Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utsträckning av tiden för avlämnande av jordbrukares självdeklarationer.

1949-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:3, Betänkande i anledning av väckta motioner om utsträckning av tiden för avlämnande av jordbrukares självdeklarationer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

1

Nr 3.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utsträckning av tiden för avlämnande av jordbrukares

självdeklarationer.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 154 av herr Lodenius m. fl. och II: 191 av herr Boman i

Stafsund m. fl. har hemställts, att provisoriska regler för till den 31 mars

under taxeringsåret utsträckt tid för avlämnande av självdeklarationer för

utövare av jordbruk och skogsbruk av viss omfattning måtte införas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 154.

Syftet med de förevarande motionerna är att utövare i större omfattning

av jordbruk och skogsbruk skola — i likhet med näringsidkare, som äro

skyldiga att föra handelsböcker — erhålla ovillkorlig rätt att åtnjuta anstånd

med avlämnande av självdeklaration till den 31 mars under taxeringsåret.

Enligt 36 § 1 mom. taxeringsförordningen skall självdeklaration, som

skall avgivas utan anmaning, vara avlämnad senast den 15 februari under

taxeringsåret. Från denna huvudregel medgives i samma författningsrum

undantag för vissa grupper av deklarationsskyldiga. Sålunda må bl. a. verk

eller bolag, som är försett med Kungl. Maj ds oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock annan, som

nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, tillgodonjuta

anstånd med självdeklarations avlämnande till den 31 mars, därest räkenskapsåret

gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

Vidare finnes — i fjärde stycket nämnda mom. -— en allmän bestämmelse,

enligt vilken vederbörande taxeringsintendent på ansökan av deklarationsskyldig,

som visar att i följd av hans förvärvskällors särskilda beskaffenhet

eller verksamhetens mera betydande omfattning eller annan

omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter att avlämna självdeklaration

inom stadgad tid, må utsätta särskild tid för avlämnandet.

I proposition nr 345 till 1943 urs riksdag (höstsessionen) med förslag till

ändrad organisation av beskattningsnämnderna in. in. förordades i syfte

att bereda taxeringsnämndsordförandena längre tid lör deras arbete bl. a.,

1 Bi haag till riksdagens protokoll 1949. 7 sand. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

att den ovan angivna anståndstiden för de bokföringsskyldiga skulle förkortas

till den 15 mars under taxeringsåret. I tre i anledning av propositionen

väckta motioner (de likalydande motionerna 1:353 och 11:491 samt

motionen 11:490) yrkades bl. a., att denna anståndstid måtte bibehållas

oförändrad till den 31 mars. Ett flertal näringsorganisationer instämde i

skrivelser till 1943 ars bevillningsutskott i detta yrkande, varjämte organisationerna

förklarade sig villiga att, om deklarationsfristen lämnades oförändrad,

tillställa sina medlemmar en enträgen uppmaning att avlämna

deklaration snarast möjligt och endast, då så befunnes oundgängligen nödvändigt,

senare än den 15 mars. Bevillningsutskottet anförde i sitt i anledning

av propositionen jämte väckta motioner avgivna betänkande nr 57

angående berörda fråga i huvudsak följande:

»Utskottet finner för sin del uppenbart, att ett bibehållande av den nuvarande

anståndstiden för bokföringspliktiga skattskyldiga kan komma att

medlöra olägenheter med avseende å taxeringsnämndernas arbete. Framföi

allt kan detta bliva fallet i fråga om de särskilda taxeringsnämnderna,

vilka — om alla skattskyldiga av detta slag skulle till fullo utnyttja anståndstiden

— knappast torde kunna utföra något egentligt taxeringsarbete före

mars månads utgång. Utskottet finner fördenskull skäl tala för den i propositionen

föreslagna begränsningen av anståndstiden. Därest skattskyldig, varom

här är fråga, icke medhinner att färdigställa deklarationen före den lagstadgade

tiden, förefinnes möjlighet att jämlikt 36 § 1 mom. fjärde stycket

efter ansökan erhålla ytterligare anstånd. Med hänsyn till de av näringsorganisationerna

gjorda utfästelserna att verka för ett tidigare avlämnande

av deklarationerna och under förväntan att dessa utfästelser även leda till

åsyftat resultat anser sig emellertid utskottet kunna förorda, att den nuvarande

anståndstiden tills vidare bibehålies oförändrad. Utskottet tillstyrker

sålunda bifall till de i de likalydande motionerna I: 353 och II: 491 samt

i motionen II: 490 framställda jrrkandena. Skulle det likväl visa sig, att eif

tidigare avlämnande av deklarationerna icke kan i erforderlig omfattning

uppnås på frivillighetens väg, bör enligt utskottets mening frågan om en begränsning

av anståndstiden för ifrågavarande skattskyldiga tagas under förnyad

omprövning.»

1943 års riksdag biföll utskottets hemställan i denna del.

