Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om höjning av tullen på ostron m. m.

1949-03-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:11, Betänkande i anledning av väckta motioner om höjning av tullen på ostron m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

1

Nr 11.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om höjning av tullen på ostron m. m.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 105 av herrar Gustavson och Mattsson samt II: 118 av herr

Carlsson i Bakeröd m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville besluta höja

införseltullen på ostron till tre kronor per kilogram och belägga andra

skaldjur än ostron med en införseltull av en krona per kilogram».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 118.

Ostron, som finnas upptagna i tulltaxan under nr 18 (statistiskt nr 60),

äro för närvarande belagda med en tull av 100 kronor för 100 kilogram

efter bruttovikten räknat. Övriga skaldjur, såsom hummer, kräftor, krabbor

och räkor samt andra musslor än ostron, falla under tulltaxenr 19

(statistiska nr 61—63) och äro fria från tull.

Bestämmelserna i kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt

importförbud, sådan författningen lyder enligt kungörelsen den 6

februari 1948 (nr 34), gälla för skaldjur av alla slag. Införsel till riket får

således icke äga rum med mindre tillstånd därtill meddelas av statens livsmedelskommission.

Uppgifter över den införsel till och utförsel från riket av skaldjur, som

förekommit under åren 1939, 1947 och 1948, ha sammanställts i den å sid. 2

intagna tabellen (siffrorna för år 1948 äro endast preliminära).

Av de i tabellen anförda uppgifterna framgår dels att hummer och till

statistiskt nr 63 hänförliga skaldjur (räkor och krabbor) utgöra de största

importartiklarna inom ifrågavarande grupp, dels ock att beträffande alla

slag av skaldjur införseln till Sverige äger rum huvudsakligen från de övriga

nordiska länderna. Det är vidare att märka, att kvantitetssiffrorna för

importen genomgående äro lägre år 1948 än år 1939. En mindre export av

hummer förekommer regelbundet från Sverige till Danmark.

Enligt inhämtade uppgifter äro ostron i Norge belagda med en tull av

1 krona per kilogram, under det att övriga skaldjur äro tullfria. I Danmark

gälla följande tullar, nämligen för ostron 30 öre samt för hummer, kräftor

Bihang till riksdagens protokoll 19 M). 7 sand. Nr 11.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

Ursprungs- respektive

förbrukningsländer

Ostron

stat. nr 60

Hummer

stat. nr 61

Kräftor

stat. nr 62

Andra kräftdjur

och musslor, ej s.n.

stat. nr 63

1939

1947

1948

1939

1947

1948

1939

1947

1948

1939

1947

1948

Totala införseln......ton

59

17

22

160

in

109

98

39

40

390

293

230

1000 kr.

Därav från:

117

78

72

402

685

734

309

154

145

417

710

589

Norge ............ton

2

1

—

160

in

109

8

_

.

384

292

229

1000 kr.

5

3

—

401

685

731

17

—

—

409

708

587

Danmark..........ton

2

5

16

—

_

0-3

_

._

_

4

0-5

0-3

1000 kr.

6

18

46

—

—

2

—

—

—

6

1

1

Finland ..........ton

—

—

—

—

—

_

80

39

40

_

__

1000 kr.

261

154

145

—

—

—

Nederländerna .... ton

50

7

5

1

1 000 kr.

100

31

21

1

Totala utförseln......ton

01

_

_

27

11

13

_

37

4

1

1 000 kr.

Därav till:

1

—

—

57

92

109

—

—

—

55

21

4

Norge ...........ton

2

1 000 kr.

2

—

—

Danmark..........ton

—

—

—

23

10

12

1 000 kr.

—

—

—

39

87

108

Storbritannien .... ton

—

—

—

_

_

_

_

_

32

1 000 kr.

Schweiz ..........ton

—

—

—

—

1

0-1

_

_

_

4

1

1 000 kr.

—

—

—

—

5

1

—

—

—

—

21

4

och räkor 1 krona per kilogram; andra musslor än ostron äro fria från tull.

De finska tullsatserna utgöra för ostron och andra musslor 135 mark och

för övriga skaldjur 360 mark per kilogram.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Skaldjursfiske

bedreves i förhållandevis stor omfattning på västkusten. Detta slag

av fiske representerade ganska stora värden och gåve skärgårdsbefolkningen

ett välbehövligt inkomsttillskott. Avsättningen av fångsten av skaldjur försvårades

emellertid i hög grad genom import. Då utlandet infört tullskydd

för fångster av nämnda slag, vore export under vanliga förhållanden icke

tänkbar. Det kunde därför knappast anses riktigt, att svenska staten icke

lämnade motsvarande skydd. Frågan om tullskydd för skaldjursfisket hade

vid upprepade tillfällen och senast år 1947 varit föremål för riksdagens

övervägande. Vad ostronfisket anginge hade detta på vissa håll, exempelvis

i norra Bohuslän, ökat under senare år, men importen gjorde ostronfångsterna

svårsålda. Ett tullskydd av 1 krona per kilogram hade visat sig vara

i hög grad otillräckligt, och priset på ostron hade sjunkit med över 50 procent.

