Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1949-11-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:48, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr t8.

1

Er 48.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 11 mars 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 173, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379).

Propositionen innehåller i huvudsak följande.

Propositionen upptager förslag till ändrade regler angående avdragsrätt

och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.

Sålunda föreslås att de nuvarande bestämmelserna — vilka innebära att

avdrag i allmänhet icke medgives för erlagda medlemsavgifter, ändå att avgifterna

föranletts av vederbörandes förvärvsverksamhet — ersättas av regler

om rätt till avdrag för avgifter dels till sådana föreningar, som bedriva

verksamhet med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen i viss förvärvskälla, dels ock till sådana föreningar, som

den skattskyldige måste tillhöra för att få utöva viss förvärvsverksamhet

eller utöva sådan verksamhet på visst sätt. Genom bestämmelser av denna

innebörd bliva de skattskyldiga berättigade till avdrag för avgifter bl. a.

till branschorganisationer ävensom till fackföreningar och arbetsgivarföreningar

samt därmed jämförliga sammanslutningar.

I de fall, där föremålet för den av en förening bedrivna verksamheten icke

genomgående men väl till huvudsaklig del är sådant som nyss angivits, avses

avgiften skola vara i sin helhet avdragsgill; någon uppdelning av avgiften

i en avdragsgill och en icke avdragsgill del skall sålunda icke ifrågakomina.

Samtliga föreningar, vilkas medlemmar äga tillgodoföra sig avdrag för erlagda

avgifter, skola enligt förslaget upptaga influtna avgifter såsom skattepliktig

inkomst. Föreningarna äga vid inkomstberäkningen göra avdrag för

de med föreningsverksamheten förenade kostnaderna, däri inbegripet vad

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 7 samt. Nr 48.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

till medlemmarna utbetalats ''vid konflikt å arbetsmarknaden eller vid därmed

jämförbara tillfällen. Härutöver föreslås avdrag skola medgivas för

belopp, som avsättes till särskild fond att framdeles tagas i anspråk för

dylika utbetalningar.

Vad som vid konflikttillfällen utbetalas av förening till dess medlemmar,

skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagarna.

Bestämmelserna föreslås skola första gången tillämpas vid 1950 års

taxering.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av

följande lydelse:

1) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 870).

Härigenom förordnas, dels att anvisningarna till 19 § samt punkt 1 av anvisningarna

till 20 § och punkt 8 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att till vardera av anvisningarna till 28 och 29 §§ samma

lag skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad punkt 7 respektive punkt

14, av nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse:

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp

samt underhåll, som lämnats fånge

eller patient å hospital, m. m. dyl.

är icke att hänföra till skattepliktig

inkomst. Detsamma gäller i fråga om

till andra föreningar än bostadsföreningar

influtna medlemsavgifter

(jfr 24 § sista stycket).

Föreslagen lydelse:

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp

samt underhåll, som lämnats fånge

eller patient å hospital, m. m. dyl.

är icke att hänföra till skattepliktig

inkomst. Detsamma gäller i fråga om

till förening influtna medlemsavgifter;

dock att till skattepliktig inkomst

hänföras dels till bostadsförening influtna

avgifter (jfr 24 § sista stycket),

dels ock andra avgifter, för vilka

medlemmarna jämlikt punkt 1

andra stycket av anvisningarna till

20 § äro berättigade till avdrag.

1 Senaste lydelse, se beträffande anvisningarna till 19 § 1945: 408 samt beträffande punkt 8

av anvisningarna till 32 § 1940:876.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

3

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

till 20 §. till 20 §.

1. Till skattskyldigs levnadskost- 1. Till skattskyldigs levnadskostnader,

för vilka avdrag enligt denna nader, för vilka avdrag enligt denna

paragraf ej medgives, räknas bland paragraf ej medgives, räknas bland

annat premier för egna personliga för- annat premier för egna personliga försäkringar

och avgifter till kassor, för- säkringar. Att i vissa speciella fall aveningar

och andra sammanslutning- drag dock får göras för dylika prear,

i vilka den skattskyldige är med- mier, framgår av stadgandena i 33 §

lem. Att i vissa speciella fall avdrag och 46 § 2 mom.

dock får göras för dylika premier och

avgifter, framgår av stadgandena i

25 § 1 mom., 33 § och 46 § 2 mom.

Till skattskyldigs levnadskostnader

räknas även avgifter till föreningar, i

vilka den skattskyldige år medlem.

Till levnadskostnader räknas dock

icke avgifter, varom i 25 § 1 mom.

förmäles, och ej heller avgifter till

förening, vilken visas bedriva verksamhet

med huvudsakligt ändamål

att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen i viss förvärvskälla eller

vilken den skattskyldige måste tillhöra

för att få utöva viss förvärvsverksamhet

eller utöva sådan verksamhet

på visst sätt; och må förty avdrag

göras för dylika avgifter, men

skall å andra sidan såsom intäkt upptagas

vad medlem bekommit från föreningen

i form av konfliktbidrag (jfr

punkt 14 av anvisningarna till 29 §).

till 28 §.

7. I de fall då influtna medlemsavgifter

äro att hänföra till skattepliktig

inkomst skola avgifterna, där

ej för särskilt fall är annorledes stadgat

(jfr 24 § sista stycket), upptagas

såsom intäkt av rörelse. Detsamma

gäller i fråga om influtna bidrag, varom

förmäles i punkt 14 andra stycket

av anvisningarna till 29 §.

till 29 §.

