Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 72, såvitt propositionen avser förlängning av giltighetstiden för förordningen den 11 juni 1948

1949-05-10 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 72, såvitt propositionen avser förlängning av giltighetstiden för förordningen den 11 juni 1948

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

1

Nr 39.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 72, såvitt propositionen avser förlängning

av giltighetstiden för förordningen den 11 juni

1948 (nr 283) om pappersskatt, samt bemyndigande

för Kungl. Maj.t att i vissa fall förordna om restitution

av pappersskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 25 februari 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 72, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt samt om

fortsatt giltighet av förordningen,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de grunder som angivits

i propositionen förordna om restitution av erlagd pappersskatt intill

ett sammanlagt belopp av fyra miljoner kronor.

Såsom framgår av bevillningsutskottets betänkande den 29 mars 1949,

nr 22, har utskottet redan tagit ställning till de i propositionen föreslagna

detaljändringarna i förordningen om pappersskatt. I enlighet härmed

kommer utskottet att i nu ifrågavarande betänkande behandla följande i

propositionen nr 72 framlagda förslag, nämligen dels förslaget om förlängning

av giltighetstiden för förordningen om pappersskatt, dels ock förslaget

om bemyndigande för Kungl. Maj :t att i vissa fall förordna om restitution

av pappersskatt.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 252 av herr Näsgård m. fl. samt II: 317

av herrar Werner och Svensson i Grönvik, vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 72 måtte besluta dels att vid en eventuell

förlängning av giltighetstiden av kungl. förordningen den 11 juni 1948

angående pappersskatt till § 1 mom. 2 foga sådana tillämpningsföreskrifter

alt den nyhetsförmedlande tidningspressen, oavsett dess nyhetsinnehåll

eller vilken samhällsgrupp som är läsare därav, icke måtte beläggas med

pappersskatt, dels att redan påförd eller av tidningarna i fråga inbetald så
1

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 7 samt. Nr 39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

dan skatt måtte till dem restitueras, samt att vederbörande utskott ville utarbeta

förslag till härför erforderliga författningsändringar»; samt

2) de likalydande motionerna I: 255 av herr Domö m. fl. samt II: 320 av

herrar Hjalmarson och Staxäng, vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts proposition nr 72 i vad den gäller förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt

samt om fortsatt giltighet av förordningen».

Beträffande sistnämnda två motioner må framhållas, att utskottet i sitt

betänkande nr 22 redan tagit ställning till det i motionerna framställda yrkandet

om avslag å propositionen, såvitt densamma avser ändringar i förordningen

om pappersskatt.

Vidare ha till utskottet hänvisats de under motionstiden vid riksdagens

början väckta likalydande motionerna I: 218 av herrar Öhman och Norling

samt II: 272 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta upphäva de vid 1948 års riksdag antagna förordningarna om

skatteskärpning på tobaksvaror, spritdrycker, vin, maltdrycker, läskedrycker,

nöjen, chokladvaror, kemisk-tekniska preparat m. in., bensin, brännoljor,

totalisatormedel, tipsmedel, lottsedlar och papper».

Sistnämnda båda motioner upptagas till behandling i förevarande betänkande

endast till den del desamma innefatta yrkande om upphävande

av beskattningen av papper.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, såvitt desamma behandlas i detta betänkande, får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna

I: 255, I: 218 och II: 317.

Såsom motivering för de i propositionen framlagda förslagen om fortsatt

giltighet av förordningen om pappersskatt samt om viss restitution av sådan

skatt har departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet anfört

följande:

»Förslaget om införandet av pappersskatt framlades för 1948 riksdag

i propositionen den 16 april 1948, nr 215. Enligt vad i nämnda proposition

uttalades ingick denna beskattning såsom ett led i skärpningarna på den

indirekta beskattningens område i syfte att överbalansera budgeten. I propositionen

framhölls vidare, att i författningen i ämnet borde uttryckligen

angivas — för att pappersskattens tillfälliga natur skulle särskilt understrykas

— att skatten skulle utgå för endast ett år, räknat från och med

den 1 juli 1948. Samtidigt underströks emellertid i propositionen att genom

en sådan tidsbegränsning det alternativet icke uteslötes att frågan om skattens

fortbestånd efter nyssnämnda dag upptoges till prövning av 1949 års

riksdag. — Dessa uttalanden föranledde ingen erinran från riksdagens sida.

Såsom framgår av propositionen den 28 januari 1949 (nr 24) med förslag

till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155)

angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker uttalade jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39. 3

vid framläggandet av sagda förslag, att de vid 1948 års riksdag beslutade

skatteskärpningarna pappersskatten däri inberäknad — enligt min uppfattning

borde oförändrade fortbestå under nästkommande budgetår. Jag

ansåg mig sålunda med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget icke

kunna förorda vare sig att pappersskatten redan nu borttoges eller att skattesatsen

sänktes.

I enlighet härmed föreslår jag att för riksdagen nu framlägges förslag om

fortsatt giltighet av förordningen om pappersskatt för tiden den 1 juli 1949

1—den 30 juni 1950.

