Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ersättning av statsmedel åt delägare i »Svartbgns dikningsföretag av år 19bl» i Överluleå socken.
1949-04-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ersättning av statsmedel åt delägare i »Svartbgns dikningsföretag av år 19bl» i Överluleå socken.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 15.
1
Nr 15.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ersättning
av statsmedel åt delägare i »Svartbgns dikningsföretag
av år 19bl» i Överluleå socken.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 128 av herr Näslund och II: 146 av herr Löfroth, har
berörts frågan om ersättning till vissa markägare i Överluleå socken med
anledning av förbud mot torrläggning av deras mark och hemställts, »att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte
låta verkställa erforderlig utredning om de ersättningsbelopp, som i ifrågavarande
fall skäligen böra utgå till markägarna, innefattande såväl ersättning
för lidna skador som för utrednings- och processkostnader, och att
Kungl. Maj :t måtte för riksdagen snarast framlägga det förslag vartill utredningen
kan giva anledning».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet
hänvisa till dessa.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna
från lantbruksstyrelsen, försvarsstaben, statskontoret och länsstyrelsen i
Norrbottens län.
Lantbruksstyrelsen har erinrat om tidigare riksdagsbehandling av fråga
om ersättning av statsmedel åt jordägare som hindrats från att företaga
torrläggning av sin mark på grund av att företaget skulle orsaka intrång i
något allmänt intresse. Det har synts ämbetsverket, att riksdagen därvid i
princip tagit ställning till frågan om ersättning på grund av torrläggningsförbud.
Frågan om ersättning för utredningskostnader har lantbruksstyrelsen
ansett vara löst genom bestämmelser i kungörelsen den 30 juni 1939
(nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag,
ändrad genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr 347). På dessa skäl har styrelsen
ansett utredning i de hänseenden motionerna avse vara onödig och sålunda
föreslagit, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Försvarsstaben har ansett rimligt och önskvärt, att kostnaderna för den
planerings- och utredningsverksamhet, som föranletts av medgivande till
företaget från försvarsstabens sida enligt skrivelse den 12 augusti 1946, bestridas
av kronan. Någon ersättning för markägarnas övriga utlägg samt
kompensation för ekonomiskt avbräck på grund av torrläggningsförbudet
har försvarsstaben ansett icke kunna tillerkännas markägarna enligt gäl1
Bihang till riksdagens protokoll 19A9. 10 samt. Nr 15 —16.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Jordbruksutskottets utlåtande nr tö.
lande författningsbestämmelser. Ej heller av billighetsskäl bör sådan ersättning
enligt försvarsstabens mening ifrågakomma. Beträffande innehållet i
övrigt i försvarsstabens utlåtande, som är hemligstämplat, får utskottet
hänvisa till handlingarna i ärendet.
Statskontoret har framhållit, att riksdagen tidigare vid olika tillfällen
beviljat bidrag till kostnader för utredning rörande torrläggningsföretag
som ej fått komma till stånd men att ersättning för förlust som härigenom
åsamkats delägare icke ansetts böra utgå av statsmedel. Statskontoret har
under hänvisning till det anförda förklarat sig icke ha något att i och för
sig erinra mot utredning angående direkta kostnader för det ifrågavarande
företaget. Det har emellertid synts ämbetsverket, att erforderliga uppgifter för
ersättningsfrågans bedömande böra i första hand tillhandahållas av delägarna
själva.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som åberopat yttrande i ärendet från lantbruksingenjören
i länet, har för egen del ansett, att delägarna i dikningsföretaget
böra erhålla full ersättning för den skada och förlust som tillfogats
dem genom att militära anordningar och dispositioner lägga hinder i vägen
för företaget i fråga. Länsstyrelsen har därför tillstyrkt den i motionerna
föreslagna utredningen.
