Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923

1949-05-10 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:38, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

1

Nr 38.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om fortsatt

giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)

angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 28 januari 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 24, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923

(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker.

Härigenom förordnas, att förordningen den 8 juni 1923 angående omsättnings-

och utskänkningsskatt å spritdrycker,* 1 vilken jämlikt förordning

den 30 januari 1948 (nr 18) gäller intill utgången av juni månad 1949, skall

äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1950.

I propositionen har till en början lämnats en redogörelse för skärpningarna

i den indirekta beskattningen i syfte att

överbalansera budgeten. I detta hänseende har i propositionen

anförts följande.

Vid 1948 års riksdag (vårsessionen) behandlades ett flertal förslag till

skatteskärpningar på den indirekta beskattningens område, genom vilka

skatteskärpningar åsyftades att uppnå en överbalansering av budgeten för

budgetåret 1948/49. Dessa förslag hade i första hand utarbetats inom 1947

års konsumtionsskatteberedning. Enligt direktiven för denna beredning

borde eftersträvas att ernå en överbalansering av budgeten för budgetåret

1948/49 av sådan storleksordning, att utgifterna å kapitalbudgeten

därigenom täcktes. I beredningens förslag, vilka framlades i särskilda skrivelser

till Kungl. Maj :t den 20 december 1947 och den 18 mars 1948, ut
1

Senaste lydelse av förordningen se 1933:399, 1937:246, 1941:254, 1943:257 och 316 samt

1948: 18.

1 Dihang till riksdagens protokoll 10M). T samt. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

talades under hänvisning till vad i direktiven sålunda anförts, att beredningen

vid fullgörandet av sitt uppdrag ansett, att ett belopp om cirka

500 miljoner kronor borde för budgetåret 1948/49 tillföras statsverket genom

skärpt indirekt beskattning.

Beträffande den närmare innebörden av de på grundval av konsumtionsskatteberedningens

förslag genomförda skatteskärpningarna må här nämnas

följande.

1) Spritdrycker. I propositionen den 3 januari 1948, nr 7, föreslogs sådan

ändring i förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker, att omsättningsskattens grundavgift skulle höjas från 7

till 9 kronor för liter. Förslaget bifölls av riksdagen.

2) Vin. I nyssnämnda proposition förordades vidare, att beskattningen

av vin skulle skärpas på så sätt att omsättningsskattens procentavgift höjdes

från 50 till 60 procent samt att minimiavgifterna för starkvin höjdes

med en krona 50 öre per liter. Även detta förslag bifölls av riksdagen.

3) Maltdrycker. I samma proposition föreslogs, att skatten å maltdrycker

skulle höjas från 30 till 39 öre per liter beträffande maltdrycker av

andra klassen samt från 54 till 72 öre per liter i fråga om maltdrycker av

tredje klassen. Vidare föreslogs, att en särskild beskattning skulle införas

i fråga om viss maltdryck av första klassen, nämligen i fråga om s. k.

lagrat svagdricka. Denna skatt skulle enligt förslaget utgå med 18 öre för

liter. Förslaget i dessa delar godkändes av riksdagen, dock med den jämkningen

att skatten för lagrat svagdricka bestämdes till 9 öre för liter.

47 Läskedrycker. I samma proposition föreslogs en höjning av skatten å

läskedrycker från 12 till 18 öre för liter. Förslaget bifölls av riksdagen.

Samtliga de under 1)—4) angivna förslagen behandlades i bevillningsutskottets

betänkande nr 2 och i riksdagens skrivelse nr 16 (jfr sv. förf.saml.

1948: 18—22). Dessa skatteskärpningar trädde i kraft den 1 februari 1948.

5) Tobaksvar or. I propositionen den 3 januari 1948, nr 6, förordades,

att tobaksskatten (myckenhetsskatten) för inom riket tillverkade varor

skulle höjas för cigarrer från 0,8 till 2,o öre, för cigarrcigarretter från 0,4

till l,o öre och för cigarretter från 0,2 till 0,45 öre, allt per styck, samt för

röktobak från l,so till 2,75 kronor, för tuggtobak från l,oo till 2,oo kronor och

för snus från 0,75 till l,oo krona, allt per kilogram, ävensom att skatten för

importerade cigarretter skulle höjas från 1,3 till 1,7 öre per styck. Enligt vad

i propositionen vidare uttalades borde de nya skattesatserna träda i

kraft den 1 februari 1948. Detta förslag antogs av riksdagen (bevillningsutskottets

betänkande nr 1, riksdagens skrivelse nr 15, sv. förf.saml. 1948:

17).

6) Nöjesskatt. I propositionen den 3 januari 1948, nr 8, förordades att

nöjesskatten för biografföreställning — som enligt 1945 års förordning om

nöjesskatt utgick med 15 procent, om biljettpriset icke översteg en krona,

och eljest med 15 procent av en krona och 30 procent av återstoden av biljettpriset

— skulle höjas till 30 procent, om biljettpriset icke översteg en

krona, och eljest till 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

3

av biljettpriset. Vidare föreslogs i samma proposition den ändringen, att nöjesskatten

för biografföreställningar skulle fördelas med tre fjärdedelar till

staten och en fjärdedel till kommunen. Dessa förslag antogos av riksdagen,

som fastställde dagen för ikraftträdandet till den 2 februari 1948 (bevillningsutskottets

betänkande nr 3, riksdagens skrivelse nr 17, sv. förf.saml.

1948:24).

7) Varuskatt. I propositionen den 3 januari 1948, nr 10, föreslogs bland

annat vissa höjningar av de sedan år 1941 gällande skattesatserna för ett

flertal varuskattepliktiga varor. Sålunda föreslogs en höjning av skattesatserna

för choklad- och konfityrvaror från 40 till 60 procent av beskattningsvärdet,

för essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga

drycker, från 75 till 100 procent av nämnda värde samt för vissa

kemisk-tekniska preparat — såsom parfym, hårvatten samt preparat för

behandling av naglar, ögonhår och ögonbryn — från 20 till 40 respektive

75 procent av nyss angivna värde. Dessa förslag antogos, med vissa jämkningar

i fråga om beskattningens omfattning m. m., av riksdagen. De

sålunda beslutade ändringarna trädde i kraft den 1 mars 1948 (bevillningsutskottets

betänkande nr 9, riksdagens skrivelse nr 50, sv. förf.saml. 1948:

66).

8) Bensin och brännoljor. I propositionen den 3 januari 1948, nr 5, framlades

förslag om skärpt beskattning av motorfordon och drivmedel till sådana

fordon. Sålunda föreslogs uttagandet av en särskild skatt å personbilar

och motorcyklar, avsedda för personbefordran, för tiden den 1 mars

1948—den 28 februari 1949. Vidare föreslogs, att särskilda tilläggsskatter

skulle uttagas för tiden från och med den 1 mars 1948 med 20 öre litern för

bensin och 15 öre litern för sådana brännoljor som användes för drivande

av automobil. Därjämte föreslogs uttagande av en lagerskatt å bensin som

fanns inom riket den 1 mars 1948 med 20 öre för liter. Riksdagen avslog

förslaget om uttagandet av en särskild skatt å personbilar och motorcyklar.

Beträffande beskattningen av drivmedel fastställde riksdagen tilläggsskatten

å bensin till 27 öre för liter och tilläggsskatten å brännoljor till 20 öre

för liter, varjämte lagerskatten å bensin bestämdes till 27 öre för liter. Den

skärpta drivmedelsbeskattningen trädde i kraft den 1 april 1948. (Se bevillningsutskottets

betänkande nr 8 och memorial nr 14, riksdagens skrivelse

nr 61, sv. förf.saml. 1948: 81—83.)

9) —it) Totalisator-, tips- och lotterimedel. I propositionen den 3 januari

1948, nr 9, hemställde Kungl. Maj:t om riksdagens bemyndigande att vidtaga

åtgärder för ökning av statsverkets andel i totalisator, tips- och lotterimedlen

på nedan angivna sätt, nämligen

a) genom överföring till statsverket av — utöver de belopp som enligt

dittills gällande föreskrifter skulle till statsverket överföras — ytterligare

10 procent av insatserna vid totalisator spel, vilken ändring borde träda i

tillämpning den 1 april 1948;

b) genom höjning av priset för deltagande i av Aktiebolaget Tipstjänst an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

ordnade tippningstävlingar från 25 till 30 öre för varje rad, vilken höjning

borde genomföras från och med den 1 juli 1948; samt

c) genom höjning av priset för lottsedel i Svenska penninglotteriet aktiebolag

från 10 till 12 kronor för varje lottsedel, vilken höjning borde gälla

i fråga om lottsedlar som försåldes till dragningen i maj 1948 och senare

dragningar.

Propositionen bifölls av riksdagen (bevillningsutskottets betänkande nr

6, riksdagens skrivelse nr 26).

12) Pappersskatt. I propositionen den 16 april 1948, nr 215, föreslogs uttagandet

av en tillverkningsskatt — med 15 öre för kilogram — å papp och

papper, som inom riket tillverkades för avsalu, samt å papp och papper som

hit infördes. Denna beskattning skulle enligt propositionen träda i kraft den

1 juli 1948. Propositionen bifölls av riksdagen (bevillningsutskottets betänkande

nr 48, riksdagens skrivelse nr 292, sv. förf.saml. 1948: 283).

I de under 1)—12) omnämnda propositionerna framhölls särskilt att de

däri föreslagna skatteskärpningarna, som åsyftade att åstadkomma den

överbalansering av budgeten som i dåvarande läge finge anses ofrånkomlig,

vore av tillfällig natur och att frågan om skatteskärpningarnas fortbestånd

med hänsyn härtill borde prövas av 1949 års riksdag. Såvitt angår den under

12) omnämnda propositionen anfördes därutöver att i författningen i

ämnet borde uttryckligen angivas — för att pappersskattens tillfälliga natur

skulle särskilt understrykas -—- att skatten skulle utgå för endast ett

år, räknat från och med den 1 juli 1948. Samtidigt uttalades dock, att genom

en sådan tidsbegränsning det alternativet icke uteslötes att frågan

om skattens fortbestånd efter nyssnämnda dag upptoges till prövning av

1949 års riksdag. Vid riksdagsbehandlingen av nu ifrågavarande propositioner

underströk bevillningsutskottet dessa uttalanden, och riksdagen godkände

vad utskottet anfört härutinnan.