I anslutning härtill torde jag få omnämna de överläggningar som ägt rum

med pappersbruken om villkoren för leveranser av papper och papp till

hemmamarknaden under år 1949. En närmare redogörelse för hithörande frågor

lämnas i en inom statens bränslekommission upprättad promemoria,

vilken torde få såsom Bihang fogas till detta protokoll. Såsom av promemorian

framgår grundade sig den reglering av handeln med papper och papp,

som varit i kraft år 1948 och haft till huvudsakligt syfte att tillförsäkra den

inhemska marknaden erforderliga papperskvantiteter, bland annat på en

överenskommelse med cellulosaindustrien om leveranser av vissa kvantiteter

pappersmassa till avtalade priser. Någon motsvarande överenskommelse

kunde däremot icke träffas för år 1949. Härmed bortföll den viktigaste förutsättningen

för pappersregleringen, som därför upphävdes samtidigt som

priserna å massa och papper genom stoppriser fastställdes vid dittillsvarande

nivå. De pappersbruk, som för sin tillverkning äro helt eller delvis hänvisade

till att köpa massa, ha emellertid haft svårigheter att anskaffa erforderliga

råvarukvantiteter till fastställda stoppriser. De överläggningar som i anledning

härav ägt rum ha resulterat i att stoppriserna å massa upphävts i samband

med att en preliminär överenskommelse angående pappersförsörjningen

under år 1949 träffats med pappersbruken. Denna överenskommelse inriktar

sig uteslutande på att säkra de massaköpande pappersbrukens försörjning

med den massa, som erfordras för att bruken skola kunna leverera

papper på hemmamarknaden. Utgångspunkten har härvid varit att dessa

pappersbruk nu räkna med att behöva betala per ton massa i genomsnitt

50 kronor mer än de i fjolårets globalavtal mellan cellulosa- och pappersbruksföreningarna

överenskomna massapriserna. Den kvantitet kemisk massa,

som levererades på hemmamarknaden i fjol, uppgick till 80 000 ton och man

utgår från samma leverans även under år 1949. De ifrågavarande pappersbrukens

merkostnad för massaköpen skulle sålunda bli fyra miljoner kronor.

Slår man ut merkostnaden på den kvantitet papper, som för hemmamarknadens

behov produceras på basis av denna massa, representerar merkostnaden

eu kostnadsökning av 5 öre per kilogram papper.

För att bereda pappersindustrien kompensation för denna merkostnad

ha två utvägar stått till buds. Om man å ena sidan hade velat lämna de

massaköpande pappersbruken kompensation i form av prishöjningar, skulle

man med utgångspunkt från den förutnämnda kostnadsfördyringen av 5

öre per kilogram papper blivit nödsakad att medgiva eu lyftning av hela

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

pappersnivån med i genomsnitt 5 öre per kilogram. Att differentiera

prissättningen för massaköpande och självförsörjande pappersbruk är nämligen

icke tänkbart. De självförsörjande pappersbruken skulle därigenom

oundvikligen fått tillgodogöra sig det stegrade hemmamarknadsvärdet på

massa, och den totala belastningen för konsumenterna hade kommit att omfatta

omkring 15 miljoner kronor. Den andra utvägen — som valdes i den

preliminära överenskommelsen — är att subventionera endast de massaköpande

pappersbruken, för vilket ändamål erfordras cirka 4 miljoner kronor.

Det förutsattes att denna kompensation skulle utgå i form av restitution av

erlagd pappersskatt. Visserligen är det i och för sig icke tilltalande att taga

skattemedel i anspråk för subventionsändamål av här avsett slag. Å andra

sidan torde en subvention av skattemedel med ett belopp motsvarande i genomsnitt

1,3 öre per kilogram av de totala hemmamarknadsleveranserna av

papp och papper — med undantag för tidningspapper — avgjort vara att

föredraga framför en allmän lyftning av pappersprisnivån av nyss angiven

omfattning. Den träffade preliminära överenskommelsen torde därför innebära

en godtagbar lösning av de föreliggande svårigheterna.

I enlighet med det nu anförda torde av riksdagen böra inhämtas bemyndigande

för Kungl. Maj :t att för år 1949 till pappersbruken restituera pappersskatt

med 50 kronor per ton för tillverkning av papper och papp för

hemmamarknaden inköpt kemisk massa intill en sammanlagd kvantitet av

högst 80 000 ton eller tillhopa högst 4 miljoner kronor. — Bränslekommissionen

torde sedermera böra erhålla uppdrag att i samråd med kontrollstyrelsen

inkomma med förslag till de närmare bestämmelser, som må vara

erforderliga för restitutionens genomförande.»

Rörande innehållet i ovannämnda, vid propositionen fogade Bihang tilllåter

sig utskottet hänvisa till propositionen s. 25—28.

Beträffande vad som anförts i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas

följande.

I de likalydande motionerna I: 255 och II: 320 har erinrats om att vid

pappersskattens tillkomst understrukits skattens tillfälliga natur. Under sådana

förhållanden hade man haft anledning vänta sig en särskild motivering

för pappersskattens bibehållande. Finansministern hänvisade emellertid

endast till att det allmänna ekonomiska läget enligt hans uppfattning vore

sådant, att han icke kunde förorda skattens avskaffande. Ur allmän ekonomisk

synpunkt kunde emellertid framhållas, att läget nu i avsevärd män

ändrat karaktär och att konjunkturutsikterna för så pass lång tid som femton

månader framåt vore ytterst ovissa. Den enligt motionärernas uppfattning

viktigaste frågan i detta sammanhang vore möjligheterna att i en vikande

priskonjunktur upprätthålla exporten. Papper och papp hade under år 1948 —

bortsett från pappersmassan — varit vårt lands viktigaste exportartiklar.

Deras utförsel inbringade år 1948 cirka 500 miljoner kronor i utländska

betalningsmedel, varav en stor del i s. k. hårda valutor. Till följd av betydande

prisfall över hela världen på råvaran pappersmassa hade även

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39. 5

papperspriserna börjat sjunka. I många fall låge redan nu papperspriserna

i andra länder lägre än de svenska hemmamarknadspriserna inklusive

skatt. Det vore allmänt bekant, att de för pappersbruken gällande inhemska

stoppriserna på papper låge under produktionskostnaderna, varför exporten

finge subventionera hemmamarknaden i viss utsträckning. Den svenska

industriens konkurrensförmåga på utländska marknader nedsattes följaktligen

genom pappersskatten. En ytterligare faktor som borde beaktas vore

erfarenheterna utav de under hösten 1948 borttagna s. k. exportutjämningsavgifterna

för pappersmassa. Det vore känt, att åtminstone köparna på den

amerikanska marknaden efter hand allt bestämdare pekade på exportavgifterna

som en anledning till vägran att godtaga de svenska exportpriserna.

