Betänkande i anledning av väckta motioner angående restitution av skatt på bensin, som användes för framdrivande av tåg medelst traktorer.
1949-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1949:6, Betänkande i anledning av väckta motioner angående restitution av skatt på bensin, som användes för framdrivande av tåg medelst traktorer.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
1
Nr 6.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående restitution av skatt på bensin, som användes
för framdrivande av tåg medelst traktorer.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:43 av herr Carl Eric Ericsson och 11:39 av herr Edström
har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av de författningar,
som beröra frågan om restitution av skatt för bensin, att därav
klart framgår, att sådan restitution kan åtnjutas även för bensindrivet fordon,
som användes för framförande av tåg å järnväg, oavsett om det
dragande fordonet går å spåren eller icke, samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta därför erforderlig författningstext».
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 43.
Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Skatten å bensin — som
ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter successivt höjts -—- har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre för liter (SFS 1945: 737 och
739).
Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) skall — utöver nyssnämnda
skatt av 18 öre — fr. o. m. den 1 april 1948 till staten erläggas tilläggsskatt
å bensin med 27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna
rörande skatt å bensin skola tillämpas jämväl i fråga om sålunda
utgående tilläggsskatt.
Enligt 5 § i förenämnda förordning den 3 maj 1929, sådant detta författningsrum
lyder jämlikt förordningen den 14 april 1944 (nr 141), må
restitution av skatt åtnjutas i följande fall, nämligen:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon ä järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
I Biliang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 6—7.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
Närmare bestämmelser angående förutsättningarna för restitution ha meddelats
i kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter
till 1929 års förordning.
I de föreliggande motionerna har anförts bland annat följande. Numera
användes i allt större utsträckning inom våra hamnområden bensindrivna
traktorer för framdrivande av järnvägståg eller enstaka vagnar på spår
på kajerna, för växlingar in. m. Dessa traktorer vore försedda med gummihjul
och ginge av praktiska skäl vid sidan av de järnvägsspår, varå det
dragna tågsättet framfördes. Givet vore, att det förhållandet, att traktorerna
i fråga ej vore bundna till järnvägsspåren, möjliggjorde snabbare
växlingsarbete mellan olika tåg och olika spår, än vad som eljest skulle
kunna ske. Dessa traktorer insattes såsom ett led i den pågående rationaliseringen
på området, vilket vore till gagn för hela folkhushållet genom
att de nödvändiga transportkostnaderna i utrikeshandeln åtminstone i någon
mån kunde sänkas. Av naturliga skäl borde dessa traktorer ur synpunkten
av bensinskatterestitution likställas med bensindrivna växellok å
spår. Båda användes för samma ändamål, nämligen framförande av tåg å
järnvägsspår.
Anledningen till att denna sak toges upp motionsvägen vore den, att
generaltullstyrelsen nyligen avslagit en ansökan om restitution av skatt för
bensin, som använts för sådana växlingstraktorer. Grunden för avslaget
torde endast ha varit det formella skälet, att icke traktorerna själva framförts
å järnvägsspår. Denna tolkning av författningstexten syntes emellertid
å ena sidan icke bärande, enär det vore obestridligt, att bensinen i båda
fallen användes för framdrivande av fordon å järnväg Å andra sidan kunde
generaltullstyrelsens ståndpunktstagande vara förståeligt i så måtto, att
styrelsen i brist på närmare direktiv velat skydda sig mot eventuella invändningar
från granskande myndigheter.
Över motionerna har utskottet under hand inhämtat yttrande från generaltullstyrelsen.
I yttrandet har styrelsen anfört bland annat följande:
»Vid drivmedelsbeskaltningens införande användes motorbensin nästan
uteslutande för framdrivande av automobiler å vägar. Sedermera bär
emellertid bensinen fått en alltmera ökad användning för framdrivande
av tåg eller fordon å järnväg, av luftfartyg samt av fordon av olika slag
inom industri-, hamn- eller järnvägsområden ävensom för drift av vägeller
jordbruksmaskiner m. m.
I anledning härav har väl, som ock framgår av motionerna, genom vidtagna
författningsändringar rätten till skatterestitution i viss omfattning
utvidgats. Emellertid kan den alltjämt fortgående utvecklingen på det
transport- och maskintekniska området påkalla ytterligare jämkningar i
den författningsmässiga regleringen av restitutionsrätten.
Bevillningsutskottets betänkande nr ti.
3
Ur tullverkets synpunkt är i princip icke något att erinra mot en utvidgning
av restitutionsrätten på sätt i motionerna åsyftas. Det vill dock
synas styrelsen som om med hänsyn till vad nyss berörts en mera allmän
översyn av frågan om restitutionsrättens omfattning borde samtidigt företagas.
