Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vidgad rätt att vid taxering göra avdrag för i utlandet erlagda allmänna utskglder.

1949-03-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1949:9, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vidgad rätt att vid taxering göra avdrag för i utlandet erlagda allmänna utskglder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

1

Nr 9.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vidgad rätt att vid taxering göra avdrag för i

utlandet erlagda allmänna utskglder.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 98 av herr Veländer m. fl. och II: 71 av herr Werner m. fl.

har hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av

kommunalskattelagen eller därtill hörande anvisningar att skattskyldig, som

här i riket taxeras till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomstskatt

för inkomst från utlandet, berättigas att vid dessa taxeringar åtnjuta

avdrag för i utlandet erlagda allmänna utskylder, även om dessa icke uttagits

såsom källskatt, samt att vederbörande utskott matte låta utarbeta

därför erforderlig författningstext».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 98.

Enligt 20 § kommunalskattelagen skola vid beräkningen av inkomsten

från särskild förvärvskälla från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret

härflutna intäkter i penningar eller penningars värde (bruttointäkt)

avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Avdrag må icke ske för bl. a. allmänna skatter.

I punkten 3) av anvisningarna till samma paragraf förklaras, att såsom

allmänna skatter räknas allmänna utskylder till staten samt till landsting,

kommun, församling, skoldistrikt, fattigvårdssamhälle, som avses i 6 §

lagen om fattigvården, tingslag och municipalsamhälle, men att såsom allmän

skatt däremot icke räknas skogsaccis.

Speciella skatter eller avgifter till det allmänna få emellertid avdragas

vid inkomstberäkningen. Föreskrifter härom finnas beträffande beräkningen

av inkomst av jordbruksfastighet i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

och i fråga om beräkningen av inkomst av rörelse i 29 § 1 mom.

samma lag. I punkten 9) av anvisningarna till sistnämnda stadgande sägs,

att såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna

må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och

hamnumgälder, skogsaccis, nöjesskatt m. m. dyl.

Någon uttrycklig bestämmelse i nu ifrågavarande avseende rörande skat
1

— Bihana till riksdagens protokoll 1949. 7 saml. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

ter, vilka utomlands påförts den som är här i riket skattskyldig, finnes icke

i kommunalskattelagen. Frågan huruvida sådana skatter vore avdragsgilla

vid beräkningen av den skattskyldiges här i riket skattepliktiga inkomst har

emellertid vid flera tillfällen varit under bedömande i praxis. Sålunda har,

då inkomst av tjänst i Norge taxerats i Sverige, avdrag icke medgivits för

utskylder, som för inkomsten erlagts i Norge (RÅ 1937 ref. 28). Såsom här

i riket skattepliktig utdelning från aktiebolag, hemmahörande i Amerikas

Förenta stater, har ansetts endast vad av utdelningen utbekommits, sedan

avdrag skett för skatt, som i Förenta staterna uttagits vid källan (RÅ 1943

ref. 3). Vid taxering i Sverige för inkomst av rörelse, som bedrivits i utlandet,

har avdrag icke medgivits för allmänna utskylder, som för inkomst av

rörelsen erlagts i utlandet (RÅ 1947 ref. 22).

I 32 § av den numera upphävda förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt fanns ett stadgande, enligt vilket, om skattskyldig blivit

genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad för samma inkomst

eller förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, Konungen

ägde på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande, därest

ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl förelåge, till undvikande

av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande

av inkomst- och förmögenhetsskatt. Hade skatten redan erlagts, skulle densamma

återbekommas i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen

stadgades. Motsvarande bestämmelser finnas i nu gällande

skattelagstiftning, nämligen vad angår inkomst i 23 § av 1947 års förordning

om statlig inkomstskatt samt i fråga om förmögenhet i 23 § av

samma års förordning om statlig förmögenhetsskatt.

Fråga om efterskänkande av skatt med stöd av 32 § förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt har nyligen varit under Kungl. Maj :ts

bedömande. Den skattskyldige i det med RÅ 1947 ref. 22 avsedda målet — ett

svenskt aktiebolag, som erlagt utländska skatter för sin verksamhet i Australien

och förutvarande Rrittiska Indien, med vilka länder avtal till förekommande

av eller lindring i dubbelbeskattning icke träffats — hemställde i ansökan

till Kungl. Maj :t under åberopande av nämnda stadgande om efterskänkande

av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt med

visst belopp. Genom beslut den 10 december 1948 avslog Kungl. Maj:t denna

framställning.

