Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående skattebefrielse för av riksförsäkringsanstalten fastställd sjukpenning, vilken utbetalas av arbetsgivare, som står s. k. självrisk, m. m.

1949-05-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:45, Betänkande i anledning av väckta motioner angående skattebefrielse för av riksförsäkringsanstalten fastställd sjukpenning, vilken utbetalas av arbetsgivare, som står s. k. självrisk, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr in.

1

Nr 45.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående skattebefrielse för av riksförsäkringsanstalten

fastställd sjukpenning, vilken utbetalas av arbetsgivare,

som står s. k. självrisk, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen II: 123 av herr Holmberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag

till sådan ändring av vederbörande förordningar, att skattebefrielse för

sjukpenning till belopp som fastställts av riksförsäkringsanstalten tillförsäkras

även dem som uppbära sådan ersättning av arbetsgivare som slår

s. k. självrisk»;

2) motionen II: 182 av herr Jansson i Kalix m. fl., vari hemställts, »all

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan

ändring i kommunalskattelagen, att likformighet i skattehänseende lastställes

för arbetstagare, som under sjukdom i arbete till följd av olycksfall

uppbär s. k. sjukpenning, oavsett om arbetstagaren har anställning hos

arbetsgivare, som har sina arbetare försäkrade hos riksförsäkringsanstalten

eller därmed likställt försäkringsbolag, eller om han är anställd hos

arbetsgivare, som står självrisk»;

3) motionen II: 188 av herrar Iljalmarson och Kristensson i Osby, vari

hemställts, »alt riksdagen måtte besluta om sådan ändring av 1928 års

kommunalskattelag, § 30, att procentsatsen för beräknande av de utländska

försäkringsanstalternas skattepliktiga inkomst av trafikförsäkring nedsättes

till 3 procent av premieinkomsten och att denna nedsättning gives retroaktiv

verkan från och med år 1948»; samt

4) motionen II: 267 av herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

hos Kungl. Maj:t anhåller om att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag

för innevarande riksdag till sådan ändring av 1928 års kommunalskattelag,

§ 30, alt procentsatsen för beräknande av de utländska försäkringsbolagens

skattepliktiga inkomst i olycksfalls- och sjukförsäkring nedsättes

till skälig nivå».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i del följande,

hänvisa till motionerna.

Hörande innehållet i de förevarande motionerna må här anmärkas

följande.

liihang lill riksdagens protokoll 7 sand. Nr 45 ''di.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 4o.

I motionen II: 123 har anförts, att enligt skatteförordningarna sjukpenning

icke vore att hänföra till skattepliktig inkomst. Från denna regel förekoinme

emellertid ett märkligt undantag. Det gällde sådan sjukpenning

som utbetalades av arbetsgivare som stode s. k. självrisk. Undantaget baserades

emellertid inte på någon klar föreskrift i lag utan på ett utslag av

regeringsrätten. Centrala uppbördsnämnden hade i enlighet med sålunda

rådande praxis givit anvisning till arbetsgivare som stode självrisk att

dessa skulle beräkna preliminär A-skatt även för sådan del av inkomsten

som utgått i form av sjukpenning. Denna praxis tillämpades nu bland annat

för arbetare vid Aktiebolaget Statens skogsindustrier. Detta företag betalade

nämligen själv kostnaden för de olycksfall som förekomme bland

dess anställda. Storleken av de belopp som de skadade erhölle bestämdes

emellertid av riksförsäkringsanstalten. Genom regeringsrättens utslag hade

alltså det förhållandet uppstått att ett stort antal arbetare ålagts skatteplikt

för inkomst, för vilken andra medborgare i motsvarande situation icke

behövde erlägga skatt. Det kunde icke ha varit lagstiftarnas mening att

skatteförordningarna skulle verka på sådant sätt. I skattehänseende borde

sjukpenning behandlas lika antingen den utbetalades av riksförsäkringsanstalten

eller arbetsgivaren, sålunda att i båda fallen de belopp som fastställts

av riksförsäkringsanstalten icke betraktades såsom skattepliktig

inkomst.

I motionen II: 182 har jämväl redogjorts för gällande rättspraxis i fråga

om beskattning av avlöning — till den del den motsvarade sjukpenning på

grund av olycksfall i arbete — vilken avlöning arbetsgivare, som stode s. k.

självrisk, utbetalade till arbetstagare. I anslutning därtill bar framhållits,

att billighet och rättvisa syntes fordra, att arbetstagarens rätt i skattehänseende

icke skulle göras beroende av huruvida arbetsgivaren erhölle medgivande

att stå s. k. självrisk eller icke, och att det torde vara svårförståeligt

för den enskilde skattskyldige att löneavdrag skulle ske i det ena fallet

men icke i det andra, särskilt i de fall, arbetsgivaren endast utbetalade lön

med belopp som av riksförsäkringsanstalten fastställts i enlighet med de

grunder som anstalten själv använde vid utbetalande av s. k. sjukpenning.

