Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att underlätta den hos krisorganen anställda personalens övergång till annan verksamhet.
1949-03-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1949:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att underlätta den hos krisorganen anställda personalens övergång till annan verksamhet.
Dokumentets text
Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
1
Nr 4.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
i anledning av väckt motion om åtgärder för att
underlätta den hos krisorganen anställda personalens
övergång till annan verksamhet.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 32, ha fröken Osvald och herr Göransson föreslagit, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om dels anordnande av
lämpliga tränings- och andra utbildningskurser för sådan personal inom krisförvaltningen,
som inför en övergång till annan verksamhet finner sig vara i
behov därav, dels ock i övrigt åtgärder för att i samband med en förestående
avveckling av krisorganens verksamhet den hos dessa organ anställda personalens
övergång till annan verksamhet underlättas.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den inom andra kammaren
väckta, likalydande motionen nr 29.
I ärendet ha yttranden inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen
för yrkesutbildning, statens livsmedelskommission, statens bränslekommission,
statens handelskommission, Landsorganisationen i Sverige, Svenska
stadsförbundet och Tjänstemännens centralorganisation.
Arbetsmarknadsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att förberedelser
i god tid böra träffas för att underlätta krispersonalens övergång till annan
verksamhet. De förberedelser, som kunna ifrågakomma inom ramen för de
anvisningar Kungl. Maj:t utfärdat i av motionärerna omnämnda cirkulär, synas
i princip vara av två slag. Dels kunna nämligen i den utsträckning sa kan
bedömas erforderligt de inom krisorganen anställda beredas tillfälle att förkovra
sig i sådana kunskaper och färdigheter, som ha betydelse vid en omplacering,
dels kunna de anställda för ett underlättande av arbetsförmedlingens
medverkan vid omplaceringen sammanställa uppgifter om sina kvalifikationer
och önskemål. Åtgärder av första slaget synas styrelsen kunna vidtagas
genom krisorganens försorg i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning
och arbetsmarknadsstyrelsen. Inventering av personalens kvalifikationer
synes böra ske först då tidpunkten för avvecklingen är känd.
Styrelsen framhåller vidare, att svårighetsgraden att utplacera från krisförvaltningen
friställd personal i den öppna arbetsmarknaden icke kan närmare
angivas utan kännedom om det arbetsmarknadsläge, som kommer att
råda vid tidpunkten för friställandet. Uppmärksammas bör också, att relativt
små, periodiska utbud av från krisförvaltningen successivt friställd arbetskraft
lättare än ett totalt utbud kunna absorberas av arbetsmarknaden även
Bihang till riksdagens protokoll 1949. 12 saml. 2 avd. Nr 4—5.
04G 49
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
1 ett ogynnsamt arbetsmarknadsläge. Svårigheter för en omplacering kunna
även uppstå på grund av vederbörandes ålder samt den relativt goda löneställning,
som i vissa fall uppnåtts inom krisförvaltningen.
Omplaceringen i öppna marknaden av krisförvaltningens personal kommer
sannolikt att medföra svårigheter av även sådan art, att de icke falla inom
arbetsmarknadsstyrelsens kompetensområde. Vissa kompletterande föreskrifter
kunna därför böra av Kungl. Maj:t utfärdas för att underlätta den hos kris förvaltningen
anställda personalens övergång till annan verksamhet. Utan att
härigenom arbetsmarknadens frihet i väsentligt avseende begränsas, förefaller
det styrelsen möjligt att tillgodose berättigade krav från krisförvaltningspersonalens
sida att erhålla vissa garantier för fortsatt anställning i statens
tjänst efter krisorganens avveckling. Vid nyanställning av sådan personal,
för vilken anmälningsskyldighet föreligger enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till
statsmyndigheterna angående vissa anmälningar rörande antagning av personal
(SFS nr 799/1948) kan företräde böra lämnas sökande, som under längre
tid innehaft anställning inom krisorgan, för vilket avvecklingsplan föreligger
och som besitter för anställningen i fråga lämplig kompetens. Vidare bör icke
nyanställning av personal tillåtas inom krisorgan, som tills vidare skall bestå,
såvida icke arbetskraftsbehovet kan tillgodoses genom överföring av personal
från krisorgan, som befinna sig under avveckling.
