Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering i vissa fall åtnjuta avdrag för nybyggnad m. m.

1949-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:10, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt att vid taxering i vissa fall åtnjuta avdrag för nybyggnad m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1

Nr 10.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt att vid taxering i vissa fall åtnjuta avdrag för

nybyggnad m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 150 av herr Lars Andersson och II: 189

av herr Jansson i Aspeboda in. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande frågan

om rätt att vid taxering i vissa i motionen närmare angivna fall åtnjuta

avdrag för nybyggnad; samt

2) motionen II: 119 av herr Hansson i Skediga, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen må medgivas

även vid nyanskaffning av maskiner inom jordbruket, samt att vederbörande

utskott måtte utforma förslag till lagtextändringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 189 och II: 119.

Enligt 22 § kommunalskattelagen må från bruttointäkten av jordbruksfastighet

avdrag göras för, bland annat, kostnaden för reparation och underhåll

av byggnader samt för värdeminskning, som till jordbruket eller dess

binäringar eller till skogsbruket hörande drifthyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader, äro underkastade. Däremot får avdrag

icke göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad å fastigheten.

Jämlikt anvisningarna till nämnda paragraf bör avdraget för värdeminskning

bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den

tid byggnaden anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.

I praxis har avdrag för beräknad kostnad för reparation av byggnad,

som rivits och ersatts med nybyggnad, icke ansetts kunna medgivas (rörande

denna fråga se t. ex. RÅ 1935 not. Fi 113 och 1944 not. bi 726).

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet får vidare enligt 22 §

kommunalskattelagen avdrag göras för kostnad för anskaffning av levande

och döda inventarier till ersättning för avyttrade, utrangerade eller genom

olycksfall eller kreaturssjukdom förlorade. För nyuppsättning av eller

Bihang till riksdagens protokoll 7.94.9. 7 samt. Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

värdeminskning å inventarier får avdrag icke göras. Enligt punkt 1) av

anvisningarna till 22 § får såsom driftkostnad icke avföras kostnad för

anskaffande av sådana inventarier, till vilka motsvarighet förut icke funnits

å fastigheten. Nyuppsättning och nyanskaffning kunna samtidigt före^SSa>

exempelvis om äldre maskin ersättes med ny av annan och dyrbarare

konstruktion. I dylikt fall upptages såsom driftkostnad det belopp, som

skulle belöpa å en den förbrukade maskinen motsvarande ny sådan.

De återgivna bestämmelserna i kommunalskattelagen äga tillämpning

jämväl vid taxering till statlig inkomstskatt.

Frågan omen utvidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

för byggnads kostnader har under senare år vid

upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda yrkades i motionen I: 86 vid 1939 års lagtima riksdag, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag

i syfte att avdrag skulle vara tillåtet för kostnad för nybyggnad, som vore

avsedd att ersätta befintlig byggnad. Till stöd för yrkandet anfördes bland

annat att det i praktiken ofta vore svårt att göra skillnad mellan en omfattande

reparation och en nybyggnad. Det förekomme icke sällan fall,

där det i städet för reparation av en byggnad vore mera ändamålsenligt

och ekonomiskt riktigt att riva den gamla byggnaden och i stället uppföra

en ny för samma ändamål.

1939 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av nämnda jämte

vissa andra motioner avgivna av riksdagen godkända betänkande nr 30

bland annat följande:

I motionen I: 86 bar ifrågasatts, att vid beräkning av inkomst av fastighet

rätt till avdrag borde medgivas för kostnad för sådan nybyggnad, som

är avsedd att ersätta befintlig byggnad. I gällande skatteförfattningar göres

skillnad mellan å ena sidan sådana avdragsgilla driftkostnader som för reparation

och underhåll av byggnader och å andra sidan icke avdragsgill

kostnad för ny-, till- och ombyggnad å fastighet. Ett bifall till motionärens

förslag skulle innebära ett avsteg från den princip, som gäller vid beräkning

av inkomst av fast egendom. Härtill kommer, att en bestämmelse

av antydd natur för många fastighetsägare icke skulle leda till det av motionären

åsyftade resultatet. Kostnaderna för om- eller nybyggnad å en fastighet

torde nämligen i många fall uppgå till så stora belopp, att den skattskyldige

vid beräkning av sin inkomst av fastigheten för beskattningsåret

icke skulle kunna utnyttja avdraget samt ej heller kunna från sin inkomst

av övriga förvärvskällor avdraga det underskott, som uppstått å fastigheten.

