Betänkande i anledning av väckt motion angående ändring av 10 § förordningen om statlig inkomstskatt, i vad avser sparbankernas säkerhetskassa.
1949-02-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1949:1, Betänkande i anledning av väckt motion angående ändring av 10 § förordningen om statlig inkomstskatt, i vad avser sparbankernas säkerhetskassa.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
1
Nr 1.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
angående ändring av 10 § förordningen om statlig inkomstskatt,
i vad avser sparbankernas säkerhetskassa.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 4,
av herr Strand m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om sådan
ändring i förordningen om statlig inkomstskatt, att sparbankernas säkerhetskassa
utgår ur 10 § 2 mom. a) och införes i samma mom. under b)».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Bestämmelserna i 10 § 2 mom. punkterna a) och b) i förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt innebära följande. Enligt
punkten a) utgör den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag, sparbankernas säkerhetskassa
samt vissa utländska juridiska personer 40 procent av den beskattningsbara
inkomsten, varvid dock särskilda regler gälla för försäkringsanstalter,
i den mån de driva livförsäkringsrörelse. Jämlikt punkten b) utgör
den statliga inkomstskatten för svenska ekonomiska föreningar, sparbanker,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar
32 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Syftet med den föreliggande motionen är, att den statliga inkomstskatten
för sparbankernas säkerhetskassa — i likhet med vad som gäller för sparbankerna
— skall utgå med 32 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Enligt lagen den 15 juni 1934 (nr 300) om sparbankernas säkerhetskassa,
med däri senare vidtagen ändring, utgöres denna kassa av en för sparbankerna
i riket gemensam fond med uppgift att trygga sparbankernas verksamhet
och insättarnas rätt genom att lämna dels bistånd åt sparbank, som
råkat i eller kan befaras råka i ekonomiska svårigheter, dels ock gottgörelse
åt insättare i sparbank, som trätt i likvidation eller försatts i konkurs. Kassans
tillgångar ha — i den mån de icke utgöra avkastning av de fonderade
medlen — uppkommit genom bidrag från sparbankerna. Sedan kassans
behållning numera uppnått ett belopp överstigande 10 miljoner kronor,
1—Bihang till riksdagens protokoll 19k9. 7 samt. Nr 1 2.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr l.
u*§å ej längre sådana bidrag, utan ökningen av kassans medel sker genom
den behållna avkastningen. När behållningen ökat till 20 miljoner kronor,
skall halva årsavkastningen utdelas till sparbankerna efter förhållandet
mellan deras sammanlagda bidrag. Först sedan behållningen ökat till ett
belopp, motsvarande 1 procent av de av sparbankerna förvaltade medlen
(vilket procenttal enligt i den förevarande motionen lämnad uppgift för
närvaiande skulle motsvara ett belopp av cirka 70 miljoner kronor), skall
hela avkastningen efter samma grund utdelas. I övrigt äger sparbank, så
länge kassan består, icke göra gällande någon rätt till kassans tillgångar.
Frågan hur vid kassans likvidation skall förfaras med nämnda tillgångar
har lämnats oreglerad.
Vid kassans tillkomst infördes icke någon uttrycklig bestämmelse om den
skattesats, efter vilken statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för säkerhetskassan
skulle utgå. I en inom finansdepartementet upprättad, den 3
februari 193b dagtecknad promemoria uttalades dock den åsikten, att statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för kassan torde böra beräknas enligt
18 § e) nämnda förordning, vilket skulle innebära, att kassan komme att
beskattas något mildare än sparbankerna.
1936 års skattekommitté upptog icke till behandling frågan om säkerhetskassans
beskattning i sitt betänkande med förslag till omläggning av den
direkta statsbeskattningen in. m. (SOU 1937: 42). De på grundval av kommitténs
förslag år 1938 vidtagna ändringarna i förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt medförde sålunda icke någon uttrycklig
likställighet i detta hänseende mellan kassan och sparbankerna, ehuru, såsom
framgår av det följande, sådan likställighet vid tillämpningen ansågs
föreligga. Efter sistnämnda ändringar hänfördes sparbanker i likhet med
bl. a. svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar till de under
18 § 2 mom. b) samma förordning uppräknade slagen av juridiska personer,
för vilka statlig skatt skulle utgå efter ett grundbelopp av 10 procent av det
beskattningsbara beloppet.
överståthållarämbetet berörde emellertid denna fråga i sitt remissyttrande
över samma kommittés sedermera avgivna betänkande med förslag
rörande beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska
personer m. in. (SOU 1939: 47). Ämbetet framhöll därvid, att — enär säkerhetskassan
avsåge att tillgodose huvudsakligen ett sparbanksrörelsens eget
intresse — skäl ej syntes föreligga, att den skulle beskattas efter andra
grunder än sparbankerna. Kassan borde därför uttryckligen hänföras till
18 § 2 mom. b) statsskatteförordningen.
I proposition nr 13b till 19b2 års riksdag framlades bl. a. förslag, att
säkerhetskassan skulle införas bland de i 18 § 2 mom. b) nyssnämnda förordning
uppräknade rättssubjekten och sålunda jämställas med sparbankerna.
Av vederbörande departementschef uttalades i propositionen bl. a.
att kassan uppenbarligen utgjorde en — låt vara i viss mån fristående
Bevillningsutskottets betänkande nr 1. 3
och särpräglad — del av sparbanksväsendet i riket och därutinnan i stort
sett fyllde samma funktion som de enskilda sparbankernas reservfonder.