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga ha i sitt den 19 februari 1946

avgivna betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om

taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring

(SOU 1946:29) förordat, att inkomst av jordbruksfastighet skall beräknas

efter bokföringsmässiga grunder. Enligt förslaget till lag om jordbruksbokföring

skall bokföringsskyldighet åligga den, som brukar jordbruksfastighet

med ett vid senaste fastighetstaxering åsatt taxeringsvärde (jordbruksvärde

och skogsvärde) av lägst 60 000 kronor. De sakkunniga ha jämväl

föreslagit, att bokföringsskyldiga jordbrukare liksom motsvarande rörelseidkare

skola äga rätt till anstånd med avgivande av självdeklaration

till den 31 mars under taxeringsåret, därest räkenskapsåret gått till ända

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

3

senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret. Till motivering därför

ha de sakkunniga under erinran om vad 1943 års bevillningsutskott

anfört i sitt ovannämnda betänkande nr 57 yttrat följande:

»De sakkunniga hava haft under övervägande att i fråga om bokföringsskyldiga

jordbrukare föreslå begränsning av anståndstiden till den 15 mars

närmast med hänsyn till önskvärdheten att ytterligare tid lämnas taxeringsnämnderna

för granskning och kontroll av uppgifter avseende jordbruksdeklarationerna.

Då emellertid skäl icke syntes föreligga att för bokföringsskyldiga

jordbrukare stadga andra bestämmelser än för bokföringsskyldiga

rörelseidkare och då jämväl anledning föreligger antaga, att organisationer,

som hava att företräda jordbrukets intressen, komma att medverka

för ett tidigare avlämnande av deklarationerna, hava de sakkunniga

ansett nu gällande bestämmelser böra bibehållas.»

Proposition med förslag till lagstiftning angående de av de sakkunniga

behandlade frågekomplexen har avsetts skola föreläggas innevarande års

riksdag. Till följd av utredningar inom vissa andra områden har emellertid

propositionens framläggande uppskjutits.

I de nu förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande.

Enligt gällande bokföringslag ålåge bokföringsskyldighet icke utövare

av jordbruk och skogsbruk. Däremot ålåge sådan skyldighet största delen

av bl. a. utövarna av hantverk. Sådan skyldighet stadgades under förutsättning

att i rörelsen sysselsattes, utöver rörelseidkaren, maka och barn

under 16 år, minst två andra personer. För affärsidkare gällde samma föreskrift,

om —- utöver rörelseidkaren själv, maka och barn under 16 år —- jämväl en annan person vore sysselsatt i rörelsen. Nämnda kategorier

näringsidkare, de flesta med förhållandevis föga omfattande rörelser, ägde

till följd av sin bokföringsskyldighet jämlikt 36 § taxeringsförordningen —

under förutsättning att räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober

året näst före taxeringsåret — rätt till obligatoriskt uppskov med deklarationens

avlämnande till den 31 mars. Jordbrukets utövare hade på grund

av att de ej vore bokföringsskyldiga icke sådan obligatorisk rätt till uppskov

med avlämnande av deklarationen efter den 15 februari under taxeringsåret.

För att få avlämna deklarationen senare vore en jordbrukare

sålunda beroende av taxeringsintendentens medgivande. I praxis hade visats

en allt större obenägenhet att medgiva sådant anstånd. För ett synnerligen

stort antal av jordbrukets utövare torde tidsfristen till den 15 februari vara

alltför ringa. Fn ingalunda obetydlig del av dessa jordbrukare hade för

övrigt jordbruksrörelse av en sådan omfattning, att ordnad bokföring vore

nödvändig för deklarationens upprättande. Denna bokföring vore olta av

betydligt större omfång och av mera komplicerad natur än mången bokföringsskyldig

näringsutövares. Det syntes därför föga konsekvent att en

näringsidkare, som utövade eu verksamhet av betydande omfattning och

för denna näring hade fullständig och ofta omfattande bokföring men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

enligt gällande lag icke vore bokföringsskyldig, icke skulle komma i åtnjutande

av det anstånd med deklarationens avgivande, som utövare av

näring med betydligt mindre omfattning men av bokföringsskyldig karaktär

åtnjöte. Det vore givet, att ett generellt medgivande för samtliga jordbrukets

utövare i Sverige med avlämnande av deklarationen till eu senare

tidpunkt än den 15 februari under taxeringsåret skulle stöta på praktiska

svårigheter inom taxeringsarbetet. Det syntes emellertid icke vara omöjligt

att med uppdragande av de gränser, som gällde beträffande bokföringsskyldighet

för hantverkare, kunna få fram en lämplig avgränsning. Därest

sålunda jordbrukare i medeltal — förutom make och barn under 16 år _

under beskattningsåret sysselsatte minst två andra persöner, kunde ifrågasattas,

huruvida icke eu utvidgad tid för avlämnande av deklarationen

kunde medgivas. Man skulle därmed sannolikt komma i nära överensstämmelse

med den gräns, som 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga uppdragit

för av dem förordad bokföringsskyldighet för jordbrukets utövare.