Samma invändningar som restes mot exportavgifterna skulle kunna resas

mot pappersskatten. Skulle därvid samma inställning göra sig gällande även

gentemot de svenska papp- och papperspriserna — en inställning som, sedan

anledningen eventuellt bortfallit, kunde visa sig nog så svår att övervinna

-— skulle det främst bli de svenska exportörernas konkurrenter utomlands

som skulle draga största nyttan av den svenska pappersskatten,

kanske mångdubbelt mot de 45 miljoner kronor som denna skatt beräknades

tillföra statsverket. Det hade visat sig, att det icke vore lika lätt att återerövra

en förlorad marknad som att bevara en redan inarbetad. Om till

följd av ytterligare nedsättningar av de internationella massapriserna även

papperspriserna i högre grad skulle börja sjunka, kunde därför allvarliga

besvärligheter befaras för exporten av dessa varor. Ett slopande av pappersskatten

skulle medföra, att konsumentpriserna på papp och papper kunde

sänkas, vilket borde vara ägnat att stödja stabiliseringspolitikens strävanden.

I de likalydande motionerna 1:218 och 11: 272 har hemställts, att riksdagen

måtte besluta upphäva de vid 1948 års riksdag antagna förordningarna

om skärpt beskattning av vissa varor däribland papp och papper. Enligt

nationalbudgetdelegerades mening funnes nu icke längre något s. k.

köpkraftsöverskott på konsumtionsvaruområdet. Den samhällsekonomiska

balans, som tidigare ansetts rubbad, vore enligt den vid årets riksdag framlagda

prognosen för den ekonomiska utvecklingen återställd. De motiveringar

som vid 1948 års riksdag anfördes för skatteskärpningen vore således icke

längre gångbara. Den indirekta beskattningen verkade i synnerlig grad orättvis,

då framför allt de lägsta inkomsttagarna bleve de som drabbades hårdast.

Denna beskattning motverkade direkt det i andra sammanhang från

statsmakterna framförda önskemålet att hålla priserna nere för att kunna

bemästra de inflationsdrivande krafterna. De höjda skatterna på konsumtionsvaror

hade medfört ansenliga prisstegringar och till väsentlig del bidragit

till den höjning av levnadskostnaderna på ungefär 10 procent som

skedde under 1948. EU slopande av dessa skattehöjningar skulle, under förutsättning

all priskonlrollen effektiviserades, medföra en betydande sänkning

av prisnivån och en motsvarande höjning av realinkomsterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

I de likalydande motionerna 1:252 och 11:317 har framhållits, att statsmakterna

genom stadgandet i 1 § 2 mom. förordningen om pappersskatt

angående skattefrihet för ofärgat eller färgat tidningspapper som användes

för tryckning av allmän nyhetstidning — vilket stadgande till sitt innehåll

klart undantoge den nyhetsförmedlande tidningspressen —- avsett att undvika

att genom en särskild skatt ekonomiskt belasta den tidningspress som

betjänade allmänhetens nyhetsintressen. Att härvid verkställa en gränsdragning

med hänsyn till nyhetsmaterialets innehåll, exempelvis om detta

vore av aktuellt politiskt intresse eller eljest utgjordes av notiser och dagshändelser,

vore en omöjlighet. En dylik gränsdragning kunde icke heller ha

varit avsedd vid författningens tillkomst.

Det vore därför ägnat att väcka förvåning och reaktion, då kontrollstyrelsen,

vilken fått sig anförtrodd tillämpningen av skatteförfattningen i fråga,

under hösten 1948 beslutade utsträcka skatteområdet även till vissa tidningar

med obestridligen allmänt nyhetsinnehåll. Dit hänfördes bl. a. mycket

betydande delar av bondeförbundspressen, såsom riksorganet Svenska

Landsbygden och samtliga dess avläggare, tidningarna Värmlandsbygden,

Dalslandsbygden, Blekinge-Posten in. fl. Avgörande för detta enligt motionärernas

mening uppenbarligen felaktiga beslut hade styrelsen från sina utgångspunkter

enligt vad som upplysts ansett vara, att aktuella nyheter icke

plägat införas i dessa tidningar i sådan omfattning att tidningarna kunnat

betraktas såsom allmänna nyhetstidningar i gängse mening utan alltså

borde anses huvudsakligen såsom fackliga eller politiska publikationer. En

dylik tolkning vore emellertid orimlig och skulle leda till skapandet av ett

censurorgan över periodisk nyhetsförmedlande tryckt skrift, vilket ägde i

sin hand att avgöra, om skriftens innehåll vore av sådant nyhetsvärde eller

intresse för den s. k. breda allmänheten att skriften på grund härav icke

borde skattebelastas. Om en sådan tolkning tillämpades med hänsyn till

nyhetsmaterialets politiska men icke förty dock skiftande dagsaktuella innehåll,

syntes en av tryckfrihetsförordningens fundamentala grundprinciper

därmed ha satts ur funktion.

