Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt vägunderhåll.

1949-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1949:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt vägunderhåll.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om utredning rörande reglerna för enskild

vägs överförande till allmänt vägunderhåll.

I en inom första kammaren väckt, till dess första tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 50, bär herr Mannerskantz m. fl. hemställt, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte

uppdraga åt 1948 års vinterväghållningsutredning att verkställa utredning

rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt vägunderhåll.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs, Jönköpings

och Västerbottens län, Länsvägnämndernas förbund, Svenska vägföreningen

och Riksförbundet Landsbygdens folk. Jämväl Landskommunernas

förbund har beretts tillfälle att inkomma med yttrande men icke begagnat

sig härav.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar om att det i samband med

förstatligandet av den allmänna väghållningen bestämdes, att beslut i frågor

om förändring av enskild väg till allmän skulle meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

såframt icke vederbörande länsstyrelse och väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen vore av skilda meningar. Dessa frågor skulle om

möjligt prövas i ett sammanhang en gång om året. Stadgandena avsågo att

skapa förutsättningar för enhetlig praxis och större överblick i bedömandet

än som tidigare varit fallet, när ärendena avgjordes av länsstyrelsen. Som

ett led i strävandena att åstadkomma ökad enhetlighet på området har

utarbetats en promemoria över erforderlig utredning i ärenden av ifrågavarande

art och tillställts samtliga länsstyrelser, önskad grad av enhetlighet

i bedömandet har icke omedelbart uppnåtts, enär inställningen till dessa

frågor hos länsstyrelserna varit tämligen olikartad. Behandlingen av ärendena

sker emellertid numera helt efter de grunder, som styrelsen anser

förenliga med gällande bestämmelser. Att handläggningen av dessa frågor

fungerar tillfredsställande kan anses styrkas av att under åren 1944—1948

beslut fattades i 385 ärenden angående förändring av enskild väg till allmän,

varvid i endast 15 fall besluten tillkommo efter sammanjämkning av

1 Bi haag till riksdagens protokoll 1949. 12 sand. 1 avd. Nr 8—9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

vederbörande länsstyrelses och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening

och endast 15 ärenden hänskötos till Kungl. Maj:ts prövning, med resultat

i 12 av fallen att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening godkändes.

I ett interpellationssvar 1947 angav kommunikationsministern riktlinjer

i fråga om grunderna för enskild vägs förändring till allmän helt i överensstämmelse

med de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillämpade.

Styrelsen anser icke utredning påkallad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att någon fullständig enhetlighet

vid avgörandet av frågor rörande enskild vägs överförande till allmän icke

lär kunna ernås, hur detaljerade anvisningar som än må utfärdas. Att en

viss ojämnhet i fråga om det allmänna vägnätets omfattning förekommer

beror av att vägstyrelsema i de gamla, ofta små distrikten tillämpade mer

eller mindre välvillig praxis vid övertagandet av enskilda vägar. Denna

ojämnhet kan vara iögonenfallande, men det lär icke vara möjligt att under

nuvarande ekonomiska förhållanden åstadkomma en fullständig utjämning.

Utredningen kan icke anses behövlig.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför att särskilda svårigheter icke möta

vid avgörande av frågor angående enskild vägs överförande till allmänt

underhåll, då de anvisningar, som lämnats av 1935 års vägsakkunniga,

städse kunna följas. Förekommande uppfattningar att gällande bestämmelser

i ämnet skulle tillämpas »restriktivt» synas väsentligen bero på missförstånd.

Länsstyrelsen finner för sin del gällande anvisningar i ämnet tillräckliga

och enhetligheten i ärendenas behandling i möjligaste mån säkerställd genom

den nuvarande handläggningen och följaktligen den ifrågasatta utredningen

icke påkallad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner att gällande anvisningar för förändring

av enskild väg till allmän ej ge anledning till någon erinran. Länsstyrelsen

framhåller att vissa skiljaktigheter vid bedömningen av ifrågavarande

slag av vägärenden måste förefinnas inom de olika landsdelarna.

