Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angående fastighetstaxering.

1949-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:14, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angående fastighetstaxering.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

9

Nr 14.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ändring av kommunalskattelagens bestämmelser

angående fastighetstaxering.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 42 av herr Sundelin m. fl. och II: 38 av herr Mårtensson i

Smedstorp m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen, att sjätte punkten i nämnda

moment erhåller följande lydelse: ''eller fastighets värde eljest genom ny-,

till- eller ombyggnad eller grundförbättring så förhöjts, att därav föranledes

en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel’».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 38.

Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän uppskattning av

fastighets värde (allmän fastighetstaxering) ske vart femte år. De vid sådan

uppskattning fastställda värdena må ej ändras förrän vid nästa allmänna

fastighetstaxering, såvida icke något av i 12 § 2 mom. nämnda lag angivna

förhållanden inträffat, av vilka vissa avse under löpande taxeringsperiod

uppkommen, större förändring av fastighets värde och byggnadsbestånd. Sålunda

skola nya taxeringsvärden åsättas i stället för de vid den allmänna

fastighetstaxeringen bestämda, därest fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde

eller annan dylik anledning eller genom nedrivning av byggnad

eller skogsavverkning så minskats, att förändringen föranleder en minskning

av taxeringsvärdet med minst en femtedel, eller fortsatt bebyggelse

skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående taxering avsett, ej

varit färdigbyggd. Därutöver skall -—• enligt 12 § 2 mom. punkt 6 nämnda

lag -— omtaxering av fastighet företagas, då dess värde eljest genom ny-,

till- eller ombyggnad så förhöjts, att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel. Vid omtaxering i dessa fall skall, med

iakttagande av de ändringar i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan

den tidpunkt, det senast åsatta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna

prisläge och de uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid

den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

Taxering av fastighet under löpande taxeringsperiod (särskild fastighetstaxering)

verkställes av beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen,

under det att allmän fastighetstaxering handhaves av för densamma speciellt

tillsatta nämnder.

Syftet med de förevarande motionerna är, att omtaxering av fastighet under

löpande taxeringsperiod skall ske jämväl i det fall då fastighets värde

genom annan grundförbättring än ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts, att

därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet av minst en femtedel.

I de förevarande motionerna har anförts bl. a. följande.

Den nuvarande bestämmelsen i 12 § 2 mom. sjätte punkten kommunalskattelagen

hade ofta givit anledning till tveksamhet och olikartade beslut

hos taxeringsnämnderna, då de vid de årligen återkommande särskilda fastighetstaxeringarna

ställdes inför uppgiften att taga ståndpunkt till krav,

som i särskilda fastighetsdeklarationer rests om höjning av en fastighets

värde till följd av att väsentligare grundförbättringar utförts. Märkbarast

hade kanske detta framträtt inom de delar av vårt land, där en tendens till

utökad fruktodling gjorde sig gällande, bl. a. inom Kristianstads län. Här

hade det vid åtskilliga tillfällen inträffat, att duktiga och framåtsträvande

personer inköpt ett relativt mindervärdigt och för annan odling ej lämpligt

markområde med lågt taxeringsvärde samt där anlagt en fruktodling. En

dylik anläggning medförde oftast betydande grundförbättringskostnader för

röjnings-, dränerings- och planteringsarbeten, vartill komme kostnader för

själva trädmaterialet samt betryggande hägnadsanordningar till skydd mot

åverkan, kostnader som otvivelaktigt i väsentlig grad höjde fastighetens

värde. Då någon nämnvärd inkomst ej torde vara alt påräkna under de närmast

följande åren samt vederbörande många gånger investerat hela sitt

sparkapital i själva grundläggandet, förelåge ofta ett behov att genom inteckningsförfarande

underlätta anskaffandet av erforderligt driftskapital

tills odlingen lämnade beräknad avkastning. Å andra sidan hade fall förekommit,

då förmögna personer investerat icke oväsentliga kapitalbelopp på

grundläggnings- och förbättringsarbeten av antydd art, utan att taxeringsnämnderna

syntes ha möjligheter att med stöd av nu gällande lagbestämmelser

åsätta dessa fastigheter ett skäligt taxeringsvärde förrän vid nästa

allmänna fastighetstaxering. Det förekomme likaledes att ägare av jordbruksfastighet,

som ett led i den inre rationaliseringen, framför allt för underlättande

av övergång till maskinell drift, utförde betydande grundförbättringsarbeten

i annan form än ny-, till- och ombyggnadsarbeten. Även

sådana arbeten gåve självfallet fastigheten ett högre värde. I alla dessa fall

gåve nuvarande bestämmelser icke möjlighet alt företaga den höjning av

taxeringsvärdet, som i motionerna hade uttalats såsom önskvärd. Det torde

vara ett både allmänt och enskilt intresse, att de lokala taxeringsnämndernas

på praktisk erfarenhet och personlig kännedom grundade omdömen finge

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

möjligheter att avgöra, när skäl förelåge för ändring av en fastighets taxeringsvärde.