I vissa av de yttranden, som infordrats över framställningen, berördes

frågan om behovet av ändrad lagstiftning på förevarande område.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövning snämnden ansåg sålunda

en lagändring, innebärande vidgad avdragsrätt för utländska skatter,

snarast böra komma till stånd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, vilken icke fann sådana synnerliga

skäl föreligga som enligt 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

vore en förutsättning för efterskänkande av skatt, framhöll,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 3

att vad i ärendet förekommit emellertid aktualiserade frågan, hur man i

framtiden skulle kunna undvika det ifrågavarande, mindre önskvärda beskattningsresultatet,

samt yttrade i anslutning härtill följande:

»Enligt länsstyrelsens mening bör ett företag, som driver rörelse i utlandet,

icke genom att vägras avdrag för utländska utskylder åsamkas en

skattebörda, som är så hård, att företaget härigenom kan bliva nödsakat att

nedlägga den ifrågavarande rörelsen. I anledning av vad som förekommit i

det nu föreliggande ärendet synes det angeläget, att utredning verkställes i

syfte att få klarlagt, huruvida den inträdda, i sak föga tillfredsställande

beskattningseffekten kan för framtiden undvikas. Vid en sådan utredning

torde vikt böra fästas vid att å ena sidan det svenska beskattningsintresset

i tillbörlig omfattning hävdas gent emot utländska skatteanspråk men att a

andra sidan detta icke sker på ett sådant sätt, att den enskildes förvärvsmöjligheter

härigenom skadas eller omöjliggöras. I första hand lärer böra

undersökas, i vad mån man genom avtal med vederbörande utländska stat

kan vinna en lättnad i beskattningen. Metoden att avdraga de utländska

skatterna lärer endast i andra hand böra tillgripas.»

19H års allmänna skattekommitté anförde bl. a.:

»De skatter en skattskyldig erlägger i utlandet synas enligt kommitténs

mening i princip vara att anse såsom kostnader för intäktens förvärvande

i lika hög grad som speciella för rörelsen utgående skatter och avgifter till

det allmänna (29 § 1 mom. kommunalskattelagen och punkt 9 anv. till

denna paragraf). Den skattskyldige får i Sverige endast tillgodogöra sig

nettoinkomsten. Kungl. Maj:t har ock genom ett den 26 januari 1943 meddelat

utslag redovisat såsom referat nummer 3 i regeringsrättens årsbok

tagit hänsyn till dessa omständigheter i fråga om såsom kupongskatt i utlandet

uttagna utskylder, vilka ansetts avdragsgilla vid taxering här i riket.

Det torde ur principiell synpunkt icke föreligga anledning att behandla utländsk

källskatt på annat sätt än andra utländska skatter — formen för

uppbörden synes icke rimligen böra vara avgörande för avdragsrätten.

-----Kommittén anser sig därjämte böra understryka, att den omständigheten,

att gällande skatteförfattningar icke medgiva rätt till avdrag

för i utlandet erlagda skatter, får anses utgöra en brist i skattelagstiftningen,

vilken även påtalats i vissa till kommittén ingivna framställningar.

Kommittén vill framhålla, att denna brist tekniskt torde kunna avhjälpas

genom att förslagsvis i punkt 3 anv. till 20 § kommunalskattelagen angiv es

att till allmän skatt icke räknas i utlandet erlagda skatter. Huruvida en

sådan anordning skulle anses lämplig med hänsyn till de förhandlingar,

som för närvarande pågå eller kunna komma att föras rörande avtal till

undvikande av dubbelbeskattning, undandrager sig dock kommitténs bedömande.

»

I de nu föreliggande motionerna har framhållits bl. a. följande.

Av de ovannämnda rättsfallen framginge, att avdrag för utländska ulskylder,

som icke uttagits såsom källskatt, förvägrades vid taxering här i

riket. Inkomst av rörelse, som utom riket bedrivits av härstädes skattskyldig

rörelseidkare, konsumerades därigenom regelmässigt till huvudsaklig del

av in- och utländska skatter, därest avtal till undvikande av dubbelbeskattning

icke träffats mellan Sverige och den stat, vari verksamheten bedreves.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

Understundom överstege i dylika fall dessa skatter inkomsten av den utländska

rörelsen med påföljd att denna, även om driften i utlandet i och

för sig vore vinstgivande, resulterade i förlust. Av Kungl. Maj:ts ovanberörda

beslut den 10 december 1948 framginge, att rättelse av det påtagliga

missförhållandet, att en rörelseidkare för inkomst av rörelse utom riket

påförts svenska och utländska utskylder till belopp överstigande inkomsten

av denna rörelse, icke ansetts böra ske med tillämpning av 32 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller däremot svarande stadganden

i de nu gällande skatteförfattningarna.

