Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av vissa regleringsföreskrifter beträffande sågat virke och sågade trävaror.

1949-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1949:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av vissa regleringsföreskrifter beträffande sågat virke och sågade trävaror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens avdra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande

i anledning av väckt motion om upphävande av

vissa regleringsföreskrifter beträffande sågat virke

och sågade trävaror.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 229, har herr Mannerskantz yrkat, att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att normalpriserna för sågat virke omedelbart

upphävas, att bestämmelserna om prisutjämningsavgifter på sågade

trävaror upphävas samt att exportkvoteringen för sågade varor jämväl upphäves

eller avsevärt förskjutes till förmån för de mindre sågverken.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Enär riksdagen i samband med behandlingen av proposition nr 178 kommer

att taga ställning till frågan om bibehållande av prisutjämningsavgift, bliver

det i motionen framställda yrkandet rörande denna avgift därmed besvarat.

Utskottet anser sig därför i det följande sakna anledning att till vidare behandling

upptaga detta spörsmål.

Riksdagens revisorer ha i sin den 15 december 1948 avgivna berättelse (avd.

T, s. 230) uttalat sig om kvoteringsreglerna beträffande export av sågade och

hyvlade trävaror. Därvid ha revisorerna ifrågasatt, huruvida icke — som ett

led i strävandena att underlätta en exportökning — kvoteringen beträffande

exporten av sågade och hyvlade trävaror bör ändras så att den kommer att

medföra en mera rättvisande fördelning de olika producenterna emellan. I anledning

av vad revisorerna sålunda uttalat ha statens bränslekommission och

statens handelskommission avgivit utlåtanden. Dessa utlåtanden ävensom ett

av bränslekommissionen från Svenska trävaruexportföreningen införskaffat yttrande

finnas intagna i revisorernas berättelse avd. II, s. 218 och ff. Statsutskottet

har i sitt i anledning av revisorernas berättelse avgivna utlåtande (nr 143,

p. 25) icke yttrat sig beträffande kvoteringsreglerna i vidare mån än att statsutskottet

erinrat om att frågan upptagits till behandling i den nu föreliggande

motionen samt att motionen remitterats till första kammarens andra tillfälliga

utskott.

Utskottet har inhämtat yttranden från statens bränslekommission, statens

handelskommission, statens priskontrollnämnd, Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska inlandssågverkens förening och Södra Sveriges trävaruexportförening.

Statens bränslekommission anför bl. a. följande:

De åtgärder, som från myndigheternas sida vidtagits för att reglera handeln

med trävaror, kunna i stort sett anses utgöra ett led i den allmänna prispolitik,

Bihaug till riksdagens protokoll 1949. 12 sand. 2 avd. Nr 10.

1067 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

som främst haft till syfte att begränsa den prisstegring inom landet på dessa

varor, vartill de extraordinära förhållandena under och efter kriget givit anledning.

Det befanns sålunda nödvändigt att redan år 1942 införa normalpriser på

sågade och hyvlade trävaror. Senare har jämväl ansetts nödvändigt att dels

genom särskilda prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgifter vid export

och dels genom införande av en särskild kvotering av exportkvantiteten stödja

strävandena att ernå en önskvärd prisstabilisering.

De föihållanden, som på sin tid motiverade införandet av regleringarna,

torde i huvudsak alltjämt vara för handen. Detta synes jämväl ha varit anledningen

till att Kungl. Maj :t lämnat utan bifall en av Svenska trävaruexport - föieningen m. fl. organisationer den 19 januari 1949 gjord framställning om

normalprisregleringens upphävande.

Kommissionen hänvisar i detta sammanhang till sitt yttrande över nyssnämnda

framställning från branschorganisationerna. Av skäl, som i sagda

yttrande utvecklats, har kommissionen icke ansett tidpunkten inne för en avveckling

av denna prisreglering. I yttrandet uttalar kommissionen, att branschorganisationerna

torde bedöma produktionsutsikterna för år 1949 så fördel

aktiga, att — även med viss ökning av trävaruexporten — en tillfredsställande

balans mellan tillgång och efterfrågan på trävaror inom landet skulle kunna

vinnas. Om en sådan utveckling kunde anses säkerställd, borde riskerna för

menliga verkningar på den allmänna prisnivån av normalprisernas slopande

kunna tagas. Produktionsläget och marknadsläget kännetecknas dock av

ganska stor osäkerhet. Ur det allmännas synpunkt kan frågan likväl förtjäna

att upptagas till förnyat övervägande, då man av trävarumarknadens utveck

ling såväl utom som inom landet kan konstatera, att tidpunkten kan anses

lämpligt vald för eu avveckling av denna prisreglering. Det torde, enligt vad

kommissionen anfört i yttrandet över motionen, icke kunna anses uteslutet,

att utvecklingen pa trävarumarknaden kan leda till att eu sådan omprövning

måste ske senare under året.

