vann väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

ställningstagande i 12 fall Kungl. Maj :ts godkännande. Det nu till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

lämpade handläggningssättet kan därför med fog anses fungera tillfredsställande.

Skulle de normer, som sålunda tillämpas av myndigheterna, givas

karaktären av tvingande bestämmelser, skulle enligt utskottets bestämda

uppfattning en verklig rättvisa, som ej åtnöjer sig med att vara av rent formell

art, äventyras i vida högre grad än nu är fallet. Förhandenvaron av

möjlighet att med olika eftertryck låta de skilda synpunkterna i dessa normer

öva inflytande på besluten synes ge en starkare garanti för en smidig

anpassning till skiftande lokala förhållanden och samhällslivets ständigt

pågående förändring.

Motionärerna ha i motionen föreslagit, att 1948 års vinterväghållningsutredning

skulle anförtros det föreslagna utredningsuppdraget. Med den inställning

utskottet intagit i huvudfrågan om ökad enhetlighet vid bedömningen

av ärenden rörande vägs förändring till allmän saknar utskottet

anledning att närmare ingå härpå.

Under åberopande av innehållet i de över motionen avgivna utlåtandena

och vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,

att motionen II: 34 ej måtte föranleda någon andra kammarens

åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1949.

På utskottets vägnar:

NILS JÖNSSON.

Närvarande: se under uti. nr 5.

497434. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.