Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 49

1949-11-23 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:49, Bevillningsutskottets betänkande nr 49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

1

Nr 49.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående sänkning av tilläggsskatten å bensin

och tilläggsskatten å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 339 av herr Sunne in. fl. och II: 432 av

herr Persson i Svensköp m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan nedsättning av tilläggsskatten å bensin samt tilläggsskatten å vissa

för drivande av automobil använda brännoljor som svarar mot den genom

devalveringen uppkomna importfördyringen, samt att vederbörande utskott

vid tillstyrkande av denna framställning måtte utarbeta förslag till förordningar»;

ävensom

2) motionen II: 436 av herr Hansson i Skediga, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sänka skatten på bensin och oljor med samma belopp,

varmed priserna på nämnda produkter höjts efter devalveringen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 432 och II: 436.

I en den 21 oktober 1949 dagtecknad proposition, nr 215, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Maj :t att intill den 1 juli 1950 i den utsträckning Kungl. Maj :t finner

lämpligt besluta om överförande av tull, tilläggstull och skatt å kaffe till

clearingkassa för kaffe.

Nämnda proposition har hänvisats till statsutskottet. De nu ifrågavarande

motionerna, vilka väckts i anledning av propositionen nr 215, ha däremot,

såsom ovan nämnts, hänvisats till bevillningsutskottet.

I en den 21 oktober 1949 dagtecknad, till statsutskottet hänvisad proposition,

nr 217, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att dels godkänna vissa i propositionen angivna riktlinjer

för handhavandet av importsubventioneringen under budgetåret 1949/

50, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1949/50 under tolfte

huvudtiteln anvisa a) till Subventionering av införseln av vissa varor ett

reservationsanslag av 90 000 000 kronor, b) till Prisnedsättning å vissa livs1

Bihang till riksdagens protokoll 19^0. 7 samt. Nr 49.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

medel ett reservationsanslag av 63 000 000 kronor och c) till Prisclearing å

kaffe ett reservationsanslag av 17 000 000 kronor.

Ivungl. Maj:t har därjämte i en den 21 oktober 1949 dagtecknad, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 216, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att dels godkänna vissa i propositionen angivna

riktlinjer för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret

1949/50, dels å tilläggsstat I för budgetåret 1949/50 under nionde

huvudtiteln till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisa ett

reservationsanslag av 66 000 000 kronor.

I anledning av ovannämnda tre propositioner ha väckts — förutom de

nu ifrågavarande, till bevillningsutskottet hänvisade motionerna — jämväl

vissa andra motioner, nämligen i anledning av propositionen nr 217 de

likalydande motionerna 1:338 av herr Osvald in. fl. och 11:433 av herr

Johnsson i Kastanj egården m. fl., de likalydande motionerna I: 341 av herr

Domö in. fl. och II: 437 av herr Hjalmarson in. fl., de likalydande motionerna

I: 342 av herr Heiding m. fl. och II: 438 av herr Hedlund i Rådom m. fl.

samt motionen II: 434 av herr Christenson i Malmö in. fl. ävensom i anledning

av propositionerna nr 215, 216 och 217 de likalydande motionerna

I: 340 av herr Petrén in. fl. och II: 435 av herr Ståhl m. fl. Samtliga de nu

nämnda motionerna ha hänvisats till statsutskottet.

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin,

vilken förordning trätt i kraft den 1 april 1948, skall för bensin, som till

riket införes eller här tillverkas — utöver skatt varom förmäles i förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

— till staten erläggas tilläggsskatt med 27 öre för liter.

Jämlikt förordningen den 5 mars 1948 (nr 83) om tilläggsskatt å vissa

för drivande av automobil använda brännoljor, vilken förordning trätt i

kraft den 1 april 1948, skall för brännoljor, som avses i förordningen den

3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor — utöver skatt enligt sistnämnda förordning — till staten

erläggas tilläggsskatt med 20 öre för liter.

Införandet av dessa tilläggsskatter utgjorde ett led i de av 1948 års riksdag

beslutade skärpningarna av den indirekta beskattningen i syfte att

åstadkomma en sådan överbalansering av driftbudgeten för budgetåret

1948/49 som i dåvarande läge ansågs erforderlig. Enligt de vid 1948 års

riksdag gjorda beräkningarna skulle statsverket genom dessa skatteskärpningar

tillföras ett inkomstbelopp av omkring 500 miljoner kronor, varav

209,25 miljoner kronor skulle hänföra sig till den skärpta beskattningen av

bensin och brännoljor. Vid riksdagsbehandlingen förutsattes, att frågan om

skatteskärpningarnas fortbestånd komme att underställas 1949 års riksdag.

