Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående skatt på s. k. kolorerad veckopress.

1949-05-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:40, Betänkande i anledning av väckta motioner angående skatt på s. k. kolorerad veckopress.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående skatt på s. k. kolorerad veckopress.

I de vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likaiydande

motionerna I: 26 av herrar Gustaf Elof sson och Karl Persson samt

II: 25 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl. har hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående

införande av skatt på s. k. kolorerad veckopress samt att förslag därom

förelägges redan innevarande års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 26.

Frågan om beskattning av vissa tryckalster har tidigare varit föremål för

uppmärksamhet.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 14 maj 1941 dagtecknad

promemoria framlades förslag om införande av en pappersaccis vilken

skulle träffa papper till tidningar och tidskrifter. Denna pappersaccis avsågs

skola utgöra ett komplement till den allmänna omsättningsskatten,

vilken av tekniska skäl icke ansågs böra omfatta tidningar och tidskrifter.

Det i promemorian framlagda förslaget, vilket föranletts av en skrivelse

(nr 79) från 1940 års urtima riksdag, blev av olika skäl icke genomfört.

Även vid flera följande riksdagar var frågan om införande av beskattning

av vissa tryckalster föremål för riksdagens prövning i anledning av

i ämnet väckta motioner.

Sålunda hemställdes i två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner

I: 70 och II: 145, »att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om utredning av frågan om skatt på illustrerade och kolorerade

veckotidningar samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda». Vidare hemställdes i motionen II: 68 vid samma

års riksdag, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att förslag om beskattning av vissa tidskrifter skyndsammast förelägges

riksdagen». I motionerna I: 70 och II: 145 anfördes bland annat, att endast

de illustrerade och kolorerade veckotidningarna borde ifrågakomma vid den

åsyftade beskattningen. Därvid avsågo motionärerna främst tidskrifter för

nöjes- och förströelseläsning. Ehuru flera av dessa till sitt innehåll stode

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 7 samt. Nr 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

på etl högt plan, tunnes å andra sidan många med underhaltigt innehåll.

Kunde en beskattning av dessa underhaltiga alster i någon män minska deras

upplagor, vore detta enbart en vinst ur moralisk synpunkt. Skatten

syntes lämpligen böra erläggas av förläggarna månads- eller kvartalsvis i

efterskott.

i motionen fl: 68 framhölls att den hejdiösa konsumtionen av veckotidskrifter

vore ett minst lika viktigt moment som filmen i den andliga förflackning,

som alltmer börjat anses som en allvarlig fara för vårt folks andliga

utveckling. Ur denna synpunkt vore den inskränkning i tidskriftsläsandet,

som en beskattning med åtföljande prisförhöjning skulle kunna medföra,

endast av godo. Enligt motionärernas mening borde i förvärvssyfte utgiven

tidskrift, som riktade sig till allmänheten och vars innehåll helt eller

delvis avsåge att bereda läsaren förströelse, i princip beläggas med skatt.

Från skatteplikt borde undantagas tidskrifter, som tillhandahölles gratis

eller mot så låg avgift att någon förtjänst uppenbarligen icke kunde uppstå.

Vidare borde från skatteplikt undantagas religiösa, vetenskapliga, politiska

och sociala tidskrifter samt sådana tidskrifter, som vore att anse såsom

föreningsorgan eller facklitteratur i egentlig mening. Då emellertid

åtskilliga gränsfall måste uppkomma, vore det önskvärt, att bedömandet av

frågan om skattskyldigheten kunde överlämnas åt en särskild nämnd med

uppgift att avgöra vilka tidskrifter, som skulle beläggas med skatt. Av de

genom en tidskriftsskatt inflytande medlen borde en del, förslagsvis hälften,

bilda en särskild fond att användas för främjande av ungdomsvård samt

vetenskap och forskning.

