Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur rättssäkerhetens synpunkt.

1949-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1949:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen främst ur rättssäkerhetens synpunkt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om översyn av kristidsförvaltningen

främst ur rättssäkerhetens synpunkt.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 184, ha herr Carl Eric Ericsson och herr Mannerskantz

hemställt att riksdagen med beaktande av de i motionen framförda synpunkterna

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära översyn av kristidsförvaltningen

främst ur rättssäkerhetens synpunkt.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den i andra kammaren

väckta, likalydande motionen nr 227.

I ärendet ha yttranden inhämtats från justitiekanslersämbetet, statens

handelskommission, statens livsmedelskommission, statens industrikommission,

statens bränslekommission, statens priskontrollnämnd, överrevisionen

för krisförvaltningen, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott har i sitt

över motionen II: 227 avgivna utlåtande, nr 8, lämnat en redogörelse för

det huvudsakliga innehållet i yttrandena. Till denna redogörelse får utskottet

hänvisa.

För egen del får utskottet anföra följande.

Den av motionärerna föreslagna översynen av krisförvaltningen skulle

bl. a. ha till syfte att åstadkomma förenklingar i förvaltningen, varigenom

besparingar skulle vinnas och arbetskraft frigöras, samt att förbereda övergång

till ett friare system. Utskottet får i detta sammanhang erinra om att

jämlikt Kungl. Majds bemyndigande den 15 oktober 1948 tillsatts en kommitté,

den s. k. krisförvaltningens effektiviseringskommitté, med uppgift

att utreda frågan om samarbetet mellan handelskommissionen och försörjningskommissionerna

ävensom krisförvaltningens arbetsförhållanden i

allmänhet. Vidare har handelskommissionen tillkallat sakkunniga för förenkling

och förbättring av licensgivningssystemet. Att i krisorganens avvecklingsskede

igångsätta någon ytterligare utredning rörande organisatoriska

och ekonomiska frågor inom krisförvaltningen anser utskottet icke

lämpligt.

Den föreslagna översynen skulle emellertid i första hand taga sikte på

att stärka rättssäkerheten inom krisförvaltningen. Enligt utskottets uppfattning

är detta en utomordentligt viktig fråga, som emellertid icke bör

1 Bihang till riksdagens protokoll 1919. 12 sand. 2 avd. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

ses under en sadan begränsad synvinkel som skett i motionen. Spörsmålet

synes nämligen förtjänt av uppmärksamhet för statsförvaltningen i dess

helhet, ehuru det utan tvivel har sin särskilda betydelse för krisförvaltningens

del beroende på denna förvaltnings speciella karaktär. Medan de

reguljära förvaltningsorganens verksamhet huvudsakligen hänför sig till

mera bestående förhallanden i samhällslivet, ha åt krisorganen anförtrotts

uppgifter av extraordinär natur, vilka dessutom ofta innefatta svårlösta

problem. Att i författningsväg uppdraga riktlinjer för handhavandet av

dessa uppgifter pa samma sätt som kan ske inom förvaltningen i övrigt,

har i många fall icke varit möjligt. Utmärkande för krisförvaltningen äro

de starkt växlande förhållandena, under vilka verksamheten bedrives och

som ofta medfört behov av snabba, oförutsedda ingripanden i för folkförsörjningen

många gånger kritiska situationer. Man har härvid ofta

ställts inför helt nya problem, som krävt en omedelbar lösning, utan att

nagra normerande rättsregler funnits på området. Stort utrymme har

därför mast lämnas åt myndigheternas diskretionära prövning av uppkommande

frågor. Att man under sådana omständigheter tvingats att i vissa

fall frångå vedertagna förvaltningsrättsliga grundsatser är förklarligt.

Från motionärernas sida ha påtalats vissa företeelser inom krisförvaltningen,

som enligt deras mening skulle utgöra en fara för rättssäkerheten.

Utskottet vill icke bestrida, att motionärerna kunna ha visst fog för

sina betänkligheter. Det vill dock synas utskottet, som om krisorganen

på det stora hela taget lyckats lösa sina uppgifter utan att några allvarligare

missförhållanden uppkommit. Enligt utskottets uppfattning ligger

den största faran däri, att de mera fria former, efter vilka krisorganen

utöva sin verksamhet och som äro betingade av de speciella förhållandena,

skulle vinna insteg även i den reguljära förvaltningen, och

denna fara blir givetvis desto större, ju längre krisförvaltningen blir bestående.

Utskottet vill i detta sammanhang betona den utomordentliga

vikten av att förvaltningsorganen bibehållas vid sin självständighet och

t. ex. icke ställas i beroende av ett för våra grundlagar okänt ministerstyre.

Även med hänsyn till att besvärsinstitutet skall fungera på ett ur rättssäkerhetssynpunkt

tillfredsställande sätt är det en oeftergivlig princip, att förvaltningsorganen

träffa sina avgöranden fullt självständigt.

Motionärerna ha även berört frågan om anlitande av enskilda organisationer

för genomförande av olika krisregleringar. Härigenom ha i vissa

fall organisationerna fått övertaga viktiga statliga funktioner utan att deras

anställda äro underkastade ämbetsmannaansvar. Frågan är otvivelaktigt

förtjänt av uppmärksamhet men innebär icke något för krisförvaltningen

nytt.

En sådan översyn, som motionärerna föreslagit, kan förutsättas bliva

omfattande och tidskrävande. På många områden stå krisregleringarna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

3

redan inför sin avveckling. Resultatet torde icke kunna föreligga förrän vid

en tidpunkt, då dessa regleringar rimligen böra ha, om icke helt, så dock

i allt väsentligt upphört. Att vid sådant förhållande nu företaga någon så

vittomfattande översyn av krisförvaltningen, som motionärerna föreslagit,

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1949.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: herrar Löthner, Birger Andersson, Einar Eriksson, fru Flood

samt herrar Boo, John Wiktor Jonsson, Fritiof Karlsson och Sunne*.

Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949

145049

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.