På grund av det förut anförda anser sig utskottet icke kunna förorda

bifall till det i förenämnda motion väckta förslaget.

I den vid 19H års riksdag väckta motionen II: 386 hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande av förslag

om sådan ändring av kommunalskattelagen, att vid taxering av in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 3

komst av jordbruksfastighet avdrag under visst antal år skulle få göras

för kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad å fastighet. Med hänvisning

till väntad översyn av lagstiftningen om investeringsfonder avstyrkte samma

års bevillningsutskott (betänkande nr 43) motionen. Betänkandet godkändes

av riksdagen.

Vid 1947 års riksdag väcktes en motion, I: 195, vari hemställdes om ändrade

bestämmelser för beräkning av avdrag för värdeminskning av lantmannabyggnader.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 20 avstyrkte

bevillningsutskottet motionen under hänvisning till att förslag till ändrade

bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt

lag om jordbruksbokföring framlagts under år 1946 (SOU 1946: 29), samt

att frågan vore föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

I det av utskottet åsyftade betänkandet, vilket framlagts av 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga,

ha de sakkunniga (s. 258) lämnat följande sammanfattning

av sitt förslag i vad det avser ändrade bestämmelser beträffande

avdrag för reparation och underhåll samt värdeminskning av byggnader

i jordbruksdrift:

De sakkunniga föreslå, att gemensamt avdrag medgives för de kapitalutgifter,

som nedlagts å en jordbruksfastighet för ny-, till- eller ombyggnad

samt för reparation och underhåll av fastighetens byggnader (fastighetens

byggnads- och underhållskapital) med ett procentuellt bestämt belopp,

motsvarande genomsnittliga efter driftsekonomiska grunder beräknade

årsomkostnader för nämnda ändamål. Avdrag får sålunda ske för de

faktiska kostnaderna för byggnadsbeståndet. Överlåtes jordbruksfastighet

skall dock såsom ingående byggnads- och underhållskapital för den nye

ägaren räknas det för den förutvarande ägaren i beskattningshänseende

senast gällande byggnads- och underhållskapitalet.

Avdragen skola beräknas enligt den s. k. restvärdesmetoden och avse

byggnadsbeståndet i dess helhet. Man har sålunda att utgå från byggnadsoch

underhållskapitalets restvärde vid beskattningsårets ingång och justera

detta värde enligt givna föreskrifter med hänsyn till under beskattningsåret

nedlagda kostnader för reparation och underhåll samt ny-, till- eller

ombyggnad. Avdraget för underhåll och värdeminskning beräknas till viss

procent av det belopp, som sålunda framkommer. Restvärdesmetoden kan

emellertid medföra att avdragsbeloppet efter hand nedgår. De sakkunniga

hava därför föreslagit att avdraget alternativt må beräknas å kostnaden för

byggnadernas uppförande samt tillbyggnad (byggnadskostnaden). Härigenom

erhålles ett fast minimiavdrag för det befintliga byggnadsbeståndet.

Byggnads- och underhållskapitalets restvärde vid beskattningsårets utgång

erhålles genom att minska det justerade restvärdet med medgivet avdrag.

Beträffande den speciella frågan om avdrag för utrangeringsförlust vid

rivning av byggnad anföres i betänkandet (s. 160) bland annat följande.

Frågan om sättet för restvärdets beräknande har betydelse bl. a. vid fastställande

av utrangeringsavdrag i samband med byggnads nedrivning samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

vid beräknande av det belopp, som skall avgå på grund av att byggnad

försålts, eldhärjats eller övergått att användas i annan förvärvskälla. För

ett riktigt fastställande av byggnads- och underhållskapitalets restvärde erfordras

en beräkning för varje i byggnadsbeståndet ingående byggnad. Med

en sådan metod skulle deklarationsförfarandet komma att bliva betungande.

Beräknas däremot avdragen å byggnadsbeståndet i dess helhet, blir förfarandet

betydligt enklare, enär uppgift endast behöver lämnas å byggnadsbeståndets

restvärde i dess helhet. Sistnämnda metod medför emellertid

den konsekvensen, att något restvärde för byggnad, som utrangerats, eldhärjats

eller övergått att användas i annan förvärvskälla, icke kan fastställas.

