Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 18

1949-03-29 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:18, Bevillningsutskottets betänkande nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

1

Nr 18.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående det gällande skattesystemets verkningar i

vissa avseenden, m. m.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 12 av herr Domö m. fl. och II: 10 av herr

andre vice talmannen Skoglund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

antaga

1) följande

FÖRSLAG TILL

förordning om upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om

kvarlåtenskapsskatt skall upphöra att gälla med utgången av juni månad

år 1949.

2) följande

FÖRSLAG TILL

förordning angående restitution av kvarlåtenskapsskatt m. m. i samband med

upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skattskyldig, som erlagt kvarlåtenskapsskatt, äger efter därom gjord

ansökan erhålla restitution med belopp motsvarande skillnaden mellan å

ena sidan summan av den crlagda kvarlatenskapsskatten och den skatt,

som utgått enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt (arvsskatteförordningen), samt å andra sidan den skatt som

skulle hava erlagts enligt arvsskatteförordningen i dess lydelse före den

1 januari 1948.

1 —Bibang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

2 §.

Har kvarlåtenskapsskatt blivit av beskattningsmyndighet fastställd men

icke erlagd före den 1 juli 1949, skall skyldighet att erlägga sålunda fastställd

skatt icke vidare föreligga.

I fall som i första stycket sägs skall skatt enligt arvsskatteförordningen

beräknas på sätt stadgats i nämnda förordning i dess lydelse före den

1 januari 1948.

3 .§•

Har skattskyldighet till kvarlåtenskapsskatt inträtt före den 1 juli 1949

men har skatten icke blivit av beskattningsmyndighet fastställd före denna

dag, skall dylikt fastställande icke äga rum.

4 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

3) följande

FÖRSLAG TILL

förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 inom., 16 §, 19 § 1 mom. samt 32, 52

och 59 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag

och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan

kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas — — — av denna.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och

27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt

15 § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelotl

och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom,

skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18. ii

manlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning,

uppdelats i lotterna i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall---hos beskattningsmyndighet.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet

eller inom fyra år dessförinnan. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava

erlagts för gåvan, eller, om ytterligare gåva förekommit före ovan angivna

tid, för vad av erlagd skatt belöper å den gåva, som skall sammanläggas

med lotten; dock må arvsskatten icke beräknas till lägre belopp än som

skulle, utan avseende å gåvan, hava utgått för lotten.

Lott, för---stadgade grunderna.

32 §.

Har efter —--av 19 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom tre veckor efter det beskattningsmyndigheten meddelat

beslut om skattens fastställande.

Har jämlikt —■ ■— — krontal bortfaller.

Skatten jämte — ---- angående testamentsbevakning.

Den som---skattens fastställande.

Har jämlikt —--- utlämnad bouppteckning.

59 §.

Har efter---deklarationen avgivits;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om — — — i skatteärendet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1949.»

2) de likalydande motionerna I: 13 av herr Domö in. fl. och 11: 11 av herr

andre vice talmannen Skoglund in. fl., vari hemställts, att riksdagen ville

i .skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en utredning rörande det gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

skattesystemets verkningar i de avseenden som i motionerna berörts måtte

skyndsamt igångsättas ävensom att utredningens resultat och de förslag,

som av utredningen föranledas, måtte föreläggas riksdagen;

3) de likalydande motionerna I: 101 av herr Heiding in. fl. och II: 116

av herr Norup m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att

lagen om kvarlåtenskapsskatt skall upphöra att gälla senast den 1 juli

1949 samt att redan debiterad men ej erlagd skatt inte skall uttagas»;

4) de likalydande motionerna I: 149 av herr Carl Eric Ericsson in. fl.

och II: 186 av herr Werner in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

för sin del besluta sådan ändring i förordningen om statlig inkomstskatt

den 26 juli 1947, att skattskyldig vid taxeringen till statlig inkomstskatt berättigas

åtnjuta avdrag för honom påförd förmögenhetsskatt, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta de härav föranledda ändringarna i

förordningen om statlig inkomstskatt»;

5) de likalydande motionerna I: 215 av herr Bergvall m. fl. och II: 269

av herr förste vice talmannen Carlström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t dels uttala att den offentliga hushållningen

under de närmaste åren bör utmärkas av en strävan att åstadkomma

en allmän sänkning av skattetrycket för alla grupper av skattebetalare

men utan sådana åtgärder att den under senare år uppnådda

socialpolitiska standarden beskäres, dels anhålla om en skyndsam utredning

rörande olika skatters och skattekombinationers verkningar på de

viktigaste slagen av produktiva insatser och därmed på nationalinkomstens

utveckling samt rörande möjligheterna att genom en reduktion och omläggning

av beskattningen åstadkomma sådana nationalekonomiskt gynnsamma

verkningar, som steg för steg kunna möjliggöra en fortsatt sänkning

av skattetrycket»; samt

6) de likalydande motionerna I: 216 av herr Bergvall m. fl. och II: 270

av herr förste vice talmannen Carlström in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om en moderat

höjning av arvslottsbeskattningen samt framläggande för riksdagen av

dels de förslag, vartill utredningen kan föranleda, och dels i samband därmed

förslag om kvarlåtenskapsskattens avskaffande».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 12, I: 13 och I: 101 samt II: 186, II: 269

och II: 270.

De nu ifrågavarande motionerna gälla således två spörsmål, nämligen

dels frågan om det nu gällande skattesystemets verkningar dels ock frågan

om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten och vad därmed sammanhänger.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

5

Frågan om det nu gällande skattesystemets

verkningar.

Den av 1947 års riksdag beslutade omläggningen av den direkta statsbeskattningen

innebar bl. a. följande. Med avseende å skattesystemets konstruktion

skedde den ändringen, att den dittills gällande kombinerade inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen särskildes i två från varandra helt

fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Genom antagandet

av förordningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt

upphävdes förordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt om särskild skatt å förmögenhet, varjämte den under

de senare åren uttagna värnskatten, som inarbetats i de nya skatteskalorna,

avskaffades.

Inkomstbeskattningen av fysiska personer sker enligt det nya skattesystemet

liksom enligt det förutvarande efter en progressiv skala. Medan

skatten enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt bestod

av en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, är den statliga inkomstskatten

i sin helhet rörlig, dock med en begränsning av rörligheten

så till vida att skatten icke i något inkomstskikt må överstiga 70 procent

av inkomsten i detta skikt.

Den statliga inkomstskatten för juridiska personer utformades såsom

en fast, proportionell skatt med för olika slag av juridiska personer bestämda

procentsatser. I jämförelse med tidigare skattesatser, med hänsyn

jämväl tagen till värnskatten, inneburo de nya en höjning för bi. a. svenska

aktiebolag från 32 till 40 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För svenska ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer bibehölls

däremot skattesatsen vid tidigare gällande 32 procent.

Beträffande förmögenhetsbeskattningen enligt det nya skattesystemet

gäller att fysisk person är befriad från skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt,

i den mån den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger

30 000 kronor. Skatteskalan för förmögenheter över nämnda belopp utformades

såsom en fast, progressiv skiktskala med skattesatser från 6 till 18

promille. Liksom tidigare finnes en särskild reduktionsregel för de fall,

då inkomsten är låg i förhållande till den skattepliktiga förmögenheten.

Denna regel innebär, att, därest för fysisk person eller oskift dödsbo den

skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den till statlig inkomstskatt

fastställda sammanräknade nettoinkomsten, den beskattningsbara förmögenheten

skall utgöra ett belopp, motsvarande 30 gånger den sammanräknade

nettoinkomsten, dock lägst 50 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Av de juridiska personer, som varit underkastade förmögenhetsskatt

genom den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, undantogos

från skattskyldighet ekonomiska föreningar. Förmögenhetsskatten för

juridiska personer gjordes proportionell och bestämdes till 1,5 promille av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

den beskattningsbara förmögenheten om och i den mån densamma överstiger

5 000 kronor.

Två förordningar om begränsning i vissa fall av skatt antogos, av vilka

den ena enbart hänför sig till på grund av 1948 års taxering utgående

skatter, under det att den andra gäller tills vidare från och med den 1

januari 1949. Enligt den senare förordningen äger fysisk person eller

oskift dödsbo erhålla avkortning eller restitution av skatt med det belopp,

varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxeringsår påförd

statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel sammanlagt överstiga 80 procent av

den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten ökad med vid taxeringen medgivet avdrag för allmänna

skatter, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt icke må överstiga

den statliga inkomstskatten.

