Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående inrättande av vissa slag av investeringsfonder.

1949-03-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:16, Betänkande i anledning av väckta motioner angående inrättande av vissa slag av investeringsfonder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

«

Nr 16.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående inrättande av vissa slag av investeringsfonder.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen I: 213 av herrar Mannerskantz och Carl Eric Ericsson, vari

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att Kungl.

Maj :t måtte framlägga förslag till ändringar i gällande förordning om investeringsfonder

för beredande av möjligheter för rederier, som drivas i

annan form än aktiebolag och ekonomisk förening, att vid beskattning

åtnjuta avdrag för avsättning till dylik fond»;

2) motionen 11:236 av herrar Staxäng och Hagberg i Malmö, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att avlåta skrivelse till Kungl. Maj :t

med hemställan att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till ändringar

i gällande förordning om investeringsfonder för beredande av möjligheter

för rederier, som drivas i annan form än aktiebolag respektive ekonomisk

förening, d. v. s. partrederier, att vid beskattning åtnjuta avdrag vid avsättning

till dylik fond»; samt

3) motionen II: 265 av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t snarast

måtte framlägga förslag om sådan ändring av förordningen om investeringsfonder,

att de nuvarande bestämmelserna dels bleve tillämpliga även

å fysisk person och dels komme att omfatta även förvärvskällan annan

fastighet».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna, varvid tillika må påpekas, att motiveringen

till motionen I: 213 återfinnes i motionen I: 212 av herrar Mannerskantz

och Carl Eric Ericsson samt motiveringen till motionen 11:236

i motionen II: 178 av herrar Staxäng och Hagberg i Malmö.

Enligt förordningen den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder äger

vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt svenskt aktiebolag eller

svensk ekonomisk förening vid beräkning av nettointäkt av rörelse åtnjuta

avdrag för belopp som av årsvinsten avsättes till investeringsfond. FörordBihang

till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 16—17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

ningen omfattar investeringsfonder för byggnader, för inventarier, för varulager

samt för arbeten i gruva. Ivungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande,

arbetsmarknadsstyrelsen äger besluta att investeringsfond under

visst eller vissa beskattningsår och under villkor i övrigt, som läget å arbetsmarknaden

påkallar, skall eller må tagas i anspråk för sitt ändamål. Förordningen

har tillkommit uteslutande i syfte att befordra konjunkturutjämningen.

De medel, som företagen under en högkonjunktur med god sysselsättning

och goda vinster kunna avsätta till investeringsfonder, äro sålunda

avsedda att komma till användning under fallande konjunkturer med

hotande arbetslöshet.

Rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond föreligger alltså enligt

nu gällande bestämmelser icke för fysisk person. De sakkunniga, vilka

utarbetat det förslag (SOU 1945:49) som låg till grund för 1947 års förordning

om investeringsfonder, anförde såsom skäl för att icke utsträcka

avdragsrätten för avsättningar till investeringsfonder till fysiska personer

— förutom de taxeringstekniska svårigheterna med hänsyn till den progressiva

beskattningen —- bl. a., att endast företag av en viss storleksordning

kunde väntas lämna bidrag av betydelse för konjunkturutjämningen samt

att dessa företag i allmänhet vore aktiebolag eller ekonomiska föreningar.

Enligt 53 § 2 mom. kommunalskattelagen skola bl. a. rederier icke

taxeras. Deras inkomst hänföres i stället till de särskilda delägarnas inkomst

med belopp, som för var och en motsvarar hans andel av rederiets

inkomst.

Beträffande förvärvskällan annan fastighet framhöllo de sakkunniga, att

en lagstiftning om investeringsfonder i denna förvärvskälla i enstaka fall

— såvitt anginge mycket stora fastighetsföretag — kunde bliva av viss

betydelse. De sakkunniga ansågo emellertid icke tillräckliga skäl föreligga

att endast med hänsyn till dessa speciella fall föreslå införande av en

fondlagstiftning för förvärvskällan annan fastighet.

I remissyttrandena över de sakkunnigas förslag i sistnämnda hänseende

godtogs i allmänhet de sakkunnigas mening på denna punkt. Sveriges

fastighetsägareförbund hade emellertid en annan uppfattning. Förbundet

hemställde sålunda, att åtgärder måtte vidtagas för införande av bestämmelser

om rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond för förvärvskällan

annan fastighet.