14. Förening, som enligt punkt 7

av anvisningarna till 28 § har att upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

till 32 §.

taga influtna medlemsavgifter såsom

intäkt av rörelse, må vid inkomstbe- räkningen göra avdrag — förutom för

alla omkostnader under beskattnings- året, som varit erforderliga för nämn- da intäkters förvärvande och bibehål- lande — för vad till medlemmarna ut- betalts i anledning av att de varit in- dragna i arbetskonflikt eller annan

därmed jämförlig konflikt, så ock för

belopp som i räkenskaperna avsatts

till särskild fond att framdeles tagas

i anspråk för utbetalning av konflikt- bidrag som nyss sagts. Belopp, som

återföres från sådan fond, skall a,u

föreningen upptagas som skatteplik- tig intäkt.

Förening, som i föregående stycke

avses, må jämväl njuta avdrag för

sådant bidrag, som lämnats till an- nan förening av här ifrågavarande

slag för att användas till utbetalning

av konfliktbidrag till sistnämnda

förenings medlemmar.

till 32 §.

8. Understöd, som vid arbetskon- 8. Har skattskyldig —--äga

flikt utgått till i konflikten indragen rum (jfr punkt 3 här ovan).

arbetare från organisation, som han

tillhört, år icke att hänföra till skattepliktig

intäkt.

Har skattskyldig---äga rum

(jfr punkt 3 här ovan).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

5

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 33 § taxeringsförordningen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

33 §.

Till ledning--— utbetalts, an
gående

det utbetalda beloppet.

I uppgift,--— avdrag skett.

Beträffande annan i denna paragraf

omförmäld intäkt än sådan, som

avses under a) här ovan, skall angivas

den tidpunkt, då intäkten blivit

tillgänglig för lyftning.

Vid fullgörande---nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som — — — i huvudbok.

Föreslagen lydelse:

Till ledning---utbetalts, an
gående

det utbetalda beloppet;

e) av förening med huvudsakligt

ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen i viss förvärvskälla

beträffande medlemmar, till vilka

föreningen under nästföregående

år utbetalt bidrag i anledning av att

medlemmarna uarit indragna i arbetskonflikt

eller annan därmed jämförlig

konflikt:

uppgift för envar angående beloppet

av utbetalt bidrag samt den tidrymd,

för vilken bidraget utgått,

dock att uppgiftsskyldighet icke

föreligger, därest beloppet understigit

etthundra kronor eller utgått till

rörelseidkare, som enligt lag varit

skyldig föra handelsböcker.

I uppgift,----avdrag skett.

Beträffande annan i denna paragraf

omförmäld intäkt än sådan, som

avses under a) och e) här ovan,

skall angivas den tidpunkt, då intäkten

blivit tillgänglig för lyftning.

Vid fullgörande —--nämnda

debetsedel.

Arbetsgivare, som — — — i huvudbok.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

Senaste lydelse, se 1948:763.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

a) de likalydande motionerna I: 287 av herr Åman in. fl. och II: 361 av

herr Henriksson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan

ändring i propositionen att föreningarnas utgifter för utbildnings- och studiekurser

bli avdragsgilla, att föreningarnas utgifter för sådan yrkesutbildning,

som rätteligen borde åvila det allmänna, bli avdragsgilla, att belopp,

som återföres från kampfond, ej behöver upptagas som skattepliktig intäkt,

när beloppet användes för eljest avdragsgilla omkostnader och att uppmjukning

sker av förslaget om uppgiftsskyldighet till taxeringsmyndigheterna i

fråga om konfliktbidrag»; samt

b) motionen II: 362 av herrar Fagerholm och Malmborg i Stockholm, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition

nr 173, att inflytande medlemsavgifter icke skola av föreningarna

upptagas såsom intäkt av rörelse».

Vad angår de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 287 och II: 362.

I enlighet med av utskottet i memorial nr 46 gjord hemställan har riksdagen

beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av nu förevarande proposition och förenämnda i anledning av propositionen

väckta motioner. Utskottet har i samma memorial anfört, att utskottet

funnit viss ytterligare utredning erforderlig för bedömande av de i propositionen

och motionerna berörda spörsmålen samt att denna utredning

icke kunnat medhinnas under vårsessionen.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bl. a. följande.

Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i

20 § kommunalskattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna

i en förvärvskälla skola avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges

vidare, att avdrag icke må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och

därtill hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf

upptager den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skola räknas,

bland annat, »avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar,

i vilka den skattskyldige är medlem». Samtidigt angives dock, att speciella

regler gälla beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erläggas

till föreningen eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.

Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att

till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter icke

äro att hänföra till skattepliktig inkomst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

7

På grundval av nu återgivna bestämmelser har utbildats en praxis av

innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande

sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen

för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. Särskilt genom

några av regeringsrätten under senare år meddelade utslag, vari medlemmar

i sammanslutningar av antytt slag förklarats icke lagligen berättigade till

avdrag för erlagda medlemsavgifter, ändå att avgifterna 1''öranletts av vederbörandes

förvärvsverksamhet, har uppmärksamheten mera allmänt riktats

på de nuvarande bestämmelsernas innebörd.

I en till Ivungl. Maj :t ställd skrivelse av den 15 januari 1945 har Sveriges

lantbruksförbund hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för införandet av

ändrade bestämmelser rörande beskattningen av årsavgifter till och mellan

ekonomiska föreningar samt likartade organisationer. Framställningen har

den 19 april 1945 överlämnats till 1944 års allmänna skattekommitté för att

tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdraget.

Med en den 1 oktober 1946 dagtecknad skrivelse till statsrådet och chefen

för finansdepartementet har skattekommittén därefter överlämnat en

promemoria rörande avdragsrätt och skattskyldighet för medlemsavgifter

vid taxering. Vid promemorian fanns fogat ett av kommittén utarbetat förslag

till vissa författningsändringar, vilket såsom Bihang fogats vid propositionen.