Det stöd åt skaldjursfisket, som bevillningsutskottet vid 1947 års

riksdag ställde i utsikt, hade hittills uteblivit. Om man införde import
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

3

reglering för ostron och vid import mot licens kraftigt höjde tullen på

denna vara samt införde en med andra länders jämförlig tull på övriga

skaldjur, skulle det säkert bidraga till att göra skaldjursfisket mera lönande.

Då ostron vore ett lyxbetonat födoämne, som saknade betydelse för folkhushållet,

behövde man icke tveka inför en tullhöjning.

Utskottet har i anledning av motionerna under hand inhämtat yttranden

från fiskeristyrelsen och statens livsmedelskommission. Till utskottet har

därjämte inkommit en skrift i ämnet från Stockholms vilt- & laxhandlareförening.

Fiskeristyrelsen har i sitt yttrande anfört, bland annat, att de för ostronen

mindre gynnsamma hydrografiska förhållandena vid våra kuster gjorde

det osannolikt, att ostronfisket i en framtid skulle kunna nå någon större

utveckling i vårt land. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter hade hela

ostronfångsten uppgått år 1946 till 550 kilogram och år 1947 till 3 590 kilogram

med ett värde av 7 162 kronor. Med den restriktiva importpolitik,

som fördes, kunde importen av ostron under den närmaste tiden förväntas

bliva obetydlig. Skydd för ostronfisket erhölles sålunda utan tullhöjning,

och styrelsen ville därför icke för närvarande förorda en dylik höjning.

Nordhavsräka, hummer, krabba, havskräfta och flodkräfta utgjorde våra

i ekonomiskt avseende viktigaste skaldjur. Under åren 1938, 1946 och 1947

hade fångsterna av nordhavsräka, hummer, krabba och havskräfta inom

Göteborgs och Bohus län uppgått till följande kvantiteter med här nedan

angivna värden:

Nordhavsräka

Hummer

kg

kr.

öre/kg

kg

kr.

öre/kg

1938 ..........

920 032

1 028 923

112

194 547

490 731

252

1946 ..........

794 952

3 006 751

378

194 916

1 142 657

586

1947 ..........

791 252

3 122 065

394

181641

1 242 042

683

Krabba

Havskräfta

kg

kr.

öre/kg

kg

kr.

örc/kg

1938 .........

65 461

63 066

96

365 150

no 704

30

1946 ..........

105 000

163 000

155

581176

474 887

83

1947 ..........

120 000

240 000

200

343 280

389 410

113

För en ganska stor del av Bohusläns fiskare spelade räkfisket en betydande

roll. Företagna undersökningar hade emellertid visat, att beståndet

av nordhavsräka i våra farvatten numera genom fisket beskattades så hårt, att

någon väsentlig ökning avfisket knappast vore möjlig. Hummerfisket utgjorde

ofta en viktig inkomstkälla för äldre personer, som icke längre kunde del
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

taga i det mer ansträngande högsjöfisket. En ökad beskattning av hummerbeståndet

skulle dock kunna leda till ödeläggelse av stammen. Kräftfisket

hade tidigare varit av utomordentligt stor betydelse i södra och mellersta

delarna av landet. Genom den s. k. kräftpesten hade emellertid stora och

värdefulla kräftfiskevatten avhärjats. På vissa håll vore dock kräftfisket

alltjämt av mycket stor vikt, och det bedreves säkerligen i allmänhet så

intensivt, som kräfttillgången tilläte. Vårt eget fiske kunde dock numera

icke tillfredsställa den efterfrågan på kräftor, som förekomme.

Fiskeristyrelsen har vidare framhållit, att föreliggande uppgifter om

förstahandspriser utvisade en stegring från år 1938 till år 1947 för nordhavsräka

med 252 procent, för hummer med 171 procent, för krabba med

något över 100 procent, för havskräfta med 277 procent och för flodkräfta

med omkring 150 procent. I anslutning härtill har styrelsen uttalat, att

mycket få av fiskets produkter företett en så stark stegring av förstahandspriset

sedan år 1938 som skaldjuren. Skulle prisutvecklingen framdeles

visa en mindre gynnsam utveckling, torde det i fråga om räkor vara möjligt

att reglera priset med stöd av förordningen den 17 juni 1948 (nr 311)

om viss reglering av handeln med fisk in. in.

Styrelsen har slutligen erinrat om de internationella förhandlingar rörande

tullfrågor, som förestå, och förklarat sig vilja avstyrka det i motionerna

framförda förslaget, i vad detsamma avser införande av tull å andra

skaldjur än ostron. En ledamot av styrelsen har emellertid anmält skiljaktig

mening beträffande motiveringen och uttalat följande:

»Att jag kunnat ansluta mig till fiskeristyrelsens flertal i avstyrkandet

av föreliggande motioner beror uteslutande på hänsyn till de i styrelsens

utlåtande avslutningsvis omnämnda internationella tullförhandlingarna,

vilkas resultat såsom styrelsen påpekat böra avvaktas innan ställning tages

till de i motionerna framförda yrkandena.

