Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag.

1949-05-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:37, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1

Nr 37.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj.t

att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att

erlägga inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag.

I en den 24 mars 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 175, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att i fall, då försäkringsaktiebolag''

eller ömsesidigt försäkringsbolag överlåter sitt försäkringsbestånd

och sina tillgångar till annat försäkringsbolag och i samband därmed upplöses,

efter särskild framställning och i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t angivna

grunder medgiva befrielse från den skyldighet att erlägga statlig och kommunal

inkomstskatt, som därvid må uppkomma.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bl. a. följande.

1942 års försäkringsutredning betonade i sitt den 1 april 1946 avgivna betänkande

(SOU 1946:33 och 34) önskvärdheten från allmän synpunkt av

en reduktion av antalet företagsenheter på försäkringsväsendets område.

I proposition nr 50 till 1948 års riksdag med förslag till lag om försäkringsrörelse,

m. m. underströks detta önskemål ytterligare. I det framlagda

lagförslaget upptogos i enlighet härmed ändrade bestämmelser om överlåtelse

av försäkringsbestånd, vilka bestämmelser voro ägnade att underlätta

sammanslagning av försäkringsbolag.

Första lagutskottet avgav utlåtande (nr 34) i anledning av propositionen.

I utlåtandet erinrade utskottet om att ett försäkringsaktiebolag, sedan dess

försäkringsbestånd överlåtits, vore pliktigt träda i likvidation och i samband

därmed erlägga utskiftningsskatt, även om någon utskiftning i egentlig

mening icke förekomme. Ett erläggande av utskiftningsskatt i dylikt läge

vore enligt utskottets mening ägnat att försämra försäkringstagarnas rättsläge

genom att bolagets konsolidering minskades. Utskottet höll före, att

om man med hänsyn till allmänna synpunkter önskade få till stånd en reduktion

av antalet företagsenheter, detta manade det allmänna att så långt

möjligt vore söka undanröja hindren för bolagens koncentrationssträvanden.

En uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt kunde därför

anses motiverad. Denna uppmjukning borde emellertid gälla endast det

fall, att koncernförhållande förelåge och moderbolaget ägde samtliga aktier

1 ISihang till riksdagens protokoll 191/9. 7 sam!. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

i dotterbolaget. Uppenbart vore, att skattebefrielse icke borde medgivas, med

mindre garanti funnes för att vinst, som på grund av sammanslagningen

kunde uppkomma för moderbolaget, icke användes till ökad utdelning till

aktieägarna.

Med hänsyn bl. a. till fördelarna av en diskretionär prövning från fall

till fall förordade utskottet, att spörsmålet löstes på så sätt att Kungl.

Maj :t bemyndigades att i förekommande fall medgiva befrielse från skattskyldighet

enligt utskiftningsskatteförordningen. Riksdagen fattade beslut i

överensstämmelse med vad utskottet föreslagit (skriv, nr 221).

Svenska försäkringsbolags riksförbund har i skrivelse till Kungl. Maj :t

den 14 december 1948 framhållit, att de hinder, som gällande skattelagstiftning

kunnat lägga i vägen för fusion av försäkringsaktiebolag, ansetts vara

undanröjt genom det lämnade bemyndigandet. Emellertid hade det i samband

med närmare överväganden angående fusion av ömsesidiga bolag från

skatteexperters sida gjorts gällande, att i varje fall betydande risk förelåge

för att sådana fusioner likväl skulle kunna medföra avsevärda skattekonsekvenser

för därav berörda bolag. På grund därav hemställde riksförbundet,

att befrielse måtte medgivas från skattskyldighet, som kunde uppkomma

i samband med enligt den nya försäkringslagens regler om frivillig

överlåtelse av försäkringsbestånd företaget överförande av ett bolags tillgångar

och skulder till ett annat bolag.

över skrivelsen ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet (med överlämnande av ett

av tillförordnade förste taxeringsintendenten Erik Hjohlman avgivet yttrande),

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom av

1945 års försäkring sutredning.

Beträffande innehållet i nämnda skrivelse och de däröver avgivna yttrandena

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 2—6).

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget

anfört bl. a. följande.