Slutligen lämnar styrelsen vissa uppgifter rörande antalet anställda befattningshavare
hos de olika krisorganen den 1 januari 1949. Sammanlagda antalet
befattningshavare vid den centrala krisförvaltningen utgjorde sålunda
2 136, varav 1 008 män och 1 128 kvinnor.
överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att krisorganens personal ofta
torde ha möjlighet att deltaga i kurser vid statsunderstödda undervisningsanstalter.
Om och i den mån ett behov skulle visa sig föreligga av särskilda
kurser för krisförvaltningens personal, synes böra tagas i övervägande, huruvida
sådana kurser skulle kunna anordnas med anlitande av anslaget till
yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. och i anslutning till under överstyrelsens
inseende bedriven kursverksamhet för arbetslösa, beredskapsskadade,
utlänningar och partiellt arbetsföra m. fl.
Statens livsmedelskommission framhåller, att några svårigheter att placera,
den från kommissionen avgångna personalen hittills endast i undantagsfall
förekommit. Detta hindrar givetvis icke, att sådana svårigheter kunna yppa
sig vid den fortsatta avvecklingen. Detta kan, som motionärerna framhålla,
särskilt komma att gälla personal i mera framskriden ålder. Kommissionen
delar således motionärernas uppfattning, att frågan om vidtagande av åtgärder
för underlättande av personalens övergång till andra arbetsuppgifter bör
ägnas allvarlig uppmärksamhet.
I fråga om förslaget beträffande kvällskurser hänvisar kommissionen till
det av motionärerna nämnda Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945, vari
stadgas, att »åt anställningshavare, som är i behov av yrkesutbildning, bör
för ändamålet erforderlig lättnad i tjänstgöringsskyldigheten under uppsäg
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 3
ningstiden kunna beredas». Det torde med fog kunna betvivlas, att den äldre
personal, som här närmast avses, skulle efter sin ofta mycket ansträngande
tjänstgöring i kommissionen kunna ha något utbyte av dessa kvällskurser. I
regel torde därför kurserna under uppsägningstiden böra medföra »lättnad i
tjänstgöringsskyldigheten». Eventuellt kunde sådan lättnad efter krisorganens
medgivande i varje särskilt fall även dessförinnan beviljas sådan långvarigt
anställd personal, vars tjänstgöring långt i förväg kan bedömas komma
att upphöra.
Beträffande förslaget om utbildning genom yrkesskolornas försorg framhåller
kommissionen, att dess befattningshavare äga för ståtlig eller privat
kontorsverksamhet vanlig utbildning och torde i regel knappast lämpa sig
för manuella yrken. Det finnes heller icke något skäl att anta, att icke kommissionens
personal i fortsättningen liksom hittills väl skulle komma att
hävda sig på arbetsmarknaden vad kontorsyrket beträffar. Kommissionen erinrar
om att kommissionens personal varit starkt efterfrågad på den allmänna
arbetsmarknaden. Arten, mångfalden och växlingen i kommissionens arbetsuppgifter
ha medverkat till att personalen som helhet torde få anses vara
väl kvalificerad, ehuru givetvis undantag finnas. Då kommissionen likväl
varmt vill tillstyrka att utbildnings- och träningskurs er anordnas för krisorganens
personal, grundar sig detta främst på att det kan befaras, att tillgången
på arbetstillfällen kan komma att minska. Möjligheten att då förvärva en
god anställning bör givetvis öka med ökad utbildning.
Kommissionen tillstyrker motionärernas förslag att de av tjänstemannaförmedlingen
åren 1945—1946 införskaffade nominella uppgifterna om krispersonalens
kvalifikationer, önskemål m. m. förnyas. Detta bör emellertid ske
först vid en tidpunkt, då man inom de olika krisorganen kan förutse, att en
mera betydande minskning av personalbeståndet inom respektive organ kommer
att äga rum.
Kommissionen ämnar för sin del uppdraga åt personalchefen att efter företagen
uppsägning hålla kontakt med tjänstemannaförmedlingen, statliga institutioner
och andra arbetsgivare och att således i viss mån fungera som en
kommissionens egen arbetsförmedling.