Då kassan vidare, i likhet med sparbankerna, icke torde vara skattskyldig
för förmögenhet, syntes departementschefen anledning föreligga att beträffande
inkomstbeskattningen jämställa kassan med sparbankerna.
1942 års riksdag biföll på hemställan av samma års bevillningsutskott
propositionen i denna del.
I detta sammanhang må nämnas, att regeringsrätten redan vid tillämpning
av de före 1942 års författningsändringar gällande bestämmelserna ansett
sparbankernas säkerhetskassa böra beskattas efter samma grundei
som sparbankerna (RÅ 1942 ref. 41 samt 1942 not Fi 725 och 726 angående
kassans inkomsttaxeringar åren 1938—1940).
I den förevarande motionen har framhållits, att sparbankernas säkerhetskassa,
som vore en med sparbankernas medel bildad fond och vars syfte i
princip vore detsamma som normalt fylldes med sparbankernas överskottsmedel
genom avsättning till reservfonderna, icke borde beskattas hårdare
än sparbankerna själva. Vid frågans riksdagsbehandling år 1947, då sparbankerna
hänfördes till samma kategori som de ekonomiska föreningarna
först efter därom under debatten i kamrarna framställda yrkanden, torde
det ha berott på ett rent förbiseende, att säkerhetskassan icke kom att hänföras
till samma grupp av juridiska personer.
Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen blev frågan
om den skattesats, efter vilken den statliga skatten å inkomst för sparbankernas
säkerhetskassa skall utgå, uttryckligen reglerad först genom lagstiftning
vid 1942 års riksdag. Den vid nämnda riksdag i ifrågavarande
hänseende beslutade författningsändringen innebar, att kassan infördes
bland de i 18 § 2 mom. b) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
uppräknade slagen av rättssubjekt, till vilken grupp av skattskyldiga
hörde bl. a. sparbanker. Redan dessförinnan hade emellertid kassan
vid tillämpningen av de tidigare gällande bestämmelserna ansetts böra beskattas
efter samma skattesats som sparbankerna.
Då förslagen till ändrade grunder för den statliga beskattningen av inkomst
och förmögenhet behandlades vid 1947 års riksdag, var något ändrat
ställningstagande i nu ifrågavarande hänseende icke åsyftat. I den vid
samma års riksdag framlagda propositionen nr 212 föreslogs sålunda, att
— förutom svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar in. fl.
juridiska personer — såväl sparbanker som sparbankernas säkerhetskassa
skulle hänföras under 10 § 2 inom. a) förordningen om statlig inkomstskatt,
enligt vilket författningsrum nämnda skatt skulle utgå med 40 procent
av den beskattningsbara inkomsten. 1947 års bevillningsutskott föreslog
i sitt över propositionen avgivna betänkande nr 50, alt vissa jui idiska
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
personer, däribland svenska ekonomiska föreningar, skulle erlägga statlig
inkomstskatt efter en skattesats av 32 procent, varvid dessa skattskyldiga
av utskottet upptogos i 10 § 2 mom. b). Enligt utskottets förslag skulle däremot
såväl sparbanker som sparbankernas säkerhetskassa kvarstå i 10 §
2 mom. a). Efter yrkanden, vilka framställts under debatterna i riksdagens
kamrar, beslöt emellertid riksdagen sådan ändring i utskottets förslag, att
sparbanker överfördes till 10 § 2 mom. b). Härigenom kommo olika skattesatser
att bliva tillämpliga å sparbanker och å sparbankernas säkerhetskassa.
I överensstämmelse med tidigare gällande bestämmelser bör vid den statliga
inkomstbeskattningen samma skattesats vara tillämplig för sparbankernas
säkerhetskassa som för sparbanker. Utskottet tillstyrker fördenskull,
att med bifall till det i motionen framställda yrkandet kassan överflyttas
från punkten a) till punkten b) i 10 § 2 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt, varigenom skattesatsen för kassan liksom för sparbanker
blir 32 procent. Den sålunda ändrade lydelsen bör enligt utskottets
mening äga tillämpning redan vid innevarande års taxering.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av den förevarande motionen
I: 4 av herr Strand m. fl. antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
10 §.
2 mom. Den statliga inkomstskatten
utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke äro
aktiebolag, sparbankernas säkerhetskassa
samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas
enligt 1 mom.:
Föreslagen lydelse:
10 §.
2 mom. Den statliga inkomstskatten
utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke äro
aktiebolag samt sådana utländska
juridiska personer som ej beskattas
enligt 1 mom.:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 1.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån skatten
icke skall beräknas enligt c) här nedan;
b)
för svenska ekonomiska föreningar,
sparbanker, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar:
trettiotvå
procent av den beskattningsbara
inkomsten;
c) för försäkringsanstalter---
inkomsten; samt
d) för andra---beskatt
ningsbara
inkomsten.
Vid tillämpningen ---— å liv
försäkringsrörelsen.
fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån
skatten icke skall beräknas enligt c)
här nedan;
b) för svenska ekonomiska föreningar,
sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar:
trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;
c) för försäkringsanstalter---
inkomsten; samt
d) för andra — — — beskattningsbara
inkomsten.
Vid tillämpningen---å liv
försäkringsrörelsen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för
vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1949.
Stockholm den 15 februari 1949.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Velander, Heuman, Franzon, Falk, Wehtje, Ramberg och Niklasson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,
Persson i Svensköp, Olofsson och Bladh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:32 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring av 10 § förordningen om statlig inkomstskatt, i råd avser sparbankernas säkerhetskassa. a1 i texten