över motionerna har utskottet under hand inhämtat yttranden från ordföranden

å kammarrättens fastighetstaxeringsdivision kammarrättsrådet O.

Ljungberg samt från t. f. landskamreraren i Blekinge län R. Folin, landskamreraren

i Kristianstads län A. Rietz och landskamreraren i Malmöhus

län S. Dahlrup. Av innehållet i de inkomna yttrandena må här återgivas

följande.

Ordföranden å kammarrättens fastighetstaxeringsdivision har anfört, att

redan under den tid, bevillningsförordningens bestämmelser på fastighetstaxeringsområdet

varit gällande, en begränsning av omtaxeringsanledningarna

ansetts vara en fråga av vikt, vilket än mera hade blivit förhållandet

från och med 1922, då särskilda anstalter träffades för åstadkommande av

en mer tillförlitlig fastighetsvärdering än tidigare varit möjlig, vilka anstalter

vid därefter följande allmänna fastighetstaxeringar utvidgats och förbättrats.

Att verkställa en fastighetsvärdering under omständigheter, som ej

kunde giva taxeringsresultaten samma auktoritet som en vid allmän fastighetstaxering

företagen värdering, borde nämligen betraktas såsom en nödfallsåtgärd.

Då det emellertid vore nödvändigt att i vissa fall medgiva omtaxering

under löpande taxeringsperiod, hade möjligheterna till sådan omtaxering

inskränkts till dels vissa flagranta fall, såsom då eldsvåda eller

dylikt utgjorde orsak till värdeförändringen, dels ock vissa mera allmänt

förekommande fall, då värdeförändringen vore förhållandevis stor och tillika

lätt att konstatera.

Då av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen framginge, att, vad beträffade

åtgärder, vidtagna i värdeförhöjande riktning, det gällde åtgärder, som kunde

betecknas såsom grundförbättringar, skulle det visserligen kunna sägas, att,

såsom också motionärerna syntes hava tänkt sig saken, all grundförbättring

— således även sådan förbättring som åstadkommits genom å själva

jorden eller marken nedlagt arbete — borde kunna föranleda omtaxering.

Då lagstiftningen emellertid ej velat vara med om detta, torde det hava berott

på att en värdeförhöjande jordförbättring, uppgående till ett värde motsvarande

en femtedel av det dåvarande taxeringsvärdet, vore en jämförelsevis

sällsynt företeelse ävensom att, där en jord- eller markförbättring förelåge,

det vore svårare än när det vore fråga om en byggnad att bestämma

den ökning i värde den verkställda jord- eller markförbättringen medfört.

Dessutom torde en lagändring av det i motionerna avsedda innehållet få

vissa konsekvenser i avseende å de bestämmelser, som reglerade de fall, då

en sänkning av taxeringsvärdet under taxeringsperioden kunde äga rum.

Därest man nämligen medgåve möjlighet till omtaxering vid en grundförbättring

av jord eller mark, torde också vara nödvändigt att på samma sätt

lämna möjligheten öppen för att även en jord- eller markvärdeförsämring

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 14.

i vidare mån än nu vore fallet (naturhändelse) skulle kunna bliva orsak

till en omtaxering under löpande taxeringsperiod. Med hänsyn till anförda

skäl syntes det kunna starkt ifrågasättas, om någon förändring i nu gällande

lagstiftning på förevarande område borde vidtagas.

T. f. landskamreraren i Blekinge län har uppgivit, att frågan om höjning

av taxeringsvärde under löpande taxeringsperiod på grund av i motionerna

angivna omständigheter, såvitt kunnat utrönas, icke förevarit vid beskattningsnämnd

inom länet.

När fråga vore om belåning av jordbruksfastighet, syntes taxeringsvärdets

storlek numera mången gång vara av ganska underordnad betydelse. Om

ägare av sådan fastighet önskade erhålla lån mot inteckning i fastigheten,

kunde han hänvända sig till vederbörande lantbruksnämnd, som då efter

besiktning av fastigheten fastställde visst belåningsvärde för denna, vilket

kunde läggas till grund för en av lantbruksnämnden lämnad lånegaranti.