1942 års bevillningsutskott yttrade i sitt över ovannämnda motioner avgivna

betänkande, nr 41, att utskottet i likhet med första särskilda utskottet

vid 1940 års urtima riksdag funnit tillräckliga skäl icke föreligga för den

medgivna skattefriheten för tidskrifter. Utskottet anförde härefter följande:

»En skatt å tidskrifter torde visserligen icke komma att inbringa några

mera betydande intäkter. Då emellertid böcker äro underkastade allmän

omsättningsskatt, torde starka skäl få anses tala för att jämväl tidskrifter

böra vara underkastade beskattning i en eller annan form. Särskilt gäller

detta sådana tidskrifter, som äro avsedda för förströelseläsning. Den av

Kungl. Maj :t på hemställan av riksdagen verkställda utredningen synes utvisa,

att en beskattning genom pappersaccis av det slag som vid utredningen

ifrågasatts möter stora tekniska svårigheter. Uppenbart torde även vara, att

vilken beskattningsform som än ifrågakonmie beträffande allenast tidskrifter

betydande svårigheter skola visa sig vara för handen vid densammas

genomförande. Därest, på sätt i motionerna föreslagits, från beskattningen

skulle undantagas vissa slag av tidskrifter, komma dessa svårigheter att

ytterligare ökas. Skulle däremot beskattningen omfatta såväl tidningar som

tidskrifter, bleve de tekniska svårigheterna mindre. Utan att taga närmare

ståndpunkt till den föreliggande frågan förutsätter utskottet, att förevarande

spörsmål fortfarande kommer att av Kungl. Maj :t ägnas uppmärksamhet.

»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr iO.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motioner av

1942 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 19å3 års riksdag väckt motion, II: 177, hemställdes, att riksdagen

— eventuellt med hänsynstagande till i motionen anförda synpunkter —

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag

till förordning angående beskattning av tidningar och tidskrifter.

I motionen framhölls bl. a., att skatten principiellt borde göras generell

för alla tidningar och tidskrifter. Ett särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ,

tidskriftsskattenämnden, skulle såsom enda instans pröva ansökningar om

befrielse från skattskyldighet. De organ, som vore nvhetsförmedlande, dagspress

eller dylikt, eller som ur religiösa, kulturella, sociala eller fackliga

synpunkter ansåges fylla en uppgift eller som dreves utan ekonomiskt vinningssyfte,

borde befrias från skattskyldighet. Skattesatsen skulle utgöra 20

procent av varje nummers pris, dock lägst 10 öre. Å prenumerationsexemplar

skulle skatten uttagas efter särskild grund.

1943 års bevillningsutskott fann i sitt betänkande nr 24 i anledning av

ovannämnda motion, vilket betänkande godkändes av riksdagen, frågan om

beskattning av tidningar och tidskrifter icke sedan föregående år ha kommit

i förändrat läge och avstyrkte, under åberopande av vad 1942 års bevillningsutskott

i sitt betänkande nr 41 anfört, bifall till motionen.

I två vid 19H års riksdag väckta, likalydande motioner, 1: 248 och II: 384,

hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

förslag om beskattning av tidskrifter skyndsamt måtte föreläggas riksdagen

samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte vinna beaktande. I

motionerna anfördes bl. a., att det ur flera synpunkter vore otillfredsställande,

att den skattekälla, som vissa tryckalster kunde bliva, alltjämt vore

outnyttjad. En ovillkorlig förutsättning för att en beskattning av tidskrifter

skulle kunna genomföras borde emellertid vara, att den i möjligaste mån

drabbade alla tidskrifter av likartat innehåll. Om man läte beskattningens

omfattning bestämmas av litterära eller etiska synpunkter eller över huvud

taget av kvalitets- eller nyttighetssynpunkter och på så sätt sökte åstadkomma

en gränsdragning mellan önskvärda och mindre önskvärda alster,

hade man på en omväg infört ett statligt förmynderskap över medborgarna,

som icke kunde anses förenligt med vårt demokratiska samhällsskick eller

med vår grundlagsstadgade tryckfrihet. Såsom ett oeftergivligt villkor för

en beskattning av ifrågavarande slag borde vidare uppställas å ena sidan,

att skatten så konstruerades att risken för ekonomiska rubbningar i förlagens

ekonomi bleve den minsta möjliga, och å andra sidan, att skälig

säkerhet vunnes för att beskattningen gåve avsett ekonomiskt utbyte. Under

beaktande därav föreslogo motionärerna, att beskattningen skulle omfatta

samtliga tidskrifter med upplagor över 29 000 exemplar i den del upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Jagorna överstege nämnda siffra och att skattesatsen skulle sättas till 10

