Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att underlätta den hos krisorganen anställda personalens övergång till annan verksamhet.

1949-03-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1949:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att underlätta den hos krisorganen anställda personalens övergång till annan verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande

i anledning av väckt motion om åtgärder för att

underlätta den hos krisorganen anställda personalens

övergång till annan verksamhet.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 32, ha fröken Osvald och herr Göransson föreslagit, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om dels anordnande av

lämpliga tränings- och andra utbildningskurser för sådan personal inom krisförvaltningen,

som inför en övergång till annan verksamhet finner sig vara i

behov därav, dels ock i övrigt åtgärder för att i samband med en förestående

avveckling av krisorganens verksamhet den hos dessa organ anställda personalens

övergång till annan verksamhet underlättas.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den inom andra kammaren

väckta, likalydande motionen nr 29.

I ärendet ha yttranden inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen

för yrkesutbildning, statens livsmedelskommission, statens bränslekommission,

statens handelskommission, Landsorganisationen i Sverige, Svenska

stadsförbundet och Tjänstemännens centralorganisation.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att förberedelser

i god tid böra träffas för att underlätta krispersonalens övergång till annan

verksamhet. De förberedelser, som kunna ifrågakomma inom ramen för de

anvisningar Kungl. Maj:t utfärdat i av motionärerna omnämnda cirkulär, synas

i princip vara av två slag. Dels kunna nämligen i den utsträckning sa kan

bedömas erforderligt de inom krisorganen anställda beredas tillfälle att förkovra

sig i sådana kunskaper och färdigheter, som ha betydelse vid en omplacering,

dels kunna de anställda för ett underlättande av arbetsförmedlingens

medverkan vid omplaceringen sammanställa uppgifter om sina kvalifikationer

och önskemål. Åtgärder av första slaget synas styrelsen kunna vidtagas

genom krisorganens försorg i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen. Inventering av personalens kvalifikationer

synes böra ske först då tidpunkten för avvecklingen är känd.

Styrelsen framhåller vidare, att svårighetsgraden att utplacera från krisförvaltningen

friställd personal i den öppna arbetsmarknaden icke kan närmare

angivas utan kännedom om det arbetsmarknadsläge, som kommer att

råda vid tidpunkten för friställandet. Uppmärksammas bör också, att relativt

små, periodiska utbud av från krisförvaltningen successivt friställd arbetskraft

lättare än ett totalt utbud kunna absorberas av arbetsmarknaden även

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 12 saml. 2 avd. Nr 4—5.

04G 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1 ett ogynnsamt arbetsmarknadsläge. Svårigheter för en omplacering kunna

även uppstå på grund av vederbörandes ålder samt den relativt goda löneställning,

som i vissa fall uppnåtts inom krisförvaltningen.

Omplaceringen i öppna marknaden av krisförvaltningens personal kommer

sannolikt att medföra svårigheter av även sådan art, att de icke falla inom

arbetsmarknadsstyrelsens kompetensområde. Vissa kompletterande föreskrifter

kunna därför böra av Kungl. Maj:t utfärdas för att underlätta den hos kris förvaltningen

anställda personalens övergång till annan verksamhet. Utan att

härigenom arbetsmarknadens frihet i väsentligt avseende begränsas, förefaller

det styrelsen möjligt att tillgodose berättigade krav från krisförvaltningspersonalens

sida att erhålla vissa garantier för fortsatt anställning i statens

tjänst efter krisorganens avveckling. Vid nyanställning av sådan personal,

för vilken anmälningsskyldighet föreligger enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till

statsmyndigheterna angående vissa anmälningar rörande antagning av personal

(SFS nr 799/1948) kan företräde böra lämnas sökande, som under längre

tid innehaft anställning inom krisorgan, för vilket avvecklingsplan föreligger

och som besitter för anställningen i fråga lämplig kompetens. Vidare bör icke

nyanställning av personal tillåtas inom krisorgan, som tills vidare skall bestå,

såvida icke arbetskraftsbehovet kan tillgodoses genom överföring av personal

från krisorgan, som befinna sig under avveckling.

Slutligen lämnar styrelsen vissa uppgifter rörande antalet anställda befattningshavare

hos de olika krisorganen den 1 januari 1949. Sammanlagda antalet

befattningshavare vid den centrala krisförvaltningen utgjorde sålunda

2 136, varav 1 008 män och 1 128 kvinnor.

överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att krisorganens personal ofta

torde ha möjlighet att deltaga i kurser vid statsunderstödda undervisningsanstalter.

Om och i den mån ett behov skulle visa sig föreligga av särskilda

kurser för krisförvaltningens personal, synes böra tagas i övervägande, huruvida

sådana kurser skulle kunna anordnas med anlitande av anslaget till

yrkesutbildningskurser för arbetslösa m. m. och i anslutning till under överstyrelsens

inseende bedriven kursverksamhet för arbetslösa, beredskapsskadade,

utlänningar och partiellt arbetsföra m. fl.

Statens livsmedelskommission framhåller, att några svårigheter att placera,

den från kommissionen avgångna personalen hittills endast i undantagsfall

förekommit. Detta hindrar givetvis icke, att sådana svårigheter kunna yppa

sig vid den fortsatta avvecklingen. Detta kan, som motionärerna framhålla,

särskilt komma att gälla personal i mera framskriden ålder. Kommissionen

delar således motionärernas uppfattning, att frågan om vidtagande av åtgärder

för underlättande av personalens övergång till andra arbetsuppgifter bör

ägnas allvarlig uppmärksamhet.

I fråga om förslaget beträffande kvällskurser hänvisar kommissionen till

det av motionärerna nämnda Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 juni 1945, vari

stadgas, att »åt anställningshavare, som är i behov av yrkesutbildning, bör

för ändamålet erforderlig lättnad i tjänstgöringsskyldigheten under uppsäg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 3

ningstiden kunna beredas». Det torde med fog kunna betvivlas, att den äldre

personal, som här närmast avses, skulle efter sin ofta mycket ansträngande

tjänstgöring i kommissionen kunna ha något utbyte av dessa kvällskurser. I

regel torde därför kurserna under uppsägningstiden böra medföra »lättnad i

tjänstgöringsskyldigheten». Eventuellt kunde sådan lättnad efter krisorganens

medgivande i varje särskilt fall även dessförinnan beviljas sådan långvarigt

anställd personal, vars tjänstgöring långt i förväg kan bedömas komma

att upphöra.

Beträffande förslaget om utbildning genom yrkesskolornas försorg framhåller

kommissionen, att dess befattningshavare äga för ståtlig eller privat

kontorsverksamhet vanlig utbildning och torde i regel knappast lämpa sig

för manuella yrken. Det finnes heller icke något skäl att anta, att icke kommissionens

personal i fortsättningen liksom hittills väl skulle komma att

hävda sig på arbetsmarknaden vad kontorsyrket beträffar. Kommissionen erinrar

om att kommissionens personal varit starkt efterfrågad på den allmänna

arbetsmarknaden. Arten, mångfalden och växlingen i kommissionens arbetsuppgifter

ha medverkat till att personalen som helhet torde få anses vara

väl kvalificerad, ehuru givetvis undantag finnas. Då kommissionen likväl

varmt vill tillstyrka att utbildnings- och träningskurs er anordnas för krisorganens

personal, grundar sig detta främst på att det kan befaras, att tillgången

på arbetstillfällen kan komma att minska. Möjligheten att då förvärva en

god anställning bör givetvis öka med ökad utbildning.

Kommissionen tillstyrker motionärernas förslag att de av tjänstemannaförmedlingen

åren 1945—1946 införskaffade nominella uppgifterna om krispersonalens

kvalifikationer, önskemål m. m. förnyas. Detta bör emellertid ske

först vid en tidpunkt, då man inom de olika krisorganen kan förutse, att en

mera betydande minskning av personalbeståndet inom respektive organ kommer

att äga rum.

Kommissionen ämnar för sin del uppdraga åt personalchefen att efter företagen

uppsägning hålla kontakt med tjänstemannaförmedlingen, statliga institutioner

och andra arbetsgivare och att således i viss mån fungera som en

kommissionens egen arbetsförmedling.

