Utlåtande över väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur rättssäkerhetens synpunkt.
1949-05-05 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1949:8, Utlåtande över väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur rättssäkerhetens synpunkt.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
1
Nr 8.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande över väckt
motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur
rättssäkerhetens synpunkt.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 227, ha herrar St axäng och Edström hemställt,
att riksdagen med beaktande av i motionen framförda synpunkter måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära översyn av kristidsförvaltningen främst
ur rättssäkerhetens synpunkt.
Över motionen hava utlåtanden inhämtats från justitiekanslersämbetet,
statens handelskommission, statens livsmedelskommission, statens industrikommission,
statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd, överrevisionen
för krisförvaltningen, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och
Sveriges köpmannaförbund.
Justitiekanslersämbetet anför, att ämbetet, som i sin verksamhet icke
haft att taga någon egentlig befattning med de frågor som behandlas i
motionen, icke av egen erfarenhet kan bedöma, huruvida sådan bristande
rättssäkerhet framträtt i kristidsförvaltningen att särskilda åtgärder i anledning
därav äro påkallade. Även om emellertid så skulle vara förhållandet,
synes det ämbetet ovisst, om en översyn av kristidsförvaltningen ur
rättssäkerhetssynpunkt skulle vara av det gagn att en dylik översyn bör
förordas. Av betydelse är härvid främst vad översynen skulle avse. Innehållet
i motionen pekar på en omfattande och vittutseende undersökning
riktande sig åt olika håll. Eu sådan undersökning skulle säkerligen vara
synnerligen svår att utföra samt tillika kräva avsevärd personal och lång
tidrymd. Väl torde en sådan undersökning kunna skänka åtskilligt av
värde, men det förefaller dock tveksamt, om undersökningen skulle leda
till utvägar att råda bot på de olika missförhållanden som anses råda.
Därjämte är att märka, att vid den tidpunkt, då resultatet skulle föreligga,
krisregleringarna rimligen borde ha upphört eller åtminstone stå inför
sin avveckling, så framt ej oförutsedda händelser inträffa. Härtill kommer,
att vissa av de i motionen berörda spörsmålen torde vara föremål för uppmärksamhet
i annat sammanhang. Ehuru den i motionen väckta frågan
är av synnerlig vikt och all möjlig uppmärksamhet därför bör ägnas densamma,
kan ämbetet alltså icke undgå att ur skilda synpunkter ställa sig
1 Bihang till riksdagens protokoll 19A9. 13 saml. 3 avd. Nr 8.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9,
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
betänksamt mot den ifrågasatta översynen. Här som eljest är det framför
allt av betydelse att söka tillse, att de, som utrustas med befogenhet att
besluta å det allmännas vägnar i angelägenheter som röra enskilds rätt, i
möjligaste mån äro skickade för denna sin uppgift.
Statens handelskommission. I fråga om rättssäkerheten, varom polemik
förts i pressen, framhåller kommissionen, att så vitt gäller den kritik mot
kommissionen, vartill pressen mången gång fått stoff från ett företag eller
en enskild person, som ansett sig »icke ha fått sin rätt» hos kommissionen,
kommissionen kunde konstatera, att kritiken i de flesta fall — åtminstone
sedan kommissionens organisation efter det allmänna importförbudets
genomförande hunnit utbyggas och konsolideras — är oberättigad och
grundar sig på missuppfattningar eller på felaktiga informationer. Vidkommande
kommissionernas handhavande av dem lämnade fullmakter
framhåller kommissionen vidare uppgiften att under rådande extraordinära
förhållanden tillse att näringslivets rytm rubbas i minsta möjliga mån. I
fall av intrikat karaktär eller då i ett ärende omgående besked är av nöden
är kommissionen sålunda tvingad att beträda vägar, som snabbare leda till
målet, än de författningsmässigt utstakade och för den normala administrationen
gällande. Detta innebär att förvaltningsrättsliga principer icke kunna
iakttagas på samma minutiösa sätt som inom övrig förvaltning. Risken för
att kommissionerna, då de nödgas handla på detta sätt, skulle undergräva
rättssäkerheten, torde vara synnerligen liten. Man bör nämligen betänka,
att krisorganen i sin verksamhet äro underkastade en mycket ingående
granskning från allmänhetens sida. Därest kritikerna tagit hänsyn till landets
situation och till de svåra förhållanden, under vilka kommissionen i
det aktuella fallet arbetat, men ändå med fog kunnat hävda, att framförda
anmärkningar varit motiverade, skulle kommissionen — liksom motionärerna
nu göra —- ansett att rättssäkerheten varit i fara. Den juridiska prövning
av cirkulär o. d., som motionärerna önska, verkställes inom kommissionen
av dess sakkunnige i juridiska frågor, för närvarande en föredragande
i högsta domstolen, och kommissionen anser detta arrangemang
vara fullt tillfredsställande. Samarbetet mellan krisorgan och näringslivets
organisationer ur rättssäkerhetens synpunkt och därav föranledda problem
ha beaktats av den i juni 1948 tillsatta förfoganderättskommittén, vilken
avlämnat ett den 8 januari 1949 dagtecknat betänkande till folkhushållningsministern.