Vid 1948 års riksdag väcktes de likalydande motionerna I: 116 (av herr

Domö m. fl.) och II: 195 (av herr Falla m. fl.), vari hemställdes, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en utredning rörande

det gällande skattesystemets verkningar i de avseenden som i motionerna

berörts måtte skyndsamt igångsättas ävensom att utredningens resultat

och de förslag, som av utredningen föranleddes, måtte föreläggas riksdagen.

1948 års riksdag lämnade på hemställan av samma års bevillningsutskott

motionerna utan åtgärd. Utskottet anförde därvid i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 36 följande:

Det nu gällande systemet för den statliga beskattningen av inkomst och

förmögenhet antogs av föregående års riksdag och trädde i tillämpning

från och med innevarande års ingång. Detta system innebär i åtskilliga

hänseenden betydelsefulla förändringar i jämförelse med det förutvarande

skattesystemet. Utskottet vill icke bestrida, att med hänsyn härtill en

närmare belysning av det nya skattesystemets verkningar för vårt ekonomiska

liv skulle kunna anses önskvärd. Nu förefintliga möjligheter till

ett bedömande av dessa verkningar äro nämligen icke stora. Om det låter

sig göra att genom en utredning vinna ökad kunskap härutinnan, skulle

detta uppenbarligen vara av stort intresse. I den mån med motionerna kan

ha åsyftats att erhålla ett förutsättningslöst klarläggande av det nya skattesystemets

verkningar, finner utskottet alltså i och för sig intet att erinra

mot denna tanke.

Utskottet har så mycket mindre anledning att ställa sig avvisande mot

tanken på en utredning med här angivet syfte som redan av 1947 års bevillningsutskott

vid skattefrågans behandling uttalades tveksamhet på vissa

punkter, ehuru skälen för ett genomförande av lagstiftningen även i dessa

delar dock ansågos väga tyngre. Nämnda utskott, som verkställde undersökningar

rörande bl. a. den skärpta förmögenhetsbeskattningens inverkan på

marginalskattens storlek, yttrade i detta hänseende i sitt betänkande nr 50,

att den omständigheten att höga marginalskattesatser kunde uppkomma

vid vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet givetvis vore en olägenhet.

Utskottet fann också olikheten i skattesats vid inkomstbeskatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18. 7

ningen för å ena sidan aktiebolagen och å andra sidan de ekonomiska föreningarna

kunna innebära en viss risk för att skattesynpunkter kunde bliva

avgörande vid valet av företagsform. Då utskottet kan instämma i vad

1947 års bevillningsutskott sålunda anfört, anser utskottet det vara av

värde, om verkningarna av de nya reglerna i dessa avseenden kunde bliva

närmare klarlagda. En sådan undersökning, vilken bör ske efter objektiva

grunder, kan måhända även på andra punkter vara motiverad. Vid undersökningen

synes därjämte böra tillses, att den ifrågavarande lagstiftningen

icke blivit utformad på sådant sätt, att densamma kan utnyttjas för vinnande

av en obehörig skattelindring, samt att eventuellt förekommande

bristfälligheter i lagstiftningen av denna art i möjligaste män bliva rättade.

Genom eu utredning i ovan angivna hänseenden skulle skapas bättre

möjligheter för ett bedömande, huruvida — med beaktande av alla på frågan

inverkande faktorer — skäl kunna anses föreligga till ändring av förevarande

lagstiftning. Av stor betydelse skulle enligt utskottets mening även

vara, att genom denna utredning kunde erhållas ett ytterligare klarläggande

av skattesystemets verkningar i olika avseenden.

Den frågan inåstc naturligtvis ställas, på vad sätt en sådan utredning skall

ske. Det gäller här i första hand icke en skatteteknisk undersökning utan en

undersökning av allmänt ekonomisk natur. Motionärerna ha icke anvisat

någon väg för den av dem föreslagna utredningen, och utskottet är ej heller

berett att" framlägga några riktlinjer i detta hänseende. En sak torde dock i

detta sammanhang få anses uppenbar. Vill man åstadkomma en utredning

efter objektiva grunder — och således ej endast att vissa härför anlitade

experter skola uttala prognoser eller omdömen om skattesystemets verkningar

— lärer det vara ofrånkomligt, att skattesystemet först under någon

tid måste ha varit i verksamhet. Det bör för övrigt i detta sammanhang icke

förbises, att på grund av de nuvarande inom produktionen rådande onormala

förhållandena med brist på bl. a. råvaror, elektrisk kraft och bränsle en nu

gjord undersökning rörande det nya skattesystemets verkningar med avseende

å produktionen skulle kunna giva ett missvisande resultat.

Med hänsyn till dessa omständigheter anser sig utskottet — trots sin

principiella anslutning till tanken på en utredning i detta ämne vid lämplig

tidpunkt - icke kunna tillstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Vid utskottets betänkande fanns fogad en reservation av fyra ledamöter,

vilka ansågo att utskottet bort förorda bifall till de väckta motionerna.

Samma fråga har upptagits till behandling i flera av de nu föreliggande

motionerna. Sålunda har i de likalydande motionerna I: 13 (av herr Domö

m. fl.) och II: It (av herr andre vice talmannen Skoglund m. fl.) erinrats

om de vid 1948 års riksdag väckta motionerna och vad samma års bevillningsutskott

anfört i sitt över motionerna avgivna betänkande. Vidare har

erinrats om det mycket starka motstånd, som vid den av 1947 ars riksdag

genomförda omläggningen av den direkta statsbeskattningen rests av en

betydande minoritet inom riksdagen. De farhågor, som då uttalades för

att skatteskärpningarna skulle drabba den produktiva företagsamheten på

ett menligt sätt och komma att motverka utvecklingen av det riskvilliga

och i produktionens tjänst arbetande kapitalet hade icke visat sig oberätti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

gade. Ej heller hade farhågorna för en ogynnsam ekonomisk utveckling

skingrats efter genomförandet av 1947 års skatteförslag utan efter hand

blivit allt starkare. Motionärernas betänkligheter grundade sig bl. a. på

vissa av dem företagna utredningar rörande de gällande skatternas tyngd

och verkningar, vilka utredningar belysts i en bilaga, till de ovannämnda

motionerna vid 1948 års riksdag, samt på den ekonomiska kris, i vilken

vårt land befunne sig. I direktiven för 1944 års allmänna skattekommitté

hade framhållits bl. a., att det borde utredas, hur utvecklingen av olika

utgiftsposter på budgeten genom sina direkta och indirekta återverkningar

på inkomstbildningen modifierat den direkta effekten av beskattningen,

hur det förhölle sig med företagsbeskattningens incidens och skattepolitikens

indirekta verkningar bl. a. genom förmedling av förändringar i sparande

och kapitalbildning, hur marginalskatten verkade vid skilda inkomsttyper

in. m. Särskild uppmärksamhet borde enligt direktiven ägnas beskattningen

av riskbärande inkomster och riskbärande kapital. Några sådana

undersökningar hade ännu icke kommit till stånd.

Enligt motionärernas uppfattning borde en utredning rörande skattesystemets

verkningar omfatta bl. a. de i nämnda direktiv angivna frågorna.

Då förmögenhetsskatten uttoges efter så höga skattesatser som de gällande,

vore det av mycket stor betydelse att skattens underlag bleve bestämt på

ett riktigt sätt. Härvidlag kunde hänvisas till 1936 års bevillningsutskotts betänkande

nr 46, vari utskottet uttalat bl. a., att det vid en eventuell skärpning

av förmögenhetsskatten bleve nödvändigt att taga under omprövning,

huruvida icke gällande bestämmelser om beräkning av den skattepliktiga

förmögenheten borde göras till föremål för revision. Förmögenhetsskattens

utformning aktualiserade även frågan om vilka inkomst- och förmögenhetsgrupper,

som framför allt bidroge till nybildningen av kapital. Det vore

även angeläget, att utredningen upptoge frågan om ett återförande av

skattesatsen för aktiebolagen till sådan nivå, att likställighet i beskattningshänseende

ernåddes mellan aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna.