Nu nämnda åtgärder skapa emellertid icke någon större säkerhet för att

uppsagd krisförvaltningspersonal beredes fortsatt anställning. Kommissionen

vill därför förorda, att den genom Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna

angående vissa anmälningar rörande antagning av personal (SFS

nr 799/1948) stadgade anmälningsplikten kompletteras med föreskrifter, varigenom

statsorgan i regel bör lämna företräde åt väl vitsordad, för den lediga

tjänsten kompetent sökande, som under längre tid varit anställd vid krisorgan

och vars arbetsuppgifter där såsom följd av krisavvecklingen upphört;

detta torde även böra gälla personal i mera framskriden ålder. Under den

senaste tiden anställd personal bör givetvis ej erhålla sådan förmånsställning.

Kommissionen vill vidare anföra, att kommissionen hittills regelmässigt

anlitat tjänstemannaförmedlingen för sin personalrekrytering och även dit

anmält de fåtaliga uppsägningar, som förekommit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Vad kommissionen anfört angående sin egen personal gäller i allt väsentligt

även kristidsstyrelsernas personal. Kommissionen avser att medverka

till att å kristidsstyrelserna uppsagd personal i mån av behov beredes annan

anställning. I detta syfte kommer livsmedelskommissionen att anmoda kristidsstyrelserna

att hålla nära kontakt med länsarbetsförmedlingen samt statliga

institutioner och andra arbetsgivare i orten.

Statens bränslekommission anser, att den personal, som bekläder högre

tjänster inom krisförvaltningen, som regel blir lätt att omplacera. Fall kunna

inträffa, då tjänsteman skulle vara väl lämpad för fortsatt jämförelsevis hög

statstjänst om icke brist i rent formella meriter förelåge. Möjligheten till ett

dispensförfarande, eventuellt efter någon viss kompletterande utbildning,

synes då icke få uteslutas. För pensionärer och sådan kvinnlig arbetskraft,

som saknar yrkesutbildning men sökt sig ut i förvärvsarbete under krisåren,

synes något egentligt behov av åtgärder ej föreligga. De största svårigheterna

erbjuda sig för kontorister och tjänstemän i mellanlönelägena. De ha som

regel nått in i minst 30—40-årsåldern. De ha kontorsutbildning eller annan,

mången gång rätt hög, yrkesutbildning, och de ha förvärvat en aktningsvärd

rutin. Man kan icke utgå ifrån att de på egen hand annat än undantagsvis ha

möjligheter att skaffa sig en ny anställning av rimligt värde i förhållande till

deras förmåga. För dem måste behovet av tränings- eller utbildningskurser

i princip bedömas som ganska minimalt. Det synes icke lätt att ge en lösning

för ifrågavarande kategori, som utan vidare kan anses tillfredsställande. En

möjlighet, som här icke torde få uteslutas, lär dock få anses vara att man

gör vissa ansträngningar att behålla denna personalgrupp i statstjänst. Man

kan ifrågasätta, om detta icke kunde ordnas på sådant sätt, att en kartläggning

göres av sådana statstjänster, vilka ligga i lämpliga lönelägen och i

vilka denna personal skulle kunna sättas in. Man får beakta, att det icke

torde röra sig om mer än ett synnerligen litet antal personer, kanske något

hundratal personer sammanlagt, över hela krisförvaltningen. Man synes berättigat

kunna räkna med att en normal avgång av tidigare tjänstemän inom

de delar av statsförvaltningen, dit nu ifrågavarande personal kan överföras,

i förening med ett antagningsstopp för yngre, icke från statstjänst kommande

sökande kan ge en relativt kortvarig karaktär åt den ansvällning av förvaltningsapparaten

som må tänkas bli följden av omdirigeringen. Innebörden av

det nu sagda skulle sålunda vara att krisförvaltningspersonal skulle äga företrädesrätt

till vissa statstjänster. Kommissionen anser vidare, att den bildningsverksamhet,

som kan ifrågakomma, icke bör ordnas genom speciella

kurser. I stället synas stipendier böra utdelas efter noggrann prövning i de

individuella fallen. Kommissionen anser vidare, att det skulle vara värdefullt

med en konsulentinstans inom varje krisorgan.

Statens handélskommission anför, att det varit kraftig omsättning bland

kommissionens personal. Kommissionens söker ge de anställda en så god utbildning

som möjligt i sitt arbete och låter personalen i viss utsträckning

cirkulera på olika arbetsområden inom kommissionen. Utbildningskurser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4. 5

skulle vara till nytta. De böra emellertid då anordnas gemensamt för samtliga

krisorgan. Staten bör bidraga till kostnaden. Kommissionen meddelar, att av

205 anställda män 83 sakna yrkesutbildning och av 245 kvinnor 147 sakna

dylik.

