Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ersättning av statsmedel åt delägare i »Svartbgns dikningsföretag av år 19bl» i Överluleå socken.

1949-04-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1949:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ersättning av statsmedel åt delägare i »Svartbgns dikningsföretag av år 19bl» i Överluleå socken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15.

1

Nr 15.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ersättning

av statsmedel åt delägare i »Svartbgns dikningsföretag

av år 19bl» i Överluleå socken.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 128 av herr Näslund och II: 146 av herr Löfroth, har

berörts frågan om ersättning till vissa markägare i Överluleå socken med

anledning av förbud mot torrläggning av deras mark och hemställts, »att

riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte

låta verkställa erforderlig utredning om de ersättningsbelopp, som i ifrågavarande

fall skäligen böra utgå till markägarna, innefattande såväl ersättning

för lidna skador som för utrednings- och processkostnader, och att

Kungl. Maj :t måtte för riksdagen snarast framlägga det förslag vartill utredningen

kan giva anledning».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet

hänvisa till dessa.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna

från lantbruksstyrelsen, försvarsstaben, statskontoret och länsstyrelsen i

Norrbottens län.

Lantbruksstyrelsen har erinrat om tidigare riksdagsbehandling av fråga

om ersättning av statsmedel åt jordägare som hindrats från att företaga

torrläggning av sin mark på grund av att företaget skulle orsaka intrång i

något allmänt intresse. Det har synts ämbetsverket, att riksdagen därvid i

princip tagit ställning till frågan om ersättning på grund av torrläggningsförbud.

Frågan om ersättning för utredningskostnader har lantbruksstyrelsen

ansett vara löst genom bestämmelser i kungörelsen den 30 juni 1939

(nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag,

ändrad genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 347). På dessa skäl har styrelsen

ansett utredning i de hänseenden motionerna avse vara onödig och sålunda

föreslagit, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Försvarsstaben har ansett rimligt och önskvärt, att kostnaderna för den

planerings- och utredningsverksamhet, som föranletts av medgivande till

företaget från försvarsstabens sida enligt skrivelse den 12 augusti 1946, bestridas

av kronan. Någon ersättning för markägarnas övriga utlägg samt

kompensation för ekonomiskt avbräck på grund av torrläggningsförbudet

har försvarsstaben ansett icke kunna tillerkännas markägarna enligt gäl1

Bihang till riksdagens protokoll 19A9. 10 samt. Nr 15 —16.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Jordbruksutskottets utlåtande nr tö.

lande författningsbestämmelser. Ej heller av billighetsskäl bör sådan ersättning

enligt försvarsstabens mening ifrågakomma. Beträffande innehållet i

övrigt i försvarsstabens utlåtande, som är hemligstämplat, får utskottet

hänvisa till handlingarna i ärendet.

Statskontoret har framhållit, att riksdagen tidigare vid olika tillfällen

beviljat bidrag till kostnader för utredning rörande torrläggningsföretag

som ej fått komma till stånd men att ersättning för förlust som härigenom

åsamkats delägare icke ansetts böra utgå av statsmedel. Statskontoret har

under hänvisning till det anförda förklarat sig icke ha något att i och för

sig erinra mot utredning angående direkta kostnader för det ifrågavarande

företaget. Det har emellertid synts ämbetsverket, att erforderliga uppgifter för

ersättningsfrågans bedömande böra i första hand tillhandahållas av delägarna

själva.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som åberopat yttrande i ärendet från lantbruksingenjören

i länet, har för egen del ansett, att delägarna i dikningsföretaget

böra erhålla full ersättning för den skada och förlust som tillfogats

dem genom att militära anordningar och dispositioner lägga hinder i vägen

för företaget i fråga. Länsstyrelsen har därför tillstyrkt den i motionerna

föreslagna utredningen.

