Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

1949-05-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:35, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

1

Nr 35.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående fortsatt bemyndigande för

Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande

villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

I en den 1 april 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 203, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med den

1 juli 1949 till och med den 30 juni 1951 i fall, då särskilda skäl därtill äro,

medgiva att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må

åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts

av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av

70 tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport,

ponton, slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från

utlandet införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull

(varvsindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till

varsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för rättighetens

åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till restitution

kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om utbekommande

av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall,

då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 35—36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

på generaltullstyrelsen, i den män styrelsen icke finner prövningen lämpligen

kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande eller

avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande myndigheten

inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts. Då skäl därtill

äro må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning av ansökningstiden.

Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans in- eller

utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution åtföljas

av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att den som

oinhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade ombud

för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos

1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december

1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse den 9 februari 1944, nr 23).

Härefter förklarade Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 18

februari 1944, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande

näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende

undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.

I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde

Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet

av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och

överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en

icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående

tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen

i andra hand att undantagsbestämmelsen enligt Kungl. Maj :ts brev

den 18 februari 1944 måtte givas förlängd giltighet under minst tre år från

den 1 januari 1947.

I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om bemyndigande

att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda

skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till varvsindustrirestitution,

finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av honom

använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse den 22 februari 1947, nr 42).

Härefter har Kungl. Maj :t i brev till generaltullstyrelsen den 28 februari

1947 förklarat, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 35.

3

näringsidkare, i varje särskilt fält pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende

undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.

De av riksdagen i enlighet med vad förut sagts lämnade bemyndigandena

ha av Kungl. Maj :t utnyttjats i ett trettiotal fall.

I en den 3 mars 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift bär Sveriges

varvsindustriförening hemställt om sådan förlängning av undantagsbestämmelsen

enligt Kungl. Maj :t.s brev den 28 februari 1947, att varven

även efter den 30 juni 1949 finge åtnjuta varvsindustrirestitution i fall som

avsåges i nämnda brev.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen

(med bifogande av yttrande från tulldirektionen i Göteborg)

samt av kommerskollegium (med bifogande av yttrande från Sveriges

industriförbund).

Rörande innehållet i dessa utlåtanden och yttranden får utskottet hänvisa

till propositionen (s. 4—5).

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för det i propositionen

framlagda förslaget får utskottet likaledes hänvisa till propositionen

(s. 5).

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det föreliggande

förslaget, får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 203.

Stockholm den 3 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Velander, Gustaf Elofsson, Heiiman, Falk, Ramberg, Rosander och Isaksson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sundström,

Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Andersson i Dunker, Bladh, Gunnarsson, Persson

i Halmstad och Nilsson i Svalöv.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av sockernäringen i riket m. m. a1 i texten