Landsorganisationen hänvisar till de i det föregående nämnda cirkulären

och utgår ifrån att vederbörande statliga myndigheter fortlöpande följa utvecklingen

och vid behov framlägga förslag till lämpliga åtgärder. Landsorganisationen

anser sig därför böra avstyrka motionen.

Stadsförbundet anser icke, att det bör vålla några större svårigheter att

placera den yngre personalen vid de lokala krisförvaltningarna på öppna

arbetsmarknaden eller hos kommunerna. Annorlunda ställer det sig emellertid

för befattningshavare i äldre årsklasser. För dessa senare är det synnerligen

angeläget att de erbjudas tillfällen att genom kvällskurser förbättra små

möjligheter att erhålla nya anställningar. Man kan utgå från att kommunerna

därvid äro villiga att medverka, om så skulle befinnas erforderligt.

Tjänstemännens centralorganisation anser även, att svårigheter främst

kunna uppkomma för den äldre personalen. Givna föreskrifter synas icke alltid

bli iakttagna i fråga om anmälningar till tjänstemannaförmedlingen. Principiella

invändningar kunna resas mot att ge krisorganens personal företräde

till vissa statliga tjänster. Organisationen ifrågasätter, om det icke kunde

uppdragas åt särskild befattningshavare inom arbetsmarknadsstyrelsen att

handha omplaceringsverksamheten. Utbildningskurser kunna jämväl ha sitt

värde.

För egen del får utskottet anföra följande.

Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att förberedelser träffas för

att underlätta den vid krisorganen anställda personalens övergång till annan

verksamhet. Särskilt om avvecklingen kommer att ske i en tid, då tillgången

på arbetskraft är större än f. n., kunna eljest svårigheter uppstå att

placera den ledigblivna personalen. I motionen har föreslagits anordnande

av lämpliga tränings- och utbildningskurser för krisorganens personal. Ett

ej ringa antal av krisorganens befattningshavare är visserligen redan i besittning

av god kontorsutbildning, och för dessa torde behovet av dylika kurser

icke vara så framträdande. Att i andra fall en kompletterande utbildning

skulle vara till nytta för personalen och öka dess förutsättningar att vinna

anställning å den allmänna arbetsmarknaden eller inom den reguljära statsförvaltningen

torde icke kunna bestridas och bestyrkes jämväl av den i ärendet

förebragta utredningen. För att sätta arbetsförmedlingen i tillfälle att

bättre fullgöra sina uppgifter, när det gäller att omplacera krisorganens personal,

synes det vara lämpligt att införskaffa och sammanställa uppgifter om

befattningshavarnas kvalifikationer, önskemal m. m. En dylik utredning hai

visserligen redan gjorts men torde nu vara föråldrad. Skall en inventering

av detta slag ha något egentligt värde, bör den icke företagas förrän vid en

tidpunkt, då det kan förutses att en mera betydande minskning av personalbeståndet

inom de olika krisorganen är att omotse. Av betydelse är vidare att

opaginerad Kontrollera mot PDF

(3 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

möjligheterna att bereda den övertaliga personalen från krisorganen sysselsättning

inom statsförvaltningen i övrigt tillvaratagas så långt sig göra låter.

De nu berörda problemen ha redan blivit beaktade, bl. a. genom de i motionen

åberopade, av Kungl. Maj:t utfärdade cirkulären. Av yttrandena framgår

vidare, att krisorganen själva liksom arbetsmarknadsstyrelsen ha sin uppmärksamhet

riktad på frågan. Vid sådant förhållande anser utskottet icke

skal föreligga att f. n. göra någon framställning till Kungl. Maj:t i ämnet.

Utskottet vill dock understryka vikten av att utvecklingen fortlöpande följes

från de närmast ansvariga myndigheternas sida samt att alla åtgärder, som

kunna anses påkallade av det vid varje tillfälle aktuella läget, vidtagas för

att underlätta den vid krisorganen anställda personalens övergång till annan

verksamhet. Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda,

Stockholm den 17 mars 1949.

På utskottets vägnar:

BIRGER ANDERSSON.

Närvarande: herrar Birger Andersson, Hugo Sundberg, Lars Andersson,

fru Flood samt herrar Petrén och Boo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.