I propositionen nr 24 till innevarande års riksdag med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående

omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker erinrade chefen för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

3

finansdepartementet om att, då förslag framlades för 1948 års riksdag om

skärpningar av den indirekta beskattningen, dessa skatteskärpningar <ansågos

vara av tillfällig natur och att frågan om skatteskärpningarnas fortbestånd

med hänsyn härtill borde prövas av 1949 års riksdag. Departementschefen

anförde vidare, att enligt hans mening de vid 1948 års riksdag beslutade

skattehöjningarna — med viss jämkning beträffande totalisatormedlen

— oförändrade borde fortbestå under budgetåret 1949/50. Den

fråga, som riksdagen hade att taga ställning till i anledning av propositionen

nr 24 avsåge alltså, huruvida för budgetåret 1949/50 en överbalansering

av budgeten av den storleksordning, som förutsattes i statsverkspropositionen,

skulle anses erforderlig.

Bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt i anledning av propositionen nr 24

avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 38, att den vid 1948 års riksdag

genomförda skärpta beskattningen av bensin och brännoljor finge fortbestå

helt oförändrad även under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

Utskottet anförde därvid bl. a. följande:

Såvitt utskottet kunnat finna har under tiden efter dessa skatteskärpningars

genomförande icke inträtt sådan förändring i det allmänna ekonomiska

läget, att det kan anses tillrådligt att för budgeåret 1949/50 avstå

från den stabiliserande faktor som en överbalansering av budgeten innebär.

I vilken utsträckning en överbalansering för sistnämnda budgetår bör

eftersträvas kan självfallet vara föremål för delade meningar. Enligt vad

föredragande departementschefen anfört böra samtliga de vid 1948 års riksdag

beslutade extraordinära skattehöjningarna — med ett statsfinansiellt

sett oväsentligt undantag (totalisatormedlen) — bibehållas oförändrade under

nästkommande budgetår. Med utgångspunkt härifrån har departementschefen

i propositionen nr 181 beräknat överbalanseringen av driftbudgeten

till 618 miljoner kronor. Enligt vad utskottet inhämtat torde emellertid

nämnda belopp numera böra beräknas till omkring 670 miljoner kronor.

Motsvarande överbalansering hade i statsverkspropositionen beräknats till

omkring 720 miljoner kronor.

Då utskottet i enlighet med vad sålunda anförts hyser den uppfattningen,

att en överbalansering av budgeten är erforderlig jämväl för nästkommande

budgetår, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot det i propositionen

nr 24 framlagda förslaget om fortsatt giltighet under nämnda

budgetår av de nuvarande bestämmelserna rörande omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker. Utskottet förordar alltså att förordningen

den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker — i den lydelse förordningen erhållit i samband med skatteskärpningen

vid 1948 års riksdag — förlänas fortsatt giltighet intill utgången

av juni månad 1950.

Beträffande frågan om fortbeståndet för tiden efter juni 1949 av övriga

vid 1948 års riksdag beslutade skatteskärpningar — med undantag för

skärpningarna av skatterna å bensin och brännoljor, som utskottet i det

följande kommer att behandla särskilt för sig — eller alltså skärpningarna

i fråga om beskattningen av vin, maltdrycker, läskedrycker, tobaksvaror,

biografföreställningar och sådana varor, för vilka varuskatt utgår, tillstyrker

utskottet likaledes, att dessa skärpningar bibehållas oförändrade under

budgetåret 1949/50. Vad nu sagts är tillämpligt även med avseende å den

vid 1948 års riksdag beslutade ökningen av statsverkets andel i totalisator-,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

tips- och lotterimedel, dock med den jämkning som föranletts av det i propositionen

nr 25 framlagda, av riksdagen godkända förslaget om ändrade

grunder för fördelning av totalisatormedel.