Kommittén har i betänkandet framhållit såsom önskvärt,
att en särskild utredning komme till stånd i vad gällde frågan om den enskildes
skydd mot förluster på grund av bl. a. handels- samt export- och
importregleringar. En sådan särskild utredning borde enligt förfoganderättskommitténs
mening även och i första hand ägna uppmärksamhet åt
frågan om Kungl. Maj:ts administrativa befogenheter så vitt avsåge nyss
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
3
nämnda regleringar. Kommissionen har icke något alt erinra mot kommitténs
förslag i vad de berörde kommissionens verksamhetsområde. Kommissionen
har därmed förordat igångsättande av den särskilda utredning kommittén
önskat. Vissa av de skäl, som i förevarande motion framförts för en
översyn av krisförvaltningen ur rättssäkerhetssynpunkt, torde sammanfalla
med de motiv förfoganderättskommittén haft, då den förordat nyssnämnda
särskilda utredning. Handelskommissionen vill därför instämma med motionärerna
i deras begäran om en sådan översyn av krisförvaltningen, som
syftar till klarläggande av de frågor förfoganderättskommittén ansett böra
utredas.
Statens livsmedelskommission erinrar om att vid beslut, som innebära
väsentligt intrång för näringsidkare, besvärshänvisning i regel lämnas. Att
fruktan för repressalier skulle avhållit från att söka rättelse har sig kommissionen
ej bekant. Med hänsyn till svårigheten att städse tillmötesgå
kravet på rättvisa kvoteras nästan undantagslöst varor i samförstånd med
näringslivets representanter. Självfallet är det ogörligt att alltid finna generella
normer, som kunna undantagslöst tillämpas. I fråga om relationerna
till vederbörande departementschef anser kommissionen att motionärernas
uttalande i detta avseende vore berättigat, därest en kommission skulle
anse sig skyldig att verkställa instruktioner, som givits av en enskild ledamot
av regeringen. Detta skulle innebära ett icke grundlagsenligt ministerstyre.
Livsmedelskommissionen har i varje fall icke ansett sig ha en sådan
skyldighet, och det har ej heller förekommit, att någon ledamot av regeringen
givit kommissionen instruktioner eller direktiv med anspråk på att
dessa skulle följas även då de stode i strid med kommissionens egen uppfattning.
Kommissionen har visserligen ofta i beredningar och även på
annat sätt överläggningar med vederbörande departementschef i principiella
frågor. Om departementschefen härvid har en uppfattning, som
strider mot kommissionens, underställes ärendet regelmässigt Kungl. Maj:ts
prövning. Så sker också då frågan har större allmän räckvidd eller är av
prejudicerande natur. Hemligstämpling av handlingar förekommer sällan,
och tillräcklig publicitet torde lämnas genom pressen. Kommissionen har
alltid varit mycket mån om att tillse att dess regleringsåtgärder stödjas på
författningar eller givna bemyndiganden. Något fall, då det konstaterats
att fullmakt utnyttjas för annat än avsett ändamål, torde icke ha förekommit
inom kommissionens verksamhetsområde. Det är emellertid givet, att
Kungl. Maj ds eller riksdagens bemyndiganden ibland göras till föremål för
olika tolkningar. Det har därför förekommit, alt kommissionens beslut
överklagats under påstående att de icke skulle vara lagligen grundade. I
intet fall har Kungl. Majd hittills funnit att kommissionen överträtt sin
befogenhet.
4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
Det har icke inträffat, att kommissionen, om för viss åtgärds genomförande
krävts bemyndigande av Kungl. Maj:t, vidtagit åtgärden innan
bemyndigandet erhållits. Mot den granskning av kommissionens cirkulär,
som sker genom kvalificerad juridisk kompetens, bär någon anledning till
anmärkning ej befunnits föreligga i de fall, då dessa underställts justitieombudsmannens
och justitiekanslerns prövning. Hänsyn bl. a. till den inhemska
prisnivån har ibland nödgat kommissionen att centralisera importen
till vissa importföreningar. Den centralisering av utrikeshandeln, som
ägt rum i ett flertal länder, har vidare medfört att även den svenska importen
och exporten i viss mån måst koncentreras till centrala organ, som
varit befogade att omedelbart vid förhandlingsbordet göra avslut. Kommissionen
har som villkor för sin medverkan till utrikeshandelns centralisering
till sådana föreningar uppställt att föreningarna skola vara öppna för alla
näringsidkare inom branschen, som önska inträda i föreningarna. Kommissionen
har intet att erinra mot att den begärda översynen sker. Emellertid
kan ifrågasättas om sådan allmän översyn är lämplig nu, då krisförvaltningen
håller på att avvecklas.
