Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åstadkommande av en effektiv personalvård inom den statliga administrationen.

1949-04-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1949:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om åstadkommande av en effektiv personalvård inom den statliga administrationen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om åstadkommande av en effektiv

personalvård inom den statliga administrationen.

I en inom första kammaren väckt, till dess första tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 230, lia fröken Osvald och herr Petersson, Emil, hemställt,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att undersökning verkställes

i syfte att få till stånd en effektiv och för de olika statliga myndigheterna

lämpad personalvård.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

En inom andra kammaren väckt likalydande motion, nr 292, har hänvisats

till dess andra tillfälliga utskott, som inhämtat yttranden över motionen

från statskontoret, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

Industriförbundet, Landsorganisationen (LO) och Tjänstemännens

centralorganisation (TCO).

Av dessa yttranden har utskottet tagit del.

Statskontoret förklarar, att behov kan föreligga av särskilda befattningshavare

för handhavande av personalvårdande uppgifter vid större verk

och myndigheter, men att i den mån personalkonsulenter ej redan finnas

anställda, frågan lämpligen kan prövas för varje myndighet utan föregående

utredning. Vid mindre institutioner kan det vara tveksamt, om särskilda

personalkonsulenter äro behövliga. I nuvarande läge bör en ytterligare

ökning av antalet statsanställda undvikas. Kontoret avstyrker motionen.

Generalpoststyrelsen redogör för de åtgärder, som inom postverket vidtagits.

Vid bankavdelningen finnas för närvarande en personalkonsulent

och en biträdande sådan samt två hemsystrar. Frågan om utökning av

verksamheten är aktuell. Anordningarna ha visat sig vara av stort värde.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att för statens järnvägars del behov av

personalkonsulenter i regel icke synes föreligga. För Stockholm har företagsnämnden

dock upptagit frågan om anställande av personalkonsulent,

och styrelsen överväger att genomföra anordningen. Styrelsen anser, att

särskild utredning icke är erforderlig.

Telegrafstyrelsen har anställt särskild personalkonsulent i Stockholm och

Nynäshamn samt överväger alt anställa sådan i Göteborg och Malmö. I

Stockholm finns dessutom hemsyster till förfogande. I Västerås har försök

gjorts att anlita kommunalanställd person som socialkurator. Försöket har

slagit väl ut. Styrelsen redogör vidare för andra åtgärder för ökad trivsel,

vilka vidtagits. Styrelsen anser, att formerna för personalvården böra växa

fram successivt och icke uniformt regleras.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1949. 12 saml. 1 avd. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.

Industriförbundet uppger, att erfarenheterna inom industrien av systemet

med personalkonsulenter ha varit goda. Förbundet redogör för de

olika uppgifter, som ålegat personalkonsulenterna.

LO överlämnar yttrande från Statstjänarekartellen och ansluter sig till

däri gjorda uttalanden. Denna kartell anser, att man icke inom den statliga

verksamheten i större mått än på andra håll försummat att medverka till

åtgärder för samarbete, trygghet och trivsel för de anställda. Personalkonsulenter

kunna ha sitt berättigande vid stora arbetsplatser med framför

allt yngre kvinnlig personal men i övrigt finnes knappast något utpräglat

behov. Lika god personalvård kan åstadkommas på annat sätt, såsom

genom företagsnämnder o. d. Utredning anses icke erforderlig.

TCO anför, att de statliga verken icke genom att förbise personalvården

böra göra det svårare att konkurrera om arbetskraften. Det gäller framför

allt de större verk, som sysselsätta kvinnlig biträdespersonal. TCO anser

därför den föreslagna undersökningen önskvärd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att man

inom de statliga verken och myndigheterna på bästa sätt vårdar sig om

personalen och finner det lämpligt att personalvårdsorgan upprättas, där

förutsättningar och behov föreligga. Goda erfarenheter av införandet av

en ordnad personalvård förefinnas. Särskilt i fråga om arbetsplatser med

stor kvinnlig personal torde det — som erfarenheterna från vissa verk

visa — vara lämpligt att personalvårdsorganisation införes. Det synes emellertid

icke vara behövligt att statsmakterna vidtaga särskilda åtgärder härför,

enär hinder icke finnas för verken och myndigheterna att på eget

initiativ föranstalta om införandet av personalvårdsorganisationer. De anställda

ha genom sina fackliga organisationer eller genom de numera införda

företagsnämnderna möjlighet att härvidlag framföra sina önskemål,

och utskottet utgår ifrån att vederbörande verksledning tar all möjlig hänsyn

till dessa. Särskild utredning i motionens syfte synes därför icke vara

behövlig. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1949.

På utskottets vägnar:

JOHN SANDBERG.

Närvarande: herrar Sandberg, Andersson, Gustav Emil, Nilsson, Ernst

Hjalmar, Larsson, Arrhén, Widner, Weiland och Damström.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949

145049

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.