Svårigheterna att öka produktionen och sparandet syntes motionärerna

till mycket stor del vara att tillskriva den oerhört hårda beskattningen för

såväl företag som enskilda. »Skattetänkandet» — särskilt med hänsyftning

på marginalskatten — hade numera spritt sig till snart sagt alla kretsar i

vårt land. Därtill hade framför allt det nya s. k. källskattesystemet bidragit.

En väsentlig lindring i beskattningen syntes därför från samhällsekonomisk

synpunkt framstå som i hög grad motiverad. Enligt motionärernas mening

skulle en sådan lindring icke behöva leda till någon minskning i skatteintäkterna,

eftersom produktionen otvivelaktigt skulle stiga och därmed även

skatteunderlaget.

För att belysa den skatteskärpning, som från år 1932 till år 1948 inträtt

för praktiskt taget alla kategorier skattskyldiga, hade motionärerna före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18. »

tagit en utredning, vars resultat redovisades i vid motionerna fogade tabeller.

I de likalydande motionerna I: 215 (av herr Bergvall in. fl.) och II: 269

(av herr förste vice talmannen Carlström in. fl.) har framhållits, att höjningen

av skattetrycket i främsta rummet sammanhängde med den omfattande

utvidgningen av den allmänna sektorn i samhällslivet. Skäipningen

av beskattningen av medelstora och större inkomster, förmögenheter

och arv vore i första hand uttryck för en önskan att taga hänsyn till skattebetalarnas

olika bärkraft. I ett samhälle, som sökte med socialpolitiska

åtgärder förbättra de ekonomiskt svagaste gruppernas inkomstläge, kunde

detta motiv emellertid ej skiljas från en önskan att åstadkomma en mindre

ojämnhet i inkomstfördelningen än den som utmärkte samhällslivet för

några årtionden sedan. För den socialliberala åskådning, som motionärerna

företrädde, stode dessa strävanden att steg för steg åstadkomma en

omdaning av samhällslivet från de former detta hade i början av innevarande

århundrade till ur social synpunkt mera tillfredsställande förhållanden

som alltigenom berättigade. Den frågan uppkomme emellertid, hur

långt det vore möjligt att gå i fråga om det allmänna skattetrycket och

beskattningen av inkomster och förmögenheter av vissa slag utan att veikningarna

därav på produktion och sparande bleve sådana, att resultatet in

allmänna synpunkter icke kunde anses försvarligt. Just för dem som önskade

en så fast förankring hos folket som möjligt av samhällets sociala

omvårdnad framstode det som önskvärt, att beskattningen icke dreves så

långt att en känsla av avoghet mot de sociala och övriga offentliga utgifterna

växte fram. Även ur inkomstfördelningssynpunkt funnes det uppenbarligen

gränser för beskattningen, som icke borde överskridas. En beskattning,

som minskade inkomster och sparande hos de mera välsituerade

men åstadkomme sådana verkningar på näringslivet, att de breda lagren

icke finge sitt läge förbättrat utan tvärtom på lång sikt försämrat, kunde

ej anses motiverad med hänsyn till önskemålet om en jämnare inkomstfördelning.

Det förhölle sig icke på det sättet, att oberoende av skattepolitiken

en viss kaka funnes att dela och att denna kakas storlek icke påverkades

av de skattepolitiska fördelningsåtgärderna. Tvärtom vore det uppenbart,

att en oklok skattepolitik kunde åstadkomma menliga verkningar på produktionen

och sålunda leda till att en mindre kaka stode till förfogande

i framtiden än eljest skulle varit fallet.

Den uppfattningen hade på senaste tiden vunnit alltmera spridning i

vårt land, att det nuvarande skattetrycket såväl på de breda lagren som pa

de mera välsituerade folkgrupperna vore ur här anförda synpunkter alltför

hårt. Man syntes ha anledning räkna med att även personer med ungefär

samma inkomstställning som den för industriarbetare vanliga ej sällan

påverkades av den s. k. marginalskatten, så att de bleve obenägna for

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

ökade ansträngningar. Alldeles på samma sätt syntes det förhålla sig med

en hel del människor inom de s. k. fria yrkena med högre utbildning. Sannolikt

gjorde sig denna tendens i någon män gällande inom alla folkgrupper.

Liksom beträffande arbetsprestationerna förefölle det sannolikt, att nuvarande

skattesystem verkade i icke ringa grad återhållande på den viktiga

ekonomiska prestation, som det enskilda sparandet utgjorde. Det hade

även påpekats och förmodligen med rätta, att den nuvarande företagsbeskattningen

i någon mån avtrubbade känslan för nödvändigheten av den

största ekonomisering i fråga om reparationer, representation o. dvl.

Det rådande skattetryckets tillbakahållande inflytande på de produktiva

insatserna vore i nuvarande ekonomiska läge en ytterst allvarlig sak.

Motionärerna vore övertygade om att en höjd produktivitet och ett ökat

enskilt sparande vore mycket viktiga förutsättningar för att det svenska

folkhushållet skulle kunna frigöra sig från nuvarande kristillstånd. Endast

därigenom syntes en mera naturlig, mindre restriktionsbetonad balans

än den regeringen i första rummet inriktade sin politik på att uppnå kunna

åstadkommas. Motionärerna ansåge därför angeläget, att man snarast genomförde

en allmän sänkning särskilt av inkomstbeskattningen, så att alla

skattebetalare gåves en känsla av att statsmakterna allvarligt strävade efter

att steg för steg lätta skattebördan. Om ej helt oförutsedda händelser inträffade,

borde en sänkning av inkomstbeskattningen kunna beslutas av

årets riksdag att gälla från och med år 1950. Motionärerna avsåge att, när

riksdagen hade att behandla frågan om skattesatsens höjd, framlägga förslag

om en sådan sänkning av densamma. Det kunde då endast bliva fråga

om en preliminär skattereduktion av ej alltför genomgripande slag. Frågan

hur skattesatserna borde avvägas och olika slag av skatter kombineras

borde enligt motionärernas mening upptagas till en närmare och noggrann

utredning med särskild hänsyn till skattepolitikens verkan på de produktiva

insatserna, sådan den framträdde i ljuset av hittillsvarande erfarenheter.

Motionärerna ville bestämt understryka, att de icke förordade någon

allmän utredning av skattesystemets verkningar i alla tänkbara avseenden.

För att ett någorlunda snabbt resultat skulle vinnas gällde det tvärtom

att inrikta utredningen på sådana speciella punkter, där man kunde ha

anledning att vänta praktiska resultat. Till viss del torde det vara lämpligt,

att utredningen lades i händerna på opolitiska experter. Detta vore t. ex.

lämpligt vid utredningen av den viktiga frågan, vilken roll olika slag av

ekonomiska stimulanser spelade för olika slag av människor och företag

med hänsyn till deras villighet att prestera arbete, initiativ och sparande.

Särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan om eventuella skattelättnader

för att uppmuntra till sparande.

Utredningen borde leda fram till bestämt utformade riktlinjer för en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18. 11

successiv reduktion av skattetrycket. Eu sänkning av den socialpolitiska

standard, som uppnåtts under efterkrigstiden, finge emellertid ej ske, och

en del viktiga behov, t. ex. på undervisningens område, måste tillgodoses.

Frågan bleve då, hur täckning skulle kunna vinnas för de erforderliga statsutgifterna,

eftersom de gynnsamma verkningarna på näringslivet av en

skattesänkning till en del framträdde först så småningom.

Vid övervägande av detta spörsmål borde beaktas, att den normalt skeende

stegringen av produktionen, som naturligtvis kunde avbrytas av krig

och andra olyckor, sannolikt komme att medföra en låt vara ojämnt förlöpande

stegring av nationalinkomsten. Därmed följde i och för sig en tendens

till stegrade skatteintäkter. En inkomststegring av samma hastighet

som före kriget skulle öka nationalinkomsten med cirka en halv miljard

årligen samt skatteinkomsterna för stat och kommun med Vk till V3 därav.

Om man vågade räkna med en viss fortgående produktionsökning och om

återhållsamhet iakttages med nya statsutgifter liksom i fråga om kommunala

utgifter, vunnes därigenom ett visst utrymme för en sänkning av

skattesatserna.