Utskottet. I en vid 1942 års riksdag väckt motion, nr II: 205, hemställdes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågan huruvida och under vilken förutsättning ersättning av statsmedel
borde utgå till den, som med hänsyn till att allmänna intressen skulle trädas
för nära hindrades torrlägga sin mark. I sitt av riksdagen godkända utlåtande,
nr 31, i anledning av motionen anförde jordbruksutskottet bland
annat följande. Vid bedömande av frågan huruvida ersättning av allmänna
medel skäligen borde utgå till enskilda personer på grund av ingripanden
från det allmännas sida syntes man böra skilja mellan de fall, då ingripandet
riktade sig mot någon redan bestående enskild rätt eller rättighet, och
de fall, då så icke vore förhållandet. I det förra fallet syntes allmänna rättsgrundsatser
bjuda att ersättning bereddes den som sålunda avhänts eller lede
intrång i sin rätt eller sina intressen. I det senare fallet tedde sig förhållandena
enligt utskottets uppfattning väsentligt annorlunda, i det att någon ovillkorlig
rätt icke förefunnes för en enskild medborgare att genom vattenavledning
förändra de bestående naturförhållandena eller förorsaka intrång i
andra därav beroende allmänna intressen, innan domstol eller eventuellt
Kungl. Maj :t meddelat tillstånd till företaget. I sistnämnda fall borde enligt
utskottets uppfattning ersättning icke i allmänhet tillkomma torrläggningsintressets
representanter. Utskottet kunde emellertid icke bortse från att
förhållandena ibland kunde vara sådana, att dylik ersättning syntes kunna
ifrågasättas. Sålunda kunde det allmänna intresset ha uppträtt så pass sent
under företagets planläggning, att de enskilda jordägarna icke skäligen bort
räkna med detsamma vid undersökningarnas igångsättande, samt vidare
företagets planerande ha åsamkat jordägarna avsevärda kostnader. Att söka
utforma generella regler för de fall, då ersättning borde ifrågakomma, syn
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 15.
3
tes emellertid utskottet icke lämpligt och för övrigt erbjuda stora svårigheter
bland annat i avseende å ersättningens storlek och lämpligaste formen
för dess erläggande. Utskottet ville därför icke förorda den föreslagna utredningen.
I en likaledes vid 1942 års riksdag väckt motion, nr 11:87, hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att till sökandena till Horssjöns torrläggningsföretag
av år 1937, vilket enligt beslut av högsta domstolen icke fått komma
till stånd av hänsyn till landets djurvärld, måtte utanordnas skälig ersättning
för deras kostnader för undersökning och planläggning av företaget
m. m. samt även, om skäl därtill ansåges föreligga, för den förlust de komme
att göra därigenom att företaget icke finge komma till stånd. Jordbruksutskottet
hänvisade i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 52, i anledning
av motionen till sitt förut berörda utlåtande nr 31 till samma riksdag
och förklarade sig ha funnit starka billighetsskäl tala för att sökandena till
företaget av statsverket erhölle bidrag till de förrättningskostnader, de visade
sig ha fått vidkännas. I enlighet med utlåtandet nr 31 ansåg sig utskottet
däremot icke kunna tillstyrka ersättning av statsmedel till sökandena
för den förlust de komme att göra därigenom att företaget icke finge komma
till stånd.
Enligt de principer, vilka kommit till uttryck i riksdagens här anförda
avgöranden och vilka utskottet finner icke böra jämkas, torde ersättning
till delägarna i »Svartbyns dikningsföretag av år 1941» icke komma i fråga
för »lidna skador». I motionerna begärd utredning om beloppet av dessa
skador bör därför enligt utskottets mening icke företagas.
Såsom lantbruksstyrelsen anfört är frågan om statsbidrag till kostnaderna
för utredning av företag av här avsett slag reglerad i kungörelsen den 30 juni
1939 (nr 431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag,
vilken kungörelse ändrats genom kungörelse den 25 maj 1945 (nr
347). I 14 § i kungörelsen stadgas, att när särskilda skäl därtill äro, såsom
att mot företaget mött hinder på grund av allmänna intressen, vilkas vikt
sakägarna icke skäligen kunnat förutse, statsbidrag må beviljas till hela
den godkända utredningskostnaden. Med stöd av detta stadgande torde delägarna
i det ifrågavarande företaget genom hänvändelse till vederbörande
myndigheter äga utfå den ersättning för utredningskostnaderna för företaget
vartill de kunna visa fog. Utskottet finner sålunda utredning i detta
hänseende i den ordning motionärerna föreslagit icke böra ske.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna I: 128 och II: 146 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 15.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Hugo
Sundberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Johnsson i Kastanjegården, Haeggblom, Gustafson i Dädesjö, Utbult, Svensson
i Vä och Andersson i Hyssna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.