Grundlagen medgåve icke att åtgärd av någon finge vidtagas, vilken ens

i andra hand kunde medföra hinder för tryckt skrift att utkomma. Nu kunde

invändas att sådant hinder i förevarande fall icke ifrågakommit, men då den

verkliga effekten slutligen måste bli den, att ett ekonomiskt svagt tidningsorgan

i konkurrens med de s. k. fria tidningarna icke kunde bära den ökade

ekonomiska belastningen utan måste läggas ned, hade därmed ett kraftigt

ingrepp i det fria ordets grundlagsskydd i verkligheten skett. Än mera betänklig

framstode åtgärden därför att belastningen icke träffade den allmänna

tidningspressen likartat och allomfattande utan att urvalet skedde på

grundval av ett förhandsbedömande eller, om man så ville, en viss form av

censurering av skriftens innehåll, varigenom en klassificering skedde i gynnade

eller missgynnade grupper. I vart fall måste förfarandet anses stå i

strid med grundlagens anda och mening och vid en fortsatt tillämpning leda

till för tryckfriheten mycket farliga konsekvenser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

7

Över de likalydande motionerna 1:252 och 11:317 har utskottet under

hand inhämtat yttrande från kontrollstyrelsen. I yttrandet har styrelsen anfört

bland annat följande.

I fråga om tolkningen av begreppet allmän nyhetstidning hade bevillningsutskottet

i sitt betänkande nr 48 till 1948 års riksdag framhållit bl. a., att

den avgörande synpunkten borde vara, huruvida en tidning innehölle aktuella

nyheter av varjehanda slag, vilka icke endast vore av intresse för vissa

yrkeskategorier utan lästes av vad som brukar kallas »den breda allmänheten».

Kontrollstyrelsen har i egenskap av beskattningsmyndighet i ett flertal

fall haft att taga ställning till frågan, huruvida viss periodisk publikation

kunnat betraktas såsom allmän nyhetstidning. Härvid har avseende icke

fästs vid det förhållandet, att en tidning på grund av politisk inställningvinner

spridning företrädesvis allenast inom viss yrkeskategori. Icke heller

har den omständigheten att en tidning utkommer endast exempelvis en gång

i veckan inverkat på denna fråga. Avgörande för skattskyldigheten har i

stället varit, om — på sätt 1948 års bevillningsutskott framhållit — aktuella

nyheter av varjehanda slag plägat införas i sådan omfattning, att tidningen

kunnat betraktas såsom allmän nyhetstidning i gängse mening och icke huvudsakligen

såsom facklig eller politisk publikation. Ett avsteg från denna

princip skulle enligt styrelsens mening säkerligen innebära en uppluckring

av huvudregeln, varigenom krav skulle framkomma, att även andra kategoribetonade

organ skulle behandlas såsom sådan publikation, för vilket

skattefritt papper finge användas.

Kontrollstyrelsen har vidare framhållit, att den tolkning, som styrelsen

kommit till och som utgjort dess grundval vid bedömningen av vad som ur

skattesynpunkt skulle anses utgöra allmän nyhetstidning hade godkänts av

Kungl. Maj :t i regeringsrätten i ett den 28 januari 1949 meddelat utslag i

anledning av besvär över kontrollstyrelsens beslut i fråga om befrielse från

pappersskatt för tidningarna Svenska Landsbygden, Upplandsbygden, länstidningen

Östergötland och Sörmlandsbygden.

Kontrollstyrelsen har härefter anfört:

Då tidningarna Värmlandsbygden och Dalslandsbygden — vilka tidningar

berörts i motionerna I: 252 och II: 317 — äro likartade med nämnda tidningar,

har styrelsen ej heller funnit dessa tidningar vara att betrakta såsom allmänna

nyhetstidningar. Den i motionerna omnämnda tidningen Blekingeposten

har styrelsen däremot ansett kunna betraktas såsom allmän nyhetstidning,

vilket även meddelats vederbörande.

Genom utslag i högsta instans har sålunda viss tolkning av begreppet allmän

nyhetstidning blivit fastställd. Därest — med tillmötesgående av de motionsledes

gjorda yrkandena — en ändring härutinnan anses böra vidtagas,

synes detta böra komma till uttryck genom författningsändring. Kontrollstyrelsen

får emellertid framhålla, att en utvidgning av skattefriheten till

tidningspapper, som användes för tryckning av politiska nyhetstidningar,

skulle medföra icke blott skärpning av de redan nu rådande gränsdragningsproblemen

utan även krav på skattefrihet för tidningspapper till vissa andra

kategorier av publikationer, exempelvis religiösa, fackliga och vetenskapliga

tidningar och tidskrifter. Skulle utskottet stanna för att tidningspapper, som

användes vid tryckning av I. ex. tidningen Svenska Landsbygden eller andra

med densamma jämförbara tidningsorgan för olika politiska meningsriktningar,

bör fritagas från beskattning, synes detta kunna ernås genom att i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

författningstexten orden »allmän nyhetstidning» utbytes mot »allmän eller

politisk nyhetstidning». Såsom politisk nyhetstidning bör därvid anses sådan

med allmän nyhetstidning i fråga om utseende och redigering jämställd

tidning, vilken innehåller huvudsakligen politiska nyheter.

I en till utskottet inkommen skrift har Svenska pappcrsbruksföreningen

hemställt, att utskottet måtte avstyrka förslaget om ett fortsatt uttagande av

pappersskatt efter juni 1949. Därvid har föreningen anfört bland annat följande.

Som bekant passerades kulmen i konjunkturkurvan vad pappersexporten

anginge under år 1948. Det nya året hade redan medfört avsättningssvårigheter

på vissa marknader och prissänkningar på samtliga. Genom

befintlig konkurrens från hemmaindustrien på flertalet av våra viktigaste

avsättningsmarknader nödvändiggjordes en ständig anpassning av de svenska

priserna i relation till resp. inhemska noteringar. Den svenska inhemska

prisnivån för papper och papp vore ytterligt ofördelaktig och i många fall

rent förlustbringande. Detta hade sin grund i det förhållandet, att denna

prisnivå — så när som på en mindre justering för vissa specialkvaliteter av

kvantitativt mindre omfattning år 1946 samt en förhöjning med 4 öre per kg i

början av år 1948 — vore helt oförändrad sedan år 1941/1942. Denna

från myndigheternas sida helt medvetna prispolitik hade kunnat ekonomiskt

genomföras därigenom att exportkonjunkturen tidigare varit sådan, att täckning

för hemmamarknadens dåliga utfall kunnat vinnas genom export. Så

som priserna utvecklat sig på exporten låge dagens exportpriser i huvudsak

något under de inhemska priser som betalades av de svenska konsumenterna

inklusive skatt. Ytterligare prisreduktioner kunde inträffa inom den närmaste

tiden och komme då att öka denna spänning. Det vore uppenbart

att detta än ytterligare skärpte nödvändigheten av ett tillrättaläggande av den

inhemska prisnivån för bibehållande av industriens konkurrenskraft utåt.

