Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner rörande vissa frågor vid den kommunala beskattningen.

1949-03-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:13, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande vissa frågor vid den kommunala beskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

1

Nr 13.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande vissa frågor vid den kommunala beskattningen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 100 av herr Heiding m. fl. och II: 120 av

herr Rubbestad m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa om utredning snarast avseende fastighetsskattens avskaffande

samt tryggande av erforderligt minimum av skatteunderlag, eventuellt

ersättning för förlorat skatteunderlag, för kommuner, som äro i behov

därav, genom en reformerad, tidsenlig kommunal skatteutjämning»;

2) de likalydande motionerna I: 214 av herrar Wahlund och Bror Nilsson

samt II: 187 av herr Andersson i Björkäng, vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning avseende att ompröva

huru ortsavdragen vid den kommunala beskattningen skola bringas i

bättre överensstämmelse med vad som numera gäller i fråga om statsbeskattningen,

samt att i samband härmed även måtte undersökas möjligheten

att avskaffa de kommunala ortsavdragen för familjemedlemmar under 16

år samt bereda barnfamiljerna ersättning genom en skälig förbättring av

de statliga barnbidragen»; ävensom

3) motionen II: 72 av herrar Persson i Landafors och Dahlgren, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att ortsavdragen för den kommunala

beskattningen, såväl grundavdraget som familjeavdragen, måtte, i avvaktan

på en ny kommunalskattelag, såsom ett provisorium höjas med 50 procent».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 120, II: 187 och II: 72.

Den kommunala beskattningen i vårt land bygger på en allmän repartitionsskatt,

vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som utöver

särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas

utgifter. Repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till

ett skatteunderlag, vari de kommunala beskattningsföremålen ingå med ett

värde, som är betingat av i skatteförfattningarna givna regler. De kom
Bilxang

till riksdagens protokoll 19^9. 7 samt. Nr 13—lå.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

munala utgifter, som icke kunna bestridas på annat sätt, täckas genom proportionell

uttaxering å detta skatteunderlag.

Den kommunala repartitionsskatten är dels en objektskatt å fastighet och

dels en allmän inkomstskatt. Fastighet och inkomst bilda tillsammans det

kommunala skatteunderlaget, vilket mätes i skattekronor och skatteören.

Fastighetsskatten är anordnad såsom s. k. garantiskatt, vilket innebär, att

fastighetsskatt utgöres i förhållande till viss procentuellt bestämd del av

fastighets taxeringsvärde samt att vid inkomstbeskattningen avdrag (s. k.

procentavdrag) får göras för denna del från den av fastigheten härflytande

inkomsten, i den mån denna därtill förslår. Om sådant avdrag kan effektivt

utnyttjas, utgår skatt endast i förhållande till inkomsten. Då den i skatteunderlaget

ingående delen av fastighets taxeringsvärde ej motsvaras av inkomst

från den förvärvskälla, vari fastigheten ingår, förekommer däremot

objektskatt. Sådan skatt kan utgå, även om inkomsten är lika stor som

eller större än den del av taxeringsvärdet, för vilken fastighetsskatt utgår.

Så kan vara fallet, därest den genom avdraget undantagna fastighetsinkomsten

vid en ren inkomstskatt ändock skulle helt eller delvis hava bortfallit

på grund av allmänna avdrag och ortsavdrag eller inkomsten med hänsyn

till gränsen för skatteplikten ej skulle hava blivit tagen till beskattning.

Objektskatten är sålunda av mycket växlande storlek för de skattskyldiga,

som drabbas av sådan skatt, oavsett den skillnad, som måste förefinnas på

grund av olikheten i taxeringsvärden.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att å den i hemortskommunen

taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag

och familjeavdrag). Grundavdrag åtnjutes av såväl familjeförsörjare

som ensamstående med visst efter den ortsgrupp, till vilken hemortskommunen

hör, varierande belopp, nämligen med 340 kronor i ortsgrupp I och

i högre ortsgrupp med ett för varje ortsgrupp med 40 kronor höjt belopp.

Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors

inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag.

Familjeavdraget utgör, med lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupperna

I och II 160 kronor, i ortsgrupperna III och IV 180 kronor samt

i ortsgrupp V 200 kronor. De sålunda bestämda beloppen för de kommunala

ortsavdragen ha varit gällande alltsedan år 1929.

Kommunalskatteberedningen, som hade till uppgift att söka åstadkomma

större jämlikhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna, avgav

under åren 1942 och 1943 tre betänkanden i detta ämne, nämligen ett

angående den kommunala beskattningen (SOU 1942: 34), ett angående in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. 3

komstbeskattningen av skogsbruk (SOU 1942:35) och ett angående den

kommunala skatteutjämningen (SOU 1943:43).

Enligt det förstnämnda av dessa betänkanden skola de kommunala beskattningsföremålen

såsom hittills vara av två slag, nämligen inkomst och

fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag

har en särskild fastighetsbeskattning befunnits alltjämt vara nödvändig.

Denna beskattning har dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka hava

inverkat på fastighetsvärdena att dess borttagande kunde befaras innebära

en opåkallad rubbning i de bestående egendomsförhållandena. Beredningen

har även undersökt möjligheterna att låta annat realkapital än fastighet

samt penningkapital deltaga i den kommunala repartitionen såsom särskilda

skatteobjekt men funnit detta vara förenat med sådana svårigheter

och olägenheter, att någon utvidgning av kommunernas fasta beskattningsföremål

icke kunnat förordas.

Beträffande fastigheternas särskilda belastning har beredningen föreslagit

en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående

objektskatt, så att viss del av fastighets taxeringsvärde skall ingå i det

kommunala skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek röner

inverkan därav vid inkomstbeskattningen. Detta bör enligt beredningens

uppfattning leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor.

Den faktiskt utgående objektskattens storlek påverkas då icke av ovidkommande

förhållanden.

Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet har beredningen

sökt avväga på sådant sätt, att den skall medföra en lika stor sammanlagd

belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som

den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grundval

av skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå

denna verkan har beredningen funnit ett repartitionstal av 0,025 för fastighet

vara erforderligt. Då skogsaccisen enligt beredningens förslag skulle

bortfalla, avsågs samma tal böra gälla även för fastighets skogsvärde.

Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas deltagande

i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående

beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåg

beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre anpassad

efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera

effektivt, varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift att åstadkomma

en differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.

Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av

dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskattens

avveckling.

Kommunalskatteberedningen föreslog även vissa ändringar i fråga om

de kommunala ortsavdragen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

Vid 1948 ärs riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 178 (av herr

Velander in. fl.) och 11:363 (av herr Sveningsson), att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville snarast möjligt förelägga

riksdagen förslag till fastighetsskattens avskaffande. I enlighet med

förslag av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 42 beslöt riksdagen i anledning av nämnda motioner att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad

utskottet i betänkandet anfört snarast låta verkställa en förnyad utredning

rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning samt för

riksdagen framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas. Utskottet

hade därvid i sitt betänkande yltrat bl. a. följande:

Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 178 och II: 363 framställda

yrkandet får utskottet erinra om att, såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, kommunalskatteberedningen i år 1942 avgivna betänkanden

framlagt förslag till omläggning av den kommunala beskattningen,

innebärande bl. a. det nuvarande garantiskattesystemets ersättande

med en fristående objektskatt å fastighet. I ett år 1943 avgivet betänkande

har beredningen vidare framlagt förslag till ändrade grunder för den kommunala

skatteutjämningen. Att dessa betänkanden ännu icke föranlett ändrad

kommunal skattelagstiftning torde bl. a. sammanhänga med den omständigheten,

alt de vid utarbetandet av beredningens förslag verkställda

skattestatistiska undersökningarna huvudsakligen avsett taxeringsåren 1933

och 1936 samt att den ekonomiska utvecklingen numera medfört helt ändrade

förhållanden. Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 178

och II: 363 torde på grund av den inträdda inkomstförbättringen för jordbruket

den effektiva garanfiskatten för närvarande vara betydligt lägre än

kommunalskatteberedningens undersökningar gåvo vid handen.

Med hänsyn till de förbättrade inkomstförhållandena torde sålunda den

merbelastning å fastighetsägarna, som kan uppkomma genom fastighetsskatten,

för närvarande vara avsevärt mindre än som tidigare varit fallet.

Ur denna synpunkt sett skulle måhända kunna göras gällande, att frågan

om fastighetsskattens bibehållande eller icke i det nuvarande läget ej har någon

större aktualitet. Det förhåller sig emellertid så, att fastighetsskatten på

grund av dess karaktär av garantiskatt är av stor betydelse även vid den

kommunala inkomstbeskattningen. I olika sammanhang ha uppmärksammats

de svårigheter, som med det gällande garantiskattesystemet uppkomma

vid en ifrågasatt höjning av de kommunala ortsavdragen. Även vid en

ganska ringa höjning av dessa avdrag uppstår lätt en övervältring av skattebördan

å ägare av fastighet. Frågan om fastighetsskattens avskaffande eller

icke sammanhänger också med den kommunala skatteutjämningen, som

alltså synes böra upptagas till behandling i samband med förstnämnda

fråga.

Särskilt i betraktande av att en förnyad utredning rörande frågan om

kommunalskattelagstiftningens utformning kan förväntas komma att kräva

en avsevärd tid finner utskottet angeläget, att en sådan utredning snarast

skall kunna påbörjas. Härför synes även tala den omständigheten, att genomförandet

av den av statsmakterna beslutade ändrade kommunindelningen

säkerligen kommer att resultera i större kommunala enheter och att

därigenom ökad möjlighet vinnes att tillgodose kommunernas behov av ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. 5

av konjunkturväxlingar mera oberoende skatteunderlag. Utskottet föreslår

fördenskull, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en

förnyad utredning av frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning

snarast kommer till stånd. Däremot kan utskottet icke uttala sig om huruvida

denna utredning, på sätt i de ifrågavarande motionerna yrkats, bör leda

till fastighetsskattens avskaffande eller om densamma eventuellt hör leda

till den nuvarande garantiskattens ersättande med en annan skatteform. För

ett ställningstagande till detta spörsmål torde närmare undersökningar och

överväganden vara erforderliga. Utskottet inskränker sig här till det uttalandet,

att frågan om fastighetsskattens bibehållande eller dess utformning

torde komma att bliva ett betydelsefullt led i denna utredning.

Rörande innehållet i de nu föreliggande motionerna ma här anmärkas

följande.

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 120 har framhållits bl. a., att

den särskilda fastighetsbeskattningen numera icke motsvarade de krav, som

ställdes på en tidsenlig beskattning. Den moderna skattepolitikens principiella

hänsynstagande till skattekraft och försörjningsbörda stcae i bestämd

motsättning till ett skattesystem, som ålade ägaren av en fastighet att för

densamma betala viss skatt, oberoende av om fastigheten givit honom någon

inkomst eller ej och utan hansyn till om han kunde tillgodogöra sig

de personliga avdrag, som för honom och hans familj avsetts att säkra ett

visst existensminimum. Det gjordes ej heller inom kommunalskatteberedningen

från något håll försök att ur principiell synpunkt rättfärdiga den

särskilda fastighetsbeskattningen. När man inom beredningen visserligen

helt underkände det nuvarande garantiskattesystemet, men dess majoritet

likväl ansåg sig nödsakad att förorda en s. k. fristående objektbeskattning

med starkt reducerat procenttal, skedde detta också utan all principiell motivering.

Som det huvudsakliga skälet för bibehållande av den särskilda fastighetsbeskattningen

angav beredningen landsbygdskommunernas behov av

ett tryggat skatteunderlag, som oberoende av konjunkturväxlingar kunde

ligga till grund för den kommunala hushållningen. Det andra skälet, som

av beredningen anfördes för bibehållande av en fastighetsbeskattning, utgick

från det förhållandet, att fastighetsbeskattningen funnes. Genom sin objektskatteverkan

angavs denna beskattning pressa ned fastighetsvärdena med

belopp, motsvarande den faktiska objektbeskattningens kapitaliserade

värde. Sålunda uttalades, att fastighetsskattens avskaffande skulle tillföra

fastighetsägarna stora värden, och detta ville man icke medverka till. Båda

dessa skäl hade emellertid av den ekonomiska utvecklingen under senare

år väsentligen undergrävts samt förlorat värde. Den allmänna tendensen i

fråga om inkomstutvecklingen hade även inom landskommunerna kraftigt

reducerat betydelsen av det tryggade skatteunderlag för en krissituation

som gällande garantiskattelagstiftning kunde bereda. Numera förekomme

en objektskattebelastning även i fråga om jordbruksfastigheter endast i sällsynta

undantagsfall och då vållad av särskilda förhållanden. De skäl, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

förut ansetts tala för att sådana fastighetsvärden skulle röna inflytande av

fastighetsbeskattningen, hade sålunda väsentligen bortfallit.

I de likalydande motionerna I: 214 och II: 187 har erinrats om att enligt

beslut vid 1947 års riksdag familjeavdragen för barn avskaffats vid den

statliga beskattningen och ersatts med av statsmedel utgående barnbidrag

å 260 kronor per barn och år, varjämte de statliga ortsavdragen avsevärt

höjts. I jämförelse därmed framstode de kommunala ortsavdragen som mer

än njuggt avvägda. Vid en omprövning av möjligheterna att höja de kommunala

ortsavdragen kunde man icke bortse från de principiellt och praktiskt

svårförenliga motsättningarna mellan ortsavdragssystemet och den särskilda

fastighetsbeskattningen. Vid den kommunala beskattningen skulle ett

liknande arrangemang som det vid den statliga beskattningen genomförda

tillmötesgå kravet på tillgodoseende av familjerna, vilket alltså skulle ske

dels genom en höjning av ortsavdragen för gifta, dels ock genom en ökning

av barnbidragen. Om i samband därmed familjeavdragen för barn under 16

år bortfölle, skulle skatteunderlaget i kommunerna ökas.

Slutligen har i motionen II: 72 — under hänvisning till 1948 års riksdags

beslut att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande

kommunalskattelagstiftningens utformning — framhållits, att frågan om en

höjning av de kommunala ortsavdragen vore synnerligen aktuell och enligt

motionärernas mening borde såsom ett provisorium lösas redan nu.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen beslöt 1948

års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast låta verkställa en

förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning.

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 120 har yrkats skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan om utredning av frågan om fastighetsskattens

avskaffande. I de likalydande motionerna I: 214 och II: 187 har yrkats skrivelse

till Kungl. Maj :t med hemställan om en omprövning av ortsavdragen

vid den kommunala beskattningen. Vidare har i motionen II: 72 yrkats, att

riksdagen måtte besluta om en provisorisk höjning av de kommunala ortsavdragen.

Enligt vad utskottet inhämtat har chefen för finansdepartementet med

stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande i dagarna tillkallat särskilda sakkunniga

för utredning av frågan om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser

angående ortsavdrag och därmed sammanhängande spörsmål. I direktiven

för de sakkunniga har anförts, att frågan om den kommunala

fastighetsbeskattningen vore av svårlöst natur och näppeligen kunde bringas

till sin lösning inom den närmaste tiden. Frågan om de kommunala ortsavdragen

vore å andra sidan av brådskande art. Vid sådant förhållande

borde enligt departementschefens mening undersökas, huruvida det vore

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13. 7

möjligt att på förevarande område gå de partiella reformernas väg och sålunda

nu upptaga frågan om de kommunala ortsavdragen till behandling

särskilt för sig.

Då utredning angående frågan om de kommunala ortsavdragen således nu

igångsatts, kan utskottet icke förorda bifall till det i de likalydande motionerna

I: 214 och II: 187 framställda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t

i ämnet.

Beträffande det i motionen II: 72 framställda yrkandet om en provisorisk

höjning av de kommunala ortsavdragen får utskottet — utöver vad nu

nämnts — framhålla, att en höjning av dessa avdrag icke kan ske utan att

en utredning härom verkställts. Härjämte må erinras om att syftet med motionen

åtminstone i någon mån kan anses tillgodosett genom den vid 1948

års riksdag närmast med tanke på folkpensionärerna beslutade höjningen

av det enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen medgivna avdraget för nedsatt

skatteförmåga från högst 700 kronor till högst 2 000 kronor. Vid genomförandet

av denna höjning betraktades densamma såsom ett provisorium

i avbidan på en omreglering av de kommunala ortsavdragen (se 1948

års bevillningsutskotts bet. nr 47 s. 3—4). Med hänvisning härtill får utskottet

avstyrka motionen.

Vad slutligen angår det i de likalydande motionerna I: 100 och II: 120

framställda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning

av frågan om fastighetsskattens avskaffande framgår av vad ovan

nämnts, att denna fråga icke avsetts skola upptagas till behandling i samband

med den nu tillsatta utredningen. Då emellertid den i motionerna berörda

frågan faller inom ramen för den av 1948 års riksdag begärda utredningen

rörande kommunalskattelagstiftningens utformning samt utskottet

förutsätter, att Kungl. Maj:t ägnar uppmärksamhet jämväl åt spörsmålet

huruvida fastighetsskatten bör bibehållas eller icke, anser sig utskottet icke

hava anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i detta ämne.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 100

och II: 120.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 100 av herr Heiding

m. fl. och II: 120 av herr Rubbestad m. fl. angående fastighetsskattens

avskaffande m. m. icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 214 av herrar Wahlund

och Bror Nilsson samt II: 187 av herr Andersson i

Björkäng angående omprövning av ortsavdragen vid den

kommunala beskattningen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13.

3) att motionen II: 72 av herrar Persson i Landafors och

Dahlgren om provisorisk höjning av ortsavdragen i kommunalskattelagen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Ekman, Velander,

Heuman, Franzon, Ramberg, Rosander, Sjö, Niklasson och Aaby-Ericsson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Persson i Svensköp, Sjölin, Andersson

i Dunker och Bladh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.