Nämnda sakkunniga hade föreslagit bokföringsskyldighet för den som

brukade jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde av lägst 60 000 kronor.

Antalet jordbruk med ett dylikt taxeringsvärde torde icke uppgå till stort

mer än 20 000. Det kunde måhända synas mera rationellt att ha taxeringsvärdet

som utgångspunkt vid bestämmande av huruvida uppskov med deklarationens

avlämnande skulle kunna erhållas. En nära överensstämmelse

med uppskovsrätten för utövare av näring av bokföringsskyldigt slag torde

likväl uppnås, då det kunde antagas, att antalet jordbruk, som i medeltal

under beskattningsåret sysselsatte minst två utomstående personer, uppginge

till i stoit sett samma antal som jordbruk med ett taxeringsvärde av

lägst 60 000 kronor.

Utskottet. Såsom framgar av den ovan lämnade redogörelsen äga enligt

nu gällande bestämmelser sådana skattskyldiga, vilka enligt lag varit pliktiga

föra handelsböcker, åtnjuta anstånd med avlämnande av självdeklaration

till den 31 mars under taxeringsåret, därest räkenskapsåret gått till

ända senare än den 31 oktober året näst före taxeringsåret. Eftersom utövare

av jordbruk jämte binäringar icke enligt lag äro underkastade bokföringsplikt,

skola sådana skattskyldiga avlämna sina deklarationer senast

den 15 februari under taxeringsåret. I särskilda fall må dock vederbörande

taxei ingsintendent efter ansökan av den skattskyldige medgiva anstånd

med deklarationens avlämnande.

I de ifragavai ande motionerna har hemställts om införande av provisoriska

regler, varigenom tiden för avlämnandet av självdeklaration för utövare

av jordbruk och skogsbruk utsträckes till den 31 mars.

De nuvarande bestämmelserna om tiden för deklarations avlämnande äro

enligt utskottets mening icke helt tillfredsställande. Såsom jämväl i mo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 5

tionerna påpekats måste det anses föga rationellt, att innehavaren av ett

större jordbruk, även om han har fullständig bokföring, icke utan särskilt

medgivande äger tillgodonjuta utsträckt tid för deklarationens avlämnande,

medan däremot cn utövare av en mindre rörelse, såvida bokföringsplikt

för densamma föreligger, äger lagstadgad rätt härtill. Emellertid ha 1943

års jordbrukstaxeringssakkunniga i sitt år 1946 avgivna betänkande med

förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet

samt lag om jordbruksbokföring föreslagit införande av

bokföringsskyldighet för brukare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde

av lägst 60 000 kronor. Då proposition i anledning av berörda förslag ännu

icke förelagts riksdagen, kan för närvarande intet sägas om den blivande

lagstiftningens slutliga utformning. Det torde emellertid kunna förväntas,

att efter genomförandet av denna lagstiftning jordbrukare och andra näringsidkare

komma att i möjligaste mån bliva likställda i nu förevarande

avseende.

Utskottet får i detta sammanhang erinra om att Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund i en den 8 oktober 1946 till finansdepartementet

inkommen skrift framhållit önskvärdheten av att taxeringsnämnderna

beredas längre tid för granskningen av de av rörelseidkare avlämnade deklarationerna,

varvid förbundet hemställt om författningsändring, innebärande

en förkortning av anståndstiden för deklarations avlämnande beträffande

dessa skattskyldiga. I remissyttrandena över denna framställning

tillstyrktes en sådan förkortning av ett flertal länsstyrelser. Av vissa länsstyrelser

erinrades därvid om ett av 1943 års bevillningsutskott vid tillkomsten

av de nu gällande bestämmelserna i ämnet gjort uttalande av innebörd

att, därest det skulle visa sig att ett tidigare avlämnande av deklarationerna

icke kunde i erforderlig omfattning uppnås på frivillighetens väg,

frågan om en begränsning av anståndstiden lör bokföringspliktiga skattskyldiga

borde tagas under förnyad omprövning.

Riksförbundets framställning har hittills icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.

Det förhållandet, att den nuvarande deklarationstiden för

rörelseidkare uppenbarligen medfört olägenheter vid taxeringsarbetet,

manar givetvis dock till försiktighet, då fråga uppkommer om en utsträckning

av deklarationstiden för andra grupper av skattskyldiga.

På grund av föreliggande omständigheter och då det måste kunna förutsättas,

att förslag till lagstiftningsåtgärder i anledning av 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas

betänkande komma att föreläggas nästa års

riksdag, avstyrker utskottet de ifrågavarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anlörts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 154 av herr Lodenius

in. fl. och II: 191 av herr Roman i Stafsund in. fl. om ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

sträckning av tiden för avlämnande av jordbrukares självdeklarationer

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Velander, Gustaf Elof sson, Heuman,

Franzon, Wehtje, Ramberg, Widner, Sjö och Petrén samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn,

Persson i Svensköp, Bladh och Edström.

Statens Reproduktionsanstalt Stockholm 1949

51449

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.