Det vore lika uppenbart att ett sådant tillrättaläggande endast kunde ske i

och med skattens borttagande. Därigenom skulle även de inhemska konsumentpriserna

kunna reduceras. Föreningen hade i tidigare diskussioner i

denna fråga understrukit faran för ett exportland som Sverige att introducera

skatter på produkter som även vore föremål för export. Det vore ju

icke alldeles osannolikt att en förlängning av pappersskatten skulle kunna

medföra konsekvenser för Sverige i en riktning helt motsatt den uppläggning

som förutsattes utgöra målsättningen vid de nyss påbörjade tullförhandlingarna

i Annecy. Vid dessa förhandlingar framfördes från svensk sida

långtgående anspråk på tullnedsättningar för papper och papp vid export

till olika marknader. Det sade sig självt, att sådana anspråk kunde mötas

med det motargumentet att Sverige i själva verket vidtagit en drastisk indirekt

höjning av importtullen på papper och papp genom den för närvarande

utgående pappersskatten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

9

Utskottets yttrande.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t i propositionen

nr 72 hemställt, att förordningen den 11 juni 1948 (nr 283) om

pappersskatt, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1949, skall erhålla fortsatt

giltighet för tiden till och med den 30 juni 1950. Samtidigt har i propositionen

föreslagits ett flertal detaljändringar i fråga om pappersbeskattningen.

I propositionen har därjämte hemställts om bemyndigande för Kungl.

Maj :t att för år 1949 till pappersbruken restituera pappersskatt med 50 kronor

per ton för kemisk massa, avsedd att användas vid tillverkning av papper

och papp för hemmamarknaden, intill en sammanlagd kvantitet av högst

80 000 ton eller tillhopa högst 4 miljoner kronor.

I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts följande motioner,

nämligen dels de likalydande motionerna I: 252 (av herr Näsgård m. fl.)

och II: 317 (av herrar Werner och Svensson i Grönvik) dels ock de likalydande

motionerna 1:255 (av herr Domö m. fl.) och 11:320 (av herrar Hjalmarson

och Staxäng). 1 förstnämnda två motioner har yrkats, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta dels att vid en

eventuell förlängning av giltighetstiden av förordningen om pappersskatt

till 1 § 2 mom. fogas sådana tillämpningsföreskrifter att den nyhetsförmedlande

tidningspressen, oavsett dess nyhetsinnehåll eller vilken samhällsgrupp

som är läsare därav, icke måtte beläggas med pappersskatt och dels

att redan påförd eller av tidningarna i fråga inbetald sådan skatt måtte till

dem restitueras. I de likalydande motionerna 1: 255 och II: 320 har yrkats

avslag å propositionen i vad den gällde förslag till förordning angående

ändring i förordningen om pappersskatt in. m.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 218 (av herrar Öhman och Norling)

och II: 272 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.), vilka motioner väckts vid

riksdagens början, hemställts, att riksdagen måtte besluta upphäva den vid

1948 års riksdag införda beskattningen av bl. a. papper.

Vissa av nu berörda frågor har utskottet redan tagit ställning till i sitt

den 29 mars 1949 dagtecknade betänkande nr 22. Genom sagda betänkande

har utskottet sålunda slutbehandlat dels propositionen nr 72, såvitt angår

de däri föreslagna detaljändringarna i förordningen om pappersskatt, dels

ock de likalydande motionerna 1:255 och 11:320 till den del motionerna

beröra nyssnämnda ändringar. Vad utskottet i nämnda betänkande hemställt

har bifallits av riksdagen.

I enlighet härmed kommer utskottet att i nu förevarande betänkande behandla

allenast dels propositionen nr 72, i vad därigenom framlagts förslag

om fortsatt giltighet för tiden efter juni 1949 av pappersbeskattningen samt

om bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om viss restitution av

pappersskatt, dels de likalydande motionerna 1:218 och 11:272, såvilt angår

det däri framställda yrkandet om upphävande av pappersbeskattningen, dels

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

de likalydande motionerna I: 255 och II: 320, till den del motionerna innefatta

yrkande om anslag å propositionen nr 72 i här angivna hänseenden,

dels ock de likalydande motionerna I: 252 och II: 317.

Vad först angår frågan om förlängning av giltighetstiden för pappersbeskattningen

för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 vill utskottet erinra

om att denna beskattning — vilken genomfördes vid 1948 års riksdag

— ingick såsom ett led i en serie då beslutade skärpningar på den indirekta

beskattningens område i syfte att överbalansera budgeten.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr 72 framhållit, att

beskattningen i fråga — liksom övriga vid 1948 års riksdag beslutade

skatteskärpningar — borde oförändrade fortbestå under nästkommande

budgetår. Med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget kunde departementschefen

sålunda varken förorda att pappersskatten borttoges eller att

skattesatsen sänktes.

Av propositionen nr 181 angående komplettering av riksstatsförslaget för

budgetåret 1949/50, m. m. framgår, att statsverkets inkomster av pappersskatten

under sagda budgetår beräknas till 50 miljoner kronor.

