Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tjänsteoch fami/jepensionsimderlaget för rektorsbefattningar vid statens döv stumskolor.

1949-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1949:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tjänsteoch fami/jepensionsimderlaget för rektorsbefattningar vid statens döv stumskolor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

1

Nr 30.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående

tjänste- och fami/jepensionsimderlaget för rektorsbefattningar

vid statens döv stumskolor.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena under nr 220 i första kammaren av herr

Norman och den andra under nr 277 i andra kammaren av herr Håstad, har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta att undantagsbestämmelserna rörande

tjänste- och familjepensionsunderlag för rektorsbefattning vid dövstumskola

med lönegradsbeteckning Cb måtte utgå ur tjänste- och familjepensionsreglementena,

så att rektor vid dövstumskola i likhet med övriga till denna grupp

hörande tjänstinnehavare tillförsäkras pension enligt pensionsunderlag, som

svarar mot den innehavda tjänstens lönegrad, samt att tjänstinnehavare,

vilken med utgången av innevarande läsår avgår från tjänsten med ålderspension,

jämväl må komma i åtnjutande av denna förmån».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 277.

Jämlikt 22 § 4 mom. första stycket 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

skall såsom tjänstepensionsunderlag för rektorsbefattningar med

lönegradsbeteckningen Cb vid bestämmandet av tjänstepension för tiden intill

den månad, varunder pensionstagaren uppnår 67 års ålder, tillämpas följande

belopp (begynnelseunderlag), nämligen för lönegraden Cb 5 9 168 kronor,

för lönegraden Öb 6 9 564 kronor, för lönegraderna Cb 7—10 9 912 kronor

och för lönegraderna Cbll—14 10 920 kronor; för tiden därefter tillämpas

det belopp (slutunderlag), som erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget

med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj:t i särskilt fall förordnar

om lägre avdrag.

Enligt 22 § 4 mom. andra stycket nämnda reglemente skall för befattning

såsom rektor vid dövstumskola, oavsett vilken lönegrad befattningen tillhör,

tillämpas det begynnelse- respektive slutunderlag, som gäller för rektorsbefattning

hänförlig till lönegraden Cb 6.

Motsvarande bestämmelser rörande familjepensionsunderlag för bär ifrågavarande

befattningshavare innehållas i 13 § 2 mom. första och andra styckena

1947 års allmänna familjepensionsreglemente.

Jämlikt gällande personalförteckning för statens dövstumskolor äro av

dövstumskolornas rektorer en placerad i lönegraden Cb 6, fem placerade i

lönegraden Cb 7 och en placerad i lönegraden Cb 8.

1—887 49 Bihanrj till riksdagens protokoll 1949. 8 saml. Nr 30—32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

I fråga om rektorsbefattningarna vid de statliga läroanstalterna gäller,

att lönerna äro differentierade dels med hänsyn till de olika skoltyperna,

dels ock inom en och samma skoltyp med hänsyn till skolornas storlek. I

sistberörda hänseende sker vart sjätte år omprövning och eventuell omgruppering.

Förordnandeperioden för rektor brukar regelmässigt fastställas att

omfatta tiden mellan omprövningarna. En omprövning kan leda till ändrad

löneställning för vederbörande rektor. Pensionsunderlagen äro vid sådan

grupp av läroanstalter, där befattningarna äro fördelade på olika lönegrader,

fastställda med lönebeloppet för den lägsta lönegraden som utgångspunkt.

Pensionsunderlagen bliva därför lika för alla rektorsbefattningar vid

en och samma typ av läroanstalter.

I samband med 1946 års pensionssakkunnigas behandling av frågan

om pensionsunderlagen för här ifrågavarande befattningshavargrupper

hade de sakkunniga att beakta vissa framställningar av styrelserna för statsläroverkens

rektorsförening m. fl. personalsammanslutningar om ändring av

bestämmelserna om pensionsunderlaget. I framställningarna hade hemställts,

att för rektorerna måtte fastställas samma pensionsunderlag, som gällde förde

lönegrader i dåvarande löneplan A, i vilka slutlöneklasserna motsvarade

de löneklasser, enligt vilka rektorslönerna utginge.

Pensionssakkunniga föreslogo emellertid bibehållande i huvudsak av principen

för pensionsunderlagets bestämmande för rektorerna. Till stöd för sitt

förslag anförde de sakkunniga i huvudsak följande:

I de fall där beträffande en viss grupp statliga befattningshavare särskild

kompensation för speciellt krävande förhållanden i tjänsten ansetts böra beredas

utöver den för sinsemellan jämställda tjänstemän bestämda fasta lönen

hade regeln varit, att sådan ersättning utgivits såsom tillägg till lönen i

form av avlöningsförstärkning. Den för rektorsbefattningarna vid de statliga

läroanstalterna förekommande differentieringen av lönen efter storleken

av de olika rektorernas arbetsbörda hade givits en i viss män avvikande form.