Den i propositionen nr 24 berörda frågan om bibehållande under nästkommande

budgetår av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor har varit

föremål för delade meningar. Sålunda må nämnas att i ett flertal motioner

yrkats att — då denna skärpta beskattning verkade ojämnt och orättvist

och även i övrigt vore förenad med avsevärda olägenheter — beskattningen

i fråga måtte upphävas med utgången av juni månad 1949. I vissa andra

motioner har förutsatts att beskattningen av bensin och brännoljor i oförändrat

skick skulle bibehållas jämväl under nästföljande budgetår; samtidigt

har emellertid förordats att i stället andra åtgärder skulle vidtagas som

ägde samband med nämnda beskattning. I detta hänseende må erinras om

det motionsvis framförda yrkandet om nedsättning av fordonsskatten för

bensindrivna lastautomobiler. Vidare har i motionsväg framförts yrkande

om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om åtgärder

för bensinransoneringens omedelbara avskaffande; och motionärerna ha

härvid utgått från bl. a. den förutsättningen att nu ifrågavarande skärpta

beskattning skulle bestå även för tiden efter juni 1949.

Såvitt utskottet kunnat finna skulle ett borttagande från och med den

1 juli 1949 av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen medföra ett

betydande inkomstbortfall för statsverket under nästkommande budgetår.

Enligt för utskottet tillgängliga siffror kan totalkonsumtionen av bensin

under sagda budgetår — med bibehållen ransonering — beräknas till

750 000 kubikmeter, för vilken bensinmängd tilläggskatten uppgår till 202,5

miljoner kronor. I statlig verksamhet — försvaret, de af färsdrivande verken

m. fl. — kan den kvantitet bensin, för vilken skatt utgår, beräknas

till omkring 60 000 kubikmeter; och för denna kvantitet utgör tilläggsskatten

något över 16 miljoner kronor. Då tilläggsskatterna å bensin och

brännoljor kunna beräknas till totalt omkring 210 miljoner kronor, skulle

nettoinkomstbortfallet för nästkommande budgetår genom tilläggsskatternas

upphävande från och med den 1 juli 1949 kunna uppskattas till omkring

190 miljoner kronor.

Enligt utskottets mening skulle ett inkomstbortfall av denna storleksordning

avsevärt försvåra strävandena att uppnå en samhällsekonomisk balans.

I nuvarande läge synes det vara i hög grad angeläget att en betryggande

överbalansering av budgeten äger rum; enligt utskottet måste fördelen härav

vara större än de nackdelar, som äro förenade med ett bibehållande under

ytterligare ett år av den skärpta bensin- och brännoljebeskattningen.

Härvid har utskottet fäst avseende vid särskilt den omständigheten att nu

berörda nackdelar uppenbarligen göra sig starkast gällande under tiden

närmast efter skatteskärpningarnas ikraftträdande och framträda med

mindre styrka efteråt sedan framför allt prisförhållandena någorlunda stabiliserats.

Av olika skäl torde det ej vara lämpligt att välja den lösningen,

att ifrågavarande tilläggsskatter borttagas i etapper och att skatterna således

endast delvis upphävas från och med den 1 juli 1949. Med hänsyn härtill

— och oavsett frågan huruvida bensinransoneringen bör upphävas omedelbart

eller icke — tillstyrker utskottet, att den vid 1948 års riksdag genomförda

skärpta beskattningen av bensin och brännoljor får fortbestå — helt

oförändrad — även under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950.

I likhet med 1948 års bevillningsutskott vill utskottet särskilt understryka

att de vid 1948 års riksdag genomförda skärpningarna på den indirekta beskattningens

område äro av endast tillfällig natur och åsyfta att bidraga till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr ''i9.

5

överbalanseringen av budgeten. Den omständigheten att nu ifrågavarande

skatteskärpningar — därest utskottets föreliggande förslag godkännas av

riksdagen — komma att erhålla en giltighetstid av något mer än två år,

torde icke kunna föranleda att beskattningen bör karakteriseras på annat

sätt än nyss angivits. I enlighet härmed förutsätter utskottet, att jämväl 1950

års riksdag beredes tillfälle att taga ställning till frågan om den skärpta

beskattningens fortbestånd.

I nu förevarande avseende vill utskottet emellertid därjämte hänvisa till

att Ivungl. Maj :t den 22 april 1949 bemyndigat chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa en översyn av skatterna

till staten och deras verkningar. I direktiven för dessa sakkunniga, som

numera tillkallats, har anförts bl. a., att de sakkunniga hade att taga ståndpunkt

till frågan om avvecklingen av de extra ordinära konsumtionsskatter

som av 1948 års riksdag beslutades såsom led i åtgärderna till skydd för

penningvärdet. Av nämnda direktiv framgår sålunda, att frågan om fortbeståndet

av skatteskärpningarna för tiden efter den 30 juni 1950 redan

aktualiserats.