1 vissa av de nu föreliggande motionerna liksom i den till utskottet ingivna

skriften av Svenska pappersbruksföreningen har gjorts gällande, att pappersbeskattningen

vore förenad med så allvarliga olägenheter att någon förlängning

av denna beskattning icke borde ifrågakomma.

Utskottet har förut denna dag avgivit betänkande nr 38 i anledning av

bl. a. Kungl. Maj :ts proposition nr 24 med förslag till förordning om fortsatt

giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-

och utskänkningsskatt å spritdrycker. I sagda betänkande har utskottet

icke enbart behandlat frågan om förlängning av beskattningen av

spritdrycker utan även tagit ställning till det mera vittomfattande spörsmålet

om bibehållande under nästkommande budgetår av de vid 1948 års

riksdag beslutade skärpningarna på den indirekta beskattningens område i

syfte att överbalansera budgeten, dock har utskottet därvid förklarat, att den

i propositionen nr 72 väckta frågan om fortsatt giltighet av pappersbeskattningen

skulle behandlas i ett särskilt betänkande.

I nyssnämnda betänkande nr 38 har utskottet anfört att — såvitt utskottet

kunnat finna — under tiden efter skatteskärpningarnas genomförande icke

inträtt sådan förändring i det allmänna ekonomiska läget, att det kunde

anses tillrådligt att för budgetåret 1949/50 avstå från den stabiliserande faktor

som en överbalansering av budgeten innebär. Under hänvisning härtill

har utskottet i samma betänkande tillstyrkt, att den skärpta indirekta beskattning,

varom i betänkandet vore fråga, erhölle giltighet även under nästföljande

budgetår.

Vad utskottet sålunda anfört i betänkandet nr 38 rörande angelägenheten

av att ernå en överbalansering av budgeten är enligt utskottets mening

tillämpligt jämväl såvitt angår frågan om bibehållande under ytterligare

ett år av pappersbeskattningen. Utskottet vill härvid understryka, att stats
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

verkets inkomster genom pappersbeskattning beräknas uppgå till så stort

belopp — 50 miljoner kronor för helt år räknat — att ett bortfall av denna

inkomst skulle ur den här ifrågavarande synpunkten få icke önskvärda konsekvenser.

Emellertid har vid utskottsbehandlingen av föreliggande fråga — liksom

i de likalydande motionerna I: 255 och II: 320 — framförts vissa erinringar,

som speciellt rikta sig mot förslaget om bibehållande av pappersbeskattningen.

Sålunda har gjorts gällande, att konjunkturutsikterna för papper sbranschen,

vars varor utgjorde en av landets mest betydelsefulla exportartiklar,

numera avsevärt försämrats; med fallande priser på världsmarknaden samt

med hemmamarknadspriser som icke täckte produktionskostnaderna och

en extra beskattning av den inhemska marknaden hade konkurrensförmågan

hos branschen nedsatts. Vidare har framhållits bl. a. att pappersbeskattningen

vållade branschen svårigheter på så sätt, att utländska köpare

av pappersprodukter kunde visa sig obenägna att acceptera offererade priser

under hänvisning till att pappersbranschen i Sverige belastades med en

särskild skatt å de inom landet försålda varorna. I enlighet härmed har uttalats

den meningen, att allmänna nationalekonomiska synpunkter motiverade

pappersskattens snara borttagande.

Utskottet anser sig kunna vitsorda, att pappersbeskattningen är förenad

mevl vissa olägenheter. Då skatten uttages på råvaran och utgår efter varans

vikt, kommer skatten att drabba den billiga färdiga pappersprodukten förhållandevis

hårdare än den dyrare produkten. Härigenom uppstå även risker

för snedvridningar inom produktionen. Att i vissa fall svårigheter uppkomma

vid gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria produkter

måste självfallet innebära en nackdel med denna beskattning.

Å andra sidan må framhållas, att de försämrade konjunkturutsikterna i

pappersbranschen knappast kunna bero på pappersbeskattningen. Att den

inhemska konsumtionen skulle nedgått på grund av denna beskattning har

icke påståtts; och därest beskattningen skulle medfört att en överflödig

konsumtion inom landet minskats, torde det ur allmänna synpunkter icke

böra resas några invändningar häremot. Ett borttagande av pappersbeskattningen

kan icke antagas nämnvärt bidraga till någon konjunkturomsvängning

för ifrågavarande bransch. Såvitt utskottet kan bedöma skulle skattens

borttagande resultera i att konsumentpriserna sänktes i motsvarande mån;

och en dylik åtgärd skulle i nuvarande läge icke vara ägnad att stödja stabiliseringssträvandena.

Beträffande särskilt farhågorna för att beskattningen kan skada de svenska

exportintressena i förevarande bransch torde något mera påtagligt samband

mellan å ena sidan den inhemska beskattningen och å andra sidan

prissättningen på de svenska produkterna utomlands icke föreligga. Utskottet

anser sig kunna förmoda, att världsmarknadspriserna på papp och papper

röna föga inflytande av eu i detta sammanhang så oväsentlig sak som

att konsumenterna här i landet få erlägga eu tillfällig pappersskatt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Med hänsyn till det nu anförda har utskottet kommit till den uppfattningen,

att tidpunkten ännu icke är inne att besluta om pappersskattens avveckling.

Utskottet tillstyrker sålunda, att denna beskattning erhåller fortsatt

giltighet under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

De i det föregående omnämnda olägenheterna med pappersbeskattning

måste dock tillmätas sådan betydelse, att beskattningen i fråga bör avvecklas

så snart förhållandena medgiva detta. Det torde för övrigt med visst fog

kunna göras gällande, att av de vid 1948 års riksdag beslutade skalteskärpningarna

är pappersbeskattningen ur olika synpunkter så otillfredsställande,

att pappersskatten bör ifrågakomma bland de indirekta skatter som i första

hand upphävas.

