Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående återbetalning i vissa fall av erlagda tjänstepensionsavgifter.

1949-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1949:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående återbetalning i vissa fall av erlagda tjänstepensionsavgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående återbetalning i

vissa fall av erlagda tjänstepensionsavgifter.

I en inom första kammaren under nr 157 av herr Lundqvist väckt motion,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att återbetalning av erlagda

tjänstepensionsavgifter må äga rum i sådana fall, då befattningshavare vid

avgång ur statens tjänst icke erhållit vederlag för avgifterna, vare sig genom

inbetalning till pensionsstyrelsen för beredande av pension därifrån

eller i form av uppskjuten livränta, dock under förutsättning att befattningshavaren

under sammanlagt minst tre år före avgången haft anställning,

som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Den nu väckta frågan har vid ett tidigare tillfälle, nämligen år 1942, varit

föremål för riksdagens prövning i anledning av en då väckt motion

(II: 110), vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att ordinarie

tjänstemän i statens tjänst, vilka avgått från tjänsten utan rätt att komma

i åtnjutande av pension, måtte tillerkännas samma förmåner, som jämlikt

stadgandena i dels § 12 i lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk den 4 juni 1920, dels ock § 22 av civila tjänstepensionsreglementet

den 30 juni 1934 tillkommit tjänstemän, som senare under likartade

förhållanden avgått ur statens tjänst.

I yttrande över den vid 1942 års riksdag väckta motionen avstyrkte statskontoret

på anförda skäl bifall till motionen.

För egen del anförde bankoutskottet vid 1942 års riksdag (uti. nr 40):

Enligt tidigare gällande bestämmelser — liksom enligt bestämmelserna i

1907 års för vissa förvaltningsområden alltjämt gällande pensionslag —

ägde tjänsteman vid avgång ur statens tjänst före uppnådd pensionsålder

av annan orsak än invaliditet eller sjukdom icke någon rätt till pension på

grund av inbetalda avgifter och ej heller rätt att återbekomma sådana avgifter.

Detta var vid kommunikationsverken fallet före tillkomsten av 1920

års pensionslag; vid den civila statsförvaltningen i övrigt ävensom vid militärförvaltningen

var enahanda förhållande rådande intill ikraftträdandet

den 1 juli 1935 av de nuvarande civila och militära tjänstepensionsreglementena.

I 1920 års pensionslag för kommunikationsverken föreskrevs, att

för tjänsteman, som avgick ur tjänst utan att vara berättigad till tjänste
Bihang

till riksdagens protokoll 1949. 8 samt. Nr 9—10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

pension, skulle kapitalvärdet av hans pensionsavgifter inbetalas från vederbörande

pensionsfond till pensionsstyrelsen för beredande av pension åt

honom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. I civila och militära

tjänstepensionsreglementena hava intagits stadganden, vilka i princip innebära,

att tjänstemän, som avgå ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande

av pension enligt reglementena, skola försäkras till erhållande av

s. k. uppskjuten livränta. Denna livränta innebär såtillvida en utvidgning

av motsvarande förmån enligt kommunikationsverkens pensionslag, som

den avgångne därigenom erhåller vederlag — helt eller delvis — icke blott

för de under tjänstetiden erlagda bidragen till pensioneringen utan jämväl

för den del av den på tjänstetiden belöpande pensionen, som bekostas av

staten. I den föreliggande motionen hemställes nu, att riksdagen måtte besluta,

att ordinarie tjänstemän, vilka avgått från tjänsten utan rätt till

pension, må tillerkännas enahanda förmån, som jämlikt stadgandena i dels

1920 års pensionslag för kommunikationsverken, dels ock civila tjänstepensionsreglementet

tillförsäkrats tjänstemän, vilka efter den 1 juli 1920

respektive den 1 juli 1935 under likartade förhållanden avgått ur statstjänst.

Enligt detta förslag skulle således bestämmelserna i kommunikationsverkens

pensionslag angående beredande av pension på basis av kapitalvärdet

av erlagda pensionsavgifter, respektive i civila tjänstepensionsreglementet

angående uppskjuten livränta, givas så att säga retroaktiv tilllämpning

på f. d. befattningshavare, vilka icke varit underkastade pensionslagens

eller pensionsreglementets föreskrifter.

Statskontoret har för sin del ställt sig bestämt avvisande gentemot motionärens

förslag under hänvisning till att en retroaktiv tillämpning av

nyare pensioneringsgrunder vore ägnad att ingiva starka betänkligheter.

Vad statskontoret sålunda anfört är givetvis i princip riktigt. Enligt utskottets

mening bör dock i undantagsfall, där så kan ske utan prejudicerande

verkningar, avsteg kunna göras från den ståndpunkt, som intagits

av statskontoret och som hittills tämligen konsekvent biträtts av statsmakterna.