Efter erinran om vad 1944 års allmänna skattekommitté yttrat i det av

Kungl. Maj :t avgjorda ansökningsärendet har i motionerna framhållits, att

den av kommittén anförda motiveringen utan tvivel vore övertygande. Inga

sakliga skäl syntes kunna åberopas till stöd för den olikartade behandlingen

av, å ena sidan, utländska källskatter och, å andra sidan, övriga utländska

skatter. De utländska skatterna måste, vare sig de uttagits i form

av källskatt eller annorledes, anses hänförliga till omkostnader, såväl då

den från utlandet uppburna inkomsten beskattades såsom inkomst av kapital

som då den hänfördes till inkomst av rörelse. Ifrågavarande skatteutgifter

borde jämställas med de »speciella för rörelsen utgående skatter eller

avgifter till det allmänna», som exemplifierats i 29 § kommunalskattelagen.

Avdrag för sistnämnda skatter torde ha medgivits just på grund av den omständigheten,

att de icke vore av allmän natur utan drabbade endast vissa

slag av rörelse. Skulle avdrag därför icke vara medgivet, komme utövare

av viss verksamhet, för vilken speciell skatt utginge, att belastas med högre

inkomstskatt än en utövare av icke särskilt beskattad verksamhet. I konsekvens

med den sålunda angivna principen borde även utländska skatter

vara avdragsgilla. Ifrågavarande utländska skatter drabbade ju också endast

vissa företag, nämligen sådana som bedreve verksamhet i utlandet. De

utgjorde realiter en avgift för rätten att utöva rörelsen i utlandet och borde

således på grund av nyss anförda skäl få avdragas i rörelsen på samma sätt

som de särskilt exemplifierade speciella skatterna.

Under nuvarande förhållanden på det penningpolitiska området torde det

vara särskilt angeläget att orimliga beskattningsbestämmelser icke verkade

hämmande å de svenska företagens möjlighet att genom verksamhet utom

riket öka tillgången på utländska valutor. Man kunde emellertid icke förvänta,

att dylik verksamhet komme att fortsättas i sådana fall, då avtal

för undvikande av dubbelbeskattning icke träffats med den stat, vari rörelsen

bedreves, och den sammanlagda beskattningen av inkomsten därifrån

på grund av ifrågavarande inadvertens i skattelagstiftningen uppginge till

den huvudsakligaste delen av inkomsten eller överstege denna. Då dylika avtal

alltjämt saknades med de flesta främmande stater samt rättelse av föreliggande

missförhållanden ej heller syntes kunna vinnas i den ordning 23 §

förordningen om statlig inkomstskatt angåve, framstode den av skattekom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 5

mitten ifrågasatta lagändringen såsom synnerligen angelägen och borde bliva

tillämplig redan vid taxeringen innevarande år. Några hinder därför av teknisk

natur syntes icke föreligga.

Skattekommittén hade förklarat, att det undandroge sig dess bedömande,

huruvida den av kommittén ifrågasatta författningsändringen kunde anses

lämplig med hänsyn till de förhandlingar som för närvarande påginge eller

kunde komma att föras rörande avtal till undvikande av dubbelbeskattning.

De sålunda antydda farhågorna för att ett bibehållande av denna påtagliga

inadvertens i skattelagstiftningen möjligen skulle kunna tänkas gynna de

svenska intressena vid dylika förhandlingar vore säkerligen ogrundade. Snarare

framstode det väl för en förhandlande part såsom diskrediterande, att

i dess skattelagstiftning inrymdes sakligt felaktiga bestämmelser, som ledde

till uppenbart orimliga resultat. Och den företagare, som därav drabbades,

torde icke kunna undgå att ställas inför valet att antingen nedlägga rörelsen

i den främmande staten eller helt överflytta sin rörelse dit eller till

annan stat. Hur valet än utfölle främjades icke de svenska intressena genom

bibehållande av skattebestämmelser, som framtvingade ett dylikt val.

Utskottet. Med hänsyn till det sätt, på vilket reglerna om skattskyldigheten

för inkomst och förmögenhet äro utformade såväl i vårt land som i

andra länder, inträffar understundom, att inkomst eller förmögenhet, som

är underkastad beskattning i Sverige, även blir beskattad i ett annat land.