Beträffande frågan om skatteskärpningarnas fortbestånd

för tiden efter juni 1949 har departementschefen i propositionen

nr 24 anfört följande:

»Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen underströk 1948 års

riksdag att nu ifrågavarande skatteskärpningar vore av tillfällig natur och

att frågan om deras fortbestånd borde prövas av 1949 års riksdag.

Beträffande nämnda fråga torde jag få hänvisa till mina uttalanden till

statsrådsprotokollet den 3 januari 1949 i samband med framläggandet av

finansplanen och beräkningen av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret

1949/50. Enligt vad jag då uttalade i fråga om den samhällsekonomiska

balansen och budgeten (se Bilaga 1 till 1949 års statsverksproposition s. 7)

förutsattes i budgeten för budgetåret 1949/50, att de vid 1948 års riksdag

beslutade extra ordinära skattehöjningarna —■ med ett ur statsfinansiell

synpunkt oväsentligt undantag (totalisatormedlen) —■ skulle bibehållas,

varemot några ytterligare höjningar av dessa skatter icke föresloges i stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

verkspropositionen. Enligt vad jag vidare uttalade kunde erfarenheterna av

den ekonomiska utvecklingen under den närmaste tiden avvaktas, innan

definitiv ståndpunkt toges till frågan om en överbalansering skulle anses

nödvändig i vidare omfattning än den i budgetförslaget upptagna.

Enligt min uppfattning böra de vid 1948 års riksdag beslutade skattehöjningarna

— med nyssnämnda undantag — oförändrade fortbestå under

nästkommande budgetår. De ifrågavarande skatteskärpningarna äro i flertalet

fall formellt icke tidsbegränsade utan ha fastställts att gälla tills vidare.

Endast skatterna å spritdrycker och papper äro tidsbegränsade och gälla

till och med den 30 juni 1949. Med undantag för sistnämnda båda skatter

erfordras sålunda intet formligt beslut av riksdagen för ett fortsatt uttagande

av de skärpta skatterna. I enlighet med vad som förutsattes av 1948

års riksdag bör emellertid årets riksdag — i samband med prövning av det

förslag om fortsatt uttagande av skärpt skatt å spritdrycker, som jag i det

följande framlägger — jämväl taga ställning till frågan om bibehållande

under nästkommande budgetår av de skattehöjningar, som formellt äro fastställda

att gälla tills vidare. Såsom jag inledningsvis erinrat genomfördes

de ifrågavarande skattehöjningarna för att få till stånd en sådan överbalansering

av budgeten, som i dåvarande läge ansågs nödvändig. Den fråga,

som riksdagen nu har att taga ställning till, avser sålunda i själva verket

huruvida för nästkommande budgetår en överbalansering av budgeten av

den storleksordning, som förutsatts i statsverkspropositionen, skall anses

erforderlig.

Jag torde i detta sammanhang vidare få nämna, att jag avser att framlägga

förslag om förlängning av giltighetstiden för förordningen om pappersskatt

först vid ett senare tillfälle i samband med att jag framlägger förslag

till vissa jämkningar i nämnda förordning.

Vad slutligen angår frågan om fördelningen av totalisatormedlen avser jag

att, såsom i statsverkspropositionen omnämnts, för innevarande års riksdag

framlägga förslag om vissa ändringar härutinnan. Detta ärende kommer

jag att anmäla senare denna dag.»

I anslutning härtill må nämnas, att Kungl. Maj :t i särskilda propositioner

till innevarande års riksdag framlagt förslag beträffande vissa av nu

ifrågavarande indirekta skatter. Sålunda har Kungl. Maj :t i propositionen

nr 25 hemställt om riksdagens bemyndigande att föreskriva ändrade grunder

för fördelningen av totalisatormedel. Sistnämnda proposition, som behandlats

i bevillningsutskottets betänkande nr 8, har bifallits av riksdagen.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 72 framlagt bl. a. förslag

till förordning angående ändring i förordningen den It juni 1948 (nr 283)

om pappersskatt samt om fortsatt giltighet av förordningen. Utskottet har

i sitt betänkande nr 22 behandlat sistberörda proposition i vad den avser

ändringar i förordningen om pappersskatt. Vad utskottet i sistnämnda betänkande

hemställt har riksdagen bifallit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Vad härefter angår frågan om fortsatt giltighet av 1923

års förordning angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker får utskottet hänvisa till propositionen

(s. 6—7).

Till utskottet ha hänvisats nedan upptagna motioner, vilka i detta

sammanhang påkalla uppmärksamhet.

Motioner som beröra samtliga skärpningar i den indirekta beskattningen.

1) de likalydande motionerna I: 218 av herrar Öhman och Norling samt

II: 272 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta upphäva de vid 1948 års riksdag antagna förordningarna om skatteskärpning

på tobaksvaror, spritdrycker, vin, maltdrycker, läskedrycker,

nöjen, chokladvaror, kemisk-tekniska preparat in. m., bensin, brännoljor,

totalisatormedel, tipsmedel, lottsedlar och papper»;

Motioner angående nöjesskatten å biograf föreställningar.

2) de likalydande motionerna I: 103 av fru Svenson m. fl. samt II: 121

av herrar Ericsson i Näs och Larsson i Luttra, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sänka nöjesskatten vid biografföreställningar till högst

20 %, där sådana arrangeras av samlingslokalägande föreningar»;

3) motionen I: 217 av herr Nordenson, vari yrkats, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning om möjligheten

att åstadkomma en sänkning av nöjesskatten för hiografföreställningar

och att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen snarast möjligt framlägga

förslag i ärendet»;

4) motionen II: 271 av herrar Spångberg och Ericsson i Näs, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att 20 procent av de skattebelopp som

influtit vid visning av svensk film på lämpligt sätt direkt och omedelbart

tillföras vederbörande svenska producent»;

Motioner rörande beskattningen av bensin och brånnoljor m. m.

5) de likalydande motionerna I: 232 av herr Näsgård m. fl. och II: 295

av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 24 måtte besluta avskaffa tillläggsskatten

å bensin och brännoljor från och med den 1 juli 1949»;

6) de likalydande motionerna I: 233 av herr Carl Eric Ericsson in. fl.

och II: 298 av herr Birke m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 24 måtte upphäva förordningarna

om tillfällig skatt å bensin och brännoljor för drivande av automobil (SFS

1948: 81—83) från och med den 1 juli 1949»;

7) motionen II: 297 av herrar Åhman och Rosén, vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta, att fordonsskatten å bensindrivna lastautomobiler

sänkes med 50 % under den tid, som den skärpta beskattningen å drivmedel

uttages»;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. •

Motioner rörande bensinransoneringen m. m.

8) de likalydande motionerna I: 298 av herr Bergvall m. fl. och II: 379

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts — förutom om viss sänkning av den statliga

inkomstskatten — att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

hemställa att Kungl. Maj:t måtte omedelbart vidtaga åtgärder för bensinransoneringens

avskaffande;

Motioner angående pappersskatten m. m.

9) de likalydande motionerna I: 255 av herr Domö m. fl. samt II: 320

av herrar Hjalmarson och Staxäng, vari hemställts bl. a., att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts i propositionen nr 72 framlagda förslag om

fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt;
Motion

angående engångsskatt å förmögenhet.

10) motionen II: 124 av herr Persson i Landafors m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att uttaga en engångsskatt på större förmögenheter

i enlighet med i motionen angivna riktlinjer samt föranstalta om

utarbetandet av nödvändig författningstext.

De ovannämnda motionerna äro väckta: de under 1)—4) och 10) angivna

vid riksdagens början, de under 5)—7) angivna i anledning av den ifrågavarande

propositionen nr 24, den under 8) angivna i anledning av propositionen

nr 181 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1949/

50, m. in., samt den under 9) angivna i anledning av den ovannämnda propositionen

nr 72 angående pappersskatt.

Såsom framgår av utskottets nedan intagna yttrande kommer utskottet

att i särskilda betänkanden behandla vissa av de yrkanden som

framförts i förenämnda motioner. Utskottet kommer icke att i förevarande

betänkande taga slutlig ställning till de under 1) angivna motionerna, såvitt

fråga är om upphävande av pappersskatten, ej heller till motionerna under

2)—4) samt 9). Beträffande motionerna under 8) har utskottet för avsikt

att i förevarande betänkande upptaga till slutlig granskning yrkandet rörande

bensinransoneringens omedelbara avskaffande.

Beträffande det närmare innehållet i de motioner, vilka

utskottet kommer att behandla i detta betänkande,

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 218, II: 295, II: 298, II: 297, II: 379 och II: 124.

I de likalydande motionerna I: 218 och II: 272 har anförts, att enligt nationalbudgetdelegerades

mening något s. k. köpkraftsöverskott på konsumtionsvaruområdet

icke längre funnes. Den samhällsekonomiska balans, soin

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

tidigare ansetts rubbad, vore enligt den för årets riksdag framlagda prognosen

rörande den ekonomiska utvecklingen återställd. De motiveringar som

vid fjolårets riksdag anfördes för skatteskärpningen vore således icke längre

gångbara, men ändå förutsattes i statsverkspropositionen att skatteskärpningen

för konsumtionsvaror skulle förlängas. Det erkändes numera allmänt

att det skattetryck, som vilade på de mindre och medelstora inkomsttagarna,

vore så stort att en revidering av hela skattesystemet vore påkallad. Skattetrycket

hade ökat med 300 procent från 1939 till 1949. Den indirekta beskattningen

verkade i synnerlig grad orättvis, då framför allt de lägsta inkomsttagarna

drabbades hårdast. Enbart genom beskattningen av motorfordon,

bensin, övriga trafikmedel, tobak, sprit och nöjen skulle statskassan

under budgetåret 1949/50 tillföras icke mindre än 1 668 300 000 kronor. Av

denna summa beräknades i runt tal 500 miljoner komma från de vid 1948

års riksdag genomförda skattehöjningarna. Denna beskattning motverkade

direkt det i andra sammanhang från statsmakterna framförda önskemålet

att hålla priserna nere för att kunna bemästra de inflationsdrivande krafterna.