Då i dessa fall en justering av byggnads- och underhållskapitalets

restvärde bör göras, uppkommer frågan, huru detta lämpligen bör ske. Om

byggnad utrangeras, kan avdrag för utrangeringsförlust ej konstateras, varför

avdrag för denna förlust icke kan på en gång medgivas. Emellertid

medför detta sett på längre sikt icke någon rättsförlust för jordbrukaren,

enär den utrangerade byggnaden ändock kvarstår i byggnads- och underhållskapitalets

restvärde; avdrag motsvarande utrangeringsförlusten sker

därför successivt. Detta torde i vissa fall vara till fördel, enär jordbrukaren

måhända icke kunnat utnyttja avdraget på en gång, om utrangeringsav^aget

uPPSar till mera betydande belopp. Om byggnad försäljes eller eldhärjas,

kan justering av byggnads- och underhållskapitalets restvärde ske

genom att därifrån avdrages ett till skäligt belopp uppskattat värde å byggnaden.

Frågan om ändrade bestämmelser angående avdrag för kostnaden

för anskaffande av inventarier i förvärvskällan

jordbruksfastighet har vid ett flertal tillfällen varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet. Senast har bevillningsutskottet vid

1948 års riksdag haft att taga ställning till spörsmålet i anledning av en i

ämnet väckt motion, II: 196. I motionen hade framställts enahanda yrkande

som i den nu förevarande motionen II: 119. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 45 anförde samma års bevillningsutskott bl. a.

följande:

Beträffande det i motionen II: 196 framställda yrkandet får utskottet

erinia om att enligt nu gällande grunder för inkomstberäkningen vid jordbruk

avdrag är medgivet för kostnaden för anskaffning av inventarier,

därest desamma utgöra ersättning för å fastigheten tidigare förefintliga inventarier

av samma art. Avdrag är däremot icke medgivet för kostnaden för

anskaffning av sådana inventarier, till vilka någon motsvarighet förut icke

funnits å fastigheten (s. k. nyuppsättning). I likhet med motionären anser

utskottet denna reglering icke vara tillfredsställande. Utskottet kan

emellertid icke förorda, att frågan löses på det i motionen angivna sättet,

d. v. s. genom att avdrag medgives jämväl för kostnaden för nyuppsättning.

Eftersom en tillgång med begränsad varaktighetstid successivt nedgår i

värde, torde den principiellt riktiga vägen vara, att avdraget för anskaffningskostnaden

vid beskattningen slås ut på den beräknade varaktighetstiden.

Enligt uttryckligt stadgande i 22 § 2 mom. kommunalskattelagen

är vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet avdrag nu icke medgivet

för värdeminskning å inventarier. I 1943 års j ordbruk staxeringssak
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 5

kunnigas betänkande föreslås emellertid ändrade bestämmelser i detta

hänseende. De sakkunnigas förslag innebär sålunda, att avdrag för värdeminskning

å inventarier i jordbruksdrift skall ske enligt i huvudsak samma

grunder, som gälla för inventarier i rörelse. Vid genomförande av de sakkunnigas

förslag i denna del skulle alltsa vinnas en bättre ordning härutinnan.

Därest det skulle visa sig möjligt att införa bestämmelser om avsättning

till investeringsfond för jordbruk, kommer åven detta att i viss

mån utgöra ett tillgodoseende av syftet med den ifrågavarande motionen.

Med hänsyn härtill och då, såsom ovan nämnts, proposition på grundval

av detta förslag kan förväntas komma att föreläggas nästkommande ars

riksdag, avstyrker utskottet motionen 11:196.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 150 och II: 189 har erinrats om att enligt

22 § 2 mom. kommunalskattelagen kostnader för nybyggnad icke vore avdragsgilla

vid taxering. Emellertid kunde vid om- och tillbyggnad av såväl

bostads- som ekonomibyggnader omständigheter föreligga, som gjorde att

exempelvis en förutvarande byggnad med större fördel ur kostnadssynpunkt

helt nedreves och att allt användbart byggnadsmaterial därefter användes

vid uppförandet av den nya byggnaden. Härigenom utsatte sig emellertid

den som ginge till väga på detta sätt för risken att icke komma i åtnjutande

av något avdrag för de reparationskostnader, som skulle ha fått

göras, om huset i fråga icke nedrivits utan kanske reparerats ändå, även

om det skulle ha dragit minst lika stora eller till och med ännu större kostnader.

