Sök i Ratio Lex

Utlåtande över väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur rättssäkerhetens synpunkt.

1949-05-05 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1949:8, Utlåtande över väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur rättssäkerhetens synpunkt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande över väckt

motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur

rättssäkerhetens synpunkt.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 227, ha herrar St axäng och Edström hemställt,

att riksdagen med beaktande av i motionen framförda synpunkter måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära översyn av kristidsförvaltningen främst

ur rättssäkerhetens synpunkt.

Över motionen hava utlåtanden inhämtats från justitiekanslersämbetet,

statens handelskommission, statens livsmedelskommission, statens industrikommission,

statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd, överrevisionen

för krisförvaltningen, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och

Sveriges köpmannaförbund.

Justitiekanslersämbetet anför, att ämbetet, som i sin verksamhet icke

haft att taga någon egentlig befattning med de frågor som behandlas i

motionen, icke av egen erfarenhet kan bedöma, huruvida sådan bristande

rättssäkerhet framträtt i kristidsförvaltningen att särskilda åtgärder i anledning

därav äro påkallade. Även om emellertid så skulle vara förhållandet,

synes det ämbetet ovisst, om en översyn av kristidsförvaltningen ur

rättssäkerhetssynpunkt skulle vara av det gagn att en dylik översyn bör

förordas. Av betydelse är härvid främst vad översynen skulle avse. Innehållet

i motionen pekar på en omfattande och vittutseende undersökning

riktande sig åt olika håll. Eu sådan undersökning skulle säkerligen vara

synnerligen svår att utföra samt tillika kräva avsevärd personal och lång

tidrymd. Väl torde en sådan undersökning kunna skänka åtskilligt av

värde, men det förefaller dock tveksamt, om undersökningen skulle leda

till utvägar att råda bot på de olika missförhållanden som anses råda.

Därjämte är att märka, att vid den tidpunkt, då resultatet skulle föreligga,

krisregleringarna rimligen borde ha upphört eller åtminstone stå inför

sin avveckling, så framt ej oförutsedda händelser inträffa. Härtill kommer,

att vissa av de i motionen berörda spörsmålen torde vara föremål för uppmärksamhet

i annat sammanhang. Ehuru den i motionen väckta frågan

är av synnerlig vikt och all möjlig uppmärksamhet därför bör ägnas densamma,

kan ämbetet alltså icke undgå att ur skilda synpunkter ställa sig

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A9. 13 saml. 3 avd. Nr 8.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9,

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

betänksamt mot den ifrågasatta översynen. Här som eljest är det framför

allt av betydelse att söka tillse, att de, som utrustas med befogenhet att

besluta å det allmännas vägnar i angelägenheter som röra enskilds rätt, i

möjligaste mån äro skickade för denna sin uppgift.

Statens handelskommission. I fråga om rättssäkerheten, varom polemik

förts i pressen, framhåller kommissionen, att så vitt gäller den kritik mot

kommissionen, vartill pressen mången gång fått stoff från ett företag eller

en enskild person, som ansett sig »icke ha fått sin rätt» hos kommissionen,

kommissionen kunde konstatera, att kritiken i de flesta fall — åtminstone

sedan kommissionens organisation efter det allmänna importförbudets

genomförande hunnit utbyggas och konsolideras — är oberättigad och

grundar sig på missuppfattningar eller på felaktiga informationer. Vidkommande

kommissionernas handhavande av dem lämnade fullmakter

framhåller kommissionen vidare uppgiften att under rådande extraordinära

förhållanden tillse att näringslivets rytm rubbas i minsta möjliga mån. I

fall av intrikat karaktär eller då i ett ärende omgående besked är av nöden

är kommissionen sålunda tvingad att beträda vägar, som snabbare leda till

målet, än de författningsmässigt utstakade och för den normala administrationen

gällande. Detta innebär att förvaltningsrättsliga principer icke kunna

iakttagas på samma minutiösa sätt som inom övrig förvaltning. Risken för

att kommissionerna, då de nödgas handla på detta sätt, skulle undergräva

rättssäkerheten, torde vara synnerligen liten. Man bör nämligen betänka,

att krisorganen i sin verksamhet äro underkastade en mycket ingående

granskning från allmänhetens sida. Därest kritikerna tagit hänsyn till landets

situation och till de svåra förhållanden, under vilka kommissionen i

det aktuella fallet arbetat, men ändå med fog kunnat hävda, att framförda

anmärkningar varit motiverade, skulle kommissionen — liksom motionärerna

nu göra —- ansett att rättssäkerheten varit i fara. Den juridiska prövning

av cirkulär o. d., som motionärerna önska, verkställes inom kommissionen

av dess sakkunnige i juridiska frågor, för närvarande en föredragande

i högsta domstolen, och kommissionen anser detta arrangemang

vara fullt tillfredsställande. Samarbetet mellan krisorgan och näringslivets

organisationer ur rättssäkerhetens synpunkt och därav föranledda problem

ha beaktats av den i juni 1948 tillsatta förfoganderättskommittén, vilken

avlämnat ett den 8 januari 1949 dagtecknat betänkande till folkhushållningsministern.