I anslutning härtill vill utskottet betona, att pappersbeskattningen av utskottet

anses vara en beskattning av endast tillfällig natur, vilken egenskap

särskilt markeras genom att beskattningen ursprungligen fastställts att

gälla och av utskottet föreslås förlängd under en begränsad tidsperiod. Därest

under nästkommande budgetår ändrade förhållanden skulle inträda,

vilka motivera att lättnader vidtagas i fråga om den indirekta beskattningen,

förväntar utskottet att Kungl. Maj :t för riksdagen framlägger förslag om

upphävande av pappersskatten snarast möjligt.

Såsom förut berörts har Kungl. Maj:t i propositionen nr 72 föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de grunder som

angivits i propositionen förordna om restitution av erlagd pappersskatt intill

ett sammanlagt belopp av fyra miljoner kronor. Beträffande motiveringen

för en dylik restitution — som innebär en subventionering under år 1949

av de icke självförsörjande pappersbruken — torde utskottet få hänvisa till

departementschefens här ovan återgivna anförande till statsrådsprotokollet

(s. 3 och 4). Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen

i nu berörda del.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet de likalydande

motionerna I: 218 och II: 272 samt de likalydande motionerna I: 255

och II: 320, till de delar dessa fyra motioner upptagits till behandling i förevarande

betänkande.

Vad slutligen angår det i motionerna I: 252 och II: 317 framförda yrkandet

om ändring med avseende å begreppet allmän nyhetstidning har såsom

motivering härför åberopats, att i praxis sådan gränsdragning ägt rum

mellan allmänna nyhetstidningar och övriga tidningar, att vissa delar av

bondeförbundspressen — såsom riksorganet Svenska landsbygden och dess

avläggare — ansetts hänförliga till den senare gruppen.

Enligt utskottets mening torde det ur olika synpunkter vara rättvist och

lämpligt att nyssnämnda bondeförbundstidningar — och även andra liknande,

i huvudsak politiska tidningar — i skattehänseende behandlas på

samma sätt som de mera typiska allmänna nyhetstidningarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Såsom framgår av det utav kontrollstyrelsen avgivna utlåtandet i ärendet

torde det vara tekniskt möjligt att vidtaga sådan ändring i beskattningen

av tidningspapper, att skattefriheten utvidgas att omfatta även tidningspapper

som användes för tryckning av politiska nyhetstidningar. Enligt

kontrollstyrelsen borde såsom politisk nyhetstidning anses sådan med allmän

nyhetstidning i fråga om utseende och redigering jämställd tidning,

vilken innehåller huvudsakligen politiska nyheter.

Utskottet tillstyrker förty, att bestämmelserna om skattefrihet i 1 § 2

mom. förordningen om pappersskatt kompletteras på så sätt, att i ett nytt

andra stycke angives, att vad i första stycket under a) stadgas angående

papper för tryckning av allmän nyhetstidning skall äga tillämpning jämväl

beträffande papper för tryckning av nyhetstidning med i huvudsak politiskt

innehåll, som i fråga om utseende och redigering kan jämställas med allmän

nyhetstidning.

Därest en dylik utvidgning genomföres, torde bl. a. nyssnämnda bondeförbundstidningar

komma att fritagas från pappersbeskattningen. Däremot

torde utvidgningen icke medföra någon ändring i fråga om de under förarbetena

till pappersbeskattningen särskilt behandlade tidningarna Köpmannen

och Jordbrukarnas föreningsblad, vilka i egenskap av facktidningar

tryckas på skattepliktigt papper.

I förevarande motioner har därjämte yrkats, att riksdagen måtte besluta

att redan påförd eller av tidningarna i fråga inbetald pappersskatt måtte

till dem restitueras. Mot detta yrkande finner utskottet i och för sig icke anledning

till erinran. Då emellertid restitution i fall som här avses torde

kunna beviljas av Kungl. Maj :t med tillämpning av 6 § förordningen om

pappersskatt, synes någon åtgärd från riksdagens sida icke vara erforderlig

i detta hänseende.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 72 — till de delar propositionen

av utskottet upptagits till behandling i detta betänkande —

samt i anledning av de likalydande motionerna I: 252 av

herr Näsgård in. fl. samt II: 317 av herrar Werner och

Svensson i Grönvik,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § 2 mom. förordningen

den 11 juni 1948 (nr 283) om pappersskatt samt om fortsatt

giltighet av förordningen.

Härigenom förordnas, dels att i 1 § 2 mom. förordningen den 11 juni

1948 om pappersskatt1, vilken förordning gäller till och med den 30 juni

1949, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att förordningen

i sålunda ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill utgången

av juni månad 1950.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

1 §•

2 m o m. Skatt skall---till 2 mom. Skatt skall---- till

riket. riket.

Vad i första stycket stadgas angående

papper, som användes för tryckning

av allmän nyhetstidning, skall

äga tillämpning jämväl beträffande

papper för tryckning av nyhetstidning

med i huvudsak politiskt innehåll som

i fråga om utseende och redigering

kan jämställas med allmän nyhetstidning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamhng.

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med de grunder

som angivits i propositionen nr 72 förordna om restitution

av erlagd pappersskatt intill ett sammanlagt belopp av fyra

miljoner kronor;

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna 1:218 av herrar Öhman och

Norling samt II: 272 av herr Hagberg i Luleå m. fl., till den

del motionerna avse frågan om upphävande av pappersbeskattningen;

ävensom

1 Senaste lydelse se 1949:193.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

15

de likalydande motionerna 1: 255 av herr Domö m. fl.

samt II: 320 av herrar Hjalmarson och Staxäng, i vad motionerna

avse de delar av propositionen nr 72 som av utskottet

upptagits till behandling i detta betänkande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Franzon*,

Wehtje, Rosander, Petrén, Einar Eriksson, Erik Gustaf Andersson och

Niklasson, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård*, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson

i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Bladh.