Statens industrikommission framhåller, att kommissionen på grund av
arten av sin verksamhet och de ständiga skiftningarna i försörjningsläget
inom olika varuområden måste vara en förvaltningsmyndighet, som av
eget initiativ ständigt måste vidtaga ändringar i sin organisation, och att
kommissionen, som kunnat glädja sig åt ett mycket gott samarbete med
överrevisionen för krisförvaltningen, är föremål för en genomgripande
översyn av krisförvaltningens effektiviseringskommitté. För kommissionen
har det stått klart att ransoneringssystemets upprätthållande i väsentlig
grad är beroende av den lojalitet, med vilken detta system omfattas av
allmänheten. Såsom en följd härav kan kommissionen för närvarande vid
de ännu tillämpliga regleringarnas upprätthållande stödja sig på näringslivets
frivilliga medverkan i en utsträckning, som icke tillnärmelsevis skulle
varit möjlig, om förtroendet till kommissionen varit allvarligt rubbat. Besvär
över kommissionens beslut förekomma ej sällan, och det synes kommissionen
mycket osannolikt att repressalier eller trakasserier någonsin
förekommit från någon industrikommissionens tjänsteman. Med den intima
kontakt kommissionen har med näringslivet skulle en sådan sak mycket
snart ha kommit till kommissionens kännedom. Kritiska artiklar i pressen,
som kunnat minska allmänhetens förtroende, observeras alltid och föranleda
undersökningar. Härvid har det visat sig, att i dylika artiklar framförda
klagomål så gott som alltid sakna fog. I de mycket få fall, då någon grund
för beskyllningarna förelegat, ha åtgärder alltid omedelbart vidtagits av
kommissionen för vinnande av rättelse. Såsom i hög grad obefogat anser
kommissionen påståendet att kommissionen utnyttjat erhållna fullmakter på
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr S.
5
ett obehörigt sätt. Under hela kristiden har en i huvudsak enhällig opinion
ansett samarbete mellan de statliga myndigheterna och näringslivets organisationer
vara ytterst värdefullt, och i många olika sammanhang även i riksdagen
har kritik riktats mot kommissionerna för att organisationernas medverkan
icke sökts i ännu högre grad än som skett. I vilken omfattning och
under vilka förutsättningar befogenheter av olika slag kunna överlåtas åt
organisationerna kräver uppmärksamhet. Särskilt gäller detta möjligheten
för utanför organisationerna stående företag, att få sina intressen beaktade.
Det är emellertid svårt att se, på vad sätt en översyn av det slag motionärerna
ifrågasätta skulle kunna åstadkomma ökade möjligheter att få
till stånd överenskommelser, som på ett idealiskt sätt tillgodose alla parters
berättigade intressen.
Slutligen vill industrikommissionen framhålla, att hur berättigad motionärernas
strävan att bygga upp allmänhetens förtroende till kriskommissionerna
än må vara, torde dock böra erinras om att själva grunden till
allmänhetens misstro mot kristidsadministrationen dock ytterst är den
allmänna oviljan mot statliga ingrepp över huvud och mot regleringssystemet
i dess helhet. För att på lång sikt bevara statsmakternas auktoritet och
allmänhetens förtroende till den ordinarie förvaltningen är det enligt industrikommissionens
mening ytterst angeläget att ännu bestående regleringar
och ransoneringar upphävas och mildras så snart möjligheter yppa sig
härtill.
Statens bränslekommission anmärker, att frågorna om formerna för det
i många ärenden ofrånkomliga samrådet mellan en myndighet och vederbörande
statsråd och om enskilda organisationers engagerande i statsförvaltningen
utan tvivel innefatta konstitutionella och i övrigt rättsliga problem
av den största betydelse. Den förstnämnda frågan torde emellertid
omspänna vidare områden än enbart krisförvaltningen, varför en eventuell
utredning härom synes böra omfatta den statliga förvaltningen i dess helhet.
För bränslekommissionens del skall här endast anföras, att kommissionens
beslut grundats på kommissionens egen uppfattning om beslutets
riktighet även i de fall, då samråd med vederbörande statsråd befunnits
erforderligt. Om vid samrådet enighet icke kunnat nås, har frågan av kommissionen
hänskjutits till Kungl. Maj:ts avgörande. Kommissionen avstyrker
bifall till motionen.
Statens priskontrollnämnd anför, att nämnden i stor utsträckning för tilllämpning
av i ovannämnda författningar givna rättsregler är bunden av
bemyndiganden från Kungl. Maj:t. Dylika bemyndiganden lämnas i regel
endast från fall till fall efter framställning från nämnden, exempelvis då
fråga är om fastställande av normalpris eller om sänkning av stoppris för
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
visst eller vissa varuslag. Generella bemyndiganden att meddela föreskrifter
enligt prisregleringslagen ha dock understundom meddelats. Att en diskretionär
prövning av förekommande ärenden inom ramen för givna lagbestämmelser
äger rum är icke någon för kristidsförvaltningen specifik företeelse.
Inom den ordinarie statsförvaltningen måste med nödvändighet
samma förfaringssätt i stor utsträckning tillämpas. Den diskretionära prövningsrätten
kan icke i och för sig anses utgöra något hot mot rättssäkerheten,
utan avgörande för denna fråga blir den objektivitet och följdriktighet
varmed prövningsrätten utövas. Slutligen framhåller nämnden att det
otvivelaktigt skulle vara till skada för de enskilda intressen som beröras av
det arbetsmaterial nämnden omhänderhar, om allmänheten lämnades möjlighet
till någon mera vidsträckt insyn i nämndens verksamhet. Det är vidare
att märka, att grunderna för nämndens befogenheter i de särskilda
fallen i erforderlig omfattning bruka redovisas i nämndens meddelanden
genom angivande av de författningsbestämmelser och bemyndiganden varå
besluten bygga.
