Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av bestämmelserna om slaktgodemän.

1949-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1949:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av bestämmelserna om slaktgodemän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om upphävande av bestämmelserna

om slaktgodemän.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 129, ha herrar Eskilsson och Isaksson hemställt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära, att bestämmelserna i livsmedelskommissionens

cirkulär av den 13 januari 1948 (cirkulär 3024/1948)

rörande slaktgodemän snarast upphävas.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen ha yttranden inhämtats från statens livsmedelskommission,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och

Svenska landskommunernas förbund.

Statens livsmedelskommission redogör för tillkomsten av bestämmelserna

om slaktgodemän. Av redogörelsen framgår, att bestämmelserna utfärdats,

sedan branschorganisationerna på kötthandelns område föreslagit skärpning

av kontrollen över producenterna och handeln med levande djur.

Såsom ett led i denna skärpta kontroll borde enligt organisationernas åsikt

ingå jämväl kontroll av lantbrukarnas kreatursbestånd genom slaktgodemän.

Bestämmelserna innebära i korthet följande. Överlåtelse av levande

djur får endast ske mot kvitto. Djurägare är skyldig att föra journal över

sitt djurbestånd. För kontroll och övervakning av lantbrukarnas kreatursbestånd

skola av kristidsnämnderna tillsättas särskilda slaktgodemän, i

vilkas åligganden ingår bl. a. att upplägga journal över kreatursbeståndet

inom området samt att minst fyra gånger varje år besöka djurägarna och

kontrollera djurbeståndet och dess förändringar.

Livsmedelskommissionen framhåller vidare. På vissa håll mötte svårigheter

att tillsätta det erforderliga antalet slaktgodemän, men det var endast

ett fåtal områden, som icke lyckades tillfredsställande ordna dessa förhållanden.

Erfarenheterna om betydelsen av de skärpta ransoneringsbestämmelserna,

som trädde i kraft omkring den 1 mars 1948 och av vilka föreskrifterna

rörande övervakning genom slaktgodemän endast utgjorde eu

del, voro också goda och de nya åtgärderna medförde otvivelaktigt en uppryckning

i fråga om efterlevnaden av såväl slaktföreskrifterna som ransoneringsbestämmelserna

i övrigt. 1 vilken utsträckning denna förbättring

är att tillskriva införandet av slaktgodemän är givetvis svårt alt angiva,

men säkert är att slaktgodemännen betytt mycket för att nedbringa den

1 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 12 sand. 2 avd. Nr G—7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

illegala slakten. Någon sammanställning över de fall av olaga slakt, som

uppdagats genom slaktgodemännen, finnes icke, men man måste ha klart

för sig, att nyttan av slaktgodemännen mindre tar sig uttryck däri, att de

vid sin kontroll upptäcka olaga slakt, än däri, att genom deras existens

olaga slakt förhindras. Det har emellertid sedermera från och med hösten

1948 visat sig uppstå svårigheter för allt fler kristidsnämnder att tillsätta

och behålla slaktgodemän, och en allmän försämring av respekten för köttransoneringen

har kunnat konstateras, allt bidragande till att ransoneringen

nu fungerar mindre tillfredsställande än under tiden närmast efter det

de nya bestämmelserna infördes.

De aktuella förhållandena på detta område ha upptagits till behandling

med kristidsstyrelserna och med representanter för branschorganisationerna.

Det har härvid konstaterats att tillgången på köttvaror ännu ej är

sådan, att ransoneringen kan slopas. Fläskproduktionen beräknas visserligen

öka, men balans i försörjningen med både kött och fläsk torde ej

kunna uppnås förrän tidigast under hösten 1949. I dagens läge med frivilligt

lönestopp, baserat på en stabil prisnivå, kunna mera betydande prishöjningar

icke medges på vare sig kött eller fläsk. Möjligheten att få till

stånd balans genom ändrad prissättning är sålunda f. n. utesluten. Ransoneringen

är därför alltjämt nödvändig för en rättvis fördelning av köttvarorna.