I propositionen nr 86 till 1947 års riksdag med förslag till förordning om

investeringsfonder (s. 65) anförde departementschefen härom följande:

Förutsättningen för att rätt till avdrag vid taxering för avsättning till

investeringsfond i förvärvskällan annan fastighet skall få någon praktisk

betydelse torde vara, att avsättning får göras även för underhålls- och

reparationsarbeten. Emellertid är enligt de sakkunnigas förslag avsättning

för sådant ändamål i förvärvskällan rörelse icke tillåten, och i detta avseende

ämnar jag icke förorda någon ändring i förslaget. Att i fråga om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

ändamålen för avsättningarna vidga avdragsrätten speciellt för förvärvskällan

annan fastighet torde å andra sidan icke böra komma ifråga. Därtill

kommer att, om avdragsrätt i denna förvärvskälla över huvud taget skall

tillåtas, avdragsrätten av praktiska skäl torde böra gälla även för fysiska

personer med de särskilda problem, som detta för med sig. Jag delar

därför de sakkunnigas mening att lagstiftningen om investeringsfonder icke

bör utsträckas att omfatta förvärvskällan annan fastighet.

Frågan om vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxering för avsättning

till investeringsfonder har tidigare i olika sammanhang varit föremål för

uppmärksamhet. Senast vid 1948 års riksdag yrkades i väckta motioner

bl. a., att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte framlägga förslag om sådan ändring i de gällande bestämmelserna

om investeringsfonder att dessa dels bleve tillämpliga å fysisk person,

dels ock komme att omfatta även avsättningar inom förvärvskällan jordbruksfastighet.

1948 års riksdag beslöt på hemställan av samma års bevillningsutskott

att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville föranstalta

om utredning rörande de i motionerna berörda spörsmålen samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Av de nu ifrågavarande motionerna gälla motionerna 1:213 och 11:236

— ehuru icke helt likalydande — i sak samma fråga, nämligen angående beredande

av möjlighet för rederier, som drivas i annan form än aktiebolag

eller ekonomisk förening, att vid beskattningen åtnjuta rätt till avdrag

för avsättning till investeringsfond. Motionerna avse alltså de s. k. partrederierna.

Motiveringen till dessa motioner återfinnes i motionerna I: 212

och II: 178, vilka ej heller äro helt likalydande men i sak gälla samma

ämne, nämligen ändrade lånevillkor för statens låneverksamhet för den

mindre skeppsfarten. I sistnämnda båda motioner har anförts bl. a. följande.

För beredande av ökade lånemöjligheter för den mindre skeppsfarten

beslöt 1939 års riksdag inrättande av en statens lånefond för den mindre

skeppsfarten i anslutning till Svenska skeppshypotekskassan. Vidare beslötos

vissa ändrade villkor för lån ur statens sekundärlånefond för rederinäringen.

De av statsmakterna sålunda vidtagna åtgärderna till underlättande

av motorsegelflottans förnyelse hade emellertid visat sig vara otillräckliga

för att bringa nämnda flotta upp till en nivå, som motsvarade de krav vilka

ställdes på den. Fartygens medelålder antoges nu ligga vid 40 å 50 år.

Att nybyggnad icke i tillräcklig omfattning kunnat äga rum hade berott

dels på svårigheterna att anskaffa nödigt kapital och dels på materialbrist

och den stora arbetsbelastningen å skeppsvarven för byggnad av annat

tonnage. Denna utveckling vore beklaglig icke minst med hänsyn till den

viktiga uppgift som detta tonnage hade att fylla inom landets transportväsende.