Överrevisionen för krisförvaltningen anför följande. Överrevisionen ställer
sig betänksam till att för krisförvaltningen införa fasta förvaltningsrättsliga
regler med åtföljande sannolikt ofrånkomlig instansordning vid besvär
mot träffade avgöranden. Krisapparaten tillskapades för att åstadkomma
en ur det helas synpunkt bästa möjliga hushållning med de resurser varpå
allvarlig brist kom att råda under avspärrningen under kriget. Detta knapphetsläge
var framkallat av händelser, varöver det svenska samhället eller
den svenska staten ej rådde. Nu är knapphetsläget på nästan alla punkter
beroende på en tillgång som är för ringa i förhållande till den köpkraft som
hålles tillgänglig, med andra ord på förhållanden som äro interna och
enligt allas mening i och för sig bero av de åtgärder som vidtagas inom
vårt land. Även om utsikterna till en snar avveckling av krisorganen över
lag allmänt icke bedömas såsom stora, är det därför klart att möjligheterna
till en avveckling äro helt andra än under det skede då krisregleringen infördes.
Det är då ytterst angeläget att icke vidtaga åtgärder varigenom dragningen
mot en permanentning av krisförvaltningen ytterligare förstärkes.
Överrevisionen vill mot bakgrunden av vad sålunda anförts för sin del
ifrågasätta om det icke bör tills vidare anstå med en utredning av det slag
motionärerna föreslå.
Sveriges industriförbund anför bl. a., att orsakerna till klagomål enligt
förbundets förmenande icke främst äro att söka i sådana brister i
organisationen eller i arbetsmetoderna, som borde kunna avhjälpas, i
svårigheten att anskaffa för ärendets behandling lämplig arbetskraft
eller liknande förhållanden. Även den omsorgsfullaste utbyggnad av
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
7
kristidsadministrationen kan omöjligen undanröja de fundamentala olägenheter,
som ofrånkomligen äro förbundna med de ingrepp, som måste
vidtagas under en knapphetsperiod. Utan det samarbete, som ägt rum mellan
kommissionerna och näringslivets organisationer, skulle säkerligen
påtalade misshällighet mellan krisorganen och allmänheten ha varit än
påtagligare. Mot motionärernas förslag om en undersökning i vilken utsträckning
och under vilka förutsättningar befogenheter kunna överlåtas
till organisationerna har förbundet för den skull intet att erinra. Härvid
torde böra särskilt uppmärksammas, huruvida icke under den nu begynta
avvecklingsperioden sådana uppgifter, som fortfarande äro ofrånkomliga,
kunde i ökad utsträckning överflyttas från kommissionerna på näringslivets
egna organ. Berättigade anspråk från företag utanför organisationen
i samarbete med kommissionerna ha tillvaratagits exempelvis genom att en
viss kvot avsatts för outsiders, att kommissionerna förbehållit sig prövningsrätt
om ett företag kan vägras inträde i en organisation eller genom
att organisationerna under viss kontroll fått omhändertaga även icke-medlemmars
intressen. Det har ej varit möjligt att konstruera någon annan utgångspunkt
för nödvändiga fördelningar, som ger ett riktigare och rättvisare
resultat. Mycket skulle säkerligen vara att vinna om ökad insyn i
krisorganens arbete kunde åstadkommas. Insynsmöjligheterna begränsas
emellertid i hög grad dels av ofrånkomliga anspråk på sekretess av hänsyn
till försvaret och folkförsörjningen och dels på grund av de enskilda företagens
ovilja mot ett offentliggörande av deras kommersiella mellanhavande
med krisorganen. För närvarande arbeta dels utredningen om samarbetet
mellan kriskommissionerna m. m. och dels förhandlingsdelegationen för
överläggningar om definitiva riktlinjer för priskontrollen med utredningar,
som höra samman med de frågor motionärerna tagit upp. Industriförbundet
vill därför ifrågasätta om det icke vore lämpligast att i motionen framförda
önskemål få övervägas av dessa utredningsorgan.
Landsorganisationen erinrar om att i den översyn, som särskilt tillkallade
sakkunniga nyligen företagit och som redovisats i betänkande med förslag
till vissa ändringar i förfogandelagen, framkom intet som skulle kunna ge
stöd åt de av motionärerna framförda anmärkningarna mot kristidsförvaltningen.
Därtill kommer att statsmakterna vid upprepade tillfällen uttalat
sin bestämda avsikt att, efter hand som försörjningsläget så medger,
avveckla kristidsregleringarna. De efter hand verkställda lättnaderna i ransoneringar
och handelsregleringar med åtföljande minskning av kristidspersonalen
visa också att regleringarna systematiskt avvecklas i den takt
som försörjningsläget medger. Det ligger i sakens natur att krisregleringar
av olika slag, framtvingade av försörjningsförhållandena, innebära ett
tvång för enskilda eller grupper av medborgare. Landsorganisationen utgår
8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
ifrån att kristidsmyndigheterna liksom de över rättssäkerheten vakande
organen tillse, att den enskildes rätt ej kringskäres mera än vad som betingas
av det allmännas intresse.
Riksförbundet Landsbygdens folk erinrar om sina yttranden i liknande
frågor till 1948 års riksdag och tillstyrker, att en omprövning av regleringsoch
ransoneringssystemet företagas för att skapa garantier för en avveckling
av de regleringar, som äro möjliga att avveckla, samt för detaljregleringarnas
ersättande av mera generellt verkande åtgärder i övriga fall.
Härvid bör rättssäkerhetssynpunkten särskilt beaktas.
