Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upprättande av sakregister över riksdagens justitieoch militieombudsmäns ämbetsberättelser.

1949-05-03 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1949:31, Utlåtande i anledning av väckt motion om upprättande av sakregister över riksdagens justitieoch militieombudsmäns ämbetsberättelser.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

o

Nr 31.

Utlåtande i anledning av väckt motion om upprättande

av sakregister över riksdagens justitie- och militieombudsmäns

ämbetsberättelser.

I en inom andra kammaren under nr 197 väckt motion, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, hemställer herr Hedlund i

Östersund jämte två av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen måtte

uppdraga åt JO och MO att låta upprätta sakregister över avgivna ämbetsberättelser

samt att riksdagen måtte ställa härför erforderliga medel till förfogande».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

Över förevarande motion har utskottet införskaffat utlåtanden från riksdagens

justitie- och militieombudsmän.

Justitieombudsmannen har anfört:

Vid justitieombudsmannens ämbetsberättelse år 1913 finnes fogat ett fullständigt

register över ämbetsberättelserna för åren 1810—1910. Begistret

är uppställt efter de lagar och författningar, till vilka de refererade ärendena

funnits vara hänförliga, och vad angår de mera vidlyftiga lagarna till de olika

lagrum, som tillämpats i varje särskilt fall.

Då det alltså finnes ett användbart register för de första 100 åren av

justitieombudsmansämbetets tillvaro, torde det nu ifrågasatta nya registret

kunna inskränkas till att omfatta tiden efter år 1910.

Visserligen skulle ett nytt register vara till gagn för dem, som önska erhålla

del av vederbörande ombudsmäns uttalanden i frågor, som varit föremål

för ombudsmännens prövning. Men registret skulle, om det omfattade samtliga

i berättelserna under angivna tid refererade ärenden, komma att till

övervägande del bestå av hänvisningar i frågor, som numera sakna aktualitet.

Under tiden efter 1910 har lagstiftningen ändrats på så gott som varje område

av rättslivet. På senare tid tillkomna betydelsefulla lagar såsom

exempelvis rättegångsbalken och de nya delarna av strafflagen skulle knappast

förekomma i registret, medan i detsamma komme att hänvisas till upphävda

bestämmelser om brottskonkurrens, förvandling av bötesstraff, beräknande

av strafftid och annan straffverkställighet, förlust av medborgerligt förtroende,

häktning, återfallsstraff och dylikt. Därtill kommer, att en del ärenden

i ämbetsberättelserna sakna juridiskt eller allmänt intresse. Berättelserna

äro ju ej upprättade med tanke på ärendenas mer eller mindre svårlösta beskaffenhet

utan med hänsyn till de åtgärder, som justitieombudsmannen vidtagit

i saken. Särskilt bland åtalen finnes en stor mängd självklara fall, som

ej motivera någon registrering.

De nu påpekade omständigheterna, vilka äro ägnade att förringa värdet

av ett register över årsberättelserna, synas böra leda till att registret, om detsamma

i anslutning till motionen kommer till stånd, icke lämpligen bör om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

iatta samtliga förekommande ärenden utan endast sådana, som behandla

alltjämt aktuella frågor av intresse ur juridisk synpunkt. Ett sådant register

skulle dock inom kort bliva föråldrat och fördenskull tid efter annan, exempelvis

vart tionde år, tarva omarbetning och komplettering.

På grund av vad jag nu anfört torde enligt min mening övervägande skäl

tala mot att ett särskilt register över innehållet i justitieombudsmannens

ämbetsberättelser nu upprättas. Det torde vara tillfyllest att i en kommande

ämbetsberättelse intages ett register för tiden efter 1910 av samma slag som

det redan förefintliga 100-årsregistret. Med utgivandet av ett register av

detta slag bör lämpligen anstå till år 1960, då registret skulle avse 50-årsperioden

1911—1960.

Skulle utskottet emellertid finna ett register i enlighet med motionärernas

hemställan nu böra utarbetas, synes detta lämpligen böra uppläggas såsom

ett rent sakregister, alltså med användande av vissa uppslagsord på sätt i

motionen antytts. Med hänsyn till ombudsmännens helt olika verksamhetsområden

torde enligt min mening skilda register böra upprättas över vardera

ombudsmannens berättelser. I fråga om militeombudsmannens berättelser

torde uppslagsorden bliva så många och specialbetonade, att registret skulle

bliva mindre överskådligt, om det omfattade båda ombudsmännens berättelser.

Vad angår kostnaderna för registret kunna dessa svårligen beräknas på

förhand. Framhållas må, att upprättandet av registret icke kan ske med ledning

allenast av de i ämbetsberättelserna använda rubrikerna till de olika ärendena.

Såsom exempel må anföras, att i 1926 års berättelse redogöres för ett ärende

angående åtal mot en domare och två notarier under rubriken »Obehörigt

expeditionssätt, föranledande högre ersättning än i lösenförordningen är

medgiven, och obehörigt utövande av kommissionärsskap ävensom felaktiga

lagfartsförelägganden in. m.» I denna redogörelse, som omfattar 48 trycksidor,

beröras ett flertal spörsmål av skiftande natur, vilka ej kunnat angivas

i en kortfattad rubrik men i ett sakregister självfallet böra redovisas

var för sig. Detsamma gäller en i 1946 års berättelse under rubriken »Fel

och försummelser av häradshövding i utövandet av domarämbetet» intagen

redogörelse på 100 trycksidor. Härav torde framgå, att upprättandet av

registret torde komma att kräva ett avsevärt arbete. Med hänsyn härtill

synes det mig oundgängligt, att för registrets upprättande och färdigställande

for tryckning anlitas extra arbetskraft. Måhända skulle detta arbete lämpligen

kunna uppdragas åt person, som av fullmäktige i riksgäldskontoret anlitas

för upprättande av register till riksdagstrycket, i vilket fall råd och

anvisningar kunde lämnas från justitieombudsmansexpeditionens sida.

Militieombudsmannen har anfört:

Enligt 12 § i den för militieombudsmannen gällande instruktionen har

militieombudsmannen att till varje lagtima riksdag avlämna en allmän redogörelse

för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbetet samt däruti

med avseende på området för sin ämbetsutövning utreda lagskipningens tillstånd

i riket, anmärka bristerna i lagar och författningar samt avgiva förslag

till deras förbättring. I 13 § stadgas att militieombudsmannen" må, om

han inom området för sin ämbetsutövning finner att brister i lagar och författningar

föreligga eller att eljest någon anstalt är nödig till främjande av

allmänt gagn, därom göra framställning omcdelbarligen till Konungen.

I militieombudsmannens ämbetsberättelser plägar lämnas redogörelse dels

för av militieombudsmannen anhängiggjorda åtal och ärenden vari den felande

på hemställan av militieombudsmannen ålagts bestraffning i disciplinär ordning

eller tillrättavisning, dels för vissa andra ärenden, vilka på grund av de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

7

däri föreliggande spörsmålen ansetts ha intresse utöver de enskilda fallen,

dels ock för framställningar till Kungl. Maj:t och för remissyttranden som

av militieombudsmannen avgivits. De till den förstnämnda gruppen hörande

ärendena äro ofta men långt ifrån alltid av sådan natur att däri av militieombudsmannen

verkställd utredning eller gjorda uttalanden äro av mera allmänt

intresse.

Det i ämbetsberättelserna redovisade materialet har i olika sammanhang

blivit åberopat och beaktats vid behandling av spörsmål av betydelse för det

praktiska rättslivet. Det är givet att avsaknaden av ett sammanfattande sakregister

avsevärt försvårar möjligheten för den som ställdes inför ett visst

spörsmål att genom ämbetsberättelserna få tillgång till den utredning och

de uttalanden som där kunna föreligga i frågan. Att ett sakregister skulle

bliva till gagn för därmed avsett ändamål är därför tydligt. Ett sådant register

skulle vidare i viss mån kunna bliva en användbar vägledning för de

militära befattningshavare som ha att handlägga olika vid förbanden förekommande

ärenden, vilka icke främst avse den rent militära verksamheten.

Det må emellertid framhållas att åtskilliga av de ärenden som i berättelserna

refererats numera på grund av ändringar i utfärdade författningar eller

meddelade föreskrifter icke längre äro av samma intresse som tidigare. Detta

gäller bland annat det för militieombudsmannens verksamhet mycket betydelsefulla

område som utgöres av den militära rättsskipningen. Sedan

militieombudsmansämbetets tillkomst har å detta område i huvudsak oförändrat

gällt den år 1914 antagna krigslagstiftningen. Genom den från och med

den 1 januari 1949 gällande nya militära straff- och processlagstiftningen ha

i ämbetsberättelserna tidigare redovisade utredningar och uttalanden som

avse till den äldre lagstiftningen hörande spörsmål i väsentliga avseenden

bilivit inaktuella.

Åtskilliga ärenden som ha avseende å den militära rättsskipningen beröra

emellertid frågor som genom den nya lagstiftningen lösts i nära överensstämmelse

med tidigare gällande regler; i dylika fall torde i ämbetsberättelserna

förefintligt material ofta bliva av betydelse jämväl för tillämpningen av de

nya reglerna. Ett flertal av de i ämbetsberättelserna upptagna ärendena avse

även andra ämnen än sådana som beröra tillämpningen av den militära stra-ffeller

processlagstiftningen och ha sålunda icke genom den nya lagstiftningen

å dessa områden förlorat i aktualitet.

Därest syftet med ett sakregister över ämbetsberättelserna i första hand

skulle vara att tillgodose det praktiska rättslivets behov, må framhållas att

gagnet av ett sakregister, som å betydelsefulla områden allenast hänvisar till

ärenden som ha avseende å en numera upphävd lagstiftning, givetvis blir

ganska begränsad. Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas att låta anstå

med upprättande av sakregister över militieombudsmannens ämbetsberättelser

tills den nya militära lagstiftningen varit i kraft en tidsperiod av ej allt för

kort varaktighet, t. ex. fem eller tio år. Då registret under alla förhållanden

givetvis bör omfatta även tiden före den nya militära lagstiftningens tillkomst,

talar detta å andra sidan för ett uppdelande av registerarbetet sålunda

att redan nu upplägges ett register, som avser allenast ämbetsberättelserna

1916—1949. Detta skulle då till den del det hänför sig till den militära rättsskipningen

komma att väsentligen bliva av betydelse för tillämpningen av

1914 års lagstiftning på detta område, under det att ett följande sakregister

i motsvarande del kommer att gälla huvudsakligen den nya militära straff- och

processlagstiftningen med därtill anknytande författningar och föreskrifter.

Det tilltänkta registret skulle enligt vad motionärerna uttalat även vara

av värde för rättsvetenskapen. Behovet av ett sakregister för detta ändamål

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr Hl.

torde emellertid få betraktas såsom mera sekundärt men böra röna beaktande

bland annat såtillvida att någon uteslutning ej göres av material som mer

eller mindre förlorat sitt aktualitets värde.

Motionärerna lia beträffande motoden för registrets uppläggande uttalat,

att detsamma syntes kunna uppställas med användande av de uppslagsord,

som brukades i andra rättsfallssamlingar, såsom Nytt juridiskt arkiv och

Regeringsrättens årsbok, vid behov kompletterade med de uppslagsord, som

begagnades i tioårsregistren till Svensk författningssamling. Först i samband

med upprättandet av registret torde det bliva möjligt att fatta bestämd ståndpunkt

till frågan om hur registret lämpligen bör uppställas. Det kan emellertid

framhållas att åtskilliga av de i militieombudsmannens ämbetsberättelser

upptagna ärendena avse spörsmål av sådan, med hänsyn till den militära

verksamheten, speciell natur att de ofta icke låta sig inordna i det system

som kommit till användning i ovan angivna register.

Arbetet med upprättandet av ett sakregister till militieombudsmannens

ämbetsberättelser torde icke kunna inskränkas till en lämplig gruppering av

de i innehållsförteckningarna till ämbetsberättelserna angivna ärenderubrikerna.

Dessa rubriker äro nämligen understundom avfattade i så allmänna

ordalag, att desamma icke lämna önskvärd upplysning om vilka spörsmål

som avhandlas i ärendet. För registrets upprättande torde det på grund

härav ofta bliva nödvändigt att i detalj genomgå ärendena i berättelserna,

vilket torde bliva ett ganska tidsödande arbete.

Såsom av det ovan anförda framgår finner jag i likhet med motionärerna

att det föreligger ett behov av ett sakregister över militieombudsmannens

ämbetsberättelser men att det kan ifrågasättas huruvida icke med registrets

upprättande bör tills vidare anstå för att i registret bereda utrymme även

för ärenden som ha samband med 1948 års krigslagstiftning. Övervägande

skäl tala emellertid enligt min mening för att sakregistret nu upplägges och

begränsas att omfatta den hittills tilländalupna delen av militieombudsmansämbetets

verksamhetstid. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila de

till militieombudsmansexpeditionen knutna befattningshavarna, torde det

bliva nödvändigt att för upprättande av registret anlita för uppgiften lämplig

person utom ombudsmansexpeditionen. Det är dock önskvärt att, om särskilt

tillkallad person erhåller uppdraget att upprätta registret, denne allteftersom

arbetet fortskrider hos ombudsmansexpeditionen inhämtar anvisningar och

råd angående arbetets bedrivande. Det låter sig knappast göra att på förhand

med någon säkerhet angiva vilka kostnader ett salkregister över militieombudsmannens

berättelser skulle draga. Lämpligen synes det böra publiceras

såsom bilaga till ämbetsberättelsen.

TJtskottet. I motionen har till stöd för det däri framförda förslaget pekats

på det värde, de till tryckning avsedda sakregistren till justitie- och militieombudsmännens

ämbetsberättelser ur olika synpunkter skulle få. Emellertid

synes av ombudsmännens utlåtanden i ärendet framgå, att de ifrågasatta

registren knappast skulle komma att fylla den centrala uppgift ur rättstilllämpningens

synpunkt, som motionärerna tänkt sig. Särskilt med hänsyn till

den genomgripande nydaning på lagstiftningsområdet, som under senaste tid

ägt rum inom de områden ombudsmännens verksamhet avser, skulle registren

i betydande utsträckning komma att tyngas med inaktuellt material. Osäkerhet

synes vidare råda både rörande vad de tilltänkta registren lämpligen böra

innehålla och beträffande uppställningen av desamma. Även i fråga om den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets utlåtande nr 31.

9

tidrymd, registren skulle omfatta, kunna meningarna vara delade. Upprättandet

av registren kommer slutligen att medföra icke obetydliga kostnader. Med

hänsyn till det anförda och då någon större olägenhet icke torde behöva vållas

av ett uppskov med ifrågavarande arbete, har utskottet funnit sig icke nu böra

tillstyrka åtgärd i motionens syfte. Det torde emellertid få förutsättas, att

justitie- och militieombudsmännen ägna frågan fortsatt uppmärksamhet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 197 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1949.

På bankoutskottets vägnar:

ÅKE WIBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Leander, Näsgård, Eahlander,

Petersson i Karlskrona, Mogård* och Andersson i Tidaholm;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby, Fröderberg,

Persson i Norrby, Nilsson i Landskrona*, Schmidt, fru Humla och

herr Sköldin.

* Ej närvarande vid justeringen.

2—888 49

Bihang till riksdagens protokoll 1949.

8 sand.

AV 30—32.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.