Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i kungörelsen angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m.
1949-04-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1949:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i kungörelsen angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 17.
1
Nr 17.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar
i kungörelsen angående statligt stöd till jordbrukets
yttre och inre rationalisering m. m.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:118 av herr Elof sson, Gustaf, och II: 136 av herr Norup,
har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om ändring och tillägg till 10 § i Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 juni
1948, nr 342, angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering
m. m., dels så att bestämmelsen om arealbegränsning för att kunna
erhålla lån och bidrag till anläggning av skyddsskog eller skyddshäckar för
att motverka sand- och jordflykt upphäves, dels så att även föreningar må
kunna erhålla lån och bidrag för samma ändamål».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet
hänvisa till dessa.
Den i motionerna åberopade kungörelsen innehåller följande bestämmelser
av intresse i detta sammanhang.
10 §.
Lönebidrag och statsbidrag må beviljas för följande slag av åtgärder för
inre rationalisering, nämligen
2) anläggning av skyddsskog eller skyddshäckar för att motverka sandeller
jordflykt;
12 §.
Lånegaranti för åtgärd, som avses i 10 §, må beviljas en var ägare eller
brukare av jordbruksfastighet.
Statsbidrag till dylik åtgärd må utgå allenast till enskild person, som äger
eller brukar jordbruksfastighet, och under förutsättning
att brukarens ekonomiska ställning ej är så god, att han tydligen ej är
i behov av bidrag för att utföra åtgärden, samt
att brukningsdelen ej innehåller mer än 20 hektar åker samt till aker
omräknad ängs- och betesmark, eller, därest brukningsdelen är större, att
densamma på grund av mindre lämplig form eller beskaffenhet ur lönsamhetssynpunkt
ej är bättre än en genomsnittlig bärkraftig brukuingsdel under
nämnda arealgräns.
674 49
Bihang till riksdagens protokoll 1949. It) sand. Nr 17.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 17.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtanden över motionerna
från lantbruksstyrelsen och statskontoret.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande.
Ändringsförslagen torde rätteligen syfta på 12 § (ej 10§).
Enligt 12 § må lånegaranti för åtgärd, som avses i kungörelsen 10 §, beviljas
en var ägare eller brukare av jordbruksfastighet. För beviljande av
lånegaranti stadgas således inte några villkor beträffande arealgräns eller
ägarens, respektive brukarens ekonomiska ställning. Ej heller föreligger
hinder för förening att erhålla statlig lånegaranti till ifrågavarande åtgärder.
Någon ändring av nuvarande bestämmelser angående lånegaranti erfordras
sålunda icke för tillgodoseende av motionernas syften.
I fråga om ändring av bestämmelserna för bidrag får Styrelsen erinra
om de synpunkter, som Styrelsen framförde i sin skrivelse till Kungl. Maj:t
den 8 januari 1946 angående åtgärder mot sandstormarnas skadeverkningar
inom södra Sveriges sandjordsområden ro. m. Styrelsens förslag behandlades
i Kungl. Maj:ts proposition nr 77/1947.
Av den utredning, som låg till grund för ovannämnda skrivelse, framgick,
att omfattande skador förorsakas genom sand- och stoftflykt. Skadorna begränsas
ej endast till de fastigheter, vars jord är fiygbenägen, utan kunna
beröra även andra fastigheter och anläggningar, bland dem vägarna, de
senare särskilt vid sandstorm i förening med snöstorm. Ett av de mera
verksamma medlen mot sand- och stoftflykten utgöres av läskydd i form
av skog eller häckar. För åstadkommande av ett till fullo effektivt skydd
av sådana läplanteringar är det angeläget, att dessa utföras systematiskt
inom ett område efter väl uppgjorda planer. Detta förutsätter i de flesta
fall samverkan mellan alla jordbrukare inom en trakt eller ett område, så
att inga luckor uppstå, som kunna förminska eller äventyra effekten. Deltagande
i dylika skyddsåtgärder skulle, såsom chefen för jordbruksdepartementet
också framhållit i propositionen nr 77/1947, ske frivilligt.
För att underlätta och stimulera frivilligt deltagande i utförandet av dylika
skyddsplanteringar böra åtgärderna enligt Lantbruksstyrelsen mening understödjas
genom bidrag, som i princip lämpligen borde utgå efter samma
grunder, som gälla vid torrläggning och väganläggning, d. v. s. oberoende
av brukningsenheternas storlek och ägarens eller brukarens ekonomiska
ställning.
Det synes Styrelsen lämpligt och önskvärt, att bidragen utgå till företaget
som sådant med viss del av totalkostnaden. Detta förutsätter, att
vederbörande intressenter bilda en förening (planteringsförening), som svarar
för att åtgärderna ifråga komma till stånd och underhållas. Dylik förening
bör kunna beviljas statsbidrag, förslagsvis till 40 % av kostnaden. Därjämte
bör det stå öppet för lantbruksnämnderna att, under de förutsättningar,
som angivas i 15 § i kungörelsen nr 342/1948, lämna bidrag med högre
belopp än som medgives enligt 14 §, till enskild person som på grund av
sin ekonomiska ställning eljest icke skulle kunna bestrida sina delkostnader
i företaget.