Tjänstemännens centralorganisation utgår från att man från statsmakternas
sida eftersträvar en snabb avveckling av krisförvaltningen. Att under
avvecklingsskedet vidtaga en administrativ omläggning av verksamheten
torde knappast vara möjligt. Måste man emellertid räkna med att vissa
delar av krisförvaltningen skola erhålla en längre varaktighet eller i vissa
fall kanske en mera permanent karaktär, torde det vara önskvärt, att man
verkställer en administrativ översyn och därvid söker komma fram till
rättsregler som mera överensstämma med dem som äro utmärkande för
svensk statsförvaltning i allmänhet. Därvid böra emellertid beaktas de särdrag
som måste känneteckna en verksamhet av denna karaktär. Organisationen
anser sålunda, att statsmakterna kontinuerligt böra ägna uppmärksamhet
åt de i motionen berörda frågorna, men anser för sin del icke, att
någon särskild utredning bör igångsättas med anledning av motionen.
Kooperativa förbundet delar motionärernas förhoppningar om att en
successiv avveckling av i varje fall ett stort antal kristidsregleringar kan
genomföras inom en relativt näraliggande framtid. Förutsättningarna att
på det handelspolitiska området nå fram till relativt normala förhållanden
inom en mera näraliggande framtid te sig emellertid sämre. Av kriget
föranledda jämviktsrubbningar i de enskilda ländernas ekonomi och i handelsutbytet
kunna medföra att vissa kristidsregleringar komma att kvarstå
under en rätt lång övergångsperiod. Med hänsyn härtill kunna vissa av de
problem, som motionärerna upptagit till behandling, vara förtjänta av en
mer ingående diskussion. Huruvida en sådan prövning lämpligen bör företagas
redan nu är enligt styrelsens mening tveksamt. Eftersom en betydande
del av nu bestående kristidsregleringar av allt att döma relativt
snabbt kan avvecklas, komma under alla förhållanden de problem motionärerna
åsyfta att få en väsentligt minskad aktualitet eller att bli helt
inaktuella inom betydande områden av näringslivet. Under sådana förhållanden
synes det styrelsen mest ändamålsenligt, att frågan om en översyn
av vissa särskilda problem, vilka berörts i motionen, utan olägenhet kan
anstå något.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
9
På nu anförda grunder anser sig förbundet icke böra mer i detalj belysa
de olika frågeställningar, som motionärerna framfört. På ett par punkter
av mer principiell innebörd önskar emellertid förbundet ge sin mening till
känna. I fråga om rättssäkerheten vill förbundet understryka, att ministerstyre,
vilket är känt från utländsk förvaltningspraxis, icke är i överensstämmelse
med konstitutionen i vårt land. I den mån en sådan praxis skulle
ha insmugit sig i krisförvaltningen, måste enligt förbundets mening sådant
med skärpa påtalas. För en klar ansvarsfördelning måste den principen
upprätthållas, att kommissionerna självständigt utan underhandsbesked
från ett enskilt statsråd pröva föreliggande frågor och att därefter regeringen,
sedan vederbörlig beredning av frågorna ägt rum, tar ståndpunkt
i ärendet i den mån detta är av sådan natur, att det bör underställas regeringen.
Offentlighetsprincipen är av grundläggande betydelse även på
krisförvaltningens område. Så vitt förbundet har sig bekant är det emellertid
regel, även i fråga om krisförvaltningens ärenden, att frågorna handläggas
under full offentlighet i alla sådana fall, där icke beredskapshänsvn
eller liknande skäl direkt påfordra sekretess. Genom offentlighetsprincipens
tillämpning skapas en för rättssäkerheten väsentlig garanti för att eventuella
maktmissbruk och misstag, som kunna ha blivit begångna, bli påtalade
inför den allmänna opinionen. Så vitt förbundet har sig bekant äro
emellertid till krisorganen i stor utsträckning högt kvalificerade jurister
anknutna med uppgift att utforma krisorganens beslut, cirkulär och regleringsföreskrifter.
I den mån en sådan granskning utan orimliga kostnadsökningar
kan göras ännu effektivare inom kristidsförvaltningen bör så
givetvis ske. Förbundet vill däremot avvisa den i motionen framförda tanken
på att av krisorganen utfärdade förordningar och cirkulär skulle
»underställas någon juridisk instans prövning». Förbundets kännedom om
arbetssättet inom kristidsförvaltningen gör, att förbundet vill vända sig
emot denna motionärernas tanke. Redan med nuvarande arbetsformer förflyter
i många fall en orimligt lång tid innan regleringsåtgärder och liknande
bestämmelser äro färdiga att sättas i kraft. Att införa en fristående
juridisk prövningsinstans skulle med all sannolikhet komma att försinka
krisadministrationens handläggning av frågorna och därmed ytterligare
försvåra ett effektivt arbete från näringslivets sida. Beträffande samarbete
med näringslivet och överförandet på dess organ av vissa statliga befogenheter
finner förbundet det vara av stor vikt att detta principspörsmål göres
till föremål för närmare prövning. Förbundet har i annat sammanhang (i
yttrande över förslag till organisationen för statens jordbruksnämnd) framhållit,
att ett överförande av vissa offentligrättsliga funktioner till enskilda
företag eller företagssammanslutningar är ägnat att aktualisera svåra gränsdragnings-
och övervakningsproblem. Man kan härvidlag riskera en viss
sammanblandning mellan de offenlligrättsliga funktionerna å ena sidan
10 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
och företagets så att säga rent kommersiella, privatekonomiska verksamhet
å andra sidan. Hela detta problemkomplex synes förtjänt av en särskild
utredning. Det bör emellertid framhållas, att en sådan utredning icke främst
bör ta sikte på de av nu rådande kristidsförhållanden betingade regleringarna.