I de likalydande motionerna I: 149 (av herr Carl Eric Ericsson in. fl.)

och II: 186 (av herr Werner m. fl.) har framhållits, att det enligt motionärernas

mening vore en uppenbar brist i skattelagstiftningen, att förmögenhetsskatten

icke finge avräknas vid inkomstberäkningen. I och för sig vore

även förmögenhetsskatten en pålaga på inkomsten, förmögenhetens avkastning,

vilken ansetts ha en större bärkraft än arbetsinkomst. Förmögenheten

som sådan vore endast en norm för denna beskattning. De skäl, som

talade för en avdragsrätt i fråga om förmögenhetsskatten, vore minst lika

starka som i fråga om kommunalskatterna. Det kunde icke vara rimligt

att belasta en inkomst, som åtgått för att gälda förmögenhetsskatten och

sålunda ur skatteförmågesynpunkt vore obefintlig, med ytterligare en skatt.

Det vore överhuvud taget icke möjligt att på ett riktigt sätt beakta skatteförinågan,

om man läte en och samma inkomst träffas av två av varandra

oberoende skatter, båda progressiva. Den dubbla progressiviteten drabbade

hårt jordbrukare samt företagare inom hantverk och rörelse, vilka för att

kunna utöva sin förvärvsverksamhet måste ha visst kapital placerat i förelaget.

Motionärerna förordade därför, att rätt till avdrag iör förmögenhetsskatten

infördes vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Även om sådant

avdrag finge ske, skulle den sammanlagda belastningen å förmögenhetsägare

alltjämt vara betydande. Maximalt skulle skatten, vid 10 procents

kommunalskatt, uppgå till minst 90 procent vid en kapitalavkastning av

högst 3,2 procent och till minst 80 procent vid en avkastning av högst 7,7

procent. Den skulle dock icke överstiga 100 procent, så länge avkastningen

uppginge till minst 2 procent. Vad anginge det inkomstbortfall, som ett genomförande

av motionärernas förslag skulle innebära, ansåge de detta icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

vara av den betydenhet, att syftet med budgetens överbalansering skulle

äventyras.

Frågan om kvarlåtenskapsskattens avskaffande m. m.

I överensstämmelse med beslut av 1947 års riksdag utgå för avliden persons

efterlämnade egendom två slag av skatter, nämligen kvarlåtenskapsskatt

enligt förordningen därom av den 26 juli 1947 (nr 581) samt arvsskatt

enligt förordningen om arvsskatt och gåvoskatt av den 6 juni 1941 (nr

416). Kvarlåtenskapsskatten beräknas å behållningen i dödsbo efter avdrag

bl. a. för makes giftorättsandel och är en skatt på förmögenhetsinnehav, en

vid dödsfallet aktualiserad, under vederbörandes livstid uppskjuten förmögenhetsskatt.

Arvsskatten är avsedd att träffa förmögenhetsförvärv och

utgår å arvs- och testamentslott. I överensstämmelse därmed åvilar skattskyldigheten

för kvarlåtenskapsskatt den avlidnes dödsbo men för arvsskatt

vederbörande arv- eller testamentstagare.

Kvarlåtenskapsskatten utgår å den del av kvarlåtenskapens värde, som

överstiger 30 000 kronor, enligt en enhetlig, progressiv skiktskala med 5 till

50 procent. Jämväl livförsäkringar, till vilka förmånstagare är insatt, drabbas

i viss utsträckning av kvarlåtenskapsskatt.

Arvsskatten beräknas efter olika progressiva skalor, avvägda bl. a. med

hänsyn till det närmare eller avlägsnare släktskapsförhållandet mellan den

avlidne och arvingen. Sålunda beskattas efterlevande make och barn lindrigare

än andra släktingar.

Gåvoskatt utgår enligt arvs- och gåvoskatteförordningen efter i stort sett

samma grunder som arvsskatten. Därjämte beskattas gåvor från fysiska

personer med kvarlåtenskapsskatt, varvid gåvor till närstående äro föremål

för skärpt beskattning.

Vid 1948 års riksdag väcktes jämväl vissa motioner, vilka samtliga hade

till syfte kvarlåtenskapsskattens avskaffande. Sålunda yrkades i de likalydande

motionerna 1:63 (av herr Domö m. fl.) och II: 110 (av herr Skoglund

i Doverstorp m. fl.), att förordningen om kvarlåtenskapsskatt skulle

upphävas från och med den 1 juli 1948 samt att redan erlagd kvarlåtenskapsskatt

skulle restitueras. I huvudsak samma yrkanden framställdes i de

likalydande motionerna I: 182 (av herr Gustaf Elofsson m. fl.) och II: 294

(av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.). Vidare yrkades i de likalydande motionerna

I: 117 (av herr Bergvall in. fl.) och II: 198 (av herr Ohlin m. fl.),

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande

en moderat höjning av arvslottsbeskattningen samt framläggande för

riksdagen av dels de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, dels ock i

samband därmed förslag om kvarlåtenskapsskattens avskaffande.

Dessa motioner lämnades av 1948 års riksdag på hemställan av samma

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

års bevillningsutskott utan åtgärd. Utskottet anförde därvid i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 37 bl. a. följande:

Till stöd för yrkandet om kvarlåtenskapsskaltens omedelbara avskaffande

har i de likalydande motionerna I: 63 och It: 110 lämnats en utförlig

motivering. Såvitt utskottet kunnat finna innehålla emellertid dessa motioner

icke några nya synpunkter på denna fråga. Sedan riksdagen i juli månad

1947 fattade sitt beslut om kvarlåtenskapsskattens införande ha ej heller

inträffat sådana förhållanden, som kunna anses böra föranleda ett

frångående av detta beslut. Utvecklingen torde snarare kunna sägas ha gått

i motsatt riktning. Vårt lands statsfinansiella läge är för närvarande betydligt

sämre än man vid fjolårets riksdag väntade sig. Att i de nu nämnda

motionerna liksom även i de likalydande motionerna I: 182 och 11.294

kunnat ifrågasättas ett upphävande av kvarlåtenskapsskatten utan att någon

ersättning för de därigenom bortfallande skatteintäkterna anskaffas på

annan väg finner utskottet fördenskull anmärkningsvärt. Utskottet får även

erinra om att kvarlåtenskapsskatten endast då det gäller de större förmögenheterna

kan anses vara av någon mera väsentlig betydelse samt denna

skatt först vid mycket stora förmögenheter kan sägas vara av en betydande

storleksordning. Med hänsyn härtill skulle det förvisso för stora delar av

vårt folk framstå såsom svårförklarligt, om innevarande års riksdag — som

redan beslutat avsevärda skärpningar av ett flertal indirekta skatter vilka

skärpningar hårdast drabba de mindre inkomsttagarna tillmötesginge

de i nu ifrågavarande motioner framställda yrkandena om en skattelättnad

för de större förmögenheterna. På grund härav avstyrker utskottet de likalvdande

motionerna I: 63 och II: 110 samt de likalydande motionerna I. 182

och II: 294.

De i de likalydande motionerna I: 117 och II: 198 framställda yrkandena

om skrivelse till Ivungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande en

moderat höjning av arvslottsbeskattningen såsom ersättning för kvarlåtenskapsskatten

finner utskottet mera realitetsbetonade. Då emellertid med

dessa motioner åsyftas, att skatteskalorna vid arvslottsbeskattningen skulle

bestämmas så att det inflytande skattebeloppet bleve väsentligt lägre än

som vid kvarlåtenskapsskattens bibehållande kunde väntas erhållas, finner

utskottet ej heller den i de nu nämnda motionerna anvisade lösningen böra

ifrågakomma. Utskottet vill emellertid tillägga, att kvarlåtenskapsskatten

liksom varje annan skatt givetvis kan utformas pa annat sätt och även ersättas

med annan beskattning av kvarlåtenskap och arv, om anledning

därtill kan anses föreligga. Enligt utskottets mening bör dock erfarenhet

först ha vunnits om skattens verkningar, innan det tages under övervägande,

huruvida denna skatt bör bibehållas i sin nuvarande utformning eller

icke eller om den hör ersättas med annan beskattning av kvarlåtenskap

och arv av motsvarande storleksordning. På grund härav avstyrker utskottet

jämväl de likalydande motionerna I: 117 och II: 198.