För undvikande av sådan dubbelbeskattning har vårt land med ett flertal

länder ingått avtal, varigenom en uppdelning av beskattningsrätten mellan

Sverige och det andra landet ägt rum. En dylik avtalsmässig reglering saknas

emellertid fortfarande i förhållande till flertalet länder. Det är dock att

förvänta, att statsmakterna i vårt land komma att fortsätta på den inslagna

vägen och, i den mån detta visar sig möjligt, ingå nya avtal för undvikande

av dubbelbeskattning.

För vissa fall, då dubbelbeskattning uppkommer i förhållande till ett

land, med vilket en avtalsmässig reglering av beskattningsrätten icke föreligger,

har i vår nuvarande skattelagstiftning anvisats en annan utväg till

erhållande av skattelindring. Enligt 23 § av 1947 års förordning om statlig

inkomstskatt — som motsvarar 32 § i den numera upphävda förordningen

av år 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — må, om skattskyldig

blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad för samma

inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, Konungen på ansökan av den

skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter

eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring

i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig inkomstskatt.

Vad angår skatt å förmögenhet finnes en motsvarande bestämmelse

i 23 § av 1947 års förordning om statlig förmögenhetsskatt. De sålunda meddelade

föreskrifterna om efterskänkande av skatt oberoende av avtal med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

främmande makt ha enligt vad utskottet inhämtat endast i ringa utsträckning

blivit tillämpade. Måhända beror detta därpå att Kungl. Maj :t vid

ställningstagandet till ansökningar om efterskänkande av skatt på grund av

internationell dubbelbeskattning ansett den omständigheten, att den sammanlagda

skatten är hög, icke i och för sig vara att hänföra till sådana

»synnerliga skäl», som enligt de nämnda författningsrunmien kunna föranleda

efterskänkande av skatt, och att Kungl. Maj :t således tolkat uttrycket

»synnerliga skäl» såsom avseende andra omständigheter än sådana, som

direkt hänföra sig till dubbelbeskattningen.

Syftet med de ifrågavarande motionerna är att i fall, då avtal för undvikande

av dubbelbeskattning icke föreligger, åstadkomma en lättnad i dubbelbeskattningen.

Sålunda yrkas i motionerna sådan ändring av kommunalskattelagen

eller därtill hörande anvisningar, att skattskyldig, som här i

riket taxeras till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomstskatt för

inkomst från utlandet, berättigas att vid dessa taxeringar åtnjuta avdrag för i

utlandet erlagda allmänna utskylder. Motionärerna erinra om utgången i

ett av regeringsrätten avgjort mål, vari en inläkt, som åtnjutits från annat

land, ansetts vara här i riket skattepliktig endast i den mån densamma utbekommits,

sedan i det andra landet avdrag skett för såsom kupongskatt

uttagen skatt vid källan. I anslutning härtill framhålles i motionerna, att

några sakliga skäl icke syntes kunna åberopas till stöd för den nuvarande

olikartade behandlingen av utländska källskatter, å ena sidan, och övriga

utländska skatter, å andra sidan.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det i motionerna

behandlade spörsmålet berörts i vissa remissyttranden över en hos Kungl.

Maj :t gjord ansökan om efterskänkande av skatt på grund av internationell

dubbelbeskattning. I dessa yttranden har starkt understrukits betydelsen av

att de mindre önskvärda beskattningsresultaten av förevarande slag för

framtiden kunde undvikas. 1944 års allmänna skattekommitté har i likhet

med motionärerna erinrat om att såsom kupongskatt i utlandet uttagna utskylder

ansetts avdragsgilla vid taxering här i riket samt framhållit att det

ur principiell synpunkt icke torde föreligga anledning att behandla utländsk

källskatt på annat sätt än andra utländska skatter. Kommittén har vidare

uttalat, att de skatter en skattskyldig erlade i utlandet enligt kommitténs

mening i princip syntes vara att anse såsom kostnader för intäktens förvärvande

i lika hög grad som speciella för rörelsen utgående skatter och avgifter

till det allmänna, för vilka avdrag enligt nuvarande bestämmelser

vore medgivet. Slutligen har av kommittén understrukits, att den omständigheten,

att gällande skatteförfattningar icke medgåve rätt till avdrag för i

utlandet erlagda skatter, finge anses utgöra en brist i skattelagstiftningen.