Problemet om ett anförtroende av vissa offentligrättsliga funktioner
till enskilda företag eller företagssammanslutningar har nämligen en väsentligt
större räckvidd. Förbundet vill erinra om att ett genomförande av
1947 års riksdagsbeslut med avseende på det framtida jordbruksstödet i
viss utsträckning förutsätter att jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
respektive i vissa fall sammanslutningar av även andra företagsformer
avses skola utrustas med vissa offentligrättsliga befogenheter. Ett likartat
problem erbjuder vissa av statsmakternas regleringsåtgärder på fiskets område
(auktorisationsförfarandet). De lösningar av de nu förevarande problemen,
som från fall till fall utarbetats och som måhända kunna åberopas
såsom mönster för regleringar på andra områden, ha tyvärr icke hittills
blivit föremål för något samlat bedömande utifrån mer principiella utgångspunkter.
För den händelse motionen — oberoende av dess anknytning
till av krisregleringarna aktualiserade förhållanden — framdeles skulle ge
anledning till en utredning, önskar förbundet för sin del förorda, att denna
i främsta rummet tar sikte på sist berörda problemkomplex. Starka skäl
tala nämligen enligt förbundets mening för att rättssäkerhetens problem
i samband med överförande av offentligrättsliga funktioner på enskilda
företag böra göras till föremål för en ingående och kritisk granskning.
Sveriges grossistförbund finner den karakteristik av regleringsväsendet,
som gjorts av motionärerna vara i huvudsak riktig. Utan tvivel råder inom
näringslivet ett utbrett misstroende mot regleringarna och deras tillämpning.
Det kan emellertid dess bättre konstateras, att en del statliga åtgärder
och uttalanden för närvarande tyda på en mera allvarligt menad avveckling
av regleringsväsendet än som tidigare framträtt. Det viktigaste önskemålet
på detta område är att få till stånd en successiv jämn avveckling av
regleringarna. Så utbrett som regleringsväsendet för närvarande är, finnes
nämligen ingen möjlighet att administrera detsamma på ett tillfredsställande
sätt. De tusentals beslut, som dagligen skola träffas, måste i mycket
stor utsträckning överlåtas åt underordnade tjänstemän. Väl har man försökt
att genom instruktioner till dessa reglera avgörandena, t. ex. genom
att fastställa kvoteringsnormer för importlicensgivningen. Men något fastare
grepp på besluten ha myndigheterna dessvärre endast i begränsad utsträckning
kunnat nå. I övrigt måste de (och allmänheten) lita till tjänstemännens
oväld, sakkunskap och omdöme. Det säger sig självt, att dylika
krav med hänsyn till tjänstemännens stora antal icke alltid kunna tillgodoses.
Följden blir ofta löst grundade, subjektiva bedömanden, vilkas
riktighet icke kan utifrån kontrolleras. Att detta måste alstra en känsla av
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
11
bristande rättssäkerhet, ävensom misstankar om godtycke, gynnandesystem
och liknande, är ofrånkomligt. Det är av dessa skäl som förbundet i fråga
om den mest omfattande regleringen, nämligen importlicensgivningen,
tidigt yrkat på fasta, utifrån kontrollbara kvoteringsregler. Ett dylikt
system kan dock endast genomföras i begränsad omfattning. En allmän
översyn av regleringsväsendet i syfte att påskynda avvecklingen av regleringarna
synes förbundet vara den mest angelägna uppgiften. Emellertid
måste man taga hänsyn till att förutsättningar för avveckling inom den
närmaste tiden av en del regleringar, särskilt på utrikeshandelns område,
tyvärr icke synas föreligga. Den av förbundet förordade översynen av
regleringarna bör därför enligt dess mening även ta sikte på möjligheterna
att stärka rättssäkerheten vid regleringarnas tillämpning. Under åberopande
av ovanstående hemställer förbundet, att riksdagen i anledning av
motionen ville förorda en allmän översyn av regleringsväsendet i syfte att
dels få till stånd en snabb avveckling av flertalet kvarstående regleringar,
dels att stärka rättssäkerheten vid regleringarnas tillämpning.
Sveriges Köpmannaförbund vill göra troligt att behov av ett särskilt organ,
till vilket allmänheten skulle kunna vända sig utan att behöva besvära sig
direkt hos Kungl. Maj:t, fortfarande föreligger och att ett dylikt organ
skulle kunna verksamt bidraga till återställande av den bristande känsla
av rättssäkerhet, som motionärerna påvisat. Förbundet tillstyrker, att en
översyn av kristidsförvaltningen ur förvaltningsrättslig synpunkt kommer
till stånd.
1948 års riksdag: Vid 1948 års riksdag väcktes två motioner, berörande nu
förevarande problem. I motion 1:235 av herr Mannerskantz hemställdes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om omprövning
av reglerings- och ransoneringssystemet och om tillämpning i den mån
detta vore möjligt av ett friare och smidigare system. Vidare hemställde
herr Ståhl i motion 11:334, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville inrätta en kommission sammansatt
på det sätt och med det uppdrag som i motionen angivits. Sedan
ett stort antal yttranden häröver infordrats från såväl näringslivet som berörda
krisinstitutioner, avslogos båda motionerna.