Vid utskottets betänkande fanns fogad en reservation av sju ledamöter,

vilka i anslutning till de likalydande motionerna 1:63 och II: 110 samt de

likalydande motionerna I: 182 och II: 294 ansågo, att kvarlåtenskapsskatten

borde utan dröjsmål avskaffas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

Frågan om kvarlåtenskapsskattens avskaffande behandlas i flera av de nu

föreliggande motionerna. I de likalydande motionerna I: 12 (av herr Domö

in. fl.) och II: 10 (av herr andre vice talmannen Skoglund m. fl.) har erinrats

om innehållet i de vid 1948 års riksdag i ämnet väckta motionerna

1:63 och II: 110. Vidare har framhållits, att förre professorn Gösta Eberstein

under år 1948 i sitt arbete »Kvarlåtenskapsskatten i kritisk belysning»

framlagt resultatet av eu av honom företagen undersökning av vissa grundläggande

frågor i förordningen om kvarlåtenskapsskatt. Ebersteins uttalanden

bestyrkte till fullo de anmärkningar motionärerna riktat mot den rättsliga

grunden för och det rättsliga innehållet i kvarlåtenskapsskatten. Ebersteins

utredning slutade med följande ord: »Krav på kvarlåtenskapsskattens

upphävande borde därför resas inom alla partier, och allra mest av det parti,

som kommit att i första hand engagera sig för kvarlåtenskapsskattens genomförande.

» Dessa uttalanden borde enligt motionärernas mening utgöra

en allvarlig maning till förnyad prövning av frågan om kvarlåtenskapsskatt.

Ur statsfinansiell synpunkt fyllde denna skatteform icke någon betydelsefull

funktion. Såsom framginge av bilaga 1 till 1949 års statsverksproposition

beräknade riksräkenskapsverket, att för innevarande budgetår skulle

uppstå en brist i de å driftbudgeten uppförda inkomsttitlarna, varav 10 miljoner

kronor fölle å envar av inkomsttitlarna arvslottsskatt, gåvoskatt och

kvarlåtenskapsskatt. Dessa tre inkomsttitlar vore för budgetåret 1948/49

upptagna till sammanlagt 85 miljoner. De av motionärerna i de ovannämnda

motionerna vid 1948 års riksdag gjorda antagandena, att ett slopande av

kvarlåtenskapsskatten icke skulle medföra ett större inkomstbortfall för

statskassan än 25 å 30 miljoner kronor, hade därmed bestyrkts. Däremot

hade kvarlåtenskapsskatten ur samhällsekonomisk synpunkt redan haft

och komme, om den bibehölles, alltjämt att få skadeverkningar, som vore

avsevärt större än den vinst statskassan tillfördes.

I de likalydande motionerna I: 101 (av herr Heiding in. fl.) och II: 116

(av herr Norup in. fl.) har framhållits, att redan vid framläggandet av förslaget

om kvarlåtenskapsskatt denna skatteform utsatts för en mycket

skarp kritik. Denna kritik hade icke framställts av det skälet, att kvarlåtenskapsskatten

vore en skatt på dem som ärvde förmögenheter utan därför

alt skatten träffade dem som ärvde lika stora belopp olika. Denna orättvisa

borde rättas till. Vid skattens införande anfördes, att det belopp, som beräknades

inflyta av denna skatt, nämligen omkring 40 miljoner kronor, behövdes

för budgetens balansering. I 1948 års bevillningsutskotts betänkande

rörande förevarande spörsmål hade uttalats, att utskottet funne det

anmärkningsvärt, att i vissa av de då väckta motionerna i ämnet ifrågasattes

ett upphävande av kvarlåtenskapsskatten utan att någon ersättning för

de därigenom bortfallande skatteintäkterna anvisades. I år läte det sig utan

vidare sägas, att ett belopp av denna storleksordning drunknade i den allmänna

överbalanseringen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

I de likalydande motionerna 1: 216 (av herr Bergvall in. fl.) och II: 270

(av herr förste vice talmannen Carlströin m. fl.) har anförts, att genom

kvarlåtenskapsskatten kunde komma att för statens löpande utgifter tagas

i anspråk hopsparat kapital, som under andra förhållanden skolat användas

till produktiva ändamål, och att därför förelåge risk för en fortgående

minskning av de produktiva tillgångar, som främjade det ekonomiska framåtskridandet.

Kvarlåtenskapsskatten torde vidare kunna sägas verka orättvist

mellan olika grupper av arvtagare. De psykologiska verkningarna av en

skatt med så höga skattesatser, som det här vore fråga om, måste framstå

som hämmande på sparviljan.

Vidare har erinrats om innehållet i de vid 1948 års riksdag från folkpartiets

sida i ämnet väckta motionerna I: 117 och II: 198, i vilka framhållits,

att kvarlåtenskapsskatten såväl till sin konstruktion som till sina verkningar

vore eu olämplig skatteform och att den därför icke borde behållas

som en form av arvsbeskattning. Ur statsfinansiella och andra synpunkter

kunde dock ifrågasättas, om icke en viss komplettering av den hittillsvarande

relativt låga arvslottsheskattningen borde äga rum. Därvid kunde givetvis

en schematisk höjning av nu gällande skatteskalor leda till orättvisa

resultat. Även om skatteskalorna skulle fastställas så att det från skatten

inflytande beloppet skulle bliva väsentligt lägre än det kvarlåtenskapsskatten

inbringade — vilket motionärerna ansåge vara nödvändigt — skulle belastningen

på de mindre arvslotterna bliva alltför tung. Skatteskalorna torde

därför böra göras till föremål för omarbetning, så att hänsyn toges till de

större arvslotternas bättre skattekraft. För att överväga dessa och andra i

samband med arvslottsheskattningen uppkommande awägningsproblem

vore det nödvändigt med en ingående utredning om de verkningar på samhällsekonomien

i stort, som arvslottsheskattningen kunde väntas medföra.

Utskottet. Samtliga de nu ifrågavarande motionerna avse en omprövning

av det vid 1947 års riksdag införda skattesystemet, kvarlåtenskapsskatten

däri inbegripen. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 13 (av herr

Domö in. fl.) och II: 11 (av herr andre vice talmannen Skoglund m. fl.),

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en utredning

rörande det gällande skattesystemets verkningar i de avseenden som i motionerna

berörts, varvid särskilt pekas på marginalskattens avvägning, förmögenhetsbeskattningen

och företagsbeskattningen. I de likalydande motionerna

I: 215 (av herr Bergvall m. fl.) och II: 269 (av herr förste vice talmannen

Carlströin m. fl.) yrkas, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t dels uttala, att den offentliga hushållningen under de närmaste åren

hör utmärkas av eu strävan att åstadkomma en allmän sänkning av skattetrycket

för alla grupper av skattebetalare, dels ock hemställa om en utredning

angående hl. a. möjligheterna att genom en reduktion och omläggning

av beskattningen åstadkomma sådana nationalekonomiskt gynnsamma

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

verkningar, som steg för steg kunna möjliggöra en fortsatt sänkning av

skattetrycket. I de likalydande motionerna I: 149 (av herr Carl Eric Ericsson

m. fl.) och II: 186 (av herr Werner m. fl.) hemställes, att riksdagen

ville besluta sådan ändring i förordningen om statlig inkomstskatt att skattskyldig

berättigas att vid taxering till dylik skatt åtnjuta avdrag för honom

påförd statlig förmögenhetsskatt. Vad angår kvarlåtenskapsskatten framställas

yi’kanden om avskaffande av denna skatt i de likalydande motionerna

I: 12 (av herr Domö m. fl.) och II: 10 (av herr andre vice talmannen

Skoglund m. fl.) samt i de likalydande motionerna I: 101 (av herr Heiding

m. fl.) och II: 116 (av herr Norup in. fl.). Vidare hemställes i de likalydande

motionerna I: 216 (av herr Bergvall m. fl.) och II: 270 (av herr förste vice

talmannen Carlström m. fl.), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning rörande en moderat höjning av arvslottsbeskattningen

samt framläggande för riksdagen av dels de förslag, vartill utredningen kan

föranleda, dels ock i samband därmed förslag om kvarlåtenskapsskattens

avskaffande.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes redan vid 1948