De höjda skatterna på konsumtionsvaror hade medfört ansenliga prisstegringar

och till väsentlig del bidragit till den höjning av levnadskostnaderna

på ungefär 10 procent, som skedde under 1948. Ett slopande av dessa

skattehöjningar skulle, under förutsättning att priskontrollen effektiviserades,

medföra en betydande sänkning av prisnivån och en motsvarande

höjning av realinkomsterna.

I de likalydande motionerna I: 232 och 11: 295 har erinrats om att vid

1948 års riksdag från bondeförbundshåll yrkades avslag på höjningen av

bensinskatten. De skäl, som därvid framfördes mot denna form av köpkraftsindragning

— vilken medförde en allmän fördyring av biltransporterna —

hade fortfarande aktualitet. En fördyring av varutransporterna medverkade

starkt till höjda levnadskostnader, och stegringar av varupriserna hade skett.

Dessa ökade kostnader drabbade i största utsträckning landsbygden. Givetvis

måste de långa avstånden på landsbygden medföra, att skattehöjningen

här träffade hårdare, vartill komme att det här huvudsakligen gällde råvarutransporter.

Ehuru viss subventionering skett på en del områden, kvarstode

dock genom denna skatt en orättvis belastning för landsbygdens befolkning,

som verkade hämmande på landsbygdens ekonomiska liv. Varje beskattningsform,

som i sin tur medförde att subventioner måste tillgripas för att

motverka följderna av skatten i fråga, måste framstå såsom oriktig. Skattens

upptagande och subventionernas utgörande fordrade omfattande manuellt

arbete, vartill komme en utökad pappersexercis. Trots den genomförda höjningen

av bensinskatten infördes bensinransonering, vilken vore ganska

överflödig. Men denna ransonering hade liksom andra liknande åtgärder en

hämmande tendens, i det att den bunde en avsevärd mängd arbetskraft och

åstadkomme onödig pappersförbrukning. Det praktiserade restitutionsförfarandet,

som måst tillgripas när det gällde förbrukningen av bensin för jordbrukets

behov, vore behäftat med många brister, vilka i och för sig borde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. 9

anses utgöra tillräckliga motiv för den tillfälliga bensinskattens omedelbara

avskaffande. De hittills genomförda restitutionerna på detta område hade

visat sig otillfredsställande såväl till innehåll som i tillämpning. För en mycket

stor del av den bensin, som förbrukades i jordbruket, beviljades nämligen

icke någon restitution; detta vore förhållandet beträffande förbrukning

till bl. a. mjölkmaskiner, traktorer för stenröjning in. m. Därtill komnie

den onaturligt höga belastning, som genom skatten drabbade skogsbrukets

och fiskets utövare. Dessa yrkesutövare hade hittills icke kommit i åtnjutande

av någon restitution. Bensinskattehöjningen beräknades år 1948 inbringa

178,5 milj. kronor, vilket belopp, såvitt nu kunde bedömas, komme

att avsevärt överskridas. Någon uppgift över det allmännas kostnader i fråga

om restitutionerna och de ytterligare ersättningar för tjänsteresor i allmän

tjänst som förorsakades av den höjda bensinskatten hade ej företetts,

men säkerligen vore dessa kostnader avsevärda. Vidare borde framhallas,

att skatterna å motorfordon och drivmedel vore avsedda att bestrida kostnaderna

för vägbyggnader o. d. Under nuvarande förhållanden överfördes

emellertid dessa medel till budgetutjämningsfonden, under det att vägbyggnader

och vägförbättringsarbeten praktiskt tagit låge nere och anslaget till

underhåll av vägarna starkt beskurits.

I de likalydande motionerna I: 233 och II: 298 har framhållits, att syftet

med den höjda bensinskatten delvis varit att söka undvika ransonering av

bensin. Denna förutsättning hade likväl icke hindrat att i slutet av samma

månad, som skattehöjningen trätt i kraft, en sträng ransonering av bensinförbrukningen

genomfördes. Den tid som förflutit sedan tilläggsskatterna

infördes hade givit vissa erfarenheter, som kunde ligga till grund för en bedömning

av de farhågor som yppades i samband med förslagets behandling.

Det vore ovedersägligt, att skattehöjningarna dels haft en produktionshämmande

effekt och dels medfört en ogynnsam förskjutning av produktionens

inriktning. Särskilt borde konsekvenserna för våra exportnäringar av de förhöjda

transportkostnaderna uppmärksammas. Därigenom minskades dessa

näringars konkurrenskraft på världsmarknaden, vilket i nuvarande läge

kunde få följder för hela vårt näringsliv. Ytterligare en omständighet av

allvarlig art, som icke tillräckligt beaktades föregående år, vore lastbilstrafikens

svårigheter. Motionärerna ville även erinra om att — samtidigt som

vägunderhåll o. d. eftersattes — motorismen finge bestrida en del av kostnaderna

för statens övriga investeringsverksamhet, vilket måste betecknas såsom

en orättvis särbeskattning. Därtill komme att detta tvångslån från bilismen

enligt gjorda utfästelser skulle återbetalas, vilket medförde ökat behov

av statsinkomster i framtiden. Landsbygden med dess stora avstånd och beroende

av landsvägstrafiken missgynnades av den höga bensinskatten. Några

skäl för denna extra beskattning av landsbygdens folk hade lika litet kunnat

anföras som för den faktiska merkostnad den förhöjda bensinskatten

betydde för alla med lång väg till arbetet. De betänkligheter, som vid 1948

års riksdag framfördes mot tilläggsskatterna på motorbränsle, syntes fort
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

farande vara lika giltiga, och de gjorda erfarenheterna underströke endast

nackdelarna av denna skatteform. I frågan om fortsatt överbalansering av

budgeten hänvisade motionärerna till vad i denna fråga anfördes i motionerna

I: 175 och II: 237 vid 1948 års riksdag samt reservationerna av herrar Velander,

Wehtje, Hagberg i Malmö och Henriksson till bevillningsutskottets

betänkande nr 8 vid samma riksdag.

I motionen II: 297 har uttalats, att den skärpta beskattningen å bensin

och brännolja innebure en hård ekonomisk belastning på biltrafiken och i

synnerhet på den bensindrivna lastbilstrafiken. Anledningen till att skatten

på brännoljorna sattes lägre än på bensinen syntes i främsta rummet ha varit

önskemålet att lastbilägarna skulle övergå till dieseldrivna vagnar, vilket

på grund av att dessa vagnar droge mindre bränsle per mil skulle minska

importen av drivmedel. En bidragande omständighet syntes även ha utgjorts

av dieseloljans lägre importpris. En årskalkyl för ett åkeri vid bensin- eller

dieseldrift visade klart svårigheterna för åkerier med bensindrift att hävda

sig i konkurrensen; vid bensindrift och en årsförbrukning av 16 000 liter å

70 öre uppginge drivmedelskostnaderna till 11 200 kronor, medan vid dieseldrift

och en årsförbrukning av 12 000 liter å 53 öre motsvarande kostnader

utgjorde 6 360 kronor, alltså en högre kostnad för bensindriften med 4 840

kronor per år. Även om det för närvarande ur flera synpunkter måste anses

fördelaktigt, att de flesta större lastbilarna omändrades till dieseldrift,

kunde en dylik omläggning under nuvarande import- och materialsvårigheter

samt investerings- och kreditbegränsningar icke genomföras. Det vore

därför orättvist att låta ägare av bensindrivna lastbilar så hårt drabbas av

det ofördelaktiga valutaläge, som de icke kunde förutse då de efter krigsslutet

inköpte bensindrivna vagnar i tro att bensinpriset ej skulle väsentligt

höjas. De lägre driftkostnaderna vid dieselmotorer betydde härvid mindre,

då dessa motorer varit och fortfarande vore avsevärt dyrare. Det måste i

nuvarande läge dessutom anses som en misshushållning att kassera det stora

antalet välbehållna bilmotorer för bensindrift, som nu funnes i bruk i

lastvagnar. Det syntes därför skäligt, att — om nuvarande höga bensinbeskattning

skulle bibehållas — fordonsskatten å bensindrivna lastautomobiler

sänktes för alt minska driftkostnaderna för dem i jämförelse med de dieseldrivna.

I de likalydande motionerna I: 298 och II: 379 ha till en början utvecklats

vissa synpunkter beträffande frågan om sänkning av den direkta beskattningen.

I detta hänseende har i motionerna förordats, att uttagningsprocenten

för den statliga inkomstskatten sänktes från 100 till 90 för senare

hälften av budgetåret 1949/50. Enligt vad i motionerna framhållits

skulle härigenom uppkomma en inkomstminskning för statsverket under

nämnda tidsperiod med omkring 65 milj. kronor.

I motionerna har vidare anförts, att även konsumtionsbeskattningen i

vårt land på vissa punkter vore alldeles för hög och högre än som på lång

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

sikt kunde anses försvarligt. Den borde därför så snart som möjligt reduceras.

Detta gällde särskilt beskattningen av papper samt den extra beskattningen

av bensin, vilka båda skatter även verkade menligt på näringslivet.