* Icke ufrvaril vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:

»I samband med pappersskattens införande betonades på olika sätt dess

tillfälliga karaktär. Sålunda ansåg sig departementschefen — till understrykande

av detta förhållande — böra föreslå, att i författningen i ämnet uttryckligen

angåves, att skatten skulle utgå för endast ett år, räknat från

och med den 1 juli 1948. I föreliggande proposition föreslås emellertid en

förlängning av skatten på ytterligare ett år och detta utan annan motivering

än en hänvisning till det ''allmänna ekonomiska läget’. Skattens betydelse

ur penningpolitisk synpunkt eller för den samhällsekonomiska balansen

över huvud taget klarlägges sålunda icke på något sätt från departementschefens

sida. Detta förhållande måste allvarligt beklagas icke minst

av dem, som i likhet med oss på grund av farhågor för skattens menliga

verkningar i skilda hänseenden varit motståndare till dess införande. Det

var ju inte fråga om en umbärlig vara, som skulle skattebeläggas, utan om

en i eminent grad oumbärlig sådan. Det gällde vidare en beskattning, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

måste förutsättas komma att få mycket ojämna verkningar med avseende

å bl. a. prisbildning och produktion. Starka betänkligheter yppades också

ur den synpunkten, att papp och papper tillhöra vårt lands största och mest

inbringande exportartiklar. Exportvärdet därav utgjorde exempelvis för år

1948 cirka 490 miljoner kronor, som alltså tillfördes vårt land i utländska

valutor. Huru pass känslig en sådan exportartikel kan vara för inblandning

från statens sida markerades av de ogynnsamma erfarenheter, som gjordes

under sommaren och hösten 1946 i samband med åtgärder från det allmännas

sida till reglering av prissättningen å pappersmassa. Såsom mycket

allvarlig betraktades den omständigheten, att skatten även skulle drabba

importerat papper. Farhågorna härutinnan underströkos från många håll

och uttalades sålunda av bränslekommissionen ’att man säkerligen icke,

därest accis lädes på importerat papper, borde förringa faran av en reciprok

behandling i utlandet av svensk pappersexport’.

Uppenbara olägenheter av ifrågavarande skatteform ha erfarenhetsmässigt

kunnat konstateras. Det har gjorts gällande, att densamma på grund

av den enhetliga skattesatsen, 15 öre per kilogram, vore likformig och rättvis.

Men just denna enhetlighet omöjliggör jämlikhet med avseende å skattebelastningen,

då denna måhända i det ena fallet uppgår till 75 procent av

varans värde för att i det andra fallet stanna vid blott 1 procent av varans

värde. En snedvridning av produktionen samt dess inriktning med hänsyn

till förefintliga behov måste inträda som följd härav liksom ock en rubbning

av konkurrensförhållandena inom näringslivet.

Mot bakgrunden av numera inträdda synnerligen ovissa konjunkturutsikter

samt undan för undan stegrade svårigheter att upprätthålla landets

export framstår den föreliggande propositionen med förslag om pappersskattens

fortbestånd såsom en överraskning. Världen över ha betydande

prisfall inträtt på råvaran, pappersmassa, och papperspriserna även börjat

sjunka. Dessa senare ligga nu på många håll lägre än de svenska hemmamarknadspriserna

inklusive skatt. Allmänt känt är ock, att de gällande inhemska

stoppriserna på papper ligga under de faktiska produktionskostnaderna.

Att med hänsyn härtill den svenska industriens konkurrensförmåga

på den utländska marknaden menligt påverkas av pappersskatten framstår

såsom ovedersägligt. Utvecklingen har sålunda blivit en helt annan

än den som av konsumtionsskatteberedningen förutsattes vid tiden för pappersskattens

införande. Beredningen åberopade nämligen såsom skäl därför,

att den då rådande spänningen mellan export- och hemmamarknadspriserna

därigenom skulle i viss omfattning utjämnas. För denna motivering, som

redan från början var ägnad att väcka allvarliga betänkligheter, finnes i

dagens läge icke ens något formellt underlag. Beaktas bör slutligen att, då

fråga här är om en av vårt lands viktigaste exportartiklar, denna med hänsyn

till nu pågående viktiga förhandlingar på den internationella handelns

område icke bör beläggas med särskild skatt, enär en sådan skattebeläggning

måste förutsättas kunna komma att utlösa motåtgärder från andra

länders sida.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

17

På grund av vad sålunda anförts är det oss icke möjligt att acceptera en

sådan inställning, som att pappersskattens fortvaro skulle kunna utgöra ett

led i strävandena till upprätthållande av penningvärdet eller att uppnå samhällsekonomisk

balans över huvud taget.

Vi nödgas alltså för vår del avstyrka förslaget härom.

Vi hemställa alltså,

A) att riksdagen måtte

1) med bifall till de likalydande motionerna I: 255 av

herr Domö m. fl. samt II: 320 av herrar Hjalmarson och

Staxäng avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

72, i vad avser förlängning av giltighetstiden för förordningen

den It juni 1948 om pappersskatt,

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med de grunder

som angivits i propositionen förordna om restitution av

erlagd pappersskatt intill ett sammanlagt belopp av fyra

miljoner kronor;

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna 1:252 av herr Näsgård m. fl.

samt II: 317 av herrar Werner och Svensson i Grönvik samt

de likalydande motionerna I: 218 av herrar öhman och Norling

samt II: 272 av herr Hagberg i Luleå in. fl. måtte anses

besvarade med vad utskottet anfört.»

<

2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr .39.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 a1 i texten