I motionen II: 188 har anförts, att samtliga här i riket med trafikförsäkring

arbetande utländska försäkringsanstalter, varav två hemmahörande i

England, två i Schweiz och en i Danmark, i gemensam skrivelse till Konungen

hemställt om sådan ändring av kommunalskattelagen, alt den

skattepliktiga nettoinkomsten från trafikförsäkring nedsattes från 5 till

3 procent av premieinkomsten. Anstalterna grundade sin framställning på

de höjda trafikförsäkringspremier som tillämpades från den 1 februari

1948. De kalkyler, som låge till grund för de nya premierna och som i detalj

förelagts försäkringsinspektionen och av densamma godkänts, förut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

satte en sänkning av den vinst som anstalterna finge behålla på trafikförsäkringen.

Vinsten hade tidigare varit maximerad till högst 5 procent av

premieinkomsten men sänktes vid premieändringen till högst 3 procent av

premieinkomsten. Vinst, som eventuellt uppkomme därutöver, ginge till

eu särskild fond, regleringsfonden för trafikförsäkring, över vilken bolagen

icke hade fri dispositionsrätt. De utländska försäkringsanstalter, vilka enligt

gällande regler beskattades som om vinsten å deras trafikförsäkringsrörelse

utgjorde 5 procent av premieinkomsten, kunde alltså från och med

år 1948 icke påräkna att få tillgodogöra sig mer än högst 3 procent av premieinkomsten.

En skyndsam förändring av gällande regler för de utländska

försäkringsanstalternas beskattning i fråga om trafikförsäkring

vore sålunda väl motiverad.

I motionen 11:267 har framhållits, att de tre försäkringsanstalterna

Haand i Haand, Winterthur och Zurich, vilka inom branschen olycksfallsoch

sjukförsäkring vore dominerande bland utländska försäkringsanstalter

här i landet, under år 1947 ingivit framställningar till Konungen om nedsättning

av deras skattepliktiga inkomst från branschen från hittillsvarande

10 procent till 5 procent av premieinkomsten. Bestämmelsen om

10 procent av premieinkomsten såsom skattepliktig inkomst återfunnes i

30 § av kommunalskattelagen. Nämnda bestämmelse, innebärande att

10 procent av premieinkomsten skulle utgöra en rättvis mätare på den

vinst från olycksfalls- och sjukförsäkringen, som borde läggas till grund

för beskattning, grundade sig på beräkningar av försäkringsinspektionen,

utförda för treårsperioden 1921—1923. Då ca 25 år förgått sedan denna

lid, framhölle bolagen, att förhållandena sedan dess ändrat sig i väsentlig

grad. Bolagen kunde framvisa siffror för den tioårsperiod, åren 1936—

1945, som då läte sig överblicka, vilka klart dokumenterade, att olycksfallsoch

sjukförsäkringen numera ingalunda lämnade den vinst som förutsattes

i de berörda lagrummen. Bolagens siffror, uträknade i enlighet med av

försäkringsinspektionen anvisade grunder, visade att vinsten i procent av

premieinkomsten utgjorde för Haand i Haand 3,2, för Zurich 3,9 och för

Winterthur — 0,3. För de svenska försäkringsaktiebolagen hade försäkringsinspektionen

vid eu jämförelse, avseende samma period och utförd

efter samma grunder, funnit att vinsten varit 5,8 procent av premieinkomsten.

Utsträcktes jämförelsen till att omfatta jämväl de ömsesidiga s. k.

nontariffbolagen, redovisades enligt en särskild undersökning för ifrågavarande

period eu vinst motsvarande 3,8 procent av premieinkomsten. Mot

bakgrunden av dessa uppgifter syntes bolagens framställning vara synnerligen

befogad.

Utskottet. De förevarande motionerna avse två olika spörsmål. Med motionerna

It: 123 och II: 182 åsyftas ändrade bestämmelser i fråga om den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr

skatterättsliga behandlingen av sådan avlöning, som motsvarar av riksförsäkringsanstalten

fastställd sjukpenning vid olyeksfall i arbete och som

utbetalas av arbetsgivare, vilken enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete iklätt sig s. k. självrisk. Motionerna II: 188 och II: 267 avse ändrad

lagstiftning beträffande beräkningen av utländska försäkringsanstallers

inkomst av försäkringsrörelse här i riket.

Enligt vad utskottet inhämtat är inom finansdepartementet eu proposition

under utarbetande rörande ändrade bestämmelser angående beskattning

av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare in. in. Det torde

kunna förutsättas, att de i förevarandc motioner berörda spörsmålen därvid

komina att ägnas uppmärksamhet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen 11:123 av herr Holmberg in. fl. angående

skattebefrielse för av riksförsäkringsanstalten fastställd

sjukpenning, vilken utbetalas av arbetsgivare, som

står s. k. självrisk, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

2) att motionen II: 182 av herr Jansson i Kalix in. fl. om

likformighet i skattehänseende för av arbetstagare uppburen

sjukpenning enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 188 av herrar Hjalmarson och Kristensson

i Osby om viss ändring av bestämmelserna angående

de utländska försäkringsanstalternas beskattning icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

4) att motionen II: 267 av herr Hjalmarson in. fl. om

sänkning av procentsatsen för beräkning av de utländska

försäkringsbolagens skattepliktiga inkomst i olycksfallsoch

sjukförsäkring icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman,

Velander, Gustaf Elofsson, Heiiman, Falk, Wehtje, Rosander och Sjö; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Olofsson, Gunnarsson,

Strandh och Wedén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.