För tonnageförnyelsen inom den mindre handelsflottan hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

statens lånefond för den mindre skeppsfarten resp. statens sekundärlånefond

hittills icke varit av nämnvärd betydelse, vilket sammanhängde med

de restriktiva lånevillkoren. Dessa vore nämligen icke direkt lämpade

efter de särskilda förhållanden, under vilka denna näring arbetade och det

sätt på vilket företagen i regel finansierades; rörelse dreves i de flesta

fall i form av partrederi. Delägarna i dessa rederier vore i allmänhet personer

med relativt blygsamma ekonomiska villkor och med begränsade egna

kapitalresurser. Vissa ändringar i de statliga lånevillkoren borde lämpligen

övervägas. För möjliggörande av den önskvärda förnyelsen av motorsegeltonnaget

borde även medgivas avdragsrätt för avsättning till investeringsfond

vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

I motionen II: 265 har anförts, att reparationer av fastigheter på grund

av de av kriget föranledda förhållandena blivit i hög grad eftersatta. Då

det måste anses ligga i såväl det allmännas som de enskilda fastighetsägarnas

intresse dels att avkastningen av förvärvskällan annan fastighet

bleve så jämn som möjligt och dels att de enskilda fastighetsägarna stimulerades

att reservera medel för kommande underhåll, syntes det böra övervägas

om icke vid beräkning av inkomst av annan fastighet avsättningar

till en investeringsfond för framtida reparationer borde godkännas i beskattningshänseende.

För avdragsrätt för sådana avsättningar borde uppställas

såsom villkor, att den skattskyldige hade ordnad bokföring. Avdragets

storlek borde motsvara den ungefärliga årliga normala reparationskostnaden.

Därest avdrag medgivits för avsättningar till investeringsfond,

vilka sedermera icke använts till reparationer, skulle de avdragna beloppen

upptagas till beskattning, i den mån de återbekommes vid fastighetens

försäljning.

Utskottet. I samtliga de ifrågavarande motionerna yrkas, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om vissa ändringar i lagstiftningen

om investeringsfonder. De sålunda framställda önskemålen avse i

motionerna I: 213 och II: 236 beredande av möjlighet för andra rederier än

sådana som äro aktiebolag eller ekonomiska föreningar att åtnjuta avdrag

för avsättning till investeringsfond. Med motionen 11:265 avses, att en

avdragsrätt av förevarande slag skall tillkomma även fysisk person samt

omfatta jämväl förvärvskällan annan fastighet.

Med anledning av de sålunda framställda yrkandena får utskottet erinra

om att, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, 1948 års riksdag

på hemställan av samma års bevillningsutskott beslöt att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande vissa i väckta motioner berörda

spörsmål om utvidgad rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond,

bl. a. avseende möjligheten för fysisk person att erhålla sådan avdragsrätt.

Då utskottet utgår ifrån att Kungl. Maj :t så snart tillfälle därtill gives kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16. 5

mer att låta verkställa den av riksdagen sålunda begärda utredningen,

anser sig utskottet sakna anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl.

Maj :t i detta ämne, även om de nu föreliggande motionerna delvis avse

andra frågor än dem som år 1948 voro föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Utskottet avstyrker alltså de ifrågavarande motionerna, varvid

utskottet emellertid förutsätter att de i motionerna I: 213 och II: 236 framställda

önskemålen tagas under övervägande i samband med den av 1948

års riksdag begärda utredningen.

Vad särskilt angår motionen II: 265 får utskottet påpeka, att densamma

avser en utvidgning av den nuvarande avdragsrätten bl. a. så till vida,

att avdrag skulle få göras för avsättning för underhålls- och reparationsarbeten.

Enligt nuvarande bestämmelser är avdrag för avsättning till kostnader

av sådant slag icke tillåtet ens i förvärvskällan rörelse. Utskottet

kan icke underlåta att uttala betänkligheter mot en så vittgående utsträckning

av ifrågavarande avdragsrätt som här påyrkats.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen 1:213 av herrar Mannerskantz och Carl

Eric Ericsson om beredande av möjlighet för vissa rederier

att vid beskattning åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfonder

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2)

att motionen 11:236 av herrar Staxäng och Hagberg

i Malmö om beredande av möjlighet för vissa rederier att

vid beskattning åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfonder

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

3) att motionen 11:265 av herr Hjalmarson m. fl. om

vissa ändringar i förordningen om investeringsfonder icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Velander, Heiiman, Falk, Ramberg,

Rosander, Widner, Sjö, Petrén, Niklasson och Isaksson, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Rjörklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i

Kristinehamn, Edström och Wedcn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.