Enligt motionärernas mening borde man redan nu taga i sikte att under

nästkommande år om inga oförutsedda händelser inträffade avskaffa dessa

båda extra skatter. Det vore beklagligt, att vårt ekonomiska läge för närvarande

vore sådant, att en reduktion av skatteinkomsterna och budgetöverskottet

med en summa överstigande 250 milj. kronor som dessa extra skatter

inbringade icke vore möjlig redan i år. Detta berodde därpå att den samhällsekonomiska

jämvikten — för vars återställande dessa extraskatter infördes

— eljest skulle gå förlorad. Däremot borde det vara möjligt att utan dröjsmål

skrida till en avveckling av bensinransoneringen och på så sätt uppmuntra

den ur olika synpunkter mycket betydelsefulla bilismen. Den konsumtionsökning,

som kunde väntas inträda efter ransoneringens försvinnande,

kunde ej med säkerhet beräknas i förväg men uppskattades av motionärerna

till omkring 100 000 in3. Statskassan skulle därigenom erhålla

med omkring 45 milj. kronor ökade skatteintäkter. Dessutom skulle ransoneringens

avveckling medföra en reduktion av kostnaderna såväl för det

allmänna som för näringslivet samt utöva ett indirekt gynnsamt inflytande.

Den ökade belastning på betalningsbalansen som bensinimportens ökning

skulle medföra vore ej av den storleksordning att den borde lägga hinder i

vägen för en så önskvärd reform som bensinransoneringens avveckling. Bensinen

kostade för närvarande i amerikansk hamn 9 öre per liter och i

svensk hamn 11,5 öre. I stor utsträckning skedde transporterna på svenska

kölar. Om man beräknade valutautgifterna till 10 öre per liter bensin, skulle

en import av ytterligare 100 000 in3 kosta ca 10 milj. kronor i främmande

valuta, vilket tyvärr till väsentlig del skulle utgå i dollar. Utsikterna att så

småningom i växande grad kunna erlägga betalning i pund sterling vore för

närvarande svårbedömliga. Däremot funnes utsikter att under de närmaste

åren en betydande ökning av oljeraffineringen skulle kunna ske inom

Sverige, varvid betalning för införsel av råoljan avsåges kunna till stor del

ske i pund. När bensinransoneringen infördes beräknades, att besparingen i

utländsk valuta skulle röra sig omkring 35—50 milj. kronor. Effekten hade

ej blivit så stor som beräknats. Att ytterligare skärpa ransoneringen i syfte

att driva upp valutabesparingen vore icke möjligt med hänsyn till de ytterligare

rubbningar av allvarlig art, som detta skulle få beträffande nyttotrafiken.

Den valutabesparande effekten genom ransoneringen syntes sålunda

vara mindre än hälften av den man från början avsåge. Med hänsyn till vår

brist på främmande valutor och särskilt dollar vore givetvis en post på ca 10

milj. kronor en stor summa, men med tanke på de allvarliga olägenheter och

kostnader, som motionärerna anfört, syntes dock övervägande skäl tala för

att bensinransoneringen borde slopas. Sverige vore i det närmaste ensamt

bland de västeuropeiska länderna att ha bensinransonering vid ett så högt

bensinpris som det nuvarande. Nu senast hade i februari 1949 Finland avskaffat

bensinransoneringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

I motionen II: 124 har erinrats om att motionärerna under de närmast

föregående åren upprepat sina motioner om uttagandet av en engångsskatt

å förmögenheter överstigande 40 000 kronor. En överbalansering av budgeten

hade motionärerna icke något att invända emot, därest de härför erforderliga

medlen toges ut från de större inkomsterna och förmögenheterna. De för

överbalanseringen erforderliga medlen, 500—600 miljoner kronor, borde upptagas

för tre år på en gång genom att låta engångsskatten — i den utformning

som i motionen närmare angåves — tillföra statskassan ca 1 500 miljoner

kronor. Därjämte borde en förbättrad taxering av förmögenheterna komma

till stånd.

Slutligen må nämnas att utskottet i anledning av yrkandet i motionerna

I: 298 och II: 379 om åtgärder för bensinransoneringens omedelbara avskaffande

under hand inhämtat vissa upplysningar i sagda hänseende från statliga

myndigheter. I anledning härav har inom statens bränslekommission

upprättats en den 2 maj 1949 dagtecknad promemoria angående bensinförbrukningen

vid ett eventuellt hävande av bensinransoneringen. Denna promemoria

har i transumt såsom Bilaga fogats vid förevarande betänkande.

Utskottets yttrande.

I den nu förevarande propositionen nr 24 har Kungl. Maj :t föreslagit,

att bestämmelserna rörande omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker

— vilka av riksdagen plägat antagas för ett år i sänder och för närvarande

gälla intill utgången av juni månad 1949 — skola äga fortsatt giltighet

under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

Emellertid har i anslutning till detta förslag i samma proposition upptagits

till behandling ett annat spörsmål av mera allmän räckvidd, nämligen

frågan om fortbeståndet för tiden efter juni 1949 av de vid 1948 års riksdag

beslutade skärpningarna på den indirekta beskattningens område i syfte att

överbalansera budgeten.

Av den här ovan lämnade redogörelsen, jämförd med vad 1948 års bevillningsutskott

anfört i sitt betänkande den 1 juni 1948 (nr 48) i anledning

av det då föreliggande förslaget om införande av pappersbeskattningen,

framgår dels att ifrågavarande skärpningar på den indirekta beskattningens

område skulle avse i tablån å s. 13 angivna varuslag och skattetitlar, dels ock

att skatteökningarna vid nyssnämnda tidpunkt, den 1 juni 1948, beräknades

medföra inkomstökningar för statsverket på sätt framgår av tablån.

I anslutning till denna tablå må framhållas, att det icke är möjligt att

mera exakt fastslå i vad mån beräkningarna av förenämnda inkomstökning visat

sig riktiga; det torde emellertid kunna antagas att några större avvikelser

icke uppstått.

I den nu föreliggande propositionen nr 24 har föredragande departementschefen

erinrat om att -— då förslag framlades för 1948 års riksdag om ge
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

13

Varuslag m. m.

Inkomstökning (för helt

budgetår enligt beräk- ning i juni 1948)

milj. kr.

1) Spritdrycker........................

56

2) Vin................................

6

3) Maltdrycker (inkl. lagrat svagdricka)

17

4) Läskedrycker.......................

10-4

5) Tobaksvaror........................

50

6) Nöjesskatt..........................

23

7) Varuskatt..........................

39

8) Bensin och brännoljor..............

209-25

9) Totalisatormedel....................

7

10) Tipsmedel..........................

10

11) Lotterimedel.......................

25

12) Pappersskatt.......................

48

Summa

500-65

nomförandet av nämnda skatteskärpningar, som åsyftade att åstadkomma

den överbalansering av budgeten som i dåvarande läge ansåges ofrånkomlig

— dessa skatteskärpningar skulle vara av tillfällig natur och att frågan om

skatteskärpningarnas fortbestånd med hänsyn härtill borde prövas av 1949

års riksdag. Vidare har departementschefen i propositionen nr 24 anfört, att

enligt hans mening borde de vid 1948 års riksdag beslutade skattehöjningarna

— med viss jämkning beträffande totalisalormedlen — oförändrade

fortbestå under budgetåret 1949/50. Departementschefen ville vidare erinra

om att ifrågavarande skatteskärpningar i flertalet fall formellt icke vore tidsbegränsade;

endast skatterna å spritdrycker och papper vore begränsade

till sin giltighetstid, vilken utginge den 30 juni 1949. Med undantag av sistnämnda

två skatter erfordrades alltså intet formellt beslut av riksdagen

för ett fortsatt uttagande av de skärpta skatterna. Enligt departementschefen

avsåge i själva verket den fråga, som riksdagen hade att taga ställning till

i anledning av propositionen nr 24, huruvida för nästkommande budgetår

en överbalansering av budgeten av den storleksordning, som förutsattes i

statsverkspropositionen, skulle anses erforderlig.

I detta sammanhang bör erinras om att Kungl. Maj :t dels i propositionen

den 28 januari 1949, nr 25, hemställt om bemyndigande för Kungl. Maj :t

att föreskriva ändrade grunder för fördelning av totalisatormedel, dels ock

i en den 25 februari 1949 dagtecknad proposition, nr 72, framlagt förslag

om fortsatt giltighet av förordningen om pappersskatt för tiden den 1 juli

1949—den 30 juni 1950. Förstnämnda proposition har bifallits av riksdagen.

Inom riksdagen bär väckts ett flertal motioner, däri behandlats frågan om

skatteskärpningarnas fortbestånd för tiden efter juni 1949. Sålunda har i de

likalydande motionerna I: 218 (av herrar Öliman och Norling) och II: 272

(av herr Hagberg i Luleå in. fl.) yrkats upphävande av samtliga vid 1948 års

riksdag beslutade skärpningar på den indirekta beskattningens område. I

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

de likalydande motionerna 1:232 (av herr Näsgård m. fl.) och 11:295 (av

herr Jonsson i Skedsbygd in. fl.) samt de likalydande motionerna I: 233 (av

herr Carl Eric Ericsson m. fl.) och II: 298 (av herr Birke m. fl.) har yrkats,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 24 måtte upphäva den

skärpta beskattningen å bensin och brännoljor från och med den 1 juli

1949. Vidare har i en den 19 februari 1949 dagtecknad, i andra kammaren

väckt motion, nr 297, (av herrar Åhman och Rosén) yrkats att riksdagen

måtte besluta, att fordonsskatten å bensindrivna lastautomobiler skulle sänkas

med 50 procent under den tid som den skärpta beskattningen av drivmedel

uttoges.

