Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om siloanläggningars jämställande i taxeringshänseende med fasta maskiner.

1949-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:27, Betänkande i anledning av väckta motioner om siloanläggningars jämställande i taxeringshänseende med fasta maskiner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

1

Nr 27.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om siloanläggningars jämställande i taxeringshänseende

med fasta maskiner.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 151 av herr Lodenius m. fl. och II: 184 av herr Onsjö

m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i kommunalskattelagen,

att siloanläggningar måtte hänföras till fasta maskiner,

för vilka särskilt maskinvärde skall åsättas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i

det följande, hänvisa till motionen I: 151.

Enligt 10 § kommunalskattelagen skola vid taxering av fastighet av

annan fastighets natur, i den mån förhållandena därtill föranleda, redovisas

mark-, byggnads- och parkvärde, vilka värden tillsammans utgöra

fastighetens taxeringsvärde. Därutöver stadgas, att av byggnadsvärdet skall

såsom särskilt maskinvärde angivas vad som belöper å maskiner och liknande

tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt

eller därmed jämförligt ändamål.

I punkt 5 av anvisningarna till nämnda paragraf lämnas mera detaljerade

föreskrifter i detta hänseende. Sålunda erinras om att enligt lagen

om vad till fast egendom är att hänföra skola till fabrik eller annan för

industriell verksamhet inrättad byggnad höra bl. a. byggnadens ägare tillhöriga

motorer, maskiner, kärl eller därmed jämförliga redskap, som för

sin användning kräva och jämväl vila på fast, från grunden berett underlag

(fasta maskiner). Värdet av fasta maskiner skall, om de äro avsedda att i

huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, vid fastighetstaxeringen angivas

såsom särskilt maskinvärde. På samma sätt skall förfaras beträffande

dylika fasta maskiner i liknande byggnad, som ej är att enligt

nämnda lag hänföra till fast egendom. Därest fast maskin, som är avsedd

att i huvudsak direkt tjäna industriellt ändamål, är hänförlig till fast inredning

i byggnad, vars värde ingår i byggnadsvärde å annan fastighet,

skall ändock alt byggnaden icke är i huvudsak inrättad för industriell

verksamhet, den fasta maskinens värde angivas såsom särskilt maskinvärde.

Vad nu sagts om fast maskin, som är avsedd att i huvudsak direkt

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 sand. Nr 27—2S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

tjäna industriellt ändamål, skall även tillämpas å maskin eller liknande

anordning, vilkens värde ingår i byggnadsvärde, därest den är avsedd att

i huvudsak direkt tjäna ett ändamål jämförligt med ett industriellt sådant,

såsom fallet kan vara med anordning för distribution av eldfarliga oljor,

vissa anordningar i spannmålslagerhus, automobilgarage in. m. Då i byggnadsvärde

ingår värde av ledningar och liknande inrättningar, vilka förbinda

i särskilt maskinvärde inbegripna maskiner med byggnaden, skall

i det särskilda maskinvärdet ingå även värdet av dessa, därest de närmast

äro att betrakta som tillbehör till maskinerna och ha sitt väsentliga värde

tillsammans med dem, samt antagas kan att borttagande av maskinerna

skulle föranleda, att även ledningarna in. in. avlägsnades. Uteslutet är ej,

att byggnadsvärde i sin helhet tillika bör betecknas som särskilt maskinvärde;

så kan exempelvis vara fallet med sådan förvaringscistern för eldfarliga

oljor, som är att betrakta såsom byggnad.

Syftet med de förevarande motionerna är att sådan ändring vidtages i

kommunalskattelagen, att siloanläggningar komma att hänföras till sådana

fasta maskiner, för vilka särskilt maskinvärde skall åsättas.

I de ifrågavarande motionerna har anförts i huvudsak följande. I analogi

med att byggnadsvärdet å t. ex. förvaringscisterner för eldfarliga oljor

i sin helhet kunde utgöras av särskilt maskinvärde, hade i vissa fastighetstaxeringsmål

yrkanden framställts att jämväl s. k. siloanläggningar skulle

jämställas med fasta maskiner. Dessa utgjorde i huvudsak förvaringscisterner

för spannmål e. dyl. På grund av sin konstruktion vore de icke

lämpade till något annat ändamål än det vartill de uppförts. De kunde

visserligen icke sägas vara maskiner i den vedertagna bemärkelsen, om

därmed avsåges inrättning, som i huvudsak själv utförde visst arbete, men

de måste dock sägas fylla en annan funktion än en vanlig byggnad och

ingrepe mera direkt i produktionsprocessen än en byggnad. Den väsentliga

betydelsen för bedömandet av huruvida en inrättning skulle hänföras

till fast maskin eller ren byggnad vore emellertid att, därest den hänfördes

till fast maskin, fri avskrivning vid inkomsttaxeringen kunde åtnjutas för

vissa skattskyldiga, bl. a. ekonomiska föreningar. För jordbrukets föreningsrörelse

betydde den fria avskrivningen å siloanläggningar, att dessa tillgångar

kunde avskrivas vid en tidpunkt, som vore ekonomiskt mera lämplig

än om endast avskrivningsförfarandet för byggnader skulle tillämpas.