Utskottet. I en vid 1942 års riksdag väckt motion, nr II: 205, hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

av frågan huruvida och under vilken förutsättning ersättning av statsmedel

borde utgå till den, som med hänsyn till att allmänna intressen skulle trädas

för nära hindrades torrlägga sin mark. I sitt av riksdagen godkända utlåtande,

nr 31, i anledning av motionen anförde jordbruksutskottet bland

annat följande. Vid bedömande av frågan huruvida ersättning av allmänna

medel skäligen borde utgå till enskilda personer på grund av ingripanden

från det allmännas sida syntes man böra skilja mellan de fall, då ingripandet

riktade sig mot någon redan bestående enskild rätt eller rättighet, och

de fall, då så icke vore förhållandet. I det förra fallet syntes allmänna rättsgrundsatser

bjuda att ersättning bereddes den som sålunda avhänts eller lede

intrång i sin rätt eller sina intressen. I det senare fallet tedde sig förhållandena

enligt utskottets uppfattning väsentligt annorlunda, i det att någon ovillkorlig

rätt icke förefunnes för en enskild medborgare att genom vattenavledning

förändra de bestående naturförhållandena eller förorsaka intrång i

andra därav beroende allmänna intressen, innan domstol eller eventuellt

Kungl. Maj :t meddelat tillstånd till företaget. I sistnämnda fall borde enligt

utskottets uppfattning ersättning icke i allmänhet tillkomma torrläggningsintressets

representanter. Utskottet kunde emellertid icke bortse från att

förhållandena ibland kunde vara sådana, att dylik ersättning syntes kunna

ifrågasättas. Sålunda kunde det allmänna intresset ha uppträtt så pass sent

under företagets planläggning, att de enskilda jordägarna icke skäligen bort

räkna med detsamma vid undersökningarnas igångsättande, samt vidare

företagets planerande ha åsamkat jordägarna avsevärda kostnader. Att söka

utforma generella regler för de fall, då ersättning borde ifrågakomma, syn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15.

3

tes emellertid utskottet icke lämpligt och för övrigt erbjuda stora svårigheter

bland annat i avseende å ersättningens storlek och lämpligaste formen

för dess erläggande. Utskottet ville därför icke förorda den föreslagna utredningen.

I en likaledes vid 1942 års riksdag väckt motion, nr 11:87, hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att till sökandena till Horssjöns torrläggningsföretag

av år 1937, vilket enligt beslut av högsta domstolen icke fått komma

till stånd av hänsyn till landets djurvärld, måtte utanordnas skälig ersättning

för deras kostnader för undersökning och planläggning av företaget

m. m. samt även, om skäl därtill ansåges föreligga, för den förlust de komme

att göra därigenom att företaget icke finge komma till stånd. Jordbruksutskottet

hänvisade i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 52, i anledning

av motionen till sitt förut berörda utlåtande nr 31 till samma riksdag

och förklarade sig ha funnit starka billighetsskäl tala för att sökandena till

företaget av statsverket erhölle bidrag till de förrättningskostnader, de visade

sig ha fått vidkännas. I enlighet med utlåtandet nr 31 ansåg sig utskottet

däremot icke kunna tillstyrka ersättning av statsmedel till sökandena

för den förlust de komme att göra därigenom att företaget icke finge komma

till stånd.

Enligt de principer, vilka kommit till uttryck i riksdagens här anförda

avgöranden och vilka utskottet finner icke böra jämkas, torde ersättning

till delägarna i »Svartbyns dikningsföretag av år 1941» icke komma i fråga

för »lidna skador». I motionerna begärd utredning om beloppet av dessa

skador bör därför enligt utskottets mening icke företagas.

Såsom lantbruksstyrelsen anfört är frågan om statsbidrag till kostnaderna

för utredning av företag av här avsett slag reglerad i kungörelsen den 30 juni

1939 (nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag,

vilken kungörelse ändrats genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr

347). I 14 § i kungörelsen stadgas, att när särskilda skäl därtill äro, såsom

att mot företaget mött hinder på grund av allmänna intressen, vilkas vikt

sakägarna icke skäligen kunnat förutse, statsbidrag må beviljas till hela

den godkända utredningskostnaden. Med stöd av detta stadgande torde delägarna

i det ifrågavarande företaget genom hänvändelse till vederbörande

myndigheter äga utfå den ersättning för utredningskostnaderna för företaget

vartill de kunna visa fog. Utskottet finner sålunda utredning i detta

hänseende i den ordning motionärerna föreslagit icke böra ske.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 128 och II: 146 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1949.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 15.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Hugo

Sundberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,

Johnsson i Kastanjegården, Haeggblom, Gustafson i Dädesjö, Utbult, Svensson

i Vä och Andersson i Hyssna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.