Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt underhåll.
1949-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1949:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt underhåll.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
5
Nr 6.
Andra kammarens t r e d j e tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om utredning rörande reglerna
för enskild vägs överförande till allmänt underhåll.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 34, ha herrar Dickson och östlund hemställt, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl.
Maj :t måtte uppdraga åt 1948 års vinterväghållningsutredning att verkställa
utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt
underhåll.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den likalydande motionen
I: 50.
Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms och Jämtlands
län samt 1948 års vinterväghållningssakkunniga.
Utskottet skall här nedan lämna ett sammandrag av innehållet i de avgivna
utlåtandena.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen: I samband med förstatligandet av den
allmänna väghållningen bestämdes att beslut i frågor om förändring av
enskild väg till allmän skulle meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såframt icke vederbörande länsstyrelse och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
voro av skilda meningar. Frågor om förändring skulle om möjligt
prövas i ett sammanhang en gång om året. Dessa stadganden avsågo att
skapa förutsättningar för enhetlig praxis och större överblick i bedömandet
än som tidigare varit fallet, när dessa avgjordes av länsstyrelsen. Som
ett led i styrelsens strävande att åstadkomma önskad enhetlighet på området
utarbetade styrelsen år 1945 en promemoria över erforderlig utredning
i ärenden av ifrågavarande art. Promemorian har tillställts samtliga
länsstyrelser för att vara att tillgå vid utredning i frågor om förändring
av enskild väg till allmän. Det kan nämnas, att tillämpningen av promemorian
hitintills icke givit anledning till ändring av densamma.
Styrelsen är medveten om att önskad grad av enhetlighet i bedömandet
icke omedelbart uppnåddes genoiii att beslutanderätten överflyttades på
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Inställningen till dessa frågor hos länsstyrelserna
var nämligen tidigare tämligen olikartad, och för styrelsen var
det icke möjligt att omedelbart få en utjämning till stånd. Styrelsens behandling
av ärendena sker emellertid numera helt efter de grunder, som
styrelsen anser förenliga med gällande bestämmelser.
6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
Enligt styrelsens mening fungerar även nuvarande handläggningssätt tillfredsställande.
I viss män torde detta kunna belysas av nedanstående uppgifter
beträffande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade beslut i
dessa frågor. Sålunda meddelade styrelsen under åren 1944—1948 beslut i
sammanlagt 385 ärenden angående förändring av enskild väg till allmän.
Härav avsågo 224 beslut bifall till framställningarna och 161 avslag. Endast
i sammanlagt 15 fall kunde beslut meddelas först efter sammanjämkning
av vederbörande länsstyrelses och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ståndpunkt.
Under samma tid hänskötos sammanlagt endast 15 ärenden till
Kungl. Maj ds prövning, och i 12 av dessa har Kungl. Maj d följt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens mening.
Statskontoret. Genom de föreskrifter, som meddelats, har det enligt statskontorets
mening tillfredsställande sörjts för en enhetlig tillämpning av
reglerna för överförande av enskild väg till allmän. Att så måste vara förhållandet
framgår även av det svar statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
vid 1948 års riksdag lämnade på en interpellation i
andra kammaren angående villkoren för enskild vägs förändring till allmän.
Länsstyrelsen i Stockholms län. Avsikten med överförande av behandlingen
av frågor rörande enskild vägs förändring till allmän från länsstyrelserna
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen torde främst ha varit att i
görligaste mån säkerställa enhetligheten vid ärendenas prövning. Det torde
ock vara svårt att finna en ordning, som bättre än den sålunda genomförda
tillgodoser angivna syfte. Vad angår de av 1935 års vägsakkunniga framlagda
anvisningarna, så ha dessa visserligen icke formellt fastställts av
statsmakterna, men med deras goda minne ha de likväl lagts till grund
vid myndigheternas prövning av hithörande ärenden. Länsstyrelsen har för
sin del icke funnit anvisningarna vara i behov av någon översyn.
Därest motionärerna åsyfta en mera ingående reglering i ämnet, vill länsstyrelsen
slutligen ifrågasätta lämpligheten av att genom detalj anvisningar
alltför hårt binda de beslutande myndigheterna i deras prövning, så att
spelrum ej gives för skäligt hänsynstagande till de olika förhållanden, som
kunna föreligga i olika landsdelar.
