Utlåtande i anledning av väckt motion om åstadkommande av en effektiv personalvård inom den statliga administrationen.
1949-04-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1949:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om åstadkommande av en effektiv personalvård inom den statliga administrationen.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.
1
Nr 11.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om åstadkommande av en effektiv
personalvård inom den statliga administrationen.
I en inom första kammaren väckt, till dess första tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 230, lia fröken Osvald och herr Petersson, Emil, hemställt,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att undersökning verkställes
i syfte att få till stånd en effektiv och för de olika statliga myndigheterna
lämpad personalvård.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
En inom andra kammaren väckt likalydande motion, nr 292, har hänvisats
till dess andra tillfälliga utskott, som inhämtat yttranden över motionen
från statskontoret, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
Industriförbundet, Landsorganisationen (LO) och Tjänstemännens
centralorganisation (TCO).
Av dessa yttranden har utskottet tagit del.
Statskontoret förklarar, att behov kan föreligga av särskilda befattningshavare
för handhavande av personalvårdande uppgifter vid större verk
och myndigheter, men att i den mån personalkonsulenter ej redan finnas
anställda, frågan lämpligen kan prövas för varje myndighet utan föregående
utredning. Vid mindre institutioner kan det vara tveksamt, om särskilda
personalkonsulenter äro behövliga. I nuvarande läge bör en ytterligare
ökning av antalet statsanställda undvikas. Kontoret avstyrker motionen.
Generalpoststyrelsen redogör för de åtgärder, som inom postverket vidtagits.
Vid bankavdelningen finnas för närvarande en personalkonsulent
och en biträdande sådan samt två hemsystrar. Frågan om utökning av
verksamheten är aktuell. Anordningarna ha visat sig vara av stort värde.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att för statens järnvägars del behov av
personalkonsulenter i regel icke synes föreligga. För Stockholm har företagsnämnden
dock upptagit frågan om anställande av personalkonsulent,
och styrelsen överväger att genomföra anordningen. Styrelsen anser, att
särskild utredning icke är erforderlig.
Telegrafstyrelsen har anställt särskild personalkonsulent i Stockholm och
Nynäshamn samt överväger alt anställa sådan i Göteborg och Malmö. I
Stockholm finns dessutom hemsyster till förfogande. I Västerås har försök
gjorts att anlita kommunalanställd person som socialkurator. Försöket har
slagit väl ut. Styrelsen redogör vidare för andra åtgärder för ökad trivsel,
vilka vidtagits. Styrelsen anser, att formerna för personalvården böra växa
fram successivt och icke uniformt regleras.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1949. 12 saml. 1 avd. Nr 11.
2
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.
Industriförbundet uppger, att erfarenheterna inom industrien av systemet
med personalkonsulenter ha varit goda. Förbundet redogör för de
olika uppgifter, som ålegat personalkonsulenterna.
LO överlämnar yttrande från Statstjänarekartellen och ansluter sig till
däri gjorda uttalanden. Denna kartell anser, att man icke inom den statliga
verksamheten i större mått än på andra håll försummat att medverka till
åtgärder för samarbete, trygghet och trivsel för de anställda. Personalkonsulenter
kunna ha sitt berättigande vid stora arbetsplatser med framför
allt yngre kvinnlig personal men i övrigt finnes knappast något utpräglat
behov. Lika god personalvård kan åstadkommas på annat sätt, såsom
genom företagsnämnder o. d. Utredning anses icke erforderlig.
TCO anför, att de statliga verken icke genom att förbise personalvården
böra göra det svårare att konkurrera om arbetskraften. Det gäller framför
allt de större verk, som sysselsätta kvinnlig biträdespersonal. TCO anser
därför den föreslagna undersökningen önskvärd.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att man
inom de statliga verken och myndigheterna på bästa sätt vårdar sig om
personalen och finner det lämpligt att personalvårdsorgan upprättas, där
förutsättningar och behov föreligga. Goda erfarenheter av införandet av
en ordnad personalvård förefinnas. Särskilt i fråga om arbetsplatser med
stor kvinnlig personal torde det — som erfarenheterna från vissa verk
visa — vara lämpligt att personalvårdsorganisation införes. Det synes emellertid
icke vara behövligt att statsmakterna vidtaga särskilda åtgärder härför,
enär hinder icke finnas för verken och myndigheterna att på eget
initiativ föranstalta om införandet av personalvårdsorganisationer. De anställda
ha genom sina fackliga organisationer eller genom de numera införda
företagsnämnderna möjlighet att härvidlag framföra sina önskemål,
och utskottet utgår ifrån att vederbörande verksledning tar all möjlig hänsyn
till dessa. Särskild utredning i motionens syfte synes därför icke vara
behövlig. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 april 1949.
På utskottets vägnar:
JOHN SANDBERG.
Närvarande: herrar Sandberg, Andersson, Gustav Emil, Nilsson, Ernst
Hjalmar, Larsson, Arrhén, Widner, Weiland och Damström.
Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949
145049
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.