I väckta motioner framställt yrkande att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för bensinransoneringens omedelbara

avskaffande avstyrktes av utskottet med hänsyn till då rådande valutaläge

och avslogs i enlighet härmed av riksdagen.

Av den för riksdagen nu framlagda propositionen nr 215 inhämtas bl. a.

följande.

I propositionen har inledningsvis lämnats en redogörelse för den i augusti

1949 företagna avstämningen av nationalbudgeten för samma år mot den

faktiska utvecklingen. Efter anmälan av den i september träffade principuppgörelsen

mellan regeringen samt arbetsmarknadens och jordbrukets organisationer

beträffande stabiliseringspolitiken under år 1950 har upptagits

till behandling det i viss mån nya läge med avseende å förutsättningarna för

en fortsatt prisstabilitet, som uppkommit genom den partiella devalveringen

av den svenska kronan den 19 september 1949. I detta sammanhang har lämnats

en redogörelse för huvudlinjerna i resultaten av verkställda utredningar

rörande devalveringens verkningar på den svenska prisnivån.

1 sistnämnda hänseende har chefen för finansdepartementet framhållit,

att den hitillsvarande inkomststabiliseringen varit knuten till den förutsättningen

att levnadskostnaderna i allt väsentligt icke stegrades. Den fortsatta

inkomststabilitet, som syntes erforderlig under det kommande året,

ansåges ej heller kunna åvägabringas med mindre denna förutsättning alltjämt

kunde upprätthållas. Om importprisstegringar sloge igenom i form

av höjda levnadskostnader, skulle underlaget för en fortsatt inkomststabilisering

rubbas. Den av devalveringen framkallade prisstegringstendensen

torde i huvudsak få motverkas genom tillgripande av direkta subventionsåtgärder,

innefattande såväl utvidgning av redan utgående subventioner

som införande av nya. En subventionering tills vidare av de importprisstegringar,

som i mera väsentlig grad påverkade levnadskostnaderna, syntes erbjuda

möjligheter till en smidig anpassning till prisförändringarna på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

världsmarknaden inom ramen för ett fast pris inom landet. Därigenom undvekes

kastningar i den inhemska prisnivån. Vid inträdande prisförändring

kunde en däremot svarande motvägande ändring i den utgående subventionen

omedelbart företagas. En successiv anpassning av subventioner kunde

även ske i mån av eu förbättring av dollarbalansen med därav följande möjligheter

till överflyttning av inköp från dyrare till billigare marknader. Möjligheterna

att genom en subventionering motväga devalveringens återverkningar

på levnadskostnaderna vore emellertid i viss mån begränsade. Det

syntes knappast möjligt, bl. a. av tekniska skäl, att genomföra en subventionering,

som omfattade alla de importvaror vilkas priser vore av någon

betydelse för levnadskostnaderna. På vissa punkter finge man därför räkna

med att inträdande importprisstegringar komine att slå igenom på levnadskostnaderna.

De i nuvarande läge erforderliga kompenserande prissänkningarna

på vissa varuområden kunde åstadkommas ej blott genom subventionering

utan även genom slopande eller sänkning av vissa indirekta

skatter. De indirekta skatterna vore emellertid föremål för översyn av den

pågående skatteutredningen och resultaten av denna utrednings överväganden

syntes icke böra föregripas genom att några förslag i angivna hänseenden

nu framlades. Det torde bliva anledning att återkomma till dessa frågor

i statsverkspropositionen till nästkommande års riksdag.

Departementschefen har vidare anfört, att genomförandet av de i propositionen

nr 217 föreslagna subventionerna och av det i propositionen nr

215 framlagda förslaget om överförande av tull och skatt å kaffe till clearingkassa

för kaffe innebure en nettoutgift för statsverket för innevarande

budgetår på tillhopa cirka 190 miljoner kronor och en motsvarande minskning

av budgetöverskottet, därest hela det äskade beloppet skulle behöva

tagas i anspråk. Även om det i och för sig måste vara angeläget att i nuvarande

situation undvika en minskning av budgetöverskottet, syntes det

dock uppenbart, att olägenheterna av en viss reduktion av detta överskott

för att bestrida kostnaderna för en subventionering under en övergångsperiod

i syfte att motverka den av devalveringen betingade stegringen i levnadskostnaderna

måste te sig avgjort mindre än de olägenheter för vårt

lands ekonomi på lång sikt, som ett uppdrivande av den svenska kostnadsnivån

innebure. I

I de nu ifrågavarande, till bevillningsutskottet hänvisade motionerna har

anförts bl. a. följande.