års riksdag vissa motioner, vari yrkades skrivelse till Kungl. Maj :t med

hemställan om en utredning rörande det gällande skattesystemets verkningar

i vissa avseenden. Dessa motioner lämnades av riksdagen på förslag

av samma års bevillningsutskott utan åtgärd. 1948 års bevillningsutskott

framhöll emellertid, att det nya skattesystemet i åtskilliga hänseenden innebure

betydelsefulla förändringar i jämförelse med det förutvarande skattesystemet,

och sade sig icke vilja bestrida, att med hänsyn därtill en närmare

belysning av det nya skattesystemets verkningar för vårt ekonomiska liv

skulle kunna anses önskvärd. För åstadkommande av en utredning efter

objektiva grunder ansåg dock utskottet ofrånkomligt, att skattesystemet

först under någon tid måste hava varit i tillämpning. På grund av inom

produktionen rådande onormala förhållanden med brist på bl. a. råvaror,

elektrisk kraft och bränsle skulle enligt utskottets mening en då beslutad

undersökning rörande det nya skattesystemets verkningar med avseende å

produktionen kunna giva ett missvisande resultat. På grund därav ansåg

sig utskottet — trots sin principiella anslutning till tanken på en utredning

i detta ämne vid lämplig tidpunkt — icke kunna tillstyrka bifall till de då

väckta motionerna.

Med avseende å de förhållanden, som år 1948 åberopades till stöd för ett

uppskjutande av denna omprövning kan någon större ändring inte sägas

ha inträtt. Å andra sidan ha omständigheter tillkommit som motivera en

översyn av de olika skatteformerna i ett sammanhang. Som stöd för den

ekonomiska stabiliseringspolitiken har en betydande överbalansering av

budgeten ansetts nödvändig, och den har åstadkommits genom en kraftig

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

höjning av konsumtionsskatterna, som medfört en annan fördelning av

skattetrycket än tidigare. Den redan företagna ökningen av statens utgifter

och utsikterna till en fortsatt stegring samtidigt med att en lättnad i beskattningen

alltjämt framstår som ett naturligt önskemål ge också anledning

till ett nytt övervägande av hela skattefrågan, då bedömd inte minst

med hänsyn till den utveckling av statens utgifter som anses sannolik.

Den översyn av nu rådande skattesystem, som utskottet vill förorda, kan

sålunda inte undgå att i viss mån vidgas till att omfatta också överväganden

om ramen för statliga utgifter. Det är sannolikt att på detta sätt riskerna för

skiljaktiga meningar bli större, än om utredningen strängt begränsas till

skattefrågan. Men då det praktiska syftet med utredningen uppenbarligen

är att undersöka möjligheterna till ett lägre samlat skattetryck, och hur en

rimlig fördelning av detta skattetryck skall ha så litet ogynnsamma verkningar

som möjligt på produktionen, synes det totala omfånget av skatteintäkterna

och därmed av statsutgifterna inte kunna lämnas åsido. Några

begränsningar i utredningens frihet att här uttala önskemål eller framställa

krav anser sig utskottet icke höra förorda i annan mån än att en minskning

av det samlade skattetrycket icke får sökas genom en sänkning av

den uppnådda sociala standarden.

En avvägning mellan den rimliga höjden för statsutgifterna och en rimlig

höjd hos det samlade skattetrycket måste sålunda utgöra förutsättningen

för de ytterligare avvägningar, som en utredning om skattefrågan innebär.

Den första av dessa avvägningar är den mellan skatterna på inkomst och

förmögenhet å ena sidan, samt konsumtionsskatterna å den andra. Därefter

kommer avvägningen mellan de direkta skatterna inbördes. Vad som föranleder

utskottet att ingå på den första av dessa avvägningar är den överhalansering

av budgeten genom en extraordinär konsumtionsbeskattning,

som just nu föreligger. Det synes inte vara att föregripa utredningen om en

rimlig avvägning mellan beskattningen av inkomster och av konsumtion,

då utskottet erinrar om att någon höjning av konsumtionsbeskattningen

icke vid skattereformen år 1947 ansågs motiverad för att möjliggöra eu

större sänkning av inkomstskatten och att den extraordinära höjningen vid

1948 års riksdag alltså bör betraktas som tillfällig och åtminstone i stort

sett bör försvinna, innan eu sänkning av skatterna på inkomst och förmögenhet

överväges.

Vad dessa senare skatter beträffar utgöra de uppenbarligen ett nödvändigt

led i skattesystemet, medan delade meningar föreligga om den inbördes

avvägningen dem emellan. Det gäller såväl frågan i vilken utsträckning

enskilda skattebetalare skola belastas i jämförelse med bolagen, som

avvägningen mellan skatten på inkomster å ena sidan och förmögenheter å

den andra. Dessa skiljaktiga meningar togo sig uttryck vid 1947 års skattereform,

då det förslag som genomfördes utsattes för kritik, därför att det

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1949. 7 sand. Nr 18.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

ansågs belasta förmögenheterna alltför hårt, medan dess förespråkare ansågo

en lättnad för inkomsttagarna vara av sådan betydelse att om en sänkning

av hela skattesumman varit finansiellt möjlig den borde ha skett genom

en ytterligare sänkning av inkomstskatten. Såväl denna motsättning

som de skiljaktiga meningarna om en riktig avvägning mellan den årliga

förmögenhetsskatten å ena sidan och arvsskatterna å den andra kvarstå

fortfarande, och utskottet kan här tydligen inte ge tillkänna någon enhetlig

uppfattning, lika litet som i fråga om utformningen av skatteskalor med

deras olika tryck på olika grupper av inkomsttagare och förmögenhetsägare.

Det är ett för alla gemensamt intresse att hela skattesystemet så utformas

att det i minsta möjliga grad lägger hinder i vägen för en höjning

av folkets välstånd genom fortsatt utveckling av produktionen. Att därvid

skatternas inverkan både på sparandet och arbetsviljan måste beaktas är

lika allmänt erkänt som det har visat sig svårt att vinna enighet om verkningarna

i praktiken av skattesystemets utformning. I den mån utredningen

i detta hänseende kan finna vägar till ett mera objektivt bedömande av

dessa olika verkningar, ökas tydligen utsikterna till ett samförstånd eller

en sammanjämkning mellan uppfattningarna.

Å andra sidan synes det icke vara tillrådligt att med hänvisning till de

ekonomiskt gynnsamma verkningarna av ett lägre skattetryck föreslå sådana

sänkningar av skatterna, som leda till underskott i budgeten, utan att

detta är motiverat av ekonomisk stagnation och kris, eller som omöjliggöra

en under högkonjunktur önskvärd överbalansering av budgeten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — i anledning av följande motioner,

nämligen de likalydande motionerna I: 12 av herr Domö

m. fl. och II: 10 av herr andre vice talmannen Skoglund

m. fl., de likalydande motionerna I: 13 av herr Domö m. fl.

och II: 11 av herr andre vice talmannen Skoglund m. fl., de

likalydande motionerna I: 101 av herr Heiding m. fl. och

II: 116 av herr Norup in. fl., de likalydande motionerna

I: 149 av herr Carl Eric Ericsson m. fl. och II: 186 av herr

Werner in. fl., de likalydande motionerna I: 215 av herr

Bergvall in. fl. och II: 269 av herr förste vice talmannen

Carlström in. fl. samt de likalydande motionerna 1:216 av

herr Bergvall in. fl. och II: 270 av herr förste vice talmannen

Carlström in. fl., ävensom med hänvisning till vad utskottet

här ovan anfört och under särskilt betonande av att

den uppnådda socialpolitiska standarden icke får beskäras

— i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

ville låta verkställa en översyn av skatterna till staten och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

dessas verkningar samt att de förslag, som därav föranledas,

måtte föreläggas riksdagen.