En sådan möjlighet vore av synnerligen stor betydelse, då dessa tillgångar

i allmänhet icke hade något värde, om de icke kunde användas för sitt

ändamål. I motsats till vanliga byggnader kunde de icke heller ekonomiskt

byggas om, så att de bleve lämpliga till annat ändamål. En annan synpunkt,

som även talade för denna avskrivningsmöjlighet vore det förhållandet

att genom statsmakternas direktiv uppförandet av siloanläggningar

stimulerades för folkförsörjningens skull. Nuvarande bestämmelser hade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27. 3

därför av föreningsrörelsen tolkats därhän, att siloanläggningarna skulle

i taxeringshänseende jämställas med fasta maskiner. Emellertid hade kammarrätten,

som i berörda hänseenden vore sista instans, genom ett flertal

under år 1948 givna utslag deklarerat den ståndpunkten, att siloanläggningarna

icke till någon del vore att hänföra till fasta maskiner. På grund

därav kunde fri avskrivning icke åtnjutas å dylika tillgångar.

I anledning av motionerna har Sveriges Lantbruks förbund till utskottet

ingivit en skriftlig beskrivning av byggnadstekniken och driften vid olika

lagringsanläggningar för produkter, som framställas eller användas vid

jordbruket, m. m.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen skall vid

åsättande av taxeringsvärde å annan fastighet särskilt värde redovisas för

byggnader å fastigheten, vilket värde benämnes byggnadsvärde. Därvid

skall angivas vad av byggnadsvärdet belöper å maskiner och liknande tillgångar,

vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed

jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).

Enligt vad utskottet inhämtat har kammarrätten i ett flertal taxeringsmål,

vilka avgjorts under år 1948, haft att taga ställning till frågan, huruvida

siloanläggningar vore att hänföra till fasta maskiner och följaktligen

borde åsättas särskilt maskinvärde. Denna fråga har av kammarrätten i

samtliga målen besvarats nekande. Eftersom kammarrätten är sista instans

i mål av angivet slag, har genom kammarrättens ståndpunktstagande fastslagits,

att enligt nu gällande bestämmelser siloanläggningar icke äro att

betrakta såsom fasta maskiner.

I de ifrågavarande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i kommunalskattelagen att siloanläggningar hänföras

till fasta maskiner, för vilka särskilt maskinvärde skall åsättas.

Utskottet finner det i motionerna berörda spörsmålet vanskligt att bedöma.

Svårigheterna härutinnan äro desto större som siloanläggningar

enligt vad för utskottet upplysts kunna vara av högst varierande typer och

beskaffenhet. Vad angår siloanläggningarna för spannmål bestå dessa ofta

av en eller flera stora cylindrar (silor), vilka vanligen utförts i armerad

betong. Siloväggarna kunna i dessa fall utan någon ytterligare beklädnad

såsom skydd mot klimatisk påverkan utgöra ytterväggar för anläggningen.

De utrymmen, som bildas mellan intill varandra stående silor, utnyttjas

även för lagring. Vid mindre anläggningar utföras silorna vanligen i trä,

varvid ytterväggarna måste förses med en ytterligare beklädnad såsom

skydd mot klimatisk påverkan. I sistnämnda fall förekommer, att siloanläggningen

utgör endast en del av en för annat ändamål använd byggnad.

Silorna kunna då ha tillkommit på sådant sätt, att en viss del av byggnadens

kub försetts med mellanväggar, varigenom erhållits Iådformade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

utrymmen. Vid en dylik mindre anläggning förekommer även, att silorna

utgöras av cylindrar, monterade i en större betonglåda, vilken är placerad

inom en byggnad men ej konstruerad på sådant sätt, att densamma utgör

en del av själva byggnaden.

Vid sitt övervägande av det förevarande spörsmålet har utskottet funnit

den nuvarande regleringen på detta område icke vara fullt tillfredsställande.

Åtminstone vad beträffar sådana siloanläggningar, vilka äro helt

fristående och således icke utgöra en del av en byggnad i vanlig mening,

synas utskottet skäl tala för att desamma med hänsyn till sin konstruktion

och sitt användningssätt betraktas såsom fasta maskiner. Mera tveksam

ställer sig givetvis saken i de fall, då en silo ingår i en byggnad och silons

väggar samtidigt utgöra byggnadens ytterväggar. Huruvida en gränsdragning,

varigenom siloanläggningar av sist angivet slag uteslutas från begreppet

fasta maskiner, är möjlig att åstadkomma, undandrager sig utskottets

bedömande. Utskottet kan ej heller uttala sig, huruvida samtliga

siloanläggningar skulle kunna helt eller till någon mera betydande

del betraktas såsom fasta maskiner. Emellertid anser utskottet den i motionerna

berörda frågan böra göras till föremål för en närmare undersökning.

Utskottet finner sig fördenskull böra i anledning av motionerna föreslå

skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning och förslag i ämnet.

Det synes därvid utskottet vara av värde, om det läte sig göra att

ändrade bestämmelser i ämnet kunde vinna tillämpning redan vid nästkommande

allmänna fastighetstaxering. Därest det vid utredningen skulle

visa sig påkallat, att de för åsättande av särskilt maskinvärde nu gällande

grunderna jämväl i andra avseenden bliva föremål för en översyn, bör

givetvis hinder häremot icke möta.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte -— i anledning av de likalydande

motionerna I: 151 av herr Lodenius m. fl. och II: 184 av

herr Onsjö in. fl. om siloanläggningars jämställande i taxeringshänseende

med fasta maskiner — i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville, med beaktande av vad

i detta betänkande anförts, låta verkställa utredning rörande

det i betänkandet berörda spörsmålet samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 28.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:180 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall enligt 1909 och 1927 års militärersättningsförordningar m. in. a1 i texten