I riksförbundets nu förevarande framställning har uppmärksamheten

riktats på vissa andra skattepåföljder, som befarats kunna inträda vid fusion.

Sålunda har uttalats, att skattemyndigheterna kunde vid en sammanslagning

av ömsesidiga försäkringsbolag komma att betrakta den del av det överlåtande

bolagets fonderade medel, som icke bildade försäkringsfond, eller i

allt fall den del av dessa medel, som icke motsvarade nämnda bolags gentemot

försäkringstagarna åtagna förpliktelser, såsom skattepliktig inkomst

för det övertagande bolaget.

Riksförbundets nyssnämnda farhågor uppgivas närmast vara grundade på

ett underhandsuttalande från överståthållarämbetets taxeringsavdelning,

vilket uttalande föranletts av en av förbundet gjord förfrågan i saken. Av det

av förste taxeringsintendenten Hjohlman avgivna remissyttrandet framgår

emellertid, att nämnda underhandsuttalande närmast åsyftat det fall att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

3

dolda reserver framtoges i samband med fusionen. Hjohlman har erinrat om

att då ett försäkringsföretags tillgångar i form av aktier, obligationer, lånefordringar

in. in. vore att betrakta såsom varulager i rörelsen, företaget

kunde under tidigare år ha utnyttjat föreliggande rätt att använda obeskattade

vinstmedel för nedskrivning å nämnda tillgångar. Om det bokföringsmässiga

värdet å dessa tillgångar uppskreves i samband med en fusion, framkomme

en bokföringsmässig vinst, som enligt allmänna regler skulle beskattas.

Det torde knappast kunna ifrågakomma att i detta sammanhang göra något

uttalande angående gällande bestämmelsers innebörd i nu förevarande

hänseende. Ett försök till sådan tolkning skulle för övrigt —- såsom kammarrätten

i sitt yttrande påpekat —■ möta betydande svårigheter med hänsyn

till de begränsade upplysningar, som lämnats i riksförbundets skrivelse.

Det bör även beaktas, att bedömningen i det särskilda fallet måste bliva beroende

av detaljerna i det träffade fusionsavtalet.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra om att fusionen såsom särskilt

rättsinstitut införts i vår bolagslagstiftning först genom 1944 års lag

om aktiebolag och att det därför är förklarligt, om en viss osäkerhet ännu så

länge är rådande beträffande de skatterättsliga konsekvenserna av en fusion.

Emellertid ha de enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december

1948 tillkallade sakkunniga för översyn av bestämmelserna om utskiftningsskatt

erhållit i uppdrag att utreda bl. a. frågan om frihet från utskiftningsskatt

vid fusion av aktiebolag överhuvud taget. Det torde kunna antagas

att i samband med behandlingen av de sakkunnigas blivande förslag

jämväl andra med en fusion sammanhängande skattefrågor komma att närmare

belysas.

Det förhållandet att en viss osäkerhet om de skatterättsliga konsekvenserna

av en fusion sålunda är rådande torde emellertid icke utgöra något hinder

för ett ståndpunkttagande till riksförbundets skrivelse. För ett dylikt ståndpunkttagande

torde det nämligen vara tillräckligt att konstatera att fusioner

mellan försäkringsbolag äro i viss utsträckning ur samhällelig synpunkt

önskvärda, att en eventuell beskattning i samband med dylika fusioner skulle

i åtskilliga fall leda till resultat, som varken ur det allmännas eller försäkringstagarnas

synpunkt äro önskvärda samt att fusioner överhuvud icke

kunna förväntas komma till stånd med mindre försäkringsbolagen erhålla

garantier, att fusionerna icke komma att föranleda beskattningsåtgärder

som nyss sagts.

Även om jag, såsom av det nu sagda torde framgå, är beredd att tillstyrka

åtgärder i syfte att tillgodose riksförbundets önskemål, återstår emellertid

att besvara frågan i vilken utsträckning skattebefrielse skäligen bör ifrågakomma.