Kommissionen framhåller vidare, att då ett upphävande av normalprisbestämmelserna

icke ansetts för närvarande kunna genomföras, man från branschorganisationernas

sida allmänt uttalat sig för ett bibehållande av bestämmelserna

om såväl konjunkturutjämningsavgift som kvotering.

Beträffande kvoteringsreglerna hänvisar kommissionen till sitt utlåtande i

anledning av vad riksdagens revisorer uttalat i denna fråga. Kommissionen

anför vidare:

Med Svenska trävaruexportföreningen har kommissionen den 24 februari

1949 traffat avtal rörande föreningens andel av exporten under år 1949. Enligt

det av Kungl. Maj .t godkända avtalet, som i princip innebär ett förnyande a v

tidigare års avtal, har föreningen medgivits rätt att av de kvantiteter, som i

avräkning på 1949 års kontingenter bliva licenserade för export, erhålla 80

dock högst 450 000 stds. Föreningen har å sin sida förbundit sig att av

små medlemmar uppbära och till stiftelsen Trävaruindustriens konjunktur^

jämningsfond inleverera en avgift av 75 kronor för varje standard exporterad

vara.

De av Kungl. Maj.t utsedda och till kommissionens förfogande ställda sakkunniga,

som i sin enskilda verksamhet representera de skilda branschorga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

3

nisationerna, ha vid sammanträde den 1 mars 1949 ävenledes uttalat sin anslutning

till ett bibehållande tills vidare av konjunkturutjämningsavgiften och

exportkvoteringen på i huvudsak samma grunder som tidigare.

I motionen och även i andra sammanhang — bl. a. i statsrevisorernas

berättelse — har ifrågasatts huruvida icke, därest ett upphävande av exportkvoteringen

för sågade och hyvlade trävaror icke kunde ske, större hänsyn

vid kvoteringen borde tagas till de mindre sågverken så att dessa erhölle en

procentuellt större de! av exporten än hittills.

Givetvis kunna råda olika meningar om de principer efter vilka en kvotering

bör genomföras, och vissa ofullkomligheter torde alltid komma att vidlåda ett

kvoteringssystem.

Det, bör emellertid framstå som ett. allmänt intresse, att exporten handhaves

på sådant sätt, att den giver landet största möjliga tillskott av utländska

valutor. Härtill bidrager i hög grad även exportvarornas kvalitet, och denna

bör sålunda vara så högvärdig som möjligt. Det synes därför välbetänkt att

i första hand lägga exporten i händerna på tillverkare och exportörer, som

sedan gammalt visat sig väl skickade för detta värv. Det bör nämligen beaktas,

att exportkvantiteterna numera som regel äro begränsade till i handelsavtalen

fastställda kontingenter. En ökning av antalet säljare medför därför

i de flesta fall icke en motsvarande ökning av exportkvantiteterna utan endast

skärpt konkurrens om redan i förväg begränsade exportmöjligheter.

Gällande kvoteringsregler ha hittills tillämpats mycket liberalt och ha icke

utgjort hinder för även mindre och nytillkomna företag att bli delaktiga i

exporten av trävaror. Det, har dock visat sig, att alltför stora lättnader i licensgivningcn

omedelbart medfört ökning av antalet säljare på exportmarknaden.

Många sålunda nytillkomna exportörer ha icke varit förtrogna med vare sig

exportpriser eller exportaffärer över huvud taget. De senaste årens erfarenheter

ge tyvärr vid handen, att dessa exportörers uppträdande på marknaden i

många fail vållat ekonomiskt avbräck i våra trävaruaffärer med utlandet och

rubbat det goda anseende, som Sverige sedan gammalt åtnjutit som trävaruexporterande

land.

Bränslekommissionen finner för närvarande icke skäl föreligga för ett bifall

till de i motionen yrkade åtgärderna.

Statens handelshommission hänvisar beträffande kvoteringen till sitt utlåtande

över vad riksdagens revisorer anfört rörande detta spörsmål.