Kommittén har i betänkandet framhållit såsom önskvärt,

att en särskild utredning komme till stånd i vad gällde frågan om den enskildes

skydd mot förluster på grund av bl. a. handels- samt export- och

importregleringar. En sådan särskild utredning borde enligt förfoganderättskommitténs

mening även och i första hand ägna uppmärksamhet åt

frågan om Kungl. Maj:ts administrativa befogenheter så vitt avsåge nyss
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

3

nämnda regleringar. Kommissionen har icke något alt erinra mot kommitténs

förslag i vad de berörde kommissionens verksamhetsområde. Kommissionen

har därmed förordat igångsättande av den särskilda utredning kommittén

önskat. Vissa av de skäl, som i förevarande motion framförts för en

översyn av krisförvaltningen ur rättssäkerhetssynpunkt, torde sammanfalla

med de motiv förfoganderättskommittén haft, då den förordat nyssnämnda

särskilda utredning. Handelskommissionen vill därför instämma med motionärerna

i deras begäran om en sådan översyn av krisförvaltningen, som

syftar till klarläggande av de frågor förfoganderättskommittén ansett böra

utredas.

Statens livsmedelskommission erinrar om att vid beslut, som innebära

väsentligt intrång för näringsidkare, besvärshänvisning i regel lämnas. Att

fruktan för repressalier skulle avhållit från att söka rättelse har sig kommissionen

ej bekant. Med hänsyn till svårigheten att städse tillmötesgå

kravet på rättvisa kvoteras nästan undantagslöst varor i samförstånd med

näringslivets representanter. Självfallet är det ogörligt att alltid finna generella

normer, som kunna undantagslöst tillämpas. I fråga om relationerna

till vederbörande departementschef anser kommissionen att motionärernas

uttalande i detta avseende vore berättigat, därest en kommission skulle

anse sig skyldig att verkställa instruktioner, som givits av en enskild ledamot

av regeringen. Detta skulle innebära ett icke grundlagsenligt ministerstyre.

Livsmedelskommissionen har i varje fall icke ansett sig ha en sådan

skyldighet, och det har ej heller förekommit, att någon ledamot av regeringen

givit kommissionen instruktioner eller direktiv med anspråk på att

dessa skulle följas även då de stode i strid med kommissionens egen uppfattning.

Kommissionen har visserligen ofta i beredningar och även på

annat sätt överläggningar med vederbörande departementschef i principiella

frågor. Om departementschefen härvid har en uppfattning, som

strider mot kommissionens, underställes ärendet regelmässigt Kungl. Maj:ts

prövning. Så sker också då frågan har större allmän räckvidd eller är av

prejudicerande natur. Hemligstämpling av handlingar förekommer sällan,

och tillräcklig publicitet torde lämnas genom pressen. Kommissionen har

alltid varit mycket mån om att tillse att dess regleringsåtgärder stödjas på

författningar eller givna bemyndiganden. Något fall, då det konstaterats

att fullmakt utnyttjas för annat än avsett ändamål, torde icke ha förekommit

inom kommissionens verksamhetsområde. Det är emellertid givet, att

Kungl. Maj ds eller riksdagens bemyndiganden ibland göras till föremål för

olika tolkningar. Det har därför förekommit, alt kommissionens beslut

överklagats under påstående att de icke skulle vara lagligen grundade. I

intet fall har Kungl. Majd hittills funnit att kommissionen överträtt sin

befogenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

Det har icke inträffat, att kommissionen, om för viss åtgärds genomförande

krävts bemyndigande av Kungl. Maj:t, vidtagit åtgärden innan

bemyndigandet erhållits. Mot den granskning av kommissionens cirkulär,

som sker genom kvalificerad juridisk kompetens, bär någon anledning till

anmärkning ej befunnits föreligga i de fall, då dessa underställts justitieombudsmannens

och justitiekanslerns prövning. Hänsyn bl. a. till den inhemska

prisnivån har ibland nödgat kommissionen att centralisera importen

till vissa importföreningar. Den centralisering av utrikeshandeln, som

ägt rum i ett flertal länder, har vidare medfört att även den svenska importen

och exporten i viss mån måst koncentreras till centrala organ, som

varit befogade att omedelbart vid förhandlingsbordet göra avslut. Kommissionen

har som villkor för sin medverkan till utrikeshandelns centralisering

till sådana föreningar uppställt att föreningarna skola vara öppna för alla

näringsidkare inom branschen, som önska inträda i föreningarna. Kommissionen

har intet att erinra mot att den begärda översynen sker. Emellertid

kan ifrågasättas om sådan allmän översyn är lämplig nu, då krisförvaltningen

håller på att avvecklas.