Över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, överslåthållarämbetet (med biläggande av ett av tillförordnade

taxeringsintendenten E. Hjohlman avgivet yttrande), länsstyrelserna i

Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och

Norrbottens län, mellankommunala prövningsnämnden, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg, 1946 års utredning rörande vissa organisationsfrågor inom utrikeshandeln,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, 1945

års fiskeriutredning, Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Svenska västkustfiskarnas

centralförbund, Sveriges advokatsamfund, Riksförbundet

landsbygdens folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i

Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.

I en till Ivungl. Maj:t ställd skrivelse den 23 december 1947 ha handelskamrarnas

nämnd m. fl. hemställt att — därest av särskilda skäl kommitténs

förslag icke ansåges böra läggas till grund för ett förslag till nya bestämmelser

rörande ämnet i dess helhet — Ivungl. Maj:t i allt fall måtte

förelägga 1948 års riksdag förslag till en tillfällig lagstiftning av innebörd

att medlemmar i branschorganisationer tillerkändes rätt till avdrag för till

organisationerna erlagda avgifter. — Slutligen har Sveriges advokatsamfund

i skrivelse den It mars 1948, under åberopande av det förändrade läge som

genom den nya rättegångsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1948 upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

kommit för samfundet och dess medlemmar, hemställt att förslag snarast

möjligt måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring i skattelagstiftningen,

att advokat tillerkändes rätt till avdrag för av honom erlagda årsavgifter

till samfundet och den avdelning av samfundet, som han tillhörde.

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter har under

senare tid vid några tillfällen varit föremål jämväl för riksdagens uppmärksamhet.

Här må allenast hänvisas till bevillningsutskottets betänkande

nr 33 till 1948 års riksdag, vari utskottet — i anledning av väckta motioner

(II: 42 och 295) — understrukit angelägenheten av att Kungl. Maj:t föreläde

1949 års riksdag proposition med förslag till reglering av avdragsrätten

och skattskyldigheten för medlemsavgifter.

Beträffande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda förslagen

tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet. Redogörelse

härutinnan återfinnes å följande sidor i propositionen, nämligen:

1944 års allmänna skattekommittés utredning och förslag: s. 9—17,

Remissyttrandena: s. 17—30,

Departementschefen: s. 30—48.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1: 287 och II: 361 har anförts, att de föreslagna

bestämmelserna om avdragsrätt för fackföreningar och tjänstemannaorganisationer

för utgifter för utbildningskurser och liknande syntes alltför

snäva och ej toge tillräcklig hänsyn till dylika kursers betydelse för organisationsverksamheten.

Fackförbunden och tjänstemannaorganisationerna

bedreve en omfattande studie- och kursverksamhet. Till en del avsåge denna

verksamhet att lämna medlemmarna fortlöpande informationer om organisationernas

verksamhet. Vidare avsåge studieverksamheten att göra medlemmar,

som intogo förtroendeställning i organisationen, bättre skickade att

företräda medlemmarnas intressen gentemot arbetsgivarna. Medlemmarna

utbildades i förenings- och förhandlingsteknik och studerade därmed sammanhängande

ämnen, såsom organisationskunskap och föreningslagstiftning

etc. Denna verksamhet måste betraktas som ett direkt utflöde av organisationens

verksamhet och fullföljde rent fackliga syften. Det syntes därför

att de kostnader, som organisationerna hade för dylika informationsoch

studiekurser, borde vara avdragsgilla. En del av denna verksamhet

bedreves emellertid ej direkt i föreningarnas egen regi utan av Arbetarnas

bildningsförbund (ABF) och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),

till vilka organisationerna betalade avgifter. ABF:s och TBV:s uppgifter

vore bl. a. att bedriva sådan bildningsverksamhet som tjänade organisationernas

fackliga syften. Vid sidan därav förekomme även kurser i mera allmänbildande

ämnen, såsom nationalekonomi och socialkunskap. De fackliga

ämnena vore så invävda i studieverksamheten med allmänbildande ämnen

att det av praktiska skäl ställde sig synnerligen svårt att göra en uppspaltning

på utgifter för det ena eller det andra ämnet. Det syntes motio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 9

närerna rimligt, att de utgifter, som organisationerna hade för egen studieoch

informationsverksamhet samt de utgifter som betalades till ABF och

TBV, bleve avdragsgilla. Vissa organisationer bedreve även fortbildningsverksamhet,

som närmare anslöte sig till medlemmarnas yrkesutbildning.

Som exempel kunde nämnas dylika utbildningskurser bekostade av sjuksköterske-

och folkskollärarorganisationer. Denna kursverksamhet vore av

sådan art att kostnaderna rätteligen borde betalas av det allmänna. När

nu de fackliga organisationerna påtagit sig uppgiften att svara för dylik utbildningsverksamhet,

borde kostnaderna därför vara avdragsgilla. Förslaget

innebure vidare, att belopp, som återfördes från en kampfond, skulle av

föreningen upptagas såsom skattepliktig intäkt. Detta syntes innebära att

en organisation icke skulle kunna återföra medel från en kampfond och

använda dem till administrativa ändamål, t. ex. löner, lokalkostnader etc.,

utan att få beloppet beskattat. Motionärerna funne det därför skäligt, att

en ändring gjordes så att belopp, som återfördes från kampfond, icke behövde

upptagas som skattepliktig intäkt, därest de användes för omkostnader,

som eljest skulle vara avdragsgilla. I förslaget till ändrad lydelse av

33 § taxeringsförordningen föresloges, att förening av nu ifrågavarande slag

skulle lämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna om konfliktbidrag. Dylik

uppgiftsskyldighet kunde bli synnerligen betungande. En facklig sammanslutning

kunde ej förutse hur omfattande denna skyldighet skulle bliva.