Vederbörande sammanslutningar inom slakterinäringen och handelns

organisationer äro också ense med kommissionen om nödvändigheten

av att inför sommarens bristsituation tillsvidare upprätthålla ransoneringen

av kött och fläsk. Såväl dessa sammanslutningar som kristidsstyrelserna

ha samtidigt betonat angelägenheten av att en effektiv kontroll över

såväl distributionen som produktionen av köttvaror upprätthålles och

därvid förordat bibehållande av slaktgodemännen, vilkas verksamhet om

möjligt borde effektiviseras.

Handelns och de privata slakteriernas organisationer ha jämväl framhållit,

att de icke vilja finna sig i en kontroll ensidigt inriktad på slakterier

och handel. Om kontrollen över producenterna genom slaktgodemän slopades,

borde enligt deras uppfattning även den kontroll, som berör slakterierna

och handeln, bortfalla. Livsmedelskommissionen är av den uppfattningen,

att ransoneringens bestånd skulle äventyras, om slaktgodemannainstitutionen

avvecklades, och eftersom såväl kristidstsyrelserna som

de olika branschorganisationerna funnit institutionens fortvaro påkallad,

finner kommissionen med stöd av det anförda skäl icke föreligga att för

närvarande överväga dess slopande.

Sveriges lantbruks/örbund anför: De skärpta bestämmelser på köttransoneringens

område, som infördes 1948, ha enligt en utbredd uppfattning

icke kunnat effektivt genomföras i praktiken. Ehuru detta förhållande

delvis kan hänföras till myndigheternas egna åtgärder vid kontrollens ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

3

formning och tillämpning, torde dock den egentliga orsaken vara att finna

däri, att ifrågavarande ransonering icke längre av en tillräckligt stor del

av allmänheten uppfattas såsom nödvändig. Det skulle då med skäl kunna

övervägas att omedelbart avskaffa de kontrollåtgärder — däribland slaktgodemannainstitutionen

— som äro kostsamma och betungande och beträffande

effektiviteten diskutabla.

Emellertid framstår det för förbundet som om köttransoneringen måste

bringas till upphörande senast under hösten 1949. Förbundet anser därför

att strävandena böra inriktas på att så snabbt som möjligt avskaffa ransoneringen,

varigenom systemet med slaktgodemän kommer att upphöra.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser, alt bestämmelserna om slaktgodemän

icke medfört åsyftat resultat. Endast ett avskrivande av ransoneringen

för kött och fläsk skulle enligt förbundet vara ett effektivt sätt

att få bort den illojala handel, som nu existerar. Förbundet anser därför,

att denna fråga bör komma under allvarlig omprövning, varvid alla faktorer,

främst omfattningen av den illojala handeln, noga böra utredas. Då

förbundet anser, att slaktgodemännens kontroll icke kan bliva effektiv

under nuvarande förhållanden, vill förbundet tillstyrka en snar avveckling

av deras verksamhet.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund förklarar, att den för

sin del saknar anledning att ingå på en bedömning av frågan, huruvida

slaktgodemannainstitutionen i dess nuvarande utformning är behövlig för

vår folkhushållning. Skulle institutionen anses böra behållas ännu under

någon tid, förtjänar dock enligt styrelsens mening det i motionen och på

andra sätt framkomna yrkandet, att kostnaden för slaktgodemännen skall

lielt bekostas av staten, beaktande. Styrelsen anser nämligen starka skäl

tala för att staten ensamt svarar för dessa kostnader.

För egen del får utskottet anföra följande.

Under tiden den 15 augusti 1942—den 18 juni 1944 utövades den fortlöpande

antecknings- och redovisningsskyldigheten för djuruppfödarna i

landet av slaktgodemän i ungefärligen samma omfattning som enligt gällande

bestämmelser. Från sistnämnda dag t. o. m. den 22 februari 1948

begränsades slaktgodemännens uppgifter till viss kontrollverksamhet i samband

med fodersädesavståendet. På grund av situationen på köttransoneringens

område infördes den 23 februari 1948 åter en fortlöpande, genom

slaktgodemän utövad kontroll över djurbesättningarna.