Länsstyrelsen i Jämtlands län åberopar innehållet i en av vägdirektören
i länet upprättad promemoria och förklarar sig ej ha något att erinra mot
den i motionen ifrågasatta utredningen. I promemorian anföres bl. a. följande:
Genom en fullständig utredning sådan den fått uttryck i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens berörda promemoria till ledning vid enskild vägs
förändring, kan en överskådlig bild erhållas av alla de omständigheter, som
kunna inverka på frågan om en enskild väg skall förändras till allmän eller
ej. Med hänsyn till mångfalden av inverkande omständigheter, som från
fall till fall framträda olika starkt, blir emellertid problemet till slut oftast
en bedöinningsfråga, som får lösas genom avvägning mot varandra av skälen
för och emot. Det torde vara mycket svårt att uppställa sådana regler,''
som kunna giva ett mera exakt besked i frågeställningen. En utredning i sådant
syfte synes därför icke kunna förväntas leda fram till någon principiell
Andra kammarens tred je tillfälliga utskotts utlåtande nr 6. 7
förändring av hittillsvarande bedömningsgrunder. Då emellertid en ingående
och allsidig granskning av dessa kan vara värdefull, synes den i motionerna
föreslagna utredningen icke vara omotiverad.
1948 års vinlerväghållningsutredning: I de enskilda fallen är det vanligen
en kombination av flera faktorer, som inverka på frågan. Att under
sistnämnda förhållanden genom en utredning söka åstadkomma större enhetlighet
i bedömningsgrunderna synes icke vara möjligt. Framhållas må
även att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens prövning av förändringsärendena
sker i ett sammanhang för ett större antal vägar. En utredning i nu nämnt
syfte synes därför icke påkallad. Därest motionens syfte emellertid skulle
vara att få en sådan ändring till stånd i gällande praxis, att enskilda vägar i
större utsträckning än för närvarande skola kunna förändras till allmänna,
synes denna fråga böra bliva föremål för närmare utredning.
1 detta sammanhang vill utskottet erinra om alt frågan om gällande praxis
för förändring av enskild väg till allmän var föremål för interpellation vid
1947 års riksdag. I det svar härpå, som kommunikationsministern lämnade
(andra kammarens protokoll nr 32, § 2), behandlades ifrågavarande spörsmål
så utförligt, som med hänsyn till ärendenas art torde kunna ske. Då de
däri angivna riktlinjerna helt överensstämma med dem väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
tillämpar, kan det anses vara fastslaget huru väglagens allmänt
hållna föreskrifter i fråga om förutsättningarna för enskild vägs förändring
till allmän skola tolkas.
Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.
Under tiden före förstatligandet av vägväsendet, d. v. s. före år 1944,
handlades ärenden rörande intagning av vägar till allmänt underhåll av de
olika länsstyrelserna. Självfallet vållade denna splittring viss oenhetlighet
vid bedömningen av de faktorer, som inverka på frågans lösning. Genom
den nya lagstiftningen ha emellertid försök gjorts att råda bot härför. Numera
avgöras dylika ärenden, om möjligt endast en gång årligen och då avseende
hela riket, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Endast då väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ej lyckats sammanjämka sina synpunkter med vederbörande
länsstyrelses, hänskjutes avgörandet till Kungl. Maj :t. Vid behandlingen
tillämpas de normer som angivits i 1935 års vägsakkunnigas betänkande.
Dessa normer ha visserligen ej fastställts till efterrättelse, men
de tillämpas icke desto mindre allmänt med huvudvikten lagd i de olika
till bedömning föreliggande fallen än på den ena, än på den andra synpunkten,
som i dem funnit uttryck. Detta system har, såsom framgår av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande, lett till att i förhållandevis mycket få
ärenden sammanjämkning behövt förekomma mellan väg- och vatlenbyggnadsstyrclsens
och vederbörande länsstyrelses synpunkter för att leda till
positivt resultat. Av sammanlagt 385 ärenden rörande vägs förändring till
allmän, vilka handlagts under åren 1944—48, hänskötos endast 15 till
Kungl. Maj :ts prövning, och av dessa vann väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ställningstagande i 12 fall Kungl. Maj :ts godkännande. Det nu till
-
8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.
lämpade handläggningssättet kan därför med fog anses fungera tillfredsställande.
Skulle de normer, som sålunda tillämpas av myndigheterna, givas
karaktären av tvingande bestämmelser, skulle enligt utskottets bestämda
uppfattning en verklig rättvisa, som ej åtnöjer sig med att vara av rent formell
art, äventyras i vida högre grad än nu är fallet. Förhandenvaron av
möjlighet att med olika eftertryck låta de skilda synpunkterna i dessa normer
öva inflytande på besluten synes ge en starkare garanti för en smidig
anpassning till skiftande lokala förhållanden och samhällslivets ständigt
pågående förändring.
Motionärerna ha i motionen föreslagit, att 1948 års vinterväghållningsutredning
skulle anförtros det föreslagna utredningsuppdraget. Med den inställning
utskottet intagit i huvudfrågan om ökad enhetlighet vid bedömningen
av ärenden rörande vägs förändring till allmän saknar utskottet
anledning att närmare ingå härpå.
Under åberopande av innehållet i de över motionen avgivna utlåtandena
och vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,
att motionen II: 34 ej måtte föranleda någon andra kammarens
åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1949.
På utskottets vägnar:
NILS JÖNSSON.
Närvarande: se under uti. nr 5.
497434. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.