Vad styrelsens majoritet anfört beträffande priserna å skaldjur kan efter

min mening ej tagas till intäkt för ett avstyrkande, i varje fall icke såvitt

fråga är om nordhavsräka, krabba, hummer och havskräfta. Priserna på

dessa skaldjur variera avsevärt på olika platser och vid olika tillfällen och

kunna stundom vara ganska låga. Flera av ifrågavarande skaldjursarter

torde vara att hänföra till lyxvaror, och med hänsyn härtill kan prisfrågan

ej tillmätas någon avgörande betydelse för ståndpunktstagandet till motionernas

krav på tullhöjning.»

Statens livsmedelskommission har framhållit, att det i mars år 1947 införda

allmänna importförbudet indirekt — åtminstone beträffande hummer,

räka och krabba — hade kommit att verka som ett prisstöd för fisket

därigenom, att importen måst hållas inom ramen för av valutaskäl snävt

tilltagna kontingenter i handelsavtal och möjligheterna att möta en prisstegring

på de inhemska varorna genom import sålunda varit begränsade.

Den markanta prishöjning, som de senaste åren kunnat konstateras för

dessa slag av skaldjur, finge delvis tillskrivas importregleringen. I fråga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11. 5

om räkor kunde de höga priserna i viss män förklaras även av fiskarenas

egen åtgärd att vid tendens till prisfall tillgripa frivillig begränsning av utbuden

genom s. k. fångstransonering. Beträffande ostron åter hade importregleringen

knappast varit av betydelse för prisutvecklingen; importkontingenterna

i de senaste årens handelsavtal med Nederländerna och Danmark

hade icke till fullo utnyttjats.

Behovet av hummer, räka och krabba i Sverige täcktes till cirka två

tredjedelar genom inhemskt fiske och till cirka en tredjedel genom import.

Ostron finge betraktas som en typisk importvara. Den införsel av kräftor,

som förekomme (numera uteslutande från Finland), representerade en

mycket blygsam del av vad som konsumerades i landet. Att denna införsel

skulle kunna ha någon nämnvärd betydelse för det inhemska fiskets lönsamhet

måste därför betraktas som tämligen uteslutet.

Kommissionen har i sitt yttrande även uttalat den meningen, att det

svenska skaldjursfisket med nuvarande höga priser måste anses giva sina

utövare en skälig avkastning. Enär det vidare beträffande hummer, räka

och krabba syntes uteslutet, att importen — åtminstone så länge den nuvarande

importregleringen bestode — skulle kunna i nämnvärd grad verka

hämmande på det svenska fiskets lönsamhet, saknades enligt kommissionens

mening för närvarande all anledning att skänka fisket efter dessa

slag av skaldjur det tullskydd, som begärts. Det redan förekommande tullskyddet

för ostronfisket kunde i betraktande av de i och för sig mycket

höga importpriserna å varan anses vara fullt tillräckligt.

Livsmedelskommissionen omnämner till sist de ansträngningar, som för

närvarande göras att åstadkomma i första hand en skandinavisk och därefter

en alleuropeisk tullunion, samt hemställer, att utskottet måtte avstyrka

bifall till motionerna.

Stockholms vilt- & laxhandlareförening anser, att ostronen borde fridlysas

i Sverige under några år, så att beståndet finge tillväxa och under

vetenskaplig kontroll kunde kultiveras. Därigenom kunde måhända erhållas

ett stort bestånd ostron av god kvalitet, varvid behovet av import

skulle bortfalla.

Då enligt föreningens mening till fiskarena under de senare åren betalats

priser å skaldjur, som givit dem en fullgod ersättning för såväl utfört arbete

som i rörelsen nedlagt kapital, vore något tullskydd för skaldjursfisket,

utöver den gällande tullen å ostron, icke påkallat.

Utskottet. De uppgifter beträffande det inhemska skaldjursfisket, som

utskottet erhållit genom de inhämtade yttrandena, synas icke giva stöd för

den uppfattningen, att ett ökat tullskydd för ifrågavarande näringsgren för

närvarande vore av behovet påkallat. Motioner i samma syfte som de nu

föreliggande ha tidigare väckts vid flera tillfällen — senast år 1947 — men

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

avstyrkts av utskottet och i överensstämmelse därmed icke föranlett någon

riksdagens åtgärd. Vid dessa tidigare tillfällen ha mot bifall till motionerna

särskilt framförts vissa skäl av handelspolitisk natur. Berörda skäl göra

sig alltjämt gällande och torde i nuvarande läge böra tillmätas den största

betydelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 105 av herrar Gustavson

och Mattsson samt II: 118 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.

om höjning av tullen på ostron in. m. icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Ekman, Velander, Heiiman,

Franzon, Ramberg, Widner, Carl Sundberg, Petrén och Niklasson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,

Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Bladh.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916408

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.