I anslutning härtill må nämnas att i de likalydande motionerna I: 298

(av herr Bergvall in. fl.) och II: 379 (av herr Ohlin m. fl.) — vilka motioner

väckts i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 181 angående komplettering

av riksstatsförslaget för budgetåret 1949/50 m. m. — hemställts dels

att riksdagen måtte besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldiga, som

avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skulle ingå i preliminär

skatt för den del av budgetåret 1949/50 som fölle inom tiden 1 juli

till 31 december 1949 med 100 procent av grundbeloppet samt för tiden 1

januari till 30 juni 1950 med 90 procent av grundbeloppet, dels ock att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa att Kungl. Maj:t måtte

omedelbart vidtaga åtgärder för bensinransoneringens avskaffande.

Beträffande nöjesskatten har i ett flertal, vid riksdagens början väckta motioner

yrkats — under hänvisning till den vid 1948 års riksdag beslutade

skärpningen av nöjesskatten för biografföreställningar — att ändringar

matte vidtagas med avseende å nämnda skatt. I de likalydande motionerna

I: 103 (av fru Svenson m. fl.) och II: 121 (av herrar Ericsson i Näs och

Larsson i Luttra) har sålunda hemställts, att riksdagen måtte besluta

att sänka nöjesskatten vid biografföreställningar till högst 20 procent, där

sådana arrangerades av samlingslokalägande föreningar. I motionen 1:217

(av herr Nordenson) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande möjligheten

att åstadkomma en sänkning av nöjesskatten för biografföreställningar

och att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen snarast möjligt framlägga förslag

i ärendet. Slutligen har i motionen II: 271 (av herrar Spångberg och Ericsson i

Näs) hemställts, att riksdagen måtte besluta att 20 procent av de skattebelopp,

som influtit vid visning av svensk film, på lämpligt sätt direkt och

omedelbart tillfördes vederbörande svenska producent.

I fråga om pappersskatten må nämnas, att i de likalydande motionerna

1:255 (av herr Domö m. fl.) och 11:320 (av herrar Hjalmarson och Staxäng)

yrkats avslag å Kungl. Maj :ts förslag om förlängning av giltighetstiden

för förordningen om pappersskatt.

Under hänvisning till att i de förut omnämnda motionerna 1:218 och II:

272 yrkats upphävande av samtliga vid 1948 års riksdag beslutade skärpningar

på den indirekta beskattningens område har i motionen II: 124 (av

herr Persson i Landafors m. fl.) föreslagits, att riksdagen måtte besluta ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

taga en engångsskatt på större förmögenheter i enlighet med de riktlinjer

som angivits i motionen II: 124.

Den i propositionen nr 72 väckta frågan om fortsatt giltighet av förordningen

om pappersskatt kommer utskottet att behandla i ett särskilt betänkande.

I följd härav kominer utskottet ej heller att nu taga ställning vare sig

till motionerna 1:218 och 11:272, i vad därigenom yrkas upphävande av

pappersbeskattningen, eller till motionerna 1: 255 och II: 320.

Beträffande spörsmålet om bibehållande av den skärpta nöjesskatten för

biografföreställningar kan enligt utskoltets mening ett avgörande härutinnan

träffas utan att samtidigt behandlas de frågor, vilka väckts i de förut nämnda

motionerna 1:217, 11:271 samt 1:103 och 11:121. Dessa fyra motioner

kommer utskottet fördenskull att upptaga till behandling i ett särskilt betänkande.

Såsom framgår av det anförda genomfördes de av 1948 års riksdag beslutade

skärpningarna på den indirekta beskattningens område i syfte att

åstadkomma en sådan överbalansering av budgeten för budgetåret 1948/49

som i dåvarande läge ansågs erforderlig. Enligt beräkningarna vid 1948 års

riksdag skulle statsverket genom nämnda beskattning tillföras ett inkomstbelopp

av omkring 500 miljoner kronor. För budgetåret 1948/49 beräknas

överbalanseringen enligt propositionen nr 181 till omkring 300 miljoner

kronor.

Såvitt utskottet kunnat finna har under tiden efter dessa skatteskärpningars

genomförande icke inträtt sådan förändring i det allmänna ekonomiska

läget, att det kan anses tillrådligt att för budgetåret 1949/50 avstå

från den stabiliserande faktor som en överbalansering av budgeten innebär.

I vilken utsträckning en överbalansering för sistnämnda budgetår bör

eftersträvas kan självfallet vara föremål för delade meningar. Enligt vad

föredragande departementschefen anfört böra samtliga de vid 1948 års riksdag

beslutade extraordinära skattehöjningarna — med ett statsfinansiellt

sett oväsentligt undantag (totalisatormedlen) — bibehållas oförändrade under

nästkommande budgetår. Med utgångspunkt härifrån har departementschefen

i propositionen nr 181 beräknat överbalanseringen av driftbudgeten

till 618 miljoner kronor. Enligt vad utskottet inhämtat torde emellertid

nämnda belopp numera böra beräknas till omkring 670 miljoner kronor.

Motsvarande överbalansering hade i statsverkspropositionen beräknats till

omkring 720 miljoner kronor.

Då utskottet i enlighet med vad sålunda anförts hyser den uppfattningen,

att en överbalansering av budgeten är erforderlig jämväl för nästkommande

budgetår, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen

nr 24 framlagda förslaget om fortsatt giltighet under nämnda

budgetår av de nuvarande bestämmelserna rörande omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker. Utskottet förordar alltså att förordningen

den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

spritdrycker — i den lydelse förordningen erhållit i samband med skatteskärpningen

vid 1948 års riksdag — förlänas fortsatt giltighet intill utgången

av juni månad 1950.

Beträffande frågan om fortbeståndet för tiden efter juni 1949 av övriga

vid 1948 års riksdag beslutade skatteskärpningar — med undantag för

skärpningarna av skatterna å bensin och brännoljor, som utskottet i det

följande kommer att behandla särskilt för sig -— eller alltså skärpningarna

i fråga om beskattningen av vin, maltdrycker, läskedrycker, tobaksvaror,

biografföreställningar och sådana varor, för vilka varuskatt utgår, tillstyrker

utskottet likaledes, att dessa skärpningar bibehållas oförändrade under

budgetåret 1949/50. Vad nu sagts är tillämpligt även med avseende å den

vid 1948 års riksdag beslutade ökningen av statsverkets andel i totalisator-,

tips- och lotterimedel, dook med den jämkning som föranletts av det i propositionen

nr 25 framlagda, av riksdagen godkända förslaget om ändrade

grunder för fördelning av totalisatormedel.

Den i propositionen nr 24 berörda frågan om bibehållande under nästkommande

budgetår av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor har varit

föremål för delade meningar. Sålunda må nämnas att i ett flertal motioner

yrkats att — då denna skärpta beskattning verkade ojämnt och orättvist

och även i övrigt vore förenad med avsevärda olägenheter -— beskattningen

i fråga måtte upphävas med utgången av juni månad 1949. I vissa andra

motioner har förutsatts att beskattningen av bensin och brännoljor i oförändrat

skick skulle bibehållas jämväl under nästfoljande budgetår; samtidigt

har emellertid förordats att i stället andra åtgärder skulle vidtagas som

ägde samband med nämnda beskattning. I detta hänseende må erinras om

det motionsvis framförda yrkandet om nedsättning av fordonsskatten för

bensindrivna lastautomobiler. Vidare har i motionsväg framförts yrkande

om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om åtgärder

för bensinransoneringens omedelbara avskaffande; och motionärerna ha

härvid utgått från bl. a. den förutsättningen att nu ifrågavarande skärpta

beskattning skulle bestå även för tiden efter juni 1949.

Såvitt utskottet kunnat finna skulle ett borttagande från och med den

1 juli 1949 av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen medföra ett

betydande inkomstbortfall för statsverket under nästkommande budgetår.

Enligt för utskottet tillgängliga siffror kan totalkonsumtionen av bensin

under sagda budgetår — med bibehållen ransonering — beräknas till

750 000 kubikmeter, för vilken bensinmängd tilläggsskatten uppgår till 202,5

miljoner kronor. I statlig verksamhet — försvaret, de af färsdrivande verken

m. fl. — kan den kvantitet bensin, för vilken skatt utgår, beräknas

till omkring 60 000 kubikmeter; och för denna kvantitet utgör tilläggsskatten

något över 16 miljoner kronor. Då tilläggsskatterna å bensin och

brännoljor kunna beräknas till totalt omkring 210 miljoner kronor, skulle

nettoinkomstbortfallet för nästkommande budgetår genom tilläggsskatternas

upphävande från och med den 1 juli 1949 kunna uppskattas till omkring

190 miljoner kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Enligt utskottets mening skulle ett inkomstbortfall av denna storleksordning

avsevärt försvåra strävandena att uppnå en samhällsekonomisk balans.

I nuvarande läge synes det vara i hög grad angeläget att en betryggande

överbalansering av budgeten äger rum; enligt utskottet måste fördelen härav

vara större än de nackdelar, som äro förenade med ett bibehållande under

ytterligare ett år av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen.

Härvid har utskottet fäst avseende vid särskilt den omständigheten, att nu

berörda nackdelar uppenbarligen göra sig starkast gällande under tiden

närmast efter skatteskärpningarnas ikraftträdande och framträda med

mindre styrka efteråt sedan framför allt prisförhållandena någorlunda stabiliserats.

Av olika skäl torde det ej vara lämpligt att välja den lösningen,

att ifrågavarande tilläggsskatter borttagas i etapper och att skatterna således

endast delvis upphävas från och med den 1 juli 1949. Med hänsyn härtill

_ och oavsett frågan huruvida bensinransoneringen bör upphävas omedelbart

eller icke — tillstyrker utskottet, att den vid 1948 års riksdag genomförda

skärpta beskattningen av bensin och brännoljor får fortbestå helt

oförändrad — även under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

Utskottet finner ej skäl att i detta sammanhang förorda någon ändring i

beskattningen av bensindrivna lastautomobiler.