Kungl. Maj ds åtgärder m. in.: För att råda bot för vissa med ransoneringssystemet
och därmed sammanhängande förhållanden orsakade svårigheter
och missförhållanden har Kungl. Maj:t dels tillsatt kriskommissionernas effektiviseringskommitté,
syftande i huvudsak till samma ändamål, som avses
med den i motionen föreslagna översynen, närmast över handels- och industrikommissionernas
verksamhet, dels ock en utredning rörande förfaringssättet
vid administrativa myndigheter. Handelskommissionen har ock under
år 1948 tillkallat sakkunniga för förenkling av licenssystemet. Slutligen
12
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
har Kungl. Maj:t efter utredning genom sakkunniga framlagt förslag i
prop. 210 till innevarande års riksdag till lag om ändrad lydelse i vissa
delar av allmänna förfogandelagen, syftande till klarare avgränsning av
statliga myndigheters befogenheter under särskilda förhållanden.
Utskottet. För egen del får utskottet anföra följande.
Motionen kan sägas sönderfalla i två huvuddelar. I den första resas krav
på organisationens förbättring, i den senare framhållas önskemål om åtgärder
till ökat skydd för rättssäkerheten. I fråga om det första önskemålet
vill utskottet erinra om att såsom här ovan anförts vissa utredningar
redan äro sysselsatta med dylikt rationaliserings- och effektiviseringsarbete.
Anslagen till kristidsorganisationerna och dessas verksamhet hava på senaste
tiden betydligt nedskrivits med tanke på deras successiva avveckling.
Vid upprepade tillfällen har från regeringens sida framhållits angelägenheten
av att ransoneringssystemet upphörde så snart omständigheterna
medgiva dylikt. Riksdagen har också under år 1948 tagit ställning till vissa
delar av problemet och därvid avvisat lösningar i nära överensstämmelse
med förslag i nu föreliggande motion. Om ock omständigheter, varöver
ingen kan råda, skulle nödga till bibehållande under någon längre tid av
vissa enstaka institutioner såsom valutakontoret och handelskommissionen,
finner utskottet ej anledning att nu inför den väntade avvecklingen av
större delen av krisförvaltningen påyrka åtgärder i motionens syfte.
Spörsmålet om tillvaratagande av rättssäkerhetens intresse finner utskottet
däremot vara av väsentlig betydelse och sträcka sig över vidare
områden av statsförvaltningen än kristidsorganens.
Utskottet skall här till skärskådande upptaga några av de synpunkter,
som berörts i motionen och däröver avgivna yttranden.
Där ej försvarets eller liknande viktiga statshänsyn betinga sekretess,
äro krisorganens beslut och handlingar i princip offentliga. Givetvis måste
dock sådana affärshemligheter såsom inköpskällor och prissättning respekteras
i näringslivets eget intrese. Detaljuppgifter om kvotering av importvaror
torde t. ex. mera sällan stå enskilda näringsidkare till buds, för
så vitt de ej deltagit i fördelningen av med kvoten avsedda varupartier.
Att draga klara gränslinjer mellan nödvändig sekretess och skälig möjlighet
för den enskilde till insyn i krisorganens beslut lär dock bliva ytterst
vanskligt, om än i och för sig önskvärt.
Mot krisorganens rekrytering av personal ha ej sällan klagomål anförts;
ej minst gäller det sådana halvtidsanställda befattningshavare, som hämtats
från näringslivet och som särskilt till en början i större omfattning
anställdes i brist på kompetent yrkeskunnig arbetskraft. Det är givet att
denna form av en i övrigt av näringslivet eftersträvad kontakt med statliga
myndigheter, som hava att fatta beslut av ofta stor ekonomisk betydelse
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8. 13
för enskilda näringsidkare, kan innebära vissa risker för bristande oväld.
Allt eftersom helanställd arbetskraft med yrkeskunskap inom viss näringsgren
hunnit skolas inom kommissionerna synes denna anställningsform
numera komma till användning i minskad omfattning.
I motionen gives uttryck för missnöje över att någon egentlig klagorätt
i fråga om krisorganens beslut ej står den enskilde till buds och — även
om så varit fallit — ej kunnat utnyttjas på grund av allmänhetens oro
för repressalier från tjänstemäns sida. Av utredningen framgår emellertid
att besvärshänvisning vid behov lämnats från kommissioners sida liksom
att verkställa efterforskningar ej givit belägg för förekomsten av repressalier.
Såsom från en kommission framhållits, skulle kännedom om dylika
repressalier säkerligen hava nått krisorganen och föranlett undersökning
jämte eventuell bestraffning. Obestridligen inbjuda förhållandena härvidlag
till viss kritik. Samma myndighet, som utfärdat föreskrifter eller på
grund av vars bemyndigande vissa föreskrifter utfärdats, är den myndighet,
som har att pröva inkomna besvär över krisorganens beslut. Att inför regleringarnas
avveckling tillskapa nya förvaltningsorgan med den begränsade
uppgiften att vara besvärsinstans torde näppeligen vara befogat.
I regel torde ryktena om maktmissbruk från de mestadels underordnade
tjänstemäns sida, med vilka allmänheten oftast kommer i beröring, hava
berott på missuppfattning eller felaktiga informationer.
En obligatorisk publicering av beslut till ledning för allmänheten skulle
knappast ge något utbyte av större värde med hänsyn till att besluten
ofta ej grundas på fasta, i formell ordning godtagna utan flytande och av
dagens politiska läge beroende normer och på en praxis, som till följd
därav ständigt måste skifta.