Statens industrikommission framhåller, att kommissionen på grund av

arten av sin verksamhet och de ständiga skiftningarna i försörjningsläget

inom olika varuområden måste vara en förvaltningsmyndighet, som av

eget initiativ ständigt måste vidtaga ändringar i sin organisation, och att

kommissionen, som kunnat glädja sig åt ett mycket gott samarbete med

överrevisionen för krisförvaltningen, är föremål för en genomgripande

översyn av krisförvaltningens effektiviseringskommitté. För kommissionen

har det stått klart att ransoneringssystemets upprätthållande i väsentlig

grad är beroende av den lojalitet, med vilken detta system omfattas av

allmänheten. Såsom en följd härav kan kommissionen för närvarande vid

de ännu tillämpliga regleringarnas upprätthållande stödja sig på näringslivets

frivilliga medverkan i en utsträckning, som icke tillnärmelsevis skulle

varit möjlig, om förtroendet till kommissionen varit allvarligt rubbat. Besvär

över kommissionens beslut förekomma ej sällan, och det synes kommissionen

mycket osannolikt att repressalier eller trakasserier någonsin

förekommit från någon industrikommissionens tjänsteman. Med den intima

kontakt kommissionen har med näringslivet skulle en sådan sak mycket

snart ha kommit till kommissionens kännedom. Kritiska artiklar i pressen,

som kunnat minska allmänhetens förtroende, observeras alltid och föranleda

undersökningar. Härvid har det visat sig, att i dylika artiklar framförda

klagomål så gott som alltid sakna fog. I de mycket få fall, då någon grund

för beskyllningarna förelegat, ha åtgärder alltid omedelbart vidtagits av

kommissionen för vinnande av rättelse. Såsom i hög grad obefogat anser

kommissionen påståendet att kommissionen utnyttjat erhållna fullmakter på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr S.

5

ett obehörigt sätt. Under hela kristiden har en i huvudsak enhällig opinion

ansett samarbete mellan de statliga myndigheterna och näringslivets organisationer

vara ytterst värdefullt, och i många olika sammanhang även i riksdagen

har kritik riktats mot kommissionerna för att organisationernas medverkan

icke sökts i ännu högre grad än som skett. I vilken omfattning och

under vilka förutsättningar befogenheter av olika slag kunna överlåtas åt

organisationerna kräver uppmärksamhet. Särskilt gäller detta möjligheten

för utanför organisationerna stående företag, att få sina intressen beaktade.

Det är emellertid svårt att se, på vad sätt en översyn av det slag motionärerna

ifrågasätta skulle kunna åstadkomma ökade möjligheter att få

till stånd överenskommelser, som på ett idealiskt sätt tillgodose alla parters

berättigade intressen.

Slutligen vill industrikommissionen framhålla, att hur berättigad motionärernas

strävan att bygga upp allmänhetens förtroende till kriskommissionerna

än må vara, torde dock böra erinras om att själva grunden till

allmänhetens misstro mot kristidsadministrationen dock ytterst är den

allmänna oviljan mot statliga ingrepp över huvud och mot regleringssystemet

i dess helhet. För att på lång sikt bevara statsmakternas auktoritet och

allmänhetens förtroende till den ordinarie förvaltningen är det enligt industrikommissionens

mening ytterst angeläget att ännu bestående regleringar

och ransoneringar upphävas och mildras så snart möjligheter yppa sig

härtill.

Statens bränslekommission anmärker, att frågorna om formerna för det

i många ärenden ofrånkomliga samrådet mellan en myndighet och vederbörande

statsråd och om enskilda organisationers engagerande i statsförvaltningen

utan tvivel innefatta konstitutionella och i övrigt rättsliga problem

av den största betydelse. Den förstnämnda frågan torde emellertid

omspänna vidare områden än enbart krisförvaltningen, varför en eventuell

utredning härom synes böra omfatta den statliga förvaltningen i dess helhet.

För bränslekommissionens del skall här endast anföras, att kommissionens

beslut grundats på kommissionens egen uppfattning om beslutets

riktighet även i de fall, då samråd med vederbörande statsråd befunnits

erforderligt. Om vid samrådet enighet icke kunnat nås, har frågan av kommissionen

hänskjutits till Kungl. Maj:ts avgörande. Kommissionen avstyrker

bifall till motionen.

Statens priskontrollnämnd anför, att nämnden i stor utsträckning för tilllämpning

av i ovannämnda författningar givna rättsregler är bunden av

bemyndiganden från Kungl. Maj:t. Dylika bemyndiganden lämnas i regel

endast från fall till fall efter framställning från nämnden, exempelvis då

fråga är om fastställande av normalpris eller om sänkning av stoppris för

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

visst eller vissa varuslag. Generella bemyndiganden att meddela föreskrifter

enligt prisregleringslagen ha dock understundom meddelats. Att en diskretionär

prövning av förekommande ärenden inom ramen för givna lagbestämmelser

äger rum är icke någon för kristidsförvaltningen specifik företeelse.

Inom den ordinarie statsförvaltningen måste med nödvändighet

samma förfaringssätt i stor utsträckning tillämpas. Den diskretionära prövningsrätten

kan icke i och för sig anses utgöra något hot mot rättssäkerheten,

utan avgörande för denna fråga blir den objektivitet och följdriktighet

varmed prövningsrätten utövas. Slutligen framhåller nämnden att det

otvivelaktigt skulle vara till skada för de enskilda intressen som beröras av

det arbetsmaterial nämnden omhänderhar, om allmänheten lämnades möjlighet

till någon mera vidsträckt insyn i nämndens verksamhet. Det är vidare

att märka, att grunderna för nämndens befogenheter i de särskilda

fallen i erforderlig omfattning bruka redovisas i nämndens meddelanden

genom angivande av de författningsbestämmelser och bemyndiganden varå

besluten bygga.