Vid nu angivna förhållanden avstyrker utskottet dels de likalydande motionerna

1:218 och 11:272, till de delar motionerna upptagits till behandling

i detta betänkande, dels de likalydande motionerna I: 232 och II. 295,

dels de likalydande motionerna I: 233 och II: 298, dels ock motionen II: 297.

Vidare avstyrkes motionen II: 124.

Såsom förut omnämnts har i de likalydande motionerna I: 298 och II. 379

hemställts — förutom om viss sänkning av uttagningsprocenten för den statliga

inkomstskatten under senare hälften av budgetåret 1949/50 — att riksdagen

i skrivelse till Ivungl. Maj :t ville hemställa att Kungl. Maj .t måtte omedelbart

vidtaga åtgärder för bensinransoneringens avskaffande. Dessa motioner

ha väckts i anslutning till Kungl. Maj :ts den 1 april 1949 dagtecknade

proposition nr 181 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret

1949/50, m. m. Utskottet har emellertid i ett sammanhang övervägt

dels de i propositionen nr 24 berörda frågorna om fortsatt skärpt indirekt

beskattning — bland annat av bensin — under nästkommande budgetår och

dels nyssnämnda proposition nr 181. Med hänsyn härtill har utskottet ansett

sig kunna verkställa en sådan uppdelning av motionerna 1:298 och II:

379, att i förevarande betänkande behandlas yrkandet rörande bensinransoneringens

omedelbara avskaffande, medan yrkandet om sänkning av uttagningsprocenten

för den statliga inkomstskatten prövas av utskottet först

senare i samband med behandlingen av inkomstberäkningarna för budgetåret

1949/50.

Till motivering för yrkandet om bensinransoneringens omedelbara avskaffande

har anförts bl. a. att — ehuru den konsumtionsökning som kunde

väntas inträda efter ransoneringens försvinnande ej med säkerhet kunde

2 Bihang till riksdagens protokoll 19''i9. 7 sand. Nr 38.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 38-

beräknas i förväg — ökningen uppskattades till 100 000 kubikmeter för helt

år räknat, att statskassan härigenom skulle erhålla med omkring 45 miljoner

kronor ökade skatteintäkter, att ransoneringens avveckling skulle medföra

en reduktion av kostnaderna såväl för det allmänna som för näringslivet

och utöva ett indirekt gynnsamt inflytande samt att den ökade belastningen

på betalningsbalansen, som bensinimportens ökning skulle medföra,

icke vore av den storleksordning att den borde lägga hinder i vägen för en

så önskvärd reform som bensinransoneringens avveckling. I anslutning härtill

har i motionerna framhållits, att genom den förstärkning av budgeten

för budgetåret 1949/50 som erhölles bl. a. genom ytterligare bensinskattemedel

till följd av ökningen av bensinkonsumtionen, erhölles täckning för vad

statskassan komme att förlora genom den i motionerna samtidigt förordade

sänkningen av uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten.

Även enligt utskottets uppfattning är det önskvärt att bensinransoneringen

— liksom även den skärpta bensinlbeskattningen — avvecklas så snart

som förhållandena medgiva detta. Vid bedömandet av denna fråga bör

emellertid närmare undersökas, i vilken omfattning bensinkonsumtionen

kommer att öka vid fri handel och vilka konsekvenser som härvid göra sig

gällande.

Utskottet har från bränsle- och trafikkommissionerna införskaffat upplysningar

angående den antagliga konsumtionsökningen därest bensinransoneringen

nu skulle upphävas. Enligt vad utskottet därvid erfarit skulle

konsumtionsökningen antagligen komma att avsevärt överstiga den i förevarande

motioner angivna kvantiteten; en ökning med omkring 200 000 kubikmeter

för helt år räknat skulle vara mest trolig.

Vid utskottets ställningstagande till den nu föreliggande frågan har utskottet

fäst avgörande vikt vid spörsmålet, huruvida den nuvarande tillgången

på s. k. hårdvaluta kan anses medgiva en ökning av bensinimporten med

omkring 200 000 kubikmeter per år. Enligt utskottets uppfattning är valutaläget

för närvarande sådant, att hårdvaluta icke kan ställas till förfogande

för inköp av sistnämnda kvantitet bensin.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig böra avstyrka motionerna 1:298

och 11:379, till den del motionerna innefatta hemställan om skrivelse till

Kungl. Maj :t med anhållan att Kungl. Maj:t måtte omedelbart vidtaga åtgärder

för bensinransoneringens avskaffande.

Vid de tillfällen då 1948 års bevillningsutskott tog ställning till de utav

Kungl. Maj :t framlagda förslagen om skärpt indirekt beskattning underströks

från utskottets sida vad departementschefen uttalat därom, att den

skärpta indirekta beskattningen — som ju förordats i syfte att åstadkomma

eu överbalansering av budgeten och icke för att täcka löpande statsutgifter

— borde vara av endast tillfällig natur.

I likhet med 1948 års bevillningsutskott vill utskottet särskilt understryka

att de vid 1948 års riksdag genomförda skärpningarna på den indirekta beskattningens

område äro av endast tillfällig natur och åsyfta att bidraga till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

överbalanseringen av budgeten. Den omständigheten att nu ifrågavarande

skatteskärpningar — därest utskottets föreliggande förslag godkännas av

riksdagen — komma att erhålla en giltighetstid av något mer än två år,

torde icke kunna föranleda att beskattningen bör karakteriseras på annat

sätt än nyss angivits. I enlighet härmed förutsätter utskottet, att jämväl 1950

års riksdag beredes tillfälle att taga ställning till frågan om den skärpta

beskattningens fortbestånd.

I nu förevarande avseende vill utskottet emellertid därjämte hänvisa till

att Kungl. Maj :t den 22 april 1949 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av skatterna

till staten och deras verkningar. I direktiven för dessa sakkunniga, som

numera tillkallats, har anförts bl. a., att de sakkunniga hade att taga ståndpunkt

till frågan om avvecklingen av de extraordinära konsumtionsskatter

som av 1948 års riksdag beslutades såsom led i åtgärderna till skydd för

penningvärdet. Av nämnda direktiv framgår sålunda, att frågan om fortbeståndet

av skatteskärpningarna för tiden efter den 30 juni 1950 redan

aktualiserats.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts far utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med godkännande av Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 24,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923

(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker,

2) förklara sig icke hava något att erinra emot ett bibehållande

under nästkommande budgetår av de år 1948 vidtagna

skärpningarna i den indirekta beskattningen <m. m.,

avseende, såvitt nu är i fråga:

a) beskattningen av vin,

b) beskattningen av maltdrycker,

c) beskattningen av läskedrycker,

d) beskattningen av tobaksvaror,

e) nöjesskatten,

f) varuskatten,

g) beskattningen av bensin och brännoljor,

h) statsverkets andel i totalisator-, tips- och lotterimedel,

i den mån annat ej följer av vad innevarande års riksdag

beslutat i fråga om fördelningen av totalisatormedlen; samt

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 218 av herrar öhman och

Norling samt IT: 272 av herr Hagberg i Luleå in. fl., till de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

delar motionerna upptagits till behandling i nu föreliggande

betänkande,

de likalydande motionerna I: 232 av herr Näsgård m. fl. och

II: 295 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.,

de likalydande motionerna I: 233 av herr Carl Eric Ericsson

m. fl. och II: 298 av herr Birke m. fl.,

de likalydande motionerna I: 298 av herr Bergvall m. fl.

och II: 379 av herr Ohlin m. fl., till den del motionerna upptagits

till behandling i detta betänkande,

motionen II: 297 av herrar Åhman och Rosén samt

motionen II: 124 av herr Persson i Landafors m. fl.,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från f ö r s ta kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Franzon*,

Wehtje, Rosander, Petrén, Einar Eriksson, Erik Gustaf Andersson och

Niklasson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,

Persson i Svensköp, Bladh och Kärrlander.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje, Niklasson, Jonsson i Skedsbygd och Hagberg

i Malmö, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort erhålla

denna lydelse:

»I den nu förevarande propositionen nr 24---(= utskottet s. 12 rad

19 uppifrån — s. 15 rad 12 uppifrån)---i ett särskilt betänkande.

Syftet med de vid 1948 års riksdag beslutade skärpningarna av den indirekta

beskattningen angavs vara att åvägabringa en ur penningpolitisk synpunkt

betingad överbalansering av budgeten. För budgetåret 1948/49 be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. 21

räknades statsverket genom denna beskattning komma att tillföras ett inkomstbelopp

av omkring 500 miljoner kronor. I propositionen nr 181 till

årets riksdag uppskattas överbalanseringen för sagda budgetår till omkring

300 miljoner kronor.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört----(— utskottet

s. 15 rad 16 nedifrån — rad 8 nedifrån) — --- 720 miljoner kronor.

Även om det i nuvarande läge för vinnande av samhällsekonomisk balans

bör eftersträvas att genom indirekt beskattning söka vidmakthålla en överbalansering

av budgeten, kan självfallet delade meningar råda rörande den

utsträckning, i vilken detta bör ske. I varje fall torde i sådant hänseende

något visst belopp icke kunna på förhand fastställas såsom ett ofrånkomligt

minimum. Beloppets storlek måste bliva beroende på prövningen av de olika

förslag till skattehöjningar, som föreligga, och de verkningar av förslagens

genomförande, som måste vara att räkna med.

Från sålunda antydda utgångspunkter har utskottet icke funnit--—

(= utskottet s. 15 rad 5 nedifrån — s. 16 rad 1 nedifrån)--- — 190 mil
joner

kronor.

Ett inkomstbortfall av angiven storleksordning må visserligen icke bagatelliseras.

Mot detsamma måste dock ställas de menliga återverkningar i skilda

hänseenden, som med tilläggsskatterna å bensin och brännoljor äro förenade.