Utskottet finner vad kommittén sålunda anfört vara värt synnerligt beaktande.

Även om det måhända skulle kunna resas invändningar mot ett

betraktelsesätt, enligt vilket i utlandet erlagda skatter i princip anses utgöra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 7

kostnader för förvärvandet av viss intäkt, lärer det dock vara ovedersägligt,

att en skattskyldig, som har medel för gäldandet av sådana skatter, icke

kan undgå betalningsskyldigheten för desamma. Det föreligger vidare utan

tvivel en principiell skillnad mellan de skatter, som i utlandet påföras en här

i riket bosatt skattskyldig, å ena sidan, och de honom här i riket påförda

skatterna, å andra sidan. De sistnämnda skatterna äro i princip att betrakta

såsom bidrag till samhällsverksamhetens upprätthållande. De utomlands

påförda skatterna kunna i detta hänseende icke anses jämförliga med de

i Sverige påförda skatterna utan måste — sedda ur den svenska skattelagstiftningens

synpunkt —- betraktas såsom utgifter, vilka särskilt belasta

vissa här i riket skattepliktiga intäkter. Huruvida de utomlands påförda

skatterna böra anses utgöra driftkostnader eller icke är således enligt

utskottets uppfattning närmast en terminologisk fråga. Principen om

likformighet och rättvisa vid beskattningen bör — hur denna fråga än kan

bliva besvarad — leda därtill att vid skattebördans fördelning hänsyn i en

eller annan form tages till denna särskilda belastning, där sådan förekommer.

Den omständigheten, att i utlandet uttagen skatt vid källan anses avdragsgill

vid taxering här i riket, utgör även ett tungt vägande skäl för att

rättelse i ifrågavarande avseende åstadkommes. Ur principiell synpunkt

finnes givetvis icke någon anledning att behandla utländsk källskatt annorlunda

än andra utländska skatter.

1944 års allmänna skattekommitté hade närmast tänkt sig den ifrågasatta

författningsändringen skola ske på sådant sätt, att i anvisningarna till 20 §

kommunalskattelagen angåves att till allmän skatt icke räknades i utlandet

erlagda skatter. Avdrag för utländska skatter skulle således enligt kommitténs

tanke få ske vid beräkningen av inkomsten av den särskilda förvärvskällan.

Om — såsom av kommittén avsetts — i utlandet erlagda skatter vid

taxering här i riket betraktas såsom driftkostnader, ter sig en sådan lösning

helt naturlig. Det synes emellertid utskottet kunna ifrågasättas, om icke

detta skulle innebära ett alltför stort tillmötesgående. Olägenheterna med

de nuvarande bestämmelserna torde kunna anses mest påtagliga i sådana

fall, där oinskränkt skattskyldighet här i riket föreligger, d. v. s. beträffande

här i riket bosatta fysiska personer samt svenska juridiska personer. I fråga

om här i riket icke bosatta fysiska personer samt utländska bolag, för vilka

båda grupper av skattskyldiga endast en begränsad skattskyldighet är förhanden,

synas skälen för en eventuell avdragsrätt för i utlandet erlagda

skatter mindre vägande. Det förefaller sålunda knappast påkallat, att en i

utlandet bosatt fysisk person eller clt utländskt bolag, som från Sverige uppburit

visst belopp såsom royally och på grund härav är skattskyldig för detsamma

i Sverige såsom för inkomst av här bedriven rörelse, skall äga rätt

att vid taxeringen här i riket avdraga i hemlandet erlagda skatter. Med hänsyn

till vad nu anförts torde kunna ifrågasättas, huruvida icke ett eventuellt

avdrag för utländska skatter skulle kunna erhålla formen av ett allmänt av
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

drag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt. Enligt nuvarande bestämmelser medgives sådant

avdrag endast om och i den mån vederbörande under beskattningsåret varit

bosatt här i riket.