Med hänsyn till de olägenheter, som sålunda kunde uppkomma genom

de nuvarande avdragsbestämmelserna, syntes det motionärerna bora

övervägas, huruvida icke en ändring härutinnan borde komma till stånd,

varigenom avdrag i vissa fall skulle få åtnjutas, även då den ursprungliga

byggnaden rivits. Skulle häremot invändas, att det för taxeringsnämnderna

skulle bliva mycket svårt att skilja mellan vad som vore nybyggnad och

reparation i samtliga fall, torde den frågan kunna lösas på så sätt, att

vederbörande skulle vara skyldig avgiva ett av taxeringsnämnden godkant

och av byggnadssakkunniga upprättat kostnadsförslag rörande vad repaiationen

av den gamla förutvarande byggnaden kostade.

Till stöd för del i motionen II: 119 framställda yrkandet har framhållits,

att det icke endast vore den nuvarande ringa tillgången på jordbruksmaskiner,

som hindrade fortsatt mekanisering inom jordbruket, utan även

de nu gällande skattebestämmelserna. Utgifter för nyanskaffning av maskiner

till jordbruket vore sålunda icke avdragsgilla vid inkomsttaxeringen,

vilket däremot vore fallet beträffande utbyte av maskiner. Denna fiåga om

avdragsrätten hade tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet

och numera även utretts av en statlig kommitté. Utredningen hade kommit

till den slutsatsen, att ordnad bokföring med bokföringsplikt måste utgöra

grunden för rätt till fri avskrivning av inventarier vid jordbruket. Det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

kunde emellertid ifrågasättas huruvida man måste kräva bokföringsplikt,

vilken knappast kunde omfatta annat än de större gårdarna, för alt medge

jordbrukarna avdragsrält vid nyanskaffning av maskiner. Det skulle icke

förnekas, att uppdelning av kostnaderna på nyuppsättning och utbyte avinventarier

förorsakade vissa svårigheter, men dessa borde icke överdrivas.

Faktum vore att taxeringsmyndigheterna måste utöva en detaljerad kontroll

vid avdrag för kostnader vid utbyte av maskiner. Man kunde då fråga sig

om rätt till avdrag icke skulle kunna införas även vid nyanskaffning av

maskiner utan att vederbörande jordbrukare hade ordnad bokföring. Man

borde därvid åtminstone till en början begränsa avdragsrätten att icke gälla

andra inventarier än maskiner och redskap. Bristen på arbetskraft vore i

törening med de höjda lönerna den främsta orsaken till mekaniseringen

inom jordbruket. Emot denna bakgrund syntes de nuvarande skattebestämmelserna

beträffande jordbruket vara inkonsekventa. De frainstode även

som orättvisa i jämförelse med industrien och övriga stadsnäringar. Lönekostnaderna

vore sålunda avdragsgilla, men om jordbrukaren ersatte en

anställds arbetskraft med maskiner finge han icke göra avdrag för inköpskostnaderna.

Om han i stället för att köpa egna maskiner läte hyra maskiner

från en maskinstation, finge han göra avdrag för kostnaderna i samband

därmed vid deklarationen. Dessa skäl talade för att rätt till avdrag

medgåves även vid nyanskaffning av maskiner.

Utskottet. I de likalydande motionerna I: 150 och II: 189 har yrkats skrivelse

till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning av frågan om ändrade

avdragsregler vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet i syfte att

möjliggöra avdrag för beräknade reparationskostnader i sådana fall, där

befintlig byggnad nedrivits och ersatts med nybyggnad. Enligt 22 § kommunalskattelagen

får vid beräkning av bruttointäkten av jordbruksfastighet

avdrag göras för kostnader för reparation och underhåll av byggnader, varemot

kostnader för ny-, till- eller ombyggnad icke äro avdragsgilla annat

än i form av årliga värdeminskningsavdrag. I praxis har avdrag för beräknad

kostnad för reparation av byggnad, som rivits och ersatts med ny, icke

ansetts kunna medgivas. Regler motsvarande de som meddelats i nyssnämnda

författningsrum gälla även för byggnad i förvärvskällan annan fastighet

samt för byggnad, som användes i rörelse. För sistnämnda slag av

byggnader stadgas emellertid dessutom, att om dylik byggnad utrangeras

eller nedrives, avdrag får ske för vad som i beskattningsavseende återstår

oavskrivet av anskaffningsvärdet, därest utredning därom kan förebringas,

i den mån detta belopp överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier

o. dyl. i samband med utrangeringen eller rivningen.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga

bland annat framlagt förslag om ändrade bestämmelser

beträffande avdrag för reparation och underhåll samt värdeminskning av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10. 7

byggnader i jordbruksdrift. De sakkunnigas förslag innebär i denna del, att

vid inkomsttaxeringen avdrag skall få göras för de kapitalutgifter, som nedlagts

å en jordbruksfastighet för ny-, till- eller omb3rggnad samt för reparation

och underhåll av fastighetens byggnader (fastighetens byggnads- och

underhållskapital) med belopp, så avpassade att de kunna anses motsvara

de genomsnittliga efter driftsekonomiska grunder beräknade årsomkostnaderna

för nämnda ändamål. Om en byggnad utrangeras genom nedrivning,

kommer enligt förslaget avdrag motsvarande utrangeringsförlusten att ske

successivt. Den utrangerade byggnaden skall nämligen kvarstå i byggnadsoch

underhållskapitalets restvärde. Enligt de sakkunnigas mening torde

detta i vissa fall vara till fördel, enär jordbrukaren måhända icke kunnat

utnyttja avdraget på en gång, om utrangeringsavdraget uppginge till mera

betydande belopp.

Med hänsyn till att ett förslag, byggt på de sakkunnigas betänkande, kan

förväntas komma att i avsevärd mån tillgodose syftet med de nu förevarande

motionerna I: 150 och II: 189 finner sig utskottet icke kunna tillstyrka

bifall till motionärernas yrkande om skrivelse till Kungl. Maj :t med

anhållan om utredning i ämnet. Till frågan om när lagstiftningsåtgärder i

anledning av de sakkunnigas betänkande kunna vara att törvänta återkommer

utskottet i det följande.

I motionen II: 119 har yrkats att riksdagen måtte besluta införande av

bestämmelser om utsträckt rätt till avdrag för nyanskaffning av maskiner

inom jordbruket. Såsom tidigare nämnts väcktes vid 1948 års riksdag en

motion med enahanda yrkande. I anledning av sistnämnda motion uttalade

samma års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 45, vilket godkändes av

riksdagen, bland annat, att utskottet icke kunde förorda att avdrag medgåves

för kostnaden för anskaffning av sådana inventarier, till vilka någon

motsvarighet förut icke funnits å fastigheten. Eftersom en tillgång med begränsad

varaktighetstid successivt nedginge i värde, torde den principiellt

riktiga vägen vara, att avdraget för anskaffningskostnaden vid beskattningen

sloges ut på den beräknade varaktighetstiden. Med hänvisning till

att 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga framlagt förslag till bestämmelser

om avdragsrätt för värdeminskning å inventarier i jordbruksdrift samt

att proposition på grundval av delta förslag kunde förväntas komma att

föreläggas 1949 års riksdag avstyrkte 1948 års bevillningsutskott den i ämnet

väckta motionen.

Såsom anmärkts i det av utskottet tidigare i år avgivna betänkandet nr 3

har till följd av utredningar inom vissa andra områden propositionens framläggande

måst uppskjutas. I samma betänkande har utskottet emellertid

uttalat, att det måste kunna förutsättas, att förslag till lagstiftningsåtgärder

i anledning av 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas betänkande komma

att föreläggas nästa års riksdag. Då utskottet i likhet med 1948 års bevill
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

ningsutskott är av den uppfattningen, att ett ställningstagande till frågan

om ändrade bestämmelser angående rätten till avdrag för kostnader för anskaffning

av inventarier i jordbruksdrift bör anstå i avvaktan på att proposition

framlägges i anledning av nämnda sakkunnigas förslag, finner sig

utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen II: 119.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 150 av herr Lars Andersson

och II: 189 av herr Jansson i Aspeboda m. fl. om

rätt att vid taxering i vissa fall åtnjuta avdrag för nybyggnad

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att motionen II: 119 av herr Hansson i Skediga angående

rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för nyanskaffning

av maskiner inom jordbruket icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander,

Gustaf Elofsson, Heuman, Franzon, Ramberg, Rosander och Carl

Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,

Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Gunnarsson.

Iduns tryckeri, Esse’te ab. Stockholm 1949

916360

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.