Redan 1948 års bevillningsutskott ansåg, att dessa återverkningar

vore av annan räckvidd än dem som följde exempelvis av skärpningarna i

beskattningen av spritdrycker och tobaksvaror, i det att dessa skatteskärpningar

drabbade i huvudsak sådana varor, som uppenbarligen kunde rubriceras

såsom umbärliga och vilkas beskattning icke medförde några rubbningar

inom produktionen eller näringslivet i övrigt. Att en sådan olikhet

föreligger, har också understrukits av konsumtionsskatteberedningen, som

uttalat, att en skärpt beskattning av motorfordon och drivmedel till dessa

fordon — i motsats till övriga av beredningen tillstyrkta skatteskärpningar

-—- i viss mån kunde komma att drabba även icke umbärliga varor samt att

en beskattning av motortrafiken givetvis komme att få återverkningar på

stora delar av näringslivet.

Med hänsyn till det sålunda anförda framstår en avvägning såsom nödvändig

mellan å ena sidan angelägenheten av att åstadkomma en överbalansering

av budgeten och å andra sidan de icke önskvärda återverkningarna på

bilismen och näringslivet över huvud taget. Att märka är emellertid, att i

förra hänseendet hitintills något verkligt försök icke gjorts vare sig av konsumtionsskatteberedningen,

departementschefen eller 1948 års bevillningsutskott

att klarlägga betydelsen och värdet av en överbalansering av här ifrågavarande

omfattning för penningvärdet eller för den samhällsekonomiska balansen

i stort. Man har på den punkten begränsat sig till att uttala och i

olika sammanhang upprepa, att överbalanseringen är nödvändig med hänsyn

till det rådande läget, samtidigt som man sökt att så långt möjligt bagatellisera

de allvarliga rubbningar och olägenheter för bilismen, för näringslivet

samt därmed för folkhushållet i dess helhet, som tilläggsbeskaltningen

av motorismen måste förutsättas draga med sig.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

I sistnämnda hänseende kan icke bortses ifrån att, såsom jämväl i andra

sammanhang betonats, motortrafiken till sin allt övervägande del är ett

oumbärligt hjälpmedel för samfärdsel och näringsliv. Biltransporterna ha

erhållit en allt mer ökad omfattning och betydelse. Icke minst gäller detta

beträffande transporten av jordbrukets och skogsbrukets produkter samt

samfärdseln i övrigt för landsbygdens befolkning. En extra belastning av

motorismen framstår ock i särskild grad såsom ett de mindre och avlägset

belägna orternas problem. För näringslivet och för befolkningen exempelvis

i Norrland och andra därmed jämförliga delar av landet måste en sådan belastning

framstå såsom orättvis och uppenbarligen stridande mot principen

om jämlikhet i beskattningen. Att den haft en produktionshämmande effekt

samt medfört en ogynnsam förskjutning av produktionens inriktning synes

ovedersägligt. Konsekvenserna för våra exportindustrier av de på grund

av densamma förhöjda transportkostnaderna kunna icke förbises. Därigenom

minskas dessa industriers konkurrenskraft, vilket särskilt i nuvarande

världsmarknadsläge med tilltagande exportmotstånd är ägnat att föranleda

menliga följder för vårt näringsliv. På grund av sin konstruktion och sina

påtagliga verkningar kan tilläggsbeskattningen av motorismen sålunda icke

förutsättas kunna bidraga till ett återvinnande resp. vidmakthållande av

den samhällsekonomiska balansen, som dock förklarats vara syftet därmed.

Flertalet av de stora näringsorganisationerna i landet ha ock på sin tid från

sådana utgångspunkter bestämt avstyrkt införandet av densamma.

Ifrågavarande beskattning bär i skilda sammanhang betecknats såsom ett

tvångslån från motorismen, ett tvångslån som enligt otvetydiga förklaringar

skall återbetalas till denna. Ju större detta tvångslån blir, ju längre denna

tilläggsbeskaltning med andra ord får fortbestå, desto större svårigheter

måste ur budgetära och andra synpunkter anmäla sig, när återbetalningen

skall äga rum. Enligt riksdagens ståndpunktstaganden har den principen

fastslagits, att en särbeskattning av motorismen icke får avse någonting

annat eller mera än en täckning av de ökade utgifter eller kostnader, som

motorismen förorsakar vägväsendet. Motorismen får på grund härav icke

göras till en skattekälla eller budgetregulator'' i övlig mening. Den orättvisa,

som tilläggsbeskattningen av bensin och brännoljor ur ovan antydda synpunkter

måste anses innebära för motorismen och för alla dem, som äro

verksamma inom detta avsnitt av företagsamheten eller i övrigt beröras

därav, synes utskottet icke kunna längre få fortbestå. Utskottet förordar

alltså, att denna tilläggsbeskattning upphäves med utgången av nästkommande

juni månad.

Såsom förut omnämnts — ---(= utskottet s. 17 råd 20 nedifrån—s. 18

rad 10 nedifrån) — — -— bensinransoneringens avskaffande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 24 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni

1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker,

2) med bifall till de likalydande motionerna I: 232 av herr

Näsgård m. fl. och II: 295 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.

samt de jämväl likalydande motionerna I: 233 av herr Carl

Eric Ericsson m. fl. och II: 298 av herr Birke m. fl. dels besluta,

att den gällande tilläggsbeskattningen av bensin och

brännoijor skall upphöra att gälla med utgången av juni

månad 1949 dels ock i anslutning därtill antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 5 mars 1948

(nr 81) om tilläggsskatt å bensin, m. m.

Härigenom förordnas, att dels förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om

tilläggsskatt å bensin dels ock förordningen samma dag (nr 83) om tilläggsskatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skola upphöra

att gälla med utgången av juni månad 1949. 3

3) förklara sig icke hava något att erinra emot ett bibehållande

under nästkommande budgetår av de år 1948 vidtagna

skärpningarna i den indirekta beskattningen m. m., avseende,

såvitt nu är i fråga:

a) beskattningen av vin,

b) beskattningen av maltdrycker,

c) beskattningen av läskedrycker,

d) beskattningen av tobaksvaror,

e) nöjesskatten,

f) varuskatten,

g) statsverkets andel i totalisator-, tips- och lotterimedel,

i den mån annat ej följer av vad innevarande års riksdag beslutat

i fråga om fördelningen av totalisatormedlen; samt

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 218 av herrar öhman och

Norling samt II: 272 av herr Hagberg i Luleå m. fl., till de

delar motionerna upptagits till behandling i nu föreliggande

betänkande,

de likalydande motionerna 1:298 av herr Bergvall in. fl.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

och II: 379 av herr Ohlin m. fl., till den del motionerna upptagits

till behandling i detta betänkande,

motionen II: 297 av herrar Åhman och Rosén, samt

motionen II: 124 av herr Persson i Landafors m. fl.

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.»

II) av herrar Petrén, Sandberg, Kristensson i Osby och Persson i Svensköp,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»I

den nu förevarande--- — (= utskottet s. 12 rad 19 uppifrån—

s. 17 rad 6 uppifrån) —--den skärpta bensin- och brännoljebeskattning
en.

Av olika skäl---(= utskottet s. 17 rad 11 uppifrån—s. 18 rad 13

uppifrån)--— för den statliga inkomstskatten.

Utskottet delar den i motionerna 1:298 och 11:379 framförda uppfattningen,

att det är önskvärt, att bensinransoneringen liksom även den skärpta

bensinbeskattningen avvecklas så snart förhållandena det medger. Ett

omedelbart borttagande av den extra bensinskatten skulle emellertid som

tidigare framhållits innebära ett skattebortfall av ca 190 miljoner kronor,

vilket i dagens läge med hänsyn till strävandena att söka uppnå samhällsekonomisk

balans ej är tillrådligt. Härtill kommer, att om skatten bortfölle,

skulle efterfrågan på bensin stiga och ransoneringen låsas fast för längre

tid framåt. Av hänsyn härtill bör sänkningen av bensinskatten föregås av

ransoneringens slopande.

Bensin är en svårransonerad vara. Det är omöjligt att få denna ransonering

rättvis. Behovsprövningen kan inte frigöras från godtycke. Det är dessutom

svårt att förhindra en svart marknad på bensinhandelns område. Ransoneringen

medför avsevärda kostnader och kräver åtskillig arbetskraft,

som därvid undandrages produktionslivet. Ransoneringen försvårar givetvis

även ett rationellt utnyttjande av transportmedlen.

Vid bedömande av möjligheten att nu slopa bensinransoneringen måste

först klarläggas, hur mycket bensinförbrukningen härigenom skulle öka.

Några exakta beräkningar kunna givetvis ej utföras. Behovsdeklarationerna

kunna av naturliga skäl ej reservationslöst läggas till grund för en

beräkning. Direkta slutsatser äro vidare svåra att draga av en jämförelse

med bensinförbrukningen före ransoneringens införande, bl. a. av den anledningen

att ungefär samtidigt med ransoneringens införande bensinpriset

höjdes med ca 30 öre per liter. Utskottet har från bränsle- och trafikkommissionerna

införskaffat upplysningar angående den antagliga konsumtionsökningen,

därest bensinransoneringen nu skulle upphävas. Dessa uppskatta

merförbrulcningen till minimum 150 000 m3 och maximum 250 000

ms. Vid behandlingen av frågan i utskottet upplystes, att två av de största

bensinbolagen, Esso och Shell, uttalat, att de för sin del äro tämligen övertygade

om, att någon konsumtionsökning icke skulle bli resultatet av bensinransoneringens

slopande, men om en sådan mot förmodan skulle uppstå,

vore de av den uppfattningen, att denna ökning icke komme att över
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

25

stiga 5—10 %. Dessa företag ha sålunda bedömt ökningen maximalt till

35 000 å 75 000 in3 per år. Utskottet är medvetet om, att det är utomordentligt

svårt att bedöma, hur mycket förbrukningen skulle öka efter

ransoneringens slopande, men vill dock som sin uppfattning ange, att den

av motionärerna gjorda uppskattningen å 100 000 ma förefaller trolig.