Betingelserna för förändring av enskild väg till allmän i övre Norrland

med dess glesa befolkning, långa vägavstånd och stora vägbehov äro annorlunda

än i sydligare landsdelar.

Lånsvågnämndernas förbund finner icke erforderligt att en utredning

företages för att skapa större förutsättningar för en enhetlig tolkning av

bestämmelserna rörande förändring av enskild väg till allmän.

Svenska vägföreningen anser att nuvarande handläggningssätt fungerar

tillfredsställande och avstyrker förslaget om utredning.

Riksförbundet Landsbygdens folk finner de i motionen framförda synpunkterna

behjärtansvärda och tillstyrker motionen.

För egen del får utskottet anföra följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

3

Väglagens allmänt hållna föreskrifter i fråga om förutsättningarna för

enskild vägs överförande till allmänt underhåll tolkades före förstatligandet

av vägväsendet år 1944 av de olika länsstyrelserna. Därvid kunde icke undvikas,

att en viss oenhetlighet uppstod i bedömningen av och besluten i

dessa frågor. Genom den nya lagstiftningen på området, varigenom beslutanderätten

tillädes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bär större enhetlighet

åstadkommits. Numera tillämpas allmänt de normer, som angivits i 1935

års vägsakkunnigas betänkande, och handläggningen av dessa ärenden kan

såtillvida anses tillfredsställande, vilket framgår av de utlåtanden över

motionen, som utskottet inhämtat.

Emellertid synas dessa normer böra bli föremål för en översyn i syfte

att vidga möjligheterna för enskild vägs övertagande till allmänt underhåll.

Genom den praxis, som nu gäller, förhindras att ofta betungande väghållningsbesvär

överflyttas från enskilda till det allmänna, detta också i sådana

fall, där enskild väg mer och mer tages i anspråk för mera allmännna

transportbehov. I landets mera glest befolkade områden nödgas befolkningen

med stora ekonomiska bördor sörja för vägunderhåll, som rimligen

borde åvila det allmänna. Med nuvarande regler för enskild vägs

överförande till allmänt underhåll synes det även i mycket behjärtansvärda

fall vara uteslutet, att sådant överförande kan komma till stånd. En uppmjukning

av bestämmelserna är därför enligt utskottets mening önskvärd.

Utskottet förbiser icke att detta skulle leda till ökade statsutgifter för vägväsendet

men anser icke desto mindre, att en utredning med det angivna

syftet bör komma till stånd. Det synes rättvist, att det allmänna på detta

område ökar sina åtaganden, till motsvarande lättnad för många enskilda,

vilkas ekonomiska bärkraft är relativt svag.

Utskottet anser liksom motionärerna, att en utredning av det berörda spörsmålet

lämpligen bör anförtros åt 1948 års vinterväghållningsutredning. I

likhet med flertalet av de myndigheter, från vilka utskottet inhämtat utlåtanden

över motionen, har denna i infordrat yttrande i anledning av en

inom andra kammaren väckt likalydande motion, nr 34, framhållit, att

nuvarande praxis följer de gällande anvisningarna, men därtill fogat följande

mening: Därest motionens syfte emellertid skulle vara att få en

sådan ändring till stånd i gällande praxis, att enskilda vägar i större utsträckning

än för närvarande skola kunna förändras till allmänna, synes

denna fråga böra bliva föremål för närmare utredning. Utskottet ansluter

sig till denna uppfattning och får med vad ovan anförts hemställa,

att iörsta kammaren i anledning av förevarande motion

ville för sin del besluta, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt

1948 års vinterväghållningsutredning att verkställa utred
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.

ning rörande reglerna för enskild vägs överförande till allmänt

vägunderhåll.

Stockholm den 6 april 1949.

På utskottets vägnar:

JOHN SANDBERG.

Närvarande: herrar Sandberg, Andersson, Gustav Emil*, Nilsson, Ernst

Hjalmar, Larsson, Arrlién, Widner, Weiland och Damström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.