I de likalydande motionerna 1:339 och 11:432 har framhållits, att motionärerna,

när det gällde den till följd av devalveringen inträdda prisstegringen

på bensin och brännoljor, icke kunde ansluta sig till finansministerns

uppfattning att det borde anstå med kompenserande åtgärder. Bilbränslet

intoge ett framträdande rum bland de skatteobjekt som tillfört

statskassan de överskottsmedel, varmed omfattande subventioner nu föresloges

skola bestridas. Det måste vara ett rimligt anspråk från de konsumenters

sida. som berördes av prisförhöjningen på bilbränslet, afl sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

prisfördyring utan dröjsmål kompenserades. En kompensering av kostnadsfördyringen

genom höjda taxor och varupriser syntes motionärerna vara

mindre ändamålsenlig, då fråga vore om en mindre och kanske återkommande

kostnadsstegring. Ett lämpligare sätt vore att kompenseringen skedde

genom en sänkning av tilläggsskatten. Om den förutvarande prisnivån genom

denna sänkning återställdes, kunde motionärerna icke anse, att skatteutredningens

överväganden genom en sådan åtgärd föregrepes. Tilläggsskatten

hade beslutats med stor tveksamhet. Att utan närmare utredning något

reducera denna extra beskattning kunde icke inge några betänkligheter. Finansministern

hade i annat sammanhang avvisat tanken på sådana avvikelser

från stabiliseringspolitiken, som skulle medföra en höjning av kostnadsnivån

och därmed också en försämring av våra konkurrensmöjligheter

på utlandsmarknaden. En höjning av drivmedelspriserna måste självfallet

medföra en fördyring av transportkostnaderna. Uraktlåtenheten att från

början kompensera prisfördyringen på bensin och brännoljor låge enligt

motionärernas mening icke i linje med en konsekvent genomförd stabiliseringspolitik.

Ett skäl för bibehållandet av en hög beskattning av bilbränslet

syntes ha varit, att man velat invänta bensinransoneringens upphävande.

Handelsministern hade emellertid nyligen uttalat, att han ansåge denna

ransonerings bibehållande en tid framåt vara oundvikligt. Då den reducering

av tilläggsskatten, som i motionerna föresloges, icke heller rubbade utan

tvärtom återställde det förutvarande prisläget på bilbränsle, förelåge enligt

motionärernas mening ur ovannämnda synpunkt icke något hinder för skattesänkningens

genomförande.

I motionen 11:436 har yttrats, att det i nuvarande läge, då utsikter funnes

för en förlängning av stabiliseringspolitiken även för år 1950, framstode

som godtagbart att med hjälp av subventioner eller på annat sätt söka eliminera

av devalveringen förorsakade prisstegringar. Det ville emellertid

synas som om de prissänkande åtgärderna alltför snävt inriktat sig på varor,

vilkas priser direkt påverkade levnadskostnadsindex, medan andra produkter,

som dock vore betydelsefulla för levnadskostnaderna, tillåtits stiga

i pris. Priserna på bensin, fotogen och brännoljor hade redan stigit med

resp. 3, 2 1/., och 2 öre per liter, vilket betydde en icke oväsentlig merkostnad

för yrkesbiltrafiken liksom för jordbruket. Därjämte kunde man förvänta,

att priserna på smörjoljor koinine att stiga med åtminstone 20 procent.

Det borde påpekas, att bensinpriset genom den extraskatt, som genomfördes

vid 1948 års riksdag, nått en höjd, som gjorde varje ytterligare

stegring kännbar. Den prisstegring, som ägt rum på drivmedel, kunde enligt

motionärens förmenande icke siigas överensstämma med strävandena

att stabilisera priserna. Det riktiga vore att genom sänkning av skatten på

bensin och oljor hålla priserna vid samma höjd som före devalveringen.