En ökning av bensinförbrukningen med 100 000 m3 skulle tillföra staten

en ökad inkomst av ca 45 miljoner kronor under budgetåret 1949/50. Bensinransoneringens

slopande bidrager sålunda till att stärka budgetöverskottet

och underlättar genomförandet av den sänkning av den direkta

skatten, som föreslagits i motionerna I: 298 och II: 379.

En import av ytterligare 100 000 m3 bensin skulle kosta i främmande

valuta omkring 10 miljoner kronor. För närvarande måste denna summa

väsentligen erläggas i dollar. Detta blir dock ej i sin helhet en nettoförlust

ur valutasynpunkt. Om bensinransoneringen slopas och framfört förslag

om sänkning av den direkta skatten vinner bifall, har detta en produktionshöjande

effekt och påverkar härmed handelsbalansen i gynnsam riktning.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, att med hänsyn till alla

de viktiga importbehov, som för närvarande endast i otillräcklig grad kunna

tillgodoses, bliva energiska åtgärder nödvändiga i och för ökning av den

svenska exporten. Härvid bör övervägas huruvida icke dessa strävanden

bäst gynnas genom valutapolitiska åtgärder. Vidare bör framhållas, att i

den mån våra inhemska raffinaderier öka sin bensinproduktion minskas

valutaåtgången för bensin. Råoljan, som är utgångsmaterial vid bensinframställningen,

kan i väsentlig utsträckning inköpas från mjukvalutaländer

och betingar ett avsevärt lägre pris än bensinen.

Utskottet anser, att genom bensinransoneringens avskaffande vinnas så

betydande fördelar, att övervägande skäl tala för att denna slopas utan

dröjsmål.

Vid de tillfällen----(— utskottet s. 18 rad 9 nedifrån — s. 19 rad

16 uppifrån)---den 30 juni 1950 redan aktualiserats.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte---(= utskottet s. 19 rad

20 uppifrån — rad 4 nedifrån)--— fördelningen av

totalisatormedlen;

B) att riksdagen med anledning av de likalydande motionerna

I: 298 av herr Bergvall in. fl. samt II: 379 av herr

Ohlin in. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa, att

Kungl. Maj :t måtte omedelbart vidtaga åtgärder för bensinransoneringens

avskaffande; samt

C) att följande motioner — — — (= utskottet s. 19

rad 3 nedifrån — s. 20 rad 6 uppifrån)---II: 298 av

herr Birke in. fl.,

motionen 11:297 av herrar Allmän----(= utskottet

s. 20 rad 10 -råd 14 uppifrån)----ulan åtgärd.»

8 Bihang till riksdagens protokoll 19t9. T samt. Nr 38.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Bilaga.

PM

angående bensinförbrukningen vid ett eventuellt hävande av

bensinransoneringen.

Allmänt sett torde ett hävande av bensinransoneringen otvivelaktigt komma

att medföra en ökad konsumtion även om tilläggsskatten i viss mån kan

komma att verka återhållande. Det jämförelsevis höga bensinpriset synes i

dagens läge icke vara en tillräckligt återhållande faktor vid fri förbrukning.

Sedan en anpassning till priset numera kommit till stånd, synes den huvudsakliga

kritiken rikta sig mot själva ransoneringen.

En uppskattning av den ökade förbrukningen i samband med ransoneringens

eventuella hävande torde kunna verkställas på basis av förbrukningen

under tidigare år. Det synes därvid lämpligt att beakta såväl efterkrigs-

som även förkrigsförhållandena.

Av olika anledningar torde som efterkrigsår 1948 års förbrukning icke

kunna anses betecknande. En beräkning på grundval av förbrukningen under

1947, vilket år i stort sett får anses vara det härutinnan mest normala

efterkrigsåret, lämnar följande resultat. Redovisad förbrukning detta år

uppgick till ca 925 000 m3 oaktat förekomsten av den återhållande faktorn

körtillståndsprövning, det under senare delen av året införda söndagskörförbudet

samt sparkampanj på frivillig grund. Dessa på förbrukningen återhållande

faktorer torde kvantitativt kunna uppskattas till ca 50 000 m3. En

helt fri förbrukning under 1947 skulle sålunda kunna beräknas till omkring

975 000 in3 eller inemot 1 000 000 in3.

Förbrukningen under sista normala förkrigsår, 1938, uppgick till ca

755 000 in3. Till grund för en jämförelse med vad förbrukningen skulle blivit

efter 1947 med fri handel bör läggas den ökning av antalet motorfordon

av olika slag, som ägt rum under tiden 1/L 1939—r,1/io 1947, och därav föranledd

ökad bensinförbrukning. Ökningen av motorfordon under denna tid

motsvarar i runt tal en ökad förbrukning av ca 120 000 nV. Lägges härtill

under samma tid skedd ökning av motordrift inom andra förbrukningsområden

såsom jordbruk, skogsbruk, verkstadsdrift m. in., uppskattad till

40—50 000 m3, skulle förbrukningen beräkningsmässigt hava stigit från

755 000 in3 till 915—925 000 in3 under tiden fr. o. in. 1939 t. o. m. 1947.

På samma sätt torde en uppskattning kunna ske beträffande fri förbrukning

efter 1948. Genom tillkomsten av nya motorfordon skulle förbrukningen

hava ökats med cirka 52 000 in3. Inberäknat stegringen inom övriga förbrukningsområden,

uppskattad till 8 000 nT, skulle förbrukningen efter 1948

vid fri handel uppgå till 975—985 000 in3 med fortsatt stegring på grund av

nytillkommande motorfordon och motorredskap.

Det i dagens läge ofta påtalade minskade transportbehovet med åtföljande

minskad förbrukning torde, därest sådant verkligen föreligger, i viss mån

kunna motverkas av alljämt pågående insättning av nya motor enheter samt

i samband med bilparkens åldersstegring ökad bensinförbrukning. Vid ett

hävande av bensinransoneringen synes det därför icke uteslutet, att konsumtionen

skulle komma att uppgå till ovan beräknade förbrukning utan ransonering,

nämligen inemot 1 000 000 in3.

För att om möjligt erhålla en allsidig belysning av frågan om bensinransoneringens

berättigande har trafikkommissionen i slutet av november 1948

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

27

frågat vissa större närings- och intresseorganisationer om deras erfarenhet

och allmänna uppfattning av bensinransoneringen (se riksdagens protokoll,

andra kammaren, nr 40/1948). Samtliga organisationer hava därvid framhållit,

att bensintilldelningarna äro otillräckliga och att de sammanlagda tilldelningarna

för närvarande synas täcka cirka 75 % av det av organisationerna

uppskattade behovet. Sveriges industriförbund har därjämte framhållit,

att man kan räkna med att inköpen, trots det höga priset, komma att

uppgå till en avsevärd del av de 25 %, som skulle erfordras för full behovstäckning.

Sveriges lantbruksförbund ansåg för sin del, att vid fri handel bensininköpen

i vad gäller nyttotrafik sannolikt komma att äga rum i en omfattning,

som svarar mot full behovstäckning. Enahanda synpunkter ha

framkommit från grosshandelns utredningsinstitut. Å andra sidan har Motormännens

riksförbund uttalat, att det höga bensinpriset synes nödvändiggöra

en rationalisering av den privata nyttotrafiken och att, om ransoneringen

slopas, den totala förbrukningen på grund av den eventuella rationaliseringen

sannolikt icke nämnvärt skulle förändras.

Trafikföredragandena i länsstyrelserna ha på förfrågan i allmänhet uttalat

den uppfattningen att bensinpriset icke kommer att i någon större utsträckning

hindra en ökad förbrukning vid fri handel. De flesta ha vidare

uppskattat ökningen av bensinförbrukningen vid slopande av ransoneringen

till 25—30 % av nuvarande totala tilldelningskvantiteter.

Flertalet av de hörda näringsorganisationerna och trafikföredragandena i

länsstyrelserna hava sålunda hållit för troligt, att en ökning av bensinförbrukningen

kommer att inträda vid fri handel med bensin till nuvarande

pris. Uppskattningarna av bensinåtgången tyda på att förbrukningssiffran

kan komma att stiga till omkring 1 000 000 in3.

I årets importplan är beräknat en förbrukning av 750 000 in3, varför det

vid oförändrat konjunkturläge icke torde vara uteslutet att ett slopande av

bensinransoneringen skulle medföra en ökad förbrukning av 200—250 000

in3. Skulle emellertid ett minskat transportarbete komma att föreligga och

ett inom vissa områden kanske redan märkbart försämrat konjunkturläge

inträda med därav följande penningknapphet torde dessa på bensinåtgången

inverkande faktorer få tillmätas viss betydelse. Försiktigheten bjuder därför

till att sätta den lägre siffran för konsumtionsökningen till 150 000 m3.

Att i dagens läge med den mångfald osäkra faktorer, som föreligga vid ett

ståndpunktstagande i frågan, mera exakt kunna fastslå den ökade förbrukningen

är icke möjligt, men torde den dock med ganska stor sannolikhet

kunna uppskattas till minimum 150 000 nT och maximum 250 000 in3.

Vid importplanens uppgörande ha importmöjligheterna i pundvaluta helt

utnyttjats. Begränsningarna i importen ha sålunda gått ut över dollarvara.

Procentuellt uppgår bensinimporten i pundvaluta till 61,5 % och dollarimporten

till 38,5 %. ökad import av bensin skulle därför medföra ett ökat

dollarutflöde.

Den vid ett slopande av bensinransoneringen uppskattade merförbrukningen

av 150—250 000 in3 skulle i nuvarande läge betyda en merutgift i

dollar av 15—25 milj. kr. för ytterligare import eller också en förtäring av

nu befintliga lager.---

Stockholm den 2 maj 1949.

Statens bränslekommission

ER liv SEVERIN

Alfred Eklund

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 a1 i texten