Härvid bör å ena sidan beaktas, att en beskattning skulle för försäkringstagarna

innebära minskade möjligheter till återbäring eller till sänkning

av premierna samt därutöver en allmän försämring genom minskad

konsolidering hos bolaget. Det är också att märka att — såsom försäkringsutredningen

i sitt yttrande påpekat — de fondmedel, som kunna tänkas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

drabbas av beskattningen, i allmänhet redan en gång beskattats, och att en

förnyad beskattning således skulle äga rum utan att någon inkomst i egentlig

mening skulle föreligga. Å andra sidan kan det tänkas, att en beskattning

sådan som den nyss sagda i vissa andra fall framstår som motiverad,

t. ex. om det övertagande bolaget genom fusionen förvärvar medel, som användas

för utdelning till aktieägarna i bolaget.

En beskattning framstår även såsom motiverad i det av överståthållarämbetet

åberopade fallet, då i samband med fusionen framtagas dolda reserver,

som upplagts med obeskattade vinstmedel. —- Skulle praxis åter intaga

den ståndpunkten, att en direkt överföring av dold reserv från det

överlåtande till det övertagande bolaget icke ur skattesynpunkt godtages,

synes däremot skäl föreligga för en skatteeftergift.

Eventuella åtgärder till förhindrande eller undanröjande av en icke

önskvärd inkomstbeskattning i samband med fusion mellan försäkringsföretag

kunna givas formen antingen av en särskild lagstiftning eller — i likhet med

vad som skedde i fråga om utskiftningsskatten — av en Kungl. Maj :t tillagd

rätt att meddela dispens. Kammarrätten har förordat den förra utvägen,

medan övriga remissinstanser antingen förordat eller icke haft något att

erinra mot att den senare utvägen valdes.

För egen del finner jag övervägande skäl tala för att frågan löses dispensvägen.

Till en början skulle det nämligen i nuvarande läge icke vara möjligt

att med säkerhet överblicka vare sig de fall, där en av en fusion mellan

försäkringsföretag föranledd beskattning kan ifrågakomma, eller de olika

omständigheter som böra inverka på frågan om skattebefrielse i det särskilda

fallet bör medgivas eller ej. Det skulle med andra ord vara förenat med

avsevärda svårigheter att utarbeta bestämmelser, som ledde till ett i varje

särskilt fall önskvärt resultat. Vidare torde en förutsättning för att den ifrågasatta

anordningen skulle komma att tillfredsställande tjäna sitt ändamål

vara att försäkringsbolagen på förhand kunna erhålla visshet om vilka

skatteeffekter, som en fusion kommer att utlösa. Sistnämnda önskemål

skulle icke bliva tillfredsställande tillgodosett genom bestämmelser, som innebure

att åt beskattningsnämnderna och skattedomstolarna anförtroddes

att efter det en fusion genomförts pröva den skatterättsliga effekten därav.

Ett bemyndigande att medgiva dispens bör avse såväl försäkringsaktiebolag

som ömsesidiga försäkringsbolag.

I eu till utskottet inkommen skrift från Svenska sparbanksföreningen

har framhållits bl. a., att den risk för beskattning, som ansåges föreligga

vid fusion av försäkringsbolag, förefunnes även vidI * * * 5 sammanslagning av

sparbanker. I likhet med vad som i propositionen anförts för försäkringsväsendets

del gällde inom sparbanksväsendet att sammanslagningar mellan

sparbanker ofta vore ur samhällelig synpunkt synnerligen önskvärda. De

vanligaste fallen av fusioner inom sparbanksvärlden vore de, då en mindre

sparbank befunnes lämpligen böra uppgå i och övertagas av en närbelägen

större sparbank. I anslutning till det i propositionen omförmälda exemplet på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