Ena året bleve det kanske inga uppgifter alls som behövde lämnas, om nämligen

någon konflikt ej förekommit. Ett annat år kunde det bli en mycket

omfattande uppgift, då det kunde röra sig om 100 000-tals arbetstagare, som

varit ute i konflikt. Med hänsyn härtill hemställde motionärerna, att under

utskottsbehandlingen måtte ingående prövas, om ej lättnader kunde medgivas

i den föreslagna uppgiftsplikten.

I motionen II: 362 har erinrats om att i propositionen föresloges att, därest

konfliktfond i fackförening eller tjänstemannaorganisation toges i anspråk

för annat ändamål än konflikt, ianspråktaget belopp skulle upptagas

som skattepliktig inkomst. Den omständigheten att en förening ett visst år,

exempelvis på grund av följdverkningar av en konflikt, fått sin ekonomi

ansträngd och därför som sista resurs nödgades taga i anspråk en viss

del av återstående konfliktfond för att upprätthålla den nödvändiga verksamheten,

borde icke föranleda, att denna fondanvändning skattebelades.

Vore så förhållandet, kunde föreningen, åtminstone temporärt, undgå skattskyldighet

genom att i stället för att använda egna fonder upptaga lån

med bestående konfliktfond såsom säkerhet. Det syntes angeläget att bestämmelsernas

innebörd i nu angivna avseende klarlades i enlighet med det

anförda. Det vore sedan uppenbart alt i den mån uttag skedde av löntagarföreningar

ur fonder, som hopsamlats före den nya lagstiflningens

ikraftträdande, dessa icke skulle bli för föreningen skattepliktig inkomst.

Dessa medel hänförde sig ju till avgifter, för vilka medlemmarna på sin

tid erlagt skatt. Även på denna punkt torde ett klarläggande vara erforder
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

ligt. Mot själva principen om att inflytande avgifter skulle beskattas såsom

inkomst kunde åtskilliga, icke minst rent praktiska invändningar göras.

Vad man genom den i propositionen föreslagna regeln syntes vilja åstadkomma

vore att införa beskattning bland annat på sådana bidrag, som från

löntagar- eller arbetsgivarsammanslutningar lämnades för humanitära eller

kulturella ändamål samt politiska eller andra liknande syften. I sistnämnda

hänseende innebure förslaget bl. a. införande av en beskattning av — inklusive

kommunalskatt — ca 25 procent av de bidrag, som fackföreningarna

lämnade till politiska partier eller till de politiska partiernas pressföretag.

Motsvarande situation inträffade i praktiken icke för tjänstemannaorganisationerna,

vilka som regel enligt sina stadgar vore förbjudna att

lämna bidrag till politiska organisationer eller företag. Rent föreningsadministrativt

komme det i propositionen föreslagna systemet även att medföra

betydande svårigheter och arbete. Beskattningsreglerna komme nämligen

icke att endast gälla de centrala organisationerna utan samtliga lokala

underavdelningar, verkstad sklubbar etc. inom de stora organisationernas

ram. Man hade sålunda att räkna med att särskilda deklarationer måste

komma att lämnas för 10 000-tals små lokala eller liknande organisationer.

I den mån dylika organisationer skulle erhålla visst överskott, bleve detta

överskott skattepliktigt, såvida icke åtgärder vidtoges t. ex. genom stadgebestämmelser

att överskotten skulle automatiskt överföras till den stora organisationens

konfliktfond. Man måste förutsätta att granskningen av alla

dessa 10 000-tals deklarationer komme att bereda skattemyndigheterna betydande

arbete, vilket arbete i stort sett icke hade någon funktion att fylla.

De nu angivna betydande olägenheterna kunde undvikas, om man slopade

bestämmelserna om att inflytande avgifter skulle betraktas såsom skattepliktig

inkomst och i stället nöjde sig med att låta avdragsrätten för medlemsavgifterna

motsvaras av skattskyldigheten för konfliktunderstöd. Denna

regel hade hittills gällt för arbetsgivarsammanslutningar. Med ett dylikt

ståndpunktstagande skulle visserligen föreningarnas bidrag till humanitära,

kulturella eller politiska ändamål icke komma att bli skattebelagda, något

som ej heller hittills varit fallet. Olägenheterna i nu nämnda avseende med

hittillsvarande ordning torde icke vara av den omfattningen, att dessa motsvarade

de betydande nackdelar av den omfattande administrativa apparat

som skulle följa av propositionens förslag och som komme att belasta såväl

organisationerna som skattemyndigheterna. I den mån det skulle visa sig,

att vissa organisationer skulle missbruka sin rätt att stödja humanitära,

kulturella eller politiska ändamål, torde frågan om beskattning av dylika

bidrag kunna upptagas till förnyad prövning.

Till utskottet ha inkommit skrifter från Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation och Svenska arbetsgivareföreningen.

Den sistnämnda föreningen har förklarat sig icke hava något att erinra

mot propositionens innehåll. De två andra organisationerna ha framfört

erinringar i skilda avseenden mot de i propositionen framlagda förslagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 11

Av innehållet i de två arbetstagarorganisationernas skrifter må här återgivas

följande.