Överrevisionen för krisförvaltningen anför följande. Överrevisionen ställer

sig betänksam till att för krisförvaltningen införa fasta förvaltningsrättsliga

regler med åtföljande sannolikt ofrånkomlig instansordning vid besvär

mot träffade avgöranden. Krisapparaten tillskapades för att åstadkomma

en ur det helas synpunkt bästa möjliga hushållning med de resurser varpå

allvarlig brist kom att råda under avspärrningen under kriget. Detta knapphetsläge

var framkallat av händelser, varöver det svenska samhället eller

den svenska staten ej rådde. Nu är knapphetsläget på nästan alla punkter

beroende på en tillgång som är för ringa i förhållande till den köpkraft som

hålles tillgänglig, med andra ord på förhållanden som äro interna och

enligt allas mening i och för sig bero av de åtgärder som vidtagas inom

vårt land. Även om utsikterna till en snar avveckling av krisorganen över

lag allmänt icke bedömas såsom stora, är det därför klart att möjligheterna

till en avveckling äro helt andra än under det skede då krisregleringen infördes.

Det är då ytterst angeläget att icke vidtaga åtgärder varigenom dragningen

mot en permanentning av krisförvaltningen ytterligare förstärkes.

Överrevisionen vill mot bakgrunden av vad sålunda anförts för sin del

ifrågasätta om det icke bör tills vidare anstå med en utredning av det slag

motionärerna föreslå.

Sveriges industriförbund anför bl. a., att orsakerna till klagomål enligt

förbundets förmenande icke främst äro att söka i sådana brister i

organisationen eller i arbetsmetoderna, som borde kunna avhjälpas, i

svårigheten att anskaffa för ärendets behandling lämplig arbetskraft

eller liknande förhållanden. Även den omsorgsfullaste utbyggnad av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

7

kristidsadministrationen kan omöjligen undanröja de fundamentala olägenheter,

som ofrånkomligen äro förbundna med de ingrepp, som måste

vidtagas under en knapphetsperiod. Utan det samarbete, som ägt rum mellan

kommissionerna och näringslivets organisationer, skulle säkerligen

påtalade misshällighet mellan krisorganen och allmänheten ha varit än

påtagligare. Mot motionärernas förslag om en undersökning i vilken utsträckning

och under vilka förutsättningar befogenheter kunna överlåtas

till organisationerna har förbundet för den skull intet att erinra. Härvid

torde böra särskilt uppmärksammas, huruvida icke under den nu begynta

avvecklingsperioden sådana uppgifter, som fortfarande äro ofrånkomliga,

kunde i ökad utsträckning överflyttas från kommissionerna på näringslivets

egna organ. Berättigade anspråk från företag utanför organisationen

i samarbete med kommissionerna ha tillvaratagits exempelvis genom att en

viss kvot avsatts för outsiders, att kommissionerna förbehållit sig prövningsrätt

om ett företag kan vägras inträde i en organisation eller genom

att organisationerna under viss kontroll fått omhändertaga även icke-medlemmars

intressen. Det har ej varit möjligt att konstruera någon annan utgångspunkt

för nödvändiga fördelningar, som ger ett riktigare och rättvisare

resultat. Mycket skulle säkerligen vara att vinna om ökad insyn i

krisorganens arbete kunde åstadkommas. Insynsmöjligheterna begränsas

emellertid i hög grad dels av ofrånkomliga anspråk på sekretess av hänsyn

till försvaret och folkförsörjningen och dels på grund av de enskilda företagens

ovilja mot ett offentliggörande av deras kommersiella mellanhavande

med krisorganen. För närvarande arbeta dels utredningen om samarbetet

mellan kriskommissionerna m. m. och dels förhandlingsdelegationen för

överläggningar om definitiva riktlinjer för priskontrollen med utredningar,

som höra samman med de frågor motionärerna tagit upp. Industriförbundet

vill därför ifrågasätta om det icke vore lämpligast att i motionen framförda

önskemål få övervägas av dessa utredningsorgan.

Landsorganisationen erinrar om att i den översyn, som särskilt tillkallade

sakkunniga nyligen företagit och som redovisats i betänkande med förslag

till vissa ändringar i förfogandelagen, framkom intet som skulle kunna ge

stöd åt de av motionärerna framförda anmärkningarna mot kristidsförvaltningen.

Därtill kommer att statsmakterna vid upprepade tillfällen uttalat

sin bestämda avsikt att, efter hand som försörjningsläget så medger,

avveckla kristidsregleringarna. De efter hand verkställda lättnaderna i ransoneringar

och handelsregleringar med åtföljande minskning av kristidspersonalen

visa också att regleringarna systematiskt avvecklas i den takt

som försörjningsläget medger. Det ligger i sakens natur att krisregleringar

av olika slag, framtvingade av försörjningsförhållandena, innebära ett

tvång för enskilda eller grupper av medborgare. Landsorganisationen utgår

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

ifrån att kristidsmyndigheterna liksom de över rättssäkerheten vakande

organen tillse, att den enskildes rätt ej kringskäres mera än vad som betingas

av det allmännas intresse.

Riksförbundet Landsbygdens folk erinrar om sina yttranden i liknande

frågor till 1948 års riksdag och tillstyrker, att en omprövning av regleringsoch

ransoneringssystemet företagas för att skapa garantier för en avveckling

av de regleringar, som äro möjliga att avveckla, samt för detaljregleringarnas

ersättande av mera generellt verkande åtgärder i övriga fall.

Härvid bör rättssäkerhetssynpunkten särskilt beaktas.