5

frivillig övelåtelse av försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag till ett

annat kunde till belysning av motsvarande spörsmål för sparbankernas del

nämnas det fall, då fråga vore om en sammanslagning av en mindre sparbank

med en omslutning av exempelvis två miljoner kronor och med en reservfond

av 200 000 kronor med en större sparbank. En dylik sammanslagning innebure

realiter ingenting annat än att den mindre sparbankens tillgångar och skulder

med därav följande rättigheter och förpliktelser överflyttades till den övertagande

större sparbanken. Något vinstsyfte med sammanslagningen förelåge

icke från någondera sparbankens sida, och sakligt sett förefunnes icke skäl

för beskattning. Med samma resonemang, som förts vid frågan om beskattning

i motsvarande situation för försäkringsbolagens del, kunde här uppenbarligen

uppkomma risk för beskattning hos den övertagande sparbanken för

den övertagna reservfonden. Det betraktelsesätt, som tillämpats från skattemyndigheternas

sida, kunde nämligen leda till att den övertagande sparbanken

ansåges förvärva den mindre sparbankens tillgångar till ett pris

motsvarande de övertagna förpliktelserna eller sålunda för 1 800 000 kronor,

samt att den ökning av fonderna på 200 000 kronor, som uppstode hos

den övertagande sparbanken, skulle upptagas till beskattning hos denna.

Det anförda torde ådagalägga att samma risker ur beskattningssynpunkt

kunde föreligga vid fusion av sparbanker som vid sammanslagning av försäkringsbolag.

Med hänsyn härtill hemställde styrelsen för Svenska sparbanksföreningen

att bevillningsutskottet måtte föreslå riksdagen att det

bemyndigande, som i propositionen nr 175 föresloges skola lämnas Kungl.

Maj :t att medgiva befrielse från skyldighet att erlägga statlig och kommunal

inkomstskatt, måtte vidgas att omfatta rätt för Kungl. Maj :t att

lämna enahanda befrielse även vid sammanslagning av sparbanker.

Utskottet. I den förevarande propositionen har hemställts om bemyndigande

för Kungl. Maj :t att i fall, då försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt

försäkringsbolag överlåter sitt försäkringsbestånd och sina tillgångar till annat

försäkringsbolag och i samband därmed upplöses, efter särskild framställning

och i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna

grunder medgiva befrielse från den skyldighet att erlägga statlig och kommunal

inkomstskatt, som därvid må uppkomma. Propositionen har närmast

föranletts av önskvärdheten ur allmän synpunkt av att en sammanslagning

av försäkringsbolag underlättas. Utskottet har intet alt erinra mot vad i

propositionen föreslagits och tillstyrker alltså bifall till propositionen.

I den till utskottet från Svenska sparbanksföreningen inkomna skriften

har hemställts, att det i propositionen föreslagna bemyndigandet måtte utvidgas

att omfatta jämväl rätt för Kungl. Maj :t atl lämna enahanda befrielse

vid sammanslagning av sparbanker.

Med anledning av vad i nämnda skrift anförts får utskottet framhålla, att

vissa skäl skulle kunna anses tala för all beträffande fusion mellan sparbanker

ett motsvarande bemyndigande meddelas som i den ifrågavarande

propositionen föreslagits vid fusion mellan försäkringsbolag. Det torde emel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

lertid kunna antagas, att ett sådant bemyndigande skulle kunna vara motiverat

även vid fusion i andra fall. Utskottet får i detta hänseende erinra

om att 1948 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 46 funnit önskvärt, att en utredning ägde rum rörande huruvida den utveckling,

som föranlett tillskapandet av de nya reglerna om fusion i aktiebolagslagen,

borde medföra en uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt

i sådana fall, där det icke vore fråga om utskiftning i egentlig

mening. Enligt Kungl. Majrts bemyndigande den 30 december 1948 ha

sakkunniga tillkallats för att verkställa en översyn av bestämmelserna om

utskiftningsskatt, varvid de sakkunniga erhållit i uppdrag att utreda bl. a.

frågan om frihet från utskiftningsskatt vid fusion av aktiebolag. I likhet

med departementschefen anser sig utskottet kunna utgå ifrån att i samband

med behandlingen av de sakkunnigas blivande förslag jämväl andra med en

fusion sammanhängande skattefrågor komma att närmare belysas. Med hänsyn

härtill finner utskottet icke anledning att förorda en lagstiftning med

det i den ovannämnda skriften angivna syftet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 175.

Stockholm den 3 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Franzon*,

Wehtje*, Rosander, Petrén, Einar Eriksson, Erik Gustaf Andersson* och Niklasson*;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Kristensson i

Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp*,

Andersson i Dunker, Bladh och Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

497611 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 6 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelage a1 i texten