Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående beskattningen av inkomst, som uppstår på grund av ofrivillig avverkning av skog i vissa fall.

1949-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning angående beskattningen av inkomst, som uppstår på grund av ofrivillig avverkning av skog i vissa fall.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

5

Nr 28.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning angående beskattningen av inkomst, som

uppstår på grund av ofrivillig avverkning av skog i

vissa fall.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 152 av herrar Lars Andersson och Karl Persson samt

II: 190 av herr Jansson i Aspeboda in. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående beskattningen

av inkomst, som uppstår på grund av ofrivillig avverkning av skog

i vissa fall.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 190.

Enligt 21 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av jordbruksfastighet

allt vad av fastighet här i riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet,

kommit ägaren eller brukaren tillgodo. Såsom exempel härå angives intäkt

av skogsbruk, vartill hänföres bl. a. intäkt genom avyttring av skogsprodukter,

därunder inbegripna produkter av sådan förädlingsverksamhet,

som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse av avverkningsrätt till skog

eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,

därest icke vinst å avyttring av fastigheten i dess helhet skall beskattas

enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst.

Jämlikt 35 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

bl. a. vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång

och varit i den skattskyldiges ägo, om det är fastighet, under mindre än

10 år och eljest under mindre än 5 år (realisationsvinst). Enligt 2 § förordningen

om statlig inkomstskatt gäller samma stadgande också med

avseende å den statliga beskattningen.

I förordningen den 23 maj 1947 (nr 210) om skattefrihet i vissa fall för

realisationsvinst vid expropriation in. in. har stadgats visst undantag från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

tillämpningen av bestämmelsen i 35 § kommunalskattelagen. Sålunda föreskrives

i sistnämnda förordning, att har fast eller lös egendom tagits i anspråk

genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses vara för handen,

den genom överlåtelsen uppkomna vinsten icke skall i något fall utgöra

skattepliktig realisationsvinst enligt kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.

Vid behandlingen av den vid 1947 års riksdag framlagda propositionen

nr 147 med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation m. m. föreslog samma års bevillningsutskott,

som tillstyrkte bifall till propositionen, i anledning av väckt motion

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning rörande frågan

om lättnad i beskattningen av den ersättning, vilken en arrendator erhållit

för mistad inkomst vid avstående av arrenderätt i samband med expropriation

av fastighet. Utskottet anförde därjämte bl. a. följande:

»Då den ersättning, som uppbäres av fastighetsägare vid expropriation

av fastighet, i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget icke

tages till beskattning såsom realisationsvinst, medför detta den konsekvensen,

att ersättningen, till den del den är att hänföra till avyttringen av den

å marken växande skogen, i stället beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.

För denna del av ersättningen kommer skattefrihet sålunda icke

att åtnjutas. Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke även

vad angår sådan ersättning skäl kunna anses tala för en skattelättnad av

det slag, som av utskottet befunnits påkallad beträffande av arrendatorer

uppburna ersättningar.»

I de ifrågavarande motionerna har framhållits bl. a., att vid framdragandet

av elektriska kraftledningar mycket stora markområden toges i anspråk,

vilket i allmänhet skedde genom expropriation av marken. Då markägaren

därvid tvingades att avverka den å marken växande skogen, hade

fråga uppstått hur sådan inkomst, som erhållits på grund av denna ofrivilliga

avverkning, skulle beskattas. Det gällde här ett tvångsuttag från

skogen, som icke skulle ha förekommit under andra omständigheter. Vidare

kunde det inträffa, att genom minskning av skogsarealen egendomens förutvarande

bruksvärde såsom självständig jordbruksfastighet försämrades.

En stor del av inkomsten representerade endast en kapitalöverflyttning

men kunde ändock bliva föremål för inkomstbeskattning. De invecklade

bestämmelserna rörande beräkningen av intäkt och om avdrag därifrån,

som gällde vid försäljning av skog i samband med avyttring av marken,

kunde knappast komma till användning i ett dylikt fall. En skyndsam

utredning i ämnet vore av behovet påkallad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om utredning rörande frågan om beskattningen av

inkomst, som uppkommer på grund av ofrivillig avverkning av skog i vissa

fall. Motionärerna ha därvid närmast åsyftat sådan avverkning, som kunde

ske i samband med expropriation av mark för framdragande av kraftledning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen beskattas vinst genom

avyttring av fastighet med därå växande skog i första hand såsom realisationsvinst,

därest förutsättningar härför äro för handen. Föreligga ej sådana

förutsättningar, betraktas vad av inkomsten belöper å den växande

skogen såsom intäkt av skogsbruk, och denna del av vinsten beskattas således

såsom inkomst av jordbruksfastighet. De genom förordningen den 23 maj

1947 (nr 210) meddelade bestämmelserna om skattefrihet för realisationsvinst

vid expropriation eller liknande förfarande innebära att, därest realisationsvinst

på grund av dessa bestämmelser icke beskattas, intäkten, till den

del den är att hänföra till avyttringen av den å marken växande skogen,

kommer att beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.

1944 års allmänna skattekommitté har den 24 februari 1949 avgivit betänkande

angående beskattning av realisationsvinster, in. m., samt ackumulerade

inkomster (SOU 1949:9). Enligt kommitténs förslag skola bestämmelserna

i förordningen den 23 maj 1947 inarbetas i kominunalskattelagen.

Kommittén har vidare föreslagit särskilda bestämmelser för beräkning

av skatt till staten å ackumulerad inkomst. Dessa bestämmelser innebära,

att, därest skattskyldig fysisk person under visst beskattningsår åtnjutit

inkomst, som hänför sig till minst 2 år, statlig inkomstskatt å denna

inkomst skall under vissa förutsättningar beräknas som om inkomsten

åtnjutits under det antal år, till vilka inkomsten hänför sig, dock högst 10.

Såsom förutsättning för sådan skatteberäkning har angivits bl. a., att den

skattskyldiges statliga inkomstskatt därigenom kommer att nedbringas med

minst 100 kronor samt att hans ackumulerade inkomst uppgår till minst

3 000 kronor. Enligt förslaget bör intäkt av skogsbruk betraktas såsom

ackumulerad inkomst så snart försäljningen omfattar mera än 2 års tillväxt.

Kommitténs betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Såvitt utskottet kunnat finna bör syftet med de förevarande motionerna

åtminstone i viss mån kunna anses tillgodosett genom skattekommitténs

förslag. Utskottet, som — utan att taga ställning till förslagets detaljer —

utgår ifrån att förslaget kommer att läggas till grund för lagstiftning i ämnet,

förutsätter, att de i motionerna anförda synpunkterna därvid i möjligaste

mån bliva beaktade. Med hänsyn härtill finner utskottet ej anledning

att förorda bifall till motionärernas yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t

med hemställan om utredning rörande det nu ifrågavarande spörsmålet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 152 av herrar Lars Andersson

och Karl Persson samt II: 190 av herr Jansson i

Aspeboda in. fl. om utredning angående beskattningen av

inkomst, som uppstår på grund av ofrivillig avverkning av

skog i vissa fall, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 april 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Velander, Heiiman, Franzon, Falk, Wehtje, Rosander och Niklasson samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i

Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Persson i Svensköp.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940

916608

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.