Tjänstemännens centralorganisation utgår från att man från statsmakternas

sida eftersträvar en snabb avveckling av krisförvaltningen. Att under

avvecklingsskedet vidtaga en administrativ omläggning av verksamheten

torde knappast vara möjligt. Måste man emellertid räkna med att vissa

delar av krisförvaltningen skola erhålla en längre varaktighet eller i vissa

fall kanske en mera permanent karaktär, torde det vara önskvärt, att man

verkställer en administrativ översyn och därvid söker komma fram till

rättsregler som mera överensstämma med dem som äro utmärkande för

svensk statsförvaltning i allmänhet. Därvid böra emellertid beaktas de särdrag

som måste känneteckna en verksamhet av denna karaktär. Organisationen

anser sålunda, att statsmakterna kontinuerligt böra ägna uppmärksamhet

åt de i motionen berörda frågorna, men anser för sin del icke, att

någon särskild utredning bör igångsättas med anledning av motionen.

Kooperativa förbundet delar motionärernas förhoppningar om att en

successiv avveckling av i varje fall ett stort antal kristidsregleringar kan

genomföras inom en relativt näraliggande framtid. Förutsättningarna att

på det handelspolitiska området nå fram till relativt normala förhållanden

inom en mera näraliggande framtid te sig emellertid sämre. Av kriget

föranledda jämviktsrubbningar i de enskilda ländernas ekonomi och i handelsutbytet

kunna medföra att vissa kristidsregleringar komma att kvarstå

under en rätt lång övergångsperiod. Med hänsyn härtill kunna vissa av de

problem, som motionärerna upptagit till behandling, vara förtjänta av en

mer ingående diskussion. Huruvida en sådan prövning lämpligen bör företagas

redan nu är enligt styrelsens mening tveksamt. Eftersom en betydande

del av nu bestående kristidsregleringar av allt att döma relativt

snabbt kan avvecklas, komma under alla förhållanden de problem motionärerna

åsyfta att få en väsentligt minskad aktualitet eller att bli helt

inaktuella inom betydande områden av näringslivet. Under sådana förhållanden

synes det styrelsen mest ändamålsenligt, att frågan om en översyn

av vissa särskilda problem, vilka berörts i motionen, utan olägenhet kan

anstå något.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

9

På nu anförda grunder anser sig förbundet icke böra mer i detalj belysa

de olika frågeställningar, som motionärerna framfört. På ett par punkter

av mer principiell innebörd önskar emellertid förbundet ge sin mening till

känna. I fråga om rättssäkerheten vill förbundet understryka, att ministerstyre,

vilket är känt från utländsk förvaltningspraxis, icke är i överensstämmelse

med konstitutionen i vårt land. I den mån en sådan praxis skulle

ha insmugit sig i krisförvaltningen, måste enligt förbundets mening sådant

med skärpa påtalas. För en klar ansvarsfördelning måste den principen

upprätthållas, att kommissionerna självständigt utan underhandsbesked

från ett enskilt statsråd pröva föreliggande frågor och att därefter regeringen,

sedan vederbörlig beredning av frågorna ägt rum, tar ståndpunkt

i ärendet i den mån detta är av sådan natur, att det bör underställas regeringen.

Offentlighetsprincipen är av grundläggande betydelse även på

krisförvaltningens område. Så vitt förbundet har sig bekant är det emellertid

regel, även i fråga om krisförvaltningens ärenden, att frågorna handläggas

under full offentlighet i alla sådana fall, där icke beredskapshänsvn

eller liknande skäl direkt påfordra sekretess. Genom offentlighetsprincipens

tillämpning skapas en för rättssäkerheten väsentlig garanti för att eventuella

maktmissbruk och misstag, som kunna ha blivit begångna, bli påtalade

inför den allmänna opinionen. Så vitt förbundet har sig bekant äro

emellertid till krisorganen i stor utsträckning högt kvalificerade jurister

anknutna med uppgift att utforma krisorganens beslut, cirkulär och regleringsföreskrifter.

I den mån en sådan granskning utan orimliga kostnadsökningar

kan göras ännu effektivare inom kristidsförvaltningen bör så

givetvis ske. Förbundet vill däremot avvisa den i motionen framförda tanken

på att av krisorganen utfärdade förordningar och cirkulär skulle

»underställas någon juridisk instans prövning». Förbundets kännedom om

arbetssättet inom kristidsförvaltningen gör, att förbundet vill vända sig

emot denna motionärernas tanke. Redan med nuvarande arbetsformer förflyter

i många fall en orimligt lång tid innan regleringsåtgärder och liknande

bestämmelser äro färdiga att sättas i kraft. Att införa en fristående

juridisk prövningsinstans skulle med all sannolikhet komma att försinka

krisadministrationens handläggning av frågorna och därmed ytterligare

försvåra ett effektivt arbete från näringslivets sida. Beträffande samarbete

med näringslivet och överförandet på dess organ av vissa statliga befogenheter

finner förbundet det vara av stor vikt att detta principspörsmål göres

till föremål för närmare prövning. Förbundet har i annat sammanhang (i

yttrande över förslag till organisationen för statens jordbruksnämnd) framhållit,

att ett överförande av vissa offentligrättsliga funktioner till enskilda

företag eller företagssammanslutningar är ägnat att aktualisera svåra gränsdragnings-

och övervakningsproblem. Man kan härvidlag riskera en viss

sammanblandning mellan de offenlligrättsliga funktionerna å ena sidan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

och företagets så att säga rent kommersiella, privatekonomiska verksamhet

å andra sidan. Hela detta problemkomplex synes förtjänt av en särskild

utredning. Det bör emellertid framhållas, att en sådan utredning icke främst

bör ta sikte på de av nu rådande kristidsförhållanden betingade regleringarna.