»
För att erhålla en ungefärlig uppfattning om i vilken utsträckning jeepar,
traktorer och dylika fordon komma till användning i växlingstjänst bar
utskottet under band gjort förfrågan härom bos drifttjänstbyrån vid järnvägsstyrelsen.
Av de erhållna uppgifterna framgår, att statens järnvägar endast
på ett fåtal platser i landet använder sig av dylika fordon. Vid av
enskilda företag ombesörjd växling komma växlingsfordon av nu ifrågavarande
slag till användning i större utsträckning. I ett flertal fall torde
fordonen utnyttjas även för andra ändamål än växling.
Utskottet. Jämlikt 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit må restitution av dylik skatt åtnjutas i vissa
fall, där bensinen kommer till användning för annat ändamål än motordrift
å de allmänna vägarna. Restitution är sålunda på grund av bestämmelserna
i nämnda författningsrum medgiven bland annat för skatt å bensin,
som användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg.
I de föreliggande motionerna bar anförts att bensindrivna traktorer numera
i allt större utsträckning komme till användning vid växling av vagnar
och tågsätt inom vissa hamnområden. Av praktiska skäl framfördes
dessa traktorer vid sidan av järnvägsspåret. Detta förhållande hade medfört
att restitution av skatt för bensin, som använts för sådana växlingstraktorer,
icke ansetts kunna medgivas. Enligt motionärernas mening borde
dock ifrågavarande fordon, vilka användes för samma ändamål som bensindrivna
växellokomotiv, ur synpunkten av bensinskatterestitution likställas
med dessa sistnämnda. På grund därav har i motionerna hemställts om
sådan ändring av gällande författningar, att restitution av skatt å bensin
skulle kunna medgivas även i sådana fall, där det dragande fordonet icke
framfördes å spåren.
Även om utskottet finner de av motionärerna anförda skälen för en utvidgning
av restitutionsrätten i och för sig beaktansvärda, är utskottet likväl
icke berett att utan en närmare utredning föreslå cn författningsändring
i den av motionärerna förordade riktningen. Av de utav utskottet
införskaffade uppgifterna framgår nämligen, att de fordon, som komma
till användning för här ifrågavarande växlingsarbete, jämväl i viss utsträckning
utnyttjas för andra ändamål. Särskilda kontrollföreskrifter torde sålunda
bliva erforderliga för att förhindra att skatterestitutionen finge en
vidare omfattning än som åsyftats.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
Ett ytterligare skäl för att icke nu vidtaga en ändring av restitutionsreglema
utgör det förhållandet, att betydelsefulla restitutionsfrågor för
närvarande äro föremål för utredning. Sålunda har chefen för finansdepartementet
i november 1948 tillkallat särskilda sakkunniga för utredning
av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes
vid jordbrukets drift eller för yrkesmässigt bedrivet fiske. Vidare skall
utredningen behandla uppkomna frågor angående restitution i viss omfattning
av skatten för bensin, som användes inom försvarsväsendet eller inom
den civila flygtrafiken. Enligt direktiven för utredningen är spörsmålet om
sättet för kontrollens anordnande en betydelsefull fråga, som de sakkunniga
ha att taga ställning till. Utredningens ståndspunktstagande i detta
hänseende torde bliva av avgörande betydelse även vid bedömande av den
nu föreliggande restitutionsfrågan.
Om alltså utskottet på ovan anförda grunder icke anser sig kunna tillstyrka
bifall till det i motionerna framställda yrkandet om omedelbar författningsändring,
finner sig utskottet dock böra förorda att frågan om en
utvidgning av restitutionsrätten i den av motionärerna föreslagna riktningen
upptages till övervägande vid den nu pågående utredningen om
restitution av skatt för bensin, som användes vid jordbrukets drift eller
för yrkesmässigt bedrivet fiske in. in.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 43 av herr Carl Eric Ericsson och II: 39 av herr Edström
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t i samband med den nu pågående utredningen angående
frågan om rätt till restitution av skatt för bensin,
som användes vid jordbrukets drift eller för yrkesmässigt
bedrivet fiske m. m., jämväl ville låta verkställa utredning
i det hänseende som i detta betänkande angivits.
Stockholm den 22 februari 1949.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Velander,
Heiiman, Wehtje, Ramberg, Rosander, Widner, Sjö och Niklasson samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Rjörklund, Sandberg,
Kristensson i Osby, Persson i Svensköp, Olofsson, Ohlsson i Kastlösa,
Bladh, Edström och Vigelsbo.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:44 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motianer angående restitution av skatt på bensin, som användes för framdrivande av tåg medelst traktorer. s. 1 i texten