procent. Därest även tidskrifter med små upplagor bleve beskattade, skulle

dessas ekonomi allvarligt belastas. Skatten, som förutsattes skola få övervältras

på konsumenterna, borde utgå med viss procent på tidskriftens vid

varje beskattningstillfälle gällande försäljningsvärde. Vid gränsdragningen

mellan tidskrifter och böcker borde hänsyn tagas bland annat till distributionssättet.

I den mån dylika tryckalster distribuerades via tidningsaffärer,

tidningskolportörer eller exempelvis svenska pressbyrån, ansåge motionärerna

deras karaktär av tidskrift kunna med fullt fog hävdas. För prövning

av i samband därmed eller eljest uppkommande frågor borde inrättas ett

särskilt av Kungl. Maj :t utsett organ, förslagsvis benämnt tidskriftsskattenämnden.

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande nr 10 anförde

1944 års bevillningsutskott bland annat följande:

»Även enligt utskottets mening bör vid införande av en skatt av ifrågavarande

slag en gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria tidskrifter

efter kvalitetssynpunkter undvikas. Ett bedömande efter sådana synpunkter

låter sig icke väl förena med en beskattningsprocedur och kan, såsom

av motionärerna framhållits, jämväl möta betänkligheter i andra hänseenden.

Utskottet finner fördenskull de i föreliggande motioner skisserade

riktlinjerna för en tidskriftsskatt i nu berört avseende ha företräde framför

de tidigare väckta förslagen. Trots detta och ehuru utskottet i likhet med

1942 års bevillningsutskott anser skäl tala för att tidskrifter böra vara underkastade

beskattning, eftersom omsättningsskatt utgår för böcker, finner

dock utskottet tvivelaktigt, om den av motionärerna nu anvisade lösningen

kan läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida möjlighet förefinnes att

införa en beskattning av allenast tidskrifter, medan tidningar däremot lämnas

obeskattade. Gränslinjen mellan tidning och tidskrift måste, såvitt utskottet

kunnat finna, bliva svår att draga, och tveksamma fall torde icke

kunna undvikas. Anses en beskattning av ifrågavarande slag böra genomföras,

måste enligt utskottets mening den enda framkomliga vägen vara att

låta beskattningen träffa såväl tidningar som tidskrifter. Mot en beskattning

av tidningar kunna dock resas så vägande invändningar, att utskottet, i

varje fall i nuvarande läge, ej finner skäl förorda en sådan beskattning.»

Utskottet anförde vidare att, då någon framkomlig väg för en tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan dittills icke anvisats, utskottet

ansåge sig icke kunna förorda bifall till motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1944 års

riksdag utan åtgärd.

Slutligen väcktes vid 19b8 års riksdag i anledning av den då framlagda

propositionen nr 215 med förslag till förordning om pappersskatt tre motioner

i nu ifrågavarande ämne. I de likalydande motionerna I: 183 och

II: 298 —• vilka voro av i huvudsak samma innehåll som de nu förevarande,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr tO.

5

vid 1949 års riksdag väckta motionerna — yrkades att skatt måtte införas

på sådana förströelsetidskrifter, som i dagligt tal kallades kolorerad veckopress.

Vidare hemställdes i motionen II: 365, att riksdagen måtte besluta

skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om förslag till skatt å sådana veckotidskrifter

av förströelsekaraktär, som till huvudsakligt syfte hade innehavarens

ekonomiska vinning. I sistnämnda motion framhölls, att riksdagen

tidigare gjort framställning om skattebeläggning av den kolorerade veckopressen,

men att förslaget strandat på svårigheten att draga en gräns mellan

sådana alster som borde skattebeläggas och sådana som borde vara fria.