1 fråga om exportkvoteringen för år 1949 anför handelskommissionen

följande:

Av den för export tillgängliga totalkvantiteten skall Svenska trävaruexportföreningen

erhålla 80 %, dock högst 450 000 stds. Graningeverken skall erhålla

11 000 stds samt övriga exportörer minst 18 % av den slutliga, totalkvantiteten.

Fördelningen av exporten mellan övriga exportörer skall ske med utgångspunkt,

från deras största exportsiffra under något av åren 1946—1948, varvid

bränslekommissionen förklarat sig beredd att välvilligt beakta eventuella

speciella exporthämmande faktorer under de berörda åren. Formellt innebär

detta arrangemang att de av motionären framförda önskemålen om upphävande

eller uppmjukande av kvoteringen icke skulle tillgodoses. Reellt bli möjligheterna

att inom ramen för den överenskomna kvoteringen taga hänsyn till de

i motionen framförda synpunkterna beroende av den totala exportkvantitet,

som friställes, samt den praktiska tillämpningen av kvoteringsprinciperna. Det

må därvid erinras om, dels att för 1949 avses för export friställas en avsevärt

större trävarukvantitet än för 1948, dels att kvoteringen under vissa perioder

de gångna åren tillämpats så att vederbörande exportörer i viss utsträckning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

kunnat erhålla licenser utan hinder av de begränsningar, som kvoteringsbestämmelserna

formellt skulle stipulera.

Statens priskontrollnämnd åberopar i fråga om normalprisbestämmelserna

för sågat virke innehållet i sitt yttrande över branschorganisationernas framställning

den 19 januari 1949 om normalprisregleringens upphävande. I sagda

yttrande anförde priskontrollnämnden bl. a. följande:

Normalpriser å sågat virke fastställdes första gången den 15 oktober 1942.

Själva grundpriserna förblevo oförändrade till den 1 juni 1946, då en höjning

med 15 öre per kubikfot vidtogs. Påföljande år höjdes priserna ytterligare

med 20 öre per kubikfot. Nämnden hade. då begärt tillstånd att höja priserna

med 35 öre per kubikfot. På grund av den alltför ringa höjningen uppkom en

rätt avsevärd svart börs under säsongen 1947—1948. I mars 1948 anhöll nämnden

om bemyndigande att ytterligare höja priserna, vilket visat sig nödvändigt

för att kunna få slut på den svarta börsen. Nämndens anhållan bifölls, och

nya normalpriser utfärdades den 29 april 1948. Höjningen uppgick i medeltal

till 30 öre per kubikfot, varvid en ganska stor differentiering vidtogs för olika

delar av landet samt för skilda dimensioner och kvaliteter.

Efter normalprishöjningen våren 1948 försvann den svarta börsen. Orsakerna

till att normalpriserna trots de betydligt högre exportpriserna sedermera

kunnat hållas synas vara den minskade efterfrågan på hemmamarknaden

i följd av byggnadsregleringen och utformningen av kvoteringsreglerna för

exporten.

För vissa specialsorteringar av virke har nämnden medgivit specialpriser.

Det har tidigare varit föremål för diskussion om dessa specialpriser borde

intagas i normalprismeddelandet, men köparparten har icke ansett detta

lämpligt. Numera fordras att specialvirket märkes, varigenom kontrollen

blir lättare. Specialpriser ha även medgivits för bestämda längdspecifikationer,

vilket är ett nödvändigt komplement till normalprissättningen. Sammanlagt

kunna specialmedgivanden av olika slag beräknas omfatta en kvantitet

av 10 000—20 000 stds per år.

Det har framhållits, att ett effektivt system för kontroll av priserna ej

kan åstadkommas. Nämnden kan i viss mån dela denna uppfattning. Skälet

kan emellertid i och för sig ej vara avgörande. För kontrollens verkställande

har nämnden för närvarande fyra resande kontrollanter, vilka äro väl införsatta

i trävarumarknadens frågor.

Vidare anmärkes på det irritationsmoment, som förefinnes i olika priser

på inlands- och exportmarknaden. Denna anmärkning är emellertid ej speciell

vare sig för vårt land eller för nu ifrågavarande bransch. Det kan tilläggas,

att skillnaden mellan hemmamarknads- och exportpriser för virke från Gävle

distrikt i mars 1948 var 132 öre per kubikfot. Efter den i april 1948 vidtagna

höjningen av inlandspriserna med 40 öre per kubikfot (inom nyssnämnda

distrikt) minskades skillnaden till 92 öre per kubikfot, vilket motsvarar 33 %

av medelpriset. Spänningen är således fortfarande betydande.