Kort tid förut hade beslutats införandet av en ny kontroll av slakten

genom särskilt förordnade kontrollanter, vilkas avlöning bekostas av slakteritillståndsinnehavarna.

Under de förhandlingar, som föregingo sistnämnda

beslut, hade kötthandelns branschorganisationer framhållit, att

om slakten underkastades skärpt kontroll, borde också lantbrukarnas kreatursbestånd

kontrolleras genom slaktgodemän.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

Såsom av de infordrade yttrandena framgår äro meningarna om värdet

av slaktgodemännen ur kontrollsynpunkt delade. Denna meningsskiljaktighet

torde förefinnas även inom andra kretsar än dem, som kunna anses

direkt representerade genom remissinstanserna. Så torde t. ex. på den rena

landsbygden slaktgodemännens betydelse ofta förnekas, medan i närheten

av tätorter förhållandet är det motsatta. Utan att taga ställning till denna

fråga, förmenar utskottet, att så länge de nuvarande kontrollföreskrifterna

för slakten gälla — och såvitt utskottet har sig bekant är det för närvarande

icke fråga om deras upphävande — bör slaktgodemannainstitutionen

bibehållas. De båda kontrollantgrupperna bilda nämligen tillsammans

ett kontrollsystem, som lämpligen icke bör brytas sönder genom den ena

gruppens indragning.

Motionärerna ha ifrågasatt om icke tillsynen genom slaktgodemännen

borde helt bestridas av statsmedel. Detsamma kan också sägas om kostnaden

för slaktkontrollen. Då det i motionen icke direkt yrkats ändring i

bestämmelserna om fördelningen av kostnaderna för slaktgodemännen och

en sådan ändring i allt fall icke bör ske, såframt ej samtidigt motsvarande

ändring sker i reglerna för slaktkontrollanterna, varom nu icke är fråga,

anser sig utskottet förhindrat att till behandling upptaga kostnadsfrågan.

Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motion ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1949.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: herrar Löthner, Birger Andersson, Einar Eriksson*), Hugo

Sundberg, Lars Andersson, fru Flood samt herrar Boo och Sunne.

*) Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.

5

Reservation

dels av herr Sunne, som ansett, att utskottets yttrande bort erhålla följande

lydelse:

»Den nuvarande anordningen med slaktgodemän, som grundar sig på ett

av livsmedelskommissionen den 13 januari 1948 utfärdat cirkulär började

tillämpas omkring den 1 mars 1948. 1 ett flertal kommuner ha emellertid

slaktgodemän ej kunnat tillsättas, därför att ingen velat åtaga sig uppdraget.

Det medgives också i livsmedelskommissionens yttrande över förevarande

motion att särskilt från och med hösten 1948 det visat sig uppstå

svårigheter för allt fler kristidsnämnder att tillsätta och behålla slaktgodemän.

Ännu vanligare torde emellertid vara att man formellt tillsatt slaktgodemän

utan att därför någon verkligt effektiv kontroll kommit till stånd.

Den bristande effektiviteten har i samtliga yttranden vitsordats.

Förhållandena på kött- och fläskmarknaden torde inte kunna normaliseras

på annat sätt än genom ransoneringens upphävande. Utskottet vill

för sin del understryka önskvärdheten att detta sker snarast möjligt.

Då emellertid slaktgodemannainstitutionen, som dock kostar ca 1 500 000

kr. per år, ej kan sägas vara effektiv och möjligheter under nuvarande förhållanden

uppenbarligen saknas inte bara att göra den effektiv utan även

att förhindra dess fortskridande upplösning, anser utskottet bärande skäl

saknas för dess bibehållande.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till förevarande motion i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära, att bestämmelserna i

livsmedelskommissionens cirkulär av den 13 januari 1948

(cirkulär nr 3024/1948) rörande slaktgodemän snarast upphävas.

»

dels ock av herr Lars Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:235 Skrivelse till Konungen angående upphävande av bestämmelserna om slakt g odemän. a1 i texten