En sådan åtgärd vore så mycket mer befogad som tilläggsskatten på bensin

och oljor svarade för största delen av budgetöverskottet, av vilket eu

betydande del nu loges i anspråk för subventionerna. Chefens för finansdepartementet

uttalande i propositionen nr 215 att han icke ville föregripa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr hd.

de förslag skattekommittén kunde komma att framlägga syntes motionären

icke bärande. Tvärtom talade ekonomiska och praktiska skäl för att en

sänkning av bensinskatten motsvarande den senast företagna prisstegringen

genomfördes med det snaraste.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har den devalvering

av den svenska kronan i förhållande till dollarn och vissa andra

valutor, vilken skedde den 19 september 1949, medfört en komplikation

i den i vårt land förda stahiliseringspolitiken. I syfte att neutralisera devalveringens

återverkningar på konsumentprisnivån ävensom att skapa möjligheter

till ytterligare prissänkningar på vissa områden har Kungl. Maj :t

i propositionen nr 217 framlagt förslag till subventionering av vissa varor.

Däri ingår bl. a. införandet av en prisclearing å kaffe. Det i propositionen

nr 215 framlagda förslaget avser bemyndigande för Kungl. Maj :t att besluta

om överförande av tull, tilläggstull och skatt å kaffe till clearingkassa för

kaffe. Dessa propositioner ha hänvisats till statsutskottet. Det tillkommer således

icke bevillningsutskottet att göra några uttalanden i anledning av

Kungl. Maj :ts förslag i dessa hänseenden.

Den föreslagna subventioneringen omfattar emellertid icke alla de importvaror,

vilkas priser äro av betydelse för levnadskostnaderna. Någon subventionering

av kostnaderna för motortrafikens drivmedel har icke av Kungl.

Maj :t föreslagits. Chefen för finansdepartementet har i propositionen nr

215 i detta sammanhang framhållit, att de i nuvarande läge kompenserande

prissänkningarna på vissa varuområden kunde åstadkommas ej blott genom

subventionering utan även genom slopande eller sänkning av vissa indirekta

skatter. Då de indirekta skatterna vore föremål för översyn av den pågående

skatteutredningen, har departementschefen dock ansett att resultaten av denna

utrednings överväganden icke borde föregripas genom att några förslag

i angivna hänseenden nu framlades.

På grund av devalveringen har prisstegring inträtt i fråga om bl. a. bensin

och vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Statens priskontrollnämnd

har sålunda genom beslut den 20 oktober 1949 medgivit höjning

av priset å bensin med 3 öre för liter och av priset å motorbrännoljor

med 2 öre för liter. Priset å bensin i O-zon, som före denna höjning utgjorde

69 öre för liter, uppgår alltså numera till 72 öre för liter.

De likalydande motionerna 1:339 och 11:432 samt motionen 11:436 ha

föranletts av denna prishöjning å motortrafikens drivmedel. I motionerna

yrkas sådan nedsättning av tilläggsskatterna å bensin och vissa för drivande

av automobil använda brännoljor som svarar mot den genom devalveringen

uppkomna importfördyringen. Dessa motioner ha hänvisats till bevillningsutskottet.

Den fråga, som utskottet har att taga ställning till, är således,

huruvida i det läge, som inträtt genom devalveringen, en sänkning av nämnda

tilläggsskatter bör äga rum.

I anledning av de i nämnda motioner framställda yrkandena får utskottet

erinra om att utskottet i sitt den 10 maj 1949 avgivna betänkande nr 38,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

9

vilket godkänts av riksdagen, tillstyrkt att de år 1948 införda skärpningarna

av den indirekta beskattningen, vari ingick bl. a. ovanberörda tilläggsskatter

å bensin och brännoljor, skulle bibehållas oförändrade under budgetåret

1949/50. Därvid förutsatte dock utskottet, att 1950 års riksdag skulle

beredas tillfälle att taga ställning till frågan om dessa skatteskärpningars

fortbestånd. Såsom ovan nämnts äro de indirekta skatterna jämväl föremål

för översyn av den pågående skatteutredningen, och departementschefen

har förklarat sig ämna återkomma till dessa skatter i statsverkspropositionen

till nästkommande års riksdag. Man torde sålunda kunna utgå ifrån

att Kungl. Maj :t kommer att vid 1950 års riksdag bereda riksdagen tillfälle

att taga ställning till frågan om avvägningen av såväl beskattningen

av motortrafikens drivmedel som övriga indirekta skatter.