Nu nämnda åtgärder skapa emellertid icke någon större säkerhet för att
uppsagd krisförvaltningspersonal beredes fortsatt anställning. Kommissionen
vill därför förorda, att den genom Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna
angående vissa anmälningar rörande antagning av personal (SFS
nr 799/1948) stadgade anmälningsplikten kompletteras med föreskrifter, varigenom
statsorgan i regel bör lämna företräde åt väl vitsordad, för den lediga
tjänsten kompetent sökande, som under längre tid varit anställd vid krisorgan
och vars arbetsuppgifter där såsom följd av krisavvecklingen upphört;
detta torde även böra gälla personal i mera framskriden ålder. Under den
senaste tiden anställd personal bör givetvis ej erhålla sådan förmånsställning.
Kommissionen vill vidare anföra, att kommissionen hittills regelmässigt
anlitat tjänstemannaförmedlingen för sin personalrekrytering och även dit
anmält de fåtaliga uppsägningar, som förekommit.
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
Vad kommissionen anfört angående sin egen personal gäller i allt väsentligt
även kristidsstyrelsernas personal. Kommissionen avser att medverka
till att å kristidsstyrelserna uppsagd personal i mån av behov beredes annan
anställning. I detta syfte kommer livsmedelskommissionen att anmoda kristidsstyrelserna
att hålla nära kontakt med länsarbetsförmedlingen samt statliga
institutioner och andra arbetsgivare i orten.
Statens bränslekommission anser, att den personal, som bekläder högre
tjänster inom krisförvaltningen, som regel blir lätt att omplacera. Fall kunna
inträffa, då tjänsteman skulle vara väl lämpad för fortsatt jämförelsevis hög
statstjänst om icke brist i rent formella meriter förelåge. Möjligheten till ett
dispensförfarande, eventuellt efter någon viss kompletterande utbildning,
synes då icke få uteslutas. För pensionärer och sådan kvinnlig arbetskraft,
som saknar yrkesutbildning men sökt sig ut i förvärvsarbete under krisåren,
synes något egentligt behov av åtgärder ej föreligga. De största svårigheterna
erbjuda sig för kontorister och tjänstemän i mellanlönelägena. De ha som
regel nått in i minst 30—40-årsåldern. De ha kontorsutbildning eller annan,
mången gång rätt hög, yrkesutbildning, och de ha förvärvat en aktningsvärd
rutin. Man kan icke utgå ifrån att de på egen hand annat än undantagsvis ha
möjligheter att skaffa sig en ny anställning av rimligt värde i förhållande till
deras förmåga. För dem måste behovet av tränings- eller utbildningskurser
i princip bedömas som ganska minimalt. Det synes icke lätt att ge en lösning
för ifrågavarande kategori, som utan vidare kan anses tillfredsställande. En
möjlighet, som här icke torde få uteslutas, lär dock få anses vara att man
gör vissa ansträngningar att behålla denna personalgrupp i statstjänst. Man
kan ifrågasätta, om detta icke kunde ordnas på sådant sätt, att en kartläggning
göres av sådana statstjänster, vilka ligga i lämpliga lönelägen och i
vilka denna personal skulle kunna sättas in. Man får beakta, att det icke
torde röra sig om mer än ett synnerligen litet antal personer, kanske något
hundratal personer sammanlagt, över hela krisförvaltningen. Man synes berättigat
kunna räkna med att en normal avgång av tidigare tjänstemän inom
de delar av statsförvaltningen, dit nu ifrågavarande personal kan överföras,
i förening med ett antagningsstopp för yngre, icke från statstjänst kommande
sökande kan ge en relativt kortvarig karaktär åt den ansvällning av förvaltningsapparaten
som må tänkas bli följden av omdirigeringen. Innebörden av
det nu sagda skulle sålunda vara att krisförvaltningspersonal skulle äga företrädesrätt
till vissa statstjänster. Kommissionen anser vidare, att den bildningsverksamhet,
som kan ifrågakomma, icke bör ordnas genom speciella
kurser. I stället synas stipendier böra utdelas efter noggrann prövning i de
individuella fallen. Kommissionen anser vidare, att det skulle vara värdefullt
med en konsulentinstans inom varje krisorgan.
Statens handélskommission anför, att det varit kraftig omsättning bland
kommissionens personal. Kommissionens söker ge de anställda en så god utbildning
som möjligt i sitt arbete och låter personalen i viss utsträckning
cirkulera på olika arbetsområden inom kommissionen. Utbildningskurser
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 5
skulle vara till nytta. De böra emellertid då anordnas gemensamt för samtliga
krisorgan. Staten bör bidraga till kostnaden. Kommissionen meddelar, att av
205 anställda män 83 sakna yrkesutbildning och av 245 kvinnor 147 sakna
dylik.