Landsorganisationen har erinrat om att enligt 1944 års allmänna skattekommittés

förslag medlemmarnas avdragsrätt icke skulle motsvaras av någon

organisationernas skattskyldighet för avgifterna; reciprociteten inskränktes

till beskattning av utfallande konfliktbidrag. Efter erinringar från vissa

remissinstanser hade därutinnan skett en ändring i propositionen. Föreningen

skulle som skattepliktig intäkt (»av rörelse») redovisa influtna avgifter

men vid inkomstberäkningen äga avdraga dels egentliga administrationskostnader,

dels utbetalade konfliktunderstöd samt vad föreningen därutöver

avsatte till särskild konfliktfond för framtida användning. I princip

torde väl inga erinringar kunna framställas mot denna konstruktion. Den

vore emellertid förenad med så avsevärda praktiska olägenheter — utan

motsvarande fördelar — att landsorganisationen icke kunde tillstyrka densamma.

Dessa olägenheter hade mycket klart utvecklats i motionen II:

362, vars argumentering och yrkande landsorganisationen helt biträdde.

Landsorganisationen hade tagit del av de likalydande motionerna 1: 287

och 11:361. Mot de i sistnämnda motioner framförda yrkandena funnes i

sak intet att erinra. Emellertid skulle icke en reglering i enlighet med dessa

motioner lösa den i detta sammanhang avgörande svårigheten: att rationellt

och enhetligt avgränsa vad som vore att anse såsom med föreningsverksamheten

förenade kostnader. Det vore uppenbart att till dylika kostnader

måste räknas även vissa, ej oväsentliga utgifter, vilka endast indirekt

kunde anses främja organisationernas ändamål — vad särskilt de

fackliga arbetarorganisationerna anginge vore, såsom stadgarna utvisade,

dessa ändamål icke enbart »fackliga» i detta ords egentliga bemärkelse.

Propositionens försök till särskiljande av avdragsgilla och icke avdragsgilla

omkostnader vore belysande för de vanskligheter som här mötte. Både

för organisationerna själva och för taxeringsmyndigheterna skulle den föreslagna

regleringen, även om de i de likalydande motionerna 1:287 och

11:361 föreslagna ändringarna vidtoges, leda till praktiskt oöverkomliga

avgränsningssvårigheter. Någon detaljerad vägledning skulle icke kunna

ges i lag, varav måste följa att taxeringspraxis bleve vacklande och måhända

godtycklig. Ehuru landsorganisationen helt anslöte sig til! de förslag

som framställdes i motionerna 1:287 och 11:361, måste organisationen sålunda

finna att ej heller dessa förslag vore ägnade att tillgodose organisationernas

rimliga anspråk. Den ståndpunkt, som intagits av skaltekommittén

och som utförligare motiverats i motionen II: 362, syntes i själva verket

vara den enda praktiskt godtagbara.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att det vore utomordentligt

angeläget att kostnaderna för den av organisationerna bedrivna studieoch

kursverksamheten vore avdragsgilla, enär man näppeligen kunde skilja

på denna form av informationsverksamhet och den som exempelvis hcdreves

direkt på organisationernas möten eller i förhundstidskrifterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

Fackliga organisationer av den karaktär som tjänstemannasammanslutningarna

ägde vore icke möjliga att upprätthålla utan en omfattande studieverksamhet

genom vilken medlemmarna crhölle insikter i fackliga, nationalekonomiska,

sociala och allmänna samhällsfrågor. En del av denna

verksamhet, bl. a. studiecirklar och vissa veckosluts- och semesterkurser,

hade överlåtits till Tjänstemännens bildningsverksamhet, vilken i viss utsträckning

förmedlade studiekurser i sådana ämnen som ansåges höra till

en aktiv fackföreningsmedlems nödvändiga allmänna orientering. Då denna

den frivilliga bildningsorganisationens verksamhet vore mycket väsentlig

för det fackliga organisationsarbetet, ansåge TCO att medlemsavgifter

till densamma från tjänstemannaorganisationerna borde vara avdragsgilla

i beskattningshänseende. Utöver tjänstemannaorganisationernas och det

av Tjänstemännens bildningsverksamhet bedrivna studiearbetet förekomme,

att vissa tjänstemannasammanslutningar bedreve fortbildningsverksamhet

som närmare anslöte sig till medlemmarnas yrkesutbildning. Såsom

exempel därpå kunde nämnas dylika utbildningskurser bekostade av sjuksköterske-

och folkskollärarorganisationer. Organisationernas utgifter för

sådana kurser borde göras avdragsgilla i beskattningshänseende. Enligt propositionen

skulle vidare belopp som återfördes från en kampfond upptagas

såsom skattepliktig intäkt. Det förefölle icke väl motiverat, att medel återförda

från kampfond skattebelades när beloppet användes för eljest avdragsgilla

omkostnader. TCO menade för sin del, att avdragsrätten borde göras

beroende av det ändamål till vilket medel från en kampfond utginge och

icke av huruvida medlen toges i anspråk för administrativa kostnader direkt

eller via kampfonden.

Utskottet. Enligt nuvarande bestämmelser är avdrag i allmänhet icke medgivet

för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen. Detta gäller även för det

fall, att avgiften föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet. Medlemsavgifter

till arbetsgivarföreningar intaga dock en särställning i detta

hänseende. Avgifter till sådana föreningar anses nämligen med stöd av ett

av regeringsrätten meddelat utslag (RÅ 1913 ref. 147) vara avdragsgilla

för utgivaren, och såsom följd härav äro åtnjutna konfliktbidrag från arbetsgivarförening

att hänföra till skattepliktig intäkt för mottagaren. Grunden

för detta ställningstagande torde ha varit, att en avgift till arbetsgivarförening

betraktats såsom ett slags försäkringsavgift mot arbetsinställelse

samt att en utgift av detta slag ansetts utgöra en omkostnad för inkomstens

förvärvande.