Även enligt utskottets mening bör en avvägning av den indirekta beskattningen

ske i ett sammanhang och med hänsyn tagen jämväl till förefintliga

möjligheter att ernå en lindring i den direkta beskattningen. Även om

en sänkning av beskattningen av motortrafikens drivmedel givetvis i och

för sig måste anses önskvärd, kan utskottet icke finna genomförandet av

en sådan skattesänkning i flera etapper vara en lämplig anordning. Utskottet

anser således icke de nu vidtagna prishöjningarna å bensin och

brännoljor böra föranleda en omedelbar sänkning av tilläggsskatten å dessa

drivmedel med belopp, som svarar mot dessa prishöjningar. I detta sammanhang

vill utskottet påpeka, att någon framställning om höjning av

taxorna för motortrafiken på grund av de efter devalveringen höjda priserna

å bensin och brännoljor hittills icke inkommit. Prishöjningarna ha

således för närvarande ej föranlett någon ökning av levnadskostnaderna.

Däremot innebära givetvis dessa prishöjningar en viss ökning av motortrafikens

omkostnader. Denna omkostnadsökning synes dock icke kunna

anses vara av någon mera väsentlig storleksordning.

Bensinpriset har under de senare åren — även om man här bortser från

de ändringar i detta pris som berott på ändrade grunder för beskattningen

— icke varit fullt stabilt utan under olika tidsperioder varierat med några

ören för liter på grund av ökning eller minskning i inköpspriset i det land,

varifrån importen skett. I betraktande härav synes det utskottet icke kunna

anses uteslutet, att variationer i bensinpriset kunna komma att inträda

även i fortsättningen. Att anpassa tilläggsskattens böjd efter variationer

av detta slag kan uppenbarligen icke ifrågakomma.

Under utskottsbehandlingen av detta ärende har tillkommit en ytterligare

omständighet, som enligt utskottets mening måste betraktas såsom

ett starkt vägande skäl emot en omedelbar sänkning av ifrågavarande tillläggsskatter.

Genom beslut den 11 november 1949 har Kungl. Maj:t upphävt

den alltsedan den 29 april 1948 gällande bensinransoneringen. Vid

meddelandet av detta beslut bar förutsatts, att den nuvarande bensinskatten

skulle bibehållas oförändrad. Det har därvid antagits, att även med

oförändrat bensinpris en viss ökning av förbrukningen av bensin vore att

vänta, men att denna ökning icke skulle bliva större än att import av er
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr i9.

forderlig bensinkvantitet låge inom ramen för våra möjligheter. En sänkning

av bensinskatten har däremot ansetts kunna leda till en ökning i förbrukningen,

som bleve större än som ur valutasynpunkt kunde tillgodoses.

Med hänsyn till ovan angivna omständigheter kan utskottet icke förorda

bifall till de ifrågavarande motionerna om sänkning av tilläggsskatterna

å bensin och vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr

215 väckta motioner angående sänkning av tilläggsskatterna

å bensin och brännoljor, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 339 av herr Sunne in. fl.

och II: 432 av herr Persson i Svensköp in. fl., samt

2) motionen II: 436 av herr Hansson i Skediga,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 november 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Velander, Heuman, Franzon,

Wehtje, Rosander*, Petrén, Damström och Niklasson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund*, Orgård,

Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn*,

Gunnarsson, Strandh och Johnsson i Skoglösa.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje, Niklasson och Johnsson i Skoglösa, som

anfört:

»Vid behandlingen under riksdagens vårsession av Kungl. Maj :ts proposition

nr 24 med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen

den 8 juni 1923 angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker

hade riksdagen att taga ställning även till frågan om fortbeståndet

av de vid 1948 års riksdag beslutade skatteskärpningarna på den indirekta

beskattningens område i syfte att åvägabringa en ur penningpolitisk synpunkt

betingad överbalansering av budgeten. Icke minst spörsmålet om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

11

fortvaron av de vid sagda riksdag beslutade tilläggsskatterna å bensin och

brännoljor trädde därvid i förgrunden.

I en till bevillningsutskottets betänkande i ämnet, nr 38, fogad reservation

av herrar Velander, Wehtje och Niklasson m. fl. hemställdes bl. a., att

riksdagen måtte besluta, att tilläggsskatten å bensin och brännoljor skulle

upphöra att gälla med utgången av juni månad 1949. De skäl och synpunkter,

som enligt reservanternas mening motiverade detta ställningstagande,

finnas redovisade i reservationen. Dessa skäl och synpunkter äga, med vårt

sätt att se, alltjämt giltighet. Vi tillåta oss sålunda att jämväl i förevarande

sammanhang hänvisa därtill.

