Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tjänsteoch fami/jepensionsimderlaget för rektorsbefattningar vid statens döv stumskolor.
1949-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1949:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tjänsteoch fami/jepensionsimderlaget för rektorsbefattningar vid statens döv stumskolor.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
1
Nr 30.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
tjänste- och fami/jepensionsimderlaget för rektorsbefattningar
vid statens döv stumskolor.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena under nr 220 i första kammaren av herr
Norman och den andra under nr 277 i andra kammaren av herr Håstad, har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att undantagsbestämmelserna rörande
tjänste- och familjepensionsunderlag för rektorsbefattning vid dövstumskola
med lönegradsbeteckning Cb måtte utgå ur tjänste- och familjepensionsreglementena,
så att rektor vid dövstumskola i likhet med övriga till denna grupp
hörande tjänstinnehavare tillförsäkras pension enligt pensionsunderlag, som
svarar mot den innehavda tjänstens lönegrad, samt att tjänstinnehavare,
vilken med utgången av innevarande läsår avgår från tjänsten med ålderspension,
jämväl må komma i åtnjutande av denna förmån».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 277.
Jämlikt 22 § 4 mom. första stycket 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
skall såsom tjänstepensionsunderlag för rektorsbefattningar med
lönegradsbeteckningen Cb vid bestämmandet av tjänstepension för tiden intill
den månad, varunder pensionstagaren uppnår 67 års ålder, tillämpas följande
belopp (begynnelseunderlag), nämligen för lönegraden Cb 5 9 168 kronor,
för lönegraden Öb 6 9 564 kronor, för lönegraderna Cb 7—10 9 912 kronor
och för lönegraderna Cbll—14 10 920 kronor; för tiden därefter tillämpas
det belopp (slutunderlag), som erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget
med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj:t i särskilt fall förordnar
om lägre avdrag.
Enligt 22 § 4 mom. andra stycket nämnda reglemente skall för befattning
såsom rektor vid dövstumskola, oavsett vilken lönegrad befattningen tillhör,
tillämpas det begynnelse- respektive slutunderlag, som gäller för rektorsbefattning
hänförlig till lönegraden Cb 6.
Motsvarande bestämmelser rörande familjepensionsunderlag för bär ifrågavarande
befattningshavare innehållas i 13 § 2 mom. första och andra styckena
1947 års allmänna familjepensionsreglemente.
Jämlikt gällande personalförteckning för statens dövstumskolor äro av
dövstumskolornas rektorer en placerad i lönegraden Cb 6, fem placerade i
lönegraden Cb 7 och en placerad i lönegraden Cb 8.
1—887 49 Bihanrj till riksdagens protokoll 1949. 8 saml. Nr 30—32.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
I fråga om rektorsbefattningarna vid de statliga läroanstalterna gäller,
att lönerna äro differentierade dels med hänsyn till de olika skoltyperna,
dels ock inom en och samma skoltyp med hänsyn till skolornas storlek. I
sistberörda hänseende sker vart sjätte år omprövning och eventuell omgruppering.
Förordnandeperioden för rektor brukar regelmässigt fastställas att
omfatta tiden mellan omprövningarna. En omprövning kan leda till ändrad
löneställning för vederbörande rektor. Pensionsunderlagen äro vid sådan
grupp av läroanstalter, där befattningarna äro fördelade på olika lönegrader,
fastställda med lönebeloppet för den lägsta lönegraden som utgångspunkt.
Pensionsunderlagen bliva därför lika för alla rektorsbefattningar vid
en och samma typ av läroanstalter.
I samband med 1946 års pensionssakkunnigas behandling av frågan
om pensionsunderlagen för här ifrågavarande befattningshavargrupper
hade de sakkunniga att beakta vissa framställningar av styrelserna för statsläroverkens
rektorsförening m. fl. personalsammanslutningar om ändring av
bestämmelserna om pensionsunderlaget. I framställningarna hade hemställts,
att för rektorerna måtte fastställas samma pensionsunderlag, som gällde förde
lönegrader i dåvarande löneplan A, i vilka slutlöneklasserna motsvarade
de löneklasser, enligt vilka rektorslönerna utginge.
Pensionssakkunniga föreslogo emellertid bibehållande i huvudsak av principen
för pensionsunderlagets bestämmande för rektorerna. Till stöd för sitt
förslag anförde de sakkunniga i huvudsak följande:
I de fall där beträffande en viss grupp statliga befattningshavare särskild
kompensation för speciellt krävande förhållanden i tjänsten ansetts böra beredas
utöver den för sinsemellan jämställda tjänstemän bestämda fasta lönen
hade regeln varit, att sådan ersättning utgivits såsom tillägg till lönen i
form av avlöningsförstärkning. Den för rektorsbefattningarna vid de statliga
läroanstalterna förekommande differentieringen av lönen efter storleken
av de olika rektorernas arbetsbörda hade givits en i viss män avvikande form.
Den av tjänstgöringsförhållandena betingade påbyggnaden av lönen hade häråstadkommits
genom att befattningarna allt efter arbetsbördans storlek hänförts
till olika löneklasser i löneplanen A. I pensionshänseende hade dittills
den särskilda avlöningsförmån, som här avsedd ersättning utgjorde oavsett
hur densamma utformats, som regel icke ansetts böra påverka pensionsbestämningen
så att pensionen skulle avvägas på grundval av den med förmånen
ökade lönen. De för rektorerna vid de statliga läroanstalterna ifrågasatta
ändrade pensioneringsgrunderna skulle alltså innebära ett avsteg från
det nu tillämpade pensionssystemet och medföra konsekvenser för behandlingen
i pensionshänseende av andra befattningshavargrupper med liknande
löneförhållanden. Den väckta frågan vore följaktligen av sådan principiell
räckvidd, att den enligt de sakkunnigas mening borde upptagas i ett större
sammanhang.
I anslutning till 22 § i de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsreglemente
erinrade de sakkunniga vidare, att de pensioneringsgrunder, som av
de sakkunniga föreslagits för rektorerna vid de statliga läroanstalterna, innebure
ett bibehållande av det för dessa befattningshavare tillämpade pensionssystemet.
För att även med det nya lönesystemet för rektorerna — en
-
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
3
ligt vilket de tjänster, som dittills haft lönegradsbeteckningen E, skulle erhålla
lönegradsbeteckningen Öb — ernå motsvarighet till gällande pensionsställning
krävdes en särskild undantagsbestämmelse för rektorerna vid
dövstumskolorna, som vore avsedda att inplaceras i lönegraderna Cb 6—8. För
samtliga dessa rektorer borde, i anslutning till vad som redan gällde, enhetligt
tillämpas i såväl tjänste- som familjepensionshänseende de pensionsunderlag,
som komme att bestämmas för lönegraden Cb 6.
Yad pensionssakkunniga sålunda anfört och föreslagit upptogs oförändrat
i propositionen nr 282 till 1947 års riksdag, som i dessa delar godkände propositionen.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att rektorsbefattningarna
vid de statliga läroanstalterna, dövstumskolorna inbegripna, i avlöningshänseende
differentierats bl. a. med hänsyn till skolornas storlek, varvid särskild
avlöningsförstärkning åstadkommits genom att befattningarna alltefter arbetsbördans
storlek hänförts till olika lönegrader. I pensionshänseende har
emellertid denna differentiering icke ansetts böra påverka pensionsbestämningen
så, att pensionen skulle avvägas på grundval av den genom avlöningsförstärkningen
utökade grundlönen. Pensionsunderlaget är nämligen för
rektorerna vid realskolorna, vilka i lönehänseende tillhöra lönegraderna
Cb 7—10, fastställt till ett och samma belopp, beräknat efter lönen i lönegraden
Cb 7, och för rektorerna vid de högre allmänna läroverken m. fl., vilka
äro placerade i lönegraderna Cb 11—14, gäller ett gemensamt, efter lönen i
lönegraden Cb 11 fastställt pensionsunderlag.
För rektorsbefattningarna vid dövstumskolorna, av vilka en är hänförd
till lönegraden Cb 6, fem till lönegraden Cb 7 och en till lönegraden Cb 8,
har förenämnda grundsats uttryckts så, att oavsett vilken lönegrad vederbörande
befattning tillhör det för lönegraden Cb 6 gällande pensionsunderlaget
skall tillämpas. Ett bifall till motionerna skulle innebära, att pensionsunderlagen
för dessa rektorer skulle avpassas direkt efter löneställningen och sålunda
höjas för rektorerna i lönegraderna Cb 7 och 8.
Det sätt, varpå de för rektorerna vid de statliga läroanstalterna gällande
löne- och pensionssystemen konstruerats, kan lätt leda till den föreställningen,
att pensionsunderlagen skulle stå i relation till den lönegrad vederbörande
befattningshavare tillhör. Detta är dock, såsom av det föregående framgår,
ingalunda fallet. Klarhet på denna punkt hade givetvis kunnat vinnas, om
den av tjänstgöringsförhållandena och arbetsbördans storlek betingade avlöningsförstärkningen
— på sätt gäller för exempelvis häradshövdingar och
revirförvaltare — konstruerats som en fristående, icke pensionsberättigande
påbyggnad av grundlönen i stället för att direkt inarbetas i denna.
Vad beträffar själva sakfrågan, nämligen om och i vad mån avlöningsförstärkningen
bör påverka pensionsunderlagens storlek för rektorerna vid dövstumskolorna,
är utskottet icke berett att på grundval av motionerna förorda
några omedelbara åtgärder i ena eller andra avseendet, detta så mycket mindre
4
Bankoutskottets utlåtande nr 30.
som frågan •— i motsats till vad i motionerna uppgivits — reellt sett har avseende
även å den i förhållande till dövstumskolornas rektorer betydligt
större gruppen rektorer vid realskolorna och de högre allmänna läroverken
m. fl. och således är av stor räckvidd. Mot bakgrunden av det anförda vill utskottet
emellertid understryka det av 1946 års pensionssakkunniga gjorda uttalandet,
att frågan bör upptagas i ett större sammanhang.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner I: 220 och II: 277 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 maj 1949.
På bankoutskottets vägnar:
ÅKE WIBEKG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Leander, Lundqvist, Fahlander, Petersson
i Karlskrona, Mogård*, Grym*, Persson i Vinslöv och Pålsson;
från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby, Persson
i Norrby, Nilsson i Landskrona*, Schmidt, Svensson i Alingsås, fru Humla
och herr Åqvist.
*) Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.