Enligt vad i motionen vidare anfördes kunde det ifrågasättas om icke en

gräns skulle kunna dragas mellan sådana periodiska tryckalster, som uteslutande

avsåge att tillföra sin ägare eller utgivare ekonomisk vinning, och

sådana som — även om vinsttanken icke vore utesluten — dock hade till

huvudsakligt ändamål att sprida kunskap eller tjäna något allmännyttigt

ändamål; kunde en sådan skattebeläggning bidraga till att något sanera

den frodiga floran vore detta att hälsa med tillfredsställelse.

1948 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen

om pappersskatt m. m. avgivna betänkande nr 48 beträffande nyssnämnda

tre motioner följande:

»Den av utskottet i detta betänkande förordade pappersbeskattningen

kommer att drabba bland annat sådana tidskrifter, som avses i nämnda

tre motioner. Ehuru det självfallet kan diskuteras, huruvida icke tidskrifter

av nu angivet slag borde av olika skäl beskattas hårdare än vad som

blir fallet genom pappersbeskattningen, anser utskottet sig likväl icke kunna

tillråda, att en extra skatt vid sidan av pappersskatten uttages för ifrågavarande

tidskrifter. De i förevarande motioner väckta förslagen — vilka

framställts under andra förutsättningar än som nu äro för handen — avstyrkas

därför av utskottet.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års

riksdag utan åtgärd.

I de förevarande motionerna I: 26 och II: 25 har anförts bl. a., att pappersskatten

i årets statsverksproposition beräknats till 50 milj. kr. Utan

tvivel vore det önskvärt att pappersskatten gåve ett ännu större belopp

och att skatten ytterligare inskränkte pappersförbrukningen. Detta skulle

givetvis kunna nås genom en höjning av skatten över lag. En sådan utväg

förefölle emellertid föga sympatisk. Däremot skulle det ej möta några betänkligheter

att ytterligare beskatta den s. k. kolorerade veckopressen. Den

illustrerade veckopressen, till vilken också skulle räknas åtskilliga tidningar

som utkomme var fjortonde dag eller en gång i månaden, hade nått

en utomordentlig spridning; man knnde räkna med att dylika tidskrifter

till ett antal av bortåt 4 miljoner varje vecka översvämmade landet. Deras

totala upplaga per år räknat kunde uppskattas till den oerhörda mängden

av omkring 200 miljoner exemplar. En ytterligare beskattning genom in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr iO.

förande av skatt på kolorerad veckopress skulle leda till en minskning av

pappersförbrukningen till förmån för andra nyttigare ändamål eller för export.

Dessutom kunde statskassan räkna med ett visst tillskott. Beträffande

frågan, på vilket sätt förströelsetidskrifterna skulle beskattas utöver gällande

pappersskatt, syntes lämpligen samma ordning kunna införas som

gällde för beskattning av biografbiljetter. Den föreslagna skatten skulle sålunda

bli en slags nöjesskatt. Med utgångspunkt härifrån skulle beskattningen

av den kolorerade veckopressen förslagsvis kunna utformas så, att

skatten utginge med 20 procent, då lösnummerpriset på tidskriften uppginge

till högst 30 öre per exemplar. Om priset vore högre borde skatten

utgå med 20 procent på 30 öre och med 30 procent på återstoden. Skatten

skulle enligt detta förslag bli 6 öre på en tidskrift som kostade 30 öre och

9 öre på en tidskrift som kostade 40 öre o. s. v. En beskattning av denna

storlek skulle ge staten mellan 15 och 18 milj. kr. i inkomster per år,

beroende på genomsnittspris och upplagestorlek. Om det genomsnittliga

priset per lösnummer låge vid 35 öre kunde skattesumman beräknas till 15

milj. kr. Om lösnummerpriset i genomsnitt skulle vara 40 öre, kunde med

en total upplaga på 200 milj. exemplar per år skatten beräknas ge 18 milj.

kr. Den invändningen mot här skisserade förslag skulle kunna resas, att

det vore svårt att skilja mellan förströelsetidskrifter och andra mera värdefulla

tidskrifter. Denna anmärkning, som alltid skötes i förgrunden så snart

skatt på den kolorerade veckopressen komme på tal, saknade fog. Det borde

påpekas att vid den pappersransonering, som upphävdes för alla andra tidningar

än de dagliga nyhetstidningarna och med dem jämförbara, måste en

gradering av tidskrifter och tidningar företagas för papperstilldelningen.