Problemet om ett anförtroende av vissa offentligrättsliga funktioner

till enskilda företag eller företagssammanslutningar har nämligen en väsentligt

större räckvidd. Förbundet vill erinra om att ett genomförande av

1947 års riksdagsbeslut med avseende på det framtida jordbruksstödet i

viss utsträckning förutsätter att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse

respektive i vissa fall sammanslutningar av även andra företagsformer

avses skola utrustas med vissa offentligrättsliga befogenheter. Ett likartat

problem erbjuder vissa av statsmakternas regleringsåtgärder på fiskets område

(auktorisationsförfarandet). De lösningar av de nu förevarande problemen,

som från fall till fall utarbetats och som måhända kunna åberopas

såsom mönster för regleringar på andra områden, ha tyvärr icke hittills

blivit föremål för något samlat bedömande utifrån mer principiella utgångspunkter.

För den händelse motionen — oberoende av dess anknytning

till av krisregleringarna aktualiserade förhållanden — framdeles skulle ge

anledning till en utredning, önskar förbundet för sin del förorda, att denna

i främsta rummet tar sikte på sist berörda problemkomplex. Starka skäl

tala nämligen enligt förbundets mening för att rättssäkerhetens problem

i samband med överförande av offentligrättsliga funktioner på enskilda

företag böra göras till föremål för en ingående och kritisk granskning.

Sveriges grossistförbund finner den karakteristik av regleringsväsendet,

som gjorts av motionärerna vara i huvudsak riktig. Utan tvivel råder inom

näringslivet ett utbrett misstroende mot regleringarna och deras tillämpning.

Det kan emellertid dess bättre konstateras, att en del statliga åtgärder

och uttalanden för närvarande tyda på en mera allvarligt menad avveckling

av regleringsväsendet än som tidigare framträtt. Det viktigaste önskemålet

på detta område är att få till stånd en successiv jämn avveckling av

regleringarna. Så utbrett som regleringsväsendet för närvarande är, finnes

nämligen ingen möjlighet att administrera detsamma på ett tillfredsställande

sätt. De tusentals beslut, som dagligen skola träffas, måste i mycket

stor utsträckning överlåtas åt underordnade tjänstemän. Väl har man försökt

att genom instruktioner till dessa reglera avgörandena, t. ex. genom

att fastställa kvoteringsnormer för importlicensgivningen. Men något fastare

grepp på besluten ha myndigheterna dessvärre endast i begränsad utsträckning

kunnat nå. I övrigt måste de (och allmänheten) lita till tjänstemännens

oväld, sakkunskap och omdöme. Det säger sig självt, att dylika

krav med hänsyn till tjänstemännens stora antal icke alltid kunna tillgodoses.

Följden blir ofta löst grundade, subjektiva bedömanden, vilkas

riktighet icke kan utifrån kontrolleras. Att detta måste alstra en känsla av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

11

bristande rättssäkerhet, ävensom misstankar om godtycke, gynnandesystem

och liknande, är ofrånkomligt. Det är av dessa skäl som förbundet i fråga

om den mest omfattande regleringen, nämligen importlicensgivningen,

tidigt yrkat på fasta, utifrån kontrollbara kvoteringsregler. Ett dylikt

system kan dock endast genomföras i begränsad omfattning. En allmän

översyn av regleringsväsendet i syfte att påskynda avvecklingen av regleringarna

synes förbundet vara den mest angelägna uppgiften. Emellertid

måste man taga hänsyn till att förutsättningar för avveckling inom den

närmaste tiden av en del regleringar, särskilt på utrikeshandelns område,

tyvärr icke synas föreligga. Den av förbundet förordade översynen av

regleringarna bör därför enligt dess mening även ta sikte på möjligheterna

att stärka rättssäkerheten vid regleringarnas tillämpning. Under åberopande

av ovanstående hemställer förbundet, att riksdagen i anledning av

motionen ville förorda en allmän översyn av regleringsväsendet i syfte att

dels få till stånd en snabb avveckling av flertalet kvarstående regleringar,

dels att stärka rättssäkerheten vid regleringarnas tillämpning.

Sveriges Köpmannaförbund vill göra troligt att behov av ett särskilt organ,

till vilket allmänheten skulle kunna vända sig utan att behöva besvära sig

direkt hos Kungl. Maj:t, fortfarande föreligger och att ett dylikt organ

skulle kunna verksamt bidraga till återställande av den bristande känsla

av rättssäkerhet, som motionärerna påvisat. Förbundet tillstyrker, att en

översyn av kristidsförvaltningen ur förvaltningsrättslig synpunkt kommer

till stånd.

1948 års riksdag: Vid 1948 års riksdag väcktes två motioner, berörande nu

förevarande problem. I motion 1:235 av herr Mannerskantz hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om omprövning

av reglerings- och ransoneringssystemet och om tillämpning i den mån

detta vore möjligt av ett friare och smidigare system. Vidare hemställde

herr Ståhl i motion 11:334, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville inrätta en kommission sammansatt

på det sätt och med det uppdrag som i motionen angivits. Sedan

ett stort antal yttranden häröver infordrats från såväl näringslivet som berörda

krisinstitutioner, avslogos båda motionerna.