Statskontoret har hänvisat till att bestämmelserna i fråga, som tillkommit
efter omfattande utredningar, trätt i kraft först den 1 juli 1948. Då ämbetsverket
funnit särskilda skäl att redan nu företaga ändring i bestämmelserna
icke ha förebragts, har ämbetsverket ansett motionerna ej böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 17.
3
Utskottet. Skadeverkningar genom sandstormar utgöra inom de områden
av södra Sverige där de bruka förekomma ett allvarligt jordbruksproblem.
Sålunda kan nämnas, att den totala åkerareal där sandstormar förorsaka
skador uppskattas till omkring 15 000 hektar.
De nuvarande bestämmelserna om ekonomisk medverkan från statens
sida till åtgärder till skydd mot sand och jordflykt, vilka bestämmelser återfinnas
i kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till
jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m., ha tillkommit efter utredning
av lantbruksstyrelsen i samråd med skogsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt särskilt anlitade sakkunniga. Resultatet av utredningen,
som beslöts den 28 januari 1944 och avlämnades den 8 januari 1946,
framlades i Kungl. Maj:ts proposition nr 77 till 1947 års riksdag. Enligt
utredningens förslag skulle bidrag till plantering av skyddsskogar och skyddshäckar
alltid utgå ur skogsodlingsanslaget. Enligt propositionen däremot
borde vid plantering av skyddsskogar i jordbrukets intresse och av skyddshäckar
tillämpas enahanda stödformer som beträffande inre rationaliseringsåtgärder
på jordbrukets område. Propositionen föranledde icke erinran från
riksdagens sida.
I de föreliggande motionerna har ändring i nu gällande kungörelse påkallats
såvitt avser möjlighet att från staten erhålla dels lån och dels bidrag.
Av den inledningsvis återgivna bestämmelsen i 12 § första stycket av kungörelsen
framgår, att några inskränkningar i de hänseenden motionärerna
åsyfta icke gälla beträffande möjligheten att erhålla lånegaranti. Utskottet
uppehåller sig därför i fortsättningen endast vid förutsättningarna för att
erhålla statsbidrag.
Det synes uppenbart, att utskottet, efter den ingående prövning som
enligt det anförda för kort tid sedan ägnats frågan om formerna för statens
medverkan till åtgärder i förevarande hänseende, icke bör utan ny grundlig
utredning förorda sådan ändring av dessa former att de grundläggande
principerna för dem rubbas. En dylik principiell ändring skulle det enligt
utskottets mening innebära att, såsom motionärerna yrkat, generellt upphäva
bestämmelsen om arealbegränsning för bidragsrätten. Att i nuvarande
läge, innan närmare erfarenheter av de nyligen införda bestämmelserna
hunnit vinnas, sätta i gång en ny omfattande utredning i ämnet finner
utskottet icke välbetänkt.
Å andra sidan finner utskottet de i motionerna anförda synpunkterna ha
visst fog för sig. Även om det icke torde böra övervägas, att vidtaga
generella ändringar i de nu gällande bestämmelserna, synes det likväl utskottet
ändamålsenligt att, i fall där särskilda omständigheter föreligga,
möjlighet öppnas att medgiva undantag från de i allmänhet gällande reglerna
för bidragsrätt. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att departementschefen
vid framläggande av propositionen nr 77 vid 1947 års riksdag
uttalade, att man icke nått full säkerhet om de mest ändamålsenliga metoderna
för bekämpning av sand- och jordflykt och att arbetet härmed
under de närmaste åren måste anses i viss mån som en försöksverksamhet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 17.
Utskottet vill sålunda förorda, att statsbidrag skall efter särskild prövning
kunna beviljas förening som bildats i syfte att anlägga skyddsskog
eller skyddshäckar för att motverka sand- eller jordflykt. Vidare förordar
utskottet att, i fall där anläggning av skyddsskog eller skyddshäckar utgör
ett allmänt intresse av betydenhet, jämväl innehavare av brukningsdel, som
innehåller mer än 20 hektar åker samt till åker omräknad ängs- och betesmark,
skall kunna erhålla statsbidrag.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna 1:118
och II: 136 må bemyndiga Kungl. Maj: t att i kungörelsen den
11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets
yttre och inre rationalisering m. m. intaga bestämmelser av
innebörd
1) att statsbidrag må, efter prövning av Kungl. Maj: t i varje
särskilt fall, utgå till förening som bildats i syfte att anlägga
skyddsskog eller skyddshäckar för att motverka sand- eller
jordflykt samt
2) att, i fall där anläggning av skyddsskog eller skyddshäckar
utgör ett allmänt intresse av betydenhet, statsbidrag må, efter
prövning av Kungl. Maj: t, utgå till innehavare av brukningsdel,
som innehåller mer än 20 hektar åker samt till åker omräknad
ängs- och betesmark.
Stockholm den 5 april 1949.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGKEN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred
Andersson, Hjalmar Nilsson, Svedberg, Näslund, Jon Jonsson och Hugo Sundberg;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Johnsson i Kastanjegården, Haeggblom, Gustafson i Dädesjö, Utbult, Svensson
i Vä och Andersson i Hyssna.
Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:237 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i kungörelsen angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m a1 i texten