Det lyckades därvid i stort sett att rätt karakterisera en tidnings art. Undantag

från den föreslagna beskattningen skulle naturligtvis göras för tidskrifter

av vetenskaplig, religiös, kulturell, ekonomisk, politisk och facklig karaktär

liksom tidningar av typen »Jordbrukarnas Föreningsblad», »Vi»

och »Veckonytt». Beskattningen skulle med andra ord endast träffa den

kolorerade veckopressen. När pappersskatten avvecklades vore det klokt

om det funnes en beskattning av veckopressen, som kunde fortsätta i oförändrad

eller skärpt form.

I en till bevillningsutskottet den 4 mars 1949 inkommen skrift har Svenska

tidningsutgivareföreningen erinrat om att icke något av de initiativ, som

tidigare tagits beträffande frågan om beskattning av periodiska skrifter, lett

till annat resultat än att det varje gång konstaterats den principiella olämpligheten

av att införa dylik skatt. Därvid hade från olika håll särskilt framförts

betänkligheter ur tryckfrihetssynpunkt, och vidare hade konstaterats

den tekniska omöjligheten i att genomföra skatten på ett rationellt och rättvist

sätt. Skatten skulle huvudsakligen drabba de ekonomiskt svaga samhällsklasserna.

Slutligen skulle statens vinst genom en dylik skatt icke uppgå till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 7

mer än några få miljoner kronor, vilket belopp vore alltför ringa för att

motivera en av flera skäl icke önskvärd form av beskattning.

Utskottet. I de likalydande motionerna I: 26 och II: 25 har hemställts om

utredning av frågan om införande av skatt på sådana förströelsetidskrifter,

som anses hänförliga till den s. k. kolorerade veckopressen. Enligt vad i

motionerna anförts borde denna särskilda beskattning uttagas vid sidan

av den vid 1948 års riksdag beslutade pappersskatten och fortbestå även

efter det att pappersskatten avvecklats. En dylik särbeskattning skulle enligt

motionärerna leda till en minskning i förbrukningen av papper som

användes till tryckning av här ifrågavarande förströelsetidskrifter. I motionerna

har vidare framhållits, att några större svårigheter icke borde föreligga

att draga upp en gränslinje mellan dessa tidskrifter och de mera ideellt

betonade tidskrifterna. Motionärerna ha ansett, att den nu föreslagna

särbeskattningen skulle tillföra statsverket en inkomst av 15 å 18 miljoner

kronor per år.

I likhet med 1948 års bevillningsutskott är utskottet av den uppfattningen,

att en särskild beskattning av förströelsetidskrifter icke lämpligen bör genomföras

så länge den nuvarande pappersbeskattningen består.

Emellertid förutsätter utskottet att, då Kungl. Maj :t framdeles upptager

till övervägande frågan om avveckling av pappersbeskattningen, jämväl det

i motionerna behandlade spörsmålet om införandet av en särskild beskattning

av förströelsetidskrifter ägnas uppmärksamhet. I nu berörda avseende

torde någon särskild skrivelse till Kungl. Maj:t icke vara erforderlig.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till

förevarande motioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 26 av herrar Gustaf

Elofsson och Karl Persson samt II: 25 av herr Johnsson i

Skoglösa m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOUV OLSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Ekman, Velander, Franzon*,

Wehtje, Rosander, Petrén, Einar Eriksson, Erik Gustaf Andersson

och Niklasson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård*, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,

Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Bladh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Niklasson och Jonsson i Skedsbygd.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916720

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.