I motionen har uppmärksamheten riktats på vissa förhållanden, vilka
enligt motionärerna bidraga till en ökad osäkerhet i rättsligt avseende.
Utskottet tänker därvid närmast på krisorganens lagstiftande befogenhet,
understundom delegerad på enskilda sammanslutningar, samt krisorganens
allmänna beroende av enskilda regeringsledamöter. Det stora antal
meddelanden i cirkulärets form men i själva verket innehållande bestämmelser
av författnings natur, som under krigsåren tillkommit, hava ej utfärdats
i den ordning och ej alltid efter den ingående prövning som eljest
förutsättes beträffande all lagstiftning. Direktiv från regeringshåll hava understundom
utgjort enda stödet för dessa krisbestämmelser av för den enskilde
mången gång djupt ingripande karaktär. Ofta torde dessa direktiv
ha tillkommit under sådana förhållanden alt de äro undandragna riksdagens
konstitutionella granskning. Men ännu betänkligare ur konstitutionell
och rättssäkerhetssynpunkt ler sig delegerandet av statliga befogenheter
på enskilda företag och sammanslutningar med en personal, som ofta
saknar erforderlig utbildning för liandhavandet av mer eller mindre om
-
14 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
tåliga allmänna värv. Vad här blivit sagt om krisorganen och deras uppbyggnad
och befogenhet gäller jämväl om betydelsefulla avsnitt av den allmänna
och permanenta förvaltningen, där bolag och föreningar utöva en
dem tillerkänd befogenhet såsom statliga förvaltningsorgan utan att dock
deras anställda handla under ämbetsmannaansvar. Ur denna synvinkel
skulle utskottet funnit en utredning berättigad, som tagit sikte på förvaltningen
i sin helhet. I verkligheten torde dock rättsägare så vitt utskottet
av den förebragta utredningen kunnat finna i allmänhet ej ha lidit rättsförluster
i större omfattning än som man måste räkna med under de utomordentliga
förhållanden, som utmärka tiden under och efter ett världskrig,
där omställningar och improvisationer, betingade av dagens växlande
krav, allmänt torde erkännas såsom nödvändiga ur näringslivets synpunkt
om ock ej tillfredsställande ur rent formell sådan.
I regel äro väl kommissioner och vederbörande statsråd ense om de åtgärder,
som böra vidtagas och de principer, som därvid böra läggas till
grund. Skulle oenighet dem emellan föreligga, plägar tvistefrågan — med
hänsyn till att kommissionerna — för övrigt helt riktigt, uppfatta sig själva
såsom ansvariga för beslut i deras namn — hänskjutas till Kungl. Maj:t,
som därefter i laga ordning fattar beslut. Om alltså vissa möjligheter till
ett ministerstyre av det slag, som ej förutsetts i regeringsformen, ej saknas,
visa dock erfarenheten och de undersökningar, vilka exempelvis gjorts
av riksdagens justitieombudsman, att de reella riskerna för maktmissbruk
för närvarande ej böra överdrivas.
I syfte att minska riskerna för enskildas förluster på grund av beslag
o. d. under extraordinära förhållanden och skapa tydligare rättsregler
vid förfarandet därunder har Kungl. Maj:t nyligen i proposition 210 till
innevarande års riksdag framlagt förslag till vissa ändringar i allmänna
förfogandelagen.
Sammanfattningsvis får utskottet anföra följande.
En utredning om ökad rättssäkerhet skulle enligt utskottets uppfattning
hava varit befogad i fråga om vidsträcktare avsnitt av statsförvaltningen
än dem motionärerna tagit sikte på och som numera äro ställda på mer
eller mindre snabb avskrivning. Då motionärerna inskränkt sig till att
kräva reformer endast av dessa senare institutioner, anser sig utskottet av
formella hänsyn förhindrat att föreslå åtgärder för en mera allmän översyn
av förvaltningen. Utskottet har ej heller genom den över motionen förebragta
utredningen blivit övertygat om förekomsten av mera påtagliga
maktmissbruk eller sådana missförhållanden i övrigt att de skulle inför den
förestående avvecklingen av kristidsorganen motivera tillkomsten av en översyn,
innebärande ytterligare utredningar utöver redan existerande i syfte
att därigenom förbättra krisorganens organisation och arbetssätt. Utskottet
utgar slutligen från att vad i motionen och i de yttranden, som från närings
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.
15
livets representanter och eljest framförts, vinner beaktande såväl av kristidsorganen
själva som av de utredningar, vilka arbeta på förbättringar i
deras organisation.
Utskottet, som behjärtar syftet med motionen, anser sig under åberopande
av det ovan anförda och av innehållet i de över motionen avgivna
yttrandena ej böra föreslå några åtgärder i enlighet med motionärernas
förslag och hemställer därför,
att motionen 11:227 ej måtte föranleda någon andra
kammarens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1949.
På utskottets vägnar:
NILS JÖNSSON.
Närvarande: herrar Jönsson i Rossbol, Andersson i Linköping, fröken
Liljedahl, herrar Nihlfors, Lindström, Stattin, fru Lindskog samt herrar
Gustafson i Göteborg och Jonsson i Järvsand*.
Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herr Gustafson i Göteborg i fråga om motiveringen till utskottets utlåtande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.