Stockholm den 29 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander,

Gustaf Elofsson*, Heiiman*, Franzon, Wehtje, Ramberg, Rosander och Sjö;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Persson i Svensköp.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»De

direkta statliga skatterna å inkomst och förmögenhet ha under det

senaste decenniet undergått en sådan skärpning, att de numera i stor utsträckning

icke kunna anses stå i någon rimlig relation till de skattskyldigas

inkomster eller skatteförmåga. Belysande härför äro bl. a. de utredningar,

som redovisats i de likalydande motionerna I: 116 och II: 195 vid 1948 års

riksdag samt de likalydande motionerna I: 13 och II: 11 vid innevarande

års riksdag. Det synes oss stå utom allt tvivel att de gällande skattesatserna

ha direkt samhällsskadliga verkningar. Genom det nya uppbördssystemet

har marginalskattens storlek kommit att uppmärksammas på ett helt annat

sätt än tidigare. Skatternas psykologiska verkningar ha därmed börjat

framträda i allt vidare kretsar, så till vida att de höga skatterna visat sig

ägnade atl motverka arbetsvilja, företagsamhet och risktagande. Viljan och

möjligheterna till sparande ha vidare, särskilt i den mån inkomsten även

drabbats av förmögenhetsskatt, i stort sett eliminerats, där icke denna skatt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

rentav lett till kapitalförtäring. Ett bibehållande av sådana skattesatser

skulle därför enligt vår mening förhindra eller i varje fall fördröja den

ekonomiska utveckling, som utgör förutsättningen för en fortsatt allmän

välståndsökning. Med hänsyn härtill ter sig ur samhällsekonomisk synpunkt

en genomgående sänkning av skattesatserna för såväl inkomst som

förmögenhet såsom ofrånkomlig. Det är också angeläget att denna skattesänkning

genomföres innan de skadliga verkningarna av nuvarande skattetryck

blivit än mer påtagliga. Då det emellertid icke är möjligt att utan en

närmare utredning taga ställning till sådana frågor, som hur omfattande en

sådan skattesänkning bör bli, huruledes denna bör fördela sig mellan olika

skatteformer in. in., inskränka vi oss i detta sammanhang till att förorda,

att en utredning om det gällande skattesystemets verkningar och om möjligheterna

att åstadkomma en väsentlig sänkning av rådande direkta skattetryck

snarast igångsättes.

Vid den sålunda förordade utredningen måste givetvis beaktas storleken

av de utgifter, som skatterna äro avsedda att täcka. Vi hysa sålunda, i likhet

med andra meningsriktningar, den uppfattningen att den nu uppnådda

sociala standarden icke får beskäras. Detta konstaterande innebär emellertid

icke att utgifterna under alla förhållanden skola anses vara det primära

och skatternas summa blott en följd härav. Tvärtom torde de nuvarande

ekonomiska förhållandena ha ådagalagt, att riksdagen icke bör besluta utgifter

i sådan utsträckning att konsekvensen blir ett samhällsekonomiskt

skadligt skattetryck.

En sänkning av skattetrycket påverkar gynnsamt såväl produktion som

sparande och behöver därför icke i och för sig medföra någon minskning

av statens skatteintäkter. Utredningen måste naturligtvis taga hänsyn till

denna väsentliga omständighet. Framför allt böra skattetryckets verkningar

på längre sikt beaktas. Det framtida skattesystemet måste konstrueras så

att icke någon medborgargrupp orimligt belastas och så, att icke förutsättningarna

för svenska folkets försörjning försämras.

Vad kvarlåtenskapsskatten beträffar föreligger icke något behov av en

särskild utredning. De ogynnsamma för att icke säga orimliga verkningarna

av denna skatteform ha i olika sammanhang ingående belysts, bl. a. i

vissa av de föreliggande motionerna. Därtill kommer, att skattens budgetära

betydelse är ringa. Med hänsyn härtill förorda vi, att kvarlåtenskapsskatten

omedelbart avskaffas samt att redan influten sådan skatt restitueras.

Vad slutligen angår den indirekta beskattningen vilja vi här inskränka

oss till det uttalandet att den år 1948 beslutade extraordinära konsumtionsbeskattningen

å bensin och papper enligt vår uppfattning bör avskaffas

redan vid innevarande års riksdag och att denna fråga därför icke bör ingå

i utredningens uppdrag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

Under hänvisning till vad här anförts hemställa vi,

a) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna I: 12 av herr Domö m. fl. och II: 10 av herr

andre vice talmannen Skoglund in. fl. samt de likalydande

motionerna I: 101 av herr Heiding m. fl. och II: 116 av herr

Norup in. fl. — antaga de i motionerna I: 12 och II: 10

framlagda, i förestående betänkande återgivna förslagen

till:

1) förordning om upphävande av förordningen den 26

juli 1947 (nr .581) om kvarlåtenskapsskatt,

2) förordning angående restitution av kvarlåtenskapsskatt

in. in. i samband med upphävande av förordningen

den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt, samt

3) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt;

bl att riksdagen måtte — i anledning av följande motioner,

nämligen de likalydande motionerna I: 13 av herr Domö

in. fl. och II: 11 av herr andre vice talmannen Skoglund

in. fl., de likalydande motionerna I: 149 av herr Carl Eric

Ericsson in. fl. och II: 186 av herr Werner in. fl. samt de

likalydande motionerna 1:215 av herr Bergvall in. fl. och

11:269 av herr förste vice talmannen Carlström in. fl. —

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville

låta verkställa en skyndsam översyn av de årliga skatterna

till staten och dessas verkningar samt att de förslag, som

därav föranledas, måtte snarast föreläggas riksdagen; samt

c) att de likalydande motionerna 1:216 av herr Bergvall

in. fl. och II: 270 av herr förste vice talmannen Carlström

in. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

II) av herrar Elon Andersson, Sandberg, Kristensson i Osby och Persson

i Svensköp, vilka biträtt utskottets hemställan men ansett att utskottets

motivering bort erhålla följande lydelse:

»Samtliga de---(= utskottet s. 15 rad. 15 nedifrån — s. 16 rad. 7

nedifrån)---väckta motionerna.

De skäl, som 1948 åberopades till stöd för ett uppskjutande av denna

omprövning göra sig ej längre gällande i samma grad som då, medan skälen

för en utredning ha vunnit i styrka. Skattebetalarnas reaktioner sedan

de under del senaste året blivit medvetna om skatternas faktiska höjd

synes bestyrka riktigheten av den på olika håll framförda uppfattningen

att beskattningens utformning och tyngd verkar återhållande på produktionen

— bl. a. genom att begränsa den enskildes lust att öka sina arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

insatser — och hämmande på det enskilda sparandet, övervägande skäl

tala därför enligt utskottets mening för att en översyn av skattesystemet

omedelbart sättes i gång.

En sådan översyn bör givetvis syfta till vissa bestämda mål. Avsikten bör

således vara att uppnå en sådan lättnad i skattebördan att arbetslusten och

sparviljan erhåller en behövlig stimulans. Naturligtvis reser sig därvid

frågan om en avvägning mellan olika skatteformer, såväl mellan olika slag

av direkta skatter som mellan de direkta skatterna och konsumtionsskatterna.

Utskottet vill härvidlag icke föregripa utredningen eller begränsa

dess räckvidd, men vill dock betona att det synes angeläget att — med beaktande

av verkningarna på produktion och arbetsvilja — söka åstadkomma

eu allmän sänkning av inkomstbeskattningen och att pröva en sådan omläggning

och reduktion av arvs- och förmögenhetsbeskattningen som kan

utöva ett gynnsamt inflytande på sparviljan. Uppenbart är även, såsom

i motionerna I: 216 och II: 270 angives, att den åsyftade skattereduktionen

ej får vinnas genom en sänkning av den socialpolitiska standard, som

nåtts under efterkrigsåren.

I detta sammanhang reser sig frågan om de nya viktiga behov, som samhället

ännu har att tillgodose. Betydande uppgifter vänta t. ex. på undervisningens

område, och vissa samhällsgrupper ha ännu ej kunnat helt tillgodoföras

resultaten av den sociala standardhöjning, som ägt rum. Det är

självfallet att frågan om beskattningens höjd sammanhänger med storleken

av statens utgifter. Enligt utskottets mening bör utredningen dock icke

syfta till en prognos över den framtida utvecklingen av statens utgifter.