Den av tjänstgöringsförhållandena betingade påbyggnaden av lönen hade häråstadkommits

genom att befattningarna allt efter arbetsbördans storlek hänförts

till olika löneklasser i löneplanen A. I pensionshänseende hade dittills

den särskilda avlöningsförmån, som här avsedd ersättning utgjorde oavsett

hur densamma utformats, som regel icke ansetts böra påverka pensionsbestämningen

så att pensionen skulle avvägas på grundval av den med förmånen

ökade lönen. De för rektorerna vid de statliga läroanstalterna ifrågasatta

ändrade pensioneringsgrunderna skulle alltså innebära ett avsteg från

det nu tillämpade pensionssystemet och medföra konsekvenser för behandlingen

i pensionshänseende av andra befattningshavargrupper med liknande

löneförhållanden. Den väckta frågan vore följaktligen av sådan principiell

räckvidd, att den enligt de sakkunnigas mening borde upptagas i ett större

sammanhang.

I anslutning till 22 § i de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsreglemente

erinrade de sakkunniga vidare, att de pensioneringsgrunder, som av

de sakkunniga föreslagits för rektorerna vid de statliga läroanstalterna, innebure

ett bibehållande av det för dessa befattningshavare tillämpade pensionssystemet.

För att även med det nya lönesystemet för rektorerna — en
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

3

ligt vilket de tjänster, som dittills haft lönegradsbeteckningen E, skulle erhålla

lönegradsbeteckningen Öb — ernå motsvarighet till gällande pensionsställning

krävdes en särskild undantagsbestämmelse för rektorerna vid

dövstumskolorna, som vore avsedda att inplaceras i lönegraderna Cb 6—8. För

samtliga dessa rektorer borde, i anslutning till vad som redan gällde, enhetligt

tillämpas i såväl tjänste- som familjepensionshänseende de pensionsunderlag,

som komme att bestämmas för lönegraden Cb 6.

Yad pensionssakkunniga sålunda anfört och föreslagit upptogs oförändrat

i propositionen nr 282 till 1947 års riksdag, som i dessa delar godkände propositionen.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att rektorsbefattningarna

vid de statliga läroanstalterna, dövstumskolorna inbegripna, i avlöningshänseende

differentierats bl. a. med hänsyn till skolornas storlek, varvid särskild

avlöningsförstärkning åstadkommits genom att befattningarna alltefter arbetsbördans

storlek hänförts till olika lönegrader. I pensionshänseende har

emellertid denna differentiering icke ansetts böra påverka pensionsbestämningen

så, att pensionen skulle avvägas på grundval av den genom avlöningsförstärkningen

utökade grundlönen. Pensionsunderlaget är nämligen för

rektorerna vid realskolorna, vilka i lönehänseende tillhöra lönegraderna

Cb 7—10, fastställt till ett och samma belopp, beräknat efter lönen i lönegraden

Cb 7, och för rektorerna vid de högre allmänna läroverken m. fl., vilka

äro placerade i lönegraderna Cb 11—14, gäller ett gemensamt, efter lönen i

lönegraden Cb 11 fastställt pensionsunderlag.

För rektorsbefattningarna vid dövstumskolorna, av vilka en är hänförd

till lönegraden Cb 6, fem till lönegraden Cb 7 och en till lönegraden Cb 8,

har förenämnda grundsats uttryckts så, att oavsett vilken lönegrad vederbörande

befattning tillhör det för lönegraden Cb 6 gällande pensionsunderlaget

skall tillämpas. Ett bifall till motionerna skulle innebära, att pensionsunderlagen

för dessa rektorer skulle avpassas direkt efter löneställningen och sålunda

höjas för rektorerna i lönegraderna Cb 7 och 8.

Det sätt, varpå de för rektorerna vid de statliga läroanstalterna gällande

löne- och pensionssystemen konstruerats, kan lätt leda till den föreställningen,

att pensionsunderlagen skulle stå i relation till den lönegrad vederbörande

befattningshavare tillhör. Detta är dock, såsom av det föregående framgår,

ingalunda fallet. Klarhet på denna punkt hade givetvis kunnat vinnas, om

den av tjänstgöringsförhållandena och arbetsbördans storlek betingade avlöningsförstärkningen

— på sätt gäller för exempelvis häradshövdingar och

revirförvaltare — konstruerats som en fristående, icke pensionsberättigande

påbyggnad av grundlönen i stället för att direkt inarbetas i denna.

Vad beträffar själva sakfrågan, nämligen om och i vad mån avlöningsförstärkningen

bör påverka pensionsunderlagens storlek för rektorerna vid dövstumskolorna,

är utskottet icke berett att på grundval av motionerna förorda

några omedelbara åtgärder i ena eller andra avseendet, detta så mycket mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 30.

som frågan •— i motsats till vad i motionerna uppgivits — reellt sett har avseende

även å den i förhållande till dövstumskolornas rektorer betydligt

större gruppen rektorer vid realskolorna och de högre allmänna läroverken

m. fl. och således är av stor räckvidd. Mot bakgrunden av det anförda vill utskottet

emellertid understryka det av 1946 års pensionssakkunniga gjorda uttalandet,

att frågan bör upptagas i ett större sammanhang.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 220 och II: 277 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1949.

På bankoutskottets vägnar:

ÅKE WIBEKG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Leander, Lundqvist, Fahlander, Petersson

i Karlskrona, Mogård*, Grym*, Persson i Vinslöv och Pålsson;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby, Persson

i Norrby, Nilsson i Landskrona*, Schmidt, Svensson i Alingsås, fru Humla

och herr Åqvist.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.