Avdrag är däremot enligt gällande bestämmelser icke medgivet för medlemsavgifter

till fackföreningar och därmed jämförliga sammanslutningar

av tjänstemän. Konfliktbidrag, som från fackförening eller tjänstemannasammanslutning

utgår till medlem, är i överensstämmelse härmed icke att

anse såsom skattepliktig intäkt för mottagaren. Frågan om avdragsrätten

för medlemsavgifter och det därmed sammanhängande spörsmålet om skatteplikt

för uppburna konfliktbidrag ha således reglerats olika beträffande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

13

arbetsgivarföreningar samt i fråga om fackföreningar och därmed jämförliga

sammanslutningar. Det är härvid att märka, att såväl arbetsgivarföreningar

som fackföreningar anses bedriva en verksamhet, som är av försäkringsteknisk

natur, eller i varje fall av sådan natur, som står försäkringsväsendet

nära. Vad angår avgifter av detta slag ger den svenska skattelagstiftningen

två alternativa möjligheter. Antingen äro försäkringspremier

icke avdragsgilla vid taxeringen och utfallande belopp icke skattepliktiga

eller också äro premierna avdragsgilla och de utfallande beloppen skattepliktiga.

Beträffande fackföreningarna tillämpas den förstnämnda principen

och i fråga om arbetsgivarföreningarna den sistnämnda principen.

Vad angår avgifter till de s. k. branschorganisationerna har vid tillämpningen

av nu gällande bestämmelser avdrag för dylika avgifter medgivits

resp. de inflytande avgifterna beskattats hos vederbörande förening endast

i sådana fall, då avgifterna i sin helhet eller praktiskt taget i sin helhet utgöra

ersättning för vissa prestationer, vilka av föreningen utföras åt medlemmarna

och för vilkas fullgörande medlemmarna eljest kunna antagas

ha fått ikläda sig avdragsgilla utgifter. För medlemsavgifter i egentlig mening

till organisationer av detta slag har avdrag däremot icke medgivits

vid taxeringen.

I den föreliggande propositionen har föreslagits en helt ny reglering av

frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter, innebärande

bl. a. mera enhetliga bestämmelser i ifrågavarande avseende. Enligt propositionen

skall sålunda avdrag vara medgivet för avgifter till förening, vilken

visas bedriva verksamhet med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen i viss förvärvskälla eller vilken den skattskyldige

måste tillhöra för att få utöva viss förvärvsverksamhet eller utöva

sådan verksamhet på visst sätt. De föreslagna bestämmelserna innebära, att

avdragsrätt medgives för avgifter till såväl fackföreningar och därmed

jämförliga tjänstemannasammanslutningar som arbetsgivarföreningar och

branschorganisationer. Hos vederbörande förening skola de influtna avgifterna

anses såsom intäkt av rörelse. Föreningen äger därvid göra avdrag —

förutom för sina administrationskostnader — jämväl för till medlemmarna

under beskattningsåret utbetalade konfliktbidrag samt för sådana medel,

vilka under beskattningsåret avsatts till stödfond vid konflikt. Vad som

återföres från sådan fond inräknas i föreningens skattepliktiga intäkter,

men föreningen erhåller samtidigt avdrag, i den mån det återförda beloppet

användes för utbetalning av konfliktbidrag eller för bestridande av eljest

avdragsgilla utgifter. Av medlem uppburet konfliktbidrag betraktas såsom

skattepliktig intäkt hos mottagaren.

I de likalydande motionerna 1:287 och 11:361 samt i motionen 11:362

har hemställts om vissa ändringar med avseende å den i propositionen föreslagna

regleringen beträffande medlemsavgifter till fackföreningar och

tjänsteman n asammanslutningar.

Del utmärkande för alla de föreningar, som med propositionen avses, är att

de, ehuru på olika sätt, biträda sina medlemmar i deras förvärvsverksam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr i8.

het. En avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för medlemsavgifter till sådana

föreningar finner utskottet principiellt välgrundad. Det är givetvis även en

angelägenhet av vikt, att den bristande likställighet i avdragshänseende,

som enligt nuvarande bestämmelser förefinnes mellan avgifter till fackföreningar

och därmed jämförliga tjänstemannasammanslutningar samt avgifter

till arbetsgivarföreningar, skall försvinna. Betydelsefullt är även att

avdrag skall kunna medgivas för avgifter till branschorganisationerna, av

vilka åtskilliga tillhöra jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Utskottet

anser fördenskull, att en avdragsrätt av i propositionen angivet slag bör genomtöras,

såvida detta kan ske utan att alltför stora praktiska svårigheter

därigenom uppkomma.

Emellertid har utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande propositionen

funnit tveksamt, huruvida en lagstiftning om avdragsrätt för medlemsavgifter

bör äga rum på det sätt, som föreslås i propositionen. Den närmaste

anledningen till utskottets betänkligheter mot förslaget är, att enligt

utskottets mening vissa svårigheter måste antagas uppkomma vid tillämpningen

av den nu ifrågasatta lagstiftningen. Dessa praktiska svårigheter

bero i främsta rummet därpå att de föreningar, vilka här kunna komma i

fråga, äro av vitt skilda slag samt att det beträffande många av dem kan

uppstå tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn till sitt ändamål och

sin verksamhet äro sådana, att de böra hänföras under denna lagstiftning. En

ovisshet på denna punkt måste givetvis komma att bereda olägenheter för

såväl de härav berörda föreningarna och deras medlemmar som beskattningsnämnderna

och skattedomstolarna. För de nämnda myndigheterna

skulle uppkomma ett avsevärt merarbete. Utskottet har därför ställts inför

den frågan, huruvida en lagstiftning av förevarande slag skulle kunna

lättare genomföras, om det nu funnes ett centralt organ, som kunde lämna

direktiv till ledning vid tillämpningen i dessa fall.