Statens möjligheter att tillgodose nya sociala och kulturella ändamål bli beroende

av den ökning av de produktiva insatserna, som kan åstadkommas,

och den av utskottet förordade översynen av skattesystemet skall bl. a. ha

till uppgift att söka åstadkomma sådana lättnader i beskattningen att den

produktiva utvecklingen därigenom främjas. Frågan blir således inte främst

hur stora statens utgifter under de närmaste åren kunna beräknas bli utan

hur beskattningen skall utformas för att bättre än vad som nu är fallet

möjliggöra en sådan intensifiering av de produktiva insatserna och en sådan

ökning av sparviljan att underlag skapas för en fortsatt social och kulturell

standardhöjning. Alldeles oavsett om statens utgifter bli något större eller

något mindre har man med hänsyn till det rådande skattetryckets produktivitetsbegränsande

verkningar anledning eftersträva en successiv skattelindring

och att utreda därmed sammanhängande avvägningsproblem. Hänsyn

till de statliga utgiftsbehoven medför endast den konsekvensen att man

inte på en gång i samband med utredningen kan bestämma hur långt en

skattereduktion kan gå. Härtill får man taga ställning år efter år allteftersom

verkningarna av skattelättnaderna på produktion och statsinkomster

framträda och statens aktuella utgiftsbehov därvid får vägas mot behovet

av ytterligare skattesänkning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

23

De internationella förhållandena på det ekonomiska och politiska området,

vilka självfallet utöva en betydande inverkan på den ekonomiska utvecklingen

även i vårt land, äro för övrigt ännu så ovissa och svårbedömbara,

att föga torde vara att vinna på försök att fastlägga program för en

ökning av den samhälleliga verksamheten i viss angiveri takt under de närmaste

åren. Dylika program skulle bli så osäkra att de ej kunde ge vägledning

för skattepolitiken.

Sedan riksdagen år 1947 fattade beslut i skattefrågan har en viss stegring

av levnadskostnaderna ägt rum. Denna nedgång i penningvärdet innebär en

skärpning av skattetrycket. På inkomst av oförändrad reell storlek men

med höjt nominellt belopp utgår nu skatt efter en högre genomsnittlig

skatteprocent än avsett var. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att

statsrådet och chefen för finansdepartementet i den kungl. propositionen

angav en variation av uttagningsprocenten mellan 90 och 110 % av den

angivna skatteskalan som rimlig.

Genom beslut vid 1948 års riksdag har en väsentlig höjning av den indirekta

beskattningen ägt rum. Denna motiverades av det aktuella ekonomiska

läget och angavs vid sin tillkomst vara av provisorisk karaktär. För

en del av de sålunda tillkomna nya skatterna eller skattehöjningarna torde

gälla att de medföra vissa svårigheter för produktionen. Särskilt där så är

fallet böra de enligt utskottets mening tagas i beaktande vid ett bedömande

av skattetrycket. Därmed får dock icke anses självfallet att samtliga dessa

skatter eller skattehöjningar skola avskaffas innan någon sänkning av den

direkta beskattningen kan beslutas. Uppenbarligen bör här en avvägning

ske inte efter någon schablonmässig princip rörande förhållandet mellan de

direkta och de indirekta skatternas avkastning och ändamål utan med hänsyn

till verkningarna dels för olika folkgruppers skattebelastning — varvid

en eventuell höjning av de skattefria avdragen vid kommunalbeskattningen

får beaktas — dels på produktionens och nationalinkomstens utveckling.

Utskottet är medvetet om de skiljaktiga meningar, som kunna yppa sig om

denna avvägning och i fråga om verkningarna i praktiken av skattesystemets

utformning. Om man är ense om att skattesystemet bör så utformas,

alt det i minsta möjliga grad lägger hinder i vägen för en höjning av folkets

välstånd genom eu fortsatt utveckling av produktion och sparande, och

om man finner anledning föreligga, att ur denna synpunkt ägna det nu

rådande skattesystemet en översyn, bör det vara möjligt att vid ett objektivt

bedömande finna vägar, som leda fram till ett samförstånd eller en sammanjämkning

mellan uppfattningarna.»

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

III) av herrar Gustaf Elofsson och Jonsson i Skedsbygd, vilka biträtt

utskottets hemställan men ansett att utskottets motivering bort erhålla

följande lydelse:

»Samtliga de —-----(= utskottet s. 15 rad 15 nedifrån—s. 16 rad 7

nedifrån)---väckta motionerna.

Sedan frågan om en allmän omprövning av det nya skattesystemets verkningar

avvisades av föregående års riksdag, ha nya motiv framkommit, som

motivera en sådan omprövning. Som stöd för den allmänna stabiliseringspolitiken

har en betydande överbalansering av budgeten ansetts nödvändig,

vilken åstadkommits genom en kraftig höjning av konsumtionsskatterna.

Skattebetalarnas reaktion inför de i många fall höjda skatterna synes

medföra återhållande verkningar på produktionen. Det sjunkande penningvärdet

med som följd därav stegrade inkomster i kronor räknat har i

stor utsträckning eliminerat de större skattefria avdragen.

De stegrade statsutgifterna motivera eu allmän översyn över sättet att

finansiera dessa utgifter. Givetvis måste om man vill nå målet att sänka

skatterna statens utgifter i möjligaste mån begränsas. Detta inte minst med

hänsyn till de osäkra förhållanden som äro rådande på exportmarknaderna,

enär man måste göra klart för sig att möjligheten att genomföra

och uppehålla sociala förmåner är helt beroende av den kommande produktionsutvecklingen.

Enligt utskottets mening bör därför en allmän översyn

av skatterna nu sättas i gång.

Avsikten bör vara att uppnå en sådan lättnad i beskattningen att arbetslusten,

sparviljan och viljan att taga företagarerisker stimuleras. Frågan

om en avvägning mellan olika skatteformer inbördes bör upptagas till prövning.

Härvid bör tagas i beaktande att de folkgrupper, som förut svarat

för största delen av sparandet, icke utsättas för så hård skattebelastning,

att sparviljan upphör. Verkningarna av den dubbelbeskattning som äger

rum i fråga om förmögenheter av viss storleksordning genom den årliga

förmögenhetsskatten och kvarlåtenskapsskatten bör undersökas, liksom

inkomstskattens höjd i olika inkomstskikt. Allt detta har till syfte att

främja produktionen.

Härvid böra även beaktas de höjningar av konsumtionsskatterna som genomfördes

vid föregående års riksdag. Dessa verka i viss mån fördyrande

och hindrande för produktionen, varjämte deras verkningar träffa skilda

befolkningsskikt olika hårt. Såsom exempel kan utskottet anföra bensinskatten,

vilken belastar landsbygden i betydligt högre grad än tätorterna.

Härtill kommer att man för att i vissa fall mildra skattens verkningar

genom subventioner och restitutioner nödgats ersätta de genom denna skatt

åstadkomna skadeverkningarna.

Några begränsningar i utredningens frihet att här uttala önskemål eller

framställa krav, anser sig utskottet icke böra förorda i annan mån än att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

25

den uppnådda sociala standarden även i framtiden bör om möjligt uppehållas.

Härvid bör dock icke bortses från att denna ekonomiska och sociala

standard delvis vunnits genom att vissa folkgrupper fått sina arbetsförhållanden

synnerligen betungande och därigenom sina levnadsförhållanden

försvårade.

En avvägning av den rimliga höjden för statsutgifterna och en rimlig

höjd hos det samlade skattetrycket måste sålunda utgöra förutsättningen

för de ytterligare avvägningar, som en utredning om skattefrågan innebär.

Utredningen bör inte syfta till att ställa någon prognos för den framtida

utvecklingen av statens utgifter och inkomster. Statens möjligheter att tillgodose

allmänna behov sammanhänger intimt med den samlade produktionens

omfattning. Stiger produktionen, ökas statens möjligheter att tillgodose

för samhället gemensamma behov. Det torde vara en god regel att

avvakta produktionens samlade inkomster innan man beslutar sig för utgifter,

grundade på ovissa beräkningar.

Härvid hör även beaktas att en alltför hög beskattning kan bli ett förtärande

av det kapital, som utgör grunden för produktion och välstånd,

samt alt beskattningen av driftsföretag kan medföra dels höjda produktpriser,

dels omöjliggöra för företaget att utbetala de högre arbetslöner, som

vid eu lägre beskattning kunnat betalas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:140 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående det gällande skattesystemets verkningar i vissa avseenden, m. m. a1 i texten