Vid bestämmandet av sådant belåningsvärde torde lantbruksnämnden ej

vara i någon mån bunden av taxeringsvärdets storlek, även om detta alltid

kunde vara till viss ledning vid värderingen. Vad anginge annan fastighet än

jordbruksfastighet torde banker och andra kreditinrättningar i rätt stor utsträckning

följa en av egna värderingsmän eller en för den statliga bostadskrediten

gjord uppskattning av fastighetens värde vid dennas belåning, varigenom

mindre avseende komme att fästas vid taxeringsvärdets storlek.

Det kunde dock tänkas att taxeringsvärdet efter en ny allmän fastighetstaxering,

som förde upp taxeringsvärdena i höjd med den på fastighetsmarknaden

rådande prisnivån, komme att tillmätas större betydelse ur belåningssynpunkt.

I ett typiskt småbrukarlän sådant som Blekinge län vore alla med övergång

till intensiv odling av jorden såsom trädgårds- och fruktodling förknippade

problem av stort intresse. Med hänsyn härtill och till att ökade

möjligheter till justering av taxeringsvärdena på sätt i yttrandet antytts och

i motionerna närmare angivits, kunde komma att ha viss betydelse, när det

gällde att undanröja kreditsvårigheter vid igångsättandet av trädgårds- eller

fruktodling, syntes det vara av stort intresse att den i motionerna gjorda

framställningen bifölles. Såsom motionärerna framhållit, vore det önskvärt,

att den föreslagna lagändringen komme till stånd även ur rättvisesynpunkt,

då fastighetstaxeringen liksom all annan taxering borde vara i möjligaste

mån jämlik och rättvis. I viss mån förbättrade möjligheter att under

löpande taxeringsperiod anpassa taxeringsvärdena efter förändringar i fastigheternas

verkliga värden erhölles genom att förslaget genomfördes.

Landskamreraren i Kristianstads län har anfört, att med grundförbättring

torde avses åtgärder, som för alltid eller för längre tid förbättrade jorden

och dess avkastningsförmåga. Hit vore att hänföra nyodling, stenbrytning,

torrläggning och bevattningsarbeten. Jämväl anläggande av vägar

kunde öka fastighets värde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr It.

Fruktodlingen vore i Kristianstads län särskilt framträdande. Med hänsyn

till dess betydelse hade det vid de senaste fastighetstaxeringarna ansetts

lämpligt att särskilt mervärde åsattes fastigheter med fruktodling. Med ledning

enbart av antagna enhetsvärden för inägojorden skulle nämligen icke

erhållas värden motsvarande det allmänna saluvärdet. Detta mervärde hade

år 1944 bestämts sålunda:

Ålder

Värde per

fruktträd

Högsta mervärde

per hektar

1—5

3

1 200

5—10

8

3 200

10—20

15

6 000

över 20

20

8 000

En fruktodling kunde i stort sett först efter femte året giva ekonomiskt

resultat. Anläggningskostnaden torde beräknas till omkring 5 kronor för

varje i jord satt träd med stöd. Träden brukade sättas med b till 7 meters

mellanrum. Till denna kostnad komme vindskydd (oftast poppel) samt

inhägnad till skydd för bl. a. gnagare. All jord lämpade sig icke för fruktodling

och det vore därför icke alla påbörjade fruktodlingar, som bleve bärande.

En sträng vinter med snö och gnagare kunde förstöra odlingen. Mycket

berodde även på hur odlingen sköttes. En ökning av fastighetsvärdet på

grund av fruktodling vore första åren knappast tillrådlig, enär den som

nämnts kunde helt spolieras. Med hänsyn härtill vore det enligt landskamrerarens

mening i de flesta fall en god anordning med nytt värde vid varje

allmän fastighetstaxering. Hade fruktodling verkställts under mellanperioden,

hade man då bättre möjligheter att bedöma om odlingen bleve bestående.

Fruktodlingen vore endast en del av begreppet grundförbättring. Lika skäl

för höjning förelåge givetvis i fråga om kalmarksplantering av skog och

andra åtgärder för grundförbättring. Här mötte emellertid mycket svåra

problem, då det gällde att fastslå huruvida åtgärderna kunde föranleda en

ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Landskamreraren förklarade sig förstå de skäl, som låge till grund för

motionerna, men ansåge sig för närvarande icke kunna tillstyrka bifall till

motionerna. Ytterligare utredning i ärendet borde föregå och denna syntes

böra kunna företagas inom finansdepartementet i samband med framläggandet

av förslag om andra ändringar i kommunalskattelagen angående

nästkommande fastighetstaxering.

Landskamreraren i Malmöhus lön har uttalat, att anläggning av fruktodling

understundom kunde vara förknippad med rätt avsevärda kostnader.