Kungl. Maj ds åtgärder m. in.: För att råda bot för vissa med ransoneringssystemet

och därmed sammanhängande förhållanden orsakade svårigheter

och missförhållanden har Kungl. Maj:t dels tillsatt kriskommissionernas effektiviseringskommitté,

syftande i huvudsak till samma ändamål, som avses

med den i motionen föreslagna översynen, närmast över handels- och industrikommissionernas

verksamhet, dels ock en utredning rörande förfaringssättet

vid administrativa myndigheter. Handelskommissionen har ock under

år 1948 tillkallat sakkunniga för förenkling av licenssystemet. Slutligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

har Kungl. Maj:t efter utredning genom sakkunniga framlagt förslag i

prop. 210 till innevarande års riksdag till lag om ändrad lydelse i vissa

delar av allmänna förfogandelagen, syftande till klarare avgränsning av

statliga myndigheters befogenheter under särskilda förhållanden.

Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.

Motionen kan sägas sönderfalla i två huvuddelar. I den första resas krav

på organisationens förbättring, i den senare framhållas önskemål om åtgärder

till ökat skydd för rättssäkerheten. I fråga om det första önskemålet

vill utskottet erinra om att såsom här ovan anförts vissa utredningar

redan äro sysselsatta med dylikt rationaliserings- och effektiviseringsarbete.

Anslagen till kristidsorganisationerna och dessas verksamhet hava på senaste

tiden betydligt nedskrivits med tanke på deras successiva avveckling.

Vid upprepade tillfällen har från regeringens sida framhållits angelägenheten

av att ransoneringssystemet upphörde så snart omständigheterna

medgiva dylikt. Riksdagen har också under år 1948 tagit ställning till vissa

delar av problemet och därvid avvisat lösningar i nära överensstämmelse

med förslag i nu föreliggande motion. Om ock omständigheter, varöver

ingen kan råda, skulle nödga till bibehållande under någon längre tid av

vissa enstaka institutioner såsom valutakontoret och handelskommissionen,

finner utskottet ej anledning att nu inför den väntade avvecklingen av

större delen av krisförvaltningen påyrka åtgärder i motionens syfte.

Spörsmålet om tillvaratagande av rättssäkerhetens intresse finner utskottet

däremot vara av väsentlig betydelse och sträcka sig över vidare

områden av statsförvaltningen än kristidsorganens.

Utskottet skall här till skärskådande upptaga några av de synpunkter,

som berörts i motionen och däröver avgivna yttranden.

Där ej försvarets eller liknande viktiga statshänsyn betinga sekretess,

äro krisorganens beslut och handlingar i princip offentliga. Givetvis måste

dock sådana affärshemligheter såsom inköpskällor och prissättning respekteras

i näringslivets eget intrese. Detaljuppgifter om kvotering av importvaror

torde t. ex. mera sällan stå enskilda näringsidkare till buds, för

så vitt de ej deltagit i fördelningen av med kvoten avsedda varupartier.

Att draga klara gränslinjer mellan nödvändig sekretess och skälig möjlighet

för den enskilde till insyn i krisorganens beslut lär dock bliva ytterst

vanskligt, om än i och för sig önskvärt.

Mot krisorganens rekrytering av personal ha ej sällan klagomål anförts;

ej minst gäller det sådana halvtidsanställda befattningshavare, som hämtats

från näringslivet och som särskilt till en början i större omfattning

anställdes i brist på kompetent yrkeskunnig arbetskraft. Det är givet att

denna form av en i övrigt av näringslivet eftersträvad kontakt med statliga

myndigheter, som hava att fatta beslut av ofta stor ekonomisk betydelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8. 13

för enskilda näringsidkare, kan innebära vissa risker för bristande oväld.

Allt eftersom helanställd arbetskraft med yrkeskunskap inom viss näringsgren

hunnit skolas inom kommissionerna synes denna anställningsform

numera komma till användning i minskad omfattning.

I motionen gives uttryck för missnöje över att någon egentlig klagorätt

i fråga om krisorganens beslut ej står den enskilde till buds och — även

om så varit fallit — ej kunnat utnyttjas på grund av allmänhetens oro

för repressalier från tjänstemäns sida. Av utredningen framgår emellertid

att besvärshänvisning vid behov lämnats från kommissioners sida liksom

att verkställa efterforskningar ej givit belägg för förekomsten av repressalier.

Såsom från en kommission framhållits, skulle kännedom om dylika

repressalier säkerligen hava nått krisorganen och föranlett undersökning

jämte eventuell bestraffning. Obestridligen inbjuda förhållandena härvidlag

till viss kritik. Samma myndighet, som utfärdat föreskrifter eller på

grund av vars bemyndigande vissa föreskrifter utfärdats, är den myndighet,

som har att pröva inkomna besvär över krisorganens beslut. Att inför regleringarnas

avveckling tillskapa nya förvaltningsorgan med den begränsade

uppgiften att vara besvärsinstans torde näppeligen vara befogat.

I regel torde ryktena om maktmissbruk från de mestadels underordnade

tjänstemäns sida, med vilka allmänheten oftast kommer i beröring, hava

berott på missuppfattning eller felaktiga informationer.