Från denna utgångspunkt synes det i motionen framlagda förslaget

— dock med vissa modifikationer — kunna förtjäna att tagas under övervägande.

Det synes ock, sakligt sett, icke vara oförenligt med rättvisa och

billighet, att befattningshavare, som avgått ur tjänst utan rätt till någon

pensionsförmån, på ett eller annat sätt erhålla gottgörelse för vad de utgivit

i pensionsavgifter för sin egen pensionering. Att härvid — såsom statskontoret

tolkat motionen — genom beviljande av uppskjuten livränta gå

utöver de föreskrifter, som gällt enligt kommunikationsverkens pensionslag,

synes utskottet emellertid icke motiverat eller ur kostnadssynpunkt

tillrådligt. Men även ett tillgodoräknande enligt nämnda lag av kapitalvärdet

av avgifterna torde få anses vara en alltför långt gående åtgärd. Såsom

statskontoret framhållit, ha befattningshavarna redan före avgången

erhållit visst vederlag för pensionsavgifterna i form av rätt till invalid- och

sjukpension. Redan återfåendet av erlagda avgifter — utan ränta därå —

synes utskottet innebära en stor förmån ur befattningshavarnas synpunkt.

En dylik lösning skulle dessutom medföra en betydande administrativ förenkling.

Vidare synes det utskottet, att en återbetalning av avgifterna i så

fall bör begränsas till att avse befattningshavare, som vid bestämmelsernas

ikraftträdande alltjämt äro i livet, ävensom att återbetalningen bör göras

beroende av särskild ansökan från vederbörande befattningshavare eller

dennes rättsinnehavare.

Enligt utskottets mening skulle det sålunda i och för sig vara rimligt och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

3

möjligt att i modifierad form realisera den i motionen väckta tanken. Emellertid

saknas material för bedömande av förslagets räckvidd och ekonomiska

innebörd. Såsom statskontoret antytt, torde det icke utan ingående

undersökning vara möjligt att fastställa vare sig antalet av de personer,

vilka skulle kunna bliva delaktiga av den ifrågasatta förmånen, eller storleken

av de i varje särskilt fall erlagda pensionsavgifterna. I detta sammanhang

bör framhållas, att en åtgärd i motionens syfte måste inbegripa även

militära befattningshavare, som avgått ur tjänst före ikraftträdandet den

1 juli 1935 av militära tjänstepensionsreglementet. Med hänsyn till det anförda

och då nuvarande statsfinansiella läge manar till försiktighet, när

det gäller nya utgifter, finner sig utskottet icke nu kunna taga definitiv

ställni g i frågan. Enligt utskottets mening torde emellertid denna böra

göras till föremål för närmare utredning genom Kungl. Maj :ts försorg i

syfte att klarlägga, huruvida och i vad mån förutsättningar föreligga för

återbetalning i här avsedda fall av erlagda tjänstepensionsavgifter. Utskottet

vill därför förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i ämnet och för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan att hos Kungl.

Maj :t anhålla om utredning av den väckta frågan.

Vid besvarande den 1 juli 1948 i första kammaren av en utav herr Lundqvist

framställd interpellation, huruvida den av 1942 års riksdag begärda

utredningen hunne avslutas inom sådan tid, att eventuellt förslag till frågans

avgörande kunde framläggas senast till 1949 års riksdag, anförde

chefen för finansdepartementet i huvudsak följande:

Frågan hade varit föremål för utredning inom finansdepartementet. Det

därvid framkomna materialet hade emellertid visat sig icke vara tillräckligt

omfattande för en tillförlitlig redovisning av antalet personer, som skulle

kunna bliva delaktiga av den av bankoutskottet ifrågasatta förmånen, eller

beloppet av de pensionsavgifter, som skulle kunna komma att återbetalas.

Att åstadkomma uppgifter, på vilka man med någon större grad av säkerhet

skulle kunna bedöma räckvidden av det ifrågasatta medgivandet och

kostnaden för dess genomförande, skulle innebära en mycket betydande

arbetsbelastning för myndigheterna. För ändamålet skulle nämligen bliva

nödvändigt för vederbörande myndigheter att verkställa en genomgång av

tjänstematriklar och räkenskaper, vilken i de flesta fall — särskilt beträffande

de stora affärsverken — skulle bliva synnerligen tidsödande och därför

även kostnadskrävande. Undersökningen måste sträcka sig flera decennier

tillbaka och omfatta även tid, från vilken tillförlitliga matriklar och

räkenskapshandlingar ofta ej funnes bevarade. Att söka utröna i vad mån

de förutvarande befattningshavarna alltjämt vore i livet, komme vidare att

tarva eu omfattande korrespondens med pastorsämbeten in. fl. myndigheter.

Den anordning med återbetalning av erlagda pensionsavgifter, som

bankoutskottet ansett böra undersökas, skulle alltså vara förenad med administrativa

svårigheter och olägenheter, som vore högst avsevärda och

betydligt större än som kunnat förutses vid riksdagens behandling av ärendet.

Med hänsyn till vad sålunda framkommit vid utredningen hade Kungl.

Maj :t icke funnit skäl föreligga att för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Beslut härom hade meddelats den 27 juni 1947.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

Utskottet. Såsom av redogörelsen framgår, har 1942 års riksdag hos

Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning av

frågan, huruvida och i vad mån återbetalning av erlagda tjänstepensionsavgifter

skulle kunna medgivas i sådana fall, då befattningshavare vid avgång

ur statens tjänst icke erhållit vederlag för avgifterna vare sig genom

inbetalning till pensionsstyrelsen för beredande av pension därifrån eller

i form av uppskjuten livränta, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning. Den av Kungl. Maj :t i anledning

härav verkställda utredningen har visat, att det ifrågasatta återbetalningsförfarandet

skulle bliva förenat med synnerligen stor administrativ

omgång och kräva tidsödande undersökningar från de berörda myndigheternas

sida. I anledning härav har Kungl. Maj:t enligt beslut den 27 juni

1947 icke funnit skäl att för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Med hänsyn

härtill och då några nya omständigheter av betydelse för frågans bedömande

icke blivit anförda i den nu väckta motionen, har utskottet icke

ansett sig kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte. Den ifrågasatta

begränsningen av rätten till återbekommande av erlagda pensionsavgifter

till tjänstemän, som vid avgången ur tjänst erlagt pensionsavgifter under

viss minimitid, synes nämligen endast i någon mån vara ägnad att minska

de i det föregående berörda administrativa svårigheterna. I varje fall kvarstår

alltjämt ovissheten rörande såväl antalet av de f. d. tjänstemän, varom

här är fråga, som storleken av den statsutgift, som skulle föranledas av ett

bifall till motionen. Likaså saknas kännedom om vilka tjänstemannakategorier

den avgångna personalen tillhört.

Vad angår den i motionen framförda synpunkten att frågan kommit i ett

nytt läge genom 1947 års riksdagsbeslut om retroaktiv omreglering av äldre

pensioner till principiell likställighet med de enligt 1947 års reglementen utgående,

vill utskottet framhålla, att nämnda beslut innebar en justering

av vissa redan tillförsäkrade förmåner. Den nu väckta frågan innefattar

emellertid ett anspråk gentemot staten, för vilket någon rättsgrund över

huvud taget icke förelåg enligt de vid tiden för vederbörandes avgång ur

tjänst gällande pensioneringsbestämmelserna. De tjänstemän, som under

ifrågavarande tid funnit med sin fördel förenligt att lämna statstjänsten,

ha dessutom gjort detta i full vetskap om konsekvenserna beträffande pensionsavgifterna.

De ha också, såsom i ärendet tidigare framhållits, redan

före avgången erhållit visst vederlag för pensionsavgifterna i form av rätt

till invalid- och sjukpension.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion I: 157 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 mars 1949.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

5

Närvarande

från första kammaren: herrar Leander, Lundqvist, Näsgård, Petersson

i Karlskrona, Mogård, Andersson i Tidaholm, Persson i Älvdalsåsen*

och Johannesson;

från andra kammaren: herrar Wiberg, Andersson i Munkaljungby*,

Fröderberg, Persson i Norrby, Nilsson i Landskrona, Schmidt, Svensson i

Alingsås och fru Humla.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Lundqvist, som inom utskottet yrkat bifall till motionen med den

ändringen, att såsom villkor för återbetalning av pensionsavgifter skulle

krävas, att vederbörande under sammanlagt minst tio år erlagt sådana avgifter,

och sålunda hemställt,

att riksdagen, i anledning av motionen I: 157, må

1) medgiva, att återbetalning av erlagda tjänstepensionsavgifter

må äga rum i sådana fall, då befattningshavare vid

avgång ur statens tjänst icke erhållit vederlag för avgifterna,

vare sig genom inbetalning till pensionsstyrelsen för

beredande av pension därifrån eller i form av uppskjuten

livränta, dock under förutsättning att befattningshavaren

under sammanlagt minst tio år erlagt sådana avgifter; samt

2) besluta, att för ändamålet erforderliga medel skola bestridas

av det under trettonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till diverse pensioner och understöd m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 8 sand. Nr 9—10.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.