Den med de nu föreliggande motionerna I: 339, II: 432 och II: 436 avsedda

nedsättningen av beskattningen å motortrafikens drivmedel har visserligen

närmast föranletts av den på grund av devalveringen inträdda prisstegringen

å dessa drivmedel. Motionärernas yrkanden ligga dock i linje med den

uppfattning, som i den av oss åberopade reservationen kommit till uttryck.

På grund härav och då vi finna det angeläget, att varje möjlighet till begränsning

av den ur olika synpunkter synnerligen betungande tilläggsbeskattningen

å bensin och brännoljor begagnas, anse vi oss böra tillstyrka

bifall till motionerna.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

1: 339 av herr Sunne m. fl. och II: 432 av herr

Persson i Svensköp in. fl. samt motionen II: 436 av herr

Hansson i Skediga angående sänkning av tilläggsskatterna å

bensin och vissa för drivande av automobil använda brännoljor
A)

antaga följande

1) Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att för bensin, som till riket införes eller här tillverkas,

skall — utöver skatt varom förmäles i förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit — till staten erläggas

tilläggsskatt med 24 öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade

bestämmelserna rörande skatt å bensin tillämpas jämväl i fråga om

sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, från och med vilken

dag förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin skall

upphöra att gälla.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

2) Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att för brännoljor, som avses i förordningen den

3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor, skall — utöver skatt enligt nämnda förordning — till

staten erläggas tilläggsskatt med 18 öre för liter; och skola de i nämnda

förordning meddelade bestämmelserna tillämpas jämväl i fråga om sålunda

utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950, från och med vilken

dag förordningen den 5 mars 1948 (nr 83) om tilläggsskatt å vissa för drivande

av automobil använda brännoljor skall upphöra att gälla.

B) bemyndiga Kungl. Maj :t att beträffande sådana för

försäljning avsedda myckenheter bensin, för vilka tilläggsskatt

å bensin erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,

meddela föreskrifter om restitution av den del av skatten,

som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.»

II) av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Gunnarsson och Strandh, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom framgår av---(= utskottet s. 8 rad 5 uppifrån — s. 8 rad

3 nedifrån)---bör äga rum.

Den ökning av priset på bensin och brännoljor, som devalveringen av den

svenska kronan medfört, inverkar kostnadsfördyrande för vårt transportväsende

och utgör en ytterligare börda för bilismen, som redan förut genom

det höga bensinpriset är belastad med större kostnader än i flertalet

andra länder. Den nu inträdda kostnadsökningen måste i många fall och på

ett kännbart sätt direkt bäras av bensinkonsumenten. I andra fall åter

kan den leda till höjning av priser och taxor, vilket bidrager till en ökning

av de allmänna levnadsomkostnaderna. Till belysande av storleken av kostnadsökningen

kan anges att vid en bensinförbrukning av 1 300 liter per

månad, vilket är en ej ovanlig förbrukning för en bil i nyttotrafik, blir

kostnadsfördyringen 117 kronor på ett kvartal.

Utskottet anser inte att vanlig variation i priset å bensin och brännoljor

bör återverka på skattens storlek, men utskottet är av den uppfattningen,

att den ifrågavarande prisökningen är föranledd av så säregna förhållanden

att en motsvarande sänkning av tilläggsskatten är motiverad särskilt

som inga tecken tyda på att någon vidare ändring av importpriset är före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

13

stående. Under dessa förhållanden finner utskottet det av värde att nu

hindra kostnadsfördyringen genom en mot prishöjningen svarande sänkning

av de tillfälliga tilläggsskatterna å bensin och brännoljor.

En sänkning nu av tilläggsskatten å bensin med 3 öre per liter och å

brännoljor med 2 öre per liter är inte av den storleksordningen att den

föregriper de skattesänkningar, som 1949 års skatteberedning kan väntas

föreslå. Utskottet vill i detta sammanhang betona att en ytterligare sänkning

av den höga bensinskatten är synnerligen angelägen för näringslivet

och bilismen.

Genom beslut den 11 november 1949 har Kungl. Maj :t upphävt bensinransoneringen.

Då detta förmodas leda till en ökning av bensinförbrukningen,

torde nu påyrkade sänkning av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor

inte förorsaka någon minskning av skatteintäkterna å dessa varor i

förhållande till för budgetåret 1949/1950 beräknat belopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte---- (= reservationen under I

s. 11 rad 21 uppifrån — s. 12 råd 20 uppifrån)---den

föreslagna skattesänkningen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.