En obligatorisk publicering av beslut till ledning för allmänheten skulle

knappast ge något utbyte av större värde med hänsyn till att besluten

ofta ej grundas på fasta, i formell ordning godtagna utan flytande och av

dagens politiska läge beroende normer och på en praxis, som till följd

därav ständigt måste skifta.

I motionen har uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden, vilka

enligt motionärerna bidraga till en ökad osäkerhet i rättsligt avseende.

Utskottet tänker därvid närmast på krisorganens lagstiftande befogenhet,

understundom delegerad på enskilda sammanslutningar, samt krisorganens

allmänna beroende av enskilda regeringsledamöter. Det stora antal

meddelanden i cirkulärets form men i själva verket innehållande bestämmelser

av författnings natur, som under krigsåren tillkommit, hava ej utfärdats

i den ordning och ej alltid efter den ingående prövning som eljest

förutsättes beträffande all lagstiftning. Direktiv från regeringshåll hava understundom

utgjort enda stödet för dessa krisbestämmelser av för den enskilde

mången gång djupt ingripande karaktär. Ofta torde dessa direktiv

ha tillkommit under sådana förhållanden alt de äro undandragna riksdagens

konstitutionella granskning. Men ännu betänkligare ur konstitutionell

och rättssäkerhetssynpunkt ler sig delegerandet av statliga befogenheter

på enskilda företag och sammanslutningar med en personal, som ofta

saknar erforderlig utbildning för liandhavandet av mer eller mindre om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

tåliga allmänna värv. Vad här blivit sagt om krisorganen och deras uppbyggnad

och befogenhet gäller jämväl om betydelsefulla avsnitt av den allmänna

och permanenta förvaltningen, där bolag och föreningar utöva en

dem tillerkänd befogenhet såsom statliga förvaltningsorgan utan att dock

deras anställda handla under ämbetsmannaansvar. Ur denna synvinkel

skulle utskottet funnit en utredning berättigad, som tagit sikte på förvaltningen

i sin helhet. I verkligheten torde dock rättsägare så vitt utskottet

av den förebragta utredningen kunnat finna i allmänhet ej ha lidit rättsförluster

i större omfattning än som man måste räkna med under de utomordentliga

förhållanden, som utmärka tiden under och efter ett världskrig,

där omställningar och improvisationer, betingade av dagens växlande

krav, allmänt torde erkännas såsom nödvändiga ur näringslivets synpunkt

om ock ej tillfredsställande ur rent formell sådan.

I regel äro väl kommissioner och vederbörande statsråd ense om de åtgärder,

som böra vidtagas och de principer, som därvid böra läggas till

grund. Skulle oenighet dem emellan föreligga, plägar tvistefrågan — med

hänsyn till att kommissionerna — för övrigt helt riktigt, uppfatta sig själva

såsom ansvariga för beslut i deras namn — hänskjutas till Kungl. Maj:t,

som därefter i laga ordning fattar beslut. Om alltså vissa möjligheter till

ett ministerstyre av det slag, som ej förutsetts i regeringsformen, ej saknas,

visa dock erfarenheten och de undersökningar, vilka exempelvis gjorts

av riksdagens justitieombudsman, att de reella riskerna för maktmissbruk

för närvarande ej böra överdrivas.

I syfte att minska riskerna för enskildas förluster på grund av beslag

o. d. under extraordinära förhållanden och skapa tydligare rättsregler

vid förfarandet därunder har Kungl. Maj:t nyligen i proposition 210 till

innevarande års riksdag framlagt förslag till vissa ändringar i allmänna

förfogandelagen.

Sammanfattningsvis får utskottet anföra följande.

En utredning om ökad rättssäkerhet skulle enligt utskottets uppfattning

hava varit befogad i fråga om vidsträcktare avsnitt av statsförvaltningen

än dem motionärerna tagit sikte på och som numera äro ställda på mer

eller mindre snabb avskrivning. Då motionärerna inskränkt sig till att

kräva reformer endast av dessa senare institutioner, anser sig utskottet av

formella hänsyn förhindrat att föreslå åtgärder för en mera allmän översyn

av förvaltningen. Utskottet har ej heller genom den över motionen förebragta

utredningen blivit övertygat om förekomsten av mera påtagliga

maktmissbruk eller sådana missförhållanden i övrigt att de skulle inför den

förestående avvecklingen av kristidsorganen motivera tillkomsten av en översyn,

innebärande ytterligare utredningar utöver redan existerande i syfte

att därigenom förbättra krisorganens organisation och arbetssätt. Utskottet

utgar slutligen från att vad i motionen och i de yttranden, som från närings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

15

livets representanter och eljest framförts, vinner beaktande såväl av kristidsorganen

själva som av de utredningar, vilka arbeta på förbättringar i

deras organisation.

Utskottet, som behjärtar syftet med motionen, anser sig under åberopande

av det ovan anförda och av innehållet i de över motionen avgivna

yttrandena ej böra föreslå några åtgärder i enlighet med motionärernas

förslag och hemställer därför,

att motionen 11:227 ej måtte föranleda någon andra

kammarens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1949.

På utskottets vägnar:

NILS JÖNSSON.

Närvarande: herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, fröken

Liljedahl, herrar Nihlfors, Lindström, Stattin, fru Lindskog samt herrar

Gustafson i Göteborg och Jonsson i Järvsand*.

Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Gustafson i Göteborg i fråga om motiveringen till utskottets utlåtande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.