Mera tveksamt vore emellertid i vad mån dessa kostnader kunde aktiveras

såsom underlag för ett förhöjt taxeringsvärde. Enligt uppgift torde man i

regel räkna med en tid av fem år innan de planterade träden gåve en rimlig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr li.

avkastning. Naturligtvis kunde under så pass lång tid åtskilliga rubbningar i

kalkylerna inträffa. Sålunda kunde man från början icke vara fullt säker

på att jorden lämpade sig för fruktodling. Än vidare kunde de nyplanterade

träden genom angrepp av djur och sjukdomar eller genom stormar

bliva helt eller delvis obrukbara. Under sådana förhållanden finge kanske

cj heller röjning, dränering och inhägnad något större värde. Det måste med

andra ord stöta på avsevärda svårigheter att fastställa såväl i vad mån de

nedlagda kostnaderna för nyplantering överhuvud taget kunde medföra en

värdeökning som ock i vad mån en dylik värdestegring kunde anses beständig.

Ovedersägligen hörde till de mest svårlösta problemen inom fastighetstaxeringen

just fastställandet av i vad mån grundförbättring skulle anses

föreligga eller ej. Att nu, såsom i motionerna ifrågasatts, ställa jämväl

nämnderna för årlig taxering, vilka i regel hade mycket ringa erfarenhet

av fastighetstaxering, inför dessa krävande uppgifter, kunde emellertid

knappast anses tillrådligt. Det skulle allvarligen kunna befaras, att därigenom

åtskilliga felaktigheter och ojämnheter i taxeringen uppstode.

Landskamreraren ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats sådan ändring av bestämmelserna

i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen, att omtaxering av fastighet

skall ske under löpande taxeringsperiod, därest genom annan grundförbättring

än ny-, till- eller ombyggnad fastighets värde så förhöjts, att därav

föranledes en ökning av senast åsatt taxeringsvärde med minst en femtedel.

Motionärerna syfta i första hand på sådan grundförbättring, som är förenad

med anläggande av fruktodlingar, vilka särskilt under senare år kommit till

stånd i vissa delar av landet.

Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän fastighetstaxering

äga rum vart femte år och skola de därvid åsatta taxeringsvärdena såsom

regel bibehållas oförändrade under löpande taxeringsperiod. Endast i vissa

särskilt angivna fall skall under taxeringsperioden åsättas nytt taxeringsvärde.

Sålunda ha möjligheterna till omtaxering på grund av fastighets

värdehöjning inskränkts till vissa mera allmänt förekommande fall, då ökningen

av fastighets värde varit förhållandevis stor och tillika lätt att konstatera.

Härtill kommer, att dessa förhållanden — fortsatt bebyggelse samt

ny-, till- eller ombyggnad — medföra en mera beständig värdehöjning.

Med hänsyn till de principer, som sålunda ligga till grund för de nuvarande

bestämmelserna om åsättande av taxeringsvärde å fastighet bör enligt

utskottets mening försiktighet iakttagas, då fråga uppkommer om en utvidgning

av anledningarna till omtaxering. Härför talar även den omständigheten,

att taxering av fastighet under löpande period handhaves av beskattningsnämnderna

för den årliga taxeringen, vilka nämnder på grund av

arten och omfattningen av dem åvilande arbetsuppgifter icke böra belastas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It. 15

med fastighetstaxeringsfrågor i större utsträckning än som är oundgängligen

nödvändigt.

Av de av utskottet under hand inhämtade yttrandena framgår, att en

fruktodling först efter ett visst antal år lämnar en rimlig avkastning samt

att det måste stöta på avsevärda svårigheter att fastställa såväl i vad mån

nedlagda kostnader för röjning, dränering, inhägnad och nyplantering

kunna medföra en värdeökning, som ock i vad mån en dylik värdehöjning

kan anses beständig.

På grund härav och då, såsom i ett av de till utskottet inkomna yttrandena

påpekats, den yrkade författningsändringen torde föranleda en motsvarande

utökning av anledningarna till omtaxering, då minskning av fastighets

värde inträffat, anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till de

förevarande motionerna.

Utskottet har emellertid intet att erinra emot att det i motionerna berörda

spörsmålet tages under övervägande i samband med andra frågor, som

kunna uppkomma om ändring av kommunalskattelagen i anledning av nästkommande

allmänna fastighetstaxering.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 42 av herr Sundelin m. fl.

och 11:38 av herr Mårtensson i Smedstorp m. fl. om viss

ändring av kommunalskattelagens bestämmelser angående

fastighetstaxering icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Ekman, Velander,

Heiiman, Franzon, Ramberg, Rosander, Sjö, Niklasson och Aaby-Ericsson

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Persson i

Svensköp, Andersson i Dunker och Bladh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.