Det är ännu för tidigt att göra tillförlitliga beräkningar beträffande tillgången

på sågade trävaror för år 1949. Man anser emellertid att lagren vid

årsskiftet voro mindre än normalt. Timmerdrivningarna synas i norra delarna

av landet gått bra, men i södra Sverige befarar man att de icke i programenlig

omfattning skola kunna genomföras. Exporten beräknas komma att öka men

hemmamarknadens behov att minska. Någon anledning att befara knapphet

för hemmamarknadens behov synes ej föreligga. Men man torde ej heller ha

anledning förmoda att tillgången blir så stor, att överskott kommer att råda,

medförande att priserna gå ned på grund av avsättningssvårigheter. Nämn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10. 5

den har sålunda den uppfattningen att nuvarande prisläge kommer att kvarstå

under år 1949.

Skulle prisregleringen avskaffas, måste man räkna med att sågverken

komma att begära priser, som närma sig exportpriserna. Ett nytt prisläge

skulle efter hand utbilda sig. Var detta skulle komma att ligga dels för olika

sortiment, dels i olika delar av landet är svårt att avgöra. Härför inverkar

givetvis även huru exporten kommer att ordnas, exportpriserna, om kvoteringen

och prisutjämningsavgifterna bibehållas m. m. Det bör även bemärkas,

att om normalpriserna för sågat virke skulle upphävas, jämväl prisöverenskommelsen

med trävaruhandlarna måste upphöra att gälla, För byggnadsverksamheten

skulle detta uppenbarligen kunna komma att medföra stora

olägenheter.

Nämnden är sålunda av den uppfattningen, att prisregleringarna avseende

trävaror icke för närvarande kunna avskaffas. Detta gäller särskilt beträffande

sågat virke.

I sitt över motionen avgivna yttrande anför priskontrollnämnden beträffande

exportkvoteringen i huvudsak följande:

För nämndens del har ifrågavarande spörsmål den betydelsen, att ett upphävande

eller en förskjutning av kvoteringen skulle kunna öka spänningen

mellan export- och inlandsmarknaden. De mindre verken — vilka ombesörja

största delen av tillförseln till inlandsmarknaden — skulle nämligen då vara

mera benägna att sälja på export och på så sätt minska utbudet inom landet.

Härigenom skulle en pressning kunna uppkomma på inlandspriserna. Med

hänsyn till landets intresse att erhålla största möjliga mängd valutor torde

det också vara förmånligare att låta huvudparten av exporten gå genom de

gamla verken, som äro väl inarbetade på den utländska marknaden.

Priskontrollnämnden avstyrker motionen.

Svenska trävaruexportföreningen åberopar innehållet i branschorganisa

tionernas framställning till chefen för handelsdepartementet den 19 januari

1949 om upphävande av prisregleringar å trävaror. I sagda framställning ha

organisationerna anfört bl. a. följande.

De fördelar ett upphävande av den inhemska prisregleringen på sågade trävaror

skulle bereda såväl konsumtionen som produktionen av och handeln

med trävaror kunna sammanfattas sålunda:

virkesbesparing genom ett rationellare och mera ekonomiskt utnyttjande av

trävarorna;

tillverkningens, den vidare förädlingens och lagerhållningens anpassning

efter behovet i stället för efter normalprislistan;

lägre framställnings- och transportkostnader per kubikenhet samt

trävaruhandelns sanering genom de illegala transaktionernas försvinnande.

Fastlåsta priser framkalla illegal handel med varor, som blivit för lågt

prissatta, och medföra ett osunt och för den inhemska trävaruhanteringen motbjudande

tillstånd på marknaden. Illegala priser tendera även att bliva högre

än vad priserna skulle hava varit i en fri marknad.

Framkomma icke varor på illegal väg, bliva konsumenterna hänvisade till

att använda så låga kvaliteter, att varaktigheten av utförda arbeten äventyras,

eller till att köpa okuranta dimensioner för kostsam och virkesödande omsågning

till användbara bredder och tjocklekar.

Äro å andra sidan reglerade priser högre än vad som motiveras av marknadsläget,

verka de fastställda maximipnserna rent psykologiskt hämmande

på den naturliga anpassningen av priserna nedåt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

På grund av svårigheten att få fram kvalitetsvaror på marknaden har pris

kontrollnämnden tvingats att för dylika varor från fall till fall medgiva undantag

från normalprisernas tillämpning. För detta ändamål har nämnden bl. a.

utarbetat en särskild prislista för kvalitetssorterade furuvaror. Det torde vara

oundvikligt, att detta av förhållandena framtvingade system måste medverka

till uppkomsten av illegal handel.

Den myndighet, som skall kontrollera, att prisregleringen på trävaror efterieves,

är ställd inför ett olösligt problem, då ett effektivt kontrollsystem för

övervakande av normalprisernas tillämpning är uppenbart omöjligt att åstadkomma

i praktiken.

Man kan icke bortse ifrån att den inhemska prisregleringen verkat irriterande

på våra utländska köpare, som härav bibringats den uppfattningen,

att exportpriserna icke stå i rimligt förhållande till produktionskostnaderna

utan tilltagits för att subventionera för producenten förlustbringande inlandspriser.

Denna i köparländerna utbredda uppfattning är så mycket beklagligare,

som man där i allmänhet torde vara okunnig om att normalpriserna på kvali
tetsvarorna

och vissa andra särskilt begärliga sortiment--alltså på de varor,

som utgöra huvuddelen av exporten — blott äro priser på papperet, på vilka

priskontrollnämnden dispensvägen medgiver så betydande tillägg, att de kunna

konkurrera med exportpriserna.

Det har visat sig, att även de år 1948 höjda priserna blott äro priser på

papperet, som i stor utsträckning icke tillämpas. I södra Sverige ha sålunda

varor av sämre tillverkningar, på vilka ett visst överskott rådde, kunnat köpas

billigare än normalpriserna, medan goda varor av såväl o/s furu och gran som

kvinta från bättre produktioner, vilka varor dock äro oundgängligen nödvändiga

för den inhemska konsumtionen, endast i obetydlig omfattning kunnat

uppbringas utan större eller mindre ökningar å normalpriserna, vilka pristillägg

antingen beviljats dispensvägen av priskontrollnämnden eller på annat

sätt uttagits. För den med marknaden förtrogne är det uppenbart att det är

de av myndigheterna påbjudna inskränkningarna i investerings- och byggnadstillstånden

med åtföljande nedgång i tillverkningen vid trähusfabrikerna m. m.,

som varit orsaken till prisfallet på de lägre kvaliteterna och sämre produktionerna,

liksom att det är exportmarknadens konkurrens om de goda produktionernas

kvalitetsvirke, som tvingat de inhemska konsumenterna att härför

betala gängse marknadspris, om de över huvud taget skulle få något med av

dessa varor.

Alla prisregleringar till trots är det förhållandet mellan tillgång och efterfrågan

som reglerar priserna. Så länge den kvantitet, som kan finna avsättning

på exportmarknaden, är begränsad genom de bilaterala handelsavtalen,

kommer alltid viss del av landets totala tillverkning att vara reserverad för

hemmakonsumtionens behov. Då efterfrågan på hemmamarknaden även under

1949 kan väntas förbliva starkt beskuren genom den kraftiga begränsningen

av investeringar och byggnadsverksamhet, synes knappast någon risk föreligga

för ett ur konsumtionens synpunkt sett oförmånligare förhållande mellan tillgång

och efterfrågan på hemmarknaden nämnda år, än vad fallet varit

under 1948.

Beträffande exportkvoteringen hänvisar Trävaruexportföreningen till sitt

yttrande till bränslekommissionen i anledning av riksdagens revisorers uttalande

i denna fråga, i vilket yttrande föreningen avråder från modifikationer

av kvoteringsbestämmelserna till förmån för de s. k. traditionellt inlandsbetonade

sågverken.

Föreningen framhåller vidare, att på grund av det rådande sambandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

mellan prisregleringen, prisutjämningsavgifterna och exportkvoteringen samt

den avgörande roll, som prisregleringen därvid spelar, det är föreningens uppfattning,

att prisutjämningsavgifterna och exportkvoteringen endast böra upphävas

i samband med prisregleringens avskaffande.

Svenska inlandssågverkens förening, som deltagit i branschorganisationernas

i det föregående omnämnda framställning den 19 januari 1949, hänvisar beträffande

normalprisernas hävande till vad som anförts i framställningen.

Föreningen framhåller, att föreningen vid upprepade tillfällen för statsmakterna

påvisat den orättvisa, som exportkvotering innebär, men hänvisar i övrigt

endast till att bränslekommissionen redan träffat överenskommelse med

Svenska trävaruexportföreningen rörande 1949 års trävaruexport.

Södra Sveriges trävaruexport förening, som deltagit i branschorganisationernas

i det föregående omnämnda framställning den 19 januari 1949, hänvisar

beträffande normalprisernas hävande till vad som anförts i framställningen.

Föreningen anser klagomålen över kvoteringens orättvisor överdrivna. En förändring

av kvotsystemet eller ett upphävande av detsamma skulle icke ha medfört

större export men placerat exporten på andra säljarhänder än nu. Då en

utökning av kontingenterna — exportmöjligheterna — för 1949 knappast är

tänkbar och i allt fall icke kan påverkas av de svenska myndigheterna, måste

eu avsevärd förskjutning av kvoterna till förmån för de mindre sågverken ske

genom indragning av kvoten från nuvarande kvotinnehavare. Detta måste

kännas orättvist. För närvarande är det nödvändigt att icke utestänga de tidigare

verkliga exportörerna till fördel för småtillverkarna, vilka icke känna till

förhållandena på exportmarknaden. Då det synes omöjligt att åstadkomma en

av alla godkänd kvotering, synes föreningen ingen annan möjlighet vara öppen

än att för år 1949 slopa all kvotering. Det prisfall, som skulle bliva eu följd

härav, torde komma att hårdast drabba dem, som nu klaga över kvoteringens

orättvisor.

Därest landet under år 1949 mot förmodan kan åstadkomma så stora

kontingenter exportträvaror — varom för dagen intet är bekant — att dessa

jämte en hemmaförbrukning med fria priser ungefärligen täcka produktionen,

anser föreningen, att regleringsåtgärderna kunna slopas.

För egen del får utskottet anföra följande.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår har Kungl.

Maj t den 18 februari 1949 icke ansett sig kunna biträda eu av Svenska trävaruexportföreningen

m. fl. organisationer gjord framställning om upphävande

av prisregleringen å bearbetade trävaror. Nämnda organisationer, som representerade

både producenter och konsumenter, hade som skäl för prisregleringens

hävande anfört bl. a. att tillgången på virke icke längre motiverade prisreglering

samt att svårigheterna beträffande dess övervakande vore stora. T yttrande

över nämnda framställning uttalade bränslekommissionen, att produktionsoch

marknadsläget kännetecknades av ganska stor osäkerhet. Kommissionen

ansåg emellertid, att denna fråga borde upptagas till förnyat övervägande, då

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.

man av trävarumarknadens utveckling såväl utom som inom landet kunde

konstatera, att tidpunkten vore lämplig för en avveckling av denna prisreglering.

Enligt vad kommissionen uttalat i sitt yttrande över motionen torde

det icke vara uteslutet att utvecklingen på trävarumarknaden kan leda till att

frågan måste upptagas till förnyad prövning senare under innevarande år.

Chefen för handelsdepartementet har också i proposition nr 178 till innevarande

års rikdag förordat dylik omprövning.

Gentemot bränslekommissionens konstaterande av läget å marknaden och

då, såvitt utskottet har sig bekant, någon förändring i läget icke inträtt, sedan

kommissionen uttalat sig, anser sig utskottet icke böra förorda avskaffande

för närvarande av denna prisreglering. Utskottet förutsätter emellertid härvid,

att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer utvecklingen och, därest

omständigheterna så medgiva, går i författning om upphävande av normalpriserna

å ifrågavarande område.

Vad beträffar exportkvoteringen har motionären föreslagit upphävande av

densamma eller i allt fall en uppmjukning av kvoteringsreglerna till förmån

för de mindre företagen. Av den genom utskottets försorg införskaffade utredningen

framgår, att kvoteringsreglerna hittills tillämpats liberalt och icke

utgjort hinder för även mindre och nytillkomna företag att i viss omfattning

bliva delaktiga i exporten av trävaror. Enligt det mellan bränslekommissionen

och Trävaruexportföreningen träffade avtalet rörande exporten för år 1949

ha möjligheterna att taga hänsyn till andra exportörer än dem, som äro anslutna

till föreningen, ytterligare vidgats. Vid nu angivna förhållanden och

då frågan om ett hävande av kvoteringen icke synes böra upptagas isolerat

utan först i samband med frågan om prisregleringens avskaffande anser sig

utskottet icke heller i denna del böra förorda bifall till motionen. Utskottet

vill dock framhålla önskvärdheten av att fördelningen mellan olika företag

av de för export tillgängliga kontingenterna sker så rättvist som möjligt med

hänsyn tagen jämväl till landets exportintressen i dess helhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1949.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: herrar Löthner, Birger Andersson, Boo, Johannesson”,

Fritiof Karlsson och Sunne.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.