Landsorganisationen hänvisar till de i det föregående nämnda cirkulären
och utgår ifrån att vederbörande statliga myndigheter fortlöpande följa utvecklingen
och vid behov framlägga förslag till lämpliga åtgärder. Landsorganisationen
anser sig därför böra avstyrka motionen.
Stadsförbundet anser icke, att det bör vålla några större svårigheter att
placera den yngre personalen vid de lokala krisförvaltningarna på öppna
arbetsmarknaden eller hos kommunerna. Annorlunda ställer det sig emellertid
för befattningshavare i äldre årsklasser. För dessa senare är det synnerligen
angeläget att de erbjudas tillfällen att genom kvällskurser förbättra små
möjligheter att erhålla nya anställningar. Man kan utgå från att kommunerna
därvid äro villiga att medverka, om så skulle befinnas erforderligt.
Tjänstemännens centralorganisation anser även, att svårigheter främst
kunna uppkomma för den äldre personalen. Givna föreskrifter synas icke alltid
bli iakttagna i fråga om anmälningar till tjänstemannaförmedlingen. Principiella
invändningar kunna resas mot att ge krisorganens personal företräde
till vissa statliga tjänster. Organisationen ifrågasätter, om det icke kunde
uppdragas åt särskild befattningshavare inom arbetsmarknadsstyrelsen att
handha omplaceringsverksamheten. Utbildningskurser kunna jämväl ha sitt
värde.
För egen del får utskottet anföra följande.
Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att förberedelser träffas för
att underlätta den vid krisorganen anställda personalens övergång till annan
verksamhet. Särskilt om avvecklingen kommer att ske i en tid, då tillgången
på arbetskraft är större än f. n., kunna eljest svårigheter uppstå att
placera den ledigblivna personalen. I motionen har föreslagits anordnande
av lämpliga tränings- och utbildningskurser för krisorganens personal. Ett
ej ringa antal av krisorganens befattningshavare är visserligen redan i besittning
av god kontorsutbildning, och för dessa torde behovet av dylika kurser
icke vara så framträdande. Att i andra fall en kompletterande utbildning
skulle vara till nytta för personalen och öka dess förutsättningar att vinna
anställning å den allmänna arbetsmarknaden eller inom den reguljära statsförvaltningen
torde icke kunna bestridas och bestyrkes jämväl av den i ärendet
förebragta utredningen. För att sätta arbetsförmedlingen i tillfälle att
bättre fullgöra sina uppgifter, när det gäller att omplacera krisorganens personal,
synes det vara lämpligt att införskaffa och sammanställa uppgifter om
befattningshavarnas kvalifikationer, önskemal m. m. En dylik utredning hai
visserligen redan gjorts men torde nu vara föråldrad. Skall en inventering
av detta slag ha något egentligt värde, bör den icke företagas förrän vid en
tidpunkt, då det kan förutses att en mera betydande minskning av personalbeståndet
inom de olika krisorganen är att omotse. Av betydelse är vidare att
opaginerad Kontrollera mot PDF
(3 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.
möjligheterna att bereda den övertaliga personalen från krisorganen sysselsättning
inom statsförvaltningen i övrigt tillvaratagas så långt sig göra låter.
De nu berörda problemen ha redan blivit beaktade, bl. a. genom de i motionen
åberopade, av Kungl. Maj:t utfärdade cirkulären. Av yttrandena framgår
vidare, att krisorganen själva liksom arbetsmarknadsstyrelsen ha sin uppmärksamhet
riktad på frågan. Vid sådant förhållande anser utskottet icke
skal föreligga att f. n. göra någon framställning till Kungl. Maj:t i ämnet.
Utskottet vill dock understryka vikten av att utvecklingen fortlöpande följes
från de närmast ansvariga myndigheternas sida samt att alla åtgärder, som
kunna anses påkallade av det vid varje tillfälle aktuella läget, vidtagas för
att underlätta den vid krisorganen anställda personalens övergång till annan
verksamhet. Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda,
Stockholm den 17 mars 1949.
På utskottets vägnar:
BIRGER ANDERSSON.
Närvarande: herrar Birger Andersson, Hugo Sundberg, Lars Andersson,
fru Flood samt herrar Petrén och Boo.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.