Ett införande av den här skisserade avdragsrätten för utländska skatter

skulle icke vara stridande mot de redan ingångna dubbelbeskattningsavtalen

med främmande makter. Genom dylika avtal sker en fördelning av beskattningsrätten

mellan de avtalsslutande länderna. Vad angår inkomst av

rörelse bruka avtalen innehålla en föreskrift, enligt vilken sådan inkomst

beskattas endast i det land, inom vars område vederbörande företag har ett

fast driftställe. Då rörelse bedrives utomlands av en här i riket bosatt fysisk

person eller en svensk juridisk person, har således Sverige genom avtalen

helt avstått från beskattningsrätten för inkomsten av den i utlandet bedrivna

rörelsen. En avdragsrätt av nu ifrågasatt slag skulle alltså icke komma att

beröra sådana fall, där en avtalsmässig reglering av dubbelbeskattningsförhållandena

föreligger. Avdragsrätten skulle vidare bliva av mindre räckvidd

än den avtalsmässiga regleringen. Genom avdragsrätten skulle Sverige icke

i förhållande till det främmande landet avstå från beskattningsrätten men

väl medgiva en minskning av det skatteunderlag, som här tages till beskattning.

Denna minskning av skatteunderlaget skulle få samma verkan som

om den utomlands åtnjutna intäkten här i riket beskattades efter en lägre

skattesats än den eljest vanliga.

Såsom framgår av vad nu anförts finner utskottet goda skäl tala för ändrade

bestämmelser i nu ifrågavarande hänseende. Utskottet har emellertid

icke ansett sig böra förorda motionärernas förslag om omedelbar författningsändring

i ämnet. Det föreliggande spörsmålet är enligt utskottets mening

av den art, att ett närmare övervägande av detsamma bör ske, innan

beslut i saken fattas. Även efter genomförandet av en författningsändring

av nu ifrågasatt slag är det givetvis önskvärt, att nya avtal med främmande

makter för undvikande av dubbelbeskattning i största möjliga utsträckning

komma till stånd. Det är vid sådant förhållande en angelägenhet av vikt,

att de ifrågasatta nya bestämmelserna icke utformas på sådant sätt att desamma

kunna komma att medföra hinder eller olägenheter vid blivande förhandlingar

om avtal för undvikande av dubbelbeskattning. Konsekvenserna

med avseende å sådana blivande förhandlingar finner sig utskottet icke

kunna helt överblicka. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening,

innan beslut i saken fattas, frågan närmare övervägas av Kungl. Maj :t.

Härtill kommer att ej heller utformningen av reglerna om den ifrågasatta

avdragsrätten kan utan vidare anses given. Principiellt sett borde avdragsrätten

avse de utländska skatter, vilka belöpa å samma inkomst som här i

riket tages till beskattning. Med en sådan utformning av avdragsrätten

skulle full likställighet erhållas i jämförelse med vad nu gäller i fråga om

utländsk källskatt. Det synes dock icke sannolikt, att avdragsrätten kan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 9

bestämmas på detta sätt. En lättare framkomlig väg synes utskottet vara,

att avdrag medgives antingen för under beskattningsåret i vederbörande

land påförda skatter eller för under beskattningsåret i samma land erlagda

skatter. Även detta spörsmål synes böra närmare övervägas av Kungl. Maj :t.

Utskottet får i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att enligt

vad utskottet inhämtat Förenta Nationerna hos den svenska regeringen hemställt

om upplysningar rörande den svenska lagstiftningens ställning till

spörsmålet om internationell dubbelbeskattning. Svaret å denna framställning

är för närvarande under utarbetande. Det skulle mahända kunna tänkas,

att Förenta Nationerna i sinom tid kunna komma att giva de olika

medlemsstaterna vissa rekommendationer i syfte att undvika internationell

dubbelbeskattning. Såvitt utskottet kan finna, kan dock icke denna omständighet

anses utgöra en tillräcklig anledning att uppskjuta lösandet a\

den här föreliggande frågan. På grund härav anser sig utskottet böra i anledning

av de förevarande motionerna föreslå skrivelse till Kungl. Maj :t

med hemställan, att Kungl. Maj :t ville verkställa utredning av denna fråga

samt vid nästa års riksdag framlägga de förslag, som därav föranledas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 98 av herr Velander m. fl. och II: 71 av herr Werner

m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl.

Maj :t ville, med beaktande av vad i detta betänkande anförts,

låta verkställa utredning av frågan om vidgad rätt

att vid taxering erhålla avdrag för utländska skatter samt

för nästkommande års riksdag framlägga de förslag, som

därav föranledas.

Stockholm den 3 mars 1949.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Sjödahl, Ekman, Velander,

Gustaf Elofsson, Heuman, Franzon, Ramberg, Rosander och Carl

Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Ivristensson i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö,

Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp och Gunnarsson.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 7 samt. Nr 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:58 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vidgad rätt att vid taxering göra avdrag för i utlandet erlagda allmänna utskylder. a1 i texten