Betydelsen på nu ifrågavarande område av ett sådant organ har tidigare

diskuterats inom riksdagen. 1948 års bevillningsutskott uttalade i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 33 den uppfattningen, att Kungl. Maj :t

borde vid 1949 års riksdag, oavsett om förslag till inrättande av ett centralt

organ med uppgift att verka för enhetlighet vid taxeringen då bleve framlagt

eller ej, förelägga riksdagen proposition med förslag till reglering av

avdragsrätten och skattskyldigheten för medlemsavgifter. Såsom framgår

av den föreliggande propositionen har denna framlagts i anledning av detta

uttalande från utskottets sida. Sedan förslag i ämnet nu förelagts riksdagen,

och detta förslag blivit föremål för ingående överväganden inom utskottet,

har utskottet dock funnit, att införandet av en avdragsrätt för medlemsavgifter

skulle avsevärt underlättas genom tillkomsten av ett centralt

organ av antytt slag. Då utredning om inrättande av ett sådant organ för

närvarande pågår inom 1947 års taxeringssakkunniga, samt de sakkunniga

enligt vad utskottet inhämtat kunna förväntas under den närmaste tiden

avgiva sitt betänkande i ämnet, anser utskottet övervägande skäl tala för

att en lagstiftning rörande avdragsrätten för medlemsavgifter genomföres

först i anslutning till inrättandet av ett organ av detta slag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

15

Genom förhandenvaron av ett centralt direktivgivande organ skulle vissa

av de här uppkommande praktiska svårigheterna kunna undvikas. Den i

propositionen föreslagna metoden för beskattning av de till föreningarna inflytande

medlemsavgifterna skulle dock föranleda andra tillämpningssvårigheter,

vilka åtminstone i huvudsak ej kunde bliva undanröjda genom

tillkomsten av ett sådant organ. Utskottet åsyftar här närmast beräkningen

av föreningarnas avdragsgilla omkostnader.

Enligt 1944 års allmänna skattekommittés förslag skulle arbetsgivarföreningar,

fackföreningar och därmed jämförliga tjänstemannasammanslutningar

icke beskattas för influtna medlemsavgifter. Kravet på reciprocitet

mellan avdragsrätt och skatteplikt ansågs nämligen av kommittén icke behöva

upprätthållas beträffande sådana avgifter, som hade karaktär av försäkringsavgift.

Enligt kommittéförslaget skulle detta krav anses vederbörligen

tillgodosett därigenom att de utgående konfliktbidragen beskattades

hos medlemmarna. Eftersom vid en dylik lösning obeskattade medel skulle

kunna användas för ändamål, som äro föreningarnas egentliga verksamhet

ovidkommande, bygger propositionen på den tanken, att föreningarna skola

beskattas för de inflytande avgifterna, varvid begagnats den konstruktionen,

att avgifterna skola anses utgöra intäkt av rörelse. Vid inkomstberäkningen

skall föreningen i princip vara berättigad att göra avdrag för alla

de omkostnader, vilka varit förenade med den verksamhet som motiverat

avdragsrätt för medlemmarna.

Beträffande föreningarnas avdragsrätt för omkostnader har departementschefen

anfört, att från avdragsrätt borde uteslutas omkostnader, vilka

vore att hänföra till sådana föreningens verksamhetsområden som icke kunde

anses vara av betydelse för medlemmarnas intäktsförvärv, samt vidare

de omkostnader, vilka väl hade samband med den verksamhet som motiverat

medlemmarnas avdragsrätt men vilka enligt allmänna regler bedömdes

såsom icke erforderliga omkostnader. Det kunde alltså understundom bliva

nödvändigt att göra en — måhända schablonmässig — uppdelning av allmänna

administrationskostnader o. d. på en avdragsgill och en icke avdragsgill

del. Departementschefen har i detta sammanhang erinrat om att

ifrågavarande föreningar i samband med anordnandet av kongresser och

möten för sina medlemmar eller på annat sätt ofta hade avsevärda kostnader,

vilka huvudsakligen åsyftade att bereda medlemmarna trevnad. Mången

gång torde det vara anledning att betrakta sådana omkostnader liksom

andra representationsutgifter såsom icke avdragsgilla. Även i andra hänseenden

kunde tvekan om en utgifts avdragsgillhet komma att råda. Sålunda

utgåve t. ex. vissa organisationer egna tidskrifter eller medlemsblad. Vore syflet

att lämna medlemmarna information i fackliga eller andra spörsmål, borde

kostnaden därför vara avdragsgill, vilket däremot icke borde vara fallet, om

tidskritten eller medlemsbladet vore ett rent förströelseorgan. Understundom

törelåge en kombination av bådadera, varvid eu uppdelning av kostnaden i

en avdragsgill och en icke avdragsgill del kunde bliva erforderlig. Vore förströelsemomentet

mera underordnat, torde det dock av praktiska skäl vara

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

försvarligt att bortse från detsamma. Frågan om avdrag kunde medgivas

för en av en förening anordnad utbildningskurs eller liknande skulle enligt

departementschefens mening bedömas ur synpunkten, huruvida kursdeltagaren-medlemmen

varit berättigad till avdrag, därest han själv bekostat

en motsvarande utbildning.

Ur principiell synpunkt torde enligt utskottets mening intet vara att erinra

mot vad departementschefen sålunda anfört. I anledning av uttalandet

om föreningarnas kostnader i samband med anordnandet av kongresser

o. d. vill utskottet dock påpeka, att frågan om avdragsgillheten för sådana

kostnader givetvis bör bedömas i anslutning till rådande praxis beträffande

likartade kostnader hos de näringsidkande juridiska personerna. De här

återgivna, av departementschefen anförda synpunkterna på frågan om föreningarnas

avdragsrätt för kostnader torde émellertid få anses giva vid handen,

att den föreslagna lagstiftningen skulle kunna medföra svårigheter vid

tillämpningen. Dessa svårigheter ha ytterligare belysts i de i anledning av

propositionen väckta motionerna ävensom i de till utskottet inkomna skrifterna

från Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.

Att för föreningarna vid upprättandet av självdeklaration mången gång

måste uppkomma ovisshet om hur de avdragsgilla kostnaderna böra beräknas

är otvivelaktigt. Samma svårigheter skulle komma att föreligga för taxeringsmyndigheterna

vid granskningen av de avlämnade deklarationerna.

Måhända skulle efter tillkomsten av ett centralt organ, vilket kunde

lämna direktiv till ledning vid taxeringen jämväl i nu berört avseende, de

här uppkommande taxeringstekniska svårigheterna bliva något mindre än

som, därest den föreslagna lagstiftningen nu skulle genomföras, komme att

bliva fallet. Utskottet håller dock icke för sannolikt, att någon mera betydande

lättnad i dessa svårigheter skulle kunna vinnas genom tillkomsten

av ett centralt organ. Det bör i detta sammanhang beaktas, att genom den i

propositionen gjorda konstruktionen, enligt vilken de inflytande medlemsavgifterna

skola beskattas hos föreningarna såsom intäkt av rörelse, deklarationsplikten

för sådan intäkt i allmänhet komme att fullgöras av personer,

vilka icke ha någon förfarenhet i fråga om behandlingen av hithörande

spörsmål.

Utskottet har i sakens nuvarande läge icke möjlighet att uttala någon

uppfattning om på vad sätt dessa praktiska svårigheter och andra sådana,

vilka äro förbundna med förslaget, skola kunna undvikas. Emellertid har

utskottet vid sina överväganden i ämnet fått ett starkt intryck av att förenklingar

i den föreslagna metoden äro önskvärda, om den ifrågasatta

avdragsrätten för medlemsavgifter över huvud taget skall kunna genomföras.

Utskottet är väl medvetet om att en mera förenklad beskattningsmetod

— i synnerhet för den händelse vissa föreningar på sätt föreslagits

av 1944 års allmänna skattekommitté icke alls skulle bliva beskattade för

inflytande avgifter — innebär risker för att medel, som användas för ändamål

vilka ligga utanför föreningarnas egentliga verksamhet, kunna bliva

obeskattade. Trots detta skulle emellertid utskottet anse önskvärt, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr k8. 17

Kungi. Maj :t ville vid den fortsatta behandlingen av ärendet, som av utskottet

nu föreslås, taga under övervägande, huruvida på ett eller annat

sätt några eftergifter kunna göras från den i propositionen föreslagna mera

noggranna regleringen i syfte att erhålla bestämmelser, vilka äro lättare

att tillämpa för såväl de därav berörda föreningarna som taxeringsmyndigheterna.

För egen del vill utskottet närmast se detta problem som en avvägningsfråga,

vid vars lösning hänsyn bör tagas till alla de intressen, vilka

här kräva beaktande. Vid ett sådant bedömande bör även storleksordningen

av dessa olika intressen ägnas uppmärksamhet. Frågan gäller med andra

ord, huruvida de fördelar, som kunna vinnas genom en mera noggrann reglering,

äro så stora, att de uppväga de därmed förenade olägenheterna av

praktisk natur.

Enligt utskottets mening bör uttagande av preliminär skatt för konfliktbidrag,

som är att hänföra till intäkt av tjänst, såvitt möjligt undvikas. Härför

torde tala såväl hänsynen till den skattskyldiges intressen som önskvärdheten

av att vederbörande föreningar och uppbördsmyndigheter icke

skola åläggas nya arbetsuppgifter i större utsträckning än som kan anses

oundgängligen nödvändigt.

Utskottet anser sig således på grund av vad nu anförts icke kunna tillstyrka

bifall till den föreliggande propositionen. Emellertid hemställer utskottet,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om ett nytt

förslag angående frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter att föreläggas

riksdagen i anslutning till en blivande lagstiftning om inrättande av ett centralt

organ med uppgift att lämna direktiv till ledning vid taxeringen. I enlighet

härmed avstyrker utskottet jämväl de i ämnet väckta motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), in. in.;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad i detta

betänkande anförts, låta utarbeta ett nytt förslag angående

frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter samt förelägga

riksdagen detta förslag i anslutning till en blivande lagstiftning

om inrättande av ett centralt organ med uppgift att

lämna direktiv till ledning vid taxeringen; samt

C) att följande motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 287 av herr Åman in. fl.

och II: 361 av herr Henriksson m. fl., ävensom

2 Bihang till riksdagens protokoll 191/9. 7 samt. Nr 48.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 48.

2) motionen II: 362 av herrar Fagerholm och Malmborg i

Stockholm,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark*, Velander, Gustaf Elofsson*,

Heiiman, Franzon, Falk*, Wehtje, Ramberg*, Petrén och Damström samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,

Kristensson i Osby, Sundström, Olofsson, Bladh, Edström*, Strandh och

Johnsson i Skoglösa.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Velander, Gustaf Elofsson, Wehtje, Petrén, Sandberg, Kristensson

i Osby, Edström, Strandh och Johnsson i Skoglösa, vilka ansett, att utskottet

bort hemställa att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts föreliggande

proposition nr 173.

498072. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten