Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939

1949-05-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1949:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

1

Nr 43.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22

juni 1939 (nr 350), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 april 1949 dagtecknad proposition nr 206, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350), dels ock

medgiva, att Kungl. Maj :t må meddela förordnande som avses i 1 § valutalagen

i överensstämmelse med det förslag till förordning om ändring i valutaförordningen

den 25 februari 1940 (nr 97). som fogats vid statsrådsprotokollet

den 1 april 1949.

Berörda författningsförslag äro av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 1939* 1, vilken jämlikt

lag den 28 maj 1948 (nr 247) gäller till och med den 30 juni 1949, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1950.

1 Senaste lydelse av 5 § se 1940: 613.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 8 samt. Nr 43.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändring i valutaförordningen den 25 februari

1940 (nr 97).

Härigenom förordnas, att 1, 6, 10, 12, 13, 16, 20, 24 och 26 §§ samt underrubriken

till 6—9 §§ valutaförordningen den 25 februari 19401 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse.

1

I denna — — — svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt

denna förordning, i vad angår

fysisk person, svensk medborgare

med fast bostad i Sverige, så ock utlänning,

som haft fast bostad i Sverige

sedan den 25 november 1939. Juridisk

person skall anses vara bosatt

i det land, där styrelsen har sitt säte

eller, om styrelse icke finnes, där

huvudkontoret är beläget.

Om införsel av betalningsmedel och

värdepapper, så ock om försäljning

av värdepapper.

6

Betalningsmedel så — — — till

riket.

Tillstånd av riksbanken vare ock

erforderligt, därest

1) den, som är bosatt här i riket,

skall, i annat fall än i första stycket

avses, direkt eller genom annans förmedling

mottaga betalning från någon,

som är bosatt i utlandet, eller

1 Senaste lydelse se beträffande 6, 13 och

beträffande 16 och 24 §§ 1945:16.

Föreslagen lydelse.

§.

I denna---svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt

denna förordning, i vad angår

fysisk person, svensk medborgare

med fast bostad i Sverige, så ock utlänning,

som haft fast bostad i Sverige

sedan den 1 januari 1947. Juridisk

person skall anses vara bosatt

i det land, där styrelsen har sitt säte

eller, om styrelse icke finnes, där

huvudkontoret är beläget.

Om införsel av betalningsmedel och

värdepapper, så ock om försäljning

av värdepapper med mera.

§•

Betalningsmedel så — — — till

riket.

Tillstånd av riksbanken vare ock

erforderligt, därest den, som är bosatt

här i riket, skall

1) direkt eller genom annans förmedling,

i annat fall än i första stycket

avses, mottaga betalning från någon,

som är bosatt i utlandet;

26 §§ 1944:693, beträffande 10 § 1940: 348 samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

3

Gällande lydelse.

2) den, som är bosatt här i riket,

skall ikläda sig gäld till någon som

är bosatt i utlandet, där ej fråga är

om ingående av köpeavtal på inom

branschen allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed

jämförliga åtgärder.

10

Utländska betalningsmedel — —

— valutalagen sägs.

I fråga---såsom innehavare.

Yppas vid---mening, mel
lanmeningen.

12

Ändå att---under c) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

andra utländska fordringar än banktillgodohavanden,

dår fordringarna

tillhöra någon här i riket bosatt.

13

Här i riket bosatt, som gentemot

utlandet äger rätt att kräva betalning

eller som ådragit sig betalningsskyldighet

gentemot utlandet, må ej

medgiva anstånd med eller uppskjuta

betalningen eller träffa avtal om betalning

annorledes än med vanliga

betalningsmedel med mindre det följer

av handelsbruk eller annan sedvänja

eller eljest betingas av omständigheterna.

Föreslagen lydelse.

2) lämna försträckning mot säkerhet

av borgen av någon, som år bosatt

i utlandet; eller

3) ikläda sig gäld till någon som är

bosatt i utlandet, där ej fråga är om

ingående av köpeavtal på inom branschen

allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed

jämförliga åtgärder.

§•

Utländska betalningsmedel — —

— valutalagen sägs.

I fråga---såsom innehavare.

Yppas vid---mening, mel
lanmeningen.

Underlåter någon att fullgöra skyldighet,

som i första stycket sägs, äger

riksbanken förelägga honom lämpligt

vite.

§•

Ändå att —--under c) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om

andra utländska fordringar än banktillgodohavanden,

sd ock beträffande

utländska värdepapper, där fordringarna

eller värdepapperen tillhöra någon

här i riket bosatt.

§•

Här i riket bosatt, som gentemot

utlandet äger rätt att kräva betalning

eller som ådragit sig betalningsskyldighet

gentemot utlandet, må ej

medgiva anstånd med eller uppskjuta

betalningen eller träffa avtal om betalning

annorledes än med vanliga

betalningsmedel, såvitt ej annat följer

av handelsbruk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

Gällande lydelse.

Ej heller---liknande åtgär
der.

16

En var — — — gentemot utlandet.

Den som, —--bosatt person.

I förpliktelse, — — — eller guldmynt.

Där så erfordras för nödig upplysnings

vinnande, äger riksbanken vid

lämpligt vite förelägga uppgiftsskyldig

att för riksbanken eller den, som

handlar å riksbankens vägnar, tillhandahålla

sina handelsböcker jämte

därtill hörande handlingar.

20

Lika med — — — försök därtill.

24

Brott mot — — — allmän domstol.

Det ankommer på vederbörande

länsstyrelse att på framställning av

riksbanken, efter prövning av förekommande

förhållanden, förordna

om uttagande av vite, som i 16 §

fjärde stycket sägs.

Föreslagen lydelse.

Ej heller---liknande åtgär
der.

§•

En var--— gentemot utlan
det.

Den som,---bosatt person.

I förpliktelse,---eller guld
mynt.

Underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet

varom ovan sägs, äger

riksbanken förelägga honom lämpligt

vite. Riksbanken äger jämväl, där så

erfordras för nödig upplysnings vinnande,

vid lämpligt vite förelägga

uppgiftsskyldig att för riksbanken eller

den, som handlar å riksbankens

vägnar, tillhandahålla sina handelsböcker

jämte därtill hörande handlingar.

§•

Lika med —--försök därtill.

Vad i 19 § är stadgat angående

straff för den som uppsåtligen genom

oriktig uppgift förskaffar sig

rätt eller tillstånd, som avses i nämnda

paragraf under 3), skall äga tilllåmpning

jämväl beträffande den

som uppsåtligen genom oriktig uppgift

försöker skaffa sig sådan rätt eller

sådant tillstånd.

§•

Brott mot — — — allmän domstol.

Det ankommer på vederbörande

länsstyrelse att på framställning av

riksbanken, efter prövning av förekommande

förhållanden, förordna

om uttagande av vite, som i 10 §

fjärde stycket eller 16 § fjärde stycket

sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

5

Gällande lydelse.

26

I fråga om de i 4 §, 6 § första stycket

och 7 § meddelade förbud skall

vad i förordningen den 3 mars 1916

om straff för olovlig varuutförsel

m. m. och lagen den 8 juni 1923 om

straff för olovlig varuinförsel är om

beslag och tillsyn stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock att undersökning

å person må å ort och i

den ordning, som i sagda förordning

och lag stadgas, företagas närhelst

anledning därtill föreligger.

Där det---postverkets vård.

Föreslagen lydelse.

§•

I fråga om de i 4 §, 6 § första stycket

och 7 § meddelade förbud skall

vad i gällande författningar om straff

för olovlig varuutförsel eller varuinförsel

är stadgat angående beslag och

tillsyn äga motsvarande tillämpning;

dock att undersökning å person må

å ort och i den ordning, som i nämnda

författningar stadgas, företagas

närhelst anledning därtill föreligger.

Där det---postverkets vård.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 310 av herr Mannerskantz och den andra inom andra kammaren

under nr 397 av herr Edström jämte tre av kammarens övriga ledamöter.

I dessa motioner hemställes, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande motiveringen för ovannämnda förslag får utskottet hänvisa

till propositionen och motionen I: 310.

Utskottets yttrande.

Mot förslaget att valutalagen i sin nuvarande lydelse skulle erhålla fortsatt

giltighet under tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950 har utskottet

intet att erinra. Utskottet får därför tillstyrka bifall till propositionen i denna

del.

Vad härefter angår de föreslagna ändringarna i valutaförordningen, böra

dessa ses mot bakgrunden av att, med den knapphet i valutatillgångar som

nu råder, dessa i första hand måste reserveras för sådana ändamål, som

tillgodose folkhushållets intressen. Tendenser till spekulation mot svenska

kronan ha under den senaste tiden framträtt, vilka varit ägnade att motverka

valutamyndigheternas strävanden att hemtaga intjänta utländska valutor.

Även av andra skäl har en översyn av valutalagstiftningen ansetts

påkallad, och i propositionen har föreslagits viss skärpning av de i valutaförordningen

stadgade inskränkningarna i enskilda personers rätt att för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

foga över sina utländska tillgångar. En precisering av innehållet och räckvidden

av vissa föreskrifter har dessutom enligt erfarenheten visat sig behövlig

och önskvärd i syfte att skapa klarhet, undanröja tvekan och stärka

valutamyndigheternas möjligheter att kontrollera betalningar och kapitalrörelser

samt ingripa mot överträdelser och kringgående av föreskrifterna.

Man rör sig här på ett ytterligt ömtåligt lagstiftningsområde, och det gäller

därför att tillse, att ingreppen i de enskilda medborgarnas rättigheter

icke göras större än nödvändigt, samtidigt som man har att beakta konsekvenserna

för våra utländska affärsförbindelser. Det är av synnerlig vikt,

att valutalagstiftningen icke till förfång för de lojala transaktionerna med

utlandet drives längre än som betingas av dess syfte, och lika angeläget är,

att bestämmelserna tillämpas med omdöme och smidighet. Enligt vad utskottet

har sig bekant, ha valutamyndigheterna fullgjort sin krävande uppgift

på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Varje skärpning av valutarestriklionerna

med därav följande vidgade befogenheter för myndigheterna ställer

emellertid ökade krav på deras kompetens och oväld. Departementschefen

har på ett flertal punkter förutsatt, att de föreslagna nya reglerna skola tilllämpas

med försiktighet, och i samband därmed erinrat, att riksbanken enligt

17 § valutaförordningen äger helt eller delvis eftergiva de skyldigheter,

som angivas i förordningen. Utskottet vill för sin del till fullo instämma i

vad departementschefen sålunda anfört. Då, såsom närmare framgår av utskottets

detaljbehandling av förslaget här nedan, starka skäl anförts till stöd

för de framlagda förslagen, har utskottet därför funnit sig böra biträda desamma

såsom innebärande av nuvarande valutaläge betingade nödvändiga

åtgärder. Samtidigt vill emellertid utskottet understryka önskvärdheten av

att en återgång snarast möjligt till friare förhållanden på valutaområdet med

alla medel eftersträvas.

Av det anförda följer, att utskottet icke kunnat biträda de i ämnet väckta

likalydande motionerna I: 310 och II: 397, i vilka yrkats avslag å propositionen.

Beträffande de i propositionen framlagda förslagen vill utskottet göra

följande uttalanden.

Enligt förslaget till ändring av 1 § valutaförordningen skall begreppet

bosatt här i riket utvidgas till att omfatta även sådana utländska medborgare,

som inflyttat till Sverige under tiden den 25 november 1939—den 31

december 1946. För dessa innebär ändringen i vissa avseenden fördelar,

men å andra sidan kunna de bli underkastade skyldighet att till riksbanken

hembjuda sina utlandstillgångar. I likhet med departementschefen vill

utskottet betona angelägenheten av att den föreslagna utvidgningen icke

tillämpas strängare än vad som är nödvändigt. Utskottet har också erfarit,

att därest hembudsfrågan skulle bli aktuell för nämnda grupp av utlänningar,

valutakontoret kommer att taga all skälig hänsyn till de i de särskilda

fallen föreliggande omständigheterna.

Enligt ett till 6 § fogat tillägg skall tillstånd av riksbanken erfordras,

därest den som är bosatt här i riket skall ikläda sig gäld mot borgen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

7

någon som är bosatt i utlandet. Även om såsom utredningen utvisar därmed

endast skulle stadfästas en praxis, som i viss utsträckning redan tilllämpats,

särskilt när det gäller genom affärsbankerna reglerade kreditavtal,

skulle bestämmelsen kunna medföra olägenheter och komplikationer.

Dessa torde emellertid, såsom departementschefen uttalat, i huvudsak kunna

undvikas med en smidig tillämpning. Under alla förhållanden synes bestämmelsen

kunna tjäna det avsedda syftet att förhindra illojala transaktioner.

I 10 och 16 §§ ha införts stadganden om rätt för riksbanken att förelägga

vite vid underlåtenhet att fullgöra viss däri omförmäld hembuds- resp. uppgiftsskyldighet.

I fråga om uttagande av vitet skulle det enligt 24 § andra

stycket ankomma på vederbörande länsstyrelse att, på framställning av

riksbanken, efter prövning av förekommande förhållanden förordna. Länsstyrelsen

skulle således ha att ingå i såväl saklig som formell prövning av

dylik framställning. En sådan anordning kan vara väl lämpad vid uttagande

av vite, som ålagts jämlikt 16 § fjärde stycket. I fråga om vite som förelagts

jämlikt 10 § kunna emellertid frågor av sådan beskaffenhet komma under

bedömande, att förutsättningarna för vitesföreläggandet böra prövas av domstol.

Av sådana frågor må nämnas bedömningar om vem som är ägare till utländska

betalningsmedel och annat, som avses med föreläggandet, om bulvanförhållande

föreligger m. m. Dylika frågor kunna vara av invecklad karaktär

och svårbedömbara. Enligt utskottets mening bör med hänsyn härtill omnämnandet

i förslagets 24 §, andra stycket, av 10 § fjärde stycket utgå. Förordnande

om uttagande av vite, som förelagts enligt sistnämnda paragraf, kommer

därigenom att efter allmänna regler falla under domstols prövning, varvid

möjlighet även till skälighetsprövning ernås. För tydlighetens skull bör dock

ett tillägg göras till paragrafen av innehåll att utdömande av vite enligt

10 § fjärde stycket ankommer på domstol. Utskottet framlägger i det följande

förslag härom.

Det i 12 § i dess nya lydelse upptagna stadgandet, att den som är här

i riket bosatt icke utan riksbankens tillstånd får förminska sitt innehav

av utländska värdepapper, avser närmast att förhindra »valutainlänning»

att avyttra i utlandet förevarande värdepapper till annan här i riket bosatt

person. Därigenom skulle innehavet av dylika tillgångar komma att regleras

på samma sätt som utländska fordringar och riksbanken erhålla möjlighet

att övervaka ifrågavarande värdepappersaffärer och hindra en icke

önskvärd kapitalexport. Däremot är det nya stadgandet icke avsett att hindra

normala transaktioner, omplaceringar eller försäljningar i och för hemtagning

av valuta. Riksbanken bär härjämte för avsikt att tills vidare medgiva

fri handel med i Sverige förvarade, härstädes börsnoterade utländska

värdepapper. På grund av det anförda bär utskottet icke funnit anledning

motsätta sig förevarande förslag.

Enligt valutaförordningens 13 §, första stycket, må avtal om betalning

annorledes än med vanliga betalningsmedel ej träffas »med mindre det följer

av handelsbruk eller annan sedvänja eller eljest betingas av omständig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banlcoatskottets utlåtande nr 43.

heterna». Denna alltför vaga och vittomfattande formulering har medfört,

att bestämmelsen kunnat utnyttjas i syfte att undvika hemtagning till Sverige

av intjänta utländska valutor. Ehuru inom fullmäktige delade meningar

rått om behovet av en skärpning av bestämmelsen, finner sig utskottet

med hänsyn till vikten av en otvetydig formulering kunna tillstyrka, att

stadgandet avfattas på sätt i propositionen föreslagits. Såsom departementschefen

erinrat, har riksbanken möjlighet att i särskilda fall dispensera från

den föreslagna bestämmelsen, vilket torde vara av betydelse, om eftergift

påkallas med hänsyn bl. a. till vårt lands exportintressen.

Förslaget innebär slutligen en utvidgning av bestämmelserna i 20 § om

straff vid försök. Departementschefen har ansett vissa betänkligheter kunna

anföras mot att, såsom förslaget innebär, kriminalisera försök att genom

oriktiga uppgifter förskaffa sig rätt till förvärv eller föryttring av utländska

betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i svenskt mynt

eller riksbankens tillstånd, där sådant erfordras. Även utskottet anser det

ur principiell synpunkt vara mindre tilltalande att på sätt här föreslås utvidga

det straffbelagda området för försök. Då utskottet det oaktat — liksom

departementschefen dock med tvekan — ansett sig böra godtaga förslaget,

har detta föranletts därav, att behov av straffbeläggning visat sig

föreligga, samt att åtal inför domstol kan anhängiggöras endast efter angivelse

av riksbanken (valutakontoret), varvid tydligt uppsåt måste vara för

handen. Åtalsmöjligheten bör självfallet tillgripas endast då alldeles särskilda

förhållanden föreligga. Detta är också, enligt vad utskottet inhämtat,

valutamyndigheternas avsikt. Det är slutligen anledning förmoda, att den

skärpta lagstiftningen skall medföra, att de uppgiftsskyldiga vinnlägga sig

om noggrannhet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 310 och II: 397,

må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition, dock att

24 § förslaget till förordning om ändring i valutaförordningen

den 25 februari 1940 (nr 97) skall hava följande lydelse:

24 §.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Brott mot — — — allmän dom- Brott mot —----allmän domstol.

stol.

Det ankommer på vederbörande Det ankommer på vederbörande

länsstyrelse att på framställning av länsstyrelse att på framställning av

riksbanken, efter prövning av före- riksbanken, efter prövning av förekommande

förhållanden, förordna kommande förhållanden, förordna

om uttagande av vite, som i 10 § om uttagande av vite, som i 16 §

fjärde stycket eller 16 § fjärde styc- fjärde stycket sägs.

ket sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

9

Kungl. Maj.ts förslag: ■ •Utskottets förslag:

Utdömande av vite enligt 10 §

fjärde stycket ankommer på domstol

efter talan av allmän åklagare.

Stockholm den 17 maj 1949.

På bankoutskottets vägnar:

ÅKE WIBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Leander, Näsgård, Fahlander,

Mogård, Andersson i Tidaholm, Nordenson och Andersson i Örnsköldsvik;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby,

Fröderberg, Persson i Norrby, Nilsson i Landskrona*, Schmidt, Sköldin och

Johansson i Kalmar*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Wiberg och Nordenson, vilka anfört och hemställt följande:

»I sitt utlåtande understryker utskottet önskvärdheten av att en snar återgång

till friare förhållanden på valutaområdet med alla medel eftersträvas.

Samtidigt som vi helhjärtat instämma häri, vilja vi understryka vikten av

att en sådan ekonomisk politik föres, som inom rimlig tid leder till den

yttre balansens återställande. Då emellertid en balans tyvärr icke är för

handen och därmed en avgörande förutsättning för valutalagens avskaffande

i nuvarande stund icke förefinnes, vilja vi icke motsätta oss valutalagens

förlängning till den 30 juni 1950.

Vad utskottet vidare anför rörande försiktighet vid tillämpningen av valutaförordningens

bestämmelser såväl med hänsyn till den enskildes rätt

som affärslivets krav kunna vi ävenledes ansluta oss till. Folkhushållets

intressen gagnas av alt enskild rätt och affärslivets frihet värnas på detta

område. Tillgodoseendet av kortsiktiga önskemål — även om dessa t. o. m.

skulle vara mera allmänt omfattande — för konsumtionsändamål, som landet

i nuvarande läge faktiskt icke bär råd till, måste på längre sikt däremot

lända till skada.

Mot de föreslagna skärpningarna av valutaförordningen ha erinringar

riktats från olika håll bl. a. i de likalydande motionerna 1:310 av herr

2 Ilihang till riksdagens protokoll 19\9. 8 samt. Nr 43.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 43.

Mannerskantz och II: 397 av har Edström m. fl. Utskottet har också uttalat

viss tvekan mot en del av de ifrågasatta förslagen. Vi ha för vår del

kommit till uppfattningen att förslaget endast till viss del bör antagas.

Genom de nu föreslagna skärpningarna i förordningen utvidgas de redan

förut mycket långtgående befogenheter, lagstiftningen på detta område lägger

i valutamyndigheternas hand. Departementschefen hyser i medvetande

om detta förhållande en viss tvekan att tillägga myndigheterna än mer makt,

men bär övervunnit sin tvekan med tanke på att valutakontoret i sin tilllämpning

på allt sätt kan förväntas iakttaga återhållsamhet, visa största

möjliga hänsyn och begagna rättigheten att lämna dispens. Det kan ifrågasättas,

huruvida det är i allo riktigt att göra en så vittgående lagstiftning,

när redan från början förutsättes, att densamma skulle leda till icke önskvärda

resultat, om dess tillämpning icke inskränktes till att avse annat än

ytterlighetsfall.

Enligt den ifrågasatta ändringen av § 1 skulle valutaförordningens tilllämpning

utvidgas till att omfatta utländska medborgare, som inflyttat till

Sverige under tiden till och med utgången av år 1946. Visserligen är det

riktigt, att nackdelarna härav i viss utsträckning skulle kunna elimineras

genom riksbankens möjlighet att medgiva befrielse från eller lindring i de

skyldigheter, som äro angivna i förordningen. Det synes oss emellertid

som om förslaget om en generell utökning icke kan motiveras med tillräckligt

tungt vägande skäl.

Vidare föreslås skärpning av reglerna i § 13, första stycket. Härigenom

skulle enligt vår mening en alltför snäv gränsdragning uppkomma. Visserligen

föreligga, såsom departementschefen betonat, i detta fall liksom eljest

möjligheter för riksbanken att bevilja dispens. De olägenheter, som följa

av en ändring, kunna också i viss omfattning undanröjas genom en klok

tillämpning från valutakontorets sida. Med hänsyn till exportens intressen

bör den nuvarande ordningen kunna bestå, utan att för den skull några

mera påtagliga olägenheter för det allmänna torde behöva befaras.

Slutligen föreslås en utvidgning av bestämmelserna i § 20, medförande

straff icke endast för fullbordad handling utan också för försök till överträdelse.

Liksom departementschefen medger utskottet att vissa betänkligheter

kunna anföras mot detta förslag, vilka vi dela. Tillräckliga skäl för

den föreslagna ändringen synas oss icke föreligga.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå de föreslagna